Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag har varit borta, frånvarande men ändå inte. Jag har inte skrivit men jag har läst. Läser varje dag. Jag har varit och är till viss del fortfarande mitt uppe i en flytt. Den har tagit på krafterna. Jag har inte riktigt kunnat glädjas åt den som jag velat. Mitt första riktiga, egna boende. Kostade skjortan och jag vet inte om jag gjort mitt livs bästa eller värsta affär. Det finns en del att fixa med lyan och jag behöver få upp grejer på väggarna och vissa vitala möbler för ett fungerande liv. Innan dess kommer jag inte känna mig helt hemma. Men det känns bättre nu.

Varför har jag inte skrivit då? Jo enkelt egentligen, min privata dator sjunger på sista versen. Jag vågar inte ens öppna den eftersom jag är rädd för att jag inte kommer få igång den ordentligen en sista gång för att tanka av bilderna (GIVETVIS har jag ingen back up, datorn var ju back upen...). Och jag hatar verkligen att skriva långa inlägg och texter på iphone. Men jag tror egentligen att min aktiva frånvaro varit en kombination i allt möjligt som kom med flytten. Det har helt enkelt varit hektiskt.

Hur går det med alkoholen då? Jo tackar som frågar. Jag dricker knappt. Efter bröllopet som jag skrev om så har det kanske varit två tillfällen som jag druckit något glas, men tillfällena som jag tackat nej är desto fler. I och med mitt bostadsköp har jag också blivit ekonomiskt medveten på ett helt annat sätt än jag varit tvungen till tidigare och jag kan säga att det är himla ekonomiskt att inte dricka alkohol. Varje sparad krona är nästan en större drivkraft att tacka nej än något annat. Tar hellre en alkoholfri öl för 35 pix än en drink som fölk betalar hundra eller mer för. Men inget gör mig gladare när det går en dag utan att jag dragit bankkortet. Herregud vad med skit jag spenderar pengar på.

Lena, vad gillar du Knausi? Har du tagit dig genom ettan än? Jag har inte blivit klar med tvåan än som jag började med i somras.
MåBättre: Jag blev så glad att du skrev i min tråd. Det går bra för mig, med alkoholen i alla fall <3
Vändning: Det blir lite ofrivilliga och nästintill omedvetna semestrar härifrån stundtals, men jag kommer alltid tillbaka.

Tack för att ni finns med styrka och värme när jag behöver den som bäst. Jag fortsätter kämpa på, det värsta för mej är nog att gräva ned sej i skuld över det som hände.

Angående "duktig flicka": Jag VET ju att jag inte behöver vara det här men när man varit det hela sitt liv sitter det liksom nästan i ens dna. Det värsta jag vet är verkligen att göra någon besviken och så får jag för mej att jag ska göra er besvikna, att jag ska vara ett gott föredöme - Otroligt dumt!

Och ni, bara: <3 <3 <3

Håller tummarna för att du får en riktigt bra helg utan a-sug!
Kram

det har jag också legat och lyssnat på i dag. Rejäla vågor, ganska mycket blåst men soool :)!! Så underbart! Njut av trippen, Lena. I morgon ska jag nog ta mig ett dopp också. Har hittills i sommar hållit mig till bad i sjön. Ha det så gott och kram från mig :). / FM

Kors i taket, men känner helt enkelt inget sug och har aktiviteter i morgon kväll där det inte passar med A. På lördag ska jag på en fest och köra bil dit och hem. Ska bli en intressant och spännande helg. Undrar hur det kommer att kännas och om suget kommer att slå till

Att dricka är normalt men det borde vara tvärt om. Att man ska behöva försvara sig varför man inte dricker är ju så löjligt. Ingen frågar ju om någon slutat röka och undrar varför. Alkohol är ju mer skadligt och skadar ju även familjen om man dricker för mycket. Mitt råd är att inte bry sig om dessa människor som pimplar vin, öl och snaps på semestrarna. De är liksom alkoholister inte påverkbara om de själva inte inser att man ja inte borde dricka varje dag, om än bara ett glas eller två.

