Senaste kommentarerna i forumet

...den är nog väldigt märkbar.

Hälsningar, Stingo.

Vi slutade nästan samtidigt, du och jag. Men du - du gjorde det med en fru som fortsatt. Det hade jag inte klarat. Inte det gångna året, undrar om någonsin. Verkligen strong gjort.

någon bör ju vara det också! Jag tror att dina nya regler är väl värda att ge en chans. Själv har jag väldigt svårt för att motivera för mig själv varför inte jag ska tillåta mig att dricka måttligt, vilket i mitt fall är A fredag och/eller lördag dock utan att bli full. Med undantag av ett tillfälle i juli då det var lite speciella omständigheter har jag klarat detta. Både du och jag är ju rörande överens om vad som gäller om vi inte fixar att hålla oss till våra regler, dvs total avhållsamhet från A. Men jag för min del tycker att en normal vinkonsumtion är en del av livet. Jag vet att många här på forumet tycker att jag har fel och de kanske har rätt. Vi försöker i alla fall!

Om man blur glad eller uppspelt av alkoholen. Naturligtvis är det ju bra att hon inte blir våldsam men hennes barnbarn mår illa nog. Din mamma behöver nog bekräftelse som du sa. Om dina syskon bryr sig så hjälps ni åt. Ta inte detta själv. Någon här tror jag skrev ett brev. Mer opersonligt men budskapet kommer fram.

Din pappa verkar ha svårt med alkoholen. Att hitta lik på udda ställen är ju ett tecken oftast på att man dricker i smyg. Prata med din pappa när han är nykter och säg att du är orolig över hans alkoholkonsumtion eftersom han blir full. Blir han arg har du nog trampat på en öm tå. Vad tycker din mamma?

inte magen med alkohol i dag, men däremot fyller jag år! Passar bra tycker jag, att göra det med mer än två månaders nykterhet bakom mig. Vill bara säga det, och att jag är mycket glad för det!
Nu ska det snart ätas kräftor som sköljs ned med iskall alkoholfri öl. Mums.... I morgon vaknar jag nykter till ännu en härlig solig dag.
Ha en bra helg alla!

Hej, det kunde varit jag sjalv som skrivit vad du skriver. Jag har de senaste aren jobbat ute, har nog spenderat i snit 3-4 natter per vecka pa hotel/resande fot. Jag har druckit enorma mangder nar jag varit ute, men som du sager det ar inget nagon annan marker. Samma nar jag ar hemma, har ett glas staende i koket som ingen ser nar jag fyller pa. Jag ar inne pa dag 12 nu och mar djakligt mycket battre, men spoket finns dar och har forsokt smyga sig in nu idag att i helgen kanske man skulle ta ett glas. Det ska jag inte gora. Har ocksa samma dilemma som du med en fest pa gang, nasta helg ar det en stor fest for en familjemedlemm och det kommer vara fri bar med fin champagne och fina viner.

Jag ser samma sak som du, men hos min mamma. Jag vet inte inte hur gammal du är, men jag är utflyttad sedan många år och har egna tonårsbarn. När jag kommer hem till mamma och pappa händer det att mamma är full. Sista gången, i förrgår, blev jag lite chockad över vad jag såg, det var ett tag sen jag såg mamma så aspackad. Hon sluddrade, pladdrade på, upprepade det hon sade och hade svårt att stå rak. Jag vet inte heller vad jag ska göra. Jag och min syster har sett det här beteendet under ett par år och ingen av oss vet vad vi ska göra. Vi bor ju inte där. Men min systerdotter är rädd för mormor, vilket har lett till att min syster kommer hem och hälsar på mer sällan numer. Jag tänker på pappa, vad tycker han? Mamma blir snart pensionär och precis som du oroar jag mig för vad det kommer att innebära för alkoholkonsumtionen. Hon blir heller aldrig våldsam eller odräglig, bara glad i hatten, ibland klängig och extremt pratig. Och tjatig. Men en vuxen människa som inte kan stå rak och reda sig själv - jag skäms å hennes vägnar! Bete sig på det sättet inför barn och barnbarn! Och inför sin man! Jag behöver också nån som kan bekräfta mina farhågor eller lugna dem. Jag kanske har fel? Jag kanske gör en grej av det här, helt i onödan? Men när hon skrämmer sitt barnbarn.. jag vet inte. Jag är handfallen.

