Senaste kommentarerna i forumet

Jag har kikat lite på det ni skriver om olika preparat som man kan beställa på nätet. Spontant tycker jag inte att det är att rekommendera att försöka medicinera sig själv med denna typ av preparat, Det kan finnas en osäkerhet kring om beställda preparat verkligen innehåller det som anges. Det finns ingen som tar ansvar för detta eller för eventuella biverkningar, som med läkemedel.

Vårt generella råd när det gäller olika abstinensbesvär är att kontakta sjukvården. De kan ge rätt typ av hjälp så att man slipper lida i onödan och de kan också hjälpa till att utesluta att problemen beror på andra medicinska problem. Jag kan inte säga så mycket om de besvär med trötthet som du beskriver, men ska försöka ta reda på mer.

Vi kan inte tillåta rekommendationer av nätbutiker på ett offentligt finansierat forum som detta och jag kommer därför att redigera bort dessa. Jag hoppas att ni kan ha förståelse för detta.

/magnus

Jag har saknat dej, har i och för sej själv slarvat lite med forumläsandet det senaste kvartalet och missat att du skrivit lite i december.

Så bra att du separerat om din man var dum mot dej, en skitstövel är inget att ha. Har dock en stor förståelse för att man vill dränka sina sorger om man är hackkyckling, men som PP skrev så är simkunnigheten hos elände utmärkt vilket vi vet. Egentligen...

Nu är det som du redan vet det viktigaste att du tar hand om dej själv och landar i Verkligheten, din nya boplats, där det är du själv som styr hur du mår.

Ta hand om dej!
Jättekram från mej!
/MB

Du ska vara stolt. Kanonbra av dig. Själv firade jag fyra månader i tisdags. Det skulle
ju vara en bra dag, men då slog suget till utan förvarning jag blev inte av med det förrän
framåt kvällen. Blev helt chockad försökte tänka som i Hemligheten, jaglyckades till slut.
Vända negativa tankar till tacksamhet för det jag har. Det var ruggigt, men har ju hört
att det kan krisa omkring 3 till 4 månader. Så nu håller jag garden uppe. Kanske ska det
vara så här ibland.
Visst ska du koppla av på kvällen, utan dåligt samvete. Har oxså tänkt på det, när man
drack satt man som en soffpotatis, fattade noll på TV. Då är det bättre att vara klar i
huvudet, dels får man ju saker gjorde mot innan.
Att ha en liten valp är som e bebis mycket jobb ut och in men belöningen kommer till en
massor av kärlek.
Jag tror du klarar dig över dag 12.
Må jättebra det är du värd
Konstnären

Hej Askan!
Jag känner definitivt igen mig i att jag måste ha något som talar om för mig att det är ok att sätta mig och bara koppla av. T.ex. vin. Det är liksom inte ok att bara sätta sig för sin egen del. Eller det har i alla fall inte varit, jag jobbar med det nu, att sätta mig och bara sitt med en kopp te, eller bara jag och jag.
Det var jag som skrev om att hitta tillbaka till känslan av att älska sig själv, och att jag undrar om det går att hitta en förbehållslös kärlek till sig själv som inte är prestationsinriktad. Vi verkar vara många med duktighetskomplex, med bra jobb och utbildningar och examina både här och där, men som ändå tror att vi är en bluff, som ska bli avslöjade när som helst. Det är i alla fall så jag känner det, men jag försöker jobba på att känslan att duga och vara nöjd med mig själv ska kunna komma inifrån. Tänker att jag är "bara" drygt 40 så det är tid ännu att hitta den jag är och vara och leva som JAG vill och vara nöjd med mig själv.
/m

Har flera gånger läst här på forumet om den förvåning som många känner när dom hittar hit och upptäcker 1. att vi inte är ensamma 2. Att vi är så många.
Vissa tycker det känns skönt att se att det finns andra, andra tycker det är beklämmande att vi är så många.

Själv tycker jag det är härligt så här i januari att det är sådant fasligt "liv" och rörelse här på forumet och att vi är många som jobbar för att ta oss ur.
Det blir liksom mer beklämmande när jag funderar på dom som just i detta nu, jobbar på att ta sig ner. (fast dom kanske ännu inte kommit på det)

Vissa har nog kommit på det, och nu tänker jag på gårdagens 190 besökare här på forumet. Idag "klockan samma tid" är vi et 20-tal här inne. Då jag kan styra min egen tid kan jag gå in lite när jag vill. Mig passar den här tiden ganska bra. Men att nästan 200 hittar hit bara för att Alkoholhjälpen nämns en gång i en morgonsoffa vid 10-tiden en onsdagsmorgon i januari...

