Senaste kommentarerna i forumet

och gick igång lite på det. Saltfläsk är ju kanon, salt och rökt och gott till det mesta. Det kan man väl inte ha negativa vibbar kring. Tänkte säga att det är sittfläsk man ska undvika om det ska hända något. Men så var det ju satfläsk, ett nytt ord för mig. Eftersom jag inte begriper något och läser fel är det nog bättre jag går ut i solen och provar liggfläsk en sådan här strålande dag.

ett sätt att få folk att hänga på diverse konstiga...KUL....saker så berätta för mig som letat i flera år :-)

Skönt att det har gått bra med alkoholen! Jag väljer att belysa det mest positiva i ditt inlägg där :) .. och kul att du gav ett livstecken. Förstår att det stökar till och tar lite tid att landa in i flytten och jag känner igen känslan där, när man inte vet om man gjort en bra eller dålig affär - men beslutet är fattat och det är bara o köra på. Framtiden får utvisa.

Å visst är det gott o se hur utgifterna för alkohol sjunker. Det kan rätt lätt dra iväg där, phhheeeew.

du tillhör ju de som funnits här under lång tid. Hur går det för dig och "gubben"? Ha en bra helg själv, du och LenaNyman förstås och alla andra

du slår huvudet på spiken, som alltid och lyckas få mig att känna mig mindre märklig. Så. förbaskat.skönt.

Ang 2:an så gillar jag den mer, fortfarande vardagliga ting och betraktelser men nu i vuxen ålder och Stockholm samtid, det går jag igång på.

I höst får du hitta lågan som du ska låta brinna. Bli en ja-sägare och låt dig hänga på diverse konstiga saker som en annars aldrig hade testat. Brinn för att hitta lågan?

Jag brinner inte heller just nu, stickningen ligger och pyr, kanske ska jag försöka blåsa liv i det.

Uppdaterar

jag kommer inte riktigt ifrån det här med att anklaga honom för hans sätt o dricka, jag va på v att inte ens bry mig längre, men tame fan fick ja ett bakslag. Vill inte ens nämna va som hänt. Skit samma, jag är nåt steg tillbaka. Men ja, jag kommer komma framåt igen. Det hela gjorde allt värre. Bråk igen, ja lägger mig i att han kommer hem kl 4 på morgonen, o sen 2 dar senare kl 3 på morgonen osv osv. Jag bara kan inte hålla käften. Ja ska va på han tills han blir elak o säger dumma saker till mig så jag börjar gråta o allt blir en sörja av kaos, skrikande, tårar, och obekvämt.
Varför kan jag bara inte känna, SLÄPP TAGET HEEEEELT! Låt han dricka utan att ja behöver veta det ens, va i helvete ska ja ens ta emot fylle samtalen för på morgonen o riskera att få skit för att jag gått mera framåt än va han gjort. Kan det här bara sluta nångång. Jag sa åt han mitt i kaoset. Sätt en gräns du med? O idag när kaoset lugnat sig så jag kan tänka själv, frågar jag mig hur fan ja ens kan ställa ett krav på en alkholist för...
fattar ja själv att han är en alkholist? Vet ni? Jag tror inte jag vill inse det. Jag tror för gott om människor och förändring.
Jag vaklar kanske att är han alkholist eller ej? Varför ens fundera jag vet ju.....
han dricker fortfarande, han kommer fortfarande hem på morgonen 2 dar i veckan, han är bakis nu o ska jobba hela dagen, va är problemet, kan ja fatta det nån gång.... ja tycker det är synd, är arg o bitter för det inte blev vi, arg för han valde bort mig, känner mig fruktansvärt bortvald, den jag älskade ville inte satsa på oss, nåt fint, ett liv, ett gemensamt boende osv osv... för nåt så fult, o ohälsosamt so alkohol. Hur kan alkoholen va viktigare än nåt så fint som ett liv med mig? En så värdefull sak ska bytas ut mot en så illa sak som alkohol, för mig är det idioti, det är ju helt uppenbart vad som är bäst.. ett liv med mig anser jag. Men han väljer den sjuka vägen. Jag förstår inte, men jag hoppas jag snart kanske kommer göra det, förs då kanske jag slutar va arg

