skrev rabarber i Dag 1

För att du tänker på mig! Jo, jag klarade mig igenom de jobbiga timmarna igår - det går lättare och lättare! Men sömnen, äsch. Sömn är väl over-rated? Jag har väl fått några fler timmar i natt. Kanske 4. Och ska man tänka positivt, så är det ju 2 fler än både igår och i förrgår! Heja det!

Valeriana hjälpte väl inte så bra som jag hade tänkt. Och eftersom jag dricker så mycket mineralvatten, så måste jag ju springa på toa titt som tätt! Precis när man kände att sömnen var på gång.. Fast hellre det, kanske.

Så nu NorthernSoul, är det dag 4. FAN, vad bra vi är!

Heja oss och alla andra som kämpar!

May the Force be with us!!


skrev rabarber i Dag 1

Tack för dina vackra och inspirerande ord! De behövde jag verkligen när jag läste dem kl 2 i natt för att jag inte kunde somna. Värmde och stärkte mig! TACK! Hade det inte varit för dig och detta Forum hade jag aldrig klarat mig så här långt! Dag 4 nu och det går framåt. Har brottat ner demoner på vägen och känner mig starkare för varje dag som går. Med det jag får av dig och andra här så känner jag mig full av tillförsikt att jag ska fixa det här!

Kärlek från mig <3


skrev Dis i Lever med alkoholist och ettårig dotter

Det betyder så oerhört mycket att du skriver och bryr dig!

Jag är inte orolig över att inte ha någon stans att ta vägen, det löser sig alltid. Är spänd på vad banken kommer att säga.

Kram till dig!


skrev karin65 i Vill så gärna lägga av.

Har också sovit sådär..... Mycket tankar och ångest för allt... Inget sug än men vet att det kommer och fasar för det! Men en dag i taget vänner! Nu tar vi dag 2!


skrev Dis i ARG

Kära Trollis. Har läst igenom din tråd och jag tror att du innerst inne vet vad du vill göra. Du mår inte bra och det är inga tecken på att saker och ting kommer att äkta sig enligt vad du skriver. Jag hoppas att du kan finna styrkan till att göra det som kan få dig att må så bra som du förtjänar ❤️ Stor kram!


skrev Li-Lo i Min sambo är alkoholist och förnekar det

Jag tar varmt emot din återkoppling och jag vill samtidigt säga att även om vi som driver alkoholhjälpen/anhörigstödet ibland vill vara delaktiga i en tråd så är det människor som du som gör detta forum till den dynamiska, ofta hjälpsamma, plattform som den är. Det är ert mod, er uppriktigthet och generositet som ÄR forumet.

tack Nickanna och tack alla ni andra. ...och varsågod ;-)

Li-Lo
Alkoholhjälpen/Anhörigstödet


skrev Levande i En dag i taget

Insikter hjälper till i striden med spöket och är en spännande resa att se sina svagheter. För att sedan rensa undan och bygga något starkt av det.
Du gör detta så bra och att vara snäll mot dig själv är viktigast det är du värd.
Kram och hoppas du får en bra dag


skrev Levande i Sanningen

Läkarbesöket gick bra och det kändes skönt har en ny tid om två månader vilket känns bra.
Drömmer väldigt mycket just nu, är som drömmarna vill visa var min stress kommer ifrån.
Lever fortfarande som jag överlevt en hemsk sjukdom och är tacksam för varje dag som viljan besegrar begäret.
För det kommer stunder när spöket nästan övertygat mig om att jag är värd eller behöver fly, vila osv.
Men än så länge är rädslan, stoltheten det som segrar och viljan att jobba med mig själv.
Att se sambandet varför jag är som jag är, men även se konsekvenser av mina val.
Vem vet om jag lyckas kanske jag finner den riktiga levande.
Så njut av våren/ kram och styrka till er hjältar som kämpar


skrev Blomman i Borttappat blomma. Hittelön garanteras.

Tyvärr är det så att här finns alltid alkohol hemma. Vodka, wiskey, conjac och öl. Oftast finns det vin också men det är oftast jag som köper vinet och har jag inte råd så lirkar jag så att sambon köper en flaska.
Sambon dricker öl så gott som varje dag. En eller två och ibland fler. Han har heller inget problem med att jag dricker FÖRUTOM när jag blir för full. Jag börjar tro att vi båda är både beroende och medberoende.

Jag borde verkligen inte dricka nu med ansvaret över djuren som är dräktiga och ska lamma och föla inom snar framtid. Jag behöver verkligen vara alert på alla tecken på fölning hos min häst.

Kosten missköter jag bara när jag är och precis varit bakis. Så ja....jag är fyllefet och det blir bara värre....passar inte i mina kläder längre. Jag vill kunna använda mina kläder och inte konstant köpa större storlek.