Funderar lite på hur många som sitter/kan sitta och tittar på morgon TV (finns ju flera kanaler). När man sitter där och slötittar (för mig är det så) och hör ordet Alkoholhjälpen, och genom det får den typen av reaktion.... ja det är lite att fundera kring.

Ok, så var det min Feedback om innehållet i vad som sas under et par minuter: Kanske passande för målgruppen (TV soffa), men lite tandlöst. Men det har ju varit ett par tillfällen här på forumet som vi "innevånare" har haft lite andra avvikande åsikter till vad som kommuniceras från Magnus kollegor. Men håll uppe det goda arbetet! Det är ju så att det tyvärr ofta är lättare att ha synpunkter på vad andra gör, än att göra det bättre själv ;-)

//PP

Förstår att du tycker intresset för frågorna du ställer är ganska svalt. Jag har läst dina inlägg, frågor och följt er dialog.
Forumet har en stor bandbredd. Allt från någon ung person som ibland dricker ett par folköl mitt i veckan, till dom som kommit längre i sitt missbruk.

Jag anser att alla ska ha utrymme att skriva om det som är sina privata tankar. Anledningen till att man inte ger sig in i en tråd
kan vara många

- man har ingen kunskap
- man har inget mer att tillföra en ett glatt tillrop, och lite stöd
- man har inte samma upplevelse av symptom, och/eller hur man vill hantera dessa
- man tror sig kunna lösa problemen med andra medel, typ psykologsnack..
- man kanske anser att råd och beslut i medicinerings frågor mot tungt alkoholmissbruk ska skötas av alkoholläkare/psykiater

Vi är olika och det är ok så. För mig personligen är/var mitt missbruksbeteende både fysiskt och psykiskt. Det värsta fysiska är nog över nu. Det som nu finns kvar är nog ett "psykiskt tillfrisknande". Jag tror - för min egen del - att jag kan lyckas med hjälp av forumet, eventuell psykologhjälp, eller varför inte ett par AA möten, eller så.

Om du tror att dina problem, och vägen ur dom är att få hjälp med någon substans, tror jag att du har bättre kunskap att hämta hos professionella, än på ett forum för medicinska noviser. Att sedan få träffa "rätt" alkoholläkare är kanske inte så lätt. Kanske har Magnus här några tips att ge?

Kanske jag har fel, men det var bara menat i all välmening.

Lycka till!

Varsågod, och tack själv Pellepennan som läser och kommenterar. :)

alla.

För mig så har vinet också fungerat som en belöning eller kanske mer som en markör. En markör för att nu är det fest, eller nu är det min stund att få vara i fred eller nu dukar jag snart under av stress. Ett flyktmedel och en stark markör att nu tar jag ur mig själv ur den här trista situationen.
Vad jag funderar mycket på nu är varför jag behöver en yttre markör, varför det inte räcker med själva situationen i sig eller att jag, JAG, säger att nu räcker det. Varför behöver jag kryckan (som i mitt fall oftast varit iskall Chardonnay) för att visa för mig själv att nu är det okej att sluta städa/jobba/tvätta/förhöra läxor/ringa viktiga samtal/neurotiskt planera veckan. Om jag känner mig överväldigad av vardagen, varför räcker inte det?
Mitt svar nu involverar låg självkänsla och en stark övertygelse om att man är sina prestationer (vilket för den delen har gjort det så mycket lättare att hata sig själv för drickandet, för om jag dricker då är det ju en sån jag är).
Jag läste i någon annan tråd om den villkorslösa kärleken till sig själv som barn har och någon skrev att hen ville hitta tillbaka till det. Jag undrar om jag någonsin upplevt den. En stillsam förnöjsamhet hade räckt och blivit över för min del.
Är det någon annan som upplevt samma sak, att det kanske handlar om att bara en själv är inte gott nog, den rösten håller inte för att få lov att slippa alla måsten, man behöver något utifrån som signalerar att nu slutar jag, nu blir det paus.

