Senaste kommentarerna i forumet

Ville bara hälsa på och undrar så smått hur hemkomsten till mörkret påverkade. Hoppas givetvis att allt är väl, även med den brutala jobbstarten. Depressionen, hur blev det med den? Titta på filmen med hunden och skriv gärna en rad här.
Lååång kram!/NM

Min mamma har ett spelberoende och ett lindrigare alkoholmissbruk. Själv ersatte jag min ätstörning med alkoholmissbruk. Det är lätt att ersätta ett missbruk med ett annat, men om din man varit nykter så pass länge, så kanske det inte handlar om det? Men en gång missbrukare, alltid missbrukare. Det gäller att man håller sig i skinnet. Om kollegan tog upp det kanske det finns anledning till oro? Prata med din man. Förklara din oro. Mig har det hjälpt att min man aldrig låtit mig komma undan. Han har sett och låtit mig veta det.

Lånar den här listan av Morla. Kände igen mig så väl, har gått igenom samma faser tidigare och jag hoppas verkligen att jag ska slippa det en gång till. Jag är i fas 2 efter 17 dagar och hoppas verkligen att jag kan få stanna där..

1) Nu måste jag sluta!
2) Åh, vad skönt att vara nykter! Det finns bara fördelar.
3) Fan vad trött jag är. Jag orkar ju ingenting. Nykter är jag iaf, Jippi!!
4) Tralalala, har jag verkligen alkoholproblem? Om jag bara dricker när det är fest är det nog ok.
5) Fest! Jag dricker lite måttligt och allt är perfekt.Ingen bakfylla, ingen ångest och inga dumheter gjorda.
6) Några dagar efter att jag bevisat för mig själv att jag KAN dricka normalt så slutar det med en blåfylla. Vrålångest, SKAM och cirkusen är igång igen.

Jag får nog prata med chefen, men känner inte att jag vill erkänna för denne hur illa det varit m alkoholen, d v s jag vill släta över för att skydda mig själv. Det är så tabu och skamligt, speciellt om man är småbarnsmor, för så gör man bara inte mot sina barn. Jag har hört det så många ggr, om andra, att hur kan man göra så mot sina barn..
När man har ätstörning, så tycker folk mer synd om en, men man riskerar likväl sitt liv och kan bli ännu mera frånvarande, då maten finns hela tiden omkring oss. Varför är det så olika? Jag tycker inte att jag förtjänar lynchas av människor som knappt vet något om mig eller min bakgrund. De enda som har rätt att vara arga är min familj. Mina barn är små ännu så de har sovit när jag druckit. Sen har jag inte gjort mer knasigheter än att mannen tyckt det varit jobbigt att jag sovit så djupt eller varit sluddrig när jag lagt mig, men det räcker för att tilliten ska få sig en eller flera törnar. Jag inser mer och mer att medkänsla är en bristvara hos människor som inte gått i ens skor. Eller så har de kanske för jobbigt själva. Berättade litet för min enda vän, om mina problem, men verkar som hon övergav mig också. Men henne förlåter jag, hon har sig själv att tänka på. Jag är så ledsen... Verkligen ledsen. Inte nog med att inse att just jag av alla är alkoholist också med all skam, ånger och allt vad det innebär, så straffas jag även min omgivning. Det känns som jag kommer att gå under, men jag måste fungera för mina barns skull. Mina älskade, underbara ungar.

Tack för din lista Morla! Åh, vad jag känner igen mig. Jag vill nästan rama in den och sätta den på väggen, men lånar den till min tråd istället så att jag har den nära till hands. :)

En ny brittisk studie som publicerats i Neurology visar på att män som dricker mycket alkohol riskerar att skynda på hjärnans åldrande med upp till sex år.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18192298.ab

De män som dricker mer än 36 gram alkohol per dag försämrar sin exekutiva förmåga
Några viktiga exekutiva funktioner:
förmågan till att ta initiativ
tidsuppfattning, förstå sambandet mellan orsak och verkan
förmågan att planera och organisera
förmågan att övervaka sina handlingar
förmågan att värdera egna handlingar
skapandet av struktur i vardagen
förmågan att motivera sig själv till handlingar
kunna skjuta upp behovtillfredsställelse
förmågan till automatiskt agerande
förmågan att fokusera uppmärksamheten

(Studien gällde bara män).

Kan känna igen en del av det här hos mig själv.Skador kommer inte över en natt så därför sätter man det kanske inte i samband med alkohol(och så är väl en viss förnekelse inblandad också). Nyttigt att bli påmind igen. Någon som vet om det är bestående skador eller om de kan "läkas ut"?

