Senaste kommentarerna i forumet

Det är fint att vara snäll mot andra, eller hur? Att offra sig så att fru, barn, syskon, kolleger, vänner, okända människor ska ha det bra. Att låta andras viljor styra. Att inte ta strid för småsaker...jodå men efter ett tag blir det en vana att backa, att visa större förståelse för andras syn på saker o ting än den egna synen. Att curla sin omgivning så att de har det bra. Jag började med att aldrig strida för småsaker. Då anses man vara lätt att samarbeta med och det är ju positivt - för alla andra! Det som händer när man kapitulerar gällande banala småsaker är att man tillslut är mer fokuserad på att jämka och hålla fred mellan alla viljor runt omkring sig än att fundera på vad man själv anser. Gissa vad som hänt mig? Jo tillslut har jag glömt bort vad som är min åsikt. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker längre. Jag har varit så duktig på att hitta lösningar som alla kan godta - att vara medlare - och detta har jag såklart fått cred för, så jag har fortsatt och blundat för att jag själv tappat bort mig. En människa utan åsikter är som en maträtt utan kryddor. Den passar ingen då ingen vill äta smaklös mat, men den kan passa alla för vem som helst kan krydda den efter eget tycke. Om alla häller på kryddor efter eget tycke på samma maträtt så blir det tillslut inget vidare, eller hur. Kan det vara då man tar till flaskan?

Är snart försenad bara för att jag hänger här istället för att ge mig iväg. Snacka om prokrastinering. Brinner inte av iver att gå på det där mötet.

Soc möte idag.
Är iallafall säker på att mötet inte kommer leda till ngra insatser, utan kommer stanna vid förhandsbedömning.
Fast lite nyfiken är man ju. Fick tips & tel nr till AA möten av en sjuksköterska men har inte gått på ngt möte ännu. Men jag ska göra det.

Hur har du det så här i mitten av augusti? Kram på dig.

Gott att du påbörjat den här resan mot mindre vinliga breddgrader. :)

Sömnsvårigheter och alkohol går väl lite hand i hand. Jag är funtad på det viset att när jag får alkohol i kroppen så blir jag pigg. Då blev det förstås så att jag var tvungen att dricka kopiösa mängder för att till slut slockna. Att vara vaken och vinmarinerad två dygn på raken ... jo, det hände. Man blir ju rubbad när sömnen rubbas, alltså. Och fylld av ångest. Jag höll på ett bra tag med framförallt insomningstabletter. Men till slut blev det lika lite verksamt som att försöka få en elefant i sleeping mode med en kopp kamomillte. Det ville sig inte alls.

Nu har jag varit alkoholfri sen 22 mars. Sömnen är bättre. Jag har slopat pillren. Och ångesten har kraftigt reducerats.

Varmt välkommen hit, Borgwald.

Vad kul att du haft det bra!!!!
Låter som du haft en aktiv härlig semester!!!

Vart bor du Orka? Jo det är starkt att hälla ut vinet men farligt. Kommer du med säkerhet veta att du häller ut igen?

Jag tar bort mitt konto själv.. Har lätt att glömma lösenord så jag hade sparat det på datorn Klantigt av mig..

Vilken insikt du har.
Det där med hotell och ensamheten, lite uttråkad . Det är klart att vinet är en fin vän. Jag har varit där själv. Är där nu., men drack inte ikväll.
Lite dekadens och avslappning, att förgylla dom ensamma kvällarna med. Finaste formen av självbedrägeri ... Håller på att ta mig ur detta just nu.
Jag tycker att du ska berätta lite för din fru- då får du förhoppningsvis stöd i ditt kloka beslut och det blir lättare.
Bio, träning, att plöja en Tv serie på kvällarna och att hänga här lite- hjälper också!
Håller tummarna och hejjar stenhårt på
på dig!

Alla kämpar där ute. Tänk vad många vi var som stod emot ikväll. Det var bra gjort av oss! Och så skönt det ska bli att sova nu:)

Strykningen ligger kvar i en fin hög och dammsugaren har fått sova. Jag låg på soffan efter en intensiv dag på jobbet och jag har inte dåligt samvete, vilket jag vanligtvis har. Jag behövde faktiskt vila och fira att jag var på väg mot min Tredje nyktra dag! Hoppas tröttheten ger med sig snart för egentligen hade jag velat cykla en tur, men detta blev bra ändå.
Sommarkatt15 på väg mot fyran!

Hej edde,

Hur går det för dig?
Inne på din 13:e dag.
I morgon är det 14 dagar och då är de flesta gifter ur kroppen.

