Senaste kommentarerna i forumet

I det här forumet får väl definitionen på en duktig flicka ändå vara de som vågar erkänna när saker inte funkar. Genom att skriva ner blir ju mekanismerna tydligare och det blir lättare att förstå varför man dricker.
Du har kommit långt Soff, tycker att du ska läsa ditt inlägg om hur humöret påverkas när du inte dricker. Förstår att det är jobbigt med nära anhöriga som är sjuka och kan ärligt säga att jag förstår att du dricker för att få lugn och avslappning - jag hade säkert gjort likadant, men vi vet ju båda att det gör mer skada än nytta i långa loppet. Så kämpa på!

Jag förstår inte att så flera i denna och många i andra trådar får sådana problem med att behöva förklara varför de inte dricker. Dessutom att vänner ifrågasätter varför någon inte dricker. Jag har nog haft tur, för jag har inte upplevt varken det ena eller det andra. Någon gång har det hänt att jag helt enkelt sagt att jag redan druckit min ranson och därför vill låta bli. Det har alltid respekterats. Är man beroende av rökning eller snus och slutar, får man en klapp på axeln och folk tycker att man är duktig, i vetskap om att man är beroende. Visserligen är det mer tabu att vara beroende av alkohol, men jag tror att om man säger som det är, så respekterar folk det. Vad tror ni?
Lycka till och bra att du är "in charge", Incharge.

Vad glad jag blir att höra att du tänker på mig.
Ja, mycket håller väl så sakta på att ordna upp sig. Skilsmässan har gått igenom, men den jobbiga bodelningen är kvar. Där är vi inte riktigt hundra överens, men hoppas att det ska sluta bra så vi inte blir ovänner.
Jag börjar väl så smått att skapa mig en egen vardag, men det är otroligt jobbigt ändå vissa dagar. Det är en stor sorg trots allt att det blev så här och jag saknar honom emellanåt. Då måste jag verkligen fokusera på det som fick mig att lämna och det är inte alltid så lätt att hitta tillbaka till den känslan i dessa stunder. Jag har haft mycket skuldkänslor, men det har jag inte längre. Min man har nog accepterat att det är så här nu och dessutom har han redan för ett par månader sedan träffat en ny kvinna. De verkar umgås väldigt mycket. Jag är inte svartsjuk, men det känns lite snopet att jag var så lätt att byta ut, och att jag tyckt så synd om honom hela vintern. Med facit i hand nu, så skulle jag ju kunnat mått mycket bättre och inte varit så tyngd av skuld. Sedan han träffade henne har det blivit lättare för mig, han är inte så på mig som han var innan. Skickade sms hela tiden, ringde och ville att jag skulle träffa honom av olika anledningar. Jag har sovit på sömntabletter nästan ett helt år nu och har tyvärr fått svårt att somna utan och jag vaknar för det mesta väldigt tidigt med ångest. Jag som aldrig haft dessa problem tidigare.
Det bästa av allt är i alla fall att jag har en jättebra kontakt med mina barn. Det jag var så väldigt rädd för innan, var helt obefogat. Dom är viktigast i mitt liv!!!

Ut med det bara. Bra att du skrev som det var, inte minst för dig själv. Jag tror att man har så mycket på att vinna genom att skriva när man har tagit ett återfall än att stoppa huvudet i sanden, låtsas som ingenting och då kanske också tillåta sig själv att göra det igen.

När den riktiga ångesten dykt upp, har bland det första jag tänk på varit ett glas vin är precis det jag behöver för att döva detta. Vet du vad, det är inte så konstigt att vi känner så. Det har varit så naturligt i så många år. Du är en vinnare ändå Soff och vet du vad du är en så jäkla mycket bättre människa än en "duktig flicka". Duktig kan vi säga att hunden är när den ger tass. Du är Soff, så jäkla mycket bättre. KRAM

Fortsätter o läsa både på den här sidan och i böckerna rekommenderade i den klistrade tråden och det hjälper verkligen.

Nej idag har ja varit nykter i 5 dagar, imorgon i 6 dagar.

