Senaste kommentarerna i forumet

Tänk att få vara med här och få stöd och några ord på vägen när det känns tungt, vilken lycka och styrka det är❤
Spöket kör hela showen i huvudet så känns som om det blir en jobbig helg. Men en väl planerad helg så skall jag klara detta.
Funderar mycket omkring detta flykt beteende jag skapat och hur jag hanterar stress.
I situationen är jag helt lugn, men kommer efteråt viljan att stänga ned.
Jobbet är en stor bov i det hela, så helgens jobb blir att bena ur detta och ta fram ett sätt att hantera även den biten.
Ja vem sa att det är lätt att vara människa, men fågelkvitter och de första tussilagon gör det iallafall lite lättare.
Så nu tar vi en dag till, kramar och styrka till er hjältar

Du har lämnat men du är inte fri. Du vill hjälpa honom men vet inte hur. Jag kan förstås svara dig att du lika lite kan hjälpa honom nu som när ni levde tillsammans. Att han måste ta ansvar för sitt liv och det enda du kan påverka är ditt eget liv. Att bördan på dina axlar måste du själv skaka av dig, ansvaret för honom är hans och inte ditt. Men det där har du läst och hört så många gånger redan....

Det är bra, tror jag, att du skriver och sätter ord på hur du har det. Bra för dig och bra för andra som läser och kan känna igen sig i sorg, skuld och osäkerhet om vad som är rätt.... Jag läste tillbaka lite i din tråd. Läs den du också! Den kan hjälpa dig att få perspektiv! Pröva gärna att gå på Alanon.... Och tappa inte hoppet, du har redan gjort stora förändringar på vägen mot ett bättre liv! Och du.... du hjälper faktiskt inte mannen genom att ta ansvar för honom. Det är sant!
Kram, hoppas din dag blir ljus! / mt

Han dricker och dricker och förstör mina dagar med sina spydiga sms. Eller som nu det senaste, nu är det så synd om honom och han bara gråter. Visst är han knäckt och ledsen, men när slutar mitt ansvar i detta. Varit separerade ett år nu och fortfarande ska man ha dessa enorma skuldkänslor. Det är ju alltid till mig han ringer om allting.
Jag tycker uppriktigt synd om honom och vill hjälpa, men hur!!!! Jag har skilt mig för att jag inte orkade leva med en alkoholist, men känns som han inte har någon annan att vända sig till. Jag är väl också den enda som vet hur illa det egentligen är och som han vågar ringa till. Men det är en tung börda jag fått på mina axlar. Ska jag få bära upp honom alltid när han mår dåligt. Jag har inte hjärta att bryta kontakten med honom och dessutom bor vi nästan grannar, så då är jag rädd att han börjar komma till mig och gråta. Vilken soppa. Ska jag försöka få in honom på psyk? Han är nog ett fall för dem nu, tror jag.
Jag känner mig instängd i ett hörn och det finns inget utväg, inget att se fram emot!

Starkt jobbat av dig! Att inse att det finns ett problem med alkoholen är ett stort steg. Känner igen mig i mycket det du skriver. Närmar mig själv 4 månader nu och har fått hjälpa utav AA som jag tycker har funkat bra faktiskt! Det är alltid något man kan testa att gå på för att höra och dela med sig av sina erfarenheter och känslor med andra personer med problem. Har själv haft svårt med suget på helgerna, men har försökt prioritera om så att vardagen blir så bra som möjligt istället för att bara vänta på att helgen ska komma. Kämpa på detta fixar du :)

Det är fint att vara människa med er? / mt

Med förkylning, snuset och A? Hur har dag 11 rullat på?

Jag har kommit på att jag äter kopiösa mängder! Vinet innehöll väl hela kostcirkeln för mig tidigare. Åt som en fågel då. Men nu fullständigt slukar jag allt känns det som. Känner mig rund som en ballong och det tar liksom inte slut! Var förvisso i tunnaste laget förut, så lite extrakilon skadar väl inte, men det här är ju helt galet!

Det sprider sig lite. Hade en kompis som kom förbi ikväll. Vill du ha något att dricka, frågar jag. Jag tar det du har, säger hon (och räknar med att få vin). Jag dricker ramlösa, säger jag. "Eh, jaha. Ja, då tar jag väl ramlösa då".

Hehe.

