Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår vad du menar Mt men det är inte lätt som du skriver att lägga fokus på sig själv i stället för på alkisen. Jag är ofta ute och promenerar med hunden och det är väldigt skönt, man rensar hjärnan då och kan tänka mer klart. Har också tänkt att jag ska börja träna på gym igen.Det är nog väldigt viktigt att få egentid och komma hemifrån en stund. Kram

Jag förstår vad du menar Mt men det är inte lätt som du skriver att lägga fokus på sig själv i stället för på alkisen. Jag är ofta ute och promenerar med hunden och det är väldigt skönt, man rensar hjärnan då och kan tänka mer klart. Har också tänkt att jag ska börja träna på gym igen.Det är nog väldigt viktigt att få egentid och komma hemifrån en stund. Kram

Hej!

Jag var på ett AA-möte, men tyckte att det var obehagligt. Grät när jag gick hem.

Vissa människor finner en trygghet i ritualer, andra inte. För mig kändes det väldigt oavslappnat, och stolpigt. Trodde mer att det skulle vara ett forum att prata fritt i. Kanske har jag inte funnit rätt grupp? Kanske borde jag ge det ett nytt försök? För jag vill ju gärna prata med människor som har samma problem som jag.

Hej!

Känner igen mig!

Av allt umgänge jag hade förut när jag drack, blev bara två personer kvar, och de är riktiga vänner. Det enda sättet jag hittills känt till för att träffa nya människor är att vara full, annars vågar jag inte ta kontakt. Så nog är det svårt alltid.

Det jag skulle göra om jag haft normala arbetstider (jobbar extrem skiftgång med oregelbundna arbetstider) är att kolla om det finns någon kul kvällskurs genom typ ABF, gå med i någon förening för foto, måleri, husdjur eller liknande, om man har ett sådant intresse. Ett annat alternativ är att engagera sig politiskt.

Har också märkt att alkoholen tar mindre av min tankeverksamhet om jag fyller min tid med vettiga göromål.

Tack Pellepennan o alla andra oxå förstås! Idag har jag tvingat mig själv att tänka på vin (jag drack för två dagar sen) o stanna kvar i suget o vänja mig vid tanken o att få mig själv att förstå att jag inte kan dricka som andra! Jag kan sällan eller aldrig bara dricka ett par glas vin, det går till en gräns sen fullkommligt öser jag i mig alkoholen o tappar kontrollen o jag får minnesluckor 99 gånger av 100, det är fruktansvärt att inte ha kontroll! Jag slutade röka för 1 o 1/2 år sen så då ska jag väl för f.n klara detta! Kram på dig o tack än en gång!

kan inte låta bli att meddela att jag inte är nån kramgo typ:) (Det är däremot mullegubben - men han får tala för sig själv:)

Jag har varit på två större möten där både AA och Alanon deltagit och där har jag inte upplevt kramande av den sorten jag läser att du upplevt. Jag tror jag kommer att krama några när jag träffar dem igen - men jag vill absolut välja själv. Kram på dej / mt

PS För övrigt har jag största respekt för människors medvetna val, t ex att välja bort att skaffa barn. Alltför många barn föds av skäl som inte borde vara giltiga - när vi nu en gång fått möjligheten att välja. Jag är tacksam för valmöjligheten - tro inte annat - men det gör det inte enbart enklare att vara människa. DS

Att få höra sina barn beskriva en på fyllan är det ABSOLUT jobbigaste jag har hört i hela mitt liv! Det kändes som om någon bokstavligen kramade om mitt hjärta med en iskall hand.. Åh va jag hoppas på nykterhet! Har ingen direkt plan ännu förutom att jag inte ska dricka.. En stor varm o innerlig kram till dig o alla andra här som kämpar mot denna skitdrog (alla droger är skit)

Det var aldrig tanken att du/ni skulle vara ofrivilligt barnlösa, det var mer påhoppet från vill.sluta som fick mig att reagera.
Jag borde kanske ha läst mera bakåt i era trådar innan jag yttrade mig, men faktabakgrunden kändes just då nedprioriterad mot själva påståendet.

