Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är ju detta som är det jävliga, hur bra man är att hitta på anledningar. När både att solen skiner och att den inte skiner tex är anledningar då finns det ju inte någon dag man inte har en anledning. Jag skulle vilja göra om i min hjärna så anledningarna till att dricka blev anledningar till att INTE dricka. Jag vet inte hur det ska gå till. Men det känns bra att jag skrivit här, det är faktiskt första gången jag erkänner detta.
Det blir nog till att kämpa om vi vill bli fria. Det är ju ett första steg iallafall att erkänna att man har ett problem. Hoppas du kan hitta ett sätt.

brukar nog säga att tillfrisknandet tar tid :-) Lite tufft brukar vi väl säga att tar det mig 20 år att slå i botten så tar det lika lång tid att komma tillbaka :-) Kanske inte riktigt med sanningen överensstämmande men det visar iaf på att jag inte ska ha bråttom, grunden är så viktig !!

PAA tror jag är förhållandevis nytt inom vår "bransch" men jag skriver under på det med hela mitt hjärta. Det visar också på att det finns en viss relevans när jag påstår att de flesta återfall sker vid 3, 6 och 9 månader efter beslutet om att sluta dricka. De tiderna är inte vetenskapligt underbyggda men mönstret ses vid efterbehandlingar på behandlingshem. Nu väntar jag bara på en hint om att nästa återfallstider på 7, 12 och 17 år kan bekräftas :-)) Och äntligen kan jag med glädje påstå att det numera bedrivs mer seriös forskning om beroende än vad det nånsin gjorts, och det behövs !!

Påminner mig nu om att en anledning till återfall en bit in i nykterheten som kan ses som oförklarligt är att man totalt förnekat sin egen barndom i ett dysfunktionellt hem. Man är ett sk Vuxetbarn. Denna upptäckt har gjort att man ändrat behandlingen för Vuxnabarn och därigenom fångat upp de som har gömda/förnekade problem.

Just nu vet jag att det är lättare att hålla sig från vinet än kärleken ....
Har ju liksom inte lyckats hålla mig från honom för han fattar ju inte att han inte är bra för mig... Men antagligen kanske det är just det han är så länge jag själv kan vara stark i mig själv. Är ju inte så att han någonsin hällt vin i mig och inte hans fel att jag inte kan hantera a.
Har träffats men jag har hållt mig till alkoholfritt eller bara bubbelvatten... En kväll bara till ett litet glas rött till maten. Han har inte ifrågasatt mina val. Jag har verkligen blivit rädd för att berusa mig och tappa kontrollen..

Även om livet skulle vara enklare om jag bara fick vara ifred men man kanske ska leva också.. Inte bara överleva :)
Önskar alla en härlig lördagkväll, själv ska jag ut på krogen men först grill i solen på balkongen med rosevin. Alkoholfritt så klart :)

Jag känner precis som du! Jag var så glad i torsdags att jag inte hade druckit på "länge", som då var en vecka. Jag tänkte att jag förtjänade att dricka, så blev det också. Men det blev inte bara lagom, det blev mycket mer än så. Jag gjorde minst 3 helt idiotiska och onödiga saker som ger mig sån extrem ångest. Varför kan inte jag sluta? Jag vet ju att jag har problem och jag ser så många andra som lyckas, men inte jag... Vad fan ska man göra? Står inte ut med mig själv och det är bara en tidsfråga innan någon kommer på mig.

för ditt fina inlägg. Drömde inatt att jag och en kompis stal en flaska sprit från en restaurang vilket upptäcktes och sedan blev vi jagade av en man som skulle döda oss.
Efter det drömde jag att jag befann mig naken framför en spegel i mitt barndomshem. Jag upptäckte att jag hade ett sår på armen som blödde, efter en stund tittade jag i speglen och såg då att hela kroppen var full av dessa sår och blodet rann som vatten ur kroppen. Total skräck och jag försöker skrikacmen det blir bara små viskningar: "Hjälp mig, hjälp mig!".
Rätt tydliga budskap från mitt undermedvetna alltså...
Jobbig natt men det var skönt att läsa ditt inlägg nu när jag vaknade. Inne på dag 3.

Ja, visst är det svårbegripligt! Det gäller att lära sig var minfälten ligger. För min del har jag efter långa tiders nykterhet gripits av något slags övermod.
Mitt senaste återfall berodde på att jag trodde mig om att kunna ordna en jättefest med massor av mat o alkohol o tjosan. Ja, festen blev ju lyckad men fortsättningen vill jag helst inte tänka på. Mycket alkohol kvar efteråt...
Efteråt har det blivit några mindre djupdykningar. Någonting väcktes till liv i hjärnvindlingarna.
Det känns dock hemtamt o bra att leva nykter nu igen.