Helg igen, skönt men ändå blir jag en aning rastlös. Har massor att göra så behöver inte bli sysslolös men ändå.
Gårdagen blev lite stressig och hade massor att göra och skulle även hinna till bolaget.. Samma känsla som förr, måste hinna till bolaget innan stängning... Ska ju på kräftskiva ... Skulle ju köpa en flaska alkoholfritt rosévin , den där Periqueta som är så god. Blev tvungen att stanna upp i tanken, bromsa lite och fundera om det verkligen är så viktigt att jag måste känna stress...

Hann gott och väl till bolaget, åkte till dotterns lgh och målade. Var hemma till kl 21 och kände fortfarande samma känsla som förr.. Hällde upp ett glas rosévin, massa isbitar, drack den ganska snabbt, tog ett glas till och sen kunde jag slappna av och njuta av kvällen. ( tyckte jag..) Somnade efter en stund i soffan.. Samma beteende fast med alkoholfritt... Hmm intressant.

Men vaknade pigg redan halv sju och har hållit i gång sen dess. Nu iväg och måla mera .. Tror dock att jag kommer hoppa kräftskivan ikväll och ta en lugn kväll i soffan, får se.

Hoppas alla ni andra hade en skön fredag och har en fin helg :)

Hemma igen. Gillar inte att semestern strax tar slut. Gillar inte att hösten strax är i antågande. Satfläsk, usch och blä. Om jag ändå brann för mitt jobb... Eller, om jag ändå brann överlag. För nånting.

SL, men det kanske inte är så konstigt ändå? Du har ju precis slantat upp till vad mäklare gärna kallar ditt livs affär. Sånt är omtumlande och rätt så ångestskapande. Man vill ju så gärna att det ska bli så himla bra, att det ska kännas så rätt ... oj, vilka förväntningar man har och vilket åtagande. En del mammor drabbas av förlossningsdepression, barnet är fött och man ska flyta runt i rosaröd eufori men det låter sig icke göras. Du kanske drabbats av nåt liknande, fast vi kanske hellre kan kalla det förflyttningsdepression?

Ja, vänner, min alkoholfrihet fyller fem månader i dag men jag är på satfläskhumör, känner mig korthuggen och kantig. Puss så länge.

Ja, förutom att man somnar utan a, så tror jsg också att sömnkvaliten blir så mycket bättre utan a. Och då får hjärnan möjlighet att återhämta sig. Jag märker stor skillnad. Har alltid älskad att sova, men med a i kroppen somnar jag, men vaknar vid 3-4 och kan då inte somna om. Nu sover jag hela nätter igen. Så otroligt skön känsla. Jag är så imponerad av att du lyckas hålla upp ensam ute på dina resor. Fortsätt så för du liksom jag verkar ha använt a som sömnmedel och det är nig det absolut sämsta man kan göra när det sen går överstyr. Jag tror eg inte att jag behöver hjälp att somna, men i början använde jag sömnteer, el valeriana natt ( naturläkemedel). Nu somnar jag ändå. Sömnteet kan ju drickas istället för a. valeriana innehåller johannesört. Ska vara lugnande, men om man somnar ändå är det onödigt att börja mecka med det. Nu verkar du ju somna, men se över kaffeintaget annars. Jag hör till de som inte kan dricka kaffe på kvällen. Såg att du önskade feedback. Tråden förändra sitt drickande är så mycket mer aktiv. Har sett dig där flera gånger tror jag, du kanske kan flytta dit din tråd? Sen ett varningens ord. Jag har varit nykter länge... Druckit 1-2 glas ibland, fallit igenom vid ett par tillfällen. Men som sagt de senaste snart 4 mån har varit bra. Jag mår bra, sover bra, har inget sug direkt... Och ändå, igår när min sambo bett mig köpa öl, så köpte jag även lite vin som jag drack i smyg till mitt a-fria. Blev drygt 1/2 flaska, men jag fick verkligen kämpa för att få i mig det. Kroppen vill inte längre ha. Mår inte dåligt idag, men undrar lite vad för mekanismer som eg styr ibland. Hur som helst, idag är vi nyktra, ok?

