Senaste kommentarerna i forumet

I Stockholm igår. Så häftigt att inse att vi är anonyma för varandra även där, irl. Vi kan ha mötts utan att veta.... Och det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi möts som de människor vi innerst är och delar liv med varandra. Kram och allt gott till dig som läser! / mt

Du har kommit rätt! Läs länken ovan om arv och miljö. Fortsätt också läsa här på forum så ser ni hur många som kommit till insikten och verkligen får uppleva hur mycket bättre livet kan vara utan a. Och skriv, skriv... det hjälper! / mt

http://www.accentmagasin.se/forskning/komplicerat-forhallande-mellan-ar…

skicka dig en lång, varm måndagskram och önska dig en åtminstone skaplig vecka! / mt

Så bra att du ser dem och kan (jobbar på att) möta dem som just det de är; spår-och-sår från en annan människa i en annan tid. Att du kan gå in i nya möten, inte med det förflutna inkapslat eller avskuret men med insikten att känslor som väcks har sina rötter i andra situationer i en annan tid. Nu ger du rum för nya erfarenheter utan att förneka det som var. Det är mörka ränder i din väv som inte ska färga framtiden. Erfarenheten kan faktiskt vara en möjlighet.... och som vi alla, som nån gång trampat fast i medberoendeträskets gyttja, var du ju delaktig i att det fick ske. För mig är det så att jag nu, efter flera år av lugnt, nyktert li, ser mina medberoendemönster i "det lilla" i vardagslivet. Impulser att släta över, att låta vara just nu och tänka att jag fixar sen.... Nu talar vi om de här sakerna när vi "ser" dem och idag har vi lyckan att ha ett gemensamt tolvstegsmönster och -språk:) Det fungerar faktiskt. Förstås talar jag också om de här sakerna i min AlAnongrupp.
Allt, allt det bästa till dig och barnen! Din berättelse kan vara många till hjälp! Det var faktiskt som du skrev i inlägget 3 maj ovan "helvetet på jorden" - det vet vi som fanns med dig här. Det går att ta makten över sitt liv, du har visat det! Kram, kram / mt

Magen!

Morgonrutinen fungerar utan explosioner, härligt!

Enough said ;).

Heja, heja Rallan!

Jag ska banne mig ta upp träningen jag också. Har valt soffan och vinet framför en tur i löpspåret så många gånger.
Vad mysigt att kunna känna att en är pigg (ja, eller iaf inte bakisseg) när ens barn kommer och kryper ner på morgonen! Jag har varit forcerat pigg och glad så många mornar, fast besluten att våra barn inte ska behöva lida för att jag valt att hinka vin kvällen innan. Fantastiskt att verkligen vara det, på riktigt alltså :).

Några 3,5:or i fredags och två glas vin igår och ett idag. Känns riktigt bra att vara måttlig

Är alkoholproblem genetiskt? både min mormor och morfar var alkoholister...

Och det är svackor emellanåt! Jag är starkare idag, står upp för mig och barnen mycket bättre nu, och jag är stärkt av min erfarenhet. Men, all oro, tveksamhet och rädsla till trots, jag gjorde rätt!
Jag testar mina vingar lite - har börjat dejta lite, och träffat någon som jag tycker om. Vad som händer i framtiden vet jag inte, jag har fullt upp med nuet. Men det är en chock att hitta mig själv i alla hemskheter från förr: oron över att han ska bli arg om jag säger fel sak så som exet blev, ångesten över att få en present och direkt förvänta mig att inte få behålla den pga exet ofta straffade mig genom att ta tillbaka eller förstöra presenter, osäkerhet... men också lycka över att han verkar vara en snäll människa, att jag slappnar av mer och mer och känner mig bekväm.

Jag är så oerhört ledsen över att mitt och barnens liv påverkats så illa av mitt ex, och samtidigt så tacksam för min erfarenhet.
Kram till alla dom kämpar

Ja, du kommer vara med mig i mina tankar!
Du starka vilda Vilja! Jag har faktiskt en vän som påminner om dig. Hon går också sin egen väg. Står för sina väl, de yttre o inre. Så jäkla intelligent. Integritet. Ja så ser jag på dig!!!!❤❤❤

Glädjer mig att höra att du tar tag i det, väldigt starkt gjort.
Jag är dock inte där än , känns som jag förlorar allt då - eftersom alkoholen är det enda som ger mig njutning i livet=/
Men jag ska försöka jag med, har kommit ur andra tunga saker och jag tror på att man klarar sig igenom det mesta
bara man vill - människan är en överlevare

Lycka till!

