Senaste kommentarerna i forumet

Har druckit jättemycket nu de sista 4 veckorna. Dödsfall, op (livrädd då det är 4:dje med komplikationer) osv. Vill sluta nu! Op klar! Vågar inte ens tänka tanken på en vit vecka.... Hur? Känner mej rädd... Hur gjorde du första veckan?

Hur hittar jag tillbaka till denna tråd när jag har loggat ut? Måste jag komma ihåg namnet på de jg svarar eller ploppar de upp som på fejjan?
Nu här...... Kram

Känner samma... Ångest! Orkar inte ta min historia men vill bara säga du är inte ensam... Kommer skriva en tråd i morgon tror jag...
Våra liv är motsatta tror jag men ångesten är den samma.... Fy faaaan
Kram

PP ! Om jag hänvisar till ditt inlägg ovanför här så anmäler du mitt inlägg så är det nån av admin som läser så går budskapet fram :-))

Ser nu att jag kan anmäla mig själv också :-))

Fantastiskt att du kunnat vara ute och träffa folk och "klarat dig" på en a-fri öl! Framförallt att du inte kände dig sugen, trots att andra drack vin. Vilken seger! Och lättnad! Jag har också utsatt mig för middag i helgen. Med a-fri öl. Gick bra! Blir så lycklig om jag kan fungera i en normal miljö. Där jag varit förr. Fast numer som alkoholfri. Jag hoppas och tror att det kommer att fungera!

Bra kämpat! Nu kliver vi på nästa vecka! Heja!

I helgen har jag varit ute och ätit middag med kollegor, fredag o lördag. En alkofri öl per kväll. Inga frågor om varför? Skönt, och trevligt. Några drack vin, och det bekommer mig inte, blev inte sugen. Klappar mig själv på axeln, och hoppas att det här håller i sig. Jag vill så. Tack Rabarber, och grattis till dig. Du kämpar fantastiskt tycker jag-fortsätt med det!:-)

Usch vad den är jävlig!
Är så sugen på en liten öl bara idag. Bara för att bedöva lite. Men jag ska inte inte ta den. Vill inte ta den, men hjärnan säger att det är okej hela tiden. Skyllde på feber igår när det var vin till middagen, vilket var sant, men det har väl aldrig hindrat en förr.

Nä fyfan. Jag önskar att jag iaf visste vad jag har gjort i torsdags på jobbet. Jag trodde att jag skötte det så "snyggt", men nånting känns så fel. Det bara äter upp mig inifrån. Och jag har ingen som jag vågar prata med om det här. En kollega trodde jag kunde berätta, men han svarar inte ens på sms.

Jag vet samtidigt att det inte är hela världen. Det är ett jobb som jag ska sluta på i veckan, där jag egentligen aldrig har trivts. En stark trigger är det, när man är irriterad, frustrerad och uttråkad på jobbet. Men det är så satans pinsamt. Fyfan vilken ångest jag har. Det brukar lägga sig när man får prata av sig det vet jag, bara det att jag kan inte prata med nån förrän på tisdag.

Det hjälper däremot att skriva här känner jag. Men jag kan inte njuta av det fina vädret, eller min fantastiska familj. Går bara runt som ett mörkt moln, känns det som.

Fyfaaaaan, jävla spritjävel!

Jag tyckte första tiden var jobbig, kändes som jag åkte i en känslomässig centrifug men det ger sig. Mår du för dåligt så var inte rädd för att söka hjälp, men en tröst är att det lugnar sig.
Kram och styrka till dig

Är så glad att du mår bra, behåll den känslan alltid bra att ha.
Vi är så värda att må bra, kram och styrka till dig

Acceptans. Det tar tid och vi får tänka på att vårt belöningssystem är ur balans och nu gör oss mer nedstämda, trötta, svårt med minne och mer stressade! Det tar en tid innan det rättar till sig men det kanske kan hjälpa lite att förstå att stress-knappen är kemiskt påslagen nu. Försätt göra vad du kan för att minska stressen. Lärde mig att andningen är det mest effektiva sättet att minska ångest och stress. Om vi kontrollerar vår andning (långa, djupa andetag) får kroppen signaler om att allt är lugnt. Prova om det hjälper. Går att använda när som helst för att påverka sitt lugn. :-)

Det blir bättre. Håll ut (öva, öva och öva) och ge dig tid så kommer det att gå vägen!
☀️

Tack för att du tänker på mej:)
Det är rätt tufft. Letar efter vägar ut, snubblar och faller men reser mej igen och snubblar vidare i livets obegriplighet.