En läkare ringer inte till transportstyrelsen för att man går dit och säger att man har alkoholproblem. Jag har aldrig hört detta innan. Jag har blivit lobad 2 gånger under samma år och då borde man öppna en körkortsutredning. Det har man heller inte gjort. Skulle nu läkaren mot all förmodan ringa dit och du inte kört rattfull eller på något annat sätt varit gravt vårdslös i trafiken skull inget hända. Som sagt man vet aldrig men det känns väldigt avlägset. Heartpump du måste fått en väldigt nitisk läkare.
Jag tror inte det finns sådana rutiner. Kommer du första gången dit så kommer dom fråga om du vill ha samtalsstöd eller annan hjälp att bli fri a.

Finns studier som visar att man kan dricka igen trots att man har haft alkoholproblem. Jag är dock mycket skeptisk till detta. Att hålla sig ifrån skiten är det bästa och säkraste för att förbli nykter. Ja alkohol förstör mycket. Konstiga är att den anses mer normalt att dricka än att inte dricka det.

❤

Ja, jag håller med dig Vändningen, alla behöver inte veta allt. Och samtidigt, min äldsta vän har jag känt sedan vi var 7 år o vi har daglig kontakt. Hon är den som först fått veta om allt annat som hänt i mitt liv. Hon kommer vara den första jag öppnar mig för, när jag är redo. Min andra bästa vän har jag känt i 20 år o vi har också delat allt, men har inte daglig kontakt. Båda dessa vet jag kommer att stötta fullt ut. Sedan har jag en handfull vänner som väl betecknas som nära, men där jag inte kommer berätta som det känns just nu. Resten av bekantskapen kommer aldrig veta...fast man vet ju aldrig! Kanske om jag en dag förlikar mig med hela jag, och den Sattva som faktiskt har o alltid haft beroenden av olika slag, men som kämpar för att bli frisk en gång för alla, kan jag stå för hela mig. Jag beundrar alla som stolta, raka i ryggen o så jäkla kompetenta kan stå för hela sin person. Det finns ju många såna föreläsare. Jag har ingen önskan om publik, men önskar att en dag kanske kunna ha yoga med inriktning mot olika beroenden etc, och självklart kunna säga vad mina personliga erfarenheter är... Men nu är jag långt fram i tanken. Måste ju bli frisk först och främst...

Om du går till en läkare och säger att du vill ha hjälp kommer han/hon inte ringa till socialen. Du går ju dit för att ta tag i ditt problem, visar att du menar allvar, det är väl inte dem som socialen ska kopplas in på? Våga skaffa hjälp om du känner att du behöver det, många mår så mycket bättre när de möts av stöd och får hjälp att klara det de föresatt sig. Styrkekram

Kämpa på och lycka till med nya livet så håller vi tummarna för att ditt ex ska bli frisk från spriten.

