Senaste kommentarerna i forumet

Det var inte alls som jag trodde att stå där med ett vinglas i handen igen. Det som kändes positivt var att ha vinglaset som accessoar, att mingla runt med och att prata om vinet. Jag hade valt ut vinet och fick väldigt mycket positiva reaktioner och hade intressanta diskussioner om vin i allmänhet. Det har varit ett stort intresse för mig som det har känts lite tråkigt att tappa bort helt.

Jag trodde att jag skulle få den där pirrade känslan i ryggraden när jag smakade på vinet. När jag hade varit nykter i en vecka drack jag lite alkoholfritt vin och fick ett sånt extremt abstinensanfall, så jag var lite rädd att det skulle kännas på samma sätt igen.
Men nej, det kändes ingenting och smakade inte ens gott. Jag fick associationer till den där sista vinslatten från kvällen som står kvar på morgonen. Det var inte alls svårt att avstå.

Och sen när jag såg alla dricka som galningar bara för att det var gratis bar så förstärktes den känslan ytterligare. Herregud har jag hållit på så här på fester? Varför då? Jag är en person som alltid pratar med folk och dansar, så alkoholen har ju bara gjort mig mer högljudd och fått mig att säga dumma saker som jag ångrat i efterhand.

Och så den stora belöningen efteråt när man vaknar helt ångestfri. Visserligen utan röst efter all karaoke men kroppen och huvudet mådde bra. Min 5 -åring skulle på kalas på förmiddagen dagen efter så jag fick hämta henne tidigt och när jag flätade hennes hår var jag tvungen att börja om 5 gånger eftersom hon inte blev nöjd. Hon är sällan bjuden på kalas och var så himla pirrig inför det. Om jag hade varit bakfull hade jag aldrig haft tålamod för sånt, då hade jag säkert börjat skälla och säga att hon skulle skärpa sig. Men nu bara log jag inombords och kände att hela stunden var ett positivt minne i livet. :-)

Nu får jag vänta ett tag innan jag åker hem. Men det är okej. Eller helt värdelöst igentligen.

Bra jobbat med nykterheten. Jag håller tummarna för att det fortsätter lika bra för dig.

Kvaddad! Jag vet inte exakt hur din situation är men jag förstår att du har det riktigt svårt eftersom du frågar varför du inte bara tar livet av dig. Du bjuder in människor att dela din svåra stund när du skriver här på forum och det är oerhört klokt. Du får svar och du får stöd eftersom du gör det och det är vekligen inte lätt så du är modig. Du är en riktig kämpe som fortsätter att arbeta för att komma vidare, oavsett motgångar som du möter. Det kräver en enorm styrka.

Här på forum kan du få värme och stöd, men du kan inte få akut hjälp eller personlig rådgivning. Ring nationella hjälplinjen(020-22 00 60) eller jourhavande präst(112) om du behöver prata eller sök akutvård om du känner att du riskerar att skada dig själv. Läs mer på https://alkoholhjalpen.se/akut

/Karin
Alkoholhjälpen

Jo det rullar på tämligen bra just nu. Hoppas hoppas hoppas att det kan få fortsätta så. Sjöholm levererade mycket riktigt, o även symfonikerna så klart. Såg ett par vinhämtare i min närhet, o de svettades rejält i solen o i sin egen promille. Stackare tänkte jag....

Hej saltcity!

Ett hett tips är att träffa vi som har liknande problem, har du varit på några AA-möten?

/Måbättre

3 Veckor är avklarade. Nu går jag in på min 22:a dag och fjärde vecka. Jag trodde inte det skulle gälla mig när jag vid flera tillfällen läste på forumet att man hittar andra glädjeämnen i livet som sakta ersätter alkoholen. Jag kan inte säga att jag inte saknar alkoholen men i detta läget börjar det faktiskt öppna sig nya världar för mig. Andra intressen kan börja utforskas och upptäckas eftersom jag inte är bakfull eller packad jämt. En annan sak: Svanen! Vart har du tagit vägen?