För ett mycket läsvärt inlägg, och lästipsen

Hälsningar

en låtsaskompis

Oj vad jag är stolt över mig själv, nu har jag varit alkoholfri i nio dagar och jag mår jättebra. Tänker på att jag bara klarade 12 dagar vid förra försöket och stålsätter mig att inte ramla dit igen. Just nu känns det ju helt okej, men jag vet hur fort det kan gå att suget blir för svårt. Kanske är det inte suget av alkohol, utan mer vanan att dricka vin på kvällen för att på det viset slappna av och bara sitta i soffan och hänga hela kvällen. Utan alkohol kan jag känna lite att det finns saker som bör göras istället för att bara sitta och slöa. Men har man jobbat på dagen och jagat valpen både utomhus och inomhus, så måste man väl få sitta o koppla av på kvällen UTAN ALKOHOL!

Hej Morla!

Mycket fint att du skriver om detta nu. Är ju absolut inget att skämmas för. Att bearbeta tankarna är viktigt, och inte bara hur man mår just när man ska lägga ner drickandet. Kanske är det minst lika viktigt att fundera på varför det blev som det blev? I mitt fall gick jag nog från att var storförbrukare till ett missbrukarbeteende i samband med ett stort svek som jag upplevde för cirka 10 år sedan. Man kan ju liksom inte lägga sitt missbruk på vad man varit med om i livet, men trots allt är det ju så, att det vi är inne i påverkar hur vi hanterar våra liv, och gör våra val. Naturligtvis har vi ansvaret i efterhand, men det lönar sig ju inte att slå på sig själv. Hade jag varit "smartare" då hade jag kanske sökt lite hjälp utifrån istället för att fly och självmedicinera. Att bearbeta det du beskriver kan ta tid, och mitt råd är att göra det ordentligt. Risken finns annars att man tar med sig tidigare erfarenheter i det vidare livet, och kanske i värsta fall påverkar detta även framtida relationer negativt. Hoppas du förstår vad jag menar?

Talesättet stämmer, i alla fall för mig

Försökte dränka mina sorger, men dom kunde simma...

En bra dag till dig!

Tack Fia, m-m och Nossan, på nåt skevt sätt så blir en ju glad att höra att är fler som känner igen samma jobbiga situationer - då blir de konstigt nog lite lite mindre "bara mitt eget unika problem" och jag kan avfärda suget lättare. Jag är inte helt på det klara med ifall det är stress och oro eller trötthet/lättnad efter avklarad dag och belöning för denna som utlöser suget. MEn det kanske inte är så viktigt, och inte heller meningsfullt att separera de aspekterna?

Det gick iaf bra igår - hade inget vin hemma men hade lätt kunnat be maken ta med en flaska när han skulle komma över. Och igår hade jag fan behövt vin för att kunna umgås, få bort irritationen över att inte vara förberedd inför idag osv. SÅ - jag gjorde helt sonika så att jag drack en noll-öl, avbokade makens visit, och satte mig med dedär uppsatserna som stressade mig så direkt efter mat och barnläggning. Hade det varit tidigare så hade jag ju druckit bort det hela, fortsatt vara orolig och oförberedd och dessutom bakis idag - så jag är skitnöjd och känner verkligen hur bra nykterheten är på många plan. Handlingskraft har ju varit totalt nonexistent på kvällarna annars (har ett hem som börjar liknar ngt från "Hoarders" snart).

När det gäller dryck som lite stillar suget så gillar jag sånt som är dels friskt och lite syrligt - men jag villgärna ha lite stträvhet eller torrhet eller vad man nu ska kalla det. T ex tranbärsjuice eller druvjuice. En av mina favoriter är Pauluns Blåbär-Acai-Röd druva - den är fyllig, söt och lite torr.

Funderar över flyktkänslorna och rastlösheten jag har, de är ständigt närvarande och märks lite mer när de inte dövas med alkohol - finns ingen "ventil" för dem längre, även om jag nog tycker jag överlag blivit lite lugnare. Får återkomma tilll det.

Ha det fint idag och må kraften vara med er!

/N

Detta är min nionde dag utan alkohol och jag känner mig jätte-stolt. Började också med LCHF den 1 januari och det har fungerat fint och jag tror att detta att jag slipper sug efter kolhydrater också hjälper mig att hantera suget efter vin. Men jag tar en dag i taget, förra gången (i december) när jag försökte sluta så höll det 12 dagar. Denna gången ska det hålla hela året, för 2014 är ju vårt stora HÄLSOÅR. Tänk nästa år när vi sitter här och peppar några andra som är på sina första dagar som alkoholfria och pratar om våra erfarenheter.
Träning har jag inte börjat med än, men eftersom jag har en liten valp här hemma så blir det ju massor av spring ut i trädgården för att få valpen rumsren och flera korta promenader varje dag också. Däremellan ska man hinna med lite jobb också, så jag har fullt upp.

