Senaste kommentarerna i forumet

Dina två senaste inlägg får mig att le och känna igen mig.
Det där om att se en hel film och minnas handlingen :)

Ha en fin söndag.
Kram

Var ute med mina vänner på stan i fredags o blev riktigt onykter! Minns ingenting från kl 21 på fredagskvällen fram till kl 2 då jag vaknar i min säng! Har sådan ångest fortfarande för vad som hänt, vad jag gjort, vem jag har pratat med. Kan inte hantera alkohol tar jag ett glas är det så gott o trevligt sen fortsätter det av bara farten....Är jag alkolist vad ska jag göra för att överleva denna skam o ångest?

Bra jobbat levande!
Du har en stor styrka inom dig som kan fortsätta vara nykter och samtidigt leva med en som smygdricker, måste vara jättetufft!
Ha en skön dag kram

Vaknar ännu en morgon utan ångest, är så underbart!
Lördagen flöt på. Några gånger kom tanken på alkohol men inget som inte kunde bekämpas!
Är så mycket lättare när man innan bestämt att man inte ska dricka! Även mannen hade en helvit helg! ( han har inga bekymmer att vara det)
Idag blir det promenad och ljudbok med en kraft som jag inte skulle haft bakfull!
Tänk om det vore lika lätt jämt!

Tar jag lätt....söndagar vill man ju ändå va nykter på, iaf jag!!
Kämpa kämpa alla

... och tack för ditt svar.
Det är både och, vill ha tillbaka de ljusa, bra stunderna... men det andra ingår ju också i "paketet". Och bara jag tänker på det knyter sig allt i mig.
Har två tidigare separationer i bagaget, men då har vi separerat på grund av att kärleken tagit slut. Detta gör så mycket mer ont eftersom det är så dubbelt.
Kärleken finns kvar, men vet att tilliten för alltid är borta.
Vet ej om han insett att han har alkoholproblem? Han kan prata om sin "sjukdomsbild" ena sekunden för att som sagt glatt hiva i sig en starköl nästa. Efter vårt senaste möte sa han att han inte har några som helst problem att avstå alkohol. Varför kom han då till mig med en "stänkare" (eller flera) i kroppen?
Anledningen till att jag skrev här är att jag vacklar i om det jag känner är sant och riktigt, men hur jag än vänder och vrider på det så kommer jag fram till att jag sviker mig själv om jag fortsätter träffa honom. Respekt och tillit/trygghet är a och o för mig i ett förhållande.

Stor kram tillbaka och tack för att du tog dig tid att svara!
Det värmer och betyder mycket.

Har läst ditt inlägg några gånger och fylls av frågor.... Vad är det som gör att du stannar kvar? Du skriver att du vill bort.
Vilken hjälp har du fått? Du har högt blodtryck - har du berättat för den du träffar inom vården? Din chef vet hur du har det - vad säger chefen? Jag får känslan att du absolut behöver hjälp!
Skriv gärna och berätta mera! / mt

dubbelt

till dig Levande. Kom att tänka på det här programmet http://www.svtplay.se/video/3702303/att-vandra-camino-de-santiago/att-v…
Hoppas solen lyser på dig idag! / mt

Detta är ju något att ta till sig och tänka på under resan. Skall försöka hitta mer om detta, tack igen

Hej!
Nej du överdrivet absolut Inte. Tror inte våra alkoholister förstår hur de påverkar oss anhöriga, de vill nog inte ta till sig det för det skulle ge dem mer ångest. Så länge de fortsätter dricka så bryr de sig inte om nåt/nån annan.
Visst har de känslor naturligtvis men alkoholen styr fortfarande.
Hur känner du, vill du ha honom tillbaka? Har han insett att han har alkoholproblem?
Måste vara jobbigt att ha hans saker runt omkring dig hela tiden. Kan förstå att det är svårt att släppa å gå vidare då. Han kan inte förvara sina saker nån annanstans under tiden?
Det är riktigt respektlöst av honom att träffas onykter.
Jag hoppas du mår bättre snart
Kram

