Senaste kommentarerna i forumet

Ett halvår är jättelänge! Härliga månader framför dig när du lägger månad till månad!

Buzzz och Fenix.

Buzzz, det du beskriver, alltså. Man har gått lång tid a-fri; nog borde man väl nu kunna ta sig nåt lite? Och rätt vad det är har gränserna förskjutits raka vägen tillbaka till det gamla. Och du, Fenix. Din beskrivning av ekorrhjulet är så himla mitt i prick.

Puss på er. Smällsmackpussar mitt i pannan bara för att ni är så jäkla bra.

... på semestern. Och jag är nu "i sjätte månaden" av nykterhet. 22 september har jag varit alkoholfri ett halvår. För ett år sen trodde jag aldrig att jag kunde se en månad framåt och vara okej med att vara utan alkohol hela den långa tiden. I dag funkar det. Visst blir jag sugen fortfarande. Men då tittar jag på vad än innehåll jag har i glaset framför och ställer frågan: "Om det varit vin - hade jag varit nöjd med två glas?" Svaret blir nej och det gör det så mycket enklare att avstå.

Man ska vara försiktig med vad det är man antänder.

:)

Jättebra att du hittat hit. Att få saker och ting ner på pränt ökar förståelsen för varför man beter sig som man gör och det är värdefullt att få respons från andra. En skön grej med att lägga drickandet på hyllan är att hjärnan får chansen att jobba i ett klarare klimat. Sen att kunna se sig själv i spegeln utan att dö av skam ... ja, det är obetalbart underbart. Alltså, väl mött härinne!

/Lena

Buzz! Precis så vet jag att det går om jag skulle få få mig att ljuga för mig själv igen och tror att jag kan hantera alkohol. Bevisat om och om igen, och din story bekräftar den hundra procent.
Unna dig att få det liv du förtjänar genom att skruva på korken. Jag tog antabus till hjälp, kanske något för dig att prova också. Nu känns det som om jag inte behöver det längre, men varför chansa? Jag planerar att ta det minst ett halvår till för att känna mig totalt säker.
Den där kalla goda ölen vid grillen är ett fantasifoster. För det första är det alltid gott med något kallt att dricka när det är varmt, så långt är det riktigt. Går lika bra med Citronloka med is och citron i eller något annat. För det andra blev jag väldigt fort simmig i huvet i värmen, och ölen nummer två blev fort varm i solen och inte så trevlig att dricka. (Men måste ju förstås drickas upp, eftersom öl nummer tre nu hade blivit bland det viktigaste i livet). Efter öl nummer 3 och några glas vin var inte så roligt längre, inte sällan ont i huvet om det är varmt, fylld i buken och klumpig. Resten av kvällen en transportsträcka för att få somna full så småningom, och så vakna kallsvettig som du säger mitt i natten och hata tillvaron och speciellt alkoholen som ställer till detta. Och så morgon med rödsprängda ögon, dåligt mående rent allmänt och tankarna på att få må bättre på eftermiddagen när man kan knäppa upp den första, "kalla goda ölen" vid grillen igen. Puh, ett sånt djävla ekorrhjul.

Har druckit en flaska vin på fredagar sedan mars. Före dess hade jag uppehåll på fem månader.

Hela kroppen känns förgiftad. Ledsen och illamående. Samtidigt arg. Arg för att jag inte har kontroll över drickandet. Ledsen för att jag kämpat så länge i alkoholfältet, som medberoende och att själv inte kunna hantera drycken. Lite rädd eftersom jag hela tiden tyckt att kärleken dricker för mycket och om det är därför vi har en relation, så att jag kan förmildra min oförmåga att hantera alkohol...han dricker ju så mycket mer..jag kan hålla upp. Dricker inte i veckorna men under en period från mars, har jag druckit oftast en helflaska vin för mig själv. Fint vin, inga boxar. Det har ingen betydelse i slutändan om det är finvin eller boxvin eller att jag kan hålla upp för när jag väl dricker, så häller jag i mig allt som det är alkohol i. Blir alltid bjuden på dryck när jag går ut, är social och glad men vet aldrig när det spårar ur. Har kommit fram till att urspårningen händer ca 4 ggr/år.
Jag är 80% säker på att jag har beslutat mig för att lägga ned alkohol för gott. Resterande 20% tror att jag kan hantera alkohol, det kommer jag att få jobba med för att inte lura mig själv. Tack för era värmande kommentarer.

att du har full kontroll på din sk felaktiga väg när du ändå faller tillbaka.Och hans felaktiga väg.Du svajar inte nånstans och har klarhet.Då är du ju ändå på mycket god väg även om du fallit för dina känslor och kanske ditt medberoende.Fortsätt kämpa på.Det kommer att ge resultat.