Jag håller med Nossan. :) Det här forumet har blivit mitt trygga tillhåll, med mina "låtsaskompisar" som förstår vad jag själv har gått igenom och går igenom nu. Jag slås också av hur lika vi skriver. Jag skriver ner någon tanke eller insikt och så bläddrar jag runt i forumet och hittar någon eller några som skriver exakt samma sak.

Började läsa "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken inatt och den träffar så rätt. Man förstår bättre hur missbruket byggs upp och fungerar. Det är en bra påminnelse när tankarna börjar sväva åt fel håll. Jag la märke till det igår, hur tankar som skulle förmildra mitt drickande dök upp. Tankar om att det var nog kanske inte så farligt ändå. Trots alla insikter och kunskap så smyger de sig tillbaka.

Jag hade redan boken hemma, jag införskaffade den när min partner gick ner i missbruk för många år sedan. Jag har varit nära anhörig och medberoende, varit på al-anon möten och läst. Ändå kunde jag inte se hur jag själv var på väg åt precis samma håll! Jag tror att mitt eget missbruk började gro i den relationen. Jag minns hur jag i början reagerade på att han ville dricka mitt i veckorna utan anledning, men efter ett tag var det "normalt" och jag tackade inte heller nej till att fylla glaset allt oftare. För honom gick det ganska snabbt utför och att stå brevid och se på var hemskt. Det 'r nog den värsta tiden i mitt liv. Det tog slut i samband med hans tillfrisknande, vilket inte är helt ovanligt fick jag berättat. Jag tog med mig mitt medberoende och beroende in i kommande relationer. Och till slut gav jag upp även dessa och valde isolering och relationen till alkoholen framför andra relationer. Det var en trygghet, man kunde alltid lita på alkoholen och jag behövde egentligen ingen annan då. Alla problem och behov kunde tillfälligt tillfredställas med den vännen. Som smeker med ena handen och slår med den andra.

Idag är jag inne på min 9e nyktra dag och jag förvånas över hur lätt det går. Jag har inte haft nån abstinens eller sug. Inte ens saknat alkoholen. ALLT har blivit så mycket bättre. Men det gör mig också rädd att jag ska sänka garden och trilla dit igen. Får det gå så här lätt? Då kan jag väl inte ha problem. Dumma tanke.

Jag börjar känna mig klar i huvudet igen, fått bättre koncentration och fokus.Fortfarande trött men på ett bra sätt. Ingen luddighet eller tyngd som alkoholen ger. Är närvarande och känner lugn. Men framförallt känner jag sån frihet att inte vara slav under tvånget att dricka.Och att slippa skam och smygande och planera inköp och drickande och tid till att återhämta sig från baksmällan... Nu finns så många möjligheter och öppningar. Ändringar jag velat göra i mitt liv men inte kunnat för att alkoholen står i vägen. Jag är bara i början av mitt tillfrisknande men känner att jag är på rätt väg. Vill inte slösa bort mer tid, kommer ingen vart med alkohol.

Fortsätter att läsa här och har beställt lite mer böcker som man tipsat om här på forumet.Och jag har äntligen kommit igång lite försiktigt med träning igen, och oj vad det behövs. Kroppen förslappas och slits nåt enormt av den livsstil alkoholen för med sig.

”Det finns hundratusentals matmissbrukare, spelmissbrukare, arbetsnarkomaner, slösare och andra som lever sina liv i känslomässig isolering, fyllda av skamkänslor och förtvivlan, orsakad av deras speciella missbruk. Denna bok är skriven för dem och deras kamp för förståelse för sitt lidande och erkännande av sitt missbruk. Den är också skriven som en hjälp för att bättre kunna kontrollera sitt identifierade missbruk och för att förhindra att det omvandlas till ett missbruk av annat slag.”
http://www.bokus.com/bok/9789171188335/jaget-och-missbrukaren-hur-en-mi…

"Craig jämför cancer och missbruk. Cancer är okontrollerbar tillväxt av celler och missbruk är är ett planlöst sökande efter helhet, lycka och frid genom beroendet som bara blir värre och värre om man inte tar tag i det. Missbruk är en progredierande sjukdom. Den blir värre med tiden och kräver allt mer av personens tid och energi, intresse, förmåga att fungera och tillslut lever man inte ett normalt liv längre och styrs bara av drogen och missbrukspersonligheten har helt tagit över jaget."
http://www.ultimat.nu/jaget-och-missbrukaren-del-1.html

EN DAG I TAGET! Läser runt, många som haft uppehåll på flera månader till o med år tidigare! Om jag klarar att ha uppehåll så länge så hoppas jag att jag är klok nog att inte börja igen. Att inte börja gräva den grop som jag ändå kommer vara tvungen till att fylla igen eller trilla ner i!

