Senaste kommentarerna i forumet

Dags att gå (eller åka bil) till jobbet första morgonen efter jullledigheten. Sängen lockar... känns inte alls som att jag vill gå ut i mörkret.

Men det känns skönt att komma tillbaka med nykterheten i väskan... Inte vara tröttare nu än innan jag gick på ledighet, inte behöva försöka summera hur mycket för mycket jag druckit, om det är någon mer på jobbet som druckit varje kväll (det är det säkert), ingen oro för att bli stoppad av en poliskontroll, inte behöva cykla i spöregnet för att inte riskera något. Jag känner också att ledigheten varat längre den här gången, inget av den har försvunnit bort i vindimman. Och så känns det som en delseger, 1:a jul och nyår avklarade :-)

Ha en bra dag alla där ute.

alldeles naturligt att ha ångest när man som du insett att du länge levt ett helt annat liv än det du önskar och vill ha - och att era barn också far illa av hur ni har det. Försök se ångesten som en signal som kan ge dig kraft till förändring!

Vet du, du behöver inte alls skriva om honom - det är meningslöst (faktiskt) att försöka hitta rationella förklaringar, att försöka förstå varför missbrukare missbrukar... missbrukare missbrukar för att de är fast i missbruket och en missbrukare är inte herre över sitt missbruk innan insikten om behovet av förändring kommer inifrån hen själv.

Det är nästan lika svårt men mycket mer meningsfullt att du försöker förstå dig själv. Skriv om dig själv! Skriv vad du tänker, känner och önskar för din egen del. Skriv vad du hör och ser och hur det påverkar dig - du äger rätten till din verklighet och till det du tänker och känner. Skriv vad du oroar dig för, vad du är rädd för... skriv vad du hoppas och vill. Det kommer inte att vara lätt - vi medberoende är så inväxta i att ha fokus på andra så det är en utmaning att ta reda på vem jag är, vad jag önskar och vill. Sen ska du skaffa dig någon eller några aktiviteter - regelbundna vanor som du gör för din skull för att du tycker om det. Till exempel sitta ensam och skriva en stund, ta en promenad (regelbundet - din egentid), gå till biblioteket, simma, träna, gå på yoga... gå gärna till Al-anon, det räcker med att gå dit och lyssna - bestäm dig för ett visst antal gånger.

Många gånger har jag länkat till Carinas blogg 7.2.2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html - det var till stor hjälp för mig att tänka så här:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Fortsätt läsa och skriv, håll taget om ditt liv! Styrkekramar / mt

Jag känner sån ångest just nu,kan inte gå och läggs mig på kvällarna. Är ofta uppe till två tre tiden på nätterna om jag inte börjar jobbet tidigt. Är sä skönt att sitta uppe när han har lagt sig, det är så lugnt då på nåt sätt. Får dåligt samvete när jag skriver så. Han ligger just nu bredvid mig och sover, tänk om han visste att jag skriver om honom nu. Vad arg han skulle bli då! Det är så hemskt att bara gå runt och låtsas som ingenting fast man mår så dåligt. Känns som att man inte får luft, vill bara skrika rakt ut!! Vi pratar knappt med varandra, tar inte på varandra är nästan aldrig i samma rum förutom när vi äter. Han vill nästan aldrig sitta med oss vid tv:n utan bosätter sig i källaren och ser på tv där. Antar att han dricker där, går ibland ut till garaget och grejar med något. Han har väl nåt förråd där som inte jag hittar. Han tror nog att inte jag fattar att han fortfarande dricker bara för att jag inte säger något. Jag måste göra det snart igen men jag orkar inte bråka. Det är inget liv det här att behöva gå som på nålar hela tiden och ha den där klumpen i magen. Yogi, jag ska försöka prata med mina tjejer igen om att prata med psykolog. Min yngsta dotter är väldigt bestämd att hon inte tror att hon kan få någon hjälp. De har båda väldigt bestämda åsikter! Det är nog kanske lite så också som fu skriver att de har tappat förtroendet för vuxenvärlden. Kramar

Bästa tjejkompisarna planerar att ses i januari. Brukar vara supertrevligt; mycket rödvin och Spännande samtal. Efter en stunds funderande tackade jag dock nej de än hör gången. Är alldeles för skör. Skyllde på jobbet men lade till att jag inte dricker vin just nu. Är nöjd med beslutet men redan orolig över vad jag ska säga nästa gång...