Imorgon har ja varit nykter i 5 dar. Blir dock kritiskt för ska bjuda på middag och då vill middagsgästerna ha vin, så måste till systemet. Satsar på 2 veckors nykterhet till att börja me. Drack 13 öl förra veckan, mest för att det va konsert på Lördagen då ja drack 7 öl. Fast egentligen så har jag inga planer förrens en ny konsert i November så borde inte behöva dricka förrens den. Jaja vi får väl se, satsar på 2 veckor till att börja me iallafall. Bara jag inte köper öl till mig själv imorgon.

Hur går det för DIG MåBättre? Har du haft en bra sommar?

Är du fortfarande på semme? Fasen vad härligt för dig. Mår du bra? Läser du Min kamp fortfarande?

Jag har nog haft en liten minidepp, tror att jag tagit mig ur den nu. Kom lite med den nya lyan. Påminner nog lite om sinnesstämningen när jag startade min tråd "Living the Dream"- allt ser ju så bra ut på pappret så varför hoppar och skuttar inte jag ??!!

Ja jag har varit borta, frånvarande men ändå inte. Jag har inte skrivit men jag har läst. Läser varje dag. Jag har varit och är till viss del fortfarande mitt uppe i en flytt. Den har tagit på krafterna. Jag har inte riktigt kunnat glädjas åt den som jag velat. Mitt första riktiga, egna boende. Kostade skjortan och jag vet inte om jag gjort mitt livs bästa eller värsta affär. Det finns en del att fixa med lyan och jag behöver få upp grejer på väggarna och vissa vitala möbler för ett fungerande liv. Innan dess kommer jag inte känna mig helt hemma. Men det känns bättre nu.

Varför har jag inte skrivit då? Jo enkelt egentligen, min privata dator sjunger på sista versen. Jag vågar inte ens öppna den eftersom jag är rädd för att jag inte kommer få igång den ordentligen en sista gång för att tanka av bilderna (GIVETVIS har jag ingen back up, datorn var ju back upen...). Och jag hatar verkligen att skriva långa inlägg och texter på iphone. Men jag tror egentligen att min aktiva frånvaro varit en kombination i allt möjligt som kom med flytten. Det har helt enkelt varit hektiskt.

Hur går det med alkoholen då? Jo tackar som frågar. Jag dricker knappt. Efter bröllopet som jag skrev om så har det kanske varit två tillfällen som jag druckit något glas, men tillfällena som jag tackat nej är desto fler. I och med mitt bostadsköp har jag också blivit ekonomiskt medveten på ett helt annat sätt än jag varit tvungen till tidigare och jag kan säga att det är himla ekonomiskt att inte dricka alkohol. Varje sparad krona är nästan en större drivkraft att tacka nej än något annat. Tar hellre en alkoholfri öl för 35 pix än en drink som fölk betalar hundra eller mer för. Men inget gör mig gladare när det går en dag utan att jag dragit bankkortet. Herregud vad med skit jag spenderar pengar på.

Lena, vad gillar du Knausi? Har du tagit dig genom ettan än? Jag har inte blivit klar med tvåan än som jag började med i somras.
MåBättre: Jag blev så glad att du skrev i min tråd. Det går bra för mig, med alkoholen i alla fall <3
Vändning: Det blir lite ofrivilliga och nästintill omedvetna semestrar härifrån stundtals, men jag kommer alltid tillbaka.

Tack för att ni finns med styrka och värme när jag behöver den som bäst. Jag fortsätter kämpa på, det värsta för mej är nog att gräva ned sej i skuld över det som hände.

Angående "duktig flicka": Jag VET ju att jag inte behöver vara det här men när man varit det hela sitt liv sitter det liksom nästan i ens dna. Det värsta jag vet är verkligen att göra någon besviken och så får jag för mej att jag ska göra er besvikna, att jag ska vara ett gott föredöme - Otroligt dumt!

