Senaste kommentarerna i forumet

Ja, nu kan jag sätta check på första året av dom kommande. Känns inte så tokigt. ;)

Den enda som har svar på dina frågor är du själv. Du problematiserar kring ditt drickande, hur mkt och på vilket sätt. Är det kanske svar nog.
Du dricker av en anledning och det är den du behöver hitta och titta närmare på.
Jag dricker för att stå ut en stund, få lindring. För att jag förlorat fotfästet.
Jag vet vilka steg jag måste ta och att A inte är min lösning, så nu låter jag bli att dricka.
Varför dricker du?
Kram, för det kan man behöva:)
Orka

Imorgon kommer jag att lida av ångest och självanklagelser över att jag inte klarat mitt uppsatta mål. Vad skall man gör gör att klara målet. Detta mål har jag överskridit hur många gånger som som helst. Kan inte ens räkna längre.

Please

Jag vet att jag är på väg dit eftersom det ökar hela tiden. Så vad tycker ni jag jag skall göra. Sluta helt? Det finns vissa stunder som jag känner en stor sorg över att att förlora alkoholen. Andra stunder borde jag helt enkelt låta bli. Det finns en massa orsaker till att dricka och det har jag givetvis men nu är det alldeles för många sådana stunder. Alkoholen har blivit ett problem i sig själv. När jag slutande röka förlorade jag en kär gammal vän, men denna vännen är ännu svårare att förlora.

Efter en tidig resa till Landvetter så flög vi 8.00 mot Warszawa. I landade ca 9.20. Tåg från Modlin intill centrum och incheckning på Novotel. Inte mycket är öppet, knappt en restaurang öppen. Såg folk sitta med en kall öl och det kändes lite men det går bra med cola. Nu är vi trötta och imorgon blir det gamla staden, slottet och storkyrkan.

En av de trådar jag läst igenom idag har bl.a. varit din! Följt din resa och varit så oerhört imponerad över hur du rest dig igen när du trillat. Din ärlighet har också insprirerat mig och så många här. Jag tycker du är fantastisk!

Jo, jag förstår ju att det här inte kommer att bli en lek. Alls. Första provet är ju bara nu ikväll och att kunna sova i natt. Som sagt det var ju inte planerat, utan jag klev på något tåg som plötsligt stod för dörren. Så jag går i någon form av "nöjdhetsrus" just nu. Att jag tog mig så här långt. Det tar nog igenom mig idag, men sedan är ju det en nästa dag och en nästa. Men jag tror, som du säger att man får ta det timme för timme. Och vara stolt över sig för varje som går.

Tack igen för din berättelse och för ditt stöd nu!

Har tänkt att gå på ett möte nu i veckorna. Ska ge det en chans. Är rädd för att klientelet ska vara samma som på beroendekliniken, bokstavsmänniskor och bänkalkisar.. Men efter vad jag läst här på forumet så är det vanligt folk där också.

Jättebra att du är här, och har startat din egen tråd. Det är stort - och ett jättebra steg i rätt riktning. Grattis! Jag förstår hur du känner dig, och jag misstänker att de närmaste dagarna kommer att bli rätt tuffa för dig, om du håller fast vid ditt beslut att inte dricka mer. Kanske blir de närmaste dagarna t.o.m. riktigt överjävliga? Det är helt normalt. Försök att stå ut, timme för timme, dag för dag.

Jag har gjort ett antal "fyllerace" de senaste åren - och för mig har forumet varit en välsignelse. Att läsa andras berättelser, och att skriva min egen. Ibland får man stärkande kommentarer, eller tips från andra som finns här. Skriv för din egen skull - här är allt ok att skriva, se det som en ventil. För mig så har det även varit nyttigt att kunna gå tillbaks och läsa min egen tråd ibland - för att påminnas om hur jag ibland har känt mig, eller hur jag har agerat vid en viss tidpunkt.

Jag håller på dig, och hoppas på att du får återkomma i morgon, och berätta om ditt andra alkofria dygn.

