Senaste kommentarerna i forumet

Och grattis till fyra dagar! Det är en bra en början.

Angående ölen. Klarar du av att hälla ut den? Tog mig lång tid innan jag klarade av det själv. Men var faktiskt ett ganska bra sätt att avreagera sig på alkoholen och känna att det var jag som hade makten :)

Hursomhelst fortsätt skriv och ge inte upp!

och blir så glad när jag ser att det går bra för dej! Håll fast vid beslutet och det blir bara lättare. Kram till dej!

Började dagen idag med ett psykologbesök. Det är en viktig del i processen jag befinner mig i, det är skönt att prata med någon utomstående, som inte är dömande, som jag inte har någon relation till, som har hört detta 1000 ggr tidigare. Jag kan berätta och det stannar där jag berättar det och jag behöver inte känna att jag har något att bevisa. Jag får hjälp att komma framåt i tankarna och förstå varför och hur jag hamnat där jag gjort och hur jag kan komma vidare. Mig hjälper det mycket! För mig handlar det om mera än att ha uppehåll/sluta med alkoholen. Det här är nog det viktigaste aktiva beslut jag tagit på många år och jag vill att det ska bli hållbart och helt! Att JAG ska bli hållbar och hel - om ni förstår vad jag menar?

I övrigt går ju dagarna och kvällarna. Igår kväll uppstod en fnurra i hemmet och jag blev tvärarg (och maken likaså)… tidigare kunde detta lösas genom ett fredsglas vin antingen igårkväll, eller ikväll, för att reda ut det sista. Så icke nu, min egen frustration efter ilskeutbrottet löste jag genom att tröstäta lite (men det känns rätt ok) och krypa ner i sängen med en bok. Känns skönt att inte vinsuget uppstår.

Pratade förresten med min psykolog kring detta med aldrig mer osv. Jag vill inte säga aldrig mer, men jag har heller inga planer på att börja med något måttlighetsdrickande, tänker att det skulle vara mer jobb med det än att låta bli helt. Han sa att man kan se det som ett tillsvidarekontrakt som man förhandlar om då och då. Det löper liksom på tills ett annat beslut fattas. Känns som ett bra sätt att tänka - och idag ska jag i alla fall inte dricka något!

...monstret tog över kommandospakarna och bjöd mig på en sjuhelvetes åktur, som slutade i en fatal krasch en och en halv vecka senare...

Fy fan!

Jag vill aldrig vara med om samma vansinnesfärd igen och jag påminner mig varje dag om hur jävla illa det kan gå den stund jag släpper in honom i mitt liv igen.
Idag (och förhoppningsvis även kommande dagar) lever JAG mitt liv, med allt vad det innebär. Ibland vid vissa kortare tillfällen förnimmer jag en liten viskning om saknad. Konstaterar att: Ja, det är det här jag känner, men Nej! Den saknaden är en illusion av något som inte är vad det utger sig för att vara, så känn färdigt och släpp det sedan. Och så gör jag det; släpper taget om känslan och går vidare.
Jag mår bra, jag gör faktiskt det. Riktigt bra för det mesta. Ingen klarar sig ifrån problem, sorger och besvär och det är precis som det ska vara. Flykten är slut, åtminstone för den här gången. Vi får se hur det är imorgon. Dag för dag. Vecka för vecka. Månad för månad. År för år?
De flesta i min närhet vet om att jag inte dricker någon alkohol. Jag har berättat, för de som är intresserade av skälen till det, varför, utan att berätta allt. Det verkar som om alla har respekt, för att inte säga stor respekt, inför ett sådant livsval. Vad de sedan tänker eller pratar med varandra om, är inget jag kan styra över eller fundera speciellt mycket på. Det jag inte kan påverka...
Jag har gjort, gör och kommer att göra allt det där som kunde verka skrämmande och obekant när man har valt alkoholfrihet:
Fester, pubrundor, AW, stå på scen, alla högtider, skidsemester med goda vänner, fotbollskvällar med polarna, julbord, fredagshandling på Bolaget där man springer på bekanta som tittar förundrat i din korg medan butikspersonal ler igenkännande...