Puss och kram alla kämpar


skrev Nickanna i Min sambo är alkoholist och förnekar det

Tack för ditt svar även om det inte är till mig. Jag behövde det verkligen utifrån den situation jag lever i och det jag varit med om. Min anhörig har blivit riktigt arg nu när jag lämnade honom och fick ett vansinnesutbrott och kastade sönder saker inomhus. Jag försöker förklara hur våldsamt det upplevts och hur rädd jag var medan han anser att han bara visade känslor. (Han var nykter) Hans beteende under fyllan har varit liknande det som skedde i nyktert tillstånd och jag försöker verkligen få honom att förstå men det går bara inte? "Är jag verkligen en sån som kan slå någon? Är jag det?!".
Han förnekar och anser att jag som reste bort med det enda hemmavarande barnet är den som gjorde fel efter den situationen. Hans psykolog håller med och jag förstår att han inte varit ärlig med hur han beter sig utan förnekar, förringar och på annat sätt framställer sig som ett offer. Som han alltid gör. (Om du inte bråkade med mig när jag är full, om du inte vore så tjock, om du inte vore så (när jag blev smal), om du inte.. om du inte... så skulle jag "sätt in valfritt beteende")
Tusen tack för det du skriver för det styrker mig som levt i ett mycket manipulativt förhållande där gränserna mellan vad som är rätt och fel hela tiden förflyttas. *kram*


skrev Prickis i gastric bypass

Har inte provat mediciner. Men min rådgivare har informerat vad som finns. Har inte tagit det beslutet ännu.
Känns lite sådär att gå till vårdcentralen och få in det i mina journaler. Jag är feg, jag vet !!


skrev Prickis i Första dagen!

Jag har hittat tillbaka också. Det har gått lite upp och ner men nu har jag skaffat hjälp och går hos en drogrådgivare som är kanon.
Har ingen egen tråd men skriver under karin65.

Prickis


skrev Flärpen i Första dagen!

Dag 2, skönt att vara nykter igår och inte så tung i huvudet idag. Sov så där men är ändå relativt utvilad. Bråk med ungdomarna igår och då kändes det extra skönt att vara spik nykter. Önskar er en fin onsdag!


skrev Flärpen i Ny här

Dag 2, skönt att det gick bra igår. Stack ut och sprang lite igår och kände mig genast duktig och härligt hurtig. Men totalt kaos hemma, stort bråk med en av tonåringarna på em/kvällen. Det är jäkligt jobbigt med tonåringar. Känns extra skönt att vara nykter när man skall försöka behålla den vuxna positionen i relation till en totalt narcissistisk 15 åring som inte fattar sitt eget bästa. Det var bra gjort av mig även om stora bråk alltid lämnar en sorg som sitter i ett par dagar. Påsklov är vidrigt, bättre med skola och rutiner för mina ungdomar här hemma i varje fall. Min semesterkvot räcker ju inte ens till 1/3 av deras lov. Skönt att vara nykter och skönt att inte dricka något i kväll. Ha en fin onsdag!


skrev Flärpen i Vill så gärna lägga av.

onsdag och dag 2, sovit si så där men nöjd.


skrev Sundare i En dag i taget

....starkast sug har jag o vardagarna, helt tveklöst!!! Det är snudd på mardrömsaktigt o jag förstår hur lätt jag har/haft att falla. Längtan efter frid, lugn - inre tomhet.
Har ju hållit på här ett par veckor nu och insikterna fortsätter att komma. Har haft många nyktra fria dagar och några med återfall. Då jag druckit har det handlat om begränsade mängder men beteendet är fortfarande inte ok då jag druckit i smyg. Har känt ångest skam skuld o självhat varje gång jag tagit ett återfall o nöjdhet, glädje o sprittande stolthet över mina vita dagar. Insikt: tänk hur stark alkoholen är, sån potent drog! Om det vore en helt ny drog skulle samhället nog inte legalisera alkoholen idag. Tänk så mycket den förstör! För mig har den gett ångest, rädsla, skam, påverkat kroppens inre organ, gett huvudvärk, illamående, diarré, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, lättirriterad, viktökning, hudpåverkan... Hur dum får man vara? så hette min tråd först men jag orkade inte möta den meningen hela tiden som en träklubba rätt i skallen. Det ÄR dumt att dricka!! Det ÄR svårt att begripa sig på sig själv. I valet mellan fördelarna o nackdelarna har jag utan motstånd o fullkomligt tveklöst valt att grotta ner mig i avskrädeshögen med alla nackdelar. Så: ja, jag är dum!! Men för att försöka vara lite rädd om o snäll mot mig själv försöker jag nu rikta fokus mot att hitta fler hjälpsamma strategier för bibehållen nykterhet. Också i den stressade, pressade, överfyllda vardagen. Där bor min utmaning. Förra veckan sa jag NEJ till ett uppdrag, igår mailade jag ett svar om ett annat uppdrag och där stod det också NEJ!
Min bästa strategi är att skriva o läsa här på forumet varje dag. Så ni lär få höra av mig snart igen...
Ha en fin dag medvandrare där ute. Idag går vi ännu en dag i nykterheten! Kram o styrka till oss sim kämpar ?


