Senaste kommentarerna i forumet

Om en minut kommer jag ringa kommunens behandlingsavd. för missbrukare.
Nu räcker det.

Jag ringde och talade in ett meddelande:

Hej, Jag heter LillPer och vill tala med någon angående mina alkoholproblem.
Gud vad skönt att bollen är i rullning igen.

Nu behöver jag stöd för kommande vecka blir hektisk. Jobb utomlands och ensam borta från min familjen igen sedan en vecka.
Jag älskar dem så mycket och saknar dem djupt.

LP

Jag har nästan på pricken samma problem som du.
Jag mår så fruktansvärt dåligt idag och alla andra dagar då jag druckit dagen före.
Min ångest och rastlöshet går inte av för hackor ska du veta.

Men för vilken gång i ordningen jag slutat går inte hålla koll på.
Nu är jag ju övertygad om att jag måste sluta nu!
Jag tror en dag i taget är så man måste göra.
Tänk absolut inte för långt fram.
Det gör jag och det går åt h-e varje gång.

Lycka till oss båda!

LP

Som jag gråtit, men det börjar kännas bättre. Ska träna idag. Hjärnan testar mig konstant. Skulle jag inte ändå vara sugen på litet vin eller kanske folkis? Idag, nej. Vågar inte ens dricka den alkofria varianten. A har varit en falsk vän, men vad glad och upprymd tanken att dricka har gjort mig. Nej, jag har inte kunnat sluta att dricka i tid. Och så många ggr jag har sagt att aldrig mer... Nu känns det annorlunda. Det känns som jag har fått en sista chans och den vill jag inte låta försvinna. Sover fortfarande dåligt, men har varit fast i sömntabletteträsket för tio år sedan, så de kommer jag aldrig kunna använda mig av. Jag ska fundera på om jag ska berätta imorgon. Vi är en liten arbetsplats med ca 50 personer, så det är svårt att låta bli. De eller hen rättare sagt har varit efter mig innan. Har haft svackor innan. Det är väl det som kallas för att vara periodare, även om jag aldrig släppt alkoholen helt och hållet. Tack för ert stöd! Jag hoppas kunna vara där för er med.

Jag har ju varit härinne och läst lite av och till de senaste veckorna och förstår att jag är långtifrån ensam med min ångest och mina skuldkänslor. Bara det känns lite bättre och jag kommer nu försöka låta bli "vardags drickandet" till att börja med. Mitt vardags drickande består mest av 2,8% folköl. Det är en vana sedan många år kanske 25år! Jag har nog tyvärr blivit beroende under åren av dessa öl 2-4 ibland 6st varje veckodag har det ofta blivit och jag har nu mkt svårt att "varva ned" när jag kommer hem utan dessa öl. Öppnar en öl är det första jag gör när jag klivit innanför dörren och tillsammans med en cigarett kan jag andas ut på min balkong och samla tankarna och reflektera över dagen och livet överhuvudtaget samt känner mig liiite gladare. Jag får också som lite inspiration att lägga i tvätten städa upp och ringa nån vän osv men innan kl 20 har jag då druckit färdigt. Då börjar ofta något tv program jag tänkt se och då brukar jag istället laga nåt lite men gott och äter sedan framför tv:n. Då mår jag ganska bra och ngr öl för att mota bort stress och ångest till vardags gör mig inte bakis eller så och kanske inte är så farligt men jag är rädd att jag blivit helt beroende av det och att det i sig skapar ångest hos mig. Sedan dricker jag ofta för mycket på helger särskilt fredagar. Måste liksom fira att veckan är över och jag är ledig osv men slutar ju alltför ofta med att jag istället förstör lördagen med ångest dålig sömn osv:-(
Jag lever ensam och är 50 plus och har ingen att ta hänsyn till just nu. Ingen som vet om mina vanor. Men jag har en dotter som jag älskar över allt annat på jorden och hon vet (har sett mig spåra ur ibland under åren)och oroar sig för mig och för hennes skull vill jag bli en frisk sund och stark mamma hon kan vara stolt över. Hon är 23år och har dom senaste åren varit ständigt på resande fot med mitt hem som bas just nu i USA.

Men som sagt SKA börja denna vecka och se om jag orkar bryta vardagsmönstret på egen hand.

Tack för allt stöd jag känner finns här och stor kram till er alla som kämpar med dessa problem på olika sätt.

//W

Vet hur det där känns, att man alltid är missnöjd med sig själv, vad man gör, hur man ser ut och vad man presterar.
Man borde egentligen vara ganska så nöjd, allt flyter på och inga direkta problem, men ändå så fattas det något inom sig.
Det är bra men ändå...inte, en skitjobbig situation som är väldigt frustrerande, det liksom vill explodera inom sig.

