Senaste kommentarerna i forumet

Det var inte igår, hur mår du? Vad gör du nu för tiden, det var alldeles för längesen vi sågs ;)

Jag vet inte leverjag. Jag har mått ganska piss ett tag. Känts som om att jag levt i ett dunkel, om du frågar vad jag gjorde igår så har jag ingen aning riktigt. Mitt minne har blivit mycket sämre.
Men idag på jobbet fick jag äntligen lite ro, tänka på annat. För jag tror att jag är min värsta fiende i bland. Kanske är det minime som tagit över totalt ett tag, kanske har jag gett henne möjligheten. Är fortfarande inte frisk från influensorna ännu, tror de påverkar en hel del.
Ibland ger jag mig en klapp på axeln. Som igår när jag fick reda på att jag fick ett vg på förra tentan. Då blev jag mindre ledsen, glad nästan.
Det var länge sedan jag gick till min samtalsperson nu, kanske är det därför jag är låg... Vem vet.
Hur som, jag förstår att tankar blir känslor -> mående -> beteende.
Men jag har inte orkat fajtats imot. Jag har inte orkat. Jag orkar inte. Jag är trött. Det finns inte tid till vila.
Jag vet att man ska ta sig tid till vila, men när? Var? Hur?
Jag tänker mig att om circus 7 månader, då kan jag vila. På riktigt. Just nu, not so much.

Jo, min mamma hade cancer tidigare och hon svällde upp som en ballong. Så stress förstår jag är en faktor till viktuppgång. Just nu går jag tillbaka till gamla mönster, att äta normalt funkar inte för mig. Jag är hellre hungrig än att gå upp.
Tror min samtalsmänniska hade skakat på huvudet och sagt mitt namn, men vadtusan ska jag göra? Känns som om att jag är fast i nått hamsterhjul.
Försöker bryta tankar, jag verkligen verkligen försöker.
Jag kommer lyckas, men just nu är jag i en dal. En djup jävlig dal.

Tack för din kommentar leverjag, jag har tänkt på dig ❤️
Kram

Vet du vad jag ibland blir hjälpt av när jag får negativa tankar? Det är inte sant, det är bara mina tankar just nu. Tankar skapar känslor och så har vi hormoner och trötthet som kommer och går. Det är ingen sanning. Just nu känns det så här men vad ska jag göra för att må bättre just nu? Jag kan ju inte ändra på vikten tex just nu eller sjukdomar eller vad det nu är. Ofta när jag tänker efter så hänger humöret så väl ihop med hormonsvängningar, dålig sömn och kost.

Du kör ju rätt hårt hela tiden, verkar det som. Ger du dig klappar på axeln ibland och känner att du är bra också? Vet du, att jag de senaste 10 åren lärt mig att stress är största faktorn till viktuppgång. En person inom vården berättade att det är för vårt cortisol ökar. Har du sett hur människor på cortisonbehandling blåser upp som ballonger? Jag vet att det inte är lätt när man har så många krav på sig men försök att ge dig så mycket vila som det bara går. Riktig vila där tankarna stängs av och sömnen är läkande.

Tänker på dig S. Var rädd om dig!
Kram ❤️

Känns som jag förstår vad du menar och det fantastiska med dig är att du så medvetet verkar lägga märke till förändringen i dig (och Lucas) under tiden. Låter fint och bra som det är nu.

Kram ?

Undrar litet varför du skriver men eftersom du finns här gissar jag att du vill ha stöd när suget sätter in och att du just nu har ågren.
För mig kommer det kritiska på måndag morgon då jag har en hel dag att göra vad jag vill och med min "starka" vilja blir det pilsner fast jag vet hur korkat det är. Så jag har gått in på den här siten för att sluta med pilsner (något annat dricker jag inte).
Om du vill kan jag putta på dig på tisdag så kanske du blir nykter ett par dagar till.
Ha det gott.

