Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir gråtfärdig när jag läser om dig o din man. Hur maktlösa ni är, din mans maktlöshet mot alkoholen o din maktlöshet mot hans alkoholism. Jag blir så påmind om hur min familj hade det innan jag tog hjälp. Jag o min fru har alltid haft ett umgänge där de funnits mycket alkohol o oftast blev jag fullast det reflekterade man inte om de första tio åren. Efter de tio åren tog de fart men jag erkände inte att jag behövde hjälp, utan lät alkoholen styra mig o jag styrde min familj. Jag manipulerade dem o övertalade dom i allt. Semesterresor, middagar mm som ingen i familjen egentligen ville vara med på, dom viste ju hur de blev! Jag hittade fel på folk i min omgivning, alla gjorde mig illa, de va alltid synd om mig så jag hade anledningar till att dricka. Jag hamnade på psykakuten, sjukhus, avgiftning , fyllecell, bråk, förlorade plånböcker , jackor, mm . Men jag erkände mig inte maktlös mot alkoholen. Jag alkoholist nej nej . De fanns ju orsaker, de va ju synd om mig ! O deprimerad, slutkörd de va jag.

Ja så sjuk va jag o hade inte min familj tillslut efter allt deras lidande lämnat mig så hade jag troligen druckit ihjäl mig. Min fru har gjort som du väckt mig när jag somnat ute, hämtat mig o rätt ut efter saker som jag ställt till med. Kastat mjuka kuddar under mig som man brukar säga i våra kretsar. Jag vaknade upp i vårat hem efter ännu en helgs fylla, de visade sig inte vara sön kväll utan tis morgon. Jag hade en ovanlig känsla huset såg ut som ett slagfält. Min fru hade inte städar efter mig! Denna gången kom dom inte hem. Jag ringde o fick ett sms tillbaka, har pratat med nämdemansgården du är välkommen dit på måndag. Dagarna tills jag skulle åka drack jag dygnet runt o de är ett under att jag tog mig till nämdemansgården. När jag kom dit va jag helt slut, jag gav upp kampen o har nu ett bra liv tillsammans med min familj. Min fru är fortfarande mycket skör o rädd, de är hemskt o tänka på vad jag utsatt min familj för. Det ända jag kan göra för att gottgöra dem är att aldrig dricka igen.
Hoppas min resa kan ge dig något. Va rädd om dig.

Träffade min älskade syster och mina så älskade och djupt saknade syskonbarn idag. Blir varm i hjärtat och hela kroppen, det är som om jag äntligen får några droppar vatten efter en lång tids törst i öknen. Jag längtar så efter den dag när jag fritt kan träffa dem igen, när jag vill, hur ofta jag vill och hur länge jag vill. Mina små...mosters älsklingar. Blir så ledsen, min rustning börjar vittra sönder. Rustningen som jag tagit på mig för att stänga av alla känslor och skydda mig själv. Har levt som en zombie som bara "existerat" här och nu, bara reagerat på honom, hans känslor och beteenden, inte mina egna. Jag stal mig till ett besök, flexade ut tidigare från jobbet och träffade dem. Inte ett ord hemma. Jag vet att jag haft för avsikt att vara stark och tydlig och inför honom stå för att jag behöver träffa dem. För att visa att det här är jag, det här är mitt behov och det handlar inte om dig. Den här gången smög jag med det. Orkar inte ta den stämning som lägger sig hemma då, alla anklagelser och diskussioner som kommer sen när han dricker. Jag orkar bara inte det. Jag tänker inte ha dåligt samvete för det, jag gjorde det jag behövde för min egen skull. Ska träffa dem nästa vecka också. En livlina.

Har berättat en liten del av hur det är. Hon var så ledsen när jag skulle åka, hon är så orolig för mig och känner sig maktlös och otillräcklig. Älskade sis, så fin. Sa till henne att hon redan gör allt som är möjligt att göra genom att låta mig veta att hon finns där. Det ger en sån trygghet. Jag har så mycket känslor av kärlek och sorg som bara vill spränga sig fram. Gör allt jag kan för att hålla dem tillbaka. De hjälper mig inte just nu. Den 28 februari lämnar jag in nycklarna till lägenheten och då är alla känslorna välkomna. Då ska jag tillåta mig att KÄNNA.

