Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det för er? Själv har jag klarat 13 dagar nu och är jättestolt och glad. Hur går det för er?

Bra jobbat med din helg!
Tror att det är svårt för dem som är nära att förstå, på riktigt. De kanske inte vill se och inse hur det har legat till? Jag vet inte, jag fick verkligen övertyga min man om att jag har problem. Det tog tid. Han tyckte inte att det kunde vara så stora problem, det märktes ju sällan på mig, och jag blir aldrig (nästan) dålig. Har nu efter nästan 3 månader försökt berätta för min bror, som jag ändå har en nära och bra relation med, men det gick inte alls fram. Har även försökt hinta lite på något mer ställe, men det verkar helt skottsäkert. Har insett att den djupare förståelsen får jag söka t.ex. här.

/m

Bra att ta tag i och unna dig lite för dig själv. Jag använde tid till mig själv (och pengar) som belöning både i efterskott och förebyggande. Plus att man kan boka det på de tider som suget sätter in (t.ex. fredag em.. finns ofta tid :))

Apropå Plura så tror jag som du.

Ha en bra kväll
/m

Hej
känner igen mig i de du skriver man kan nästan tro att vi är "tvillingar",
Kämpa på du fixar det, själv är jag inne på min 2:a vecka nykter med 1v med antabus kände att nde måste bli en förändring...sen skiter jag i vad min omgivning säger vill dom inte ha mig som nykter så kan dom skita i mig tills jag känner mig (ifall) om jag känner mig "redo" att dricka igen allra helst hoppas jag på att jag slipper den fiende flaskan...

Tränade ganska hårt i mitt tidigare liv innan man upptäckte alkoholen å vet hur bra man må utav de men ändå känns de som att man orka inte ta de steget att börja träna igen så kämpa på du kommer må bättre ju längre du är nykter och tränar =)

Den längsta tiden jag vart nykter är 5veckor så jag är ingen bra talare inför nykterheten men önska jag klarar det längre denna gång, om vi 2 kanske kan kämpa tillsammans =)

Ha en bra kväll
Kramar

Ja, det gäller att hitta någon sysselsättning att ta till när suget sätter in. Eller kanske ännu bättre - innan det sätter in, mota Olle i grind... Promenader är ju toppen, både för kropp och själ.
Lycka till!
/m

till dina 12 veckor. Jag är ingen expert men har fått till mig att det är vanligt med återfall/återsteg runt 3-4 månader, att det är nu vi ska upprätthålla förändringen vi gjort, utan att falla för det där att det funkar nog med ett glas...

Ha en bra kväll och håll garden uppe!
/m

Bara_Adde! Fortsätt så! :)

Jag förstår hur du tänker där med det lågmälda självhatet och prestationen.
Jag är precis likadan.
Självtillit och egen kärlek?
Vad är det för nåt?
Det är väl dags att vi ger oss själva det.
Jag tycker det verkar som både du o jag är värda det?

Kram
LillPer

Hej Kära du!
Du verkar inte förvirrad. Du verkar också veta vad det är du försöker säga?
Precis som du så mår jag skit i mitt sinne då jag druckit. Mycket dåligt.
Du verkar ung o pigg och det är bra att uppmärksamma problemen i tid. Jag har uppmärksammat mina problem i snart 20 år.
Jag lyckas inget vidare. Är vit periodvis och dricker aldrig på vardagar. Men på helger och semester, då hinkar jag i mig.
Du får försöka stå på dig och säga att du fått nog och inte vill dricka som du gör.
Det är en bra fråga du ställer; Varför slutar man inte bara dricka när man vet hur dåligt man mår av det?
Den nöten har jag brottats med i många år.
Frågan är just varför?
Så enkelt, så svårt.