Och ni, bara: <3 <3 <3

Håller tummarna för att du får en riktigt bra helg utan a-sug!
Kram

det har jag också legat och lyssnat på i dag. Rejäla vågor, ganska mycket blåst men soool :)!! Så underbart! Njut av trippen, Lena. I morgon ska jag nog ta mig ett dopp också. Har hittills i sommar hållit mig till bad i sjön. Ha det så gott och kram från mig :). / FM

Kors i taket, men känner helt enkelt inget sug och har aktiviteter i morgon kväll där det inte passar med A. På lördag ska jag på en fest och köra bil dit och hem. Ska bli en intressant och spännande helg. Undrar hur det kommer att kännas och om suget kommer att slå till

Att dricka är normalt men det borde vara tvärt om. Att man ska behöva försvara sig varför man inte dricker är ju så löjligt. Ingen frågar ju om någon slutat röka och undrar varför. Alkohol är ju mer skadligt och skadar ju även familjen om man dricker för mycket. Mitt råd är att inte bry sig om dessa människor som pimplar vin, öl och snaps på semestrarna. De är liksom alkoholister inte påverkbara om de själva inte inser att man ja inte borde dricka varje dag, om än bara ett glas eller två.

En läkare ringer inte till transportstyrelsen för att man går dit och säger att man har alkoholproblem. Jag har aldrig hört detta innan. Jag har blivit lobad 2 gånger under samma år och då borde man öppna en körkortsutredning. Det har man heller inte gjort. Skulle nu läkaren mot all förmodan ringa dit och du inte kört rattfull eller på något annat sätt varit gravt vårdslös i trafiken skull inget hända. Som sagt man vet aldrig men det känns väldigt avlägset. Heartpump du måste fått en väldigt nitisk läkare.
Jag tror inte det finns sådana rutiner. Kommer du första gången dit så kommer dom fråga om du vill ha samtalsstöd eller annan hjälp att bli fri a.

Finns studier som visar att man kan dricka igen trots att man har haft alkoholproblem. Jag är dock mycket skeptisk till detta. Att hålla sig ifrån skiten är det bästa och säkraste för att förbli nykter. Ja alkohol förstör mycket. Konstiga är att den anses mer normalt att dricka än att inte dricka det.

❤

Ja, jag håller med dig Vändningen, alla behöver inte veta allt. Och samtidigt, min äldsta vän har jag känt sedan vi var 7 år o vi har daglig kontakt. Hon är den som först fått veta om allt annat som hänt i mitt liv. Hon kommer vara den första jag öppnar mig för, när jag är redo. Min andra bästa vän har jag känt i 20 år o vi har också delat allt, men har inte daglig kontakt. Båda dessa vet jag kommer att stötta fullt ut. Sedan har jag en handfull vänner som väl betecknas som nära, men där jag inte kommer berätta som det känns just nu. Resten av bekantskapen kommer aldrig veta...fast man vet ju aldrig! Kanske om jag en dag förlikar mig med hela jag, och den Sattva som faktiskt har o alltid haft beroenden av olika slag, men som kämpar för att bli frisk en gång för alla, kan jag stå för hela mig. Jag beundrar alla som stolta, raka i ryggen o så jäkla kompetenta kan stå för hela sin person. Det finns ju många såna föreläsare. Jag har ingen önskan om publik, men önskar att en dag kanske kunna ha yoga med inriktning mot olika beroenden etc, och självklart kunna säga vad mina personliga erfarenheter är... Men nu är jag långt fram i tanken. Måste ju bli frisk först och främst...

Om du går till en läkare och säger att du vill ha hjälp kommer han/hon inte ringa till socialen. Du går ju dit för att ta tag i ditt problem, visar att du menar allvar, det är väl inte dem som socialen ska kopplas in på? Våga skaffa hjälp om du känner att du behöver det, många mår så mycket bättre när de möts av stöd och får hjälp att klara det de föresatt sig. Styrkekram

Kämpa på och lycka till med nya livet så håller vi tummarna för att ditt ex ska bli frisk från spriten.