Jag har givits mer tid att hantera i och med mitt val att leva mitt liv fullt ut. Det är en fantastisk gåva!/NM

är det... Nu har han druckit mer eller mindre varje dag sedan årsskiftet. Och jag orkar inte ens säga något om det, det får vara. Det har ju ingen effekt alls i alla fall. Han har fått tid på Beroendecentrum nästa vecka. Vet inte hur han tänker, om han har för avsikt att åka dit eller inte. Jag har inte frågat, och oavsett så har det inte någon betydelse för mig. Jag måste berätta för honom hur jag tänker om ett par veckor. Att jag inte vill att vi fortsätter tillsammans. Har en hel del ångest inför det och vet inte hur jag ska göra. Om jag ska skriva ett brev till honom eller om jag ska säga det. Vill säga det. Måste försöka stålsätta mig och klara av det. Planera för hur jag ska lägga upp det. Vet inte hur det kommer att bli då sista månaden i lägenheten... Gissar att han kommer att dricka värre än någonsin och det kommer jag inte att klara av om jag ska orka jobba samtidigt. Då blir det dygnet runt och ingen sömn alls. Vet inte vart jag ska ta vägen bara. Har ju tänkt på Kvinnohuset, men då får jag 13 mil enkel resa till jobbet, så det känns inte som en bra lösning. Måste försöka hitta nåt annat sätt. Just nu är jag så inne i att det är så synd om honom. Han uppvisar inte så mycket (nästan ingenting faktiskt) av sin ilska mm även om jag ju vet att den finns där. Försöker fokusera på barnen, att jag måste vara stark och göra det här för deras skull. Även för min, men just nu känns det inte så... Men det är ju också det där med känslomässigt stöd; just nu hade jag behövt honom, lite stöd och förståelse för vad som händer med min pappa som är sjuk, att jag är ledsen för det, behöver prata om det, behöver ha honom med när vi besöker honom, att pappa gärna vill träffa honom och blir glad om han kommer, behöver praktisk hjälp hemma hos pappa...eller att han bara finns vid min sida... Återigen blir jag påmind om att jag inte kan förvänta mig stöd någon gång från honom. Blir inte så ledsen, men lite sorgsen över hur det är. Hur det blev.

det är ju komiskt vad man utsätter sig för. Miljön, spriten, människorna.

Jackpott för dig denna kväll. Grattis!

Utom dom dåliga ;) Vilken metod man väljer är nog helt individuellt, i slutändan kommer det ju ändå an på en själv!
Ens egen vilja och motivation, och vad som motiverar dig vet du bäst själv :) Tror mycket sitter i hjärnan, sitt sätt
att tänka och ren skär vana, brytar man detta har man nog kommit halvvägs?

Välkommen hit, du har hamnat rätt och redan startat din resa :)

Men det är ju svårt att veta om du inte gjort en läkarundersökning. Men jag har precis samma problem vid sovdax och för min del vet jag att det beror på alkohol, eller snarare saknaden av den i min kropp. Jag tycker dock att det blivit lite bättre sen jag började med magnesium, brist på detta kan också orsaka liknande symptom. Dricker man mycket alkohol dräneras ju kroppen mer och fortare på alla vitaminer och mineraler!

Det är otroligt obehagligt men går över efter en tid utan alkohol, när kroppen reparerat sig.

Hoppas du hittar motivationen till förändring!! Ta hand om dig.

Läsar man lite trådar här inne, framförallt i 'förändra sitt drickande' där det är lite mer action på skrivandet så
nämns detta av många, och så även av mig.

Kännt av det där under perioder, speciellt om det varit längre alkoholperioder i sträck.
Mina levervärden och alla andra också för den delen är dock helt perfekta, märkligt nog! Levern är ett otroligt starkt organ
som klarar mycket men såklart den till slut börjar protestera och bli något irriterad över det ständiga alkohol/gift flödet,
för det är ju alkoholen den i första hand måste rensa kroppen från. Fett och annat kommer ju i andra hand, fettförbränningen
för oss med alkoholproblem är ju nästan lika med noll..

För mig har det klingat av i takt med att jag minskat ner alkoholen, försöker dricka mycket vatten och komplettera med lite
vitaminer som kan hjälpa till också.

Var rädd om dig!!

Vilken litterär ådra du har, dina meningar förflyttade mig verkligen till den miljön du beskrev...

Tack!

