Senaste kommentarerna i forumet

Det är helt rätt att läkare har anmälningsskyldighet, specifikt dessutom om det t.ex. är någon som kör taxi i sitt yrke. Rätt klokt på ett sätt kan jag tycka, visst kanske det känns lite som om läkaren "tjallar" om ens privata problem, men är man pilot t.ex. så kan jag tycka att det absolut är relevant med lite extra kontroll. Jag har själv parkerat min flyglicens (privatflyg) eftersom jag inte finner mig själv lämplig ens innan jag med säkerhet kan säga att jag är frisk och då får jag också låta Transportstyrelsen pröva det på nytt.

Däremot om man inte har ett fordonsrelaterat yrke, så ska det nog mycket till för att en sådan anmälan ska gå iväg. Det ska vara kanske om man har otroligt grava problem eller om läkaren t.ex. ser att man tar bilen till läkarbesöket och luktar sprit eller annat. I ditt fall Heatpump så hade du nog otur på ett sätt, men på ett sätt kanske man ska se det som "bra" också för trots allt har drogmissbruk och fordonsolyckor en otroligt stark koppling om man ser till de olyckor och dödsfall som faktiskt sker.

Vad gäller den sociala delen så har jag aldrig hört att någon har anmält någon som söker hjälp för alkoholmissbruk eller beroende, om övriga förhållanden är normala. Det är rentav rätt idiotiskt av en läkare att ta ett sådant beslut om en person självmant söker hjälp och vill bli frisk, eftersom det riskerar att skapa dramatik som kan förvärra missbrukssituationen. Däremot om man ser att alkoholmissbruket i sin tur verkligen leder till att barn far illa (inte bara indirekt av att se berusade föräldrar) eller om det t.ex. är LOB osv, så är det en annan femma. Men visst, det kan väl finnas gröngölingar även där.

Vad gäller hur läkaren ser på det hela så har man ju ingen skyldighet att följa en läkares ordination. Det går att välja en annan läkare eller byta vårdbolag. Sedan är läkarvård och det kanske det lilla i det stora hela. Läkaren kan kolla hälsan och kan skriva ut medicin om så önskas, både medicin som gör att man mår dåligt om man dricker och det finns medicin som minskar suget för att dricka alls eller håller nere suget så om man dricker så har man inte lust att dricka mer. Det i sin tur kommer dock kanske inte åt själva anledningen till drickandet och är inte säkert att det räcker, men det är en bra start iaf.

Det jag reagerar på Fruhoppfull är att du säger att du har kontrollen. Då tycker jag du ska bevisa det för dig själv och ta din nyktra, helnyktra, tid nu och låta kroppen din andas.
Å du, det är starkt att få erkänna sig svag ibland och att faktiskt ta hjälp. Det i sig är en styrka. Alkoholproblematik är lite pinsamt, det känns lite skämmigt, man känner sig lite löjlig sådär som "vaddå det är ju bara en dryck, klart jag kan sluta om jag vill", inte minst om man har varit med om värre saker i livet innan. Det är här detta forum är så bra. Man är inte ensam, det är sååååååååå många som skriver om samma sak, fast på olika sätt och från sina egna perspektiv. Du är inte ensam, det ÄR inte ett misslyckande att duka under och erkänna att man har ett beroende. Det är däremot en bedrift och en styrka att ta sig ur det och visa att man kan återta livet på riktigt.

Jag menar inte att jag alltså ifrågasätter alkoholberoende. Svårt att skriva snabbare än en tänker :). Jag menar mer att det är ett sådant komplext samspel av faktorer som leder till beroendet och att beroende kan se så olika ut för oss. Så, nu ska jag sluta överanalysera mitt eget inlägg.

Av erfarenheter kan man bli klok o vis, typ som Gandalf ;)
Tycker inte man ska skuldbelägga sig om man har haft ett återfall eller har druckit igen, även om det är lätt att vilja straffa sig själv lite extra hårt eller så.
Ibland kanske det känns skönt (?!) att ha haft ett återfall också. Oavsett är det nog bra att backa bandet bara lite och fundera på hur man hamnade där. Blev man bjuden? Handlade man själv? När började man planera för det? Typ alla faktorer runt omkring.