Dagarna går och jag vaknar upp, mannen är som vanligt sover och smygdricker. Tror han tycker jag är ganska konstig och besvärlig just nu.
Jobbigt att vara trött och full när någon annan är pigg.
Inser ju att detta inte går i längden och vi glider längre ifrån varandra.
Är ju inga bråk så det är ju inte akut men är ju så tråkigt och känner att det kommer bli svårt. För alla vill ju ha ett bra liv och ha något gemensamt med den man lever med.
Och jag börjar känna mig uttråkad och det är ingen bra känsla, för den lockar fram lusten att döva och glömma.
Är ju lite läskigt när man tittar på sitt liv och inser att man helst bara vill resa sig och gå.
Men nu är livet inte så lätt är ju inte bara att skilja sig och sluta på jobbet.
Läste en bok om en kvinna som gav sig ut på en lång vandring, kanske vore en idé. Få tiden med sina egna tankar och göra upp med gammalt och nytt.
Men väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar

Har bara 2 månader kvar tills jag är fri från skolan. Har druckit hänsynslöst tre dagar i rad och idag är jag faktiskt nykter... Är så tacksam för att ni ger respons... Vill gärna höra hur ni gjorde för att ta er ur detta.. Omges för nuläget av riktigt fina människor jag inte förtjänar att vara med. Allt är så stadigt omkring mig men inuti brister det, sakta men säkert...

Rabarber :) härligt att höra att det funkar för dig att vara ute och ha kul utan alkohol! Strongt / Aron

Vilket fantastiskt bra inlägg! Väl förklarat. Viktigt! Tack för att du delar med dig!

Hej NS! Hemma nu? Hur mår du?

Jag har precis kommit hem från middag hos kompisar. De var otroligt omtänksamma - hade botaniserat bland olika A-fria öl, jag hade en hel buffet :) Och mängder med ramlösa i olika smaker. De log stolt mot mig ;) Resten drack vin och starköl. Var en trevlig kväll och så skönt att jag kan känna att det är helt OK att avstå alkoholen. A-fria ölen gör att man ändå känner sig "med" på något konstigt vis. Nu har jag aldrig varit en öl-person, men det funkar. A-fri öl kanske å andra sidan är en jättedum idé för någon som (du) som främst druckit öl tidigare. På samma sätt som jag tror att A-fritt vin är för mig.

Nu har klockan passerat midnatt och vi klockar in vecka 2! Otroligt! Fan vad bra! Hade jag aldrig trott för två veckor sedan. Jag är omåttligt stolt!

Nu kör vi nästa vecka! Heja oss! Och alla andra starka, fantastiska människor i detta forum!

Nu skall jag lägga mig och fundera på vad innebär att vara på den här siten. Imorgon blir inga problem men måndag morgon vid tio blecket lär jag få nypa mig hårt då möjligheten och systemet finns på plats

Hej alla,
märkte att ni undrade lite kring orsakerna kring PAA.
Jag läste om detta för ett år sedan i en avhandling (går säkert att googla fram mer material) och det jag minns som bakomliggande orsak är:
1. Hjärnan går in i en intensiv reparationsfas (återställer sig)
2. Kroppens "gas" och "broms" i belöningssystemet som påverkar av dopaminnivån (välbehaget) är i obalans.