Hej! Undrar om det finns någon som varit i samma situation som mig, vad ni i så fall gjort & hur det gått för er...
Jag har vuxit upp med en pappa som är alkis, men det var inget vi någonsin talade om hemma. Släkt & vänner till mina föräldrar sa aldrigt heller något fast alla såg vad som pågick.
Nu har jag lyckats göra om min mammas misstag & skaffat två barn med en sambo som enligt mig har alkoholproblem. Jag har slutat mitt jobb som innebar treskift då jaginte vågade lämna barnen ensam med honom. När jag någon gång varit iväg ett par timmar på kvällen & han har varit hemma med barnen själv så har han druckit. Jag har försökt tala med honom om detta & när han är nykter säger han att det aldrig ska hända igen, men sedan händer det trots allt igen... Nu vågar jag inte lämna dem ensam varken på kvällar eller dagtid på helger längre.
Jag orkar inte det här livet längre & känner att jag måste skydda mina barn innan de är tillräckligt stora för att förstå! MEN hur stor är risken att han får ha dem själv varannan vecka? Om det blir så bor jag hellre kvar så jag kan hålla koll & skydda dem! Finns det någon man kan vända sig till som har erfarenhet som kan ge råd?

Tack för att ni skriver, vändningen &fru hoppfull!
Vill lyfta ett varningens finger för att söka hjälp på Beroende centrum om du är nojig för en ev. Soc anmälan.
Däremot är vc helt riskfri att söka hjälp hos.
Fruhoppfull, bara ett tips utifrån egna erfarenheter.
Lycka till! Håller tummarna för att dina provsvar kommer vara bra!

Tycker den ger mersmak trots att det är rätt mycket vardagliga ting som avhandlas. Han skriver lockande. Tvåan, går den i samma stil?

Always a pleasure to hear from you.

Har inte läst ut ettan än, men det är på gång.

Känner likadant. "Phoenix rising"...

:)

... ni, oavsett vad som skett, ändå kan ta hand om alla känslor som uppstår, tankar som tänks, att ni värnar om er själva och tar hand om varandra. All värme till dig, Berra.

när jag läser dina inlägg! Du ska ha en riktigt härlig helg! / mt

Skönt att slippa hålla koll på vad man sagt, gjort, hur mkt finns kvar i flaskan, när kan jag köpa nytt, kan jag köra...???
Allt det tar ju plats i huvudet! Och jag som redan har mer än nog saker att hålla reda på.
Lördag, klar i knoppen o solen skiner☀️

Jag menar inte att jag ska få en genväg som gör att jag "slipper" uppsöka läkare :). Jag studerade ett par år på apotekarprogrammet innan jag insåg att jag var menad att arbeta med annat. Jag är med andra ord inte ute efter annat än personliga erfarenheter och/eller sådant som traditionellt har använts.

Jag tycker gammal läkekonst är enormt spännande! När jag väntade mina barn testade jag allsköns skrock, som att tvätta fönster och äta pepparkakor (sådant som sägs kunna sätta igång en förlossning), bara för att så att säga ha något att göra. Vår första vägrade att komma ut och jag blev sedermera igångsatt medan vår andra kom strax efter att jag putsat köksfönster ;). Jag tror dock inte att fönsterputsandet var orsaken till att förlossningen gick igång, men tror att den hjälpte till genom att snabba på det som ändå var på gång.

Vad jag vill ha sagt är alltså att jag inte är ute efter sådant som ersätter medicin eller något mirakelmedel i största allmänhet. Jag är nyfiken och gillar tanken på att i väntan på läkartid med skonsamma medel sköta om min kropp :).