Jag tror att för oss som har blivit beroende av alkohol så handlar det inte om att sitta och stirra på boxen hemma på diskbänken och tänka "hur ska jag nu dricka lagom" eller så, utan det sker en lång kedja med händelser innan som gör att man hamnar där. Mitt sista dryckesintag nu var välplanerat. Jag ville det från ax till limpa, samtliga beslut som jag tog var medvetna och för att jag ville det. Inte ett enda beslut ifrågasatte jag eller tvekade inför. Annars vet jag att jag tidigare typ nästan har gjort en U-sväng på en väg då jag ångrat mig, satt ner foten och sagt NEJ nu ska jag vara nykter - men denna gången så hade jag inte en enda nejsägare i huvud taget i mitt huvud. Det blev min reflektion, av någon anledning så "sket jag i allt" och låste upp varenda liten spärr som jag tycker att jag hade skapat nu sedan jag registrerade mig här på forumet. Märkligt fenomen.

Klart du ska ha en skön och nykter helg! Krama lite extra på barnen och på karln kanske, njut av pigga morgnar och massor med överskottsenergi! Hoppas du får massor med sol på dig också :)

Du utstrålar själv en sådan energi, jag har läst en del av dina inlägg och håller på och tar mig igenom din tråd. Imponerande resa!

Jag vet ju att jag borde och jag vet ju att det antagligen inte kommer att hända något. Men jag är en sådan otrolig prestationsprinsessa; stark och klok och klarar-mig-själv. Inte inom alla områden i livet, jag har bett om hjälp när det rörde min psykiska hälsa och jag har bett om hjälp när det rörde annat. Men just när det kommer till alkoholen tycks det svårare att ta det där steget.

Nu kommer mina något oklara tankar (sprungna ur någon slags pretentiös introspektion):
Kanske är det för att alkohol och alkoholberoende är så omtvistat. Jag ser det personligen inte riktigt som en sjukdom, inte om jag utgår ifrån mig själv. Jag vet att alkohol ställer om nervbanor och signalsubstanser i hjärnan och att hjärnan till slut är "kidnappad". Jag vet att vissa av oss har lättare än andra att fastna i beroende och att tillståndet en till slut hamnar i (med olika fart och längs olika vägar) klassas som ett medicinskt tillstånd. Men jag vill inte hamna med en läkare som är svart-vit i tänkandet och som ger mig en etikett jag inte är bekväm med. Ja. Jag har problem med alkohol. Ja, jag har brukat alkohol på helt fel sätt i alldeles för stora mängder under en lång tid. Ja, jag har kommit att förknippa alkohol med allt som är kul i livet. Men jag har fortfarande kontrollen. Det är jag ganska övertygad om. Jag är rädd att träffa en läkare som ser mig som ett offer, som tillskriver mig egenskaper som jag inte har. En läkare, en sådan som du Heatpump tycks har träffat på; en människa utan livserfarenhet alternativt saknandes förmågan till nyansering och en förståelse för att mycket är relativt.

Det är förjäkla bra att kunna skriva här och kunna få sina tankar nedpräntade och eventuellt lästa av er andra. Jag skriver utan censur och menar absolut inte att provocera eller såra någon. Jag är övertygad om att det är en stor hjälp i processen framåt. Jag ser det jag skriver och märker hur min oro och mina farhågor blir mindre när jag läser raderna.

Tack för era ord, jag ser hur mitt eget perspektiv sätts in i något större.

YES! Va kul o höra av dig! Klart att du är stark nog. Du har bara inte kommit till den punkten ännu, där du är tillräckligt motiverad. Den dagen kommer plötsligt. Ladda på o hör av dig emellanåt så jag har koll på dig :)

Jag börjar på nytt idag!

Både aeromagnus och DryMartini. Varför är det egentligen så svårt att rakt och ärligt stå upp för att man inte dricker? Personligen såg eller ser jag nog fortfarande på det som något slags nederlag och personligt misslyckande att inte kunna hantera alkoholen på ett "normalt" sätt. Har alltid haft någon bortförklaring till varför jag inte dricker just idag. Är det så att vår omgivning är oförstående eller är det bara någonting man tror och får för sig? Är väl olika antar jag. Tror personligen att mina misslyckade försök till både nedtrappning och total nykterhet kan bero på att jag inte vågat vara ärlig mot folket runt om kring. Har nog inte velat bli dömt som han som inte klarar av att dricka. Har efter ganska många år och besvikelser nu ändå kommit fram till att det är bättre att vara rak och ärlig med min situation att hålla mig vit än att hitta ursäkter för att slippa "skammen".

Så gott att du kan se ljusglimtar! Och - jag vet hur sorgligt det är däremellan. Jag har pendlat enormt mellan sorg, lycka, oro, glädje, ångest, ensamhet, lättnad... Och det tar tid!

