Senaste kommentarerna i forumet

Två arbetsdagar avklarade och vinsuget kom igår kväll. Precis som Nike skrev om i sin tråd dök det upp när jag hamnade i soffläge och pausade. Kände otillräcklighetskänslorna, eller egentligen bara oron för att vara tillräckligt förberedd, kompetent.. you name it. Stressen han inte ens uppstå innan stresskänslan uppkom och behovet av att fly bort och belöna mig. Råkade dessutom slå på tv´n och kolla på Maria Wern på 4:an där ett tjejgäng satt och drack vin och hade roligt tillsammans (innan de började dö som flugor... men det hör inte hit just för tillfället). Känslan som dök upp då var att "ska jag verkligen aldrig mer...".

Allt späddes på när jag loggade in här i em och såg att Alkoholhjälpen hade nämnts i Godmorgon Sverige. Jag kollade på klippet som handlade om en vit månad. Det jag hörde (hörseln och förståelsen är ju ofta selektiv) var att en vit månad är bra för att bryta mönster och att det långt ifrån är alla som dricker för mycket som måste avstå helt från att dricka utan att det är individuellt, men för en del är det bara det alternativet. Direkt dyker tankarna upp - är jag verkligen en av den gruppen som måste avstå helt. Hade/har jag verkligen så svåra problem att det bara är det som är alternativet?? Jag har inga problem egentligen med att spela hela filmen från början till slut om och om igen, men det känns så förb... surt att tänka tanken för långt framåt. Och jag märker också hur lätt vindflöjeln svänger... verkligen lätt att höra det man vill höra. Någon annan hörde och tolkade säkert klippet annorlunda.

Ändå har den här kvällen blivit helt ok. Var iväg och tränade ett pass tidigare, att ta ut sig fysiskt är balsam för en orolig själ, ska träna lite meditation genom mindfulnessappen innan jag knoppar in också. Det MÅSTE finnas sätt att hantera stress och oro utan att ta till alkohol.

Godkväll alla ni där ute som orkar läsa... och ni andra också...
/m

Ja, suget slår verkligen till snabbt. Har inte haft något sug alls sedan nyår eller jul kanske, men igår efter första jobbdagen slog det till... När allt som varit liggande på skrivbordet ramlar tillbaka över en igen, planering och förberedelser som inte är helt klara. Vinet har varit en synnerligen effektiv metod att hålla sådana tankar borta på kvällen, när man kommit så långt som till soffläge, eller matlagningen.

Jag har laddat ner Mindfulnessappen som Buzz tipsade om, tänkte lära mig att vara närvarande här och nu. Tycker de är bra, men det kräver nog övning att vara närvarande här och nu. Det är ju dessutom motsatsen till vad vi ägnat oss åt med vindrickandet. Hoppas i alla fall att du klarade att stå emot. Det blir lättare ju längre tiden går, men funderingar och undringar finns ju om och när suget kan tänkas upphöra helt.
/m

Hej Anli! Ingen press utan jag vill bara låta dig veta att jag saknar dig mycket och hoppas att du mår ok.

Kram Fia

Hej Nike! Jag känner igen känslan. Belöningssystemet som vill "unna" sig efter en jobbig dag. Men ett kallt glas granatäppeljuice låter inte helt fel det heller. Minstingen tycker nog att godnattpussen smakar bättre då.

Jag är glad över att du startade en egen tråd. Dels kan jag följa dig. Dels tror jag att det är nyttigt.