Hur går det för dig margaretavilhelmina? Jag hoppas att du kommit till insikt att såhär kan ni inte ha det och han kommer inte bättra sig om du är kvar. Antagligen kanske inte om du lämnar heller men då skyddar du dina barn i alla fall. Jag rekommenderar dig något så innerligt att lämna honom. Har själv en pappa som är alkoholist och har varit hela mitt liv. Mamma lämnade när jag var cirka 5 år gammal och det är jag så tacksam för. Jag kan inte förstå hur någon kan leva ihop med en alkoholist. Jag vet att de flesta är helt underbara och härliga människor som nyktra, det är i alla fall min pappa, men det spelar ingen roll för man ska inte utsätta sina barn för personen när de är onyktra. Jag har några hemska minnen från innan min mamma kastade ut pappa. Det är inga trevliga minnen och era barn märker vad som händer och de skäms precis lika mycket som er. Sedan blir man skadad för livet att ha en alkoholist i sin närhet. Jag tycker definitivt inte om fulla människor. Det är obehagligt när folk blir annorlunda som fulla. Jag hatar det. Jag är också på min man som inte alls har några problem med sprit att han inte ska dricka så mycket. Vill aldrig att han ska va full men det är ju faktiskt helt okej att bli full ibland om man beter sig när man är det och det gör ju de allra flesta, men jag gillar det ändå inte. Jag hatar alkohol och hur mycket det har förstört för min pappa. Jag tycker synd om honom men ändå känner jag att det är självförvållat. Det finns hjälp att få men så få väljer att ta den hjälpen.
Så till alla er som skrivit här i tråden som lever med en alkoholist: Sätt er själva främst och låt alkoholisten klara sig själv. Lämna, särskilt om ni har barn. Det blir antagligen inte bättre så försök inte leva på det hoppet utan dra. Det finns de som klarar att ta sig ur alkoholismen och det får jag hoppas att era män gör men bo inte kvar i ett sånt helvete, och ta era barn därifrån. Någon undrade hur det blir med barnen, om de ska vara varannan vecka hos fulla pappan, men det får ni förklara för försäkringskassan eller soc eller vem som bestämmer att mannen är alkoholist och att ni vill ha ensam vårdnad. Det fick min mamma men vet att det är svårare idag. Vi umgicks med pappa när han var nykter, han är periodare så ibland va han nykter i långa perioder. Men lämna aldrig era barn där om ni misstänker att han druckit. Det hände mig nån gång och det var hemskt.
Jag vet att jag är rätt hård här men jag blir så frustrerad när jag läser så mycket sorgliga berättelser. Jag har sett tillräckligt trots att jag slapp växa upp med min pappa och jag vill inte att någon ska behöva leva under samma tak som någon som super. De får klara sig själv, det är hemskt men de vill ju ändå inte ha hjälp. Antingen är de inte alkoholister eller så kan de bli nyktra själv, bla bla. Det är skitsnack alltihopa. Enda som hjälper en alkoholist är en egen vilja att sluta och förstå att det är nolltolerans som gäller. Alkoholister kan inte lära sig att dricka måttligt.
För att klargöra så träffar jag min pappa när han är nykter, jag förstår att det är svårt att lämna för jag har inte kunnat säga upp kontakten med min pappa. Men att lämna behöver ju inte betyda att ni inte kan finnas där för dem i nyktert tillstånd när de behöver stöd, men bo inte med en alkoholist bara för att de nyktra dagarna är bra. Och utsett inte era barn för en alkoholist.

Såg inte att du lämnat, men jag förstår dig. Tack för ditt bidrag här, du kändes som en varm och reko människa. All fortsatt lycka till dig Stigge!

Och bra jobbat! Keep up the good work........

Jag har någon gång gått ut i sociala medier och bara uppmanat mina vänner att ta det lite lugnt med semesterdrickandet, att tänka på hur barn uppfattar sina föräldrar när de är lite på pickalurven osv. OJ vad jag har fått många som ska försvara sitt semesterdrickande, att det minsann är legitimt att svara smålullig om dagarna, att barnen inte bryr sig osv. Det är verkligen en het potatis, liksom jag uppmanar bara folk att ta det lite piano och det är som om jag ifrågasatt hela deras existens. Det är nog bra många som är mer slavar under alkoholen än vad de själva inser.

Här, om någonstans, så behöver man inte vara duktig flicka/pojke - eller: man SKALL inte vara det. Här knådas vi tillsamman i med- och motgång. Lyfter upp varandra när någon har fallit, så gott det går. Jag tycker det är en av de stora fördelarna med forumet - man kan vara helt ärlig med allting! Jag ser ingen anledning till att man skulle "mörka" på den här sidan, då man ofta har fullt upp med att "mörka" ute i den vanliga världen. /Anders