Det är ju precis så det är... Och det är lite så det känns just nu, jag har blivit en annan "jag" därför att han är han. Mitt mål är att jag ska bli jag igen.

Jag skrev tidigare, det kom inte in. Plågsamt att upprepa.
Jag raderade för att jag inte orkade ha det uppe.
Tack för att du svarade, tack för din idealism.

Och tack för att du tog dig an att vara den som svarade.

Det var på riktigt, men jag fick kalla fötter. Jag vågar inte låta det vara skrivet.
Tack för dina ord iaf.
Jag fick styrka av dem.

Men det är bra att du hittat hit! Välkommen !
Jag tror att du kommer att ha stor nytta av att läsa här, läsa andras trådar och skriva av dig precis som du gjort nu. Här finns människor som kämpar med liknande bekymmer som du. Det är hjälp och stöd i sig att veta att du inte är ensam. Du beskriver så tydligt din mans alkoholproblem och ditt eget medberoendeproblem som nära anhörig som levt länge med en alkoholist. Förstår så väl att du och din man behöver hjälp.

Vad säger din man om detta? Har ni pratat om det? Det låter allvarligt det du skriver om att du får hålla koll så att han inte somnar t ex utomhus och riskerar att frysa ihjäl. Det är ett stort ansvar som du bär som till och med handlar om liv och död. Det är svårt att lägga ifrån sig ansvaret för missbrukaren, men jag tror att det är där du måste börja. Låta honom ta ansvar för sig själv och sitt drickande. Du måste försöka fokusera på dig själv och ditt barn. Det är ditt ansvar. Lägga fram problemet i ljuset och låta det bli talbart, åtminstone i hemmet. Låta honom ta konsekvenserna av sitt drickande; städa undan flaskor och det han kan tänkas "ställa till" med när han är full. Har han försökt sluta förut?

Du beskriver med både stor sorg och stor kärlek, det märks att du älskar och visar stor omsorg om honom. Förstår att du inte vill ha det såhär, det måste påverka din familj oerhört mycket. Mitt råd till dig är att läsa på sidorna här, ställa frågor till dig själv, reflektera och läsa det du själv har skrivit. Fortsätt såhär, du har tagit ett stort steg till förändring bara genom att öppna dig och beskriva hur ni har det. Det är bra! Hur ser det ut runt dig, har du någon i din närhet som du kan prata med och som vet om hur ni har det? Du behöver allt stöd du kan få. Fortsätt skriva här!

Varm styrkekram/ Yogi

Visst är det en lite skön, nästan lite skadeglad, bror duktig-känsla... att veta att man själv kommer att vara piggast imorgon bitti... Även om man vet att om det varit som det brukade så är det ingen tvekan om vem som varit segast på morgonkvisten (och fm).
Jaja, man får vara nöjd med det lilla ibland :-)

Välkommen hit Fernando. Det finns mycket matnyttigt att läsa och förhoppningsvis kunna ta till sig. Känner igen mig i ditt sätt att dricka, även om jag har druckit även på vardagskvällar i perioder. Har också depression bakom mig som jag självmedicinerat delvis med alkohol, vilket givetvis inte gjorde den bättre. Har nu hållit uppe i drygt 3 månader, och det går riktigt bra.
Tror att det är bra att inte sätta upp några bestämda mål om hur livet (med alkoholen) ska se ut i framtiden. Ta en dag i taget och se vart det leder.
Lycka till!
/m

för era kommentarer, de värmer. Sitter här och väntar på att få lägga mig, bara frun kommer hem från tjejkvällen. Hon kommer säkert inte att må lika bra som jag i morgon bitti:-)
Fenix

Hoppas att det lättat något! En klen tröst, men paniken du känner botas ju tyvärr inte med alkohol... Försök vänta ut den, skriv här, ring någon! Ut och gå - vad som helst! Det är skitjobbigt när det sätter in, men är ju trots allt inte farligt, låt det storma över...
Hoppas du kan sova inatt.
/m

Gud kan säkert göra sitt, men Antabus har kanske en mer direkt effekt... Ibland är lättnaden stor över att ha tagit tag i läget, erkänna att man behöver hjälp. Starkt gjort att klara det du gjort idag. Och skönt att proverna var bra!
/m

Det finns hjälp!!
Skrivet av Asteroiden77 den 17 januari, 2014 - 23:26.
Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

redigera besvara | Anmäl kommentar | Gilla (0)
Skriv ny kommentar

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

Hej,
Du kan mejla mig på (into_aan@hotmail.com) så kan vi prata lite mera ostört. Där kan vi även byta nr eller Skype om du vill sen

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, som levde länge utan att veta min sjukdoms natur. Den är tredelad, fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering.