Fia

Fan det känns tomt! Jag mår bra, sover bra, tränar allt är så som jag vill ha det! MEN känner en fruktansvärd tomhet o rastlöshet! Det är när de här känslorna kryper på som jag går o köper lite o dricka ringer i hop några o dricker! Brukar bara dricka själv ibland...Denna gången är min tanke att jag inte ska dricka! Det är inte helt lätt! Tankar som "varför ska jag inte dricka, jag är ung o gillar att dricka, det finns hur många som helst som druckit mer i sin ungdom än jag" sen brukar jag festa! Jaja jag ska inte dricka idag iaf..det har jag lovat mig själv! Jag vet att så fort jag trillar dit så kommer jag ångra mig, denna gången ska inte behöva ångra mig, denna gången ska jag bara skita i att dricka!

hade jag idag :-( vinkades förbi och fick inte blåsa.
Konstigt...det har inte önskat de senaste tio åren

hade jag idag :-( vinkades förbi och fick inte blåsa.
Konstigt...det har inte önskat de senaste tio åren

Läser artikel i aftonbladet från 2012.

Ångest och depression är två av de sjukdomar som alko­holmissbruk orsakar. Alkoholen påverkar signalsubstansen serotonin i hjärnan som har betydelse för ångest, depression, stämningsläge och aggressivitet.En ny svensk studie visar att serotoninfunktionen försämrades med 45 procent hos kvinnorna efter fyra års alkoholmissbruk (12 flaskor vin i veckan) – för männen tog det 14 år.
– Ju längre tid man dricker, desto sämre blir serotoninfunktionen, men hos kvinnor går det fortare än hos män. Förr eller senare får alla med svåra alkoholproblem ångest och depression, säger Kristina Berglund, psykolog vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.

– Ångesten, depressionen, min rädsla för att dö – allt försvann med mitt tillfrisknande. Allt var alko­holrelaterat, säger My Skars­­gård.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article14820229.ab

Ingen alkohol på ytterligare två dagar, och inte myclet till sug senaste tiden heller MEN precis NU är jag sugen. Hemma från jobb och förskolehämtning, lite stressad att jag inte hunnit förbereda allt inför morgondagens uppsatshandledningar, maten ska strax lagas och maken kommer över senare ikväll......... I samma ögonblick jag sjönk ner i soffan för en liten paus bara slog det till VINSUGET.

Så ja, det är nog rätt uppenbart att detta är en av situationerna jag måste lära om, pusta-ut-stunden när jag kommer hem eller när jag lagt minstingen. Nåja, jag har härligt sträv och syrlig granatäppeljuice i kylen, ska ta ett sådant glas och kanske äta något. Och försöka hålla ut en kväll till.

/n

för mig idag då. Hunnit jobba två dagar nu och hade väntat mig att jag skulle vara ganska pigg och kry. Har faktiskt varit ganska trött dock. Haft svårt att somna på kvällarna och inte blivit många timmars sömn. Hoppas ger med sig.. Men vet ju att alternativet ifall jag druckit hade varit ännu värre med stor risk för att jag varit tvungen att ringa mig sjuk, så känns ändå ok!

Tänker mig detta som en process jag är i nu. Inser att det rimligt vis kan ta månader innan kroppen och framförallt knoppen, som jag är mest orolig för med minne osv.. återhämtat sig efter allt den varit utsatt för.

Yes jag kommer att hänga här nu! Lovar också att jag måste skriva även om det skulle gå illa.
Angående att också ta det lugnt ibland och inte pressa sig för hårt har jag faktiskt blivit mycket bättre på det efter att ha gått i väggen tidigare. En annan sak sen att jag nu under senaste månaderna varit rädd för att det ska hända igen. Lite för mycket skyllt på att jag fortfarande så känslig efteråt. Men egentligen har det väl berott till 90% på drickandet. Pinsamt. Märkligt att man är så bra på att lura t.o.m. sig själv.

det befriande skrattet hade jag med 3 månader in i nykterheten när jag blev stoppad och fick blåsa ! Lycka !!
Jag kommer ihåg att jag sa till polisen att han kom försent med blåsen :-))

no see Mulleg....mannen :-))

Säg nu ärligt : Inte tafsade jag väl speciellt mycket på dig när vi kramades på Landsmötet ?? :-)))

En kram för mig betyder så oändligt mycket mer än sex eller tafs....respekt, människokärlek, tröst, uppskattning, tack och inte minst en gest av förtroelighet och förståelse.