Slutar jag inte kan det betyda att jag aldrig kommer sluta! Dricker jag på som jag gjort sen min debut resten av mitt liv så kommer jag ha en väldigt dålig psykisk och fysisk hälsa resten av mitt liv! Slutar jag dricka nu så slipper jag göra det i en högst troligen mycket svårare situation senare i livet! Jag har kraften o viljan nu, jag måste ta vara på det..jag måste se hela långfilmen inte bara den som utspelar sig efter jag tagit mitt första glas utan även den som spelas hela tiden o den kommer inte ha ett lyckligt slut om jag inte slutar dricka!

Dagen efter jag har druckit kan jag sova till sex på kvällen, orkar inte ens röra mig från soffan för att ta ngt att äta. Till slut när jag känner mig så svag så att jag inte vet var jag ska ta vägen brukar jag beställa en pizza ( som jag egentligen aldrig äter, skit mat), sen är jag deppig i flera dagar efter o sjukar mig inte sällan från bestämda åtaganden. Har även det sista året börjat få ett konstigt tryck i högra delen av huvudet dagarna efter jag druckit, vilket är obehagligt o skrämmande. Ofta häpnas jag över hur mkt saker som pekar på att jag ska sluta och att jag ändå inte gör det att jag anser mig själv vara riktigt korkad, annars hade jag ju slutat. Just nu bestämmer jag själv över mitt liv, låt det förbli så!

Jag kan inte skjuta upp detta resten av livet!

Tack så mkt Chipp för tips, snabb leverans från prozis:) redan tredje tyrosin kur i dag. Känns bra. Hoppas andra vaknar till och vill följa denna intressanta tråd med erfarenheter som ger nått mer!
Nicke-lilltroll eBay hade en del tryptofan att välja mellan :) iaf de som fraktas hit. Har någon beställt från eBay den typ av produkt? Tänkte om de blir nå mer typ tull?! Kostnader

Det kanske är så att man inte ser sina framsteg själv. Mina framsteg går så väldig sakta så jag märker dem inte ens. Det känns bra att läsa din historia för man ser att det går att få en förändring. Jag känner att jag vill nog inte vara kvar även om han slutar dricka . Det har hänt så mycket och han har sagt otroligt dumma och taskiga saker. Vet inte hur det skulle kännas om han verkligen menade och visade att han vill sluta på allvar. Jag tror inte att känslorna skulle komma tillbaka ändå men jag vet inte säkert. Jag tror att vi är klara med varandra. Han har fått så många år av mitt liv och jag vill inte ge honom så många till om ens ett. Jag var och hälsade på en vän i dag och när jag kom hem var han inte hemma . Men på hallbordet står en tom Ramlösa , jag luktar i flaskan och känner att det luktar vin. När han kommer hem tar han snabbt undan den. Han hade nog glömt den. Vad ska jag tro? Har han haft den med på jobbet el vad? Borde jag tala om att jag vet och fråga honom? Tänk om han kör bil och dricker! Tänk om han kör våran dotter när han har druckit' Vad som helst kan ju hända! Vad ska man göra? Kram

".....Men tycker du inte det är läskigt att vara ute i skogen helt själv?", brukar de fråga. Då brukar jag svara att jag ju inte är själv. Skogen håller mig ju sällskap. Jag fylls alltid av en trygghetskänsla när jag är i skogen, och en känsla av att det är någon som håller ett vakande öga på mig, så att jag inte ska råka illa ut.

Har även flera gånger slagits av att naturen är gratis! "Man behöver inte ens betala inträde! Den bara finns där för alla att ta del av", brukar jag tänka.

Förr var det som att jag alltid låg på minus, och var tvungen att dricka mig upp till 0. 0 var neutralläge, där jag varken kände mig ledsen eller glad, utan ok. Vid 0-strecket kunde jag börja uppskatta saker i min omgivning, såsom en skogspromenad eller en konsert exempelvis. Innan jag nådde den gränsen var det ingen idé att aktivera sig, för jag kunde inte ta in och känna saker ordentligt då. Jag är glad att jag sakta men säkert börjar bekanta mig med vad som finns ovanför noll, ÄVEN i nyktert tillstånd. Att jag verkligen kan känna vinden mot ansiktet, höra susen och känna lukterna fast jag inte druckit. Tror att det kallas att leva i nuet.