Jo nu är jag tillbaka i Sverige igen efter en helt underbar resa i fjärran land. Allt blev så mycket bättre och roligare än jag hade föreställt mig! Inte bara på grund av att jag var nykter hela tiden, men det bidrog säkert en hel del. Vi har vandrat, cyklat, dansat, umgåtts och njutit. Jag hade inga problem alls med att se på när de andra drack alkohol på kvällarna - de var faktiskt ganska måttliga de med. Det var vid några enstaka tillfällen som tanken att jag kanske ändå skulle dricka lite kom, men den var inte svår att står emot. Landet vi var i är inget vin-land och jag har aldrig varit särkilt mycket för att dricka öl och sprit.
Min favoritdryck blev istället iskaffe i olika varianter. Och det fanns goda färskpressade fruktjuicer överallt, så jag behövde aldrig sakna något gott att smutta på.
När jag kommer hem på riktigt ska jag försöka läsa ifatt i trådarna. Ser att mycket verkar ha hänt under de här veckorna och att nya vänner anslutit. Kram på er!

... ändå himla länge sen sist, va?

... så hade jag nog låtit det gå en tid till. Speciellt eftersom det funkar så bra för dig att vara a-fri. Två frågor man kanske kan ställa sig om man är intresserad av att uppta ett måttligt drickande igen är:

1. Försöker jag lura mig själv nu?
2. Är jag betjänt av att avvakta?

Kan man ärligt svara nej på båda så har man ett gott utgångsläge. Tror jag. Sen ligger så enormt mycket sanning i Stingos "Måste man dricka är man inte fri att dricka". Så det är en relevant tredje fråga.

Bra att du bollar detta med din man. Jag frågade med låtsat allvar Lucas om vi inte skulle ta oss en gemensam fylla. Det var för nån vecka sen. Det ljud han utstötte då måste tvunget vara ett av dom märkligaste jag nånsin hört. Nä, inget läge där inte. ;)

Japp, det tycker jag. Står ut på jobbet fast det känns skit. Super inte skallen i bitar fast du har lust. Fixar veckorna.

Du är bra. Högst duglig. Och nej, man ska inte slå så sabla mycket på sig själv. Man kan gå av då.

Jag har genom åren gått från en stordrickare till i princip helt nykter till stordrickare igen. Min egen erfarenhet säger i alla fall mig att det är otroligt svårt kanske till och med omöjligt att gå från att ha en tendens att alltid dricka för mycket till att kunna dricka måttligt igen. Själv var jag helt nykter i över ett år. En del av drivkraften att jag kunde hålla uppe så länge var tanken på att få dricka igen. Gick dock inte länge efter jag trodde mig kunna dricka måttligt igen, och fått de nära att tro på mig angående min "nya" inställning förrän det gick åt skogen igen. För mig gäller bara total nykterhet nu. Vi är kanske alla olika men ville dela med mig av mina taskiga erfarenheter.

Arbetslivet är säkert mycket enklare om man är en inställsam typ, men det har aldrig varit min stil. Jag har tidigare känt mig duktig på mitt jobb, uppskattad kollega och arbetsam. Nu vill jag kräkas på min nya chef och vissa medarbetare som tycker att de själva är världsbäst. Jag jobbar på i det tysta, har inget prestigebehov, känt mig trygg i att jag själv vet att jag duger på arbetet. Nya chefer brukar efter en stund se igenom de som bara måste få ta åt sig äran, tydligen inte den här gången. Ja låt dom hålla på jag är starkare än vad dom tror, chefer kommer och går, men de verkliga arbetsmyrorna är kvar och ser till att få jobbet gjort. Ville bara få spy ut lite galla, det är tufft att stå ut till nästa ledningsskifte.

Helgen som gick: fredagen enbart alkoholfritt vin, på lördagen fick jag totalnojja och kunde ha gått över lik för en egen hemlig flaska på hotellrummet, behärskade mig och notan slutade på tre glas vin samt i söndags drack jag ett glas vin. På lördag är det stor fest, frågade värdinnan i lite skämtsam ton om de skulle servera alkoholfritt. Hennes svar: "Vaddå ska du inte dricka!" Jag: Njae jag ska köra. Hon: Ni kan sova hos oss. Förra helgen var pest och pina bland alla par, inte bara par på lördag men jag känner att det kommer bli svårt för mig att stå emot. Klappar mig själv på axeln att vardagen är helvit, orkar inte slå på mig själv hela tiden.

... trevligt av dig att dyka upp här med dom orden. Tack! Och kram!