Vad fint att det löst sig med barnen!!! Mina barn är små, och vissa saker löser sig, och andra är kris, men det är bättre än om jag hade stannat!
Att han träffat någon annan är ju kluvet, jag blev påverkad när exet dejtar.... Men det är bu ett gott betyg till dig egentligen.... då har du ju tagit steget därifrån, och den stöttning han behöver fick han fixa på annat håll...?!

Varm kram!

Tack JagVetKänslan. Nej, jag har varit en expert på att dölja, så jag tror inte min omgivning har reagerat. Har aldrig, en enda gång hört att jag ska ta det lungt etc. Min dotter är vuxen och när hon bodde hemma hade det inte eskalerat.
Min fru är mitt största stöd.
Jag tror att jag dricker för att njuta, sol triggar alltid. Men främst för att tysta ångesten och för att somna. Som du märker klockan är ett på natten och jag har redan gjort ett insomningsförsök.
Efter helgens återfall har det gått bra och jag ser fram mot en vit helg.
Nästa vecka ska jag resa med en kompis som jag redan berättat för att jag har ett långt uppehåll.

Det låter som du kommit en bra bit på väg. Har du klarat av drygt tre veckor nu? Fantastiskt, och lycka till.

Nu så. Fredag, och jag unnar mig en alldeles egen semesterdag när de flesta andra jobbar & den har varit inplanerad sedan en tid tillbaks i min agenda. Dagen ska innebära att gå en riktig longwalk, bada, tänka, planera, ta itu med tankar och min riktning framöver. En ego-dag. NU ska det bli förändring!

Bra tycker jag. Har också funderar mycket över helger o att avstå drickande då. Känner mig mer o mer fundersam till helgdricksndet faktisk. Att vara nykter öppnar nya möjligheter. Hoppas festen blir trevlig.

Bra att du satsar på nykterhet tycker jag. Köp a-fritt till dig, eller varför inte a-fritt toll dem också? Svårt att låta bli när det är tillgängligt.

I det här forumet får väl definitionen på en duktig flicka ändå vara de som vågar erkänna när saker inte funkar. Genom att skriva ner blir ju mekanismerna tydligare och det blir lättare att förstå varför man dricker.
Du har kommit långt Soff, tycker att du ska läsa ditt inlägg om hur humöret påverkas när du inte dricker. Förstår att det är jobbigt med nära anhöriga som är sjuka och kan ärligt säga att jag förstår att du dricker för att få lugn och avslappning - jag hade säkert gjort likadant, men vi vet ju båda att det gör mer skada än nytta i långa loppet. Så kämpa på!

Jag förstår inte att så flera i denna och många i andra trådar får sådana problem med att behöva förklara varför de inte dricker. Dessutom att vänner ifrågasätter varför någon inte dricker. Jag har nog haft tur, för jag har inte upplevt varken det ena eller det andra. Någon gång har det hänt att jag helt enkelt sagt att jag redan druckit min ranson och därför vill låta bli. Det har alltid respekterats. Är man beroende av rökning eller snus och slutar, får man en klapp på axeln och folk tycker att man är duktig, i vetskap om att man är beroende. Visserligen är det mer tabu att vara beroende av alkohol, men jag tror att om man säger som det är, så respekterar folk det. Vad tror ni?
Lycka till och bra att du är "in charge", Incharge.

Vad glad jag blir att höra att du tänker på mig.
Ja, mycket håller väl så sakta på att ordna upp sig. Skilsmässan har gått igenom, men den jobbiga bodelningen är kvar. Där är vi inte riktigt hundra överens, men hoppas att det ska sluta bra så vi inte blir ovänner.
Jag börjar väl så smått att skapa mig en egen vardag, men det är otroligt jobbigt ändå vissa dagar. Det är en stor sorg trots allt att det blev så här och jag saknar honom emellanåt. Då måste jag verkligen fokusera på det som fick mig att lämna och det är inte alltid så lätt att hitta tillbaka till den känslan i dessa stunder. Jag har haft mycket skuldkänslor, men det har jag inte längre. Min man har nog accepterat att det är så här nu och dessutom har han redan för ett par månader sedan träffat en ny kvinna. De verkar umgås väldigt mycket. Jag är inte svartsjuk, men det känns lite snopet att jag var så lätt att byta ut, och att jag tyckt så synd om honom hela vintern. Med facit i hand nu, så skulle jag ju kunnat mått mycket bättre och inte varit så tyngd av skuld. Sedan han träffade henne har det blivit lättare för mig, han är inte så på mig som han var innan. Skickade sms hela tiden, ringde och ville att jag skulle träffa honom av olika anledningar. Jag har sovit på sömntabletter nästan ett helt år nu och har tyvärr fått svårt att somna utan och jag vaknar för det mesta väldigt tidigt med ångest. Jag som aldrig haft dessa problem tidigare.
Det bästa av allt är i alla fall att jag har en jättebra kontakt med mina barn. Det jag var så väldigt rädd för innan, var helt obefogat. Dom är viktigast i mitt liv!!!

