Senaste kommentarerna i forumet

Hej Nossan kan bara berätta att ta hjälp av mina nära känns underbart. Jag tror inte din man kommer göra annat än stödja dig i ditt beslut!

Dagen har varit lugn. Inget sug, dock lite rastlös. Ingen människa kan väl direkt påverkas positivt av det s.k. "vinterväder" vi har heller. Faktum är att jag ska åka på semester om en dryg vecka, till solen. Skönt naturligtvis men ack vilken ångest jag har. Hur ska jag klara av ett par veckor med, i princip, fri tillgång till A................

Visserligen ska jag packa ned träningsskor för att, förhoppningsvis, kunna jogga lite men om det är svårt att tänka i rätt banor hemmavid är det ingenting mot den prövning man ställs inför under en semester i varmare land.

Jag måste verkligen arbeta med mig själv ordentligt innan det bär av. Många, många semesterresor har tillbringats i ett mer, eller mindre, konstant rus. Vet inte hur många gånger man vaknat på morgonen och mått riktigt dåligt. Efter en jobbig frukost med urusel aptit har man väntat på att klockan åtminstone ska bli elva så att första förmiddagspilsnern kan sänkas. Ibland har jag inte ens lyckats vänta så länge.

Men jag minns också att jag vid åtminstone två olika semestervistelser, av olika anledningar, varit helt vit. Vilken underbar känsla det varit att sitta på planet hem och bara känna sig så nöjd. Utvilad, full av nya intryck och energi. Jag måste fokusera på den känslan och inte låta detta gå över styr. Det är precis som många av er har sagt vid tidigare tillfällen; man ångrar aldrig en nykter dag.

Jag har fullt program fram tills dess vi åker så jag är inte orolig för att dricka men jag behöver ert stöd för att ta mig igenom semestern på ett värdigt sätt. Det är jag inte bara skyldig min fru utan till viss del också mig själv.
Trevlig kväll
Tjalle

Den kritiska timmen för min del börjar gå mot sitt slut och det ser ut som om jag kommer klara dag 2.

Trodde ärligt att den här kvällen skulle bli extremt tuff. Maken lagade nämligen fisksoppa vilket oftast innebär att vi delar en (två) flaskor god chablis. Men inte i kväll. Han hade förvisso dukat fint med vinglas men slog, på eget initiativ, upp en öl till sigsjälv och kommenterade inte när jag valde att dricka mineralvatten. Har bestämt att "inviga honom" i mina planer på nyktert år ikväll när barnen somnat. Är lite nervös, oklart varför egentligen...

Tack Pellepennan för kloka och lugnande ord om påverkan på barnen. Innerst inne tror jag inte heller att mina barn har tagit direkt skada av drickandet- än så länge. (Om man inte räknar "sludder nattsaga", för visst har det varit så många gånger). Mest negativt är kanske att jag gett dem intryck av att det är normalt att vuxna dricker vin varje kväll, vilket ju faktiskt inte stämmer. Å andra sidan så kommer jag ju visa på motsatsen nu:-) Som så många av er påpekar - viktigt att tänka positivt.

Är Jätteglad att Pontus, Fenix, ladytramp, mnbv098 och Dags att sluta vill hålla hand 2014. Med risk för att låta lite "pretto" så visualiserar jag att vi alla här på forumet sitter ihop som grenar på ett träd. Med varje ny tråd skjuter en gren ut från stammen och från denna gren kommer sedan nya skott uppstå efter hand. Det känns bra och tryggt att tänka så. En dag i sänder mina vänner!

"Arbetsseger" det var bra uttryckt! Jag tar med mig det, för nog sjutton kan jag ARBETA, det är värre med vad jag gör för att unna mig, trösta, fly etc. Allt det tar jag normalt till alkoholen för att göra. Men nu sjutton ska jag jobba mot den istället. En millimeter och millisekund i taget. /N

Har verkligen druckit sönder ett halft liv.
Är 35 år, dömd för grovt rattfylleri 2009, dömd till vård inom frivården vilket himla skämt! Fick budget rehab genom arbetet gick åt helvete. Skyllt allt mitt drickande på alla andra, jobbet, familjen, vännerna på alla.
Bytt jobb och börjat om, med drickandet alltså, dricker nu en kvarting varje kväll och familjen upplever mig inte som berusad, köper jag två flaskor för att bolaget är stängt nästa dag så slutar det i katastrof då jag efter första flaskan påbörjar nästa trots att den var till dagen efter. Startar varje morgon med ångest för att köra till jobbet, skall polisen stoppa mig idag.