Ändå ..ändå, vill jag poängtera, det är i en svacka som denna då det egentligen händer.....vändningen!
Man kan inte tro det just nu, men när det känns så där jävla jobbigt och det enda som skulle kunna lösa det är att ta till fyllan,
Så är det precis det man inte ska göra, det är det sista lilla nödropet ifrån alkoholdjävulen som försöker desperat få dig tillbaka i missbruket,
Den vänder hjärnan i omvälvande konvulsioner, en "kräkning i hjärnan" som säger att ....ingenting duger, jag är misslyckad och det är lika bra att jag går tillbaka till något som jag känner igen, drickandet för då tror jag att allting är bra, fast det egentligen bara blir sämre, jag blir lurad i sinnet men går med på det typ.

Någonstans mitt i allt det hära så kommer det en känsla av att jag ska sluta jämföra mig med allt och alla,
Och även om jag inte har det bästa så ska jag åtminstone försöka...försöka vara nöjd med det jag har, det lilla jag har.
Jag kanske inte lagar den bästa maten, inte äter alltid det mest nyttiga, men jag gör det för att må bra.
Har inte de biffigaste bicepsen på gymmet, men de är de jag har med de förutsättningarna jag har, genetiskt och med den träningen jag har lagt ner.
Jag kan träna mer, men får också väga in om jag VILL träna mer för att kunna tävla med "vännen" på gymmet, det är han som kanske inte har något liv!
Har inte de nyaste köket, ballaste bilen och dyraste jackan i kvarteret, men mina grejor tillhör inte banken heller.
Jag är inte fistad till att måste jobba ihjäl mig för att betala alla lånen, har en liten större frihet på sådant sätt.
Det fanns en sådan ball sak skriven på fejjan som jag inte riktigt kommer ihåg exakt, men att folk jobbar ihjäl sig för att köpa grejor de inte har råd med för att imponera på folk som de egentligen inte gillar, och så kan man ju fundera på om det är en liten bit av sanningen jag råkar befinna mig i.

Samma sak när du jämför dig med att dricka ett alkoholfritt alternativ, du känner dig som en looser därför att.......?
Du kanske i tanken längtar tillbaka till ruset du inte vill till, och känner en avundsjuka på dem som inte har ett beroende.
Om de åt ...bajs och fortfarande fick sin fylla, skulle du ändå känna en avundsjuka då, troligen inte.

Igår hade vi födelsedagskalas här hemma, våra gäster gav mig ett 20-tal flaskor med alkoholfria alternativ, öl och cider i ett tiotal olika märken.
Det var jag och två fyllchaffisar, allt tog slut!, och jag vill påstå att ingen av oss tre kände sig utanför med våra drycker.
Vi hade fina flaskor medan de andra drack ur smuggelburk, vi var vinnare ur det visuella perspektivet, och det krävdes bara att vi "hängde med" och tillät oss skratta för att vi ville vara med, inte för att vi tyckte synd om oss själva för att vi inte fick vara med i den berusande gemenskapen.
Skillnaden ligger i tanken, inte i det fysiska eller kemiska.
Att jag sedan kunde kliva ur sängen för att hämta ungdomarna med bilen klockan tre på natten för att de inte skulle behöva pulsa hem i snörusket,
Gjorde mig till en annan vinnare, vinnare i curlingförälder och mitt egna goodwill-känsla, för att jag kan och för att jag vill.

Det är skillnaden, för att jag kan och för att jag vill, och jag är fortsatt stolt över mina tagna beslut, när jag har tagit mitt beslut har jag också fråntagit mig min ångerrätt.
Jag tog det hör beslutet under rådande förhållande, kanske hade jag valt ett annat så där i efterhand, men jag gjorde mitt val och fullföljde det, punkt!

Genom att sätta upp mina egna spelregler och med fokus på att må mentalt bra har jag också att upp stålbarriärer på det onda att nå mig från sidorna.
Jag är osårbar så länge jag inte släpper in de dåliga tankarna, full kontroll på att må bra gör mig tillen mental Stålmannen.

Berra

Jag är patetisk och gör nu ett nytt försök.
Vill bli fri.
Vill bli frisk.
Vill inte mer.
Hur många gånger kan man ge upp?

Det är skönt att man har andra som referenspunkt och hur våra liv har gestaltat sig genom alkoholen. Haft min första vita helg sedan i början av November och det är skönt att vakna utan ångest. Min strategi är att leva i nuet och att ha en målbild där alkohol inte längre är det primära under helgen. Tror att detta forumet kan vara för mig genom era öden och erfarenheter.