Jag är glad att du börjat skriva här igen, du behövs !

Kram !!!

till forumet och ja, du har nog bara känningar av bakfyllan !

Läs runt och begrunda din situation samt fundera på om du ska känna efter med några vita veckor ?

Och häng kvar här, det hjälper mer än man kan ana !

var både bra och mindre bra. Det som var mindre bra (ur mitt perspektiv) var att jag inte fick träffa samma person som sist. Den förra kvinnan jag träffade för ett år sedan var mycket äldre än jag och hade många års erfarenhet av sitt yrke. Det kändes tryggt och det kändes verkligen att hon visste vad hon pratade om. Den här tjejen var ganska ung (undrar om hon har egna barn?) och det upplevde jag som lite svårt att förhålla mig till. Men, bortsett från hennes ålder, så kändes det ju skönt ändå att få prata med någon utomstående, som inte har någon som helst relation till mig och som ändå vet hur det är och hur det funkar, vilka tankar och känslor som dyker upp, som INTE DÖMER. Bara det! Den där frågan som alltid hänger i luften annars, om jag ens andas om en bråkdel av hur det är hemma "varför lämnar du honom inte - omedelbart?!" "varför stannar du kvar om du har det sådär?". Den frågan finns inte ens i rummet! Jo, JAG, ställer den till mig själv och hon försöker hjälpa mig att svara på den, genom olika förklaringsmodeller som gör det tydligare.

Hon fick mig också att förstå en annan viktig sak, som jag hittills inte har tänkt så mycket på men som jag inser att jag måste ta tag i. Det är att inse och acceptera att jag aldrig kommer att uppnå ett samförstånd med honom om att avsluta relationen. Jag måste acceptera att jag inte får ett "avslut". Ni vet, det där man gärna eftersträvar ändå, att man ska kunna prata ut, gråta, vara ledsen, arg, besviken, säga allt man behöver säga för att gå vidare. Det kommer aldrig att bli så. Jag kommer inte att kunna avsluta det här på ett bra sätt. Nånstans så känner jag en sorg i det, och jag tror att det kommer att bli jobbigt. Men nu har ju tanken väckts i alla fall så jag ändå har en chans att förbereda mig på det.

Kan fortfarande känna ibland att det är som om allt inte har hänt. Just nu har han varit "snäll", eller vad man ska säga, i säkert två veckor... Nu börjar jag undra om det är så att han genomgår något slags förändring? Vad är det som händer? Fast när jag tänker efter så har han ju druckit en hel del den sista tiden, senast inatt en hel flaska whiskey. Ja, en stor. Han låste in sig i ett rum och lyssnade på musik hela kvällen/natten. Väckte mig kl 01 och höll mig vaken till 03, så jag kan säga att jag varit ganska trött idag på jobbet. Själv ligger han hemma i sängen och är bakis. Har dock offrat sig och lagt in en tvätt i maskinen, men meddelade mig att jag får ta resten när jag kommer hem för att han måste vila eftersom han ska jobba imorgon. Efter att ha varit hemma i en och en halv månad. Empati...igen. Börjar känna förakt, faktiskt. Inte lika mycket för mig själv längre, men för honom...

