Senaste kommentarerna i forumet

,, Hej,

Det är bara du själv som kan ställa sin diagnos, dvs om du har problem med alkohol, när du börjar dricka kan du sluta då? Kommer ett sug så starkt att du skulle göra vad som helst för att sluta att få tag i alkohol.

Alkoholism är en tredelad sjukdom, fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering. Jag saknade kraft att stå emot det första glaset, tabletten,, allt som förändrade mitt sinne. Jag behövde ta droger & alkohol för att få tyst på tankarna, som malde och malde.

Numera så känner jag inget sug och har fått hjälp utav en sponsor att läsa i AAs Stora bok, att enbart gå på möten håller mig inte nykter.

Om du behöver hjälp så kanske jag kan hjälpa till, precis som min sponsor har hjälpt mig.

Ta hand om dig.

Med vänlig hälsning,
-a

Vi finns här ute.

Ropa om du behöver hjälp.

-a

-

-

Och det är bra för mig att påminnas om saker jag var med om... Jobbigt och sorgligt, men bra!
När du skriver att du nästan önskar att han skulle få ett utbrott till för att det skulle göra det lättare för dig att lämna tidigare - åh, det är som att trycka på en knapp i mig - jag tänkte så, precis så, så många gånger.
Och jag vill inte trampa på ömma tår - men: jag tänkte så så många gånger; jag tänkte redan från första veckan när vi blivit tillsammans vid vårt första gräl: om han behandlar mig illa så drar jag... Men sedan hotade han mig, gav mig blåmärken ett antal gånger, skrek åt mig, lämnade mig på alla möjliga sätt, gapade och skrek, kallade mig saker, lät mig inte träffa vem jag ville osv, men jag lämnade inte... och inte ens när jag liksom inte såg något annat än att lämna så hände det massa saker, men jag kunde inte lämna då heller... förrän jag plötsligt en dag bara inte hade något annat än lämnandet som möjlighet.
Jag förstår dig - och en dag har du kraften, för du vet att även om han inte gör något elakt/dumt/fult idag, imorgon eller ens om en vecka, så har det varit allt för många saker...

så sorgligt och så rätt. Du kommer att hitta ut ur ensamheten och hitta rätt i ditt liv. Varm kram / mt

Jag hör er. Tack.

Ja, du kämpar på jättebra och du tar tag i dina problem! Glöm inte att ge dig själv beröm. De på din arbetsplats som dömer dig verkar vara lite omogna. Försök att inte bry dig om dom, ge dom inte din energi. Den behöver du till dig själv och ditt tillfrisknande!

Här kommer den:

Down ol’ Hell Road Again

I don’t know what it is. Can I’ve been taken the Blitz like I used to?

I don’t know what is wrong. Here’s somethin’ that don’t belong like it used to.

Am I another man, with other means and plans in hand?

Or is it just the world spinning off, down ol’ Hell Road again?
- - -
Just one minute ago, here was someone I’d know from beginning to end.

When You strike the walls down and the bricks all hit ground, it’s so hard to mend.

Can we tear odd plans apart and rebuild with flesh and heart?

Or have we taken to many a steps, down ol’ Hell Road again?
- - -
You can see the thin line and the storyteller grind in memorial.

When the aces are no use and the masses just refuse the unbelievable.

There were cobbles and there was stone on the way to be unknown.

But I’ll cast you somewhat hope, down ol’ Hell Road again!
- - -
Break you bones and shut your eyes, let’s use up the last supplies - and hear God call!

I saw you laughing’ through tears, but the scene was so unreal, no good at all…

I changed The Black Dog’s name to Kat, blasphemously I threw my hat.

Then I smiled and went on down, the same ol’ Hell Road again.

Kämpa!! För dina barn är du den bästa mamman som finns, oavsett!! Och var glad att du har en man som stöttar dig!
Din gloria har långt ifrån fallit på sned, du ÄR den där duktiga på jobbet som också tränar o.s.v.. Det är DU! sen kanske
det finns en mindre bra sida med alkohol, men det är bara en bisak som inte under några omständigheter identifierar din personlighet! Tror att det där med jobbet kommer gå galant faktiskt, tycker du är stark som fasen som är öppen där!!