Sköt om er!

Man vill ju inte dö nyfiken, och jag har fattat att jag behöver ändra mycket. När jag nu har chansen att på ett "enkelt" sätt besöka AA, gjorde jag igår slag i saken, och gick på ett möte. Är det då enkelt att gå dit? Både ja och nej på något konstigt sätt. För mig är det svårt eftersom jag alltid haft lite svårt för andlighet, och ju mer som "hokus pokus" jag uppfattar det, desto mer tveksam är och blir jag. Kanske är jag agnostiker, och därför är det samma typ av tröskel som ett AA möte innebär, för mig som att gå på en gudstjänst i en frikyrkoförsamling.

Kanske finns det fler som undrat hur det kan vara, så därför tänkte jag berätta hur det var för mig.

Jag var på plats en kvart innan mötet. Gick förbi lokalen och tog ett extra långsamt varv runt kvarteret för att inte "behöva" gå in och sitta och vänta. Ja, vissa av er förstår säkert känslan. När jag kom in i lokalen var det som att man tagit ett rep och slumpmässigt fångat in ett 20-tal individer, låt säga framför Åhléns. Det var dom som satt där, på samma sätt som det nog är vi som sitter här inne...

Mötet leddes dock av den person som verkade kommit längst in i helvetet som missbruk innebär. Han hade faktiskt tagit uppenbar skada av sitt missbruk. En person som kanske många utanför en AA lokal inte skulle lyssna på. Här lyssnade alla! Andra såg ut att tjänstemän på lunch från sitt jobb på kanske Skattemyndigheten. Fört en kort "instruktion" av hur ett möte går till, och frågan kom om någon var på sitt livs första möte. Jag svarade med en tyst handrörelse, och killen hälsade mig extra mycket varmt välkommen. Samtidigt som han förklarade att han var glad att jag hittat dit. Ni fattar tror jag? En kille som jag kanske tidigare skulle ha sett med förakt på.. Föraktet var som bortblåst. Han fortsatte med att förklara att han tyckte jag var modig som hittat dit, samtidigt som han med faktiskt relativt stora svårigheter fortsatte att leda mötet. Olika personer hade fått olika uppgifter och "medaljer" delades ut. Den första gick till en kille som svarade ja på frågan om det var någon som ville ha en medalj för 24 timmars nykterhet. Ja, de är faktiskt många saker dom första 5 minuterna som berörde starkt. Sedan följde högläsning (tror det var ur stora AA boken) dagens tema var att leva i nuet - som naturligtvis passar oss alla. Sedan en runda med delningar, och de blev blixtsnabbt klart att allas bakgrund var så olika. "Fin" alkoholisten Eva cirka 55 år som pratade om sina 3 månader, och svårigheten att komma tillbaka. Efter henne alkoholisten och narkomanen Ted som berättade om sin återfunna relation till ett av sina fem barn som han var på väg att få träffa senare på eftermiddagen, och hur glad han var efter sina tre nyktra år. Han pratade även lite om åren i fängelse och kriminell energi. Så höll det på till de kom fram till mig och jag fick börja som alla andra. Att säga det som för dom andra bara tog en sekund, kändes som det tog fem för mig: Hej jag heter PP,jag är alkoholist...

Alla som tog chansen till delningar gjorde två saker. Dom välkomnade killen tillbaka - han med 24 timmars nykterhet - och dom vände sig alla till mig och välkomnade mig dit. Ingen kommenterade annans delning, förutom en farbror mot slutet av rundan som vände mig till mig och sa: Vi delar åtminstone tre saker - namnet, problemet med alkoholen, och att vi båda har samma datum för vårt senaste glas (10 november)jag minns det för min första dag under "det här" försöket till nykterhet var 11.11.11... ja, han sa så - det här försöket..

När mötet närmade sig sitt slut vände sig killen som ledde det till mig och sa att han hoppades att jag skulle komma till baka. Han pekade på en annan kille och sa att han hade tid efter mötet om jag ville fråga något. Och avslutade. När alla lämnade lokalen kom cirka fem personer förbi och önskade mig välkommen tillbaka och andra saker... Inga försök till otillbörliga kramar Fia :-) inte ens från dom fyra damer/kvinnor/tjejer som fanns med. Otroligt men sant ;-)

Peter kom fram till mig, berättade att han hade tid, och senare på eftermiddagen skulle sitta på AA´s telefonjour. Vi snackade några minuter, och han berättade om sina tre år in i nykterhet.