Jag får ganska ofta ngn typ av ångestattacker gällande mitt arbete och det gnager i mig hela tiden. Alkoholen dämpar detta på ett skönt sätt och jag har under våren druckit mkt under helger även söndag. Jag kände nu under sommarsemestern att det var avslappnande med alkohol varje dag och känner mig orolig. Har två små barn och fru så jag borde bara vara glad! Jag antar att detta beteende är ngn form av problem - eller?

Noterar är det blir många inlägg, känns som att jag behöver skriva av mig, för att minnas, motiveras och hålla farten.
Hoppas ni är o.k med det. Jag gillar att veta att det finns en chans att någon läser det, stärker mitt åttagande.
Dag 9 utan A. Stort.
De två senaste nätterna har jag somnat som normalt, inom en halvtimme, utan a och utan sömntabletter.
Stort.
Känner inga problem med att det är fredag och jag kommer hem till lilla L efter en vecka ute på vägarna. Känner inget sug alls, eller jag inbillar mig att jag inte känner sug.
Baserat på att jag i över en vecka vaknat upp utan att vara bakis och med ca 70% mindre ångest. Och inte minst - två normala nätters sömn.
Det är värt att vårda.
Känner lite skräck inför morgondagens 50 års fest. Vet att det är uppjackat och det kommer inte vara tok många gäster 30-40 tror jag. Men vet att det finns resturangfolk, någon vinexpert samt värdparets egna viner från deras egna gård.
Har inte jobbat fram min strategi ännu, kan inte skylla på att jag ska köra eftersom vi ska sova över (de bor på annan ort) och vi ska göra en grej tillsammans på söndagen.
Tänker mycket på min strategi att undvika alkohol.

Tack för tips.
Jag ska se om jag orkar samla kraft och ringa ett till av våra syskon och be om råd. Av alla fyra är det bara jag som bor kvar i samma stad som våra föräldrar. Och jag vet ärligt talat inte om jag orkar. Jag hade i så många år ett medberoendebeteende när min dåvarande man drack för mycket, jag vet inte om jag har kraft eller ens motivation att ta tag i och konfrontera mamma också. Och hon kommer att bli skitförbannad och hon kommer att ta till sitt vapen Känslomässig utpressning och Martyrskapet. Hon kommer sätta sig i offerrollen direkt, och jag tycker det är så lågt.

Jag har väl sett det här komma, egentligen. Hon har alltid haft ett extremt bekräftelsebehov. När pappa blev dålig och åkte in för sitt hjärta var det ju henne det var synd om, det var ju hon som skulle bli ensam. När pappa var bättre och kom hem stukade hon en led och då talade hon genast om att nu var det henne det var synd om minsann.

När man genom året kommenterat Oj, ett glas till tror jag visst! har hon för det mesta skämtat bort det med en semi-bekräftelse Ja, vin är så gott jag tar gärna ett glas till! Och hon har alltid trugat för att vi andra som är där också ska dricka vin. När jag fortfarande var gift visste hon om att jag var orolig för hans alkoholvanor, ändå högg hon tag i honom direkt och ville de skulle dricka vin tillsammans när vi firade semester ihop.

Jag är så anti alkohol numera. När jag har barnen dricker jag aldrig. Jag går gärna ut med kollegor och vänner efter jobbet på ett glas tillsammans, men då väljer jag för det mesta ett alkoholfritt alternativ. Jag har sett vad alkoholen gör med människor, deras beteende, deras omdöme. Jag är så genuint TRÖTT på den roll alkoholen spelat i mitt liv, eller för personer i mitt liv som står eller har stått mig nära.

Mamma har jag aldrig sett bakis. Hon blir aldrig våldsam eller odräglig när hon dricker. Hon blir på gott humör, snackar mycket, skojar (ingen hög nivå på skämten dock), men upprepar samma saker om och om igen, tjatar, liksom, ältar, upprepar som om vi andra inte förstått vad hon menar. På den berusades förnumstiga vis. Man ser och hör hur hon tror hon slätar över sluddrandet och de ryckiga rörelserna, men hon håller sig diskret i en bordskant eller i en dörrlist för att hålla balansen.

Jag tror inte hon själv är medveten om i vilken grad hon är berusad när det händer. Jag tänker att hon ser sig själv som "lite glad" bara. Och kanske tänker pappa samma sak. Tror att han har resignerat, det är ju han som lever med henne.