Tankarna maler och ryggen värker. Ingen A igår eller idag, det känns som att jag är på banan igen så som det var innan jul då jag hade varit övervägande nykter sedan 4 nov. Jag har sedan dess ett väldigt behov av att tänka, fundera och ha det lugnt omkring mig. Och vilken skillnad det har blivit, bara på dessa korta månader av inte ens helnykterhet. Jag känner mig lugnare och mer "jordad", inte så orolig och inte fullt så extremrastlös och flyktbenägen (allt tankesnurr i stil med: köpa sommarstuga? åka på charter? gifta sig? flytta till ny stad? bli vegan? byta jobb? skilja sig? åka och kolla coolt band i nån cool stad? minisemester? flytta ihop? osv osv) Och jag har börjat prata med min man igen. Inte så mkt om alkohol och nykterhet men mer PRATA, ärligare och innerligare och inte lika ...jagat och uppvarvat, rastlöst och oroligt som innan. Inte några långa helkvällssamtal (mannen har finskt påbrå gubevars!) men bättre. Vi säger mer fast pratar mindre, ja så är det nog precis.

En sak jag är orolig för är mitt dåliga minne. Jag minns inte ens att jag skrev här i min tråd för några kvällar sedan, eller vad jag skrev - trots att jag vet att jag var spiknykter. Det känns läskigt och jag hoppas det blir bättre. Kanske har också en del av mina problem att göra med att jag under senaste tre åren nästan jobbat ihjäl mig? Fram tills slutet av nu i somras jobbade jag i princip 7 dagar i veckan, året om, sov 4-5 timmar per natt, försökte bolla min situation som nyseparerad med litet barn och bisarrt stort jobbprojekt där det inte fanns någon återvändo annat än att slutföra - och såklart vara närvarande härliga mamman och vassaste på jobbet. Tro fan att jag behövde alkohol för att "koppla av". Och jag har börjat förstå att det jag nu gör är att lära mig att varva ner, vara ledig och stressa av utan den effektiva hjälpen jag så länge fått av en flaska vin.

När jag tänker på det nu så kan jag ganska tydligt se att jag nånstans där runt 2006 gick från festa-hela-dygnet till att istället dricka mer och mer för att hantera stress och ångest och kunna koppla av eller iaf hantera vad som då utvecklade sig till en väldigt tuff jobbsituation. Men nu är den över! Högre lön och en alkoholproblematik är vad den prestationen gav mig - HA! Det är så sjukt skönt att stanna upp nu. Ta mig tid att prata med andra, tänka i min ensamhet, vara med minstingen, laga mat, springa, läsa. MEN det känns skitläskigt samtidigt, lite som att mitt liv kommer rasa om jag inte bara kör på, säger ja, hoppar på, avancerar. Konstigt nog verkar det dock inte göra det, och jag står handfallen inför detta faktum.

Nu kom detta visst inte att handla så mkt om alkohol, men som för många här är det bara en del av den förändringsprocess som sätts igång av valet att förändra sitt drickande. Har jag börjat förstå efter att ha läst här i flera år. Ej så snabb i den tanken tydligen :-D

/N

Jag har nyligen hittat en annan aminosyra (L-arginin) i ren form hos den föreslagna leverantören. När jag sökte på Tryptofan så kom 2 produkter fram och mina kvällströtta ögon tog fel! :( FÖRLÅT så jättemycket!! ## redigerat bort rekommendation och länk till nätbutik /magnus##

Plus en bloggsida som kanske kan va intressant...
http://metrobloggen.se/mayahel/hur_vi_hojer_serotoninnivan_pa_ett_natur…
Nu hoppas jag att allt blir rätt och att du hittar något som är användbart och jag önskar dig lycka till! både med eftersökningen och med ditt liv i nykterhet! :) Ps 40 är mitt i livet, halvtid och lite återhämtning för att ge järnet i 2:a halvlek....typ..