En vecka - respekt!! :-)

Idag har jag haft en riktigt bra dag. Jag påbörjade mitt nya jobb igår där jag ska arbeta 50% tillsvidare samtidigt som jag arbetar kvar på mitt gamla 50%. Jag är så glad att jag fått denna möjlighet. Jobbar natt i helgen och igår kväll kände jag en oro över vad min exsambo (som jag numera kan kalla honom, konstigt..)gjorde och om han skulle bombardera mig med fula sms och nattliga telefonsamtal... Allt detta uteblev! Inget av mina farhågor har hittills besannats...kanske kommer det ett bakslag inom kort men just nu känns det rätt skapligt. Förutom att mina barn inte har "hemma" även hos mig.. Men påminner mig varje dag att detta är en tillfällig lösning.
Jag har åkt skidor, solat, haft hemmaspa och pysslat om mig själv idag- riktigt skönt.
Nu är jag på jobbet igen och kan summera dagen som gått hittills som lugn och fridfull. Skön känsla.
KRAM

Hej Evalena. Förstår din oro! Har du gått på någon anhöringsvård? Dom kan säkert ge dig råd i detta. O som du skriver är det lätta att byta ett beroende mot ett annat. En nykter alkoholist vän till mig har börjat gå på spelberoende möten. Han hade spelat bort ca 5000 kr i månaden i över ett år. Något hans fru kom på o satte stopp för. Han hade själv inte fattat att de va så mycket pengar. Men hans beteende va precis som med alkoholen. Smyga, gömma, ljuga , kan inte sluta när man väl börjat.. Hoppas du blev lite klokare Evalena.

Förebild? Absolut! För det allra mesta är han en vanlig strax-sexåring, åtminstone vid första anblick. Men alla nya, ofrivilliga erfarenheter han har samlat på sig de senaste åren har givit honom en klok gammelmansblick. Dessutom pratar han inte riktigt som sina jämnåriga kamrater. Han har ett förvånansvärt stort ordförråd och delger ofta sin omgivning sin syn på diverse företeelser och tankar och han tänker m y c k e t... Och därigenom pratar han också hela tiden. Lite som om han är rädd att han inte ska hinna med att tänka och säga allt han behöver. Har inte riktigt gjort klart för mig själv vad jag känner inför det.
Jag håller mig inte på banan för hans skull, inte för någon annans heller. Mer än mig själv. Däremot är jag ytterst medveten om att jag måste leva mitt liv fullt ut. Annars drabbar det inte bara mig själv på det mest jävliga sätt vi alla härinne lätt kan föreställa oss. Alla andra - de viktiga - dras med i fallet och det är inget de har bett om eller alls gjort sig förtjänta av.
Nu är det ju synnerligen uppenbart för mig att jag mår rakt igenom mycket bättre utan att försvåra levandet med etanol. Men, du vet Fia, glaset finns ju alltid på bara en armlängds avstånd och det gäller att vara helt på det klara med varför just jag lever mitt liv på det sätt som jag gör.
När den svarta vovven dyker upp, vilket jag kan tänka mig är ett besök som både du och jag har varit med om några gånger, är det dåraktigt att försöka skrämma bort honom med "något gott i glaset". Fan, han luktar ju till sig det på flera mils avstånd, att det är dags för dryckjom. Det finns inget som lockar honom mer!
Hoppas att du tog ett rejält snack med honom under "lårgnuggarpromenaden", så att han förstår att det inte är någon idé att börja gläfsa hos dig. Han kan gå och lägga sig i korgen och vila sig igen. Ge honom en puss på nosen ifrån mig med!