saker att läsa, kan bara hoppas att alla hittar sätt att hantera livet som det formar sig. Själv är jag på riktigt tacksam varje dag för min privilegierade tillvaro, har gått ned i jobb, det finns saker jag vill göra varje dag och när klockan är 06.30 en lördag morgon är jag klar i huvet, mår skapligt och vill leva. Jag vill stiga upp och laga frukost till min fru, jag vill göra praktiskt saker i hus och trädgård, pula med min hobby och så vidare. Jag har det djäkligt bra just nu, tack vare min nykterhet och vet ni, jag känner mig förtjänt att ha det så här nu i slutet av mitt yrkesliv. Blir inte sällan förvånad när jag ofta tänker att det är färdigdrucket för min del och det ska jag stå för. Känner att jag vlil börja med något ideellt arbeta, kanske ta ut gamla eller så som sitter ensamma. Alkoholen har förstört så mycket. Forumet har nog betytt mer för mig än jag tror att jag äntligen sitter här nykter. Hoppas ni får det ljusare Berra och Santorini, det är ni värda!

Hej! Tack för ditt långa snälla svar. Tack för att du brydde dig att skriva, det betyder jättemycket för mig. Det är ju så att sin alkoholism pratar man inte med vem som helst om... så det blir många tankar för sig själv. Igår kväll var en prövning. Jag var så sugen på att ringa en kompis och sticka ned på stan, sitta i kvällssolen och dricka iskallt vitt vin. Senast jag gjorde det, för ca tre veckor sedan blev jag så full så jag inte kommer ihåg hur jag tog mig hem. En kompis såg till att jag kom hem hörde jag sedan. ÅNGEST! Sån vansinnig ångest. Och så många relationer som jag supit bort. Skämt ut mig för jobbarkompisar, sambo, vänner... och mina barn... otroligt hur många vänner som ändå finns kvar. De säger att jag inte är så jobbig på fyllan, jag säger oftast bara snälla saker men det är ju inte så kul att prata med en kompis som inte har en aning om vad den säger. Idag mår jag fint. Vaknade tidigt, så tacksam att jag kunde stå emot, ska ta lång skogspromenad och simma en bit också... Kram till er allihop, vi klarar det!

Du har inte haft nån vidare sommar. Hoppas det reder upp sej snart, det brukar ju det på nåt sätt. Livet.
Jag har själv haft en sämre sommar. Varit utsatt för förtal och mobbing både i sociala medel och per mess osv. Psykiskt sjuk person som har utsett mej till syndabock för allt och som jag pga av mina barnbarn är tvungen att ha en sorts relation till. Mycket tungt men det som jag många gånger tänkt i sommar är vilken tur det är att jag är nykter! Att jag har en stabil nykterhet som inte låter sej rubbas. Jag har flera gånger lite skämtsamt sagt att skulle jag dricka nu så skulle jag supa ner mej! Det är väldigt glädjande att kunna konstatera att den tanken aldrig varit allvarligt menad. Tvärtom har denna prövning verkligen visat mej att jag är nykter på riktigt! Jag är så tacksam för det, att jag kan se nyktert på saken utan att döva. Lösningar är svåra att hitta men tiden får ha sin gång och saker sjunker undan. Blir lugnare. Jag hoppas det löser sej snart för dej också Berra.

för att du berättar! Och för att du "finns kvar" och inte exempelvis får hjärtinfarkt eller ligger på sjukhus efter nån olycka! Det räcker så bra så som du skriver. Inom mig väcks ingen nyfikenhet (känns skönt!) på precis vad som hänt dig, bara tillfreds med det du berättat.

Nu menar jag ju inte att du ska "flytta" men kanske du minns att det var just för att det blev så mycket mer och annat än alkoholen som vi bad om en plats för livsfrågor ... och admi fixade "Det vidare livet". Men visst finns "den" alltid där ... som ett minne, en bakdörr?, en utmaning att förhålla sig till. Och ja, ja, ja... tiden och livet visar att det är i nuet vi ska leva. Ta vara på livet och varandra, dem vi har kära och dem vi möter.