Hej,
Ville bara önska dig lycka till.
Du är säkert rolig o framgångsrik o älskad av alla även när du är nykter!
Och framförallt så kommer dina barn älska dig ännu mer!
Med vänlig hälsning, Paradisbruden.

Hej Lexi! Vad fint att det går bra för dig, med undantag för lite krämpor. Jag känner igen detdär med ryggvärken, efter två (inte helvita men klart övervägande nyktra) månader så har jag fått enorma problem med övre rygg och nacke. Jättekonstigt tycker jag, när jag drack så åt jag dåligt, stressade mer, jobbade mer, sov sämre och rörde mig mindre än vad jag gör nu. Det började efter ca 3 veckor och har bara eskalerat trots naprapat, sjukgymnast etc. MEN vid de få tillfällena jag druckit mer än ett glas så försvinner det - inte för att det i sig får mig att dricka, det är så många andra fördelar med nykterheten, men jag tycker bara att det är konstigt. Är det så att alkohol är muskelavslappnande och därför lindrar månne? Eller kanske bara dövar ett problem i en disk el muskel som nu äntligen letar sig upp till ytan?

Ha fin kväll!

/N

Jag såg en dokumentär häromdagen om en kille som är långt gången i sin alkoholism och tänkte jag skulle länka till den här. Jag tänker vilken maktlöshet man måste känna som anhörig, att bara se på och inget kunna göra. Hemskt berörande och obehaglig.
http://www.youtube.com/watch?v=_dJ97Vwoup4

När jag är igång och länkar kan jag tipsa om Per Holknekts sommarprogram i P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/126321?programid=2071 där han pratar en del om sitt missbruk, och Katerina Janouchs sommarprogram http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/80460?programid=2071 där hon bland annat pratar om hur det är att leva ihop med en missbrukare.

Dessa länkar cirkulerar säkert redan här men jag postar iallafall. Jag märker när jag läser runt att det mesta jag skriver och tänker kring min egen process har någon redan skrivit här på forumet. Skönt att veta att man inte är ensam. :)

Dag 6 snart slut och även den har varit nykter.

av denna surrealistiska värld vi tilltuffsingar så länge lyckas inbilla oss är helt normal. Jag välkomnar dig till vår komplicerade men omtänksamma och uppriktiga gemenskap härinne i Forumet. Vi finns här för varandra och därmed även för dig from now on. Känns som om du har tagit flera viktiga och modiga steg under dina första dagar i frihet. Fortsätt lugnt och eftertänksamt längs vägen. En sak i taget och viktigast först. Och ett nytt beslut varje morgon, så lägger du dag till dag i friheten. Hur sanslöst fantastiskt är inte det?! Kram!/NM

också läst dina inlägg mnbv och tänkt kommentera i din tråd men inte blivit av ännu. Har iaf tänkt skriva att det känns som att du har samma tankar som jag själv har nu angående alkoholen. Tack för peppningen här!
Blev faktiskt lite rädd då jag läste det du skrev, för jag vet hur lätt det kan gå att falla. Det får inte ske denna gång.

Har funderat ikväll över något som jag tror att jag kanske läst här också nån gång. Om att göra små förändringar för att bryta invanda rutiner i vardagen. Ska göra det den här veckan tänkte jag. Ta en annan väg till jobbet och något annat till middag som man kanske inte tror man gillar. Så små förändringar kan väl inte vara farligt första tiden? :)Tror att jag kan behöva komma ur gamla banor i övrigt också.