Jag skrev innan om att jag hade en sång i vintertid på gång. Det hade jag med. Men jag skrev om och ändrade. Fick inte till det ändå och till sist bytte jag språk för att se om jag kunde hitta nåt där, och det tyckte jag väl att jag gjorde till slut. Hunden kom med på ett hörn, samt även lite andra funderingar. En del skapade av forumläsning (of course!) och jag slänger in den för beskådan i nästa inlägg. Nu skulle jag tydligen hjälpa till med ett extremt stort legobygge.../NM

Tack för dina reflektioner! Så konstigt det känns att läsa att andra blir påverkade och berörda av mitt...liv. Det ger liksom ytterligare en insikt för mig. Att andra reagerar och man liksom får tillbaka perspektivet på hur det är. Man blir ju på nåt sätt lite avtrubbad efter ett tag, man höjer tröskeln hela tiden för vad som är acceptabelt. Hur man tillåter sig bli behandlad. Jag känner ibland att jag är för öppen och uppriktig när jag skriver här, ibland blir jag rädd att jag berättat för mycket. Men jag känner samtidigt att det är så skönt att ha en kanal där jag anonymt kan vara totalt ärlig, och säga sånt som jag aldrig skulle drömma om att berätta för någon irl. Det hjälper mig så mycket. Det hjälper mig att få en förankring i verkligheten, att se att min tillvaro passerat varenda gräns som finns vad gäller det som är acceptabelt.

Ja jag hoppas ju mycket på min plan. Men känner för varje dag som går nu att jag vill avsluta detta NU. Det gror och pockar på. Jag hoppas få kraft och mod vilken dag som helst nu. Det känns nånstans som att det får bli som det blir, jag skiter i pengar, saker, lägenheten osv bara det tar slut. Det är nästan så att jag önskar att han fick ett sånt där riktigt utbrott, det skulle göra allt så mycket enklare.

Tack igen för ditt svar!

Och att han tidigare gått på möten! Det låter hoppfullt. Ni har ett hårt arbete framför er båda två, men ni älskar varandra och har tagit flera steg på vägen.
Varma lyckönskningar och styrkekram!

1 veckas nykterhet. Kroppen börjar kännas normal. Det jobbiga väntar på måndag med samtal m chefen och vissa utvalda kollegor. Min chef kommer säkert ta ärendet vidare p g a situationen där. Det gör mig rädd. Vissa kommer säkert aldrig prata med mig mer och ev kräva mitt huvud på fat. Har aldrig misskött mitt jobb, har alltid varit den duktiga, ordentliga, som tränar 4-5 ggr i veckan (fast jag druckit). Tills för 2 mån sen, då jag inte orkade träna mer. Men jobbet har jag skött. Börjat träna så smått igen. Jag är rädd, tänk om det inte räcker att jag går i terapi. Tänk om vissa kräver nån form av psykisk utredning? Tänk om min chef beviljar detta för att få tyst på gänget? Jag är glad att jag kommit så här långt i livet. Trodde jag skulle dö innan 30. Jag kommer alltid ha ett psykiskt handikapp - har lättare än andra att hamna i depressioner. Förhoppningsvis kommer jag att bli snällare mot mig själv och lösa problem mer konstruktivt. Jag har min familj, det är jag tacksam över. Min man stöttar mig. Han frågar om han kan ta ett glas vin till maten. Så klart han kan, men innan har jag varit så arg över att han kan och får men inte jag. Idag känner jag bara tacksamhet över att den ilskan försvunnit. Men jobbet... Min gloria på sned. Inte längre den duktiga, ordentliga. Spetälsk. Hur kunde du? Hur kunde du göra så här, trots att du har 2 små barn hemma? Hur tänkte du egentligen? Du är utesluten ur vår fina gemenskap. Vi trodde du var något annat, men det visade sig att du var patrask. Kalla mig vad ni vill. Jag är van att vara ensam. Jag behöver er inte! Eller jo, egentligen vill jag vara med, vara omtyckt. Inte stå i kylan, men jag säljer inte min själ. Jag har gjort fel, men jag försöker, jag ska göra rätt. Vi får se vad måndagen har att vänta...

Tackar m-m

Det är skönt att prata med andra som upplever samma problematik som jag gör/har gjort. Vad underbart att vakna i morse utan att vara bakfull och slippa den typen av ångest. Jag kommer säkert att få det idag igen men tänker välja att träna på gymmet istället. Bra gjort att kunna avstå i 3 månader och att du kanske hittat en bra strategi? En dag i taget är nog en sund tanke och strategi.