Den där flaskan vodkan är nästan slut, drack i Onsdags, 4-5 groggar kanske. Slutade i tid för o inte bli bakfull. Köpte dock bara 5 öl denna veckan, till skillnad från 8 som jag vanligtvis köper eller 12 som jag köpte runt påsk. Drack alla igår, slutade även då i tid för o undvika bakfylla. Idag återhämtar jag mig och känns skönt o inte dricka. Gojibär, vitaminer, gröt, vatten, vatten och vatten, grönt te, cashewnötter o.s.v. Får se om jag kan hålla mig till nästa fredag nu och kanske bara 5 öl. Det kritiska kommer alltid på Tisdag eller Onsdag, då känner jag att "va fan jag har ju varit nykter i flera dagar".

Så känner jag det med. Ett sätt att få ihop verkligheten en stund och göra livet litet enklare. Undrar i alla fall om det inte utvecklats sig till ett fysiskt beroende.

Nu är klockan 19.25 och jag undrar hur helgen har förflutit för rabarber? Något sug, dalar, längtan efter vin eller är det som jag tror? Att rabarber druckit ramlösa och smoothies och klarat dygn 13? :)

att kolla om jag kanske blir helt konstig eller något...
Men visst, matförgiftning och reaktion på för mycket vin kan ha samma symptom.
Bara att jag blev så himla förvirrad.

Ja, Svartvit så är det och vad som är värre är att dom nog redan vet :(

Dina fysiska förutsättning och hur länge du druckit.
Jag har för mig att det tar en sex till åtta veckor.

En hälsning som ger oss nya hopp och kraft, tack för det ❤

Är det nån som vet ungefär hur lång tid det tar för levervärdena att normaliseras efter alkoholstopp?

?

Och jag har kommit fram till att jag inte funkar med alkohol men jag har en sällsynt förmåga att hitta på svepskäl.
För mig måste det vara noll

Ja det är ju problemet även för mig.
Jag har bestämt för att lägga av helt och därför kontaktat en beroendemottagning. Får se vad det leder

Jag tycker det låter mer som matförgiftning. Låter lite väl häftig reaktion för ett glas.

Det är ju det som är problemet. Man är ju så förbenat ensam och det är ju så skamligt så jag vill inte ens erkänna det för mig själv.
Bra att du skrev av dig för det är skönt att se att vi är fler.
Jag har skickat en ansökan till beroendemottagning.

Jag har också försökt hålla det på en låg nivå och smugit i mig ett antal pilsner men efter ett antal så tappar jag kollen även om jag tror jag har den.
Min fru har märkt men oftast inte valt att säga något. Skräp för relationen eftersom lögnen finns med.
Nu gäller noll för mig

Den här gången på riktigt. Var ensam i en annan stad. Efter semestern har jag inte druckit någonting. Beställde mat och drack ett glas vin. När jag kom till hotellet spydde jag upp allt. Fick hemskt huvudvärk på natten och drack vatten och spydde 5 gånger på morgonen. Det var en mycket stressig dag igår. Konstigt. Piggnade till först vid 12. Kan det vara vinets fel? Har någon varit med om ngt liknande?

med rostade rotsaker, avklädda. Blir lycklig av dina ord. Känner igen...
Lycklig Vårkram och Puss / mt

Det vill gärna dra iväg och effekten blir exponentiell och slutar i att jag somnar vid lunch.
Tack

Jag har samma problem, när man väl börjat så går det liksom inte att sluta, även fast man bestämt sig för en viss mängd. Jag spenderar också mycket tid hemma då jag studerar på distans och i alla fall jag blir uttråkad och väljer då att dricka. Hade inte så mycket vettigt att skriva mer än att jag önskar dig lycka till och att jag tror på dig!

... till alla ni härliga här inne. Jag har haft det körigt och känslointensivt på nästan alla plan ett tag, men nu har det lugnat ner sig och i dag, i dag har jag tid att skriva här i lugn och ro. Så hej på er, hoppas ni har det bra!

Jag började skriva på den här tråden för snart två år sen. Då, på den tiden, var livet inte så jättehejsan. Eller vad sägs om följande början?

"Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: 'Ja, du ska få dö någon gång.'
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila."

Jag var alltså så väldigt less på min tillvaro att jag inte ville vara vid liv, vara i min kropp och i min tillvaro längre. Och ska sanningen fram var jag nog mer eller mindre skendöd. Jag hade målat in mig i ett hörn med en alkoholdroppande pensel.