Ut med det bara. Bra att du skrev som det var, inte minst för dig själv. Jag tror att man har så mycket på att vinna genom att skriva när man har tagit ett återfall än att stoppa huvudet i sanden, låtsas som ingenting och då kanske också tillåta sig själv att göra det igen.

När den riktiga ångesten dykt upp, har bland det första jag tänk på varit ett glas vin är precis det jag behöver för att döva detta. Vet du vad, det är inte så konstigt att vi känner så. Det har varit så naturligt i så många år. Du är en vinnare ändå Soff och vet du vad du är en så jäkla mycket bättre människa än en "duktig flicka". Duktig kan vi säga att hunden är när den ger tass. Du är Soff, så jäkla mycket bättre. KRAM

Fortsätter o läsa både på den här sidan och i böckerna rekommenderade i den klistrade tråden och det hjälper verkligen.

Nej idag har ja varit nykter i 5 dagar, imorgon i 6 dagar.

Imorgon har ja varit nykter i 5 dar. Blir dock kritiskt för ska bjuda på middag och då vill middagsgästerna ha vin, så måste till systemet. Satsar på 2 veckors nykterhet till att börja me. Drack 13 öl förra veckan, mest för att det va konsert på Lördagen då ja drack 7 öl. Fast egentligen så har jag inga planer förrens en ny konsert i November så borde inte behöva dricka förrens den. Jaja vi får väl se, satsar på 2 veckor till att börja me iallafall. Bara jag inte köper öl till mig själv imorgon.

Hur går det för DIG MåBättre? Har du haft en bra sommar?

Är du fortfarande på semme? Fasen vad härligt för dig. Mår du bra? Läser du Min kamp fortfarande?

Jag har nog haft en liten minidepp, tror att jag tagit mig ur den nu. Kom lite med den nya lyan. Påminner nog lite om sinnesstämningen när jag startade min tråd "Living the Dream"- allt ser ju så bra ut på pappret så varför hoppar och skuttar inte jag ??!!

Ja jag har varit borta, frånvarande men ändå inte. Jag har inte skrivit men jag har läst. Läser varje dag. Jag har varit och är till viss del fortfarande mitt uppe i en flytt. Den har tagit på krafterna. Jag har inte riktigt kunnat glädjas åt den som jag velat. Mitt första riktiga, egna boende. Kostade skjortan och jag vet inte om jag gjort mitt livs bästa eller värsta affär. Det finns en del att fixa med lyan och jag behöver få upp grejer på väggarna och vissa vitala möbler för ett fungerande liv. Innan dess kommer jag inte känna mig helt hemma. Men det känns bättre nu.

Varför har jag inte skrivit då? Jo enkelt egentligen, min privata dator sjunger på sista versen. Jag vågar inte ens öppna den eftersom jag är rädd för att jag inte kommer få igång den ordentligen en sista gång för att tanka av bilderna (GIVETVIS har jag ingen back up, datorn var ju back upen...). Och jag hatar verkligen att skriva långa inlägg och texter på iphone. Men jag tror egentligen att min aktiva frånvaro varit en kombination i allt möjligt som kom med flytten. Det har helt enkelt varit hektiskt.

Hur går det med alkoholen då? Jo tackar som frågar. Jag dricker knappt. Efter bröllopet som jag skrev om så har det kanske varit två tillfällen som jag druckit något glas, men tillfällena som jag tackat nej är desto fler. I och med mitt bostadsköp har jag också blivit ekonomiskt medveten på ett helt annat sätt än jag varit tvungen till tidigare och jag kan säga att det är himla ekonomiskt att inte dricka alkohol. Varje sparad krona är nästan en större drivkraft att tacka nej än något annat. Tar hellre en alkoholfri öl för 35 pix än en drink som fölk betalar hundra eller mer för. Men inget gör mig gladare när det går en dag utan att jag dragit bankkortet. Herregud vad med skit jag spenderar pengar på.

Lena, vad gillar du Knausi? Har du tagit dig genom ettan än? Jag har inte blivit klar med tvåan än som jag började med i somras.
MåBättre: Jag blev så glad att du skrev i min tråd. Det går bra för mig, med alkoholen i alla fall <3
Vändning: Det blir lite ofrivilliga och nästintill omedvetna semestrar härifrån stundtals, men jag kommer alltid tillbaka.