Det är ingen självklarhet att yngla av sig idag, man ska göra det som känns rätt och inte falla för påtryckningar.

Vi har några vänner som har gått igenom ofrivillig barnlöshet och där de i stort sett bara väntade på adoptivattesten ifrån Kina, när det slut funkade för dem.

Mammans reaktion på att prata om barn innan dess var som att dränka in sig i bensin, bara att vänta på den rätta gnistan.

Själv valde jag bort en tidig flickvän i mina sena tonår för att hon just sa aldrig barn.
Det har varit en självklarhet för mig men har förstått att det inte är så för alla.

Berra

Har tidigare läst i din tråd, och det såg ju riktigt bra ut för ett halvår sedan. Även om det varit jobbigt sedan dess, så önskar jag dig viljestyrkan nu när det är dags att gå en ny runda. Du har klarat det tidigare, och du fixar det nog igen!
Att livet är motigt gör ju inte saken lättare, men alkoholen gör ju verkligen inte att det blir bättre.
Vet av egen erfarenhet att det är ett urkasst alternativ i sorg.

Lycka till //PP

"Kärleken kräver barn" läste jag någonstans och jag har tänkt mycket på det de sista dagarna. Efter vill.slutas analys av mitt obefintliga mödraskap. Gjorde vi fel? Jag och mannen när vi beslöt att vi två räckte? När jag för tjugo år sedan gjorde abort TROTS att jag hade hittat mannen i mitt liv. TROTS att vi rent ekonomiskt hade klarat av det. TROTS att jag var lite nyfiken på vad en sammanblandning av våra gener skulle kunna ge för resultat.

Med facit i handen måste jag idag svara; Nej! Vi gjorde inte fel. Alla människor är inte föräldramaterial. Jag hatar inte barn men jag tycker inte automatiskt om varenda grönblek snorig unge som jag träffar på. Jag tror jag var runt tio när jag insåg det. Släktträffarna där mina kusiner for omkring som apor längst väggarna gav mig avsmak. Idag inser jag att de var ju tre och behövde ta plats för att utmärka sig i kullen. Men jag som ensambarn blev bara förskräckt.

Ibland känner jag att det är "fulare" i samhället att inte vilja ha barn än att vara exempelvis vara alkoholist och det vet ju "alla" att det är fult.

Jag frågade mannen - Ångrar du någonsin att vi tog bort N (arbetsnamnet på fostret)? Hade du känt dig mer hel om du kunnat vara morfar/farfar idag? Han gapskrattar och svarar - Nej Fia! Du har ju gett mig allt det där. En bortskämd egocentrisk unge. En livskamrat. Någon att vara stolt över. Jag hade aldrig velat dela med mig.

Så kan barnlöshet också se ut. Skulle helst inte posta detta, men Berras antagande om ofrivillig barnlöshet har gnagt i mig. Ibland ser jag mig omkring i omvärlden och undrar varför så många människor tror sig vara föräldraämnen? Ibland tycks man inte tänka på den tredje person som barnet faktiskt är utan bara avlar av sig och HOPPAS på det bästa medans nästa generation trasiga människor gror.

Nu var jag inte riktigt "trevlig", men jag var ärlig. Alla människor ska inte ha barn. Jag är en av dom.

Fia

Hej Nossan! Det kunde lika gärna varit jag som skrivit dina rader! Jag jobbar o gissa vad: Jo du jag dricker oxå vin i kaffe koppen men min tonårson har kommit på det trixet!Jag dricker nog mera än dig men jag somnar sent i soffan o vaknar o dricker lite till...Ska försöka att stoppa drickandet from morgondagen,ska till en psykolog o prata eftersom jag en kväll blev galet ledsen o arg på min man,tog bilen o ska nu åtalas för rattfylleri!!!Skammen o skulden är hur stor som helst ändå har jag druckit 5 gånger sen det hände i slutet av november.Det börjar bra men efter ett glas så vill jag ha ett till o så fortsätter det o man o barn blir arga o besvikna.Håller tummarna för både dig o mig,är nervös för imorgon men jag känner att jag måste vara ärlig o säga att jag dricker på helgerna men har svårt att stoppa mig själv tyvärr.