Vad handlade då min delning om? Jag vet faktiskt inte exakt för den var ju inte förberedd, och att det kändes lite overkligt att prata. Kanske blev det en mycket rörig skildring av ett tiotal ny-nyktra veckor, min bakgrund, Forumet och alla saker jag lärt mig här. Att ta hjälp och om det ska ske genom att prata med någon, medmänniska eller "shrink" eller AA? Kanske dök även Mullegubben och Adde upp i marginalen...

Nåväl, kanske ingen fattade ett smack? men jag tror faktiskt vissa gjorde det. När jag var klar sa alla: Tack PP, och så var det klart.

Kommer nog att ta en tid innan detta landar, men en sak tar jag med mig. Det behöver inte vara styrka, att inte visa sig svag.

(Alla namnen ändrade, då det var ett slutet AA möte ;-))

//PP

Igår var en jobbig dag. Det här med självkänsla är ju ett j-la skit när den inte finns och lyser med sin frånvaro... Psykologbesök är bra, men det väcker mycket tankar. Sista besöket jag var på handlade om detta med brist på självkänsla och varifrån den kommer. Att det är färskvara som behöver fyllas på. Att inte vara sina prestationer och att försöka få bort duktighetskänslan i alla sammanhang. Att inte lägga självkänslan i utseendet. Ja, ni vet...

Satt igår morse och läste på nätet om självkänsla och bra tips för att fylla på och stärka. Kände mig lite peppad och tänkte att det kanske går att stärka och bygga upp trots allt. Även för mig. Sedan räckte det med att fel person (som jag känner) var på träningspasset på em, och jag gjorde en jämförelse mellan oss där jag föll helt platt. VET ju att man inte kan göra så, att vi inte vet allt om varandra osv osv. Men jag trillade ner och hela mitt nykterhetsarbete kändes helt patetiskt, vad är det att vara stolt över att varit nykter i dryga 3 månader, att man har alkoholproblem, sitta med sitt j-la alkoholfria alternativ till maten och tycka att det är gott, när man vill vara som alla andra och kunna dricka ett eller ett par glas och vara nöjd med det. Igår kväll var det närmaste jag kommit på länge att bryta nykterheten. Kan inte förklara det med annat än att jag kände mig så kass, som person. Och ännu mer kass eftersom jag har dålig självkänsla - liksom att vetskapen om att jag har dålig självkänsla gör att den blir ännu sämre...

Ja ja, igår var igår och idag är idag. Efter en orolig nattsömn så känns det lite bättre idag, och jag är lite tillbaka där jag var före igår. Jag känner att jag blir starkare i mig själv genom nykterheten och att självkänslan är ett viktigt kapitel att jobba med. Igår får vara ett undantag i det arbetet, eller ett avskräckande exempel på hur det kan kännas när man tillåter sig att vara riktigt taskig mot sig själv... Idag är en annan dag.

/m

Jag håller med Higgins. Förstår heller inte varför du ska berätta något där, om det inte är så att du känner dig redo och gärna vill. Själv har jag hela tiden tänkt att jag berättar bara exakt det jag känner att jag vill och kan hantera att andra vet. Jag har valt att berätta att jag har lagt ner alkoholen pga att jag sovit dåligt, och att jag mår bättre utan. Punkt. Någon följdfråga kan ha kommit, men ingen som har frågat mig om det beror på att jag har problem. Valde också att inte alls prata om det förrän det gått en tid, så jag inte var mitt i början (har hållit uppe i drygt 3 månader nu).

Inte heller jag har någon vän att ta stöttning ifrån, och det tror jag är gemensamt för de flesta av oss. Jag har dock precis som du en man som stöttar och en psykolog att prata med då och då. Detta är ju ett känsligt ämne och är du inte helt säker på att din öppenhet kan ge dig stöttning skulle jag absolut inte säga något.
Lycka till!
/m

så oerhört mycket för tipset kring talet! det kan verkligen behövas. Det är nog rätt sätt, kan jag inte charma dom med min berusning ( jag brukar vara ganska kvicktänkt när jag är lite på pickaluren) så får jag förbereda ihjäl mig istället, det blir bra!
Det är ett födelsedagstal för en fin vän som fyller stort.
Jag tror jag kör på ditt tips, igår i dag och i morgon.