Förklaring.
Vårt belöningssystem finns för att vår art (och alla däggdjur) skall leva vidare och utvecklas. Därför upplever vi välbehag efter mat, sömn, sex etc
Vår kropp har alltså ett naturligt "uppåttjack" och på samma sätt finns ett motsvarande bromssystem tar ner oss på jorden igen så att vi vill äta och föröka oss igen följande dag (lite enkelt uttryckt).
När vi häller i oss alkohol luras kroppens belöningssystem och dopaminnivån blir extremt hög liksom välbehaget. Bromssystemet får jobba hårdare. Häller vi i oss alkohol under en längre tid höjs bromssystemets nivå för jämvikt. Vi utvecklar tolerans. Fortsätter vi hälla i oss alkohol ligger bromssystemet kvar på hög nivå. Tänk er nu att vi plötsligt slutar med alkohol. Det tar tid för hjärnan att justera gas & bromssystemen till den nya situationen. Vi dricker nu inget och får inget "uppåttjack" samtidigt som bromssystemet ligger och bromsar oss tills justering skett (akut abstinens dagar, PAA efter typ 6 månader beroende på hur mycket o länge vi druckit). Vi går runt "med handbromsen i" så att säga.
Tänk dig samtidigt att hjärnan jobbar på att återhämta sig. Den prioriterar vissa saker framför andra vilket gör tex att minnet försämras tillfälligt. Vi upplever oss som ganska disträ och trötta. Gas & Broms är inte i jämvikt vilket gör att vi konstant känner oss lite nere.
Om man i denna situation inte har klart för sig ATT MAN HÅLLER PÅ ATT TILLFRISKNA utan känner sig sämre än innan och upplever nykterheten som meningslös så tar man återfall. det är liksom helt naturligt..

Hoppas att detta gjort saken klarare (annars googla på post akut abstinens). Jag hoppas med denna text att någon där ute slipper lida på samma sätt som jag gjort under 3 år och 5 återfall (pga PAA)

Så ni som verkligen vill bli nyktra, stålsätt er, ut och rör på er, gå, jogga, läs på, gå på AA möten eller häng här och peppa varandra etc.. Bered er på tuffa månader men sen kommer ett underbart liv utan skam o skuld och utan sug och lust att dricka igen. Man blir fri. Det är så in i bomben värt det! :)

Mer info:
http://www.riskbruk.se/WebControls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID=18847
http://www.nll.se/publika/ls/labgem/LINUS2014/PResentationer/Hj%C3%A4rn…

För min del tror jag många av de fysiska symptomen kommer av att man andas ytligt eftersom man är i sån anspänning och lever med en ständig inre stress. Yrsel, tryck över bröstet, hjärtklappning, muskelryckningar... listan kan göras lång...

Lite av det jag skrev i Solstickans tråd skulle jag vilja förmedla till dig. Din hjärna har blivit kidnappad. Belöningssystemet är ur funktion. Dina vanor och tankar har förändras under åren med drickande. Det går att hitta ur detta. Vi måste bara vara djävligt envisa, ödmjuka och vilja under tiden vi avstår för att fatta hur det är att leva "frisk" och fri.

Lycka till och var snäll mot dig själv. En dag i taget. Läs och skriv. Sköt vätska och mat.

Kram

Ja, försök att släppa allt du inte kan göra något åt nu. Fokusera på hur du väljer varje litet steg framåt nu. Det går och du kan. Det blir lättare. Håll ut och våga tro på dig själv och ditt nya liv!
✨

Imorgon är det söndag och då är det lättare för många att ta ett beslut att inte dricka den dagen. Det beror iofs på om ditt drickande mest handlar om fredag-lördagsfylla (som för mig..). Försök ta en promenad och var stolt över att inte vara bakis. Du klarar detta!

Höga krav, kan förstå det mesta logiskt, påläst och kunnig. Jag själv min värsta fiende.