Tack för tipset Fiskarn ??Ska titta på det när tillfälle ges. Min man har ju varit på beh och känner till AA och dess steg.. Dock har han tappat bort och mår nog bra av att påminnas. Vi har haft en lugn och nykter dag tillsammans. Dock är jag trött.. Så trött efter en par dagar av ångest och sömnlösa nätter ?
Det hade varit så enkelt att stanna i lugnet, glömma det som varit.. Så som jag gjort så många gånger förr.. Men den här gången tog jag mod till mig.. Frågade min man vad hans plan var och varför han inte är villig att göra mer för att vårda sin nykterhet!? Han menar att han dricker då han känner sig nere, utbränd etc
Jag kan ju tycka att han borde lärt sig efter alla dessa år att alkoholen bara dämpar för stunden.. Det blir en ond cirkel och varje dag ny ångest som måste dämpas. Jag berättade åter igen hur dåligt jag mår när han dricker, att inte veta vilket skick han är i när jag kommer hem osv osv.. Lite vemodigt konstaterade han att han själv accepterat att det nog är så hans liv kommer att se ut.. Ett återfall en gång om året eller så.. Jag vill att han går upp till kamp och visar alkoholen vem som bestämmer. Att han söker aktiv hjälp för att kunna hantera stress och oro på annat sätt.. Inte bara finna sig i och acceptera! Både fegt och enkelt kan jag tycka ?
Antabus ska han ta nu.. Finns en del piller kvar sedan några år tillbaka.. Och sen då? Jag vill att han skaffar sig en läkarkontakt och förnyar receptet. Men jag vill ju att det ska va hans initiativ! Hans val! Att han aktivt väljer bort alkoholen och väljer oss! Sig själv, mig och våra barn..
Tiden får utvisa! Kram allihopa

till första året :-)

Fixade abstinensen själv med hjälp av lite Sobril - de svagaste. Tack! Ett "eget" schema, där jag började på 5 st/dag - och sen tog bort en per dag. Vilken hobbyläkare jag är....-men nu, när jag inte längre tar några "lugnande" - så är det så oerhört skönt att sitta i soffan och känna att jag faktiskt, helt själv, tar de där djupa, sköna andetagen - alldeles av mig själv. Utan att behöva tänka på att jag skall göra just det, utan "hjälp" av lugnande tabletter. Satt här alldeles nyss och insåg att jag gjorde just detta - shit vad skönt!

När man har det som jobbigast så måste man ju verkligen fokusera och tvinga sig till att ta just djupa, avslappnande andetag - och det brukar funka i 20 sekunder ungefär. Nu kommer det av sig själv.

Vet inte riktigt varför jag skriver detta, fick bara en ingivelse - det kändes bara bra helt enkelt. Om inte annat för mig själv - i min "dagbok", om jag någon gång måste gå tillbaks och läsa, för att påminna mig själv. Jag hoppas att jag skall slippa. Jag jobbar åt det hållet i alla fall.:-)

Tjing

Jo, och jag är uppriktigt glad att jag har blivit uppmärksam på just detta mönster. Har nog bara delvis sett det innan, men det framstår allt klarare denna gång. Jag ser det tydligt. Och det är ju faktiskt ett bra steg framåt, eller två?:-) Förmiddagsångesten idag är faktiskt lite lindrigare, rätt lågintensiv skulle jag vilja säga, typ såndär att man kan stå och stirra ner i en kastrull i 7 minuter och vänta på att äggen skall börja koka, typ (för 5 dagar sedan skulle jag inte ha kunnat få ner ett ägg i strupen) - och det känns bara sååå skönt. Är inte lika nojjig som jag har varit de senaste dagarna, och jag är lite snällare mot mig själv. Har t.o.m. kommit på mig själv med att småsjunga lite när jag farit runt här hemma.

I morgon kväll så är det tänkt att jag skall ut o äta med en god vän. Hen vet inte om mina problem, tror jag?! Vi ses rätt sällan, men är ändå vänner sedan 25 år. Funderar starkt på att berätta (valda delar av sanningen) om hur det står still. Kommer iaf inte att dricka något, men känner att det är läge att kanske berätta lite iaf?! OM det blir av - i nuläget så är jag lite ambivalent. Kanske kommer jag att ringa och "ställa in" - vet inte om jag är stark nog ännu att orka med detta. Vi får se........

Kram till er alla som kämpar på/hoppas att påsken har fått vara A-fri för er som önskat det......../Anders

... verkar det gå efter ett visst mönster. Bra att vara uppmärksam på, och det är du ju.

Tack för fin hälsning inne hos mig, Anders, och bromsen hittar du till höger om kopplingen. ;)

Hade väldigt roligt åt din kommentar om att vi inte riktigt var "där" i relationen. Du sa det till mig när jag satt på ditt toalettgolv och du var uppflugen på själva dasset. Men det noterade du, va, att jag gick ut? Både av hänsyn till dig och av hänsyn till mig för, ja, jag vet inte, det spreds en sån underlig odör därinne plötsligt... Ja.

Stor kram till dig!

... har du det, Heddali?

... jag läser hälsningen från dig, Tjalle. För såväl ditt grattis, förstås, men framför allt för att du hänger i där.

Kram på dig!

Det känns som om jag redan skrivit detta till dig någonstans men jag skriver det igen: Du känns så reflekterande, så klok och eftertänksam. Du tänker så många bra tankar. Jag önskar dig välbehövlig vila och ett varmt lycka till på din fortsatta färd.