Du är på rätt forum! Vi är många här och du kan säkert finna tröst och stöttning av att vi är fler i liknande situation. Ibland blir man förvånad av hur lika våra erfarenheter och tankegångar är här.
Jättebra att du går i terapi redan! Din situation på jobbet låter hemskt jobbig. Kan du ta upp det med din chef eller någon annan ansvarig?
Jag tror också att abstinensen gör att det känns extra jobbigt i början, men det kommer bli bättre med tiden. Ta hand om dig nu och ge dig själv tid för läkning.

Stanna här och läs och skriv av dig.

Kram!

Hej igen. Kloka o vänliga ord från Asteroiden, att hjälpa andra med samma sjukdom är en viktig bit i aa s program. Det är så sorgligt att läsa att många inte hittat en bra aa grupp. Hade aldrig varit nykter utan mina möten . Ha en bra dag.

Är själv ny här, men känner som du AA är inget alternativ för mig. Jag vet inte om det finns så många alternativ, om man själv inte gör en hemsida med stödgrupper. Fast det kanske går att ha en stödtråd här?

Vad bra, att du har dina barn att se på och att de får dig att vilja bli bättre!
Jag vet inte hur öppna ni är i familjen om detta, men kanske kan ni ha gemensamma små mål?

Jag och min sambo ( som ofrivilligt tvingats med på tåget), har inga barn, Men vi har små grejer som t.ex, små belöningar. "Nu har det gått två veckor, nu borde vi gå på restaurang" eller "eftersom att jag inte köper öl på krogen kan jag bjuda dig på bio", något annat fjantigt jag gör är att köpa färska blommor. Eller ta bilen, det är också lyxigt.
Det är väldigt avdramatiserat hemma hos oss, men kanske det annorlunda ut hos er?
Vips så har man samlat på sig endel nyktra minnen, det gillar jag.

Jag håller med om att det snackas NÅGOT OTROLIGT om alkohol, överallt. Har aldrig sett det tidigare, men då kanske jag var en av dem? Har faktiskt vänner som till och med föreslagit att jag ska fira med Champagne när jag "klarat av" min vita period. Hm, kanske är de som borde ha en vit period istället?!

Det som börjar bli lite påfrestande nu är att vänner nog trodde att detta var en fas, något jag inte står fast vid en längre tid. Till exempel talade jag med en vän om att eventuellt gå på en fest, nu på måndag.
Jag sade att jag nog inte tänker gå för det är så mycket branchmingel och det är alltid lite jobbigt när alla är berusade och man själv är nykter. dumt att sätta sig själv i den sitsen.
Och får då svaret " MEN?! håller du på med detta fortfarande?! Då när festen är!?"
Jag; "ja…. den är ju nu på måndag…? (om tre dagar)"

Har en annan fest som kommer snart, då jag ska hålla tal, det känns lite nervigt att göra på nykter kula, jag är lite roligare när jag fått ett glas i mig. Men någon gång ska ju vara den första!

Jag håller med dig adde, alla här inne är hjältar.
Och ett fint litet skyddsnät. Jag är så glad att jag hittat hit.

K

och hoppas du har det skapligt bra! / mt

väldigt klokt att du skulle försöka få en tids sjukskrivning och bo på Kvinnohuset. Att leva under samma tak en månad med visshet om uppbrott låter närmast outhärdligt. Prata med kuratorn igen och rådgör om olika alternativ. Tänk på att det är en övergående tid. Se till att du har stöd i att följa din plan. Styrkekram / mt

Förstår att det är jättesvårt med allting som pågår just nu. Finns det verkligen ingen kvinnojour på närmare håll? Kanske du kan fundera lite på om du skulle behöva vila. Jag tänker att du behöver tid att återhämta dig efter den jobbiga julhelgen och samla krafter inför flytten och allt som kommer i samband med den. Kan kanske vara motiverat med sjukskrivning pga utmattning eller så. Du behöver då inte bekymra dig för att det är långt till jobbet om du behöver sätta dig i säkerhet på kvinnohuset.
Det är bara en liten tanke så här i natten. Jag har fler saker på hjärtat men tiden är emot mig och jag låter det stanna vid detta så länge.
Jag tänker mycket på dig och hoppas av hela mitt hjärta att du ska orka hålla dig till din plan hela vägen.
Kram!

Hej Zapata
Verkar som om vi tog steget och registrerade oss här ungefär samtidigt så det känns lite fånigt att säja välkommen, men ändå... Välkommen! :-)

Med den inställningen du har är jag övertygad om att du har alla chanser att lyckas. Så jag säjer som du i min tråd. Skriv vidare. Berätta hur det går. Jag följer din resa.

Tack Eken! Jodå, jag klarar att hälla ut dom. Jag har tränat på att sluta. Är rätt duktig på just det faktiskt :) Problemet är att närmaste inköpsställe ligger allt för nära så även om jag häller ut så är det så väldigt lätt att skaffa nytt.