Jag förstår din dal och efter allt med influensor också. Jag vill ändå varna dig för att skjuta upp vilan. Det har jag gjort många gånger. Ibland är det bra att ha den förmågan att klara hur mycket som helst under vissa perioder, men det sliter. För varje gång tär man lite på pluskontot. Till slut orkar man inte fram. Man kraschar. Det finns verktyg för att vila. Du jobbade och glömde bort att tänka. Så är det med hobbies, träning och meditation. Tror yogan är min bästa medicin nu. Meditation och mindfulness hjälper verkligen. Ge dig 10-20 min och ju mer du tränar desto bättre och lättare går det att komma in i vilan. Det hinner vi ;-)

Maten är viktigare än jag fattat tror jag. Se till att få i dig mellanmålen. Håll blodsockret jämt. Behöver inte vara hälsofreak men att hoppa över måltider är rena självplågeriet både för psyket och vikten. Jag har levt så i många många år. :-(

Och jag? Jag reste och drack lite öl och det var ok. Förra helgen drack jag rödvin för första gången sedan nyår. Knäckte en flaska själv och mådde fördjävligt sedan. Riktigt, riktigt förgiftad kände jag mig. Varför? Någon slags längtan att lätta på trycket. Kom lite ur balans och blev påmind om hur skört det är. Nu är jag på banan igen, tror jag. Känner mig stark i viljan att vara nykter och sköta om mig och använda verktygen som ger mig balans och välmående igen. Stressreducering måste jag aktivt jobba med resten av mitt liv tror jag och självacceptans och kärlek till mig själv. Ett jävla jobbande hela tiden, eller hur? ;-) Det jobbet ger utdelning som är värt mödan nu, upplever jag. Allt annat löser sig bättre också.

Hoppas du inte kräks på mina råd. Vet att du vet men bland går något in på nytt sätt. Man vet aldrig. ;-) Vill så gärna dela med mig av ett ganska långt liv med onödigt mycket lidande som jag kunde ha undvikit om jag tagit mina behov på större allvar och lyssnat på mitt jag med respekt och kärlek.

Hoppas krafter och lust snart återvänder i dig. För det vet vi att de gör, förr eller senare.
Storkram, fina du!

Kväll nu, har lagt mig i sängen för att strax somna. Har haft ångest hela dagen och har det fortfarande, över allt det dumma jag gjorde sist jag drack... Har i alla fall haft fönstret öppet idag och känt den härliga friskluften. Att läsa och kommentera på detta forum ger mig ändå någon form av hopp och känsla av samhörighet. Bara orolig att sakerna jag gjort tidigare på något sätt ska komma ikapp en och att man "råkar illa ut" pågrund av det. Men jag antar att jag måste sluta oroa mig så mycket och istället ta saker som dom kommer, någon gång måste man ändå lägga det bakom sig och bli en bättre person, jag hoppas att jag klarar det nu för jag vill inte vara mig själv när alkohol finns med i bilden. Aldrig mer. Godnatt på er alla fina människor här.

Du är fortfarande ung och jag önskar verkligen att du lyckas få ordning på alkoholkonsumtionen. Klokt av dig att inse att den inte är bra för dig. Sanningen är att den för med sig mycket mer negativt än vi förstår. Det är först när vi lagt av vi märker hur psyket, sömnen, tankar, fokus och koncentration, sociala relationer, den egna viljan och självbilden bl.a påverkats.

Jag vill bara säga att vi är många här som är mycket äldre som heller aldrig gjort bort oss, blivit annat än glada och social med alkoholen de först 15-20 åren. Sakta efter det eskalerar det och beroendet tar plötsligt över våra liv (utåt sett fungerar vi fortfarande någorlunda) och det går snabbt utför. Många här berättar om att de senaste två åren spårat ut och blivit mer och oftare och livslusten är i botten. Men när vi tittar tillbaka så har vi alltid haft en lite för stor glädje i att dricka, alltid druckit upp osv. Våra belönngssystem havererar, depressioner och annat följer med men det kommer smygande under många år. Vi vänjer oss att må så som vi gör med biverkningarna och tror att det är en naturlig del av oss. Vi söker andra svar och förklaringar än att det kan ha att göra med alkoholkonsumtionen. Vi är ju normala och dricker som alla andra...

Vill bara önska dig lycka till och är så glad att du inser detta problem redan nu.
Kram