Kram från LillPer

ja. Inte är det mycket av en kamp. Jag drack champagne på nyår och det var trevligt och sen dess ingenting. Det är som sagt inte en kamp utan mer som ett långdraget tjat. Ett evigt dividerande fram och tillbaka. Jag tänker på det hela tiden, längtar inte, känner inget sug men tänker verkligen på det här beslutet nästan dygnet runt. Idle hands osv som du Tusculanum refererar till ofta, är sant och jag har varken kommit i gång med någon träning eller påbörjat någon ny hobby. Det är sån full rulle bara att få ihop familjeadministrationen att vid niotiden är jag helt slut. Svepskäl och ursäkter så klart men det här kommer från en person som aldrig under sitt snart 40-åriga liv har tränat på ett gym så det... tar emot lite kan man säga.
Jag funderar mycket på det här med dålig självkänsla. Att det är den som till viss del har gjort att jag har behövt en yttre markör som visar att nu vill jag inte mer. Nu vill jag sluta jobba/prestera/vara tillgänglig.
Och så tänker jag på det här med att vara en person som är sina prestationer. Att vara en högpresterande person som inte har någon grundläggande känsla av självtillit eller egenkärlek (snarare tvärtom, ett lågmält självhat har följt mig genom livet) och eftersom man då är det man gör så slutar man så klart aldrig göra/prestera. För om man slutar prestera då har man ju inte längre något existensberättigande eller hur?
Och så tänker jag på det Nike skrev om alla dessa flykttankar som man maniskt studsar mellan. Och den bot och bättringsångest som har drivit mig så hårt trots att jag redan har drivit mig själv hårt.
Inte konstigt att man drog i nödbromsen, synd bara att det blev vin som blev min broms.
Undviker i möjligaste mån sociala events just nu och duckar middagsinbjudningar som startar med - Och så dricker vi lite vin och lagar mat... Jag vill inte det, inte än. Är inte redo att säga nej.

...vilket man gör konstant när man försöker hålla upp. Å andra sidan så går extremt mycket tid även till att tänka på sprit när man är mitt uppe i drickandet.
Värst är det efter ett par veckor när man börjar att intala sig att det inte var ett dugg svårt att sluta. Så småningom så börjar man att plantera ett litet frö i huvudet om att man "nog" kan testa ett par glas vin igen. Går oftast bra i början, du kanske behärskar dig till ett par, tre glas och slutar sen. Jag kan göra det också, men tanken finns hela tiden där att "det skulle vara najs med ytterligare ett par glas, så man fick känna den där avkopplingen"!
Det kan ju också vara så att du fortsätter precis där du slutade - innan du bestämde dig för att inte dricka - och häller i dig som om det vore igår.
Jag har gjort det här massor av gånger och misslyckats lika många gånger också.
Spelar ingen roll hur klarsynt jag är, för när jag bestämmer mig för att börja att dricka igen så blir det mer och mer, oftare och oftare.

Det enklaste är att låta bli. Då behöver man inte fundera så mycket.. fast det gör man ändå... ;)

Tack Weekend för din kommentar.

Riktigt bakis och svag gick jag till gymmet för att svettas ut min skit.
5000 meter på roddmaskinen under 20 minuter!
65 minuter på löpbandet!
Att inte hjärtat stannar?

Behöver jag påpeka att mitt liv handlar om att prestera, hela tiden?
Förstår ni att jag försöker springa bort min ångest?
Det funkar ofta.

Det är oftast roligt att vara LillPer, men lika ofta en kamp mot rastlöshet, stress, oro och att inte tycka om mig själv.
Om jag inte är bakis tycker jag oftast om mig själv, jag vet vad som gör mig glad.
Detta med att inte kunna landa och vara harmonisk utan hård träning eller annan prestation eller med alkoholens hjälp
är så sjukt jävla jobbigt!

Apropå på sjukt så tänkte jag på det här med att vara alkoholist och kalla det för sjukdom. Är det verkligen en sjukdom?
Är man sjuk när man inte kan hantera spriten eller är man "bara" svag i sinnet?
Jag fick höra det av min morsa en gång för länge sedan då jag inte var så gammal och det hänger kvar än idag i mitt bakhuvud.
Jag var en mentalt svag gosse som inte klarade att stå emot frestelser, sa hon.
Det stämmer uppenbarligen.
Hon var inte nån psykolog direkt, min morsa.

Det finns så många situationer med andra människor där jag viker ner mig och känner obehag över att inte kunna vara mig själv
och verkligen säga vad jag tycker och sedan acceptera att jag duger och är bra.
Ständigt ett dåligt samvete, ständigt. Samtidigt detta med att aldrig kunna ta ett beslut utan att ändra det 10 gånger och sedan ändå känna att jag gjort fel val eller beslut. Åh, vad tungt idag.
Så velig.