Jag misstänker att anledningen till att de sticker i ögonen på mina vänner, att jag inte dricker, är att om jag har problem, är det nog, är jag rädd, ganska många av dem som borde testa att klara sig utan också… jag är helt klart inte värst i skaran. Men i och med att jag tycker att jag har problem, så känner de nog att de "borde" ha det med, eller att jag skulle tycka att de hade.
Jag hamnade i en sådan diskussion för en tid sedan. kvinnan jag känner väl säger till mig " Men om DU tycker att du har problem, så tycker du ju att JAG har det också, jag dricker ju mycket mer än dig! ( vilket är sant, mer och oftare, ja, jag har tydligen koll på det)"

Jag orkade inte svara, att det var liiiite sant. sade bara att var man är sig själv skyldig att känna efter.

I går gjorde jag något jag inte trodde att jag skulle göra, eller hade tänkt att göra, under min vita period, drack alkoholfri öl.
Jag hade tänkte att jag skulle leva utan den typen av substitut, för att inte utsätta mig för att bli frestad av smaken.
Nu var det så att vi var på en väldigt tjusig ny restaurang här i huvudstaden, och det serverades stark asiatisk mat. och jag kunde inte hålla mig. Jag gillar verkligen öl till den typen av mat.
Just då, i beställnings-stressen tänkte jag inte. Men destå mer tänker jag nu.

jag har ju som jag tidigare skrivit lite problem med mina gränser, har jag väl gått över en, är det oerhört svårt/omöjligt för mig att hålla mig inom den igen. Och detta gäller som sagt inte bra alkohol. Utan allt gränssättande. Det blir nästan som att jag tvångsmässigt MÅSTE te.x snusa en dosa om dagen bara för att jag har gjort det en gång. oerhört svårt att förklara.

Lite skrajj blev jag, det kändes som att jag råkade ta ett steg närmre alkoholen, utan att ha tänkt igenom det. eller framförallt, att jag gjorde något jag sagt till mig själv att jag inte skulle.

MEN jag ska försöka att inte klandra mig själv. Då blir livet för jobbigt. Det var ju trots allt alkofri öl.
Detta kan dock vara en bra övning i gränssättande, kom jag på nu i skrivande stund. Nu tar jag ett steg tillbaka, jag ska inte dricka alkofri öl mer.
Nu ska vi se om jag klarar det. i sånt fall är det första gången.

Spänningen är olidlig

over and out

Har ingen erfarenhet av antabus, men tror absolut att det är ett bra sätt att bryta ett mönster. Och läskigt eller ej, och biverkningar eller inte, så tänker jag att man behöver sätta det i relation till hur läskigt det är att överkonsumera alkohol, och vilka biverkningar det ger. Det är inte menat att låta spydigt eller något utan mer ett sätt att vända på tankarna...
Lycka till!
/m

Ja, när är man redo att fatta beslut? Oavsett alkoholproblem eller inte? Vet man det? I det här läget tror jag inte att det finns några universella svar, tror att det bästa du kan göra är att gå på magkänslan. Magkänsla och att väga för och emot, och att jämföra rimliga handlingsalternativ, på samma sätt som alltid. Du har ju haft din tid i hobbithålan och väntat ut. Uppenbart har det hänt och händer det saker som gör att du måste gå vidare och fatta något beslut, och då är det kanske dags att göra det. Stora beslut är ju svåra att fatta. Kan bara önska lycka till...
Angående din fråga om hur man ska tänka i relation till alkoholuppehåll är ju inte jag rätt person att svara, ligger ju bara ett par veckor före dig.Kanske andra som har bättre svar?

Det där med alkoholfritt utbud är ju intressant, förstår inte heller att det kan vara så begränsat på pubar. Folk blir ju gravida, äter mediciner och kör bil och allt möjligt (bortsett från vårt skäl att avstå). Tycker alla att det är ok att dricka cola och bubbelvatten?

/m

Tack Lars o Minz för era svar man blir så glad när någon delar med sig. Tog upp spelandet med mannen, bad han räkna ut hur mycket som gått till spel senaste året. 22000 på ett år. Bröt ihop darrade o bara grät 22000 kr inte för att vi har dåligt med pengar men det finns gränser även för mig. Detta är pengar som kunde gått till något bättre . Barnen som kämpar med utbildningar studielån o extrajobb.
Har bott hos en kompis sen igår, orkar inte prata med honom nu. Har kämpat så med hans alkoholism orkar inte en gång till.