Trevlig helg
/Fernando

Hej, hej NM! Tack för påminnelsen om hundfilmen. Såg den nyss, 2 gånger på raken (är väl lite trög). Hemkomsten från paradiset gick faktiskt över förväntan då jag kastades in i tre dygns intensivt arbete. Men i förmiddags när jag vaknade - utan måsten framför mig - då var han där; The Black dog. Men jag ska koppla fanskapet och ta med han på en "lårgnuggarpromenad".

Så glad för din skull att din lille kämpe börjar återhämta sig. Vi kan ju aldrig hålla oss på banan för någon annans skull. Ska det inte heller. Men en liten kiĺle som kämpar/kämpat mot ett reellt icke självframkallat problem - det är en slags förebild tänker jag.

Lååång kram till dig med från en deppig matte./Fia

Det låter precis som oss. Tusen tack för att du ger mig stöd. Han ska få läsa ditt inlägg sen när han blivit nykter. Han har gått på AA-möten och han vet att han måste in på den helnyktra vägen, frågan är när han är redo? Du ger mig dock tröst att det kommer ske en dag. Jag älskar honom och han älskar mig och vill inte leva utan mig. Nyktert ska det bli. Kommer skriva här igen.
Tack igen.<3

Det värmer så i hjärtat att veta att helt okända människor faktiskt bryr sig. Han är på väg att bli nykter nu, jobbigt men det kommer att gå.
Tack igen!

Var till biblioteket i går och tänkte egentligen söka efter en bok som relaterade till AA:s tolv steg. Hittade inget sådant. (Och blev som vanligt lite småsur och irriterad över att det var så oorganiserat? och svårhittat där :) Faktiskt varit lite onödigt lättretlig sista dagarna.

Lånade i stället 'Snälla mamma sluta dricka'. Men nej det var inte rätt bok för mig nu. Jag kan inte känna igen mig i ens en tredjedel av det hon varit med om. Så följaktligen började ju en liten tanke tränga sig på att jag ju egentligen är ganska frisk i jämförelse.
Men försöker vända på det och se att det är vad som skulle kunna hända.

I kväll ska jag bort på middag, är en bit dit och jag kommer att ta bilen så känns bra.

Nu en promenad i solen och försöka få ordning på tankarna!

Till nästa helg känner jag att jag får lov att boka in flera belönings och skäm bort mig själv aktiviteter, för att göra annat och inte grubbla för mycket..

Ha en bra lördag alla!

När jag imorse på väg till träningen satte på radion sjunger Laleh – “ just because there is black in the dark doesn’t mean there’s no colour”. Jag tänkte på dig och din eländiga situation men när allt detta du utsätts för är historia kanske du återigen kan finna det fina i livet.

Din situation berör mig väldigt djupt och det gör mig riktigt ont att läsa hur din tillvaro är. Jag måste erkänna att jag ibland tycker att det är så jobbigt att läsa att jag gärna undviker dina inlägg. Men så tänker jag igen att om Yogi mitt i skiten fixar det så skall väl jag kunna läsa om det trots att jag knyter näven i fickan.

Det är bra att du har en plan. Håll dig till den tills att du VET att den är fel. Lita på magkänslan, den är ofta underskattad. En plan är trots allt inget som är skrivet i sten utan den kan ändras och bör ändras när verkligheten förändras.

Du, och ingen annan heller för den delen, förtjänar att leva på det sätt du beskriver. Jag trodde att vårt sociala nätverk fångade upp familjesituationer som din eller har det blivit så grovmaskigt att det inte längre fungerar.

Jag tror att du och din situation berör många här på forumet. När det känns eländigt och ensamt så kan du åtminstone tänka att det finns människor som tänker på dig. Du är inte ensam.