NU har jag bestämt mig för att sluta, drack senast den sista december. Plockade fram en burk Antabus som jag fick under budgetrehaben och bad min flickvän hjälpa mig med att verkligen ta dessa 100 mg dagligen i hennes närvaro ( vet att man skall lämna leverprov mm under behandling med Antabus men skadan kan knappast bli större ).

Kommer nu att använda denna sida som stöd och även medverka i självhjälpen på startsidan.

Jag vet att detta kommer fungera, visst bara nykter 2 dagar ännu men en dag i sänder.

Tack för svar! Denna gången klarar vi det! Det är mitt liv, mitt val och min hälsa!
Jag måste sluta begränsa mig pga alkohol! Jag ser tusen problem med att sluta och tror ärligt talat inte på att jag kommer klara det. Men jag ska, jag ska sluta nu! Tänkte på nyår att jag inte skulle gå på en fest för att jag inte palla dricka så mycket valde därför att fira in det nya året i lugnare sällskap med några par. Men gissa vem som blev fullast...jo jag. Vem annars! Sån tur var för mig sluta festen ganska tidigt så jag hann inte göra mig själv till åtlöje denna gången vilket ju var tur! Jag har varken tid, lust eller råd med att fortsätta festa och dricka! Nu måste det här hamsterhjulet stanna, det är dags att hitta på ngt som jag kan vara stolt över istället för att vara fullast på krogen varje helg o göra bort sig o säga dumma saker! Alkohol har gjort att jag valt bort saker som jag velat göra,den har gjort att jag har ångest för att göra saker pga att jag inte litar på mig själv! För once I pop, I can't stop! Jag har gjort bort mig tuuuusen gånger! Förlöjligat flickvänner som tyckt om mig och som jag tyckt, på grund av spriten, och på så sätt skadat dem, jag är ju en ganska fin kille! Tar mig med fem öl till förfesten för att ta det lugnt! Slutar med att man shootar whisky, vodka eller ngt som ngn har med sig, plus kanske någon annan god drog också som man beställer in under alkoholruset som man också bestämt sig för att sluta med! Nä allt pekar på att nu får det vara nog! Så ja det får väl vara tomt ett tag, det får väl vara ensamt o tråkigt! Det är kanske det jag behöver, för detta beslut är inte värt att skjuta på längre! Kanske bra att skriva lite här, det är en sysselsättning!

lite lättare att hitta din roll Cocco om du läser detta ?

http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Du är värd ett bra liv så sätt dig själv i första rummet !

bara puffa lite för denna sida : http://helenefurness.se/vem-ar-alkoholist/

som är "rolig" alt "nyttig" att läsa är denna : http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm

Jag fläskade inte ända ner i botten innan jag bestämde mig för att förändra mitt liv men jag var nära....2 från botten :-((

Idag är jag överst på tillfrisknandekurvan och jag är livrädd för att halka ner igen. Jag startade längst ner på högra kurvan och jag bad ärligt om hjälp, och fick det. Jag ligger inte konstant på översta platsen för livet har ju sina svackor men idag har jag verktyg att handskas med det som krånglar till det.

Jag hakar på denna tråd. 2014 ska bli vitt. Alkoholen har spelat ut sin roll. Nu har jag testat ett liv med alkohol, och nu ska jag testa något annat. Jag har inte lärt mig alla fallgropar ännu, men att läsa och lyssna till er andra hjälper!

Andra dagen vit, jag har sovit ut ordentligt och kroppen känns mörbultad men skön. Nu får läkningprocessen börja.

Jag ligger också i startgroparna och önskar dig en lyckad årsstart med mycket mys med minstingen.

Spes

Eller hur - både Nossan och Mammy Blue! Detdär med att alltid bräcka andra, kanske chockera och förvåna, jag vet inte vad det är för konstigt behov! Var också liten och söt (och såg kanske lite korkad ut) och gillade väl att chocka folk genom att vara "oväntat" bäst på att dricka, svära, vara smartast, bäst på obskyra band och musikutrustning etc etc etc.... På senare år har jag lugnat mig lite vad gäller den biten men tror att jag ibland fortfarande har ngt slags komplex att till varje pris inte vara NormalSvensson, även om det har blivit mkt bättre med åren.