Hon blir pensionär om ett halvår. Jag och min syster är oroliga för vad som ska hända då, hon har inga fritidsintressen och inte många vänner.

Alkohol. Fy fn.

Vi ska på 50 års party på lördag. Det är högsta grad olyckligt, min frus bästa vän. Det är en förmögen fantastiskt trevlig familj och de är öppna, roliga intelligenta.
Och mannen i huset är delägare i en vingård i Champagne...
Det serveras alltid extremt trevligt vin och ingen möda sparas på maten. Och vi ska sova över.
Som upplagt för ett återfall efter tio dagar nykter.
Just nu känner ja mig stark, tredje natten i rad på hotell och inget extremt sug.
Jag vill inte drick, men att gå på festen är att leka med eld.

Tack för hälsning i min tråd ❤️ I'm back and on track :). Kram / FM

Det var ett tag sen. Allt väl vad gäller alkoholen men sen händer det en massa andra saker nu som gjort att jag alldeles kom av mig i skrivandet. Har inte ens varit in och läst nåt. Ska försöka att vara mindful som Sisyfos skriver och inte blåläsa i kapp i alla trådar. Blir bara ytterligare en stress.
Det känns inte som nån större uppoffring just nu att jag inte dricker. Jag vet att suget kan komma tvärt men jag tror jag kan stå emot. Tycker dock att festkvällarna nuförtiden, för min del, är slut runt elva. Då kan man packa ihop och gå hem för då går det att förutsäga fortsättningen på festen och det känns lite tråkigt. Men oändligt skönt att ta bilen och bara åka när jag vill :). Vilket jag tänker göra i morgonkväll också.
Ska försöka läsa lite här allt eftersom. Sköt om er, era kämpar. Jättekram från mig ❤️

Personligt möte med chefen idag, vi gillar inte varandra men håller masken. Blir så jävla irriterad på att chefen säger saker som att du har sagt... Jasså säger jag, blir tyst men min blick säger nog en hel del. Sa i alla fall idag att det är inte hur jag minns det, jag minns att det var prat om .. bla bla. Blir än mer irriterad på att jag märker att chefen tror att hens minne och sanning är den enda sanna, suck och stön. Tycker ändå att jag lyckades hålla det på en nivå som inte omöjliggör fortsatt samarbete.

Leena Lena du kan då få ihop det så jag både känner mig tröstad och drar på smilbanden samtidigt.

Hej alla!

Jag är syster till en narkoman och har en ex-make som rökte hasch. Jag hade inget förhållande på flera år men träffade för 6 månader sedan en man som jag nu insettt är alkoholist. Jag undrar ju varför jag alltid dras till denna typen av män. Det är först nu jag insett att jag är medberoende. Intressant att läsa era berättelser här - jag förstår varför man inte lämnar i första taget trots att man borde. Vi är medmänniskor o vi vill väl. Ni är fantastiska människor och jag önskar er lycka o glädje i livet! Tack för era berättelset som get mig styrka att - förhoppningsvis - fatta rätt beslut.

Du verkar ha det mycket jobbigt, skulle vilja komma till dig och ge dig en kram. Men jag förstår inte riktigt med snurr och fast i hemmet, beror det på dina sjukdomar? Om du inte kan ta dig någonstans kan du inte köpa alkohol, är du alltså nykter nu? Däremot förstår jag det där apatiska tillståndet där man inte orkar ta tag i någonting, man vet att man borde och skulle må mycket bättre om man fick vissa saker gjorda men det går inte liksom. Mitt tidigare inlägg i din tråd berättade jag ngt ångestfyllt - alkoholmarkörer - har fått reda på provsvaren. Under högkonsumtion men värdena var förhöjda. Nya prover ska tas, jag förekom dom och sa att det var okej. Har i och för sig druckit men inte alls i närheten av min tidigare konsumtion så jag tror det är lugnt, visar sig. Om du är låst till hemmet varför inte tjata lite här även om ditt dryckesmönster är förändrat, vi finns här och kan reflektera över annat än alkohol. Jag tror att jag har väntat hela livet på magi men har aldrig vaknat en morgon och helt plötsligt är allting löst, det är en evinnerlig kamp och jag ska försöka ta tag i den nu. Tänker jag efter borde jag inte ens försöka då jag är dömd till att misslyckas, jag har dock inget att förlora på att försöka ytterligare en gång. Kramar och kramisar m-k

Varför!Nu håller jag på att supa bort familj hus å hem igen.
Klart jag fattar varför men jag har skitit till det ordentligt denna sommar.Grov rattfylla första veckan på semestern,dagen efter fylla.Fan min värsta mardröm så blev det.
Men en fråga,jag super oftast för mkt för att dämpa min ångest är det samma för er?
Jag får sån ångest ibland,givetvis i samband att jag druckit för mkt och då kan jag offra allt för att smyga i mig alkohol i vilken form som jag kommet över.
Fattar fan inte hur å varför jag inte kan dluta när jag vet att efter typ 4 dar är jag jag igen.Imorrn är en ny dag,nya friska tag.Eller????