Tack blev så himla glad. Jag håller garden uppe. I går var en dålig dag, jag
fick världens sug och jag vet inte var det kom sig av. Började bli jäkligt orolig
och jag såg vinflaskor för mitt inre. Har inte känt så här på 2 månader. Det kanske
är så att det är nu man ska se upp. Men jag stod emot, och blev lugn framåt kvällen.
Blev rädd över tankarna, och inget speciellt hade hänt. Ja nu vet jag det, det kan
slå ner som en blixt. Idag finns inte dom tankarna. Märkligt eller hur.
Hoppas det går bra för dig.
Kram
Konstären

Nä, så klart att du inte är någon ond människa. Du har utvecklat en kronisk sjukdom som du måste ta på allvar för att överleva. Din beskrivning ovan vittnar om att du gjort just detta nu. Klokt!
Fortsätt vaccinera dig mot infall och dumma idéer genom att logga in här och läsa och delge i den omfattning du tycker att du behöver för att tillfriskna. Vi befinner oss alla i liknande situationer som du härinne och det är, som du skrev, mycket lättare att resonera och diskutera problematiken med de som redan är på samma plats och har samma kamp att föra för friheten att leva sitt liv utan alkoholens inblandning.
Återigen - Välkommen!/NM

av dig, skriver ner det du känner och upplever här och nu. Det här är ett bra forum för det, där du kan se det viktigaste av allt - du är inte ensam och det finns hopp! Du har också tillgång till andras berättelser och feedback på din egen berättelse, allt detta är en hjälp för dig framåt. Dagbok är också en jättebra idé, där du kan skriva även dina allra innersta och mest privata tankar och upplevelser som du kanske inte känner att du vill/vågar skriva här, även om man är anonym. Det har hjälpt mig otroligt mycket att få berätta här. Jag går tillbaka ibland och läser alla inlägg från början till slut och kan se att mina tankar och känslor har förändrats mycket under resans gång. Jag har förändrats. Oavsett vilket mål man har, om man som jag gett upp hoppet om relationen och vill lämna, eller om man hoppas på förändring och förbättring så är det någonstans precis det man kan får hjälp med genom att skriva, läsa, öppna ögonen och våga se. Våga se sanningen. Utan förskönande omskrivningar, som är så lätt att falla in i om man inte verkligen anstränger sig.

Det finns hopp om förändring. Möjlighet till förändring. Även om du inte kan förändra din man, så kommer du att förändras och det kommer att göra dig starkare och det kommer att få dig att må bättre.

Styrkekramar!
/Yogi

Tack Mulleman! Och även mt om era ärliga svar om "kramkalaset". Visst måste det vara så. Som i alla sociala situationer. För de flesta är en kram något oskyldigt, men ett eller annat äckel lyckas alltid hitta tillfällen. Ibland helt omedvetet. Det var en bra jämförelse, den där med tonåringar. Lite kalvbenta står vi där och fattar inte riktigt vad som händer med oss och våra kroppar.

Ska nog ge det en chans till när jag kommer hem. För jag kan behöva det. Antabus är ok, men jag vill inte behöva ta en tablett varannan morgon i resten av mitt liv. Jag litar inte riktigt på mig själv ännu. Jag har slutat så ofta förr, för att några dagar eller veckor senare tänka att; "Så farligt var det ju ändå inte?" Så jag kan nog behöva en liten påminnelse om hur farligt det är. Dessutom har jag nu läst om kvinnogrupper. Kanske blir man inte lika upphånglad där?

Läste Magnus svar till Pellepennan om morgonens antal gästbesökare idag. 190 styckna. Pga ett inslag i morgontv. Men herregud? Hur utbredd är denna sjukdom? När man mår som värst tror man sig ju att vara ensam i världen om den.

Fia

Ok, då förstår jag. Ska bli kul att se om det ger ökad trafik. Två timmar senare ser det ut som vanligt igen, men det kan ju blir mer till kvällen.