Sant, vi har varit här ett tag. Kul att det går bra för dig.
Så tragiskt att har varit så korkade! Gör förhoppningsvis dumma saker fortfarande fast på ett annat sätt!!
Sköt om dig!

Gläder mig att du skriver och fortsatt har nykterheten i behåll. Min sista resa påbörjades en månad efter din, ja du vet.
Har delat paniken över bortdrucken tid. Men idag har jag nog kommit mycket närmare att inte fundera så mycket på det. I mina bättre stunder tänker jag mer framåt, och de cirka 30 år av bättre liv jag har framför mig.
idag känns det som jag levde efter devisen att leva maxat och riskera att dö ung. Men när jag kom mitt i livet kännes det inte som en bra plan längre ?
Framtiden har under åren fått ett större värde, och är värd att vårds. Att bara vilja leva maxat i nuet har sina risker, detta beror kanske med andra ord vad vi lägger för betydelse i att fånga dagen. Idag vill jag fånga den, samtidigt som jag vill vårda morgondagen.

Lev väl weekend!

//PP

Härlig helg! Såg en hel film igår, vet vad den handlade om! Sovit gott utan ångestdrömmar!
Idag träna! Kan livet kännas bättre! Känns bra!
Även om det inte går spikrakt utan ramlar av ibland känns det som jag är på väg!

Även om de flesta trådar på forumet oftast handlar om den första tiden och den mest akuta kampen, så finns det ju återkommande berättelser om återfall senare i nyktrheten. De relativt få jag läst om här inne har påverkat mig, och kontentan blir för mig att inte ta nykterhet för given. När vi för länge sedan passerat den första tiden då vi ofta tar en dag i taget (mycket effektivt), känner jag att jag behöver omarbeta och förändra sättet att komma vidare i nykterheten. Värdet på en nykter dag är alltid stor. Men det upplevda priset för ett återfall är kanske högre efter ex. 5 år än efter 5 dagar?

Det har under åren kommit in ett par trådar från personer som varit med om detta, men de är ganska sällsynta.

Att vi triskerar att ta åtrfall under den första tiden är uppenbart, och för mig inte någon gåta. Men att vissa gör det efter år av stabil nykerhet är faktiskt för mig just en gåta. Något jag till varje pris vill försöka undvika.

//PP

Vad kul att någon läser! Kom på mig själv med att räkna hur länge sedan det var jag sänkte sista. 30 månader.
Innan dess 10 år!! i rus och innan dess normalt svenskt fylle.
Det värsta är att jag dolt det så bra. Ingen, kanske frun, men har aldrig sagt något. Lite snällt påtalat att sömnen är nykter bättre men inget annat.
Läste på forumet att alla frågor är värst! Det har jag också upplevt. Varför dricker du inte? Är det så svårt .. JAG VILL INTE.
Fortfarande ställs frågan. Fortfarande finns det positiva effekter, det sups mindre runt mig! Jävligt jobbigt för vissa.
På restaurang får fortfarande jag alkoholalternativet serverat och inte frun trots jag beställt alkoholfritt. Det är så, bara att acceptera.
Tänk vad stark A-djävulen är. !0 år, jag kan få rejäla panikkänslor när jag inser att jag supit bort 10år. I ruset haft roligt men försakat så ofantligt mycket.
Trött, grinig, omotiverad ständig längtande efter fyllet. Fy fan.

Ha det - kämpa på!

Intressant , faktiskt inget jag läst om någon annan stand. Iofs tycker jag inte att informationen var så tydlig. Har funderat lite på faktafliken här. Förmodar att resurser äf begränsade men tycker nog den kan utarbetas ytterligare?
Mer om faser i tillfrisknande etc. Intresserar nog många

//PP

Känner mig inte klok utan så jäkla rädd att vakna bakfull igen med hjärtklappning och ångest som försöker kväva mig.
För är rädd att dricker jag igen så är det så mitt liv blir resten av livet och det är det som håller mig på banan.
Denna gången försöker jag ha en plan och sätter mig själv först, tar ledigt om jag behöver, bromsar livet och inga förväntningar.
För första gången i mitt liv så inser jag mitt ansvar men också möjligheten till att styra själv.
Lägger ned mängder av tid på att bygga upp mig och stå emot begäret och viljan att fly livet.
Men inte av klokhet utan av rädsla för att få känna den ångesten igen, så tvingar mig varje dag se den sanna bilden av mig själv.
Men väljer idag att vara nykter/ kram och styrka till er hjältar

Sorgen efter alkohol försvinner men se upp med PAA som jag tog återfall på under 3 års tid (utan att förstå varför).
http://www.alkodrog.com/post-akut-abstinens-paa/

PAA är som värst efter 3-6 månader. Sedan släpper det och man får ett liv som du inte kan föreställa dig idag (eller jo, du verkar definitivt vara på väg).
Ett effektivt sätt att bli kvitt nedstämdheten är att röra på sig. Promenera mycket (lyssna på ljudböcker, tips: "Tack det är bra" av Cecilia Svensson), jogga, styrketräna, testa mindfulness..

