Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det toppen!?
Själv inne på 5 veckan.
Keep it up!

precis vad du känner. Du har rätt, vi är värdefulla!! Jag har ett jobb som jag inte trivs med. Jag funderar allvarligt på att säga upp mig.
Livet är för kort och gå runt och må dåligt. Detta gör ju också att jag dricker mer. Träningen mår jag bra av, dels minskar stressen och träna bakis är ingen höjdare.
Och visst skäms man, jag en vuxen människa. Hade en incident i helgen med för mycket vin, då ringde sonen.
Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om så jag fick ringa upp honom dagen efter och fråga. Turlig nog kunde jag säga som det var till honom, att jag var onykter, men inte att jag dricker för mycket.

Har du också slumrat till i semestern måtro? Hur mås det?

Kan bara minnas hur det var när jag var litet barn och satt där jätteledsen inne på mitt rum. Mamma kom in och frågade "vad står på".
"Jag har inget att göööööööööraaaaaa", tjöt jag - omringad av högvis med Lego, playmobil, cowboypistoler, kritor, tvspel, bandspelare, serietidningar, leksaksbilar.

Egentligen hade jag ju hur mycket som helst som jag kunde leka med, men av någon anledning så blockerade hjärnan allt och inget kändes roligt, fanns ingen motivation till något och då kändes allt tråkigt.

Ibland ser jag det lite som att det kanske är så A fungerar för mig nu idag. Allt blockas och "inget" blir roligt, fast att jag har massor med roliga leksaker omkring mig. För visst, över 30 år äldre, men nog omges jag av leksaker fortfarande, dock i dyrare format ;)

Du imponerar med din viljestyrka, vad bra det går för dig! Låter som om du haft en bra sommar ju. Varm kram påre!

Får en klump i halsen både av Izabells ord och av dina ord Kvaddad. Två olika syftningar, två olika vinklar, men där behovet av hjälp och stöd behövs. Ta hjäääääälp, för det går att ta sig ur det. Styrkekramar och värme till er båda.

Har du liksom jag haft lite semester härifrån... miss you! :)

Flytta nu, du har gjort allt du kunnat. Du har definitivt stöttat och detta är definitivt inte ditt fel. Förstår om du vill fortsätta va ett par och umgås när han är nykter men tror det bästa för er båda hade varit att du vägrar ha någon som helst kontakt med honom på flera månader för som du säger så styr han dig ju nu ändå. Hitta nya intresse och hitta på saker med era barn, släktingar, vänner. Sätt ultimatum om du är beredd att stå för dem. Annars lev ditt liv så mycket du kan och träffa honom endast ibland sporadiskt när han är 100 % nykter.
Jag har själv svårt att lämna min pappa helt. Träffar honom då och då, ibland när han har en nykter period så träffas vi ofta, ibland inte på flera månader. Men jag ska säga dig att jag mår bäst när jag inte har nån kontakt med honom alls i de perioderna. Då oroar jag mig inte och jag mår bäst då. Säger ibland till min sambo att jag ska säga upp kontakten med pappa men det är så svårt, så just nu funkar det att träffas då och då men varje gång man ska träffas så är jag så orolig att han inte ska va nykter.
Lycka till men stå nu på dig att du ska flytta och ta hand om dig själv i första hand.

Det här kommer att låta hårt...
Men, Av vad du skriver så är du beroende utav alkohol. Det ända jag kan råda dig till är total avhållsamhet från allt vad alkohol heter!
Det är ytterst få som lyckas att 'trappa ner' sitt drickande utan att ta återfall för att senare hamna i ett ännu värre missbruk.

Kämpa på!

Nykter en månad nu!

... ytterligt lätt och otvunget i en dag där ens enda måste är att svälja ett p-piller.

Vill bara säga att det är fruktansvärt att läsa din historia här, sorgligt att samma sak upprepas om och om igen. Snälla, för din egen skull, lämna honom. Ni behöver inte skiljas och ni kan fortsätta umgås när han är nykter om du vill, men att leva mitt i det där drickandet är inte hälsosamt för dig själv. Bevisligen mår du inte heller bra som inte kan sova utan sömnpiller.
Min pappa har druckit hela mitt liv och jag är så tacksam för att min mamma valde att lämna honom tidigt. Så att jag sluppit vara för nära, det räcker med den oro man känner när man inte ser det. Jag måste också säga att jag mår som bäst när jag inte träffar honom alls, men kan inte själv bryta kontakten helt så väljer att umgås med honom när han är nykter men är ändå en ständig oro varje gång man ska ringa honom eller ska dit att tänk om han har druckit.
Sätt dig själv först nu och skaffa en egen lägenhet så att du får space och så att du kan slippa vara mitt i detta helvete. Förhoppningsvis blir det en tankeställare för honom och att han äntligen väljer att inte dricka men håll dig därifrån tills det verkligen är bevisat = flera år av nykterhet. Det enda du gör nu genom att stanna är att hjälpa honom i hans missbruk. Du städar upp efter honom, hjälper honom i säng mm. Om du inte finns där längre så kanske han till slut själv väljer att sluta, för som sagt så ligger valet endast hos honom. Ditt tjatande hjälper inte, det måste du förstå. Bättre att sticka och säga att du finns där för honom när han verkligen bestämt sig men alla initiativ måste komma från honom from nu. Du kommer ha det bättre på ditt håll, för nu lever du bara på hoppet att han ska inse, men sitt inte där hemma och titta på tills insikten kommer för till slut är det för sent och då har du ägnat halva ditt liv åt hans missbruk. Bättre att du börjar leva på ett annat håll och hoppas att det löser sig. Men dags för dig att må bra först tycker jag. Det har ju inte funkat det du försökt än så länge så dags att prova nått nytt. Lycka till.