Konsten att varva ner. Laddat ner app om meditation. Är ute i naturen. Men det känns som jag har kolsyra i blodet hela tiden. Alkoholen har hjälpt mig att varva ner. Men jag försöker att inte bli stressad av rastlösheten utan acceptera den. Just nu är det så här. Rädd för att möta tomheten & det känns som alla känslor skall falla ner över mig & att jag inte kan kontrollera dem därför gäller det att springa fort & söka skydd.
Ett ögonblick i sänder.
Tack alla där ute för stöd & erfarenheter.

De sista dagarna har jag följt flera intressanta diskussioner och det har skrivits många bra inlägg. Bla. I Christofer tråd. Tycker det vore värdefullt om Administration kunde göra ett projekt av faktafliken och sammanställa mer info där. Allt för ofta är medlemmarna bra saker på spåret, men det kommer i enskilda trådar och är svårt att hitta. Både för oss som varit här länge, och de som kommer nya. Inget gnäll från mitt håll när det kommer till ett fantastiskt forum, mer en feedback för att få ut ännu mer för alla som kämpar, och deltagarnas enorma erfarenhet och kunskap genom alla faser av tillfrisknandet.

Så läser ni detta vore det trevligt att få lite feddback om det kan bli aktuellt?

/PP

Då är jag helt säker på att jag tillhör mellankategorien! Har ju som så många tagit beslutetmen ändå tagit återfall. Till skillnad mot ett återfall som varat en kväll eller två, var det alltid perioder av nykterhet, och sen perioder av drickande. Periodare kanske? Men de sista 15 innan sista beslutet var det tyvärr med alkoholen. Från kontinentaldrickande utan långa uppehåll, problemdrickande till alkohol beroende. Så såg det ut. Är på inget sätt ensam om den resan neråt.

Tack för din feedback!

//PP

Hej Kaeljo jag läste igenom hela tråden igår och vilken resa du gjort! Det var väldigt intressant och du beskriver det hela så bra, otroligt starkt av dig att du kommit såhär långt, helt fantastiskt. Jag förstår att du fortfarande kämpar men du ska vara väldigt stolt över hur långt du kommit, många kommer aldrig så långt tyvärr. Jag hoppas att du kan överkomma det dåliga samvete du har kvar för du har verkligen inget att ha dåligt samvete för, tvärtom. Ditt liv är ditt eget trots familj och barn så är det din förbannade rättighet att leva ditt liv som du vill alternativet är otänkbart. Jätte bra jobbat verkligen blev väldigt rörd av att läsa om din resa och det var många som hade så bra inlägg för att stötta dig, blev lite tårögd faktiskt . Stå på dig och kämpa på! Du verkar vara en klipsk och sympatisk person jag tror det kommer bli bättre för dig med tiden.

Det handlar verkligen om det, känner jag. Det är en frihet jag siktar mot. Det är så skönt när veckor går utan att begäret styr och inga tankar finns på alkoholen - frihet. Det finns många andra friheter att uppnå i sinnet men detta är det viktigaste och förutsättningen för all annan frihet, anser jag.

Så märkligt hur det kan svänga. Sedan igår fanns ingen som helst lust eller intresse för alkohol igen. Känns så där starkt och självklart igen att mitt liv inte längre innehåller alkohol. Jag vill inte vara fast. Måste kopiera in Äntligen fri:s (så bra nick) inlägg i en annan tråd här:

"Äntligen fri
Mer om PAA
Hej alla,
märkte att ni undrade lite kring orsakerna kring PAA.
Jag läste om detta för ett år sedan i en avhandling (går säkert att googla fram mer material) och det jag minns som bakomliggande orsak är:
1. Hjärnan går in i en intensiv reparationsfas (återställer sig)
2. Kroppens "gas" och "broms" i belöningssystemet som påverkar av dopaminnivån (välbehaget) är i obalans.

Förklaring.
Vårt belöningssystem finns för att vår art (och alla däggdjur) skall leva vidare och utvecklas. Därför upplever vi välbehag efter mat, sömn, sex etc
Vår kropp har alltså ett naturligt "uppåttjack" och på samma sätt finns ett motsvarande bromssystem tar ner oss på jorden igen så att vi vill äta och föröka oss igen följande dag (lite enkelt uttryckt).
När vi häller i oss alkohol luras kroppens belöningssystem och dopaminnivån blir extremt hög liksom välbehaget. Bromssystemet får jobba hårdare. Häller vi i oss alkohol under en längre tid höjs bromssystemets nivå för jämvikt. Vi utvecklar tolerans. Fortsätter vi hälla i oss alkohol ligger bromssystemet kvar på hög nivå. Tänk er nu att vi plötsligt slutar med alkohol. Det tar tid för hjärnan att justera gas & bromssystemen till den nya situationen. Vi dricker nu inget och får inget "uppåttjack" samtidigt som bromssystemet ligger och bromsar oss tills justering skett (akut abstinens dagar, PAA efter typ 6 månader beroende på hur mycket o länge vi druckit). Vi går runt "med handbromsen i" så att säga.
Tänk dig samtidigt att hjärnan jobbar på att återhämta sig. Den prioriterar vissa saker framför andra vilket gör tex att minnet försämras tillfälligt. Vi upplever oss som ganska disträ och trötta. Gas & Broms är inte i jämvikt vilket gör att vi konstant känner oss lite nere.
Om man i denna situation inte har klart för sig ATT MAN HÅLLER PÅ ATT TILLFRISKNA utan känner sig sämre än innan och upplever nykterheten som meningslös så tar man återfall. det är liksom helt naturligt..