Hej Mulleman! Pellepennan skriver så sant. Vi behöver erfarna röster här. Som till exempel din "gamla" kompis Victoria som fortfarande plitar ner en rad ibland. Jag blir ju nyfiken på hur du fixade det? Själv har jag hållt mig nykter nu i ett halvår. Jo, jag tycker det trots ett återfall i höstas. Men det har skett delvis med antabus. Direkt jag får toktankar så tar jag en tablett. Skulle gärna vilja kunna sluta med det. Även AA och behandlingshem bakom mig. Men inget fungerade för mig. Kanske var jag inte redo då? Men du då? Är lite nyfiken på vad som fick din bägare att rinna över. Givetvis svarar du bara om du vill. Många svarar partnern/barnen/familjen. Jag svarar egenkärlek eller självbevarelsedrift. För trots att jag älskade/älskar min man så var jag minst lika dragen till älskaren Bib.

Nu när jag verkligen vill bli fri från kryckan antabus så skulle jag uppskatta om du kunde lämna en nyanserad bild av alternativet AA. Nu skäms jag men jag skriver rätt ut till dig. Mitt starkaste och obehagligaste minne från mina få AA-besök är en massa främmande karlar som tafsar. När Adde (som jag har full respekt för) här skriver om sina möten så verkar det också vara ett stort kramkalas. Jag känner mig inte bekväm med sådant. Nej, jag har inga problem med kroppskontakt men vill liksom välja själv om du förstår vad jag menar.

Nåja. Jag har tänkt mycket på AA. Om att ge det en chans till. Googlat mötestider där jag bor - Stockholm, så jag har lite att ta av. Och kanske löser sig hånglet av sig själv? Det är tjugo år sedan mitt senaste möte. Idag är jag femtio och kanske inte lika eftertraktad som kramobjekt. Så min ärliga och -jag medger- något underliga fråga är; Kramas ni på mötena?

Kul att ha dig här Mulleman och kram (anständig) på dig! Fia

Ja, det är skönt att se att man inte är ensam i sin kamp. Här är så många som går igenom samma process. På olika steg i resan men ändå liknande resa och process på något sätt. Ingen i omgivningen basunerar ju ut sånt här så man tror ju att man är ensam om att "misslyckas" eller må dåligt. Tyvärr så är vi människor duktiga på att hålla uppe fasaden och väntar eller undviker att be om hjälp eller erkänna svagheter( <-är ett olyckligt ord).

Jag förstår din rädsla, jag har den också.Men även om du skulle falla Eken Kom tillbaka, det händer oss alla. Och är även sagt vara en del i tillfrisknandet. Fast det behöver inte alls bli så. Det är nog ändå bra att ha en plan för hur man ska ta sig tillbaka eller framförallt hur man inte ska hamna där. Bara att komma in här och läsa och skriva lite varje dag hjälper mig att hålla tänkandet på rätt bana tycker jag.

Ja, små förändringar kan vara till hjälp tror jag. Att man hittar sätt att undvika att hamna i situationer eller lägen som skulle trigga suget i början. Jag tror också att det är viktigt att ta vara snäll mot sig själv och ta hand om sin kropp,tillåta sig att vila och göra inget också om det är det kroppen behöver en period. Låt det ta tid. Dra dig undan om du behöver det. Hitta belöningar som är bra för dig. Massage, ett varmt bad, en ny bok eller träningskläder. Det som hjälpt mig mest är att lägga fokus på de saker som jag vunnit varje dag genom att inte dricka. Det kan vara små saker men ändå så mycket värt. Inte se det som en uppoffring utan en vinst att avstå.