Hon kanske skulle ha stannat längre om hon hade fått vin, men vi hade trevligt ändå :) (Undrar om hon kommer tillbaka?)

som var på forumet förut har tagit vägen? Har ni lyckats eller inte? Är ni inne och läser nåt? Jag var borta ett tag och då drack jag vin. Men idag dricker jag inte och inte igår heller. Tänk att jag faktiskt har kommit en bit på vågen. När jag började min tråd drack jag i princip varje dag, och har gjort så i kanske 4 års tid, galet. Nu dricker jag, men på ett annat sätt, men jag ska minska mer, minska mycket mer.

Jag lider med dig aeromagnus när jag läser dina rader, stackars dig som utsatte dig... men jag förstår, suget får en att göra helgalna saker. Hur kan vi bli så totalt orädda om oss själva?

Jag tror jag är så trött på mitt eviga drickande att Nu får det vara Nog. Läste här inne på forumet någon som uttryckte det så klokt att det gäller att "totalt släppa helt greppet helt kring alkohol". Det får mig att minnas en tid då jag alkohol var väsenskilt från min hela uppfattningsvärld.
När jag var yngre - då fanns inte i min världsbild att dricka alkohol.

Jag har en missbrukarpersonlighet. Allt eller inget. Svart eller Vitt. Om jag kan vända energin på ett bra sätt - så kan det nog bli bra. Om jag väljer att vända det mot det mörka så kan det nog bli riktigt illa. Jag har inte varit rädd om mig. Har nog inte tyckt jag varit värd det.
När jag sökte hjälp mot mitt alkoholmissbruk tyckte jag dock inte direkt att jag hade "problem" med alkohol, bara att jag kanske drack lite för mycket - men jag skulle ju börja i morgon - eller nästa vecka. Jag försökte flertalet gånger sluta på eget bevåg. Men efter 1-2 dagar blev jag som tokig och rusade till systemet. Det var då jag började inse att jag någonstans kanske hade problem ändå.

När jag fick reda på att jag drack motsvarande 19 enheter per dag ( typ en flaska starktsprit) - så vart det så groteskt! Hur hamnade jag här? Jag som trodde jag var så ordentlig och skötsam. Snacka om förnekelse.
Idag har det gått bra med alkoholen. Har tagit 10 mg octascan, 3 st Campral. Glad och tacksam att jag får hjälp av er härinne och min läkare och rådgivare. Ska på möte på fredag för nya doser Antabus. I helgen har jag planerat att springa med några träningsglada vänner och sedan gå ut och äta på restaurang - ska bli kul, självklart blir det alkoholfritt. Hoppas inte det kommer bli för mkt frustationskänslor utan att jag också har möjlighet att kunna njuta av en ledig helg.
En dag i taget - kram och kraft!

Jovisst är det så att jag verkligen måste denna gången,,, börjar redan vackla men inte så farligt ändå än eftersom det inte är helg ännu. Ska på AA möte imon(kvinnogruppen) eftersom jag även har lätt att missbruka män om ni förstår mig rätt ??
Har nog lätt för all sorts missbruk egentligen men på senare tid har det mestadels handlat om koffein, cigg, alkohol och män då.
Antar att jag har en svag självbild och självkänsla. Har akademikerbakrund och det har hela min familj oxå,,, men det spelar ju ingen roll egentligen. Åker nu in till stan från jobbet och köper mig en dyr sallad på vägen hem som jag ska trycka i mig. Suget kommer ju som tidigare redan konstaterats ofta när man är hungrig. Sen åker jag hem och duschar och läser lite självhjälpsböcker en polare köpt till mig i välvilja. Ha en trevlig kväll alla ni andra där ute oxå!!! Kram

Visst har man mycket tid över och när alkoholen helt lämnat kroppen kommer du spralla av energi. Kan ju säga att jag provat att dricka på antabus. Höll på att bli min död. Röd som en kräfta, svidande hud i ansikte och på ryggen. Kraftig dunkande huvudvärk och hjärtklappning. Så om du ens tänker tanken att prova så NEJ!!!

Välkommen Rädd du är så väkommen här och tack för dina fina ord. Bra jobbat med nio dagar nu är du på väg och ta stöd här genom att skriva och läsa här, kram och styrka

Och va bra att du gör saker utan alkohol och känner att det fungerar ju bra utan. Heja dig!!! Fortsätt så!!