Den fysiska allergin, sätts igång sekunden som jag tar en klunk alkohol, en drog av något slag, läkemedel som är narkotikaklassade.
Symptomen på allergin är ett sug efter mer, som jag själv inte kan kontrollera då substansen väl är i min kropp.
Jag tappar kontrollen och kan inte heller sluta, oavsett om jag vill eller inte.
Fysiska allergin är kronisk,(obotlig ) och progressiv ( ökar med tid, i detta fall sug efter mera alkohol)
Allt som jag kan om sjukdomen alkoholism har jag läst mig till i boken, med hjälp av min sponsor.
Förstår att allt kan vara förvirrande, om du som läser detta vill veta mer, så får du gärna kontakta mig.

Med vänlig hälsning,
-a

historia om kvällen. Ja, det är i stunder av svårigheter som man växer när man klarar det. Härligt att hitta en människa att snacka med i det här läget.
Själv tog jag antabus i dag, för jag är så djävulskt trött på att inte komma ur eländet. Nu har jag varit med bilen och köpt godis och känner mig harmonisk. Ska bli skönt att lägga sig nykter och se fram emot en nykter morgondag.
Fenix

Hej
Det finns en hel rad av sätt och ställen där man kan få hjälp. AA är det enda som har fungerat för mig. Jag skrev frågorna bara för att det kan finnas någon där ute som kanske läser dom och kan identifiera sig som alkoholist.
Både du och jag vet att det är det första vi behöver göra, att identifiera oss sedan kan man se vad man tror fungerar och sen är det bara att börja prova och se vad som fungerar.

Grattis till dina 5 dagar

Ett fantastiskt skönt besked du fick på provet!
Att du har en kväll med lugn låter skönt.
positiva saker du är väl värd.
//PP

Fan har börjat få panikångest igen!!!:( det suger vet i fan om det kan ha o göra med att jag inte dricker! Bajs bajs bajs! Sen kryper den under mitt skinn! Jag har inte upplevt saknaden till alkohol så kraftig som just nu! När jag går förbi pubar o barer känns det verkligen som öltappen kastar ett lasso runt mig o försöker dra in mig! Har klarat det hittills. Men känner mig svagare o närmre ölen än vad jag har gjort innan! Kaffe dricker jag, myyyyyycket kaffe! Känns som min hjärna är en jävla Mariestad flaska!

Ljudet som uppstår när nyckeln till min lägenhet glider in i låset får hårstråna på armarna att resa sig på mig. Doften från min lägenhet är härligt bekant och när jag tänder lampan i hallen så ser jag att allt är som det ska och ligger på sin plats.
Jag tänder myslamporna och tänder upp alla värmeljus och hamnar framför min, egentligen idiotiska, lösning med TV/DATOR/HEMMABIO i ett och startar upp spotify och fastnar för låten Impossible med James Arthur. Jag tittar ut genom fönstret och känner mig otroligt nöjd över mig själv när James hesa röst överöstar alla andra ljud i min omgivning.

-"Fan, jag klarade av det!" tänker jag rakt upp och ner.

Hela två dagar fyllda med gratis öl, vin och sprit ihop med finska arbetskamrater som mer eller mindre mäter styrka i hur mycket man kan få ner under västen. Inte en enda droppe alkohol. Det känns jävligt stort.

Igår kväll hamnade vi på en riktigt fin restaurang med vita dukar och en exklusiv inredning som också den hette Teerenpeli. Jag frågade en av tjejerna som serverade oss vad namnet betyder och på knackig engelska förklarade hon att det inte finns något engelskt ord för det men att det är ungefär som den första tiden när man träffar någon som man passar ihop med men inte flyttat ihop med ännu. Jag tyckte det lät fint och beställde en Pepsi i ett vinglas och googlade fram att det betyder flirt.

De andra berättade att i källaren på denna restaurang ligger det ett "Whiskey Distillery" som är känt över hela Finland.