... gå helt strålande bra, Anders.

:)

Gissar att Sjöholm levererade?

... är en kämpe, Orka. En kämpe som orkar. Härligt att läsa om din gårdag och det är bara att hålla med om att det här med att vara bakis; fy fan för det själsdödande tillståndet. Inget liv, bara plågsam existens. Ha en mycket bra måndag nu, kära du.

... bara en helt urskön brud, M. Eller, ja, brudtärna då. Underbar läsning.

:)

... att säga att jag håller tummarna för er i dag. Men förbaske mig, så är det. Hoppas att denna skolstartsmåndag tar udden av oron och att det bär framöver. Nu finns det i er dotters tillvaro flera vuxna som ser och stöttar; en jättetillgång för en ung människa när det är kämpigt.
Jag tror på att denna situation får sin goda lösning, Nyckelpigan. Måndagskram.

Jag har förstått att alkoholister gärna blir rätt själv-centrerade. Allting handlar om dem och deras liv. Allting betraktas utifrån det egna perspektivet, alkoholisten är universums mitt och allting kretsar kring dem. Min mamma är precis som du beskriver din. Hon dricker vin, dock, aldrig sprit. Har fått höra mer om hennes drickande de senaste dagarna, saker jag inte visste om. Har läst min dagbok där jag från tid till annan skrivit saker som "hoppas inte mamma blir full" när jag ska besöka mina föräldrar. Ord som jag tänkte då hade en annan innebörd, men ord som gör ont att läsa idag för kanske visste jag redan då att hon hade problem. Men jag sa inget. Jag hoppas att jag och mina syskon kan hitta kraft att ta tag i det här, har funderat mycket på hur vi skulle kunna göra men inte hittat nån lösning än. Jag har som sagt varit gift med en alkoholist i många år, en "finalkoholist" som bara drack vin, men som gradvis gick från fina, dyra viner till BiB - billigare vilket innebar billigare och snabbare fylla. Avskyr doften av vin, får rysningar av ljudet från vin som hälls upp i ett glas, ljudet som ett vinglas gör när det ställs ner i köksbänken. Jag vill inte hamna där igen. Jag orkar inte med konfrontationen med en alkoholist igen, lyssna på den kränkta personens fullt "logiska" förklaringar om varför ett glas vin hit eller dit inte gör nån skada. Är också rädd för vad hon kommer göra mot pappa, om hon blir elak mot honom. Hon är en expert i känslomässig manipulation, sätter sig som offer och lider verkligen. Jag vet, för hon är mycket noga med att tala om för alla hur dåligt hon faktiskt mår, och att hon gör det pga andra. Suck. Alkohol är för jävligt.

se gamla bekanta dyka upp allt eftersom! Buzzz och PP, ja känslan av att inte längre vara slav under A är kolossalt skön. Tänker på det flera gånger om dagen faktiskt, och nu ska jag iväg på en liten resa igen, ett par nätter på hotell. Inte ett dugg orolig, utan ser fram emot att sova i sköna sängar, bli "bjuden" på frukost och detta med klart huvud. Herregud så många gånger jag vacklat ned till frukostmatsalen på olika hotell och petat i mig en macka och mått så skit. Sett sig omkring som en hunsad hund och bara önskar att ingen ska börja prata med en. Dit vill jag inte, kan jag säga!

Önskar dig och din dotter all lycka och styrka idag. Tänk vad viktigt för henne att ni finns, att hon öppnat sig för er. Det ger henne styrka och mod och som förälder får man bära deras ångest åt dem.
Kram

En måndagsmorgonhälsning bara, fick ett litet saknar-Berras-söndagskrönika-anfall till morgonkaffet:) / mt

Kanske för att livet inte alltid är svart. Läs LenaNymans tråd - en bra skildring över hur det faktiskt kan vända. Och kanske också för att du genom att delta i det här forumet bidrar med stöd till andra personer. Du är viktigare än du tror just nu. Styrkekramar!!