Hej
Tack för ditt svar. Har aldrig sätt mig som en alkoholist eller att jag har sånna problem att jag måste gå på möten? Känns som ett misslyckande och
man får en skam i hela kroppen att få ytterligare en bekräftelse på ett problem på sin lista, känns som ett slag i ansiktet, men du har rätt - Det är som sagt ohållbart, men när
livet ständigt är en kamp och dem enda gångerna man känner sig levande, glad och euforisk är när man dricker. Jag försökte vara nykter på en konsert igår, bara ha kul med vännerna,
och sjunga med, som en normal jävla människa men jag kunde inte ha kul, trots att jag älskar musiken, kastade ständigt ett öga på baren men eftersom mina vänner ej drack så avstod jag med, då det var 13000 pers där och omöjligt att komma fram. Men som du säger man kan inte fly resten av livet, och jag har flytt i hela min ungdom. Jag mår bra för stunden, med tio gånger hårdare slag efteråt istället. Blir inte lyckligare, är i ett rus och i en dimma på kvällen och har jättekul - men dagen efter är allt nattsvart istället och jag kan inte stå för saker jag gör när jag dricker :( Men sådana här AAmöten - finns det för " missbrukare" som mig med? trodde mest det var för dem som dricker varje dag och får abstinens om dem inte dricker typ. Jag har endast problem när jag börjar dricka, men kan avstå, jag vill bara inte, eftersom det ger mig en kick jag aldrig får annars, då vardagarna är pest och pina pga mina psykiska diagnoser bland annat.
Och vad är antabus?? :S

tack för ditt tidigare svar, jag ska isåfall försöka ta tag i detta nu.

Mvh E

8 dagar nykter. Fast drack en 2.25% cider igår och idag till maten, men det räknar ja inte. Ingen starksprit och inget man blir full på. Hur funkar de me avgiftningen dock, läste här att det tar 2 veckor innan man är "avgiftad", men om man druckit 2,25% cider så kanske inte det gäller längre?

... men förhoppningsvis snart.
Det enda jag kan säga att lyssna på dig själv och vad DU mår bra av.
Jag har tappat bort mig själv längs vägen men försöker hitta tillbaka.
Visst känner de ånger och visst är det synd om dem.... men vi då?
Som har fått lyssna på alla löften och tomma ord. Alla lögner och allt smusslande och gömmande.
Se våra älskade förvandlas inför ögonen på oss...
Visst förtjänar vi också att ha det bra?
Inte lätt, jag vet....
Skickar en stor styrkekram

Ja du Melina, vi verkar onekligen vara i samma sits.
Fast min något lättare ändå då vi inte har barn ihop.

Känner så igen mig i det du skriver, hur lätt det är att vackla när den man blivit förälskad i plötsligt finns där igen. Och alla fina löften och alla fina ord... Drömmen om hur det skulle kunna vara. Om A inte fanns.
Men jag påminner mig dock om och om igen om att detta har jag hört förr! Och förtroende och tillit har skadats gång på gång...
Ska vi kunna ha en vettig relation framöver måste han sluta ljuga för mig och jag måste till hundra procent ge honom en ärlig chans och lita på honom då.
Men just nu finns det inte en tillstymmelse till tillit.
Vill inte bryta definitivt. Älskar ju honom. Men som jag tidigare skrivit har jag bett honom om en paus. Att han flyttar ut ett tag. Få lite sinnesro och inte denna ständiga oro/ångest som river och sliter. Och så får han fundera över vad som är viktigast i hans liv.
Så som det är sagt har han kommande vecka på sig, önskar så att jag kan stå emot och stå på mig för jag känner att jag verkligen behöver detta. Få andas lite... och tid till eftertanke. Tomheten, saknaden som jag säkert kommer att känna får jag försöka stå ut med. Måste hitta tillbaka till mig själv.
Kan inte ni ta en paus Melina? Behöver ju som sagt inte vara något definitivt...