Men tack och lov att jag alltid finner hopp och glädje efter ett par dagar igen.
Jag är trots allt dåligt jag tynger ner mig med en väldigt skapande, varm och kreativ person.
Se där, jag är snart tillbaka.
Jag är väldigt svart eller vit.

Kram på er
LP

så där behöver du inte ha det. Ingen borde behöva ha det så. Jag klistrar igen in Carinas ord som hjälpte mig så mycket:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Jag hoppas att du snart får kraft att välja dig och ditt liv!
Styrkekram / mt

Ja det är verkligen ett rop på hjälp..tack för dina kloka ord, de betyder så oerhört mycket!! Och ett stort grattis! Mår så dåligt av att dricka alkohol och det för med sig många problem och mycket ångest för mig! Du har rätt i att någon utan problem inte alls skulle tänka i dem banorna.. Hur gör man då för att stå emot trycket?:( har inte pratat med någon annan inklusive vänner om hur jag mår och tror ärligt talat inte att de skulle bli så förvånade med tanke på att jag är den som blir fullast och gör bort mig mest! Vet inte hur jag sk bygga upp det här modet som man behöver för att säga NEJ! För det kräva oerhört mycket mod att säga nej varje gång, är för svag! Jag vet om att alkohol får mig att må dåligt, varför slutar jag inte bara dricka?:( Det är främst i sociala sammanhang som jag inte klarar av o inte dricka, när jag väl gör det så mår jag så otroligt dåligt pga alla dumheter jag sagt/gjort för att inte tala om alla sms jag skickar på fyllan! Det kanske låter som bagateller...men det är det psykiska välmåendet som tar stryk.. Jag kan inte hantera alkohol och inte mår jag bra utav det heller.. Jag vet inte vad det är jag försöker säga, är bara förvirrad!!!:(

..och TACK För dina texter här ovan. Jag förstår verkligen hur jobbigt det är att ha någon nära som tycker det är lite "besvärligt" när man lägger korten på borden. Det är ju inte man själv som vill detta egentligen, EGENTLIGEN vill man ju vara som alla andra och kunna dricka mindre. Det där jiddrar så mycket i mitt huvud.När jag måste säga nej tack fast jag egentligen bara vill dricka det där glaset vin och sedan blir ifrågasatt av mina närmaste för att jag gjorde just det. Då känns mitt huvud som en torktumlare av olika känslor och tankar.

Jag fattar ju att de bara vill vara snälla oh att de inte förstår hur körd jag egentligen är i huvudet. Om de visste det skulle de applådera varje gång jag sa nej. (hehe.. för de har säkert inte andra saker att tänka på förutom om jag säger nej till sprit eller inte)

Du är värd bättre!!!
Jag förstår din orkeslöshet, men du behöver tänka på dig, vad är viktigt för dig?

Kram!!

Har tråkigt på jobbet och surfade in här på Alkoholhjälpen. Jisses vad mycket tid jag ägnat åt dessa sidor! Nu blir det inte så ofta längre och när jag väl tittar in brukar jag inte skriva så mycket. Idag har jag kommenterat ett nykomlingsinlägg. Men, när jag nu ändå är här så vill jag titta in till dig och lämna en hög med kramar. Hoppas ni har det bra du och Mullegubben!

inte okey att skriva 12 veckor idag, 85 dagar i nyktert tillstånd.
Läser om alla bekymmer här inne. Vilket iofs är jäkligt bra för min del att komma ihåg skiten.
Tråkigheterna, eländet som alkoholen drar med sig.
Börjar inbilla mig att man kan "normaldricka" vilken dag som helst.
Inte nu, dagsmålet är utbytt mot veckomål.

Ha det - kämpa på!

Råkade titta in här och såg ditt rop på hjälp som jag kände att jag måste ge respons på. Tidigare hängde jag väldigt mycket på den här sidan och hade fantastiskt stor hjälp av vännerna här. Hoppas det blir samma för dig! Snart har jag inte druckit på ett år. Jag saknar inte alkoholen det minsta. Det trodde jag aldrig!

Det är jättebra att du börjar ifrågasätta din egen relation till alkohol och i nuläget behöver du inte sätta någon etikett på dig själv - alkoholist, alkoholberoende, fel på dig osv. Det viktiga är att du funderar över vad som händer, nämligen: ditt drickande ger dig konsekvenser (säger dumma saker, ångest osv); du dricker mer än du egentligen vill och hade tänkt; alkohol upptar en stor del av dina tankar. Om du tror att du dricker för mycket då gör du det också, så enkelt är det, lita på din magkänsla!