skrev Anders 48 i Skakis

Jag förstår dig. Bra att du hittat hit. Om du inte lyckas trappa ner eller sluta själv så åk till Beroendeakuten igen. Kanske du ser det som ett nederlag, men personalen där gör det definitivt inte! !

Hoppas allt går bra! Håller på dig!!


skrev NorthernSoul i Dag 1

Hur gick det igår efter 21 Rabarber? Fick du någon skönhetssömn? Min var helt okej. Nu jobb igen. Ha en bra dag med ett förhoppningsvis nyktert val. Annars är det bara att resa sig igen. Dygn 4 nu :)


skrev förvirrad i Mycket drickande, mycket problem.

Trycker mig mer och mer in I ett hörn , det har du rätt I .. men glädjen har försvunnit helt och hållet vare sig påverkad eller nykter. Det mesta är förstört men jag försöker kämpa för det bättre, men det är en sån lång väg dit att jag inte ens ser ljuset I tunneln. Och tanken ens av det hela får mig att bara supa ner mig om och om igen. När saker går snett så lovar jag mig själv att vara nykter resten av livet, men det håller högst två dagar.

Vet inte längre vad jag ska ta mig till.. Har för svårt att kommunicera med folk, blir så aggressiv på störten och vill bara dricka bort mitt minne när jag försöker ta tag I nånting. Allihopa har fel, jag har rätt.. så har alkoholen påverkat mig.

vet inte hur jag ska ändra mig själv.. kanske har det gått snäppet för långt helt enkelt och finns inget återvändo?


skrev Maharion i Lite råd

Bra jobbat! Bra där att du håller dig nykter, skriv gärna vidare i din andra tråd om det känns jobbigt och hur det går för dig.. :)

Kram!


skrev Maharion i Lite råd

Tack för din kommentar i min tråd, hoppas att mina resonemang kan hjälpa någon :)

Vi kan visst få andra att sluta eller dra ner på drickandet, men det krävs en hel del lirkande och massor med tid och tålamod. Risken är att en tar på sig ansvaret för den andre vilket är olyckligt. Men det är nära omöjligt om en förmanar, ger pekpinnar och är allmänt rättrådig förutsatt att du inte har sjukt mycket makt över den andre, men då har man en ett osunt förhållande ändå! Du säger själv att du inte vill vara någon morsa, tror det är helt rätt.

Grunden är att lyssna, lyssna och lyssna. Leda personen in på vad den känner och upplever. Ställa frågor och lyssna empatiskt. Om det någon stans i lyssnande kommer fram att han själv vill dra ner på sitt drickande så kan en fånga det fröt och stärka det. Om inte det finns ett frö så måste en acceptera och respektera hans val och i detta inte glömma bort att du har egna val, d.v.s. att du kan välja att fortsatta leva ett liv utan honom. Jag tror att välja det sistnämnda är ett sånt råd som en absolut bör ta i sista led, men viktigt att ha i bakhuvudet så en inte känner sig maktlös inför sina egna behov.

Några bra frågor kanske?
"Jag ser att du mådde gott igår, är det något du själv trivs med dagen efter?"
"Hur mår du idag, blev det som du hade planerat?"
"Du vet att jag är mån om dig och jag undrar uppriktigt hur tänker du när du dricker mån, tisd och onsdag (säg aldrig "alltid" utan hänvisa till händelser i närtid som inte går att förneka), är det en plan du har tänkt ut och som du trivs med eller blir det bara så?"
"Du frågar mig om det är ok att dricka, vill du verkligen det själv? Eller är det bara en vana? Behöver du det? Vaför då? Kan du hitta något annat sätt? För mig är det ok, vill bara att du ska må bra."

Problemet med ovan frågor är att om du ställer dem utan empati och låter sarkastisk och dessutom utan att genuint acceptera att han faktiskt trivs med sitt drickande i vissa lägen, eller att du inte få det svar du har tänkt dig så blir det ett förmanande. För att det ska fungera behövs de ställas med äkta empati, omsorg och omtanke, du får inte avslöja att du har en strategi eller baktanke. Därav att du behöver acceptera och respektera hans val. Samma tror jag att du kan du göra med situationer som uppenbart är dåliga, ex att han är dum med barnen o.s.v. fast där har du mer att säga till om och kan nyttja det för att stärka en negativ känsla kring drickandet (skam och skuldbelägga). Här gäller det att stå på sig i omtanken att det är för hans eget bästa och samtidigt få honom att känna empati inför dina känslor.