Jag tänker direkt att det just är typiskt. Här ska man sluta dricka alkohol och hamnar ovanpå en stor jävla brännare som gör whiskey, i FINLAND dessutom med finnar som inte direkt är kända för att spotta i glaset. Det är ett test utan dess like och jag får höra att dom har både hemmagjord öl & cider som är tillverkad i grannstaden.

Alla får in en öl och ingen har hitills sagt något om min Pepsi som är förklädd till ett glas rött.
En kille som heter Jari får sina fiskar varma när han dricker vatten och det kan nästan beskrivas som en lynchmobb som kraftigt ifrågasätter hans val av dryck, först på engelska och sedan ännu hetsigare på finska. Det visar sig att han och jag delar samma problem och jag fick en vän för livet igår kväll när jag ber dom lugna ner sig och respektera att vi inte vill ha alkohol.

Efter middagen som bestod av en ordentlig köttbit så avnjuter vi en hemmagjord glass.

Jag är lite irriterad över sällskapet och deras uppförande och tackar hövligt för mig och går mot hotellet.

Hey, hör jag bakom mig och Jari kommer springande.
Vi sätter oss i hotellbaren och dricker läsk och han berättar sin tunga historia om spriten och jag berättar min.

Ett par timmar senare kommer det in drängfulla arbetskamrater och jag går och lägger mig!

Jag känner mig stark och upprymd och det här kan ha varit den värsta kväll jag upplevt på mycket länge.

"It all ends now!" tänker jag och snart sover jag som en baby!

(brrr... vill skriva mer men hinner inte...!)

som har hjälpt och kommer att hjälpa massor av människor till ett nyktert liv. Däremot är jag övertygad om att det finns fler vägar att gå än via AA.
Jag förstår helt ärligt inte riktigt vad du menar med dina 2 frågor. jag har redan definierat mig som alkoholist även om jag är långt ifrån många av de livsöden som jag läser om här.
Om jag vill bli befriad från alkoholen tror jag inte att AA kommer att göra det åt mig. jag måste befria mig själv Inte på egen hand, men med hjälp och stöd från er här på forumet.

Men missförstå mig inte! AA gör en fantastisk insats och behövs!

Dag 5 nu. Känns bra!

Tjena Kija!
Jag såg att du hade varit inne och skrivit detta när jag satt på Vantaa airport och har längtat till att få skriva av mig ett litet svar till dig!

Vi har ett jätteöppet, fysiskt och helt underbart förhållande till varandra, jag och mina barn. Vi har pratat en hel del om detta och min dotter brukar fråga om jag druckit lite då och då och när jag svarar nej så skiner hon upp som en sol och säger -"Grymt pappa, du är bäst!" Det värmer ordentligt i mitt hjärta.

Det är bra att du fått med sambon på tåget, även om det är ofrivilligt för hans del, men jag är helt övertygad om att det inte skulle gå om man inte meddelar sin omgivning, i alla fall dom/den som står en närmast.
Bryt mönstret och kör på med era små belöningar, det är ni värda!

Satt i en lång diskussion med mina kollegor på en restaurang igår, som är vida känd för sin whiskey tillverkning och alla hade något att säga om mitt nya nyktra liv, de flesta var negativa till det och trodde också att det var en tokidé som snart skulle gå över. Jag är övertygad om att det helt enkelt sticker i ögonen på dom när någon ställer sig upp och tackar nej till alkoholen. Det är så sjukt utbrett i min bekantsskapskrets och de flesta mår nog dåligt av att man helt enkelt har tagit tag i sin egna situation.

I will brake for nobody...

Vad spännande med tal, vad ska du prata om?
Tacktal, avskedstal eller vad? (får jag fråga det?) ;)

Jag själv gillar att hålla tal och snöade in på retorik för ett par år sedan och har både utbildat mig själv och andra grupper inom retorik, eller konsten att uttrycka sig.

Ett tips om du är nervös och inte riktigt vet vad du ska säga är att tänka "Igår, idag & imorgon" när du ska sätta ihop ett tal.

Igår, eller INNAN nuvarande läge, kan vara allt ifrån just igår eller för exempelvis fyra år sedan när du började på företaget eller lärde känna denna person eller såg detta hus för första gången (o.s.v).
Berätta gärna något som har en liten twist och utgå från dig själv och vad du kände vid just det tillfället. Jag ska ge dig ett exmpel på slutet.