Vad skönt att man kan hjälpa någon litegrann. Man gör kanske det fast man inte tänker på det själv just då. Ja visst är det konstigt när man tänker efter vad lite man vet om människor egentligen. Man tror att alla har det så bra men man vet ingenting om vad som döljer sig bakom husens väggar. Jag tror att de som inte känner oss så väl el till och med de som känner oss ganska bra kan aldrig föreställa sig vad som sker innanför våra dörrar. Ingen kan tro att han som är så snäll och trevlig mot alla kan uppföra sig som ett monster mot mig och sina barn. Det är otäckt när man börjar tänka efter hur en människa kan vara som två helt olika personer. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dig! Du har kommit en bit längre en mig men jag ska kämpa på och ta mig framåt jag med! Kramar

Smygandet med forumet känner jag precis igen. Raderar också alltid noggrant all historik och är bara " inne " kvällstid, när jag vet att jag är ensam. Men samtidigt tror jag att det är lite det som är "grejen" för mig med detta forum. Det är någonting som jag får ha HELT för mig själv. Tycker det är mysigt ligga själv och skriva i telefonen på kvällen. Funderar lite ibland på hur ni ser ut, var ni bor och hur era liv är mer i detalj. Barnsligt kanske men det känns lite som när man var liten o hade låtsaskompisar i en hemlig värld....

Som tidigare blir jag så glad av lite pepp i min tråd, tack pp!
Har funderat mycket sista dagarna. Jag har känt ett stort stöd av detta forum och jag har lärt mig massor av all läsning som ni, mina vänner, har erbjudit mig.Något jag dock måste erkänna för Er är att jag tidigare inte varit helt ärlig om några saker som jag skrivit. Jag har under många år levt med en man som misshandlat mig psykiskt. Jag har varit så rädd att han på något sätt skulle få reda på att jag skrev här, att jag inte vågat beskriva hur mitt liv sett ut på riktigt. Sedan i somras har jag haft kontakt med kvinnojouren som har hjälpt mig otroligt mycket.
Jag vet precis varför jag har supit som jag gjort! Problemet nu är att jag blivit beroende av skiten. Nu har jag varit nykter ett tag och kämpar med att få upp mina endorfiner i mitt skadade hormonsystem. Jag kommer hädanefter att skriva precis som det är. Jag struntar i om han får reda på hur jag känner och tänker. Det gör faktiskt inget. Kram på Er!

Och jag unnar mig faktiskt det mesta just nu, både vad gäller mat o godis. Och även jag äter ibland för mycket (se ovan om Toffifee) men det struntar jag i - bara jag håller mig borta från vin. Om man räknar med 100 kcal/glas så sparar man ju också in en del kalorier varje kväll, eller hur? Tränar du någonting? Jag försöker komma ut och jogga en-två ggr i veckan (i jättelugn takt. Är absolut ingen sportis). Och så har jag tänkt att prova zumba. Sägs vara sådan träning som man blir glad i hela kroppen av. Tänkte att det kunde jag behöva .Någon i forumet som provat?

I övrigt är min största kick för tillfället känslan av inte lukta vin om andedräkten. Tänker särskilt på det när jag nattar och pussar de fina barnen. Så skönt att inte behöva vara orolig över att lukta alkohol (som jag säkert gjorde de flesta kvällar trots att jag borstade tänderna flera ggr). Fånigt egentligen när man tänker på det. All energi och tid som gått åt att dölja....

Haha hög igenkänningsfaktor för många på det inlägget, NIKE.
Har också min kritiska period vardagar 17-19. När stressen släpper - jag hann till fritids/dagis idag också och överlevde kön på ICA... Klart hjärnan tycker att man förtjänar en belöning. Jag satsar också på sura drycker för att dämpa vinsuget. Mitt Tips: Rosies Lime blandat med bubbelvatten.
Sov gott!

Oj då, så går tiden att jag i går skrev fel, borde ju ha varit dag 9 ;) nå i dag tionde dagen. Allt väl förutom att min tanke att samtidigt äta enligt LCHF inte funkar. Ett fruktansvärt kolhydratssug! Har förutom mat ätit två croissanter och en halv konfektask .. Mår illa, men bättre det än full .. Hur är det med er andra?