Zapata: Det känns lite som att ha de 2 klassiska "onda" och "goda" på varsin axel och jag i mitten kan bara följa med. Vill sluta, måste sluta men visst suger det.

Det är i huvudsak 3 skäl som gör att jag kommit till en gräns. Fortsätter jag blir det snart sprit istället. Det skrämmer mig. Mitt fysiska tillstånd är ett annat. Snart har jag diabetes, hjärtinfarkt eller en Stroke. Att vara fet, överviktig och otränad är inte jag. Det är utsidan av alkoholen. Har vid ett par tillfällen druckit en öl på morgonen innan jobbet. Det skrämmer mig också. Vad håller jag på med?

Det längsta uppehållet jag haft på många år är tre veckor. Så mentalt börjar inte min resa på riktigt förrän vecka fyra känns det som. Lite som att jag först måste ta mig till den nivå jag var på innan jag slutade förra gången innan det räknas.

Jag tror inte att vissa människor föds som alkoholist. Jag tror man föds som missbrukare. Vad det sen blir är slumpartat. Tror jag kan bli beroende av det mesta. För en hel massa år sedan fastnade jag i ett tablettbruk av Kodein. Det gick fort för min hjärna att ta till sig den underbara effekten och dosen ökades snabbt. På den tiden kunde man springa mellan olika läkare och skylla på både det ena och det andra och Kodein betraktades då som rätt ofarligt. Knaprade dessa som godis i ett antal år. Bestämde mig inför en semester att jag skulle ur det. Avgiftade mig själv och det kan jag säja var en resa. Sängen med en hink och ett en vecka långt migränanfall. Trodde jag skulle dö. Alkohol går ur kroppen på ett dygn. Kodein sitter i, i upp till 8 veckor. Detta var de jävligaste veckorna i mitt liv.

Så öl blev en lättillgänglig ersättare. Sen satt jag fast där!

Jag tror att jag fixar 3-veckorsgränsen. Men som många här har vittnat om är det sen som det jävliga börjar. Hjärnan börjar spela spratt med ens tankar och helt plötsligt är det trots alla uppenbara nackdelar självklart att dricka en sexpack.

Så nu är jag på väg till utgångsläget. Efter 3 veckor börjar jag ta dag för dag. Jag säjer inte att jag inte åker dit innan dess, men jag ska göra vad jag kan!

Tack alla för att ni läser och tack för möjligheten att skriva av sig!

Det är nu det börjar bli komplicerat! Nu när man inte druckit på ett tag! Jag kommer på mig själv att tänka tankar som jag brukar tänka samma dag eller dagen innan jag tar en bläcka! Tankar som förlåter alkoholen i förhand! Det är lurigt! Två veckor är ju ingenting..eller jo det är det så klart, men inte tillräckligt för att jag ska kunna dricka "normalt". Om jag nu någon gång kommer kunna göra det! Nä jag tänker tillbaka på allt skit man gjort på fyllan så försvinner suget! För där är mkt att gräva av! Allt för mkt för att några tankar ska kunna förlåta alkoholen! Jag vet inte om jag ska dricka i framtiden! Det får framtiden utvisa! Jag vet att jag ska ha en vit period! Jag måste sluta sakna ruset! Men det är väl lättare sagt än gjort!

Skrev ett inlägg till pederswe. Håller inte alls med på hans siffror. Men inlägget finns inte här. Kan flera än Admin ta bort inlägg, eller gjorde jag nåt fel?

Är det inte så att det mesta berör alkoholen i våra liv? Den ligger som en filt över det mesta som skett och när vi upphör med den finns fortfarande verkningarna och efterdyningarna där. Relationer - ja, känslan är nog att det kan skvalpa fram en del som legat dolt under alkoholen. Jag tänker att alkoholen har flera effekter när det gäller problem att ta itu med. Dels dövar den ju känslan, eller trubbar av kanterna lite, gör sakerna lättare att stå ut med. Sedan blir alla problem en storlek mindre än alkoholen - så länge man dricker för mycket, och är medveten om det, så blir det det största problemet. När vi sedan tar itu med drickandet och sinnena skärps, närvaron ökar, och man ser lite mer noga på saker och ting (och relationer) kan det kanske hända att det inte håller måttet längre. Jag vet inte, men så tänker jag. Att det är jobbigt förstår jag, men du känns stark i nykterheten, du kanske kan fokusera på det positiva det för med dig och se vart det andra tar vägen?

När det gäller sjuka föräldrar är det också en tuff del, låter som att du har mycket omkring dig nu. Har du någon att prata med eller är forumet ventilen?