Håller med om att det är krångligt att läsa på mobilen. :)

Ha det bra eken!

Ja, det måste ta slut nu. Det finns 3 utvägar har jag kommit fram till. 1 fortsätta dricka tills jag får en för tidig död. 2 fortsätta dricka och bli inlåst på psyket. 3 sluta dricka.
Enkelt val när det finns de alternativen.

..för din beskrivning av känslan av att höra dina barns beskrivning av dig själv som full. Det ger mig ännu en spark i baken. Mina barn är för små för att kunna berätta. Varmt välkommen!

Wow! Fyra månader är fantastiskt.Grattis! Blir så glad av att höra din berättelse, att du lyckades vända om i tid. Mitt drickande gick aldrig så långt, men det var ju bara en tidsfråga innan jag också skulle hamna där.
Finns ingen svårighet eller situation som skulle bli bättre eller lättare om man tog till flaskan. Fast alko-rösten vill gärna lova det. Hoppas bara att jag ska märka i tid Om och när "förhandlandet" börjar och inte dra mig bort från forumet. För mig är det så viktigt att komma in här och påminna mig varje dag just därför.
Tycker du har all rätt att vara kaxig och sträcka på ryggen konstnären! Du har kommit långt och är en inspiration för oss andra.

Idag är min sjunde dag och jag tillåter mig att sova länge utan dåligt samvete eller bakfylleångest. :)

Ha en bra dag!

Hej Morla,
Ny här och har inte läst hela din tråd ännu men har förstått att det varit en berg- och dalbana. Lycka till!
Jag har också bestämt mig nu - nu får det vara slut!

Det sa min yngsta dotter igår. Precis på det där sättet som bara barn kan.
Är ju helt underbart när man tänker efter. Känner inte många vuxna som säger det.
(I alla fall inte många, som man tycker är vid sina sinnes fulla bruk)
Men kanske är det dit vi vill komma? I vilket fall vill vi ju bli älskade,
och helst för det/dom vi är. Ett barns kärlek är ju förutsättningslös, men någon stans
på vägen kan vi även få den att ta skada. Jag är tacksam att mina barn inte vänt sig
ifrån mig. För en förälder är kärleken till barnen oändlig, men alkoholen kan hota även den.
Jag vet i alla fall varför jag valde det lösenord jag gjorde till detta forum, då hösten 2010.

Lösenordet som består av mina barns namn och deras födelsedagar :-)
En mycket mycket stor anledning att jobba vidare på nykterheten,
och det blir jag påmind om, vid varje inloggning!

nu utloggning!

Jag har varit medlem här i över ett år nu. Detta år har varit som en orkan för mig med alla känslostormar. Alkoholen har gjort allt värre. Det vet jag. Ändå har jag druckit. Sist jag drack så började jag dricka klockan 10 på förmiddagen. Under dagen lyckades jag dricka en hel Bib. Dagen efter detta vansinne började jag med Antabus igen. Det känns bra på ett sätt som jag inte känt på länge. Det känns som att jag har druckit färdigt. Jag vet att mitt liv bara blir bättre om jag är nykter och jag har otroligt många saker att vara nykter för. Jag känner också att jag lärt mig mycket om mig själv. Vi hörs kompisar.

Fint för oss "gröngölingar" att få in en "nygammal" erfaren röst. Även jag har haft så mycket utbyte av Mulletantens inlägg.
Både här och i medberoende trådarna. Att ni finns kvar, och till och med kommer tillbaka - trots att ni kanske "räddat ert eget skinn"
Är ju så skönt, men det vet ni ju säkert redan :-)
Klokhet och stöd kan det aldrig bli för mycket av i det vi ny-nyktra går igenom, och fortsatt ska igenom.