Otroligt jobbigt att skriva inlägg på mobilen har det förresten blivit här då man bara ser en tredjedel av radbredden ifall man inte håller på och zoomar in och ut. Eller bara jag som har synfel? :)

Och välkommen hit! När jag läst här inne har jag i alla fall lärt mig en sak.
Allt kan ändras. Alla kan ändras. Är ju ganska fantastiskt egentligen, mitt i all soppa
som drickat kan försätta oss i, eller hur?!

Lycka till!

Låter som din strategi funkade bra fram till nyår och även sedan dess. Starkt jobbat och målmedvetet.
Hoppas det går lika bra framöver!

//PP

Hej Lilla Anna!

Jag var rätt alkoholplufsig för några år sedan. En dag bestämde jag mig för att börja träna. Ja, helt plötsligt tog jag på mig träningsskor och fulkläder för att ge mig ut på en joggingrunda. Jag orkade springa max 100 meter. Ha, ha, ha! Vid den tiden rökte jag nämligen ett paket om dagen och drack rejält.

MEN jag gav inte upp. För varje dag orkade jag springa längre och längre och det hela utvecklades till raska långpromenader med jogginslag, för att sedan bli joggingrundor. Jag gav mig ut nästan varje dag, även många bakfylledagar. Använde det som ett slags straff mot mig själv. Det var nämligen någonstans där jag började inse att jag snart skulle dö om jag inte tog tag i mitt liv. Någonstans måste man ju börja och jag började med träningen. Lite märkligt kanske, men motion är nu mitt bästa botemedel på svåra dagar och jag skulle aldrig palla att hålla mig nykter om jag inte haft träningen.

Så för mig var det i alla fall så att jag omedvetet skapade en bättre förutsättning för mig själv att kunna sluta dricka. Träning eller ett annat nyfunnet intresse tror jag är jättebra för dig! Lycka till!

Ärligbesvärlig. Så bra att du skriver här och vilken bra iakttagelse om ditt dagboksskrivande, att det är lätt att vilja försköna verkligheten. Fortsätt skriva och häng kvar här, läs och skriv. En liten försynt kommentar - när han druckit öl, om än endast en - så är han inte nykter. Med den beskrivningen du ger - och du har säkert inte överdrivit, så är det nog nolltolerans som gäller. Så tänker jag idag. Styrkekramar / mt

Ja, kanske är det väldigt vanligt det här jag beskriver, och som du Berra upplevt. Kanske bottnar det i att man inte riktigt vet vem man är. Hela ens identitet har ju tidigare kretsat runt alkoholen.

Känner också igen mig med det du nämner om all tid man har nu. Inga bakfylledagar och dagen efter bakfylledagen, då man mest känner sig helt tom och orkeslös, om man haft sig en rejäl bläcka. Tror det är jätteviktigt att fylla den nyvunna tiden med aktiviteter. Själv tränar jag mycket, läser böcker och går ofta på bio. Försöker vara stolt över vad jag åstadkommit istället för att känna mig misslyckad.
Men ibland faller jag igenom och är otröstlig. Kanske är det bra? Det kanske är nyttigt för mig att vara ledsen. Det kunde jag nämligen aldrig vara förr. Tillät mig inte att vara det. Tänkte att folk skulle bli arga om jag inte var glad. Det där skådespelet bubblade ju ofta över på fyllan och resulterade ibland i fyllegråt.

Min dröm är nu att flytta till en mindre stad, där jag har nära till naturen som jag saknar här. I skogen blir jag alltid lugn och harmonisk och kriget med mig själv avstannar för en stund.

Tack mulletant, var in och läste där lite nyss. Väldigt bra och intressant.

Mittendaliv, tack för de du skrev. Så skönt att höra att man inte är ensam. Ja det är verkligen skrämmande att man kan märka och känna på sig när dom ska dricka. Har börjat skriva dagbok nu men det var svårt. Märkte att jag försökte försvara och förfina allt precis som man gör. Fick nästan dåligt samvete när jag skrev ärligt :/
Men jag tror det kommer bli enklare.
Nu har han varit nykter 2 dagar om man räknar idag. Bara druckit en öl igår och idag. Då känner jag nästan att jag överdriver att han har problem, fast jag innerst inne vet!