Så hur är det i dag?

Ja, jag kan ta den här lördagen som exempel. Jag vaknar, rätt tidigt. Mår bra. Känner mig lugn och trygg och morgontrött. Lucas pysslar med morgonkaffet, han bjuder mig på kaffe på säng när han kan. Han tar på mig mer nu, Lucas. Han är mer ömsint. Och jag behöver inte heller hålla igen, bromsad av tankar på att jag är ett äckel som inte förtjänar att finnas vid liv. Vad mer är; Lucas höll ut tills jag själv kommit i tanken där han redan var i sina önskningar. Att jag skulle lägga ner alkoholen.

Ja, så där ligger vi och sörplar och myser och Selma sträcker sömnigt på sig, morgontrött hon med. Vi småpratar och planerar dagen. Nu är det eftermiddag, vi har hunnit det vi satt "måste" framför. Jag har inga tankar på öl eller vin eller på gömmor. Jag har bara tankar på en god middag med en fräsch sallad och ska jag skala potatisen innan jag kokar den eller ska den åka i påklädd?

Jag har tagit emot kommentarer om att jag verkar mer harmonisk och balanserad nu för tiden och dom kommentarerna värdesätter jag och lägger varsamt ner på en särskild plats långt in i mitt hjärta. Under det här året har jag cocoonat. Jag har varit väldigt mycket i mig själv och väldigt mycket hemma för mig själv. Det är precis som att jag behövt bo in mig, finna mig tillrätta med mitt nya jag i mitt gamla hem. Och jag har märkt att den här vilda, galna sidan som kom upp när jag var packad förut; den dyker upp nu också, fast jag inte berusat mig alls.

Kära ni. Det har hänt mycket på insidan under detta första år och allt är av godo. Och allt beror på att jag slängde flaskan åt fanders. Så. Nu ska jag fixa middag. Med avklädd, helt näck potatis. Puss.

Tack för kommentarer!

Jag vet som sagt inte riktigt vad jag vill uppnå, förutom att sluta dricka så löjligt mycket sprit, dom gånger det händer.

Ska byta jobb snart. Tror att det kommer hjälpa mycket. Det kommer vara en helt annan miljö. Men jag vet om att jag har alkoholproblem. Och att det inte krävs mycket förrän man står där och smyger!
Hoppas bara att jag hittar mina verktyg när suget kommer igen för det gör det ju. Alltid! Jag kan som sagt hantera att dricka två glas vin hemma, jag har slutat att smyga hemma när jag dricker. Det är jag inte rädd för! Utan det är just i stressen på jobbet, när jag kommer på något "smart" sätt att berusa mig utan att nån märker... jojo

Kommer återkomma med hur det går.

Nu är det helg, inget jobb förrän på tisdag. Då kommer ångesten igen när jag får höra vad jag gjorde i torsdags. Har tänkt prata med chefen och säga som det är, även om jag bara ska vara kvar en vecka till!

Det tar tid som du själv skriver. Vi måste övervinna monstret igen och igen. Vi kan också påverka orsaker då vi blir extra svaga som att hantera förebygga stress. Jag vet för det är min svaghet, stressen. Det är den jag måste jobba med. Det är inte lätt för det innebär att förhålla mig helt annorlunda till saker och tvinga mig själv att inte bete mig som jag brukar. Därtill måste jag använda mig av nya verktyg och särskilt när trycket är stort. Kanske man måste ändra radikalt på ngt som orsakar stress i sitt liv.

Det viktigaste av allt är att vi inte ger upp och som PP skriver låta det bli månader och år igen utan direkt slå in på den väg vi vill vandra på igen. Du klarar det och har banat en fin väg åt dig. Igår är igår och nu är nu. Om morgondagen vet vi intet. Vi kan med erfarenhet ändå förbättra oddsen för morgondagen genom val vi gör idag och fullständigt släppa det som varit. För det kan vi inte göra något åt. ;-) ja, du vet säkert det där.

Kram på dig. Nu fortsätter vi framåt!
?✨