Kommer jag inte att söka upp :).

Jag arbetar mot dessa i mitt yrke. Fantastiska människor och de har en otrolig kompetens. Svårigheten ligger i att det blir svårarbetat om jag kommer dit i en annan roll, för dem och för mig. Det borde inte vara så men så blir det.
Skulle jag känna att jag behöver det så skulle jag såklart bortse från detta, men i nuläget är det inte aktuellt. Jag jobbar i en av Sveriges största städer, men hela hjälpapparaten är ihopkopplad och hänger ihop, trots olika huvudmän.
Jag ska fortsätta söka VC i morgon. Är inte främmande för att skriva mig på en ny vårdcentral heller.

Det här blir bra hörni! Ha en fantastisk söndag!

Gääääsp!

Oj vad jag sover gott! Underbart! Jag vet ju hur a påverkar sömnen så det är ju inga nyheter precis, men likväl fantastiskt att vakna och må bra. Trött fortf men ändå: ingen huvudvärk, inget illamående. Klar i knoppen!

Drack i söndags så ikväll har jag varit vit i en vecka. Inga problem alls. Inget sug. Bara lugn och en känsla av befrielse och stolthet. Jag är glad över att jag tagit itu med det NU och inte låtit dagarna, veckorna, månaderna gå och fortsätta slentriandrickandet under tiden. Det gav mig ingenting och var en ful ovana.
Vill egentligen inte räkna dagar, men kommer nog göra det ändå. Gillar att ha projekt.
Jag ska nog föra någon slags logg över det positiva jag märker. Så kan jag läsa och komma ihåg. Kanske det inspirerar någon annan också?

...jo jag har tänkt tanken men är emot att ta medicin "i onödan". Nu kanske detta inte är "i onödan" men jag vill ändå prova att klara mig utan. Blir lättare nu när sommaren går mot sitt slut och jag kommer in i jobbartrallen igen. Bäst att se till att det inte finns något drickbart hemma bara.

Underbart Rallan!

Vad kul att kunna få sådan direkt feedback som du får genom att kontrollera vilopulsen! Låter ju helt fantastiskt att det går så snabbt att märka hur kroppen återhämtar sig!

Tack för kloka ord aeromagnus och grattis till din resa ur beroendet. Starkt.
Vi har pratat om AA, familjeterapi och enskild terapi (som jag redan själv går på) och jag har lovat honom att stötta honom i detta, men.... då måste man ju verkligen inse att man har ett problem först. Ena sekunden säger han att han "dricker kanske lite för mycket" och nästa sekund "äh, väl inte farligt om jag tar mig en stänkare nu och då". Och då blir resultatet att "sånt här löser man själv".
Al-anon SKA i alla fall jag se till att gå på, måste söka alla vägar jag kan för att få hjälp.

Detta går inte längre.
De senaste veckorna har jag fått panikattacker (aldrig haft tidigare) då mitt hjärta rusat iväg och jag trott jag ska dö (upp mot 170-180). In på akuten 2 ggr.
Inte säker men tror att det har med vår livssituation att göra. Känner hela tiden en inre stress, kan aldrig koppla av.
När jag tittar på honom så älskar jag honom, men vill bara slå honom (vilket jag aldrig gör) för det han gör med vår relation!
Dubbla känslor, undertryckta känslor, känslan av att leva i en bubbla, isolerar mig/oss mer, jag är inte mig själv längre.
Mår skitdåligt.

Är nu vid typ ultimatens ultimatum och önskar bara att jag orkar fullfölja.
Öppet har han klämt en bag in box och en liten 35:a whiskey på en vecka (samt party med sina vänner på lördagen) utan att jag kommenterat det. Vill ju inte att han ska gömma. Att han är oärlig och ljuger är det som gör allra mest ont.
Har frågat honom om han förstår hur viktigt det är för min del att han är ärlig och får till svar "Att kolla i mina ögon, jag är helt ärlig, gömmer ingenting längre, jag kan kolla överallt". Vill ju så gärna tro honom...
Men ... av en slump hittade jag en liten whiskey i en av hans skor i förrådet. Marken rämnar.
Höll tyst och under en vecka var det ganska stor omsättning i hans sko innan det brast för mig.