Tack igen ni snälla <3

Nu är jag inne på dag 6 och allt känns bra.
Det är så skönt att nu kunna säga till sig själv:
"Jag har inte druckit någon alkohol på hela detta år"

Vi finns här. Häng kvar den här gången, även när det känns (eller kanske som mest) då du inte tror du behöver det längre. Ett råd som jag riktar rakt tillbaka till mig själv också givetvis. :) Jag föll efter 5 veckor och det tog ett år att ta mig tillbaka hit. Jag tror att jag slappnade av och glömde av varför jag egentligen hade slutat. Trodde att jag bara druckit för mycket av gamma vana och att det skulle gå bättre nu då jag brutit den (så många ursäkter och förklaringar det finns!).Det var också en brist på tålamod. Jag minns nu att jag hade en period av håglöshet och allmän svacka som jag ville komma ur. Lite som att nykterheten var skyldig mig något, ett slags pris för att jag varit så duktig. Nu har jag hållt upp så nu borde allt bli bra. Men så är det ju inte. Livet fortsätter som det gör, upp och ner med eller utan alkohol. Och de svårigheter man velat trycka undan finns ju kvar där och väntar. Tillfrisknande tar tid och man måste våga lita till att det kommer att ge belöning så småningom. Vi vet ju nu att den andra vägen håller precis vad den lovar: en enkel biljett till helvetehålan.

Jag har läst Forum regelbundet sen i somras och jag är så imponerad av hur ni som har gått igenom så mycket själva kan dela med er av er kunskap och erfarenhet!
Mulletanten och Mullemannen ger mig hopp, jag känner igen så mycket. Abbe som svarar så direkt med raka och kloka kommentarer.
Och många andra som man kan följa den svåra vägen till förändring.

Då man har levt ihop så länge som vi, mannen och jag, nästan 40 år så har man fått sina roller och man finner sina skyttegravar. Ibland ska man backa men ibland måste man också driva på. Vi har haft ett bra familjeliv i många år, lite för många öl ibland men inte förrän de senaste 4 - 5 åren har det gått överstyr. Tror inte att det är så ovanligt, när barnen har flyttat hemifrån lossar spärrarna. Det vore nog bra om det uppmärksammades mer att det inte bara är tonåren som är en känslig tid då missbruk kan etableras.

Nu har jag drivit på ganska så rejält för att få en förändring. Snart lämnar vi arbetslivet och det finns så mycket vi skulle kunna göra och trivas med tillsammans. Om det inte var för
bakfyllan, ångesten, lynnigheten och osäkerheten om hur kvällen ska utvecklas, de ständiga bråken.
Jag har varit saklig, läst på, tipsat om böcker och Forum, blivit arg, gråtit, tjatat, räknat burkar, gömt flaskor, hänvisat till behandlingar …..
Min kritik mot alkoholistbeteendet har bemötts med generalangrepp på min person.
Nu sätter jag min tillit till att mannen verkligen ska kontakta Valet denna vecka.
Om han gör det kommer jag att behöva stöd i att hitta min nya roll och hur vi tillsammans ska kunna försonas i ett annat sätt att leva.
Och om inte , då måste jag bestämma mig för hur jag själv ska gå vidare och hur jag kan få hjälp i den processen.