Försök att inte sätta upp några mål är mitt råd. Ta en dag i taket och
försök att inte se varken framåt eller bakåt. Det är nu idag som gäller.
Så är det för mig, och inte kan jag tänka att en dag kan jag kanske dricka
2-3 glas vin, men jag vet nu att det inte går för mig. Har nog provat ett 10-tal
ggr. blev värre och värre för varje gång tills jag slog totalt i botten. Så
för mig finns inga alternativ. Jag beundrar måttlighetsdrickarna som inte vill
ha mer. Jag ville bara ha mer och mer. Nu har jag varit nykter drygt 4 månader
och är riktigt stolt.
Lycka till
Konstnären

Vad bra med dina nitton dagar, grattis. Kan säga dig att jag har oxså ofta huvudvärk
nu när jag är nykter. Vet inte vad det beror på, lite jobbigt att vakna med det.
Jag tror nog att det kan stämma med 3 veckor, 3 månader. Fast jag var nog lite sen
mitt riktigt jobbiga sug kom vid 4 månader, bara flög på mig blev skitskraj, men jag
tillfredsställde det inte. Jag talar bara för mig själv att jag får inte förstöra detta
som jag byggt upp nu. Har aldrig varit nykter 4 månader och snart 2 veckor, dagarna är
viktiga för mig. Jag lär mig mer och mer ur boken Hemligheten hur man kan lära sig att
styra sina tankar från det negativa till det som är positivt i mittliv. Och det är
mycket. Samtidigt som dom där sugtankarna kommer måste jag göra något, ut med hunen t.e.x.
när jag kommer hem har suget gått bort. Har börjat baka bullar, skulle jag inte få för mig
i mitt gamla liv. Det som mest håller mig ifrån är att det blev 3 vistelser på sjukhus
det kan skrämma skiten ur mig. Och så är det behagligt att vara nykter man slipper hemska
ångesten, behöver inte vakna och tänka vad hände i går.
Lycka till med valpkursen
Kram Konstnären

Ja, i går lördag, fick jag allt lite sug på eftermiddan. Det snöade för fullt och jag var tvungen att skotta flera gånger. Eftersom min rygg då blir riktigt illa, så tyckte jag givetvis synd om mig själv och då kom suget att ha något att trösta sig med. Eller se fram emot på kvällen när man gick där o skottade. Tack o lov har jag ju inget hemma och för långt till affären, så det blev ett glas Cola Light istället. När det snöade ännu mer framåt kvällen, så gick jag o la mig med en bra bok för att slippa se eländet. Jag är ju nu inne på tredje veckan (19 dagar idag) och då är det ju en period där det kan vara lite svårare igen. Tredje dagen, tredje veckan och tredje månaden. SÅ två dagar till, sen ska det gå fint fram till tredje månaden. Ni som klarat så länge, stämmer teorin med var tredje av allt?
Ännu en fråga jag har är om någon mer än jag får migrän av nykterheten? Låter kanske konstigt, men när jag för 12 år sedan slutade med alkohol så började jag få migrän. Då satte jag det inte i samband med nykterheten, men jag hade stora besvär innan jag äntligen fick rätt migränmedicin och kunde få något så när bukt med min huvudvärk. När jag sedan började dricka vin igen försvann huvudvärken, men jag tänkte inte på det då heller. Men så fort jag har gjort uppehåll i mitt drickande, en vit månad eller mer, så kommer migränen tillbaka igen. Så nu har jag satt migränen i samband med alkoholen och jag kan inte förstå varför, plus att det är väldigt jobbigt att flera gånger i veckan få denna huvudvärk som bara botas med migränmedicin. Imorgon ska jag till Vårdcentralen för årlig kontroll av blodtrycksmedicin mm och då ska jag ta mod till mig och berätta om mitt problem med alkohol och denna migrän. Men det vore intressant om någon annan också har upplevt något liknande?
Tack för peppning och lycka till alla! Ha en skön söndag själv ska jag snart åka på valpkurs :)

Hej,
jag påbörjade en öppen alkoholbehandling förra veckan. Min terpeut bad mig tänka över att testa antabus. Eftersom jag direkt efter att ha varit där åkte o köpte alkohol så fattar jag ju att jag inte kommer göra det annars...
Så, hur har det gått för er som använt antabus ett tag? Samma sympom fortfarande?
Min terapeut vill i så fall att jag börjar med en 3-månaders period, enligt henne för att min hjärna ska få en chans att återhämta sig och främst för att jag då förhoppningsvis slipper ens tänka på det "val" jag alltid har. Jag kan ju alltid välja att köpa och dricka alkohol. Jag vet konsekvenserna.
Antabus känns jätteläskigt för mig med samtidigt tror jag att det är enda sättet för mig att bli nykter.
Min terapeut uttryckte det som att jag visst har en vilja och förståelse för att jag måste låta bli att dricka alkohol men att jag gör det "på låtsas". För det är exakt så. Jag vill, men jag har fan inte den jävlar anamma som krävs för att lyckas.
Så, kanske antabus då.
Tar gärna del av erfarenheter osv!!!