Kortfattat kan sägas att den som inte har problem med alkoholen (hur långt eller kort gånget "problemet" än är)funderar överhuvudtaget inte i de här banorna! Den tänker inte på alkohol "hur ska jag få tag i den?", "vad skönt det ska bli att dricka så mycket jag vill!", "ikväll ska jag inte dricka så mycket" osv. En människa med en sund relation till alkohol tänker inte så mycket på den som du och jag.

Att bestämma sig för att vilja göra någonting åt sitt drickande är första steget. Kram & lycka till!

Hoppas du har haft en skön förmiddag. Och vad bra att barnen ville till skolan, det är positivt!
Sköt om dig och pyssla om dig lite extra, det förtjänar du.
Kram

Vanansmakt är stor!
Vana kombinerad med alkohol är djävulen själv.
Bryt dina vanor!

Kämpa på - Ha det!

Helgen blev ett riktigt test!
Tjejen hade fixat biljetter till Katrineholmsrevyn i fredags och tidsramen var allt för snäv för att hinna laga till något och äta hemma. Vi hamnade på Harry's nere vid centralstationen och jag fastnade för oxfilépastan.

Tjejen tog kycklingpastan och ett glas rött. Vi hade pratat lite om alkohol och om min konsumtion och jag var DJÄVULSKT sugen på att bara ta ett litet, litet, ynkie pynke glas med rött vin. Känslor av välbehag svepte genom kroppen när jag tänkte på hur det känns att läppja denna fantastiskt underbara dryck och låta den första "sippen" skölja ner i svalget efter att man lekt med den svirvlandes runt i gommen och hela munnen. Hårstråna reste sig rakt upp och jag bet mig själv i läppen.

Kvinnan som var servitris var ung och vacker i sitt förkläde och nästan förföriskt så upprepade hon frågan: -"Och vad vill DU ha att dricka till pastan?"

Jag var så sinnesjukt nära att säga "samma" men hör mig själv muttra en fråga om dom hade smaksatt vatten?
Det blev en Loka Citron!

Stolt över mig själv brast jag ut i ett leende och min tjej såg förbryllad ut när vi pratade om allt möjligt som hänt i veckan. När jag skulle betala gick det på runt 300 spänn och det är en omväxling man kan vara glad över om inte annat.

Vi klev in inredd aula i någon form av skola och precis innan entrén så såldes det både öl och vin. Jag låtsades inte se detta utan klev in och letade efter våra platser. Damerna i raden framför oss var till en början som alla andra men efter pausen så kände jag en distinkt doft från dom ...en doft av alkohol. Fan, det är ju alkohol ÖVERALLT, tänkte jag och försökte tänka bort det!

Efter showen, som var riktigt bra (om man bor i Katrineholm) så blev det hem och en stärkande kopp kaffe senare kikade vi på serien "The kill" på Netflix.

.....

Lördag morgon, den andra nyktra lördagen på mycket länge, vaknade jag fräsch utvilad utan ett uns av baksmälla. Det känns märkligt men är otroligt skönt. En annan positiv följd-effekt av att inte dricka alkohol är att magen mår så mycket bättre. Innan var jag livrädd att gå på toa och göra nummer två. Det har både låtit högt och luktat illa och det har känts ibland som att man är på väg att lyfta från toastolen när man går in där på morgonen, mycket romantiskt.

På eftermiddagen så gick vi och kikade på när hennes grabb lirade basket. En match dom vann i överlägsen stil. Jag tyckte att klockan drog iväg och jag satt och vred på mig för att jag visste att bolaget stänger om tio minuter och vi kommer inte att hinna...

-"Fan vad trög jag är!" tänkte jag för mig själv och tänkte att jag kniper igen om dessa tankar då jag inte var sugen att sitta och titta på tjejen när hon berusade sig under kvällen med en flaska kärlek i form av vin.

-"Jävlar, bolaget har ju stängt!!!" sa hon när vi satte oss i bilen. Jag tittade på mig själv i innerspegeln och såg att ögonen log.
-"Du är en bad, bad man Adde!" tänkte jag och petade i "D" på växelföraren och rullade mjukt i riktning mot hennes lägenhet.