Även om jag inte utfäst ngt löfte om helvitt år 2014 så dricker jag iaf inte nu. Inte igår och inte idag. Har sedan jag började försöka bryta beroendet i höstas njutit mindre och mindre av alkoholen när jag väl druckit. De senaste gångerna jag druckit har jag, även om det ibland bara varit ett enda futtigt glas vin, ärligt talat inte tyckt om effekten. Att bli seg, pratig, "off", få halsbränna och ångest. Nä, det har inte kännts nåt vidare, vilket jag försöker påminna mig om när suget eller vanorna pockar på.

Idag är jag och minstingen lediga, och ägnar dagen åt kramkalas, böcker och tv-spel i soffan. Sånt jag i ångestdimmorna aldrig hade ro för tidigara, då det gällde att göra bot, vara effektiv och kompensera för ännu en bortdrucken kväll.

Önskar er alla en fin årsstart!

/N

Blev plötsligt lite orolig och känner mig matt och febrig.
Men så kom jag på detta med HALT och inser att jag är hungrig.
Dags att åka hem och laga mat.
Inget sug i alla fall, just nu!

Så skönt att det äntligen är januari.....

Lycka till tillbaka // Spes

Jag har sovit många timmar i natt men sömnen var orolig och
jag vaknade fler gånger. Känner igen symptomen sedan tidigare
dagar 1. Jag tror inte det är så konstigt eftersom det blir
som en metabakfylla då man druckit som jag. Jag mår inte
heller så bra men har inget stort sug i alla fall men jag
vet sannerligen väl att det kommer. Men i dag är det inte här
och då ska jag ta vara på den känsla även om den just nu bara är för
stunden.
Massor med pepp ifrån mig // Spes

Ja, att se klart hela filmen är ju ett jättebra sätt. Om det hade stannat vid ett oskyldigt litet glas så hade man inte haft problem...men det har man ju. Såklart man klarar att ta ett glas en dag, men då kommer man ta ett annat en annan dag och sen är man snart tillbaka där man var.Och det är ju något jag fått lära mig gång på gång. Nu tycker jag att alkoholen har spelat ut sin roll i mitt liv. Jag har inte direkt njutit av den på sistone. Den korta tillfredsställese det ger är inte tillräckligt för att överväga allt det andra. Skammen, smygandet, baksmällan. Jag har ju byggt en livsstil kring det där drickandet utan att ens förstå det. Nu har hemmet, jobbet och hälsan fått ta stryk. Och då har jag ju ännu inte nått min botten. Visst ska man väl inte behöva nå den för att ta sig upp?

Jag ska försöka titta in här varje dag och läsa och lämna nån rad för att påminna mig.

Hej!

Jag känner igen mig i din berättelse. Jag vet inte när jag började vardagsdricka, men det byggdes snabbt på från ons,fre,lör till ons,fre,lör,sön tills det var dagligen. Precis som du drack jag mig inte full. Började med två folköl varje kväll, men det blev snabbt 4 varje kväll. Och ibland mer. Det är så det smyger sig på. Sakta. Att dra ner eller begränsa är svårare än att avstå helt. Men man måste ju såklart upptäcka för en själv.

Mig hjälper det att tänka på vad det här "mys"drickandet leder till om jag fortsätter. Hur ser det ut om 5 år? Då kanske det är försent..

HÅLLER TUMMARNA FÖR DIG!