Tack för svar!:) nä jag märker att mitt drickande enbart är på väg åt ett håll o det hållet kommer inte gynna mitt liv! Nu har jag snart varit helt utan alkohol i sex dagar! Det var en del år sedan man var det! Jag kan ibland känna att fan va jag kommer sakna att dricka men uttrycket "se hela filmen" hjälper mig som fan! Det passar perfekt in på mig när man tänker på att det som lockar där i början med lite flummiga härliga tankar alltid urartar till slut. Istället säger man massa skit som man aldrig skulle sagt i nyktert tillstånd, saker man inte menar och saker som skadar andra! Det är bara en sida av skiten! Jag har ångest nog, jag behöver inte ha ångest över att jag dricker också! Tankar som har stoppat mig från att inte sluta innan är tex att jag inte tror jag kommer vara lika bra på att socialisera, att jag kommer bli tråkig och att jag aldrig kommer träffa tjejer..måste hitta lösningar på detta men jag har iaf kommit fram till (har gjort research) att alkoholen o andra preparat hjälper väääldigt kortsiktigt och är inte den rätta vägen att gå! Hoppas jag kan få självförtroendet som jag har i berusat tillstånd i nyktert tillstånd! Det hade varit guld värt!

Jag föll också så totalt! Kunde inte fatta att han såg någonting i trista, tråkiga, alldagliga lilla mig... Att han älskade mig så mycket, "hans livs kärlek"...så mycket det nu visade sig vara värt... Snygg, erfaren, kunnig, kompetent, djup, rolig och han höjde mig till skyarna. Satte mig på piedestal på ett sätt som jag var ovan och obekväm med, men kände mig så omhuldad, trygg och omhändertagen. Inget ont kunde hända mig nu. Just det där tror jag kan ha varit en orsak till att jag sänkte garden en aning. Att jag tyckte om att han tog hand om saker, tog över ansvaret som jag ibland tyckt varit tungt. Jag vet inte, men kanske var det så. Han såg igenom mig, visste och förstod hur jag kände mig. En själsfrände, bästa vän och kärlek i samma person. Kunde inte förstå min stora lycka, att det ens var möjligt! Och det var det ju inte heller.

Har läst lite forskning mm om psykisk misshandel på sista tiden, och det beskrivs ungefär som samma mekanismer som sker vid gisslandramer, där offren blir starkt knutna till förövarna, det liknas också vid sofistikerade metoder som används vid tortyr, med ständig växling mellan värme och iskall kyla för att psykiskt bryta ner offret. Det där är svårt att läsa och ta till sig. Att acceptera allvaret i det. Som vanligt vill man släta över, det var nog inte så farligt egentligen... Jag överdriver nog... Men jag vet ju att jag inte gör det. Jag kan inte förneka att det har hänt.

Läste en text jag skrev för ett år sedan, där jag räknat upp en massa saker som han gjort mot mig och min dotter då. Svåra minnen som väcks till liv. Tungt att läsa. Men bra för att behålla verklighetsförankringen. Fokus. Lätt att tappa det nu när han den sista tiden inte gjort något direkt mot mig. Det jag har upptäckt nu är mera mitt eget lite avvisande sätt emot honom, mina svalnade känslor som säkert märks. Jag vet inte om det gör honom osäker, att det är därför han är lugnare? Kunde jag ha påverkat detta tidigare? Kunde jag ha varit tuffare och inte så...undergiven? Jag vet inte.

Låter bra med en vän som är uppmärksam på varningsklockorna. Skulle du berätta allt för den vännen? Inte undanhålla något? Jag är för egen del rädd att jag inte skulle berätta allt, och då gömmer jag, medvetet eller omedvetet, viktiga detaljer som behövs för att kunna göra en bedömning... Jag litar inte på mig själv för fem öre. Skammen skulle förmodligen hindra mig från att berätta. Igen.

Fan, det är som att läsa om mig själv i dina rader även om mitt supande kraschade familjedrömmen med hus och en vacker fasad.
Även om jag skyllde på annat då så vet jag ju att det var spriten som tog allt!

Det är bland annat dina rader som fått mig att tänka över min situation och ta tag i mitt liv så, ett stort Tack!

MVH

//Bara_Adde

Jag var precis på väg att gå och hälla upp ett glas vin, av gammal vana.
Jaha, en kaffe istället, kanske?

Lyckades inte så väl att klistra in hela sökvägen med paddan, gå till...

www.cafe.se

Sök i den lilla röda sökrutan på..

"Till botten med spriten"

Läs och begrunda.

Berra