Instämmer fullt med övriga i att jag gläds av dina inlägg jag nu läst. Du verkar börja må allt bättre i nykterheten, och visst är det fantastiskt! Du vet ju egentligen precis vad du gör, så det finns inte så många goda råd jag kan eller behöver bidra med. Bara glädjas med dig i känslan vi får när ansträngningarna börjar ge utdelning.
Håll kvar i den! ☺

/PP

Hur svårt det är att hitta tillbaka. För mig tog det som du kanske minns år utan att beslutsamheten blev stark nog. Så häng inte med huvudet, det finns hopp för dig med Buzzz ;-)
Var helt lugn med att dina erfarenheter och tankar är till stor nytta för andra forummedlemmar. Nu som innan. Skickar dig kraft för den första tiden. Du fixar det. Det vet du ju själv!

/PP

Hejsan min särbo som jag umgåtts med sen ett år tillbaka blir väldigt arg och stygg.verbalt.han gör vin stora satser som han dricker som saft.Nu sist ren alkohol.varför går aggresionerna ut över mig.Jag har varit en trygghet för honom funnits där..han har ingen kontakt med sina barn ,nån ggn / telefon..

Jag är också vuxen, gift med barn i förskoleåldern. Min pappa har en kronisk sjukdom sedan många år tillbaka som de senaste åren har förvärrats. Min mamma däremot är förtidspensionär sedan ca 10 år tillbaka och dessutom alkoholist. Vet inte när det började, kan inte komma ihåg att hon drack ovanligt mycket medan jag bodde hemma, tror att det kom när hon slutade jobba, då hade hon mycket tid för sig själv som hon väl ville "fylla"... Hon har egentligen alltid haft stort socialt nätverk o många aktiviteter, men nu på senare år verkar det bara vara alkoholen kvar... Hon använder pappa som en stor ursäkt till att dricka, hon behöver "slappna av" "pysa ut ur ventilen" och allt vad hon säger. Gör mig så förbannad för när det egentligen är min pappa som är sjuk så kan hon oja sig över hur synd det är om henne. Hon är inte heller en vinalkis utan hon går gärna på starksprit om hon kan. De var på besök här i veckan och min mamma lyckades dricka sig plakatfull på två timmar, förmodligen på en flaska whiskey hon hade gömd i handväskan. Här, i mitt hem! Som turvar hade barnen somnat... Då sitter hon och sluddrar om att min pappa inte kan äta ordentligt själv längre, när hon själv inte ens kan sitta rakt. Pappa har inte valt att bli sjuk men hon kan åtminstone låta bli att dricka... Vet inet vad jag ska göra i den här situationen. Min syster och jag har ganska mycket kontakt men vi känner oss båda väldigt maktlösa. Min syster har dessutom en annan närstående på hennes sambos sida som just avlidit av alkoholrelaterad sjukdom och tar detta mycket hårt. Behövde bara skriva av mig lite.

Det hade varit precis samma sak för mig, myrkotten - jag hade argumenterat emot (och har gjort det otaliga gånger). Jag har sagt till honom hur glad jag blev och han är glad att jag sade till.