Styrka till dig!
/m

Hur tar mankontakt med dig?

Hej
Jag är nykter alkoholist sedan några år tillbaka men för mig var det precis som för er. Jag hade en bästis och det var 3,5an. Den svek mig aldrig men det är igentligen helt oväsentligt vad eller hur mycket alkohol jag dricker för att jag blev ju bara värre och värre när jag försökte att sluta.
När jag var ny i gemet med drickande så gick det bra att säga nej och till och med att bara ta en öl ibland, och jag levde på dom gångerna för om sanningen ska fram så var alkohol kung över mitt liv direkt.

Nu till saken, färdig eller ej? Varför jag ställer den frågan är för att det krävs mycket arbete för den som vill bli befriad från sitt drickande och är man inte helt säker på att man är färdig så kommer återfaller som ett brev på posten. Vill inte skrämmas men det är av egen erfarenhet.

Om du vill ta reda på om du är alkoholist så är det bara att ställa dig själv 2 frågor, nr1, om du, när du ärligt vill finner att du inte kan sluta helt? Fråga nr2, om du, när du dricker har liten kontroll över den mängd du konsumerar. Kan du svara ja på dessa 2 frågor så är du alkoholist och då finns det bra hjälp att få på AA men det gäller att man hittar en grupp som fokuserar på "Stora bokens" innehåll och som pratar om hur man kan tillfriskna från sitt alkoholproblem.

Den som vill får gärna kontakta mig om den vill veta mer eller vill ha hjälp, för att det går faktiskt att få ett helt underbart liv utan alkohol och utan sjuka tankar men det krävs en del arbete som i slutändan är värt mer än alla pengar på hela jorden

All lycka
// into_aan

Hej
Igen, håller med Lars44, det finns lösningsfokuserade möten. Hojta till om ni behöver hjälp att komma till ett sådant.

-A

Hej,

Jag blir så ledsen när jag läser om hur lite hjälp det finns att få på AA.
Som tillfrisknad alkoholist så letade jag länge innan jag hörde talas om att detta är en sjukdom, en tredelad sådan. Fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering som det de står förklarat i boken " Anonyma Alkoholister". Boken fick jag hjälp med att gå igenom, av en sponsor som själv läst den & numera lever i programmet.
I det tillstånd jag var i så förstod jag inte mycket av vad som skrevs & då har jag gått på universitetet.

Om den är någon därute som behöver hjälp, så hjälper jag gärna till, med att få lösningen och få ett utan sug efter alkohol, det är inge. Mirakelkur eller så, men det finns en lösning.

Med vänlig hälsning,
-A

Hej pa er. Halva semestern kvar men ar fortfarande nykter. Har inte kannt nagot sug men det ska erkannas att nar seneftermiddagen kommer och i princip alla manniskor man ser hinkar bira eller annan alkohol ar det jobbigt. Inte sa mycket for att jag ar sugen men man blir hela tiden pamind om situationer da man sjalv drack. Ingen ar val sa bra pa att se vilka andra manniskor som har ett alkoholistiskt beteende an vi alkoholister sjalva. Pa satt och vis ar jag glad over att vi kom ivag pa denna solsemester. Det kanns som att om jag klarar det har sa har jag en mycket bra grund att sta pa. Skonast av allt ar att vakna nykter och faktiskt ata frukost med god aptit. Jag vet inte hur manga frukostar jag har "plagat mig igenom" innan forsta formiddagsbiran intas. Jag ar fortfarande djupt skakad over vad jag var med om for en dryg vecka sedan men denna vecka har anda gjort mig gott. Jag ar betydligt mer i balans nu an jag var for nagra dagar sedan.
Trevlig kvall pa er alla.
Tjalle

Lätt att säga till andra. Jag är precis som dig. Eller värre. Folköl jämt som en säkerhet. 7.5:or ibland. Är utan nu, måste sluta helt. Men fan vad det suger. Tänker på öl hela tiden. Ska försöka följa dina inlägg. Bra att läsa för egen skull. Men skriv, även om allt inte skulle gå 100%. Men du har vänt skutan. Lycka till.

Ja, jag vet att det blir lättare, undan för undan. Försöker inte att springa ifrån livet, eftersom det ändå alltid hinner ifatt mig på det ena sättet eller det andra. Fruktansvärt mycket mer underhållande och intressant att bjuda upp till dans och se vart virvlarna för mig. Just nu är det sjukstuga här och jag håller på att kocka fram lite husmanskost till den lille hjälte som så smått börjar återvända till sitt mer energiska jag. Kastrullerna står på spisen, så jag måste manövrera mig bort till "the cooking area" igen. Hörs snart här igen va? Saknar dig enormt mycket när du inte finns härinne, S. Bara så du vet. KRAM!/NM