Minns ett biobesök för några år sen då vi tog in färdigblandad Gin&Tonic i en stor PET-flaska ä. Herreguud.. :) Jättestarkt av dig att gå ut och vara social utan A. Tror som Anders, att man växer av det. Själv är jag inte riktigt där än.

Har precis kommit hem från jobbet, tror jag ska ta en prommenad för att skingra lite tankar, va skönt det är att inte vara så där lite halvbakis.

Allt eftersom dagarna går sedan senaste fyllan så bleknar ångesten och obehagskänslan. Det är allt för lätt att glömma. Ikväll ska jag ta fram mina motiveringspapper inför morgondagens AW. Jag är väldigt säker på att det kommer att gå bra. Men, om några veckor finns en stor risk att det går åt skogen igen. Om jag inte tar mina problem på allvar.

Efter nio dagar utan flykt till vindimman tog jag modet till mig att skriva här. Det är tack vare din tråd "levande". Så många igenkännande. Det är en kraft i sig att blotta sig för någon. Och att tänka "Blott en dag, ett ögonblick i sänder". Men jag är så förbannat rädd på vad jag skall få syn på när jag inte kan fly med vinet en stund.
Jag arbetar med förändringsarbete tillsammans med andra människor men kan inte hjälpa mig själv. Är stark & klok utåt. Liten & rädd inuti. När jag efter påsken såg på mig själv med föraktande ögon & bestämde mig för att vara nykter i 21 dagar. Visa för mig själv att jag klarar det. Har inte klarat mer än några dagar i sträck de sista åren... Det har alltid funnits en anledning till att dricka vin.
Så idag när jag följde din tråd "levande" om att inte ha förväntningar utan ta ansvar för sig själv utan skuld. Mitt arbete består i att rita i konturerna i vem jag är & jag är rädd.

Den är verkligen otroligt bra, den boken. De beskriver så exakt hur det är. Men man måste jobba otroligt hårt med sig själv för att komma bara en liten bit. Som du kommenterade här ovan, det är så lätt att halka tillbaka igen.
Även om man är fullt medveten om problemet så hamnar man ofta på ruta ett igen. Då är det bra att ha denna bok till hands.

Kraft och kram till dig?
Häng i och fortsätt med ditt fantastiska arbete, du är grym!!

Tack Äntligen fri, min förhoppning är att jag ska klara av och leva ett snällt och friskt liv?

Dagen började på gymmet, känns förbaskat bra efteråt??
Väl hemma med kaffekoppen å datan i knät så blev jag påmind om en resa vi ska åka på i sommar, en veckas semester. Hamnade i flygbolagets taxfreebutik..... kommer fort på mig själv att där sitter jag å bläddrar bland massa spritsorter, vin till bra pris såklart..... Va f-n!!

Drämde igen datan med ett bonk, tappa upp ett bad, tände ljus och satte på lugn musik och försökte komma till ro..... kände mig helt plötsligt sönderstressad och klurade inte ut att hitta nåt vidare lugn..... känns blä å stressigt nu bara, tankarna maler! Det sitter en ful rackare på axeln å viskar.... där kan fulingen sitta tills h*n ruttnar, jag ska va nykter idag oxå!
Peace&Love ☀️

Tack för dina tankar.

Hur har du det?

Kram

Även jag kan varmt rekommendera den boken ??Så många kloka råd & aha upplevelser. Har läst den mer än en gång och tänkt att såhär ska jag tänka/ agera nästa gång. Tyvärr blir det inte så. Jag fastnar i invanda mönster och beteende som är sååå svåra att bryta ?Men boken är en ögonöppnare och skam den som ger sig.. Sakta, sakta hoppas jag kunna lära och läka ?

Vilket bra och fint sätt du gjorde det på.
Förstår att det säkert är jobbigt och inte lätt.

Ja. Det är skönt när man klarar den ena strapatsen efter den andra. Växer för varje gång. Har exvis varit på ett par AWs och druckit bubbel vatten eller tonic. Vill nog väldigt gärna att saker ska vara "normalt", att bara för att jag inte dricker längre så vill jag kunna umgås. Även bland folk som dricker. Än så länge bekommer det mig inte att de dricker. Det är mest de andra som först är lite obekväma. Jag tänker att de vänjer sig vad det lider. Jag är ganska rolig med en ramlösa också ;)

Såg på din tråd att det går bra och framåt för dig också! Så härlig läsning! Impad över dig!

Nu firar vi ännu en vit dag!