Just nu är det jättejobbigt, skolan börjar imorgon och även om en hel del är löst (berättar sen) finns det mycket kvar och oron inför imorgon är stor. Ångesten är stor hos mig också, har försökt stötta men det blev bara värre.. Förväntansångest som snurrar utom kontroll. Nu när pappan vet officiellt (lite ivf) kunde jag hämta honom. Hon gömde sig bakom ett skal men kunde ändå prata om det. Kändes sim detta var bättre för henne i nuläget, med mig blev det en nedbrytande ångest, med honom nådde en del konstruktiva tankar fram. Det finns extra personal i klassen imorgon och vi är beredda att komma när som, när jag säger det hamnar hon dock bara i "tänk om", "de vet inte hur det känns" osv. Ibland måste ågrst över saker få komma fram, men just nu känns ångesten bara destruktiv. Lättnad att min man kunde prata med henne och få henne lugnare. Kan tänka mig att sömnen kommer att komma sent till henne (och oss), hon har svårt att sova i vanliga fall och nu lär det inte bli lättare... Ångesten hos mig sitter i bröstet och gör andningen ytlig... Önskar så att jag kunde göra mer... Jag har dock gjort allt jag kunnat (pratat med rektorer, pojkens mamma, gamla lärare mm och successivt har allt mer dykt upp, skolan som visste om problemen innan och som bara blundat, andra barn som är inblandade... En väldigt lång historia..)... Men trots det gör det så ont när man ser sitt barn förtvivlat... Vet att vi inte kan skydda dem från livet, bara försöka ge dem redskapen att hantera svårigheter... Det är dock inte lätt... Kram

För pepp! Det går bra just nu, och jag surfar på det. Övertygad om att det kommer komma tuffare perioder, men just nu bara så skönt att vara i kontroll. Ja, när jag tänker på alla kalorier jag fått i mig av vin så är det ett under att jag inte väger mer! Och jag tänker nu i början att jag låter mig döva sug ibland med choklad. Är ingen godisråtta, men mörk choklad och popcorn, oh boy! Föreställer mig att lever och andra inre organ återhämtar sig, det känns bra. Kilona kommer jag ta tag i, hade nog bara hoppats att få lite gratis :)
Johannaj - hoppas på samma effekt för mig! Troligen kompensationsäter jag lite nu. Men om ett tag behöver jag börja tänka mer aktivt på vad jag stoppar i mig. Just nu - faktiskt skönt att slippa vinet. Känner mig piggare, sover bättre och orkar mer. Nästan "hög" på att inte dricka, om ni förstår vad jag menar?

Ville bara saga det.

Känner så väl igen mig i din situation, tack för att du delar erfarenheten!

Har tidigare haft kortare uppehåll, 2-3 månader, i några olika omgångar, men trots att jag har en del extra kilon har (konstigt nog) att bara låta bli alkoholen inte synts nämnvärt på vågen de gångerna (trots att mitt alkoholintag motsvarat kalorierna av att äta en mindre elefant om dagen!). Men när jag i en av dessa perioder också ökade den fysiska aktiviteten lite minskade också vikten sakta men säkert. Har samma erfarenhet som JohannaJ, att jag också får en mycket batter koll på vad jag äter när jag inte dricker.

Men, vet att du vet :), hälsovinsterna är ju så många fler!

Ruskigt bra jobbat så lång! Önskar att jag hade många fler tummar, men håller de två jag har för dig!

Festen var jättetrevlig. Jag skötte mig. Vinglasen var x-large så det är svårt att veta hur många standardglas det blev. Ett litet glas champagne till fördrink, andra glaset valde jag det alkoholfria alt. Vitt vin rakt igenom för mig och faktiskt ett par glas vatten. Sen på sluttampen kunde jag inte låta bli två små GT. Vad som var bra var att jag inte kände att det var jobbigt att vara måttlig, det fungerade utan kamp. Framförallt innan sängdags gick det bra, brukar annars verkligen passa på att svepa så mycket som möjligt då, för då märks det inte att jag har problem. Känner mig nöjd med mig själv. Jag hade kunnat vara nykter utan att ngn hade reagerat, så ngn press från ngn annan kan jag tyvärr inte skylla på. Jag ville helt enkelt inte. Har inte varit bakis idag, bara lite småtrött. Nu ska jag försöka vara helnykter, måttlighet är som sagt inte mitt mål då jag vet att snart är det dagligt intag igen i sån't fall.

Fattar du vad du har åstadkommit? Så himla bra gjort. Hålla tal nykter, wow. Jag tror att du utan problem kan hålla din nya livsstil och känna att det är rätt för dig. Kramisar m-k