Berra

Tror det kan funka för dig om anledningen till att du vill dricka vin nån gång inte är att du söker berusningen. Själv har hag trappat ner med folköl. Dels för att mjuklanda. Varför må dåligt om det går att undvika. Men långsiktigt kan jag inte dricka alls. Vet att jag efter ett par nyktra veckor kommer att vara sugen på berusningen och då handlar det inte om lite folköl. Jag njuter inte av ett glas vin, jag vill åt berusningen. Har finsk påbrå och där lärde vi oss i min ungdom att dricka för berusningen och sedan låta bli. Jag är för programmerad av mina vanor.
Men roligt att läsa om din resa. Skall följa dig. Uppdatera gärna. Spännande att se hur det kommer att gå. Jag tror att alla måste söka sin egen väg, utan skam för den lösning som passar bäst. I mitt fall helnykterhet. I ditt fall kanske nåt glas vin ibland. Fungerar det, så kan nykterheten för dig bli lättare. Du kan tillåta dig ett glas vin nån gång och behöver inte på sikt sörja att du inte mer kan göra det. Vågar inte säga att jag inte kommer att försöka med det en dag. Bara inte nu. Jag har helt fel attityd till alkohol om jag dricker. Vill säga att jag i min nedtrappning haft helvita dagar, men även druckit nån folköl ibland. Detta för att ibland balansera med "lite lugnande", dels för att balansera kroppen. Låter konstigt det senare, men ett ex: Då jag drack var jag alltid lös i magen, nu kan jag bli tvärhård. Ja, kroppen reagerar på omställningen. Ett par lätt, eller folköl balanserar upp det. Men jag har inget starkare hemma och målet är i en riktning. Har tre mil till bolaget och det är bra. För såg jag alltid till att ha hemma för dagen. Styrkekram till dig MonaMi och alla andra.

Tjena Kija!
Ja, som sagt, du känner bäst själv hur du mår och vad du vill uppleva, exempelvis dagen efter!
7/10 med minnesluckor är ju lite skrämmande förståss och jag tycker att du verkar ha förstått att OM du fortsätter som du har gjort fram tills nu så kommer det antagligen att gå åt helvete, eller i alla fall bli värre.

Så ...bra gjort tycker jag! :)

Mina två veckor har varit alldeles för enkla!
Trodde att jag skulle få abstinens likt dödsryckningar med skakande kropp, svettningar och sömnproblem men det enda jag har märkt är just att mitt på dagarna har jag varit galet trött och även lite irriterad. Helt klart hanterbart.

En annan grej är ju hur otroligt ofta alkohol tas upp i diskussionsämnen om att träffas och ta en bärs, eller att det blir champagne om vi klarar detta o s v.
Innan denna kväll så började jag nästan deala med mig själv om att jag skulle kunna belöna mig med ETT glas vin i alla fall men vet att om jag tar det så brakar det loss igen. Ungefär som att ta bort en planka i en fördämning och tro att det går att stoppa tillbaka den igen!

Jag går också in och läser min första story och svaren och tänker på en del grejor mina barn berättade för mig som får mig att bli mörkrädd för mig själv och motiverad till att strunta i alkoholen.

Skrivandet har blivit som en terapi i sig och det viktigaste är nog att man törs sätta ord på vad man tänker på för tillfället och hur man hamnat här, i denna absurda sitution.
Att sen se att folk engagerar sig för en gör ju att man vill stå för det man skrivit och hålla sig borta från alkoholen.

Denna sida är grym och vi är alla här inne jävligt grymma!

Nu blir det ett nyktert nattis igen!

Natti natt!

//Adde

Klockan nere i hörnet på min dator visar just nu 01:22, finsk tid.
Jag har just spenderat över 5 timmar i krogmiljö där jag ätit gott och druckit
...pepsi i vinglas.

En tanke far igenom huvudet.

-"I did it!"
En helkväll på krogen och jag lät bli alkoholen. Jag var inställd på att det skulle bli supersvårt och i princip omöjligt men det gick hur bra som helst.

För alla dom som inte delar detta bekymmer med alkohol för oss alkisar kan jag jämföra denna prestation med när Orville Wright, en solig och nästan helt vindfri dag, 17 dagar in i December 1903, satte sig bakom spakarna på "The Flyer" och gav sig av. Skulle han verkligen flyga? ...ta mig tusan, som han flög!

Stolt?
Jag?
...så in i helvete!

Det var intressant att se hur olikt man uppfattar fulla människor som nykter.
Jag höll t.ex. räkningen på min kollegas vinkonsumtion och precis innan jag skulle gå hem nu så frågade jag hur många glas han har fått i sig.
-"Jag har druckit 6 st glas vin!" sa han sluddrande och jag började garva. Jag hade räknat till 9 glas men tror att han fyllde på lite snabbt när jag sprang på muggen runt det 6:e glaset.

Tidigare ikväll löpte jag runt 9 km här i Lahti och den -12 gradiga luften misshandlade mig både i lungorna och i ansiktet, men det var skönt. Lagom tungt, lagom långt.

När jag kom tillbaka till hotellet så satt han i baren, vid ett bord med datorn uppfälld.
Efter en snabb dusch och ett samtal till kärleken så gled jag ner i en ny kavaj och gjorde honom sällskap.
Han hade då druckit två glas sa han och det får man väl tro på.