:)

Hej Etanoldrift, om du vill kan du själv ändra ditt lösenord genom att gå in på ditt konto längst ner på sidan. Där kan du gå in på fliken "redigera" och där kan du ändra dina uppgifter. Vill du att jag tar bort ditt konto så kan jag det, men då försvinner din tråd och alla dina kommentarer. Skriv en kommentar och berätta hur du vill göra!

/Karin
Alkoholhjälpen

Lena, du skriver underbart bra:) får energi av att läsa dig. Så träffsäkert som om det var egna tankar fast skickligt på print. Vill bara säga det:)
Kram!
Orka

Det här med Antabus var mer för att familjen kanske skulle känna sig trygga och inte bara behöva lita på mina ord. Vilka minsann inte kan vara mycket värda efter mitt senaste svek. Då var jag så säker på min sak men den stora revanchen blev det största fiaskot...

Tack för era inlägg. Många tänkvärda ord. För att besvara DryMartini så nej. Grejen är bara den att mitt intag till nästan 100% de sista 2-2,5 åren skett vid just en viss sort tillfällen. Då framförallt resor. Blir ju hyfsat idiotiskt att vara klar i huvudet 50 veckor om året och dum i två veckor. Känner konstigt nog att jag kan hantera det mycket bra på hemmaplan. Tränar det gör jag redan men den dosen går ju alltid att öka på. Eller hur?

Det är som att läsa om mej själv.
Folköl, porr.
Han började gå på adamklinimen i Stockholm när jag sa att det räckte, att jag skulle dunsta annars, att jag tappat glädjen, att det räckte.
Men han tyckte att han kunde sälja sin gamla bil till henne (kuratorn), så bat var hon på adamklinimen.
O han skulle äta antabus måndag o onsdag, så kunde han dricka sina 3,5 på helgerna ändå.

Men han är död idag, sen drygt två åt tillbaka.
Pga folköl, så det är inte så harmlöst alls.
Inte på långa vägar.

Men jag ser min egen desperation i det hela på nåt sätt.
Alla kan vi tydligen va alldeles super inkompetenta - på alla plan.

Men desperat är ingen bra plan nån stans eller nån gång
Kan va så att din kärlek verkligen behöver hjälp, nu!
Kan va så att du behöver hjälp nu!
Finns massor, googla.
Hejar på dej, men snöa inte in i ord som medberoende eller andra diagnoser.
Bara lev - oavsett!!!
Ägna dej åt dej är mitt hyperbästa tips helt enkelt.
Vem är han, älskar du honom.

Min ilska gick över när han fick en hjärnblödning o vart sitt lugnaste jag.
Först då slapp jag hot o hämnd.

För mej var det annorlunda, det handlade aldrig om fysiskt våld.
Det handlade om jo anmälningar mot bup, kallelse till familjerätten, hot om jo anmälning mot 10-stegsprogram för barnen (båda är myndiga idag, dom var 4o 7 när det begav sej), hot om att gömma barnen ( han vart vräkt o flyttade 60 mil bort till kvinna) o jag kunde inte säga nej till vistelser hos honom eftersom barnen inte tog tillräckligt illa. Min fyraåring fick inte ringa hem till sin mamma för sin pappa, så storebror tog men henne o mobiltelefonen ut på gården så hon kunde ringa.

Men om jag summerar den tiden idag, så hade jag inte behövt va så rädd som jag faktiskt var.

Rädd för honom, rädd att han skulle göra nåt, rädd att mista barnen, rädd, rädd, rädd.....

Största o bästa hjälpen fick jag inte av bup, utan av kyrkan.
Av bup kände jag mej ganska lämnad.

O jag tror han kommer finnas där så långe som du tillåter honom eller tills han blir harmlös.
Du, you go girl!
Du har all rätt att vara lugn, lycklig, o tillfreds.
Oavsett vad han gör, eller vart han är.
O är du eller ert gemensamma barn under faktiskt hot (mer än rädsla o svarta ögon), då är det rakt av polis eller soc som gäller.
Fylltrattarna brukar duktigt lägga krokben för sej själva i sånna sammanhang hat jag erfarenhet av.
O alkoliserade mytomaner gör samma sak har jag erfarit.

Men det kommer finnas i din skalle tills du bearbetar det själv.
Mina stora barns pappa är sen drygt två år tillbaka död, men idag känner jag nåt annat för honom än under alla dom år jag önskar han vart överkörd av en lastbil .

Så länge han inte är ett faktiskt hot, så bara släpp honom.
Hejar på dej!