Jättekram.

"As you probably know, in sleep you constantly move between the phases of dreamless sleep and the dream state. Similarly, in wakefulness most people only shift between ordinary unconsciousness and deep unconsciousness.

What I call ordinary unconsciousness means being identified with your thought processes and emotions, your reactions, desires and aversions. It is most people´s normal state.

In that state, you are run by the egoic mind, and you are unaware of Being. It is a state not of acute pain or unhappiness but of an almost continuous low level of unease, discontent, boredom or nervousness - a kind of background static.

You may not realize this because it is so much a part of 'normal living', just as you are not aware of a continous low background noise, such as the hum of an air conditioner, until it stops. When it suddenly does stop, there is a sense of relief.

Many people use alcohol, drugs, sex, food, work, television or even shopping as anesthetics in an unconscious attempt to remove the basic unease. When this happens, an activity that might be very enjoyable if used in moderation becomes imbued with a compulsive or addictive quality, and all that is ever achieved through it is extremely short-lived symptom relief."

~ Eckhart Tolle, "The Power of Now"

Ja, vem var det som talade om det? Muris? Du? Isch, minns inte. Däremot har dina ord etsats in, som om dom alltid funnits där:

"Måste man dricka, är man inte fri att dricka."

Fortfarande tycker jag det är genialt. Säger så mycket om besattheten och beroendet.

Påskkramar till dig med.

Ja påsk jag mår bra men känner mig rätt tom, mannen drack igår. Som en frisk människa, nej i smyg helt plötsligt var han full och somnade.
Tittade på honom och tänkte det här blir inte lätt, men hantera det och vaknade till en ny dag med insikten att detta klarar han inte själv.
Försöker nu döva min sida jag måste fixa alla andras problem och hoppa över mina egna.
En lång promenad rensar huvudet och får mig tillbaka mitt fokus.
Så är tacksam för att jag har anammat sättet inga förväntningar.
En något trött levande lovar sig själv att vara nykter idag, kram alla hjältar

Tack, Blueeyes. Det är bättre. Men jag är nog lite ledsen över att jag inte vet om jag älskar honom längre. Känner att jag stör mig på alla hans egenheter, på allt det som gör honom till den han är. Även det som inte är alkoholrelaterat alltså.

I förrgår drack jag lite vin (typ 1,5 glas vitt vin) på en släktmiddag. Fick en pik att jag luktade alkohol. Och igår så drack han tre halvliters 2,8-or. Jag sa att nu luktar han alkohol. Men det kunde han inte förstå. Jag har många gånger försökt berätta att några 2,8-or blir en hel del, men det går inte in. Jag får visa matematiken idag, att han faktiskt drack mer än jag.

Han har hållit sig ifrån 2,8-orna tills nu. Men han verkar inte klara av att jag dricker. Det här var andra gången efter jul som jag dricker. Den första gången var på en aw, och då tog han sig en ordentlig fylla helgen efter.

Känslan är fortfarande att det är lite mitt ansvar att han ska vara nykter, att jag ska bromsa och så.

Så sammanfattningsvis så går det väl sådär.

Tack snälla för era kommentarer, blir så glad att läsa. Maharion, visst har du rätt - jag har också sett det dessvärre. Ett liiiitet skutt, som sen slutar rätt o-bra. Men jag hoppas att jag nästa gång kommer att kunna vara på vakt. 2 steg framåt.........

Har nu arbetat fredag o lördag - det har varit ok, men inte mer. En molande ångest som ligger i bakgrunden och missfärgar allt! Men jag vet att den också kommer att klinga av med tiden - så är det ju, även om den känns som en kallfuktig yllefilt runt hela kroppen. Nåväl, det är bara att "ta sig igenom". I morgon em så är det en vecka sedan sista glaset - då jag välkomnade den underbara abstinensen. Det kommer säkert att kännas snäppet bättre i morgon, och lite bättre ändå i övermorgon.....-efter cirka 10 dagar så brukar det kännas rätt ok. Bara det att jag beskriver och känner igen förloppet efter ett fyllerace är ju verkligen anledning nog att dra i varenda handbroms som finns:-) Jag hoppas att jag verkligen har hittat bromsen nu!!!!

Tack för kommentarerna! Blir alltid mer och mer motiverad när jag ser vad som skrivs här.. Ikväll blev det påskfirande nummer 2. Nyktert igår och så även idag. Så himla skönt!! Blev ändå bjuden på snaps, öl och vin flera gånger och jag som har så svårt att säga nej (speciellt till snaps och vin) annars satt hela kvällen med påskmust. Jag tror att min vilja är starkare nu än någonsin, trots att det är för tidigt att ropa hej. Kram!!

Kanske en förståelse för hans sätt att vara, som han borde se.
Kram