Mitt i semestern - och nykter. Gud så skönt. Tillät ju mig själv att dricka 2 kalla öl om dagen under semesterresan, men inte mer. Kändes som ett bra avtal med mig själv där och då. Efter hemkomst så har jag inte druckit en droppe - och heller inte varit sugen. Trots det fina vädret.......-eller kanske p.g.a.?! Kan nästan få svindel när jag läser bakåt i min tråd, men det är både lärorikt och avskräckande. Ibland känns det som att det är någon annan som har skrivit: Har jag verkligen "varit där"? Tänkte en gång, att snart kan jag f-n skriva en lärobok om abstinensens anatomi och cykler. Jag blir verkligen berörd när jag läser andra här inne som beskriver "helvetet" man går igenom de första dagarna/veckan. Vet att jag har skrivit det förr, men tänk om man någonstans mitt i sin fylla skulle kunna återkalla minnet av den värsta abstinensen. Det skulle isf vara anledning nog att inte ta nästa glas. Tyvärr så fungerar man ju inte på det sättet. Jag läser mycket här inne just nu och försöker dra lärdom av alla kloka personer som skriver - undrar ibland var en del tar vägen? Har de tagit återfall, eller kanske ännu bättre - mår bra? Dessvärre så tror jag ofta att det är återfall det handlar om?

Kul med din förändring, vi väntar med spänning:) Ja jag har börjat nytt jobb o jag är helt slut av alla intryck. Orkar mest bara läsa härinne inte skriva. Så är det lite överväldigande med alla nya trådar, klarar inte riktigt ta in mer just nu utöver allt som redan är.
Vad kul att du har så mycket energi, underbart!!!!!

Du lever farligt. Även om du bara tar en tablett så har du den kvar i steget. Dricka på antabus kan ge dig hjärtstillestånd.

Bra gjort, bra val. Visst är det skönt att va kry och pigg i huvudet istället för halvdåsig i soffan.

Såg att du i någon annans tråd skrev att du funderar på för- och nackdelar detta med att dricka fre-lör. Eller inte dricka alls.
Jag tror det är något du måste komma fram till själv. Vad är positivt med att dricka fredag - lördag? Vilka negativa konsekvenser ser du själv? Eller om du vänder på det - vad går du miste om när du är nykter?
När jag bestämde mig för att sluta gjorde jag listor med fördelar och nackdelar, försökte verkligen komma på vatenda liten fördel och varenda liten nackdel för att inte missa något. För mig blev skillnaden väldigt tydlig, fördelslistan hade bara några rader, medan nackdelslistan blev jättelång.
När det gäller hälsan tror jag det beror på hur mycket du dricker när du dricker. Det sägs ju att mer än sju glas per vecka kan vara skadligt för en kvinna, bl a ökar risken för bröstcancer ju mer man dricker. För egen del kan jag inte påstå att jag märker någon stor skillnad på den fysiska hälsan nu jämfört med innan jag slutade. Däremot mår jag mycket bättre psykiskt. Och det är värt jättemycket för mig!

Dricker öl. Den här gången känns det ännu mer konstigt. Hettar verkligen i ansiktet ( & öronen) men nu vågar jag inte dricka mer. Nog för den här gången. (lol).

Blir så glad av era välkomsthälsningar :) Så tacksam för att ni finns här!
Läste i din tråd Valeria att din sommar också varit bra, föutom den där helgen hos din mor. Skönt att höra.
Och Vilja, grattis till att sommarnöjet nu blir åretruntnöje! Lycka till med byggandet och fixandet! Synd att din andra sommarpassion inte verkar lika uppbygglig..
Sattva, du har väl börjat på nya jobbet nu? Hoppas det känns bra!
Själv känner jag mig förväntansfull inför hösten. Har också vissa planer på förnyelse som kännas spännande :)