Bara så där i största allmänhet då. Nu har jag läst och skrivit lite här och där bland trådarna. Lätt att tappa bort mig tycker jag, saknar den där direkta kontakten då när jag precis skulle vilja säga något. Men så är det bara. Jag skulle så gärna skriva och kommentera mera än vad jag gör, blir nästan som att tiden inte riktigt räcker till. Samtidigt vet jag av egen erfarenhet hur viktigt det är att dels själv få lyssna till berättelser, delningar och dels att själv få dela med mig helt öppet utifrån mig själv. Veta att det jag säger är rätt för mig precis som jag vet att det andra säger är rätt för dem. Så har jag det bland annat i AA, vilket jag uppskattar mycket. Den gemenskap och "upprättelse" som människa jag fått tillbaka tack vare det har betytt väldigt mycket för mig och för min fina gemenskap och liv med mullegumman! Tillsammans är så mycket mera än två var för sig. Så för den som just nu är nynykter och svag och skör, sök om det bara känns möjligt, sök någon att samtala med, jobbet måste man sen göra själv.
Jag vill verkligen på allt sätt heja på dig som kämpar, dig som vacklar... släpp inte taget, hitta på vad sjutton som helst men DU ÄR större än spriten!!! Att kapitulera anses allmänt som ett tillbakadragande och en förlust men när det gäller spriten så är det faktiskt tvärtom. Man gick en gång från det levande friska livets miljö i riktning mot undergång och mörker, kapitulationen innebär faktiskt då att vända på klacken för att återvända till det som var en gång, både verklighet och kanske drömmar. Det är stort att vinna och hitta en ny väg för sitt liv. Men med en grundläggande erfarenhet rikare i bagaget. Men lätt, det kan ingen räkna med att det är förstås. Det finns ingen lätt väg, ingen genväg, bara en äkta väg rakt in i och ut ur som en ny människa, rik på erfarenheter, kan en dag bli så viktiga att dela med sig av.
Nattlig reflexion, Mm.

Då har du nog kommit till ett bra ställe här. Många många har gjort samma resa som du och med erfarenheter kring vad alkoholen gör med människor när den bygger om en person till alkoholberoende som inte längre kan hantera spriten på ett socialt och vettigt sätt. Varför man nu egentligen skulle behöva lära sig det överhuvudtaget kan man ju fundera över. Att för sig själv acceptera och erkänna att man inte längre kan hantera sitt drickande är det viktigaste steget, sen startar jobbet med vägen framåt som nykter och här finns det många som så gärna slår följe med dig! Här finns en fin gemenskap av personer som Vet av egen erfarenhet, vet att det ligger beslutsamhet och arbete framför den som fattar beslutet om att starta ett liv på nytt som nykter. Men du, det går och det kan bli förunderligt annorlunda och berikande på många sätt. Men få klarar det på egen hand, man behöver varandra och då är det så fint att det finns just det... många andra i sällskapet.
Som sagt, välkommen att dela med dig till andra, det är så viktigt och du, det är fint att vara en nykter person också!
God Natt. /Mm.

Fattar inte riktigt varför du skall ta upp det med chef o kollegor. Har det inte hänt något på jobbet som har med din alkoholkonsumtion att göra så vänta lite med det. Nu blir du bara bättre för var dag som går. När du nu inte försöker att bota dina deppiga perioder med A så skall du se att du får ordning på den biten också A förvärrar bara det hela.

När det gäller kollegan som spridit ut ett rykte så finns det alltid såna människor på en arbetsplats ofta har dom problem själva. Vad har hen för rätt att döma en annan person. Skit i hen o satsa alla kort på dig själv du blir bättre för var dag som går! Nu kan dom springa runt o lukta o tänk va besvikna dom blir när dom inte kan känna någon bakfylledoft.Har du riktig tur så kommer det efter ett tag att riktas misstankar om att ryktesspridaren haft fel o då ligger den personen illa till. Jag förstår dig fullständigt med att du blir förtvivlad när du får höra såna rykten, men det är ofta så att när man dricker så förstorar man upp allting man tror nästan världen skall gå under,när man sedan varit nykter en tid så är det helt plötsligt en skitsak. Talar av egen erfarenhet.

Du skrev i din förtvivlan att du har inga vänner omgivningen sviker, men du har ju din man som stöttar dig, bättre vän kan du väl inte få.Det är många som inte vågar ta upp det med sin äkta hälft o då kan det säkert vara lite jobbigt. Sen har du kommit hit bland massor av vänner som har en kunskapsbank om A o vad den ställer till med som är helt otrolig. Har du något du undrar över så skriv du får garanterat synpunkter o råd på både det ena och andra. Sen om man kan överföra det på sig själv är en annan sak.