Ja, det är lätt att glömma. Försök hitta dina sätt att påminna dig om varför, på samma sätt som du gör en målbild om hur du vill att det ska bli så ha en motbild om vad som gjorde att du ville ändra. Spela hela filmen klart. För min del hade jag en "frestelse" vid jul, när jag var utomlands med familjen. Var så sugen på ett glas vin till middagarna, men för mig hjälper det att spela hela filmen klart - det hade inte räckt med ett glas. Hade jag bestämt mig för att det skulle vara ok att dricka vin på resan hade jag börjat förhandla med mig själv om det då inte hade varit ok att dricka ett glas vin kvällen före - det är ju så mysigt, och om det är ok på kvällen med ett glas vin måste det ju vara ok med en öl på em? Osv. Så funkar jag och jag vet om mina fallgropar och frestelser.
Försök planera in något att göra när du vet att suget kommer att vara svårt, tex fredag em/kväll. Jag bokade in träningspass, det funkade för mig. Hitta din grej och håll dig till det under den jobbiga början.
Och det viktigaste, prata om det, med dig själv eller någon annan eller skriv på forumet så du upprepar för dig själv varför! Ett bra sätt att minnas och har du det skriftligt här är det lätt att gå tillbaka och läsa när du sviktar. För min del kan det räcka med att läsa inledningen på min tråd när jag tvekar om nyttan med det här projektet.
En dag i taget fungerar definitivt. Jag utökade nästan från början till en vecka, eftersom jag ville vara klar över att det inte skulle bli något till helgen, och kunna planera in andra alkoholfria aktiviteter.

Lycka till!

- visst känns det bra! Tänker på forumet som ett bra exempel där helheten blir större än delarna tillsammans. Och där nya tankar skapas mellan människor.

Lycka till idag!
/m

Nattsömnen var verkligen inte den bästa första natten utan alkohol. Vaknade efter bara några timmar med fruktansvärt ont i ryggen och sen kunde jag inte somna om. Låg o vred och vände på mig i flera timmar och nu känner jag mig absolut inte pigg o frisk. Varför får man mer ont i ryggen när man inte dricker alkohol? Eller är det så att alkoholen dämpar det onda? Nu blir det till att leva på värktabletter ett tag, för jag måste ju klara att promenera med valpen och att jobba här hemma. Nu är det ju nytt år och nu kommer alla bokslut som ska göras, så jag har verkligen fullt upp. Varje gång valpen vaknar, så är det ut i trädgården för att försöka få henne rumsren och så fort hon somnar en stund, så snabbt jobba undan en del. Det går inte att vara trött då, men det går ju inte att vara dimmig i huvudet av för mycket alkohol dagen innan heller. Så nu får jag bita ihop och se till att klara av detta. Jag är glad att jag bor ensam (så när som på vovven) för jag har ju rensat ut all alkohol och har inget som frestar mig här hemma. Dessutom har jag 2-3 mil till närmaste stad och Systembolag, så det är inget som man bara sticker iväg och handlar heller. Tur för mig!
Vi är många som har som nyårslöfte att hålla oss borta från alkoholen och jag hoppas att vi alla kommer att klara det galant. Klart vi gör om vi peppar varandra.

Hej m-m!

Tack!

Vilken skön känsla att vakna utan den där sunkiga baksmällan. Gick och la mig tidigt igår och och har sen sovit nästan 14 timmar. Underbart.

Jag är rädd att jag ska "glömma" varför jag tagit detta beslut. Alkoholism kan nästan kännas som en sinnessjukdom, där tankarna blir det största hotet. Men vad tankarna än försöker locka med så kan man konstatera att man ångrar ju aldrig att man INTE druckit. :)

Det här "en dag i taget", fungerar det? Jag tar beslutet att vara nykter idag också.

Jag fattar att det är svårt. Ett steg har du ju tagit, att skriva här.

Det är på riktigt, oavsett du vill det eller inte. Att acceptera att situationen ser ut som de gör är inte samma sak som att tycka att det är bra men det är ett första steg till att göra något åt det. Åh, jag var precis som du, höll det inne och kände jag hellre skulle dö än att någon utifrån skulle få reda på hur vi egentligen hade det. Problemet är ju att man då ständigt återskapar lidandet. Typ att man återupptäcker det, vilket man alltid gör även om man försöker glömma det eller stoppa undan det i någon mörk vrå. Det kommer alltid fram så småningom, även om det ofta är ständigt närvarande kanske förklätt som huvudvärk, sömnsvårigheter eller en diffus oro i magen.

Jättebra att du skriver här! Hit kan du alltid komma med dina känslor och tankar. Det underlättar ju när man vet man är anonym. När jag började skriva här blev jag förvånad över saker jag vågade berätta och det var också bra för mig och faktiskt, tvärtemot vad jag tidigare trott, en lättnad att att ha allt i skrift så jag inte längre kunde låtsas om att det inte fanns.