May the Force be with You

Andreasson detta pastående kan döda många av oss med sjukdomen alkoholism! All annan forskning, vetenskap o kunskap hävdar de motsatta. En gång alkis alltid alkis. Visst kan de kanske gå en , tio eller flera gånger för en del. Men sen faller vi tillbaka precis där vi slutade dricka. För oss med denna dödliga sjukdomen kan det första glaset bli våran död! Har du inte tillräckligt med pengar Andreasson ?

då jag föll rakt ner i katastrofkänslohålet - och blev uppfångad och omhållen. Gott, gott.

Tack Stigsdotter för din hälsning - även här. Fint att höra av dig:)

Gläds gör jag åt nya skrivare som Asteroiden, Lars44 och nygamla Mullegubben förstås. Och sidans Old Boys: Adde och Berra. I den kategorin alltså.

Hittade i morse ett inslag på nätet där det framgick att Andreassons forskning finansieras av Systembolaget http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2487256 Sånt gör mig betänksam och reserverad... fast jag vet hur svårt det är att hitta forskningspengar så samtidigt förstår jag... också. Och är övertygad om att avsikten är den bästa.

Det var dagens... Allt gott, lev väl / mt

Frågan om när på vägen in i nykterheten man kan/bör börja fatta viktiga beslut - som rör framtiden - tycker jag har varit lite svår. Det handlar för mig om frågan om det jag känner vid ett givet tillfälle är tillräckligt nära ett friskt tänkande som leder till beslut som även i framtiden kommer att vara någorlunda rätt. Dom här tankarna har varit bidragande till ett tillbakadraget liv i hobbithålan. Lite som "fattar jag inga beslut kan inget bli fel". Tyvärr finns det i relationen en situation av "stukad" tillit, så det har inte känts möjligt att ta upp alkoholproblemet. Att vilja skylla ett destruktivt dryckesbeteende på yttre omständigheter (andra)känns både fel och omoget. Däremot är det något som jag måste reda ut för mig själv, så detta inte sker i framtiden igen. Att inget, och då menar jag inget får leda mig in i att försöka döva livets svårigheter med alkohol.

Igår var en sådan dag som ledde mig in i en känsla av total maktlöshet. Samtal och beslutsfattande som rörde framtiden och mina barn. Nåväl allt för långt för att förklara här. Det som skedde efter mötet var att alla bokstäverna i HALT lyste illrött, alla på en och samma gång, och alla så starkt som det bara kan. Tror att jag aldrig kommer att få "mer" anledning till att inleda ett återfall än så. Fördelen var att jag var förberedd, och på morgonen - inför dagen - beslutat: Idag dricker jag inte "no matter what".

På eftermiddagen gick jag själv helt planlöst runt i "Fiakvarteret" En fredags eftermiddag i snöyran i dom lila plastpåsarnas tid. Och med en ofattlig sorg i bröstet. Fy tusan vilken obehaglig känsla! Blev en sen lunch på asiatsyltan (läsandes forumet på mobilen) Skönt att läsa ditt inlägg då m-m. Sedan hemvägen förbi bolaget upp till affären. Ligger en pub vägg i vägg, och jag blev ärligt förbannad på mig själv och mina tankar så jag gick in för att på något sätt manifestera för mig själv genom att genomgå den ultimata svårigheten.

Ja ni vet hur det ser ut - en pub i innerstan klockan halv fem en fredag eftermiddag. Sunkig alkoholdoft och ett antal ensamma (mest medelålders gubbar) som satt vid baren. Har ofta gjort samma sak och slunkit in för ett par snabba öl på vägen hem till matlagningen.

Frågade om dom hade någon kul alkoholfri öl. Killen kollade på mig och gick in i "köket" för att sedan komma ut med en flaska Carlsberg Alkoholfri. Djävligt kul utbud, när det finns 5 meter med färgglada kranar med "normaldricka". Hällde upp ölen i ett illa diskat glas och skummet försvann på två sekunder, och såg sedan ut som ett gigantiskt urinprov. Tänkte då att jag ska öppna en egen pub :-)

Sitter och läser lite i forumet, och vandrar helt tom hem. Känns idag bättre när jag tänker på det, så idag blir det samma visa: No matter what!

//PP