"Igår när du skällde på barnen, vad hände?” ”Vad ville du uppnå med det?" "Tycker du själv att det var en bra metod eller finns det andra sätt?". (fortarande med äkta empati) Om du inte får de svar du önskar: "Jag håller inte med dig här, kan vi fundera på om vi kan hitta en annan väg, jag hjälper dig gärna om du upplever att det är jobbigt.". "Jag känner mig orolig och ledsen och har behov av att känna mig trygg att du kan ta barnen på ett bra sätt, jag önskar en förändring från ditt håll, men det är du som måste komma på ett bra sätt som funkar för dig som inte slutar med xxxx, har du något förslag?", "Jag känner verkligen bedrövad och önskar att vi ska kunna lita på varandra hur vi hanterar konflikter även fast en är onykter. Är det något vi kan göra annorlunda för att det ska bli bättre?" (Använd vi form, så känner han sig inte lika påhoppad)

Om han är klok, kommer han så småningom märka att hans drickande inte möts utan motstånd och förhoppningsvis själv inse att hans drickande leder till, även för honom oönskade effekter, som kan så ett frö till egen vilja till förändring.

Nu ska du inte ta mitt resonemang för en sanning.. det är högst mina egna teorier. Och om någon här tycker något annat så tar jag inte illa vid. I övrig är jag beredd att hålla med Aeromagnus. Någonstans finns det inte ork att ändra på andra, det tar sån evinnerligt med tid och kräver så sjukt mycket tålamod och manipulation. En ger ofta upp sig själv på kuppen.

Kram!


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Har alltid pratat mycket med mina barn, även om mitt A-beroende .Dom har frågat varför jag måste dricka?Mitt svar har varit att jag är beroende. Men har det senaste året sett en sorg i ögonen på sonen när jag sagt att jag ska "köpa lite vin". Måste du? Har han frågat med ibland bedjande tonfall och ibland surt. Gång efter gång efter gång...... Jag låg och sov jour på jobbet en natt och började tänka på sonen. Jag mindes hans sorgsna blick när jag stannade bilen vid bolaget. Där jag låg kände jag hans sorg, hans förtvivlan av hur hans älskade mamma satt uppe var och varannan kväll och drack sig full. Hur rädd han kanske kände sig för att han inte visste hur full jag blev. Jag drack så sent jag kunde för att han skulle märka så lite som möjligt. Men även om han sov så somnade han aldrig tryggt när han visste att jag drack. Än värre var det helgkvällar när både mamma och pappa var fulla. Det kunde sluta med hög musik och ibland gräl. Jag ligger i sängen och börjar själv gråta när jag tänker på att han förmodligen många kvällar känt sig sorgsen och ledsen och rädd. Och att jag hans mamma gjort honom så illa. Som tur är är min son en stabil och smart kille. Jag pratar med honom om mitt tillfrisknande och jag har aldrig lovat barnen att jag ska sluta dricka alkohol. Däremot har jag lovat att jag ska försöka. Nu kan jag i min nykterhet känna skuld för att jag druckit så mycket och kanske skadat hans själ. Pratar dock med sonen ofta och jag känner att jag är förlåten........<3


skrev Maharion i Mycket drickande, mycket problem.

Hej!

Tycker du är modig och stark som skriver om din situation. Din situation låter i mina öron som att du på intet något vis har det lätt just nu.

Hör att du har ett långt förhållande till alkohol och du ser dig själv som att du har blivit ett med den. Massa trassel som din relation till alkoholen har skapat runt om dig och trängt in dig i ett hörn där du känner att du har svårt att navigera ifrån.

Vad tror du själv att du behöver göra? Gissar att du har tänkt en hel del på detta.

Styrkekramar till dig!


skrev Blueeyes i Lever med alkoholist och ettårig dotter

Ha! Insåg nu vart du befinner dig ?! Om det nu är i den svenska så har jag kontakter där med. Som tidigare har hyrt ut och till 'vettiga' hyror.
Kram


skrev Blueeyes i Lever med alkoholist och ettårig dotter

Hej!
Hag tror han gjorde slut för han vill vara den som tar beslutet. Det ger honom lite makt.
Nu är det lite svårt det här med bostad. Jag har kontakter i usa, australien och portugal och tyskland. Om du nu råkar beginna dig på mågot av de ställena får vi se om jag kan hjälpa dig. Utan att lämna ut info till allmän beskådan.
Hoppas det går bra pä banken.

Ta hand om dig nu!