Hoppas att detta gjort saken klarare (annars googla på post akut abstinens). Jag hoppas med denna text att någon där ute slipper lida på samma sätt som jag gjort under 3 år och 5 återfall (pga PAA)

Så ni som verkligen vill bli nyktra, stålsätt er, ut och rör på er, gå, jogga, läs på, gå på AA möten eller häng här och peppa varandra etc.. Bered er på tuffa månader men sen kommer ett underbart liv utan skam o skuld och utan sug och lust att dricka igen. Man blir fri. Det är så in i bomben värt det! :)

Mer info:
http://www.riskbruk.se/WebControls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID=18847
http://www.nll.se/publika/ls/labgem/LINUS2014/PResentationer/Hj%C3%A4rna..."

Tack alla för allt ni bidrar med här. Hoppas ni får njuta av ljuset och en fin kommande vecka i frihet från giftet. Jag vill bli helt fri- för alltid!

☀️?☀️

Vaknade 06 i morse men en kraftig ångest. Fredag och lördag har jag gått igenom i ett milt rus. Krasst har hela veckan varit lite beroende av alkohol. Efter förra helgen på Island skulle jag nu komma tillbaka till livet. Ångesten får mig dock hela tiden att ta ett litet glas för att bli lugn i kroppen.

Helt plötsligt börjar jag åter känna den där jäkla uppgivenheten. Att jag inte vill vara med längre. Jag tittar mig omkring och inser att jag har det så sjukt mycket bättre än många andra här i världen. Och så är det jag som gnäller?

Borde men orkar inte ta steget att dra på behandling. Jag vet att det är den enda utvägen just nu,

Är det någon som har erfarenhet av något bra behandlingshem? Jag kan tänka mig att dra till Danmark eller något annat land.

Vill bara känna lite lycka igen...

Så natten gick någorlunda, drömde lite oroligt men inte alls så hemskt som igår. Jag har haft problem med mardrömmar och sömnparalys i många och har medicin mot det. Det ska väl tilläggas att jag tar flera mediciner mot psykiska besvär som jag såklart slarvar med när jag dricker, så förutom att kroppen måste återställas från alkoholen blir det ju en obalans med medicinerna också. Jag lyckades faktiskt ta mig till affären igår (bor på landet utan körkort så det är lite klydd att ta sig till närmsta samhälle) och handla mat. Lagade till mat och fick i mig en mycket större portion än jag trodde, kände inte så mycket aptit men kroppen var visst hungrig. Jag läste det där med kidnappad hjärna och känner igen mig. Jag har haft psykiska problem hela livet med panikångest attacker redan som barn uppväxten var inte bra. Har varit inlagd på psyket många gånger och mycket har blivit bättre, jag är inte främmande för detta med att se destruktiva tankemönster och vad dom beror på. Men det är svårt att göra om systemet, även om man vet att det är åt helvete är det ju ändå det systemet man känner till och som hållt en iallafall vid liv men jag vill ha ett annat liv. Jag har varit väldigt hård mot mig själv men kommit till många insikter dom senaste 2 åren särskilt, många viktiga bitar har fallit på plats men det är mycket att kämpa med, därför känns det viktigt att jag får ordning på detta med drickandet så jag kan använda min energi till att jobba med mina andra demoner. Varje gång jag hamnat på psyket är det i samband med att drickandet eskalerat men när dom frågat om mina alkohol vanor har jag ljugit. Så dumt. Du har rätt Vilja i det du säger om mardrömmarna det var fruktansvärt samtidigt är det lite positivt att det uppenbarligen finns en del av mitt medvetande som har bättre koll än den del av mig som hittar sk anledningar till att dricka. Tack alla som svarat, det känns otroligt skönt att ha hittat ett ställe där jag kan vara helt ärlig med allt utan att fila på sanningen, ska vara helt ärlig om jag tar ett återfall också med det får vi väl hoppas att jag slipper. Mår mycket bättre idag, jag klarade dessutom gårdagen utan att ta ångest dämpande trots att jag gick och handlade och allt. Läste jätte mycket i andra trådar här igår jag tycker det hjälper mot känslan av skam och självförakt. Ha en underbar Söndag allihopa!!!