Antabus existerar inte i min sambos vokabulär, aeromagnus. Skulle han aaaaaaldrig ta. "Sånt löser man själv"... men det är tomma ord.
Vill säga att jag uppskattar mycket ditt engagemang och dina goda råd. Skönt med någon som har erfarenhet från "andra sidan". Du har ju fått insikt, ett måste för att komma till rätta med problemet.
Hoppas verkligen att din ork inte tryter för att fortsätta på inslagen bana. Kämpa på!
Kram

Väldigt kul och inspirerande att läsa om dina framsteg och verkligen kunna utläsa hur glad du är över framgången. Bara att fortsätta med det nya livet.

att du enligt din plan tar tjuren vid hornen. Sådan ångest du har och känner just nu är fruktansvärd. Jag vet. Erfarenheten säger mig trots allt att det är bättre att stå upp för det man har gjort, hur jobbigt det än verkar. I den situationen vi befinner oss i så behöver vi verkligen börja att vara ärliga mot människorna runt oss men framförallt mot oss själva. Erkänna att vi har problem. Samla nu kraft tills i morgon och ta tjuren vid hornen så kommer det säkert att kännas bättre sen. Och givetvis så samlar vi kraft utan vår gamla "vän" alkoholen!

Idag var en jobbig dag.
Sitter hemma själv nu och då blir man själv med sina funderingaroch tankar....
Försöker ofta intala mig själv att det är inget farligt med ångesten som jag känner emellanåt,men det är jobbigt.
Vill inte tänka så mycket,vill bara vara och må bra.
Oroar mig mycket för yngsta sonen.
Han har bott mycket hemma hos sin gamla tjej och hennes familj nu i sommar.
Säger att han saknar en fäders gestalt vilket jag förstår.
Jag känner mig ledsen och blir arg på exet som jag anser har förstört allt.
Jag försöker intala mig att jag inte skall lägga skuld på mig,men gör det eftersom jag märker att han inte accepterar min nya kille som får mig att må så bra.
Det är så svårt att vara ensamstående förälder.
Brottas hel tiden med mitt dåliga samvete.
Samtidigt som sonen inte vill umgås med mig,så umgås han med hennes familj och det gör ont.
Vet inte hur jag ska tackla den biten riktigt.
Tacksam för råd och svar!

Vi har en bra relation och kan prata om allt,men i det här fallet känns det så jobbigt.
Hans pappa har inte hört av sig mer än att han skickade en jävla bild på en öl från Arlanda,
när han skulle på semester med sin nya familj.

Tack! Funderar på att ta tag i det och gå på ett möte !

Men jag har gjort det från och till i 20 år..

Tro inte att det blir bättre för det eskalerar som för mig, tors, fre, lör o söndag.

Imorgon börjar min Antabuskur..

Tagit mig lång tid o rädsla inför mitt beslut att ta Antabus
men nu har jag bestämt mig o dämpa min ångest med annat.

En till orolig själ..

I soffan med te, äppel, dotter och bästa katten:) uppladdning för ny vecka. Jag gillar fredagar och jag gillar söndagskvällar. Behöver båda arenor, hemmet och jobbet. Bra balans.
Önskar er alla en skön söndagskväll!

Ja du har kanske insett att du inte kan få honom att sluta. Viljan måste komma från han.

Hej Enilorac det var ingen rolig läsning. Eftersom du trillat dit så många gånger så skulle jag nog ta antabus så du inte kan dricka. Alkohol botar ångest men ger också mycket ångest. Ofta är drickande en flykt men man kan inte fly hel livet. Sedan skulle jag råda dig att kontakta AA och gå på möten.

över att jag kanske har stött på någo kollega i fredags. Stan är så liten. Vet inte om jag inbillar mig eller om jag har ett svagt minne om att någon från jobbet hjälpte mig hem. Olustigt. Mår inte alls bra. Kallsvettig och illamående. Har iaf kunnat äta lite idag och det var bra att jag inte tog en återställare som jag annars skulle ha gjort när jag gått överstyr. Får samla kraft och hoppas att det fungerar med sömnen inatt. Får ha en plan att gå rakryggad till kollegan och berätta att jag tror att jag fått hjälp av denna och isåfall tacka för hjälpen. Och om jag har fylledrömt att det var så får jag väl säga det...