Säger det igen satsa allt på dig själv din man o dina barn. Jobbet de har man bara för lönekuvertet! Jag håller också tummarna o alla fingrar för att nu är du på rätt väg försök att inte halka av. Om du kollar lite extra så ser du säkert ljuset i tunneln! Det är ett underbart liv att vara nykter!
Skriver detta i anledning om att jag själv varit i en liknande situation, som löste sig helt automatiskt med att jag la av med A. Har tyvärr haft en del återfall men är nu nykter sen en tid tillbaka. Mycket tack vare detta forum, skriver sällan men läser i stort sett varje dag.

Att läsa vad du skriver och att du fortsätter skriva! Hoppas du tar in all den kraft och gemenskap vännerna här i gemenskapen vill erbjuda dig. Skickar dig en fortsätt framåt-hälsning denna sena kväll/natt. Den bistra verkligheten är den att den enda person du faktiskt kan besluta om hur det fortsätta livet skall bli... är Du. För mig känns det som att du gör precis det just nu, för dig och barnen. Men vet du, möjligen faktiskt också för din man. Ansvaret för det ligger däremot helt där det hör hemma, hos honom. Är gärna med på ett hörn under resans gång, från min sida sett. /Mm.

Håller helt med dig Asteroiden77!
Jag har många gånger fått erfara det härliga i att träffa, skriva, eller på annat sätt ha kontakt med andra i liknande situation, hur gärna man bara finns där. Förbehållslöst.
Så hur gör man då? Helt enkelt bara finns där. Som du sa, ropa så svarar det säkert någon. Det är sånt som betyder... betyder för båda! Det är nästan magiskt, känslan av det där nästan oförklarliga i att plötsligt bara höra sig själv säga saker öppet i förtroende som man aldrig tidigare trott skulle vara möjligt. Så, håll taget!

Nu har jag läst vad du skriver och vill på bästa sätt välkomna dig hit bland oss andra, dina okända vänner. Vänner med liknande historia bakåt, tvivel, försök, misslyckanden bakom oss. Men just nu med siktet in i framtiden och här kan du helt enkelt inte behöva känna dig varken ensam eller dålig! Jag skriver också gärna mera en annan gång, men det där med jobbet. Joo, jag kan så innerligt väl delta i dina obesvarade frågor om vad andra ska säga. Vet du vad... rätt ofta beror tystnad och ögonkast eller ännu värre frånvaro och undvikande av blickar att personerna i fråga helt enkelt inte vet vad de skall göra eller säga i mötet! Kanske det låter "klämkäckt" av mig att säga, men jag tycker det enda raka är att göra så som du lite beskriver... ta det, rakt fram, svara på frågor, men ta ingen skit. Man behöver verkligen INTE känna skam för att man är nykter!!!
En sak jag lärt mig och sen jag själv blev nykter, Du behöver Inte alltid förklara så himla mycket. Får du en fråga så svara på den men förklara inte så mycket mera, ifall du inte får flera frågor förstås. Vi nyktra har det liksom inneboende att vi ofta vill förklara oss på olika sätt, det är trista skuggor ur det förflutna, medan vi verkligen försökte förklara oss ur något. Som nykter, behövs ingen förklaring eller berättigande till att vi finns och försöker hitta liv i livet vårt. Har du bestämt dig för att bli nykter så har du redan tagit det största och mest avgörande steget för DIG och det är det viktigaste.
Som sagt, här är du bland riktiga vänner som Vet av egen erfarenhet, vet på sitt eget sätt men ändå i grunden så lika. Vi kan hjälpa varandra så mycket bara med vår blotta existens. Önskar dig styrka och kraft i dina beslut! Kanske vi hörs, jag gör gärna det om du vill. Skulle så gärna finnas till på mitt sätt för den som så önskar. God Natt till dig och till de som läser! /Mullemannen.

Hej Minz
Jag är ny på forumet sedan några dagar tillbaka och läser nu massor av inlägg. Vissa berör mer än andra och ditt berör mig mer.
Att välja att ta upp det öppet med chef och vissa kollegor som du ska göra, det är styrka! Styrka och mod!

Jag fick läsa ditt inlägg ett par gånger för att förstå. Det känns som om du på förhand förutsätter hur det ska gå. Känner igen mig själv i att göra så. Men... inte alls säkert att det blir så.

Jag är alldeles övertygad om att du är på rätt väg och att allt bara kan bli bättre. Jag håller tummarna för att allt gå bra på måndag och hoppas du berättar hur det gick.