Hur går det för dig margaretavilhelmina? Jag hoppas att du kommit till insikt att såhär kan ni inte ha det och han kommer inte bättra sig om du är kvar. Antagligen kanske inte om du lämnar heller men då skyddar du dina barn i alla fall. Jag rekommenderar dig något så innerligt att lämna honom. Har själv en pappa som är alkoholist och har varit hela mitt liv. Mamma lämnade när jag var cirka 5 år gammal och det är jag så tacksam för. Jag kan inte förstå hur någon kan leva ihop med en alkoholist. Jag vet att de flesta är helt underbara och härliga människor som nyktra, det är i alla fall min pappa, men det spelar ingen roll för man ska inte utsätta sina barn för personen när de är onyktra. Jag har några hemska minnen från innan min mamma kastade ut pappa. Det är inga trevliga minnen och era barn märker vad som händer och de skäms precis lika mycket som er. Sedan blir man skadad för livet att ha en alkoholist i sin närhet. Jag tycker definitivt inte om fulla människor. Det är obehagligt när folk blir annorlunda som fulla. Jag hatar det. Jag är också på min man som inte alls har några problem med sprit att han inte ska dricka så mycket. Vill aldrig att han ska va full men det är ju faktiskt helt okej att bli full ibland om man beter sig när man är det och det gör ju de allra flesta, men jag gillar det ändå inte. Jag hatar alkohol och hur mycket det har förstört för min pappa. Jag tycker synd om honom men ändå känner jag att det är självförvållat. Det finns hjälp att få men så få väljer att ta den hjälpen.
Så till alla er som skrivit här i tråden som lever med en alkoholist: Sätt er själva främst och låt alkoholisten klara sig själv. Lämna, särskilt om ni har barn. Det blir antagligen inte bättre så försök inte leva på det hoppet utan dra. Det finns de som klarar att ta sig ur alkoholismen och det får jag hoppas att era män gör men bo inte kvar i ett sånt helvete, och ta era barn därifrån. Någon undrade hur det blir med barnen, om de ska vara varannan vecka hos fulla pappan, men det får ni förklara för försäkringskassan eller soc eller vem som bestämmer att mannen är alkoholist och att ni vill ha ensam vårdnad. Det fick min mamma men vet att det är svårare idag. Vi umgicks med pappa när han var nykter, han är periodare så ibland va han nykter i långa perioder. Men lämna aldrig era barn där om ni misstänker att han druckit. Det hände mig nån gång och det var hemskt.
Jag vet att jag är rätt hård här men jag blir så frustrerad när jag läser så mycket sorgliga berättelser. Jag har sett tillräckligt trots att jag slapp växa upp med min pappa och jag vill inte att någon ska behöva leva under samma tak som någon som super. De får klara sig själv, det är hemskt men de vill ju ändå inte ha hjälp. Antingen är de inte alkoholister eller så kan de bli nyktra själv, bla bla. Det är skitsnack alltihopa. Enda som hjälper en alkoholist är en egen vilja att sluta och förstå att det är nolltolerans som gäller. Alkoholister kan inte lära sig att dricka måttligt.
För att klargöra så träffar jag min pappa när han är nykter, jag förstår att det är svårt att lämna för jag har inte kunnat säga upp kontakten med min pappa. Men att lämna behöver ju inte betyda att ni inte kan finnas där för dem i nyktert tillstånd när de behöver stöd, men bo inte med en alkoholist bara för att de nyktra dagarna är bra. Och utsett inte era barn för en alkoholist.

Såg inte att du lämnat, men jag förstår dig. Tack för ditt bidrag här, du kändes som en varm och reko människa. All fortsatt lycka till dig Stigge!

Och bra jobbat! Keep up the good work........

Jag har någon gång gått ut i sociala medier och bara uppmanat mina vänner att ta det lite lugnt med semesterdrickandet, att tänka på hur barn uppfattar sina föräldrar när de är lite på pickalurven osv. OJ vad jag har fått många som ska försvara sitt semesterdrickande, att det minsann är legitimt att svara smålullig om dagarna, att barnen inte bryr sig osv. Det är verkligen en het potatis, liksom jag uppmanar bara folk att ta det lite piano och det är som om jag ifrågasatt hela deras existens. Det är nog bra många som är mer slavar under alkoholen än vad de själva inser.