Bra idé med ditt inlägg Berra! Ska inte söla i din tråd, så att det ligger läsbart ett tag :-)

//PP

Tack Nike för gratulation om ett års dag. Hade inte ens märkt det själv. Men visst stämmer det. Stämmer också att jag idag är delvis en annan kvinna. Känner inte längre samma skam. Eller samma orkeslöshet. Inte samma ilska trots att jag fortfarande ofta är arg, men kanske är det min sanna natur? Folkilsken :(

Tack Askan för boktipset. Har beställt den och det blir något att se fram emot vid hemkomst. Verkar jätteintressant för mig.För visst är det så. Omvärlden dömer mig bra mycket hårdare än de dömer min barnlöse make. Jo, vi har fortfarande semester, nästan en vecka till och jag märker att detta "lyxliv" passar mig bra. Att slippa laga mat och känna solen mot min kropp. Slippa fundera på vad och framför allt hur mycket jag behöver klä på mig. En tunn klänning räcker fint. Ofta samma klänning i flera dygn. Ingenting är lika "pissnödigt" som hemma i Stockholm. Önskar jag kunde bli kvar för evigt. Det otäckaste är att om jag INTE hade hällt ner så mycket pengar i strupen så hade jag kunnat stanna.

Men ingenting är försent än. Ny resa redan bokad. En av fördelarna med att inte ha barn. Pengar och tid kan slösas på mig och mannen ;-)
Är jag en egoistisk bitch? Jag tycker inte det. Egoistisk hade jag varit om jag till varje pris hade velat ha en liten flicka/pojke som hade fått ärva mina gener. Vackra fötter men tunna stripor till hår. Att döma en medmänniska till det är i mina ögon elakt.

Igår fick jag äntligen mitt dykcert. Det som för resten av gruppen tog ca tio dagar tog tre veckor för mig men jag väljer att se det som att den gullige 20 någonting läraren förhalade det för att gillar att hänga med mig.

Hoppas ni alla har det bra nu när vardagen har dragit igång på riktigt liksom.

Fia Fridykare

Med anledningen av att Magnus skrev att forumet nämdes på morgonteven i morse så vill jag gärna passa på och hälsa alla nyfikna förstagångs-gäster välkommna.

Det här är ett forum som funnits ganska så länge,2007 vill jag minnas.
Har själv varit aktiv de senaste sex åren sedan den dagen då jag förstod att jag inte längre kunde hantera mitt drickande, här finns ett starkt stöd och förståelse oss anonyma användare emellan.

Forumet verkar vara en första länk när man upptäcker att man har svårt att kontrollera sitt drickande, och här kan man få information och prata av sig utan att kontakta sjukvården, dvs här får man vara rädd och beroende utan att man registreras någonstans, det är det fina med vårat forum.

I den nedersta avdelningen på framsidan pratar många av sig som är medberoende till de som dricker för mycket eller för ofta.

Hursomhelst du är inte ensam i dina funderingar om ditt drickande, vi är massor av liknande själar här.
Det gör ju inte problemet mer legaliserat att vi är många.

Var och en måste ta ansvar för sitt egna drickande, det finns inga omständigheter att kunna skylla ifrån sig på annat.

Här kan du finna dina medmänniskor i olika stadier av sin insikt och framgångar mot ett av västvärldens värsta hot mot den sociala välfärden.

Vi som trodde att alkoholen gjorde precis tvärtom, att vi skulle bli ännu mer sociala.

Forumet vittnar om sanningen, läs och fundera sedan om inte många av inläggen kunde vara skrivna av....dig

Välkommen du med, vi är många i samma båt, ska du med på resan?

Berra

Anders Hammarberg pratade om att man kunde gå in på alkoholhjälpen idag på Godmorron Sverige. Kanske det var många som tyckte att det verkade vara en bra idé :)
/magnus

Följande status på forumet idag på förmiddagen. Har inte sett det tidigare.

För närvarande är 2 användare och 190 gäster aktiva.
Inloggade användare
Bara_Adde
Yogi

Imorgon är nu idag, och varje dag finns en ny chans.
Att börja hålla sig nykter är lika svårt idag som imorgon.
När ett par nyktra idag har samlats, går det lättare.
När många imorgon samlas, blir det svårare.

Lycka till!

Du ska se att det ger massor! Våra historier är ofta lika, men ändå olika.
Häng kvar, och stort lycka till!

//PP