Vi åkte hem till mig i Eskilstuna och jag gjorde i ordning en grym kycklinggryta med pasta till. Jag hade en mun glögg kvar som jag värmde till tjejen och hon blev lite lycklig för den i alla fall och jag gillar inte ens glögg.

Efter maten så satt vi i soffan och kikade vidare på serien när jag lycklig som en liten pojke berättade om min otroliga bedrift, att lura Hin Håle själv med vatten igår, på Harry´s.

Tjejen tittade förbryllat på mig och sa frågande: -"Fan, du har verkligen problem med spriten, eller?"
Vi pratade än en gång om detta och jag frågade om jag skrämde henne, vilket jag gjorde.

Fastän jag säger rakt ut att jag har problem med det så hittar hon lösningar åt mig att så inte är fallet. -"Alla dricker ju lite, det är bara att ta det lite lugnt!"

Nästa vecka så drar jag till Finland på försäljningsmöte. Planen är bowling med säljkontoret men vi vet alla att det är den perfekta ursäkten för att bälga i sig vin och sprit och samtidigt ha lite kul. Jag kommer att chocka dom alla genom att avstå alkohol och börja morgonen med en löptur runt Lahti.

Keep up the good work, boys and Girls!

Funderar på att dricka Coca cola i vinglaset för att slippa allt tjafs som kan uppstå!

Tjalle!
Vad glad jag blir att du frågar. Jag hade 12 nyktra dagar i bagaget tills igår kväll på en flygplatslounge där jag precis som
du hinkar i mig. Kommer dock med planet och somnar där för att sedan vakna och ta taxi till hotellet där jag sent på natten späder på
med alkoholhelvete.
Kommer inte upp i morse utan ligger här och skolkar från jobbet och inser precis som du att min resa mot nykterhet är allt annat än spikrak.
Men jag ska dit, Tjalle. Jag ska banne mig upp ur träsket och må bra igen, för nu mår jag bara skit så här dagen efter.

Jag läste ju om din senaste bläcka och blev förskräckt då det lika gärna kunde vara jag.
Tänkte på dig oavbrutet i två dagar efter att ha läst.

Du har mig med dig och jag hoppas att vi tillsammans kan göra vårt liv fritt från alkohol en gång för alla.
Tillsammans.

Jag är med dig.
Kampen har börjat
LP

har det varit. Mår så dåligt just nu. Han drack lite (vad jag såg i alla fall) i fredags men blev sur på mig tidigt och gick till "sitt rum" och låste in sig resten av kvällen. Själv tog jag två glas vin under kvällen, vilket han kritiserade stort. Hånade mig för att "ja, ja, det är ju skillnad på om du dricker och om jag dricker". Jag dricker sällan alkohol eftersom det är förknippat med så mycket dåligt i vårt förhållande och att jag åtminstone tidigare har haft en förhoppning om att han ska dricka mindre om jag avstår, vilket har visat sig ha noll effekt.

Lördagen väckte han mig tidigt för att vresigt meddela att det fanns kaffe om jag ville ha, själv skulle han ut med hunden på promenad. Han gick och smällde hårt igen dörren och då var det omöjligt för mig att somna om. Blir så ledsen för det, han vet om att jag har problem med sömnen och har haft svårt att sova hela veckan och att jag går upp kl 05 varje morgon. Helgen är enda tillfället jag har att sova ikapp lite, men ofta går jag upp tidigt även på helgen för att jag inte kan sova. Jag är så tacksam för varje gång jag kan få sova lite längre, men det tar han inga hänsyn till. Jag vet att jag gnäller nu, men det är ett problem för mig och det gör mig ledsen och arg att han inte försöker vara tyst när han vet att jag sover. Han smäller i skåpluckor och lådor, skramlar med grytor och porslin, pratar högt i telefon eller spelar hög musik både på kvällar, nätter och morgnar. Om han undrar något eller vill berätta något så kommer han in till mig och väcker mig, oavsett tidpunkt. Det är noll respekt från hans sida. Efter morgonpromenaden med hunden (då han varit förbi hos en kompis och tagit ett glas vin) kom han hem och hällde upp vin direkt. Klockan var då ca 10 på förmiddagen. Sen fortsatte det hela dagen. Var absolut tvungen att "diskutera" med mig, varför jag alltid är så sur, att jag inte älskar honom som han älskar mig, hånar mig för min sk "fina" utbildning och yrke, att "ja ja, du är ju bäst, du är så duktig", hur besviken han är på mina barn, att de inte gillar honom, min "fina" familj osv osv. Jag har ingen "fin" familj, helt vanliga människor bara, men visst de är inte kriminella eller missbrukare som de flesta av hans kompisar... Jag försökte lite lamt att protestera vid några tillfällen, men jag vet ju att det inte är någon idé, det triggar honom bara ännu mer. Han talade återigen om hur lite jag betyder för honom, att han inte bryr sig och inte orkar engagera sig längre. Att han aldrig kommer att ha sex med mig mer, att jag har ett stort behov av det och att han inte känner något behov alls av det.