För många år sen när vi bytte tankar om det som var då skrev du en gång att jag var din stjärna i natten... Det glömmer jag inte och jag ler när jag skriver det också nu :)

Bästa lördagskramen / mt

Det är mycket bra om du eller ni fixar 90 dagar, bäst av allt hade ju varit om ni hade gjort det ihop och kunnat peppa och stödja varandra så klart. Oavsett så är 90 dagar en mycket bra målsättning. En kortare period skulle jag säga att rätt många klarar av trots alkoholproblem, till och med de som dricker rejält. Att ta ett uppehåll på några veckor går liksom an, men sedan kommer en fas där man börjar slappna av, tänka att det kanske är OK att dricka lite igen och man sänker lätt på ribban. Efter att ha läst och följt folk här på forumet så verkar det som om det finns en sådan magisk gräns där mellan 30-60 dagar, där man ska liksom ompröva och testa sitt eget beslut om att vara nykter.

Så 90 dagar är topp!
Å visst kan du ta en annan vårdcentral, det ska möjligen vara om de knorrar på att du inte är skriven där. Det finns också beroende på var du bor förstås, ställen som fokuserar på drogproblematik och har ackrediterade labb för provtagning mm (beroendecentra etc). Tycker det är bra att du verkar vara på g, fortsätt så!

Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta skriva...

En del av mig vill skrika allting rakt ut, den andra delen av mig sätter munkavel på mig själv.....

Det har hänt något hemskt som har drabbat oss väldigt hårt indirekt, vad exakt det är kan jag inte gå in på, med risk för att röja min identitet.
Jo det en medial grej mer än så vågar jag inte berätta, tråkigt nog så gör det säkert er bara mer nyfikna.
Inte bara en gång, utan två gånger inom en månad.
Nej jag försöker inte göra mig mer intressant, hade hellre haft det ogjort.

Allt detta gör att vi naturligtvis har det jobbigt inom familjen, allt kretsar just nu förstås runt omkring dessa händelser.
Min hjärna är ockuperad av dessa tankar och jag har svårt att formulera mig runt något annat, lite monogam i skallen.
En tredje grej hände också som var allvarlig, men som nu i dagarna har rett upp sig tack och lov, det kan jag nog berätta om senare.
Tyvärr har de varit rätt så oförstående på jobbet med att driva saken både bakåt och framåt , så det har varit besvärligt där också.
Var bl.a tvungen att åka in akut på semestern som för mig är helig som ni nog vet.

Årets semester blev nog min hittills värsta, bra kroppsligt men allt det andra, det ska ner i soporna, tippex i kalendern för semestern 2015.

Ledsen att jag inte kan berätta mer, och väldigt lite blev det om alkoholen, men detta vore ett alldeles utmärkt tillfälle att starta en ursäkt för att börja dricka.
Men det är i prövningarna man får testa sin övertygelse, och hittills har den inte övervägt mig att låta förfalla till dryckenskap.
Ingenting är som det var förut, några kallar det för utveckling, ibland hänger man inte med, vissa saker är oåterkalleligt, man borde ha tagit bättre hand om tiden.
Många säger att det värsta är att man ångrar det man har gjort, jag skulle vilja säga att det är det man inte hann med att göra.
Att leva i nuet är viktigare än att hela tiden bara vilja ta striden framåt.

Berra

Känns skönt att höra att någon annan också känner igen sig i pendlandet i olika känslostämningar. Så tänkte jag ju inte precis innan jag lämnade. Då trodde jag allt skulle vara tusen gånger enklare och inte känna denna sorg och ha så mycket ångest som jag har idag. Men det finns absolut ingen återvändo nu. Vi är skilda nu och det är bara att börja skapa sig ett eget liv nu. Sedan inser jag nu att det inte är så jäkla enkelt som jag trodde, men det går inte att gå tillbaka i alla fall. Jag är så glad att mina vuxna barn vill umgås med mig så mycket som de gör. Har alltid känt mig säkrare på min dotter, men nu har verkligen sonen också visat vad jag betyder för honom. Mina barn är min stora lycka i livet och utan dem är jag ingenting.
Blir jag tvivlande och inte kan hitta tillbaka till min känsla när jag levde i mitt äktenskap med min alkoholist, så är det så skönt att detta forum finns. Här kan man gå in och läsa andras berättelser och även gå tillbaka och läsa sin egen. Då blir det lättare att hitta känslan och begripa varför jag lämnade. Tack alla här för att ni finns och är aktiva här!