Hej
Jaa... Var ska man börja...?
Just nu har min sambo sovit ett par dagar hos sin pappa för jag orkade verkligen inte se honom efter 4 dagars supande. Har 2 barn på 9 och 15 år. Vi har varit tillsammans i ca 20 år nu. Han har alltid haft problem med alkoholen tycker jag, alltid blivit fullast och jag har fått ta hand om honom och alltid skämmas el åka hem från någon fest pga att han redan blivit kanonfull när andra har som mest roligt...
De är de här senaste åren, då kan han ej sluta när han väl börjat...
Klarar ej att vara bakfull , får så ont i huvet, ångest mm så han måste bara dricka. Kan vara lugnt i perioder men som sagt nu var det fre tom måndag han drack sist.
Går runt här hemma som en jäkla ja vet inte vad, vinglar runt, spiller ner sig, vet inte vad han pratar om, beter sig som en treåring, sitter o dreglar i sig maten..
Efter ett par dagar blir man så äcklad av honom, förbannad, besviken, ledsen... Samtidigt som jag tycker så otroligt synd om honom..
Och han vet att han har problem, han har gått hos psykolog, både ätit antabus o ett par andra som man kan dricka på men inte för mkt för då blir han illamående o tillslut spyr.
Jag har sagt hundra ggr att det får vara sista gången det här händer men sen är ja så jäkla mesig efter ett par dar när allt lagt sig igen, så bara vardagen rullar på. Blir så ARG på mig själv, har inte barnen sett nog nu !!
Det här händer igen pga att allt eftersom tiden går så tycker han att han kan hoppa över en tabl el ta en senare men nä så fort han slarvar så går det åt helvete direkt !!
Vet inte vad ja ska göra. Har aldrig slängt ut han såhär som denna gången.. Vill flytta till mitt eget men samtidigt inte, vad är bäst ? Tusen tankar i huvet... Orkar jag ens, hemma sjukskriven, vet inte hur det blir med jobb, ont i kroppen..
Pust...
Idag kommer han hem igen efter jobbet... Vet inte vad jag ska säga.. Han kan inte leva utan mig o har levt i ett helvete de här dagarna utan oss säger han, han förstår inte varför han gör såhär.
Jag förstår , verkligen förstår att han inte har nåt att säga till om när han väl börjat dricka, för då är det nåt annat som styr... Men han har ju fått hjälp genom de här tabl, men han tar ju inte dom alltid, och DÅ gör han ju ett nyktert val ! Eller ?
Älskar honom men vet inte om ja orkar eller ens vill längre....
Så tänker jag tillbaka på allt som har varit, har väl säkert glömt hälften och undrar hur fasiken jag har stått ut så här länge ?? Känner mig bara kvävd..
Han är bra när han är nykter, hjälpsam, omtänksam mm men ja vet inte om det hjälper längre :(

... ska jag skriva här inne att jag druckit igen? "Alla andra verkar ju så duktiga och inte har problem att stå emot" osv... men så tänkte jag att jag är ju här av en anledning och här om något kan jag faktiskt vara ärlig, inte minst då många också känner igen sig i sina egna kamper. Drack du mycket eller litet? ensam eller ihop med andra? Införskaffade du alkohol eller hamnade du någonstans där det fanns tillgängligt?

Känner igen så mycket i det du skriver, är så galet likt mitt eget liv i flera avseenden.

Hoppas allt är bra med dig! Känns som att det var ett tag sen jag läste någon klok kommentar från dig:-)

Jag har inte heller berättat för mina vänner om mitt alkoholproblem. Bara en vän och med tanke på hur hon reagerade så törs jag inte berätta för någon annan. Frivårdsinspektören förstod mig när jag berättade och sa att alla behöver faktiskt inte veta allt heller. Det jag menar är att man kan nyttja ens vänner ändå när det är som svårast, även om de inte vet ens mörka hemlighet.

Det är ett skönt nick du valt. Ger en positiv boost till forumet överlag!

Vet inte hur många kvällar jag velat träna, men där viljan att dricka har varit större... och flytande kalorier i form av vin är exceptionellt bra om man vill lägga på sig bukfetma mm snabbt. Kallas inte ölmage för intet... det sköna är att precis som med mycket annat i livet så går det också att åtgärda relativt "enkelt", även om det kan ta lite tid. Blir man kvitt alkoholen först och främst så har man skapat riktigt goda förutsättningar för att komma i balans vad gäller sin hälsa överlag.

Grattis!!

...att en stor del av njutningen ligger där, i den nästan outsinliga mängden liksom. Jag är nog en "allt-eller-inget människa" i mångt och mycket :). Läste i din tråd att du är väldigt aktiv, önskar att jag kunde omvandla lite av min slapphet till löplust igen. Jag gillar ju att löpträna, varför är jag nu överviktig och i dålig form? Livet och vinet kom emellan och jag lät det.