//PP

Läste slutklämmen i det du skrev
1:a Jul & Nyår avklarade
Först, liksom som man läser helt normalt.
Sen en gång till, och igen...
Det är faktiskt bara ett par ord men nästan
ofattbart mycket i dom. Första december i mitt
vuxna liv! Flera julbord och födelsedagar. Julhelg
och fester. En månad så full av anledningar att dricka.
Ibland tog du med dig eget dricka ;-)
Tänker på er som klarade det med mig, när det i december
var lite lugnare här inne. Den första tiden är nog aldrig
lätt oavsett när det är, men att som ny nyktra gå in i
december och klara det - känns nu när jag läser det här -
som något stort. "Kraven" från omgivningen att ta ett glas
är nu i januari i alla fall mindre. Nu ska jag påminna mig om
det jag läst så många gånger här inne. Att inte "sänka garden"
när det känns lite lugnare. Finns så många som vittnat om att
det kan vara riskabelt. Stort Grattis till Konstnären idag
som firar sina 4 månader, Hipp hipp Hurra!

Ha en underbar da

Tittade på dokumentären och det både hemskt och skrämmande. Jag blev så berörd.
Grattis till dina 7 dagar det är strongt. Idag gratulerar jag mig själv till 4 månader.
Det hade jag aldrig kunnat tro då i september. Det har och är en stor process.
Jag tror det växte fram under sommaren, hur full jag än var kom tankarna att jag måste
bryta detta destruktiva beteende. Tyvärr gick det så långt att det blev en sjukhusvistelse.
Har haft svårt att plocka fram det som hände, men har varit tvungen för att stappla vidare
på stigen som var som en lina i början. Nu tycker jag den börjar likna en asfalterad raksträcka.
Det lät kaxigt, men jag är inte kaxig har tänkt många ggr om det händer ett dödsfall i familjen.
Hur tacklar jag det, vet inte men jag vill inte ta till flaskan. Det vore detsamma som att dö.
Mår så bra nu hänger inte upp mig på bagateller. Har inte tid med det. Leva och låta levas gäller
nu.
Ha EN BRA DAG
Konstnären

Tack Fenix, det var en bra "ursäkt" om man nu ska behöva ursäkta sig för att man inte dricker alkohol. Men att säga att man planerar att 2014 ska vara ett hälsoår och att man då inte dricker alkohol under hela året, bör bara göra att omgivningen beundrar en. Nästa år kan man ju bara säga att 2014 var ett så sjuhelsikes bra år att man tänker fortsätta på samma spår.
Så bra vi är som mår så bra utan alkohol, härligt!

Nossan! Gläd dig över beslutet denna gång, nästa gång kanske det blir lättare och mer naturligt att säga nej. Varför är vi så oroliga över att säga nej till alkohol, det är ju samhället som blivit sjukt. Jag kör just nu med att 2014 ska bli ett hälsoår. Nu ska jag njuta av att vaknat nykter, dricka kaffe och äta varma bröd till.
ha det bra på resan du och alla kämpar,
Fenix

Tänker på dina flickor där, så du inte känner panik över det! Låt det få ta tid, den tid de behöver. De kanske inte är där än att de är motiverade att ta emot hjälp "utifrån". Tänker att det viktigaste ändå är att de känner att du finns där, beredd att lyssna och är intresserad av hur de har det. Att de känner att du är där.

Håller med mt, försök hitta ditt eget lilla andningshål, ditt eget utrymme. Låt det ta tid för dig också, acceptera att det tar tid. Du behöver inte leta efter flaskor längre, du vet ju ändå, eller hur? Du finner ingenting som du inte redan vet om, eller hur? Det är outhärdligt, det du går igenom nu. Försök hitta något som kan ge dig energi. Har du någon som du kan prata med? Vem tar hand om dig? Fundera på om du har någon som du öppet och ärligt skulle kunna prata med om allt du känner och upplever. Det gör gott att skriva och läsa här, men du kanske behöver en annan kanal också?

Styrkekramar från mig