Du har en spännande resa framför dig. Du fixar det här ;)

Lycka till nu :)

Hej kära du.
När jag läste dina korta inlägg fick jag en flashback. Din historia är min bara att du hamnade i beroendet 15 år tidigare i livet.
Men det finns en lösning. Idag skrattar, sover och lever jag som en fri människa. Det kan du också göra. Du kommer uppleva saker som du inte trodde var möjligt, jag lovar..
Du behöver träffa och prata med folk i din ålder som varit där du är nu.
Kontakta YPAA (young people in AA)
http://www.aa.se/unga-i-aa
Stort lycka till.
Kram på dig.

Förstår att situationen kan hjälpa en att avstå. Det gör dock bara mitt drickande ännu diskretare. Drack vin idag, lite lättare än vodka. Känslorna överflödar ändå. En huvudvärk i samband med stor meningslöshet samt en rädsla för att förlora kontrollen...

Hur länge har detta pågått för dig? kommer ihåg allra första gången problemen startade. Päronen splittrade, ny miljö, vodka varje dag innan skolan började...

Vem vill inte vara spudlande glad, kreativ och på toppenhumör hela tiden? Kanske speciellt vi som drack för mycket? Som sagt, livet blir bättre utan drickat, så mycket är klart.

Adde, var du som sa att nykterheten måste få ta sin tid till mig vill jag minnas. Är idag beredd att ge den all jag har ?
Intressant med det sentimentala. Upplever även jag att det är en ådra som fått lite ny plats...
När jag fortfarande drack var även min empati ganska låg med för den delen.

/PP

Nu tar vi en vit vecka till. Snart är dessa 14 värsta dagar förbi. Nu har kroppen rensat ut det mesta av alkoholen. Bra att du tar medicin och rår Om dig själv. Många kramar från mig

Tänker att det viktigaste är att ha just den inställning du har! Direkt upp igen, och inte lyssna till tankar som att nu spelar det ingen roll. Vi vet många att då tickar dagar, månader kanske år iväg. Det gjorde det för mig. Nu skrev du att du tagit ett återfall. Sist skrev du att du "föll".
Båda betyder att du druckit alkohol egetligen mot din vilja, men det senare är, känner jag, insiktsfullt. Det är svårt att finna kraft att stå emot, men mattan drar ivi tyvärr själva undan. Önskar dig en fin nykter helg. Gå vidare. Du är riktigt på väg nu!

//PP

Orkar du verkligen ha det så här som du har det? Måste ju vara asjobbigt.

Även om mina kollegor är bra och elever gulliga så har ju min arbetsgivare sågat mig och mitt förtroende.

är en tvångslag. Om du vill ha hjälp finns ingen anledning att tvinga dig, det får man inte. Vill du? Har du sagt att du vill?
Drycker, ta hjälp! Säg sanningen, att du inte klarar det själv.
Har jobbat inom socialtjänst i många år. Jag vet att budgeten är tight! Men inte för frivilligvård.
Kram
Orka

Nytt jobb det är bra, verkar inte vara någon trevlig arbetsplats du har. Så bra att du fick någon som var bra du kan ju alltid prata om din knäppa chef med henne ?
Hoppas du får en härlig helg

Du är så stark och monstret är förfärligt, jag hade snubblat idag om jag inte tagit ledigt.
Finns ingen av oss som gör det här bättre än någon annan, vi gör det bara på olika sätt.
Men huvudsaken är att vi går åt rätt håll och inte klandrar oss själva för hårt när vi faller.
Nu till ett råd vet att det kan låta lite redigt, inte meningen utan vill verkligen att du skall få må bra.
Jag jobbar ju med bilder och katastrofplaner vilket hjälper mig, även om jag sista dagarna varit som en tok.
Försök komma på vad du skall göra när hjärnan håller på att koka över och träna det i huvudet.
Många kramar till dig ❤

Och är i full gång. Tack för uppdatering, känns bra att du är med oss!
Kram