Nu har jag bett honom flytta ut, älskar honom och vill gärna försöka fortsätta ha en relation, men vill inte ha hans smygsupande och lögner under mitt tak. Han är helt förtvivlad och lovar och bedyrar att han dragit ner på sitt drickande och är på rätt väg men har lite kvar att jobba på (så heter det när jag är "jobbig" för att som sagt i nästa sekund inte vara några problem alls). Men jag litar inte på honom. Hur ska jag kunna göra det? Han har lovat otaliga ggr att nu är det slut på gömmande och smygsupande, bl a stod han och ljög mig rakt upp i ansiktet en av ggr jag kom hem från akuten. Han var så upprörd när jag konfronterade honom om skogömman så han var tvungen att ta sig en whiskey och sen skölja ner det med ett glas vin!!! Respekt...
Orkar inte mer. Jag måste få en chans att få sinnesro och han får ta itu med sina problem, men inte här. En paus från varandra i alla fall.
Men nu är det tufft.
Han vill ha lite tid på sig att hitta ett nytt boende och jag kastar ju såklart inte ut honom på gatan. Men orolig över hur lång tid det ska ta och orolig för att jag ska vekna.
Nu visar han ju alla sina fina sidor, de jag föll för och fortfarande älskar.
Han vill umgås och vara som vanligt och jag blir tokig för att det får mig till att vackla.
Men vet att han bara hittar något nytt sätt att gömma och smussla om vi fortsätter i samma hjulspår och jag kommer bara att må sämre och sämre...
MÅSTE hitta kraft att fullfölja.... Ni som gjort, hur gick det för er?

Du är en toppentjej det är alkoholen som förgiftar människornas hjärna.

Hon har en tråd, hon har barn.

Eller är det bara ord?

I min förvirring gällande hur jag ska lita å klara av att lämna barnen varannan vecka.
I förvirringen att kunna och om man får behålla huset.
I förvirringen att steget för en separation är där....
Ska han tydligen göra allt.
Han ska nu söka hjälp....
Han säger det är för hans skull....
Han vill göra allt.

Får ont i magen....
Hur kan ett dött förtroende, brist på respekt nånsin byggas upp igen?
Det är en känsla av omöjlighet för mig.
För många lögner, svikta förtroendet. ...

Snälla. ...ni som varit där, hur tar man denna vändning?
Om det ens är en vändning eller är det bara ord?
Självklart tror jag inte föränn jag ser att han gör slag i saken å söker hjälp....

Vet att jag läst denna situation....
Han ser nu att jag ska lämna allt.
Han förstår helt plötsligt konsekvenser essen av det.
Han tar helt plötsligt på sig ansvaret för det som hänt.
Vill göra allt för att göra det bra...
Ånger....å synd om honom....
Vilket steg i ordningen är detta egentligen??
Vad händer i hans huvud?
Mycket börjar snurra i huvet igen.

Ja, alkohol är garanterat ett dåligt sömnmedel, det är ju en enorm skillnad i att somna naturligt. Har egentligen hela veckan, nästan, somnat inom kort efter jag släckt.
Men vågar inte lita på min förmåga att göra det, så skräcken inför att gå och lägga mig, som brukar komma runt 20:00 är fortsatt kvar. dåligt sömnsjälvförtroende. Att somna i min egna säng normalt har ännu inte funkat. Men hotell och i vår gästsäng funkar.
Diskuterade detta med min fru och det är ändå dags att byta vår säng, kanske bra tillfälle att göra slag i saken.
Tack för tipset om teer, jag har den här perioden, efter jag insåg att jag är alkis druckit grönt te på kvällen. Funkar rätt bra. Kaffe lägger jag ner runt 15:00 och har nu slutat med vanligt te på kvällen.
Bra tips med att flytta tråden. Vet du hur jag kan göra det?
Annars har det varit en helvit helg. Inte ens sug, trots att vi var på middag hos grannen. Noterade att alla som drack vin drack så lite. Tror det gick två flaskor på fyra personer som drack på hela kvällen.
Det hade varit min konsumtion. Lite kul att upptäcka sådana små saker som stärker min insikt än mer att mitt beteende och konsumtion är/var skruvad.
Söndagen, brukade alltid bli lite lugnare förr, bara ca en flaska. I kväll vitt och inget sug, trots sol.