Idag är nuläget. Hur ser det ut idag, enligt dig. Hur känns det just nu, vad har blivit bättre/sämre sedan "igår" och varför är det så?

Imorgon är framtiden. Berätta om hur du ser på framtiden och hur det känns för dig?

Låter det corny? Det funkar faktiskt ganska bra till de flesta situationer!

Detta är en sann berättelse och ett litet tacktal jag höll för runt tjugo pers på en middag när jag blev avtackad från mitt dåvarande jobb.

-"Jag kommer ihåg den första dagen jag började jobba här, det var en tisdag för fem år sedan.

Det kan också vara den värsta dagen i mitt liv!

Jag blev anställd som säljare för norrland och för att göra ett gott intryck på alla er här i huvudstaden denna första dag så gick jag och köpte en ny fin, mörk, kavaj. Den kom visserligen från Hennes & Mauritz men det är det ser man ju bara på insidan.

När det blev lunchdags så hade jag ingen matlåda med mig utan jag blev rekomenderad till den grekiska lunch restaurangen som låg i entré plan på det här bygget. Dagen hade gått väldigt bra och jag hade blivit presenterad för många av er som varit med sedan den tiden och det kändes fantastiskt bra med både jobbet och alla er som jobbade här.

Man kan nog säga att jag var lätt euforisk och lite stolt när jag klev in på den jättemysiga restaurangen som var inredd till en grekisk taverna. Man gick fram till en stor disk och beställde vad man skulle äta och jag minns än idag att jag fick en riktigt stor portion moussaka och till det tog jag vatten.

Jag satte mig vid ett av fönsterborden med utsikt och snett emot mig så satt en väldigt attraktiv tjej med sina arbetskamrater. Jag myste verkligen av hela situationen med nytt jobb, fantastisk mat och jag minns att t.o.m. glasen var häftiga med en liten utbuktning mitt på.

Rätt vad det var så såg jag att hon tittade på mig. Jag började le och tittade blygt ut genom fönstret. Våra ögon möttes flera gånger och jag var i himlen.

Helt plötsligt så reser hon på sig och kommer fram till mig.

-"Du, prislappen hänger ut under armen på din kavaj och det är kanske inget du vill skryta med? sa hon och log ganska brett.
Jag höll på att sjunka ner under bordet och efter att jag tackat henne för infon så ser jag att hon stannar upp.

-"...om du inte visste om det så dricker du vattnet ur tillbringaren också!"

Jag var officiellt död.
Två timmar senare blev vi presenterade för varandra och det var Maria V. på ekonomiavdelningen som skulle göra min lön sedan i alla dessa år som var där med hela ekonomiavdelningen..."
***

Jag fortsatte med hur tråkigt det kändes att lämna dom alla och vart jag skulle ta vägen och hur det kändes, men det ska jag inte tråka ut dig med.
Hoppas att det hjälpte dig lite i alla fall!

Nu ska jag nyktert mysa med mina barn, denna fredag och det blir nog en tur med bilen!

Ha det gott

//Adde

får man vända sig till hr Antabus. I dag känner jag en glädje, för i förmiddags var jag på vårdcentralen och tog en sup ihop med sköterskan. På helt frivillig väg ska jag gå dit en gång i veckan för att få någon att hålla koll på mig. Så illa är det att jag inte ser någon annan möjlighet.
Jag slutar som mest ett par dagar och sedan blir jag övertalad igen att bara en helg till, en dag till osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv,
Så det var på lätta fötter jag gick därifrån för beslutet är fattat och handlingen inledd. Tänk att man som alkis kan vara så glad föra att det inte går att dricka.
Är skittrött, men lugn i kväll.
En annan stor glädje är att leverproverna inte var onormala, jag har haft ont i levertrakten i flera veckor och var rädd för att jag skadat mig. Nu får jag alltså en chans innan levern gått åt helvete och det känns mkt bra.
Nu åker julmusten fram och sedan ska jag ta bilen och åkt till kiosken för att köpa lite godis, bara för att jag kan:-)
Ha en bra helg alla kämpar!
Fenix

det är en bra lista. Även om man halkar ner något steg så kan man ta sig tillbaka till steg 2. Bra jobbat med 17 dagar - lätt att hålla räkning från nyår :-)
/m