... Min kamp. Part one. Hur artar sig ditt nya hem?

Hur har du det och hur går det för dig?

... delar med dig av detta. Det får mig att tänka till igen och igen. Hur är det med dig i dag? Hoppas skakningarna bedarrat och magen kommit mer till ro. Hoppas att du själv kan göra detsamma, B. Landa - och fortsätta där du var men med ytterligare en viktig insikt med dig på resan. Varm kram.

Vi har det så himla gott där vi är att vi blir kvar några dagar till. Underbart att sista semesterveckan bjuder på all denna sol. Aaaaah..! :D

Vi finns här för dig!

Det känns som om A håller på att tappa greppet om dig och att det är du som bestämmer över A och inte tvärtom! Blir riktigt lycklig å dina vägnar! Det känns bra för mig också, men för säkerhets skull tar jag antabus varje måndag morgon. Jag känner mig tryggare då, helt enkelt. Ska på kräftskiva på lördag och KÖRA BIL ! Ska bli riktigt spännande att testa något nytt.....!

Du KAN du inte dricka och slipper dessa jobbiga förhandlingar med dig själv. Funkar utmärkt för mig att ta antabus varje måndag för då behöver jag inte utsätta mig för frestelsen under veckan. Det går då automatiskt lättare att vara måttlig under helgen.

Där igen. Inga katastrofer på några dagar, lugnet börjar infinna sig så smått. Hemma i huset. Han måste absolut handla mat. Jag hittar ett öppnat sexpack 3,5 i källaren och ett annat i kylen. Senare på kvällen är båda slut. Jag säger att jag har noterat detta men vill inte prata mer om det på natten. Så i kväll ser jag den välbekanta slöa blicken när jag kommer hem. Han undviker att tala om gårdagens drickande och när jag på mitt numera helt kalla och sakliga sätt tar upp frågan får jag åter för femhundrade gången höra att jag är kontrollant. Orkar inte prata med honom, grejar med annat. Vid tio hör jag hur han går in på toaletten, en duns och efter en stund kollar jag vad som har hänt. Golvet är blött, han har försökt torka med toapapper, sina byxor och en handduk. Jag stänger dörren om honom igen och när han sen går upp och lägger sig hämtar jag såpa och mopp. Är inte arg, inte ledsen, bara så jävla trött på detta. Jag har mycket att göra i morgon och tänker inte ägna energi på honom nu.

Ändå så sorgset.
Hur jag vet nästan hela historien för den kvällen
Och vill ge han en "chans" att tala sanning.
Å om sanningen skulle komma skulle jag bli förbluffad.
Men....haha nää inte nån sanning om hur han kört ner grannens 4 hjuling (grannen ovetande)
I sjön. Att han var kvar i huset men de andra for ner till sjön.
Men ändå....så känner jag alla som var med å han VET att jag lätt kan fråga där.
Å ändå ljuger han....
Jaaa så mycket så mycket jag trott på han sagt genom åren.
Så mycket som han svurit att de han säger är sant....
Skrattar men blir sorgsen fast jag bara fnyser å rättar han inte heller....
Det får komma sen.
Skriver detta lite för att komma ihåg denna känsla. Komma ihåg lite av den likgiltiga känslan.
Känslan å vetskapen att jag känner mig klar.
Färdig.
Nu räcker det!!

Konstigt hur det fungerar.
Ja jag håller på och packar och ska flytta i slutet av september. Min man har äntligen tagit tag i sitt och skaffat en lägenhet till sig själv.
Han bönade och bad att jag skulle följa med till stugan i helgen. Han var mer eller mindre nykter på veckan, bara ngra 3,5or. Så han loooovade vara nykter under helgen. Jag mitt nöt tror en en gång på det. Full i fredags hela lördagen och tillnyktring på söndagen. Blåste på måndagmorgonen fortfarande 0,22 utan att ha druckit på söndagen. Nu har han en en gång bestämt sig att ingen mer alkohol ... Han var på Riddargatan och träffade doktor som säger att han vill vänta på provsvar innan antabus. Nu kommer han ta iallafall imorgon för att bara säker på sig själv. Om han nu tar så är det första gången han gör det av sig själv.
Jaja vi får se jag ansvarar inte för hans handlingar längre.
Han behöver mig för att bli nykter men det är ju redan förbrukat.

Tack detsamma till dig - bra jobbat där med nykter tillställning. Känslan när man vaknar utan bakfylla och ångest är obetalbar. Nu gäller det vara att vi håller fast vid detta - det skall bannemej gå!!!!!

Hoppas det gått bra idag och att det varit bra för din dotter att träffa kompisarna igen. Och tänk på alla barn som kommer att kunna dra nytta av både din och din dotters insats i detta om nu skolan aktivt arbetar för att ordna upp situationen. Det gör så ont när barnen far illa och jag är så imponerad av att du inte valt att fly. Hoppas du kan se att du gjort vad du kunnat. Kramar!

Prova medicin så du inte kan dricka.