Du är absolut inte ensam. Vi är många här som upplever situationen precis som du gör. Denna sida med dessa forum tror jag är ett bra sätt att inleda sin kamp mot en bättre framtid med. Kämpa på och skriv då du behöver få något ur dig. Det hjälper i alla fall mig. Var själv sådan att jag inte kunde sluta dricka då jag väl fick i mig det första glaset och det slutade 99 gånger av 100 i katastrof. Nu har jag lagt drickande på is för alltid och kommer att göra allt för att lyckas med det.

Alanon har grupper för anhöriga. Jag gick i en sådan grupp för längesedan när jag levde med min äldste sons pappa. Vi fick också barn tidigt i relationen och han drack flera dagar i veckan. Han var ångerfull, lovade att bättra sig. Jag förlät..och så höll vi på i många år. Tills jag sökte hjälp hos alanon. Det fick mig att förstå min egen roll i det hela. Nu inser jag också att mitt alkoholbeteende inte är ok. Och därför har jag gått med i forumet framförallt av den anledningen. Sök hjälp för du kan aldrig ändra på någon annan än dig själv. Önskar dig llycka till. Och var snäll mot dig själv.

Och försöker få minnesbilder att klarna..det går inget vidare och ångest efter mitt 'fyllerace'. I skrivande stund tänker jag att det kommer att gå åt h-e med allt..alla åtaganden, den relation jag är i etc. Men jag vet ju av erfarenhet att ångesten brukar lägga sig efter 2-3 dagar. Bra att jag hittat hit för jag vet att när det gått en tid, så lurar jag mig själv att tänka -ja, men det var ju inte så farligt..ett glas vin kan jag väl dricka om jag vill. Då är det bra att veta att såhär fugerar det för många och att jag inte är ensam. Tack för att forumet finns.

Bra att du tar tag i det här, ser ut som om du precis som resten av oss här hamnat på rätt ställe. Önskar dej all lycka.

Bra kämpat. Nu är snart all alkohol borta ur systemet. Din hjärna har nu full energi.

Känner igen ditt beteende. Bra att du slutar innan allt skiter sig. Du får nog överge alkoholen.

Så är nästan en dag till slut. Idag ville jag verkligen ha ett glas vin. Hjärnan har försökt övertyga mig om att jag egentligen inte har något problem och att ett eller 2 glas vin ju är helt i sin ordning. Nu blev det inte så, en alkoholfri öl och en lång promenad rådde bot på hjärnans försök. Alltså rullar det fortfarande på efter plan en vit vecka avklarad.
På denna vecka har min vilopuls sjunkit med 5 slag/minut nu 64slag/minut.

Ja, för ca 6 månader sedan alltså.

- Skönt att komma in efter en heldag med vinter-aktiviteter och mysa med lite Whiskey för mig och ett glas vin för min älskade.
- Kunna få lov att ta en god öl på sommarsemestern, underbart. Äntligen! Kanske en drink också, lite lagom njutning bara.
- Grillen på sommaren!!! En öl som självklart sällskap. Som förr. Bara en.
- Få känna den där sköna avslappningen igen.
- Aldrig mer dricka på det vis jag gjorde på slutet. Självklart inte! Nu är jag stark.

Hur det blev (snabbt).

- Smygdrack efter ett litet tag bara.
- Hälla upp i glas? Knappast! Whiskey direkt ur flaskan i klunkar.
- Vaknar kallsvettig vid 3-4 på morgnarna.
- I bästa fall 1-2 dagar utan alkohol per vecka.
- Fundera på om det står någon polis efter vägen till jobbet.
- Slut i mage och nerver.
- + 10 kg i vikt, tackar!
- Ledsen fru och barn.

Hur ska man göra? Inte mycket att fundera på egentligen, och ändå så dj_vla svårt! :(
Måste ju vara något helgalet i skallen.

Men, nu gör jag ett allvarligt försök igen, nu SKA det gå!
Jag vill må som jag gjorde under hela förra året igen.

Ha det gott. //Buzzz