Samtalsämnet var inställt på jobb och gick sakteliga över till hem och hus.
Ju senare det blev desto mer privata problem dök upp (som jag inte vill skriva om här)

Vi hamnade på en restaurang som heter Terenpeli och käkade någon form av smörgås med både skinka, korv och salami i, typ som pizza fast lite fiiinare som dom säger på Lidingö.
Efter maten hade tjatet om att jag skulle dricka vin nästan upphört helt och övergick i hur "duktig" jag är och att han minsann inte druckit öl sedan oktober och kände sig fit på grund av detta.
Vi hamnade tillslut på en rejält sliten krog, som heter Mon Cheri där medelåldern låg på runt 20 år. Det fylldes på med folk hela tiden och till slut blev det nästan pinsamt att stå kvar där. Min kollega doftade så mycket sprit att det knappt gick att stå bredvid honom och hans blick vacklade fram och tillbaka i lokalen och fastnade ibland lite väl uppenbart på olika kroppsdelar hos tjejerna.

De gånger man stått och käftat med ordningsvakter som inte vill släppa in en på grund av att dom tycker att man är för full känns bara pinsamt för mig när jag upplever detta scenario. (Förlåt, alla ordningsvakter!)

Min kollega frågade om han såg nykter ut. Jag tittade in i ett par blodsprängda ögon som tillsammans med andedräkten och rejäla balansproblem tydligt avslöjade att han antagligen var kanon. Att sen de påbörjade meningarna i sig aldrig kom till punkt utan bara tystnade och handlade om helt sjuka saker hjälpte väl inte honom heller.

-"Du ser helt ok ut!" sa jag och skrattade till. Reaktionen blev överdriven och jag fick en "high five" som man gjorde på 80-talet.

Mitt i denna kaos så förstod jag att det är så här jag är när jag är kanon och helt plötsligt så kände jag mig helt ensam i detta folkhav av fulla ungdomar och min kollega. Det kändes surrealistiskt men var intressant och tankarna gick mot att jag antagligen var närmare en scen av The Walking Dead mer än en helt vanlig onsdagskväll i Lahti.

En rödhårig tjej kom fram och fick efter en stund in en vatten och något som såg ut som en Lonkero.

Hon var runt 23 år gammal och var nog ännu fullare än min kollega. Det tog nästan en hel minut för henne att förstå att hon skulle prata engelska med oss. Hon hette Merja och vi kallpratade alla tre på ett nästan komiskt sätt och mitt i en mening som kollegan höll på att utveckla så berättar hon att hon ska plugga till "a sexual educator".
Hon log och skulle helt oblygt dra sitt finger på min överarm men rasade in i mig och min smärtgräns för denna kväll passerades och jag tackade för mig och gick med raska kliv hem till hotellrummet.

Imorgon kommer jag att vakna pigg, pinknödig av all Pepsi och fräsch och just nu finns det INGENTING som skulle kunna få mig att dricka igen.

God natt och kämpa på allihopa!

Jag uppskattar din pepp!
Det hjälper mig och jag önskar dig precis det samma!

Du kommer snart dit och får uppleva 3-4 månaders "lögnen"
Bra då att veta hur tankarna kan spela oss ett spratt.

God natt.
LP

Härligt att höra från dig!
Jag tror inte din lever är skadad.
Det håller jag alla tummar för och tror det går fint.
Vill gärna höra mer om Antabus och din fortsatta resa framöver.

Jag är ju allt annat än övertygad om min egen styrka.
Vaknar gott utan ångest även i morgon bitti.
Långt hemifrån men ändå en trygg känsla just ikväll.

Kram
LP

Hej! Det låter inget vidare. Du har kommit i n i en cirkel av själv medicinering av Alkohol. DVS dagen efter när ångesten och skakningarna kommer så dricker man igen för att bli sk normal. Jag tycker du ska kontakta en beroende klinik snabbast möjligen. Finns du i GBG regionen är Nordhemskliniken Sveriges främsta. Problematiken inom Sjukvården och Många Sjukhus är att kompetensen inom abstinens behandling är inte nämnvärd. Det är viktigt att din närmaste omgivning vet om problemet. Kom ihåg att Alkohol abstinsen och senare stadiet Delerium tremens, är den farligaste abstinensformen av alla droger!
Försök och res dig upp och kämpa tillbaka till ett nyktert liv, och kicken att vakna på morgonen utan ångest skakningar. Lycka till P

Svarade tidigare på starten till den här tråden. Är ofta lite svårt att kunna formulera några vettiga ord, och extra svårt blir det när man känner att det är någon som har det riktigt svårt. Nu är trådstarten raderad och jag kan inte komma ifrån att det gör mig lite undrande. Jag hoppas att det har en vettigare anledning än att det beror på att någon försökt skämta på ett . för mig opassande sätt.