Söndagen hämnades jag lite genom att skramla på toaletten och i köket, smälla i skåpluckor och med kaffebryggaren. Barnsligt, jag vet. Jag brukar alltid vara så noga med att vara tyst på morgnarna. Han kom upp, sur som ättika och undrade vad fan jag höll på med. Jag låtsades oförstående. Återigen började han dricka direkt. En halv liter vin som han sparat. En promenad igen och dricka igen. Sen ville han att jag skulle gå in till grannen och fråga om hon hade någon vinflaska som han kunde ge tillbaka idag. Jag ville inte det och då blev han arg och menade att jag aldrig gjorde något för honom. Jag sa att jag inte ville bidra till drickandet för att jag inte vill att han dricker. Det slutade förstås med att jag ändå gjorde det. En söndag mitt på dagen. Så pinsamt. Men jag bestämde mig för att vara ärlig när hon frågade. Sa som det var, att han redan druckit och ville ha mer. Hon hade en nästan full box. Tänkte först tappa ur lite, men tänkte sen att visst han får väl dricka ihjäl sig om han vill. Gick demonstrativt in till honom med boxen och ett glas. Då fick han dåligt samvete en stund men det hämtade sig snabbt och han hällde upp. Fortsatte under hela dagen och följde mig som en svans för att diskutera hur mycket han älskade mig, att jag inte älskade honom osv. Sen började det värsta - sexuella "närmanden". De senaste månaderna har jag försökt vägra sex när han har druckit. Det blir alltid så misslyckat och jag får höra att han gör allt för mig, men får ingenting tillbaka av mig. Jag gör ingenting för honom. Det är mitt ansvar att se till att han klarar av att ha sex när han är jätteberusad, vilket inte går och då är det jag som är otillräcklig. Jag hatar det. Jag hatar att känna skuldkänslor och skamkänslor i samband med sex. Det blir bara svårare att klara av sex överhuvudtaget. Jag äcklas av min kropp. Både när den gör som jag vill och när den inte gör som jag vill. För egentligen vill jag inte alls. Känner ingenting, ingen lust, bara osmak. Jag vet att det alltid slutar med att han blir sur och arg. Oavsett om jag går med på det eller inte. Igår "använde" han mig i många många timmar. Jag ville inte. Jag ville inte. Jag ville inte. Men jag lät honom göra det, som så många gånger tidigare. Jag hatar det när han är onykter. Jag sa emot så många gånger, och försökte avsluta flera gånger. Det är inte så att jag känner mig hotad på något sätt, men jag vet hur arg han blir om jag säger nej. Alla ord jag får höra då. Och jag vet att jag inte ska bry mig om dem, men de sårar så och gör så ont ändå. De går rakt in och krossar och förstör. Förminskar.

Äntligen måndag och arbetsdag. Fristad. Koppla bort tankarna en stund. Tror han kommer att vara rejält bakis idag om han inte fortfarande är berusad, vilket det lät som imorse. Hoppas han sover och mår dåligt när jag kommer hem. Är helt slut faktiskt. Orkar inte tänka. Orkar inte må såhär. Orkar inte göra något åt det heller. Försöker bara härda ut.

Har blivit tillsagt att skriva dagbok- detta är/får bli min dagbok. Hämtade barnen och körde de till skolan- det var faktiskt ok med dem, det kändes skönt. Skönt också att de ville till skolan. Jag sade att de fick höra av sig under dagen om det inte funkar och de vill bli hämtade. Just nu ligger jag under filten och tittar på tv och har en go känsla för en stund. Ska göra som du säger idag, Mulletant, ska bara vila lite och sen känna efter vad JAG vill göra just idag.
Kram