Min fd gubbe är en sådan som alla gillar. Oerhört charmant, varm och trevlig. Socialt kompetent.
Har valt att inte längre tiga om vad som pågick i det dolda, och en och annan har svårt att tro det... men samtidigt några stycken som första gången de träffade honom misstänkte att han är alkoholist! Förvånad blev jag...

Har absolut support i min omgivning som jag är mycket tacksam över, men tomheten känns ändå stor.
Sol är rena medicinen. Njut en go söndag du också!

Kram

Du vet ju innerst inne att en fortsätt relation bara slutar med att du mår allt sämre. Det är inte värt det. Både din å min väljer flaskan före allt annat inkl oss.
Vi måste börja leva våra egna liv. Jag brukar meditera, mindfulnes meditationer som finns på youtube, kan rekommendera det. Funkar iaf för mig, jag hittar ett lugn i det som ger mig styrka oxå.
Har du någon du kan prata med om detta? Det är oxå en viktig sak. Blev lite förvånad i fredags på mitt arbete, började prata med en kvinna jag inte känner så bra... Visade sig att hon levt med en alkoholist i 17 år, som hon lämnat för 5 år sen. Kändes bra då hon förstår allt jag säger om tankar, känslor mm. Har dunågon i din närhet som kan stötta dig?
Nu skiner solen här, då blir man lite gladare..man får glädjas över det som finns. Ha en skön söndag ? kram

och då blev det alkohol, men jag slutade faktiskt i tid, eller relativt åtminståne, ett litet steg framåt.

Jag bestämde mig tidigt i den här processen att jag skulle göra mitt yttersta för att hålla kvar så mycket "vanligt" som möjligt. Jag utsätter mig kanske för onödiga möten med A, men samtidigt tror jag att det är värre för mig att sitta hemma i soffan. Mina närmaste vet att jag försöker göra slut med A och är väldigt stöttande. Det betyder ju också att det blir en stark drivkraft att låta bli A på en middag när jag förvarnat att jag inte kommer att dricka. Vilket nederlag annars.

Well, än så länge går det bra. Det är väl både jag och vännerna som ska vänja sig. Märkte att det blev mindre alkohol än normalt vid dessa tillställningar. Och det är väl så inte dumt om man kan bidra till det också ;)

Idag firar jag 2 veckor. Det är stort. Vet att jag fortfarande är tidigt i processen och säkert är jag i någon sorts smekmånad. Där jag bara är förundrad över hur jag kan gå från att dricka mängder med vin varje dag till ingenting. Motivationen är hög. Jag mår bra. Jag ska fan ta mig hålla i det här!

Underbar solig dag! Jag ska njuta av den utan "filter".

Kämpa på, Aron och alla andra superhjältar här inne! Det blir en underbar A-fri söndag!

Jag letar å letar efter eget boende. Under tiden så suger han mig tillbaka mer å mer.
Han har varit full hela helgen nu..,igen. Igår skulle vi köpa hem mat från grekiska restaurangen, jag skulle köra...men sambon va hos sin far å fixade nåt med bilen. Han ringer mig å säger att han är på väg hem...men efter en timme tröttnade jag på att vänta så jag lagade annan mat. När han kom hem var jag nästan klar, han kräver då att jag ska slänga maten jag gör å sen köra till restaurangen. För ett år sen hade jag säkert gjort det, men igår sa jag bara NEJ.
Han gav sig, åt fort å somnade strax efter...roliga helger man har.
Man går å längtar till måndagen så fort helgen börjat..
Känner att jag får mer vila när vi båda jobbar än på helgerna. Galet fel
Tack för din respons ?
Vi har det inte lätt men vi kämpar på, alla vi anhöriga
Kram kram ?

Tyvärr finns det nog bara ett svar. Sluta helt. Jag har samma problem

Inte Alkoholdjävulen. Det är en fight att ta, onekligen! Läste helt kort om PAA. Noterade att stresskänslighet över längre tid är ett symtom.
Jag tänker att tid är vad vi behöver ge oss i denna förändring. Detta kommer att ta tid och själv har jag inte ens hållit på i två månader ännu. Och har tragglat fram o tillbaka även om jag bestämt mig för att välja nykterheten o absolut hålla mig kvar här på forumet oavsett ups and downs som kommit. Kommer. Det kommer alltid svårigheter, det kan vi bara räkna med! O jag känner igen mig- det finns som du säger också tacksamhet med varje dag!
En dag i taget o vi får ta hjälp av varandras resa o erfarenhet. Nu ger vi oss själva o varandra en nykter dag. Kram till dig!
Skolka från jobbet är SKITBRA! Den enda löneförmån åtminstone jag "får"!

...hur har du det? Tänker på dig!