På ett sätt önskar jag naturligtvis att det bara var på skoj, för så en tragisk tillvaro kan man verkligen inte önska någon. Samtidigt är det naturligtvis beklagligt OM det förekommer inlägg som inte är ärligt menade. Jag hoppas att så inte är fallet, för jag tycker det är viktigt att alla får ett svar, hur svårt det än är. För jag anser att här ska man kunna skriva, hur illa det än är.

Skulle det bara vara raderat av misstag, så hoppas jag att personen i fråga hänger kvar, och kanske skriver igen.

//PP

Om du druckit vin dagligen i flera år har du nog hamnat i ett förstadium eller rent utav i ett beroende. Vad gäller levern kan vissa människor dricka ett helt liv utan några nämnvärda leverskador, andra människor kan missbruka alkohol under ett par års tid och sen få leverskador. Problemet med levern är att om den har börjat skadats så kan den inte reparera sig själv, med tiden och åren blir det värre. Ca 69% av missbrukare av alkohol Dör innan 50 år pga av lever skador samt njursvikt. Mitt råd till dig är att omedelbart sluta dricka. Med tanke på tiden som du druckit behöver du nog abstinens behandling i form av stesolid nedtrappning. Jag vill inte göra ngn skrämsel propaganda men detta är fakta. Se till att ta hand om dig och kontakta Sjukvården samt AA. Det hjälper. // Mvh Peder

Grattis till ditt uppnådda mål. Var ju en liten resa att komma ner till noll, men du lyckades och jag förstår du är nöjd
med det. Ja, du har ju förändrat ditt drickande, och jag vill önska lycka till och att även det "nya" konceptet fungerar!

//PP

igår avbröt jag nykterheten genom att dricka 2 små glas vin.

Jag betraktar inte det som ett återfall, jag har tidigare skrivit att jag inte
vet om jag kan/vill vara nykter för all framtid.

Detta delforum heter ju "förändra sitt drickande" och det är det som jag har
gjort; förändrat från 20-25 cl sprit/dag till lite vin max 1 - 2 dagar/vecka.

Jag är nöjd med att ha kommit ur det riskabla dagliga spritdrickandet och hoppas nu att detta håller.

Hej LEXI!

Första gången här och jag vet inte hur man gör! Värre än ett AA-möte! Kollar i morgon om det här gått in - men fattar allt du säger. Måste dock vara medveten om vem som driver den här saiten - så jag blir väl utkastad nu!

Hej! Har nu läst alla bidrag till denna blogg eller vad det nu är. Statskontrollerat i alla fall. Lexi hoppas jag på - hur det nu har gått! Har själv en komplicerad historia med naturligtvis mycket alkohol -sedan den dagen mellanölet introducerades. Och det var väldigt längesedan!

15 dagar är bra!
Ta vara på känslan när du vaknar, jag tycker den är underbar, inget illamående eller dåligt samvete.

Att slappa och slöa den första tiden hade jag absolut inget dåligt samvete för, kvällarna innan brukade ju tillbringas halvt avdomnad i soffan i alla fall.
Om man gör det men närvarande i stället är väl helt ok?

Jag har läst och håller nu på att läsa om och plocka ut riktigt intressanta avsnitt ur en bok som jag rekommenderade i min tråd. Titeln är: "Lev Livet Fullt Ut" av Eckhart Tolle.
Den har varit något av en ögon och sinnesöppnare för mig och jag tänker skriva något i min egen tråd om den när jag har gått igenom den några gånger och tagit den till mig mera.

Försöker så hårt jag kan att applicera vissa av hans tankar i mitt liv, den viktigaste för mig är att försöka leva i nuet. Då menar jag i detta nu! Alltså inte ens tänka tankar som att "idag ska jag inte dricka" utan bara njuta av ögonblicket jag upplever just nu.
Det fungerar riktigt bra för mig och jag har mera stunder av riktig sinnesro än jag någonsin haft. Uppskattar enkla saker och sysslor som jag förut bara upplevt som hinder som fördröjer mitt drickande.

Boken och filosofin passar mig som handsken och jag rekommenderar den starkt.
Passar säkert inte alla men den kostar mindre än en sjuttis Whisky, så varför inte prova?

Än en gång, bra jobbat Lexi!

//Buzzz

esvara kommentar

Vet inte hur jag hamna här igen kommer inte ihåg att jag skrivit detta. Men känner igen det måste vara jag haha. Har varit nykter o drogfri i 2 år nu med hjälp av na och sponsor. Hur går det för dig?