Brevet kan du ju också skriva för din egen skull så du kan öva på hur du kan lägga fram det du vill säga utan att han förlöjligar dig. Du kan ju alltid bränna upp det efteråt om du är rädd någon ska hitta det. Att du skriver du är rädd att han ska reta dig efteråt är väldigt sorgligt. En förälder ska aldrig förlöjliga eller reta då barnet visar/uttrycker sina känslor, oavsett hur gammalt barnet är. Det visar snarare på hans känslomässiga omogenhet.

Jag har distans till mina erfarenheter och jag mår idag bra, ja faktiskt bättre än någonsin.

Ta hand om dig!

Det är otroligt vanligt att man känner skam och skuld för att man har en anhörig som inte kan hantera alkoholen på ett rimligt sätt. Det kan också kännas svårt att ta upp problematiken med den det gäller då det ofta är en tyst överenskommelse om att aldrig sätta ord på problemet.

Om det idag känns oöverstigligt att prata med någon utomstående så kan du börja med en liten övning som tar ca 3 minuter om dagen.

Fundera på hur många som har kunnat välja sina föräldrar och på vilket sätt skammen över din fars alkoholproblematik tillfaller dig. Hur skulle du reagera om en vän berättade om sin pappas alkoholproblem för dig?

Vad vill du förändra i ditt liv och hur skulle det kunna uppnås?

Detta är en enkel teknik för att återta makten över sina känslor. Vi får mycket tidigt lära oss att man inte rår över sina känslor och därför försöker vi aldrig ta kontrollen. Vi lär oss att dölja känslor, förtränga men sällan att styra dem.

Det kan ta lite tid och du behöver inte ens tro på att det hjälper dig men jag lovar att det gör det. Du kommer att kunna släppa känslan av skam.För det är precis som alla här skriver inte ditt ansvar att dina pappa dricker.

Och glöm inte att du är långt ifrån ensam. Att söka hos tex al-anon är inget svaghetstecken utan tvärtom ett tecken på styrka och mognad.

Fortsätt att skriva här, det hjälper enormt mycket både att få skriva av sig , att läsa vad andra skriver och att se hur många fina och kloka människor som lever nära missbrukare och så många fina och kloka människor som kämpar mot sitt eget missbruk.

Besserwisser? Nej ingen fara!
Du har så rätt att även Prost är rätt.

Är ju ingen språkforskare direkt men låt mig gissa att det har med synonymer/dialekter att göra.
För mer info får jag kolla upp i Duden eller så.

Även "zum Wohl" eller "Gesundheit" funkar och det finns fler. Har samma betydelse beroende var man befinner sig,
och naturligtvis har även umgänget, situationen med ordvalet att göra. Är ju ett ganska rikt språk..

Prosit Neujahr!, eller Gutes neues Jahr! eller något liknande till dig!

//PP

Hej markatta!
Det här med brev lät bra, men jag är rädd för att det ska bli pinsamt efteråt, att han ska reta mig eller att det kommer hittas av någon.
Jag har aldrig berättat för någon om de problem vi har hemma, aldrig ens sagt det högt för mig själv för då blir det mer "riktigt" och det är jag faktiskt lite rädd för. Kalla mig mesig men att gå till något möte eller ens att bara ringa till såna stödlinjer, det vågar jag inte. Jag vill inte att någon ska se mig och jag vill inte att någon ens ska höra min röst. Jag vet att det låter oerhört dumt men jag har hellre ångesten i bröstet än att jag blottar mina känslor och vår lilla hemlighet för någon.
Jag beklagar hur det varit för dig, men samtidigt är det skönt att du kam tala om dina erfarenheter.
Tack!

Tack berra. Giraffspråket var något jag aldrig hört talas om innan men det lät faktiskt väldigt logiskt. Saken är dock den att min pappa blir oerhört elak och kallar en för ditten och datten så oavsett om jag säger att såhär är det eller om jag säger att såhär känner jag så skulle han bara komma med ett "du vet ju ingenting din lilla idiot". Mina päron bråkade nämligen igår igen och som vanligt när mamma säger att hon är trött på detta nu så ska pappa kontra henne och säger att han är trött på att hon ska handla kläder hela tiden. Han försöker ständigt göra sig själv till offert..