Senaste kommentarerna i forumet

Så då har din tråd fått lite fart. Ett riktigt bra svar från Adde. Ligger mycket i det och jag tänkte bara skriva några rader ur min egen erfarenhet.
Och det har jag - tyvärr - samlat på mig lite för mycket av när det gäller drickat.

Låt mig backa mitt band en sisådär 20 år. Om jag gör det kan jag känna igen mig superväl i det du beskriver.
Även om jag redan då hade druckit alkohol ett bra tag, så tyckte jag mig inte ha några problem. Men jag började trots allt ta vita månader, minst en gång om året. Då befann mig i en miljö io en annan kultur med mycket alkohol och det var ok för omgivningen att dricka, ofta och även mycket.
Jag ville hålla koll på om jag hade problem att ta en vit månad. Detta, att vilja kolla det, är för mig i efterhand ett tecken på ett riskabelt dryckesmönster, men det fattade jag tyvärr inte då - eller kanske var det så att jag valde att inte vilja förstå.

I början gick det ganska lätt, och efter kanske 5 år började det kräva lite mer envishet att låta månaden löpa hela linan ut. Grejen var ju att jag gjorde det för att hålla koll på om jag började få alkoholproblem. Fast när jag med att "bevisa" för mig själv att jag kunde hålla upp till sista dagen, så gav jag mig fribrev att köra på ett år till, och firade loss redan första dagen. Jag tror nog att det var sista året som jag sa - jag kör i februari istället! (är ju några dagar kortare)efter det blev det inte några vita månader på många år.

Ok, detta hör kanske iofs. hemma i min egen tråd, men vad jag vill komma till är att om du är orolig för att testa för att det kanske inte går, då har du nog tyvärr redan nu ett problem.

Jag har kört ett tag på linjen som Adde beskriver. En dag i taget. Funkar riktigt bra. Fast har man kommit dit att man behöver det är frågan om man har ett problem ganska överflödig, du fattar....

Lycka till, och sorry för den långa inlägget.

//PP

dig själv i den här processen ! Ta emot den hjälp för medberoende som Valet kan erbjuda !

för att du är trött det visar ju att kroppen vill ha lugn och ro för sitt reparationsarbete som ju är eftersatt efter en tids drickande. Du behöver det så njut och acceptera det ! Jag har svårt att själv sätta en gräns när det vände för mig men bortåt året i nykterhet var det utan tvekan. Och för min egen del så kändes det bara så skönt när kroppen fick styra och inte min vilja och att jag kunde acceptera det.

Jag har ju också ett bra stöd genom mina AA-möten och dessa var väldigt viktiga för mig i början för jag kunde alltid få svar på mina frågor från de som gått före mig. Idag går jag på möten för att inte glömma vem jag är och för att ge tillbaka det jag en gång fått.

Välkommen chipp3945 !

kija !!

Varför inte börja, som du själv skriver, med en vit period UTAN att sätta nån gräns så du kan känna dig för. Vitsen med att inte sätta en gräns är att du då undermedvetet ställer in dig på att det är ok att återuppta drickande efter den gränsen. Att använda "En dag i taget" är ett rätt välkänt begrepp som gör tiden enklare och mer greppbar att handskas med.
Likaså att varje morgon, helst innan du kliver ur sängen, ta ett beslut om att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. Också ett lätt greppbart beslut som ibland kan behöva krympas till kortare tid, exvis en timma.

När du nu frekvent får minnesluckor så är väl det ingen större tvekan om att du dricker för mycket ? Att i det stadiet få klockan att gå bakåt tror i varje fall inte jag på. Och har aldrig gjort.

Som du nu har upptäckt så blir det skrivna nästan otäckt obehagligt men ack så välbehövligt ! Den absolut bästa medicinen är att skriva/prata av sig allt det som har samlats och tryker på inne i knopp och kropp. "Låt sorgens svalor flyga över ditt huvud men låt ej svalorna bygga bo i ditt hår."

Så, fortsätt skriv och ta ditt beslut och njut av att din kropp börjar läka !

Oj, märks att jag är nybörjare.
Råkade lägga in mitt inlägg två gånger.
Visste inte hur man raderar så jag försöker med att redigera.
Mvh paradisbruden

Hej, ville bara önska dig lycka till. Jag kämpar o vill bli bättre precis som du.
Kände igen mig när du skrev att du dricker när du utsatts för press eller så firar du när du är upprymd.
Precis så har jag det oxå.
Jag har en sambo som stöttar mig men å andra sidan så innebär det mer skam när man inte orkar stå emot suget.
Vill ju bevisa honom att jag är stark nog att bli bättre utan någon medicinisk hjälp.
Jag vill inte göra en förändring för bara hans skull.
Jag är orolig för min hälsa som många andra här.
Jag vill vara en bra mamma.
Jag vill inte förstöra mitt förhållande.
Jag vill känna mig lycklig utan alkohol i kroppen.
Jag vill bli av med den djävulen som finns i huvudet o som ser till att alkoholen vinner över mig mer eller mindre varje dag.

Varför är det så många som drabbas av denna sjukdom?

Jag kommer att följa din tråd o dina framsteg!
Mvh paradisbruden

Du höll upp i 7 år! Att sedan hamna tillbaka där du var efter så lång tid. Viktig läsning för mig. Jag har haft kortare uppehåll och trott att jag därefter skulle kunna få en normal relation till alkoholbara jag kunde bryta mönstret ...men som du säger, en alkoholist kan aldrig dricka måttligt!

Jag önskar dig lycka till. Jag har en känsla av att du har mycket att dela med oss andra nynyktra!

Styrkan sitter i insikten, inte i alkoholhalten.
Varje dag utan baksmälla är en fri dag, en dag som man all kontroll över, får bestämma över sin kropp, inget illamående inga krämpor.
Den lilla stund av kemisk lycka kan aldrig övervägas av en fullkomlig harmoni med sitt egna jag, jag lever och har det bra just nu-känslan.

Att finna olika sätt att värdera sin nykterhet är också viktig, i antal dagar, andelar av veckodagar, procent eller annat fungerar för mig.
Att förlora mot den ökande andelen vill man till slut inte, det blir en tävlan mot sig själv, den lilla kraxande alkoholiserade papegojan blir mindre och mindre tills den dagen den tappar sitt fäste på din axel, och man tror att man är fri, men flyga kan den fan igen och landa på någon annan kroppsdel.
Därför kan åtminstone inte jag lägga ner garden helt, håll ett vakande öga i ögonvrån, suget och misstänksamheten kan plötsligt byts plats.
Även om du själv känner dig övertygad, så omges vi av andra som fortfarande omhuldar alkoholens goda sidor.
De har aldrig upplevt den negativa sidan, eller så lever de kvar i förnekelsen, vilket det senaste är den sämsta formen.

Vi glömmer så lätt bort känslan av hur det egentligen borde kännas att leva ett naturligt liv utan baksmälla och ångest.
Man anpassar sig så lätt till det nya, att man har svårt att minnas hur det en gång var, det där lite mindre problemfulla livet.

Att det finns alternativ glöms lätt bort, och att man inte behöver straffa sig bara för att man inte dricker det som innehåller alkoholen längre.
Det är så mycket lättare att vara lat och följa med i sina rutiner och andras tjat, när insatsen istället är mycket enklare.

Att man en kväll hinkar i sig tio burkar öl anses inte vara något onaturligt...
Men att dricka t.ex fem liter mjölk en kväll måste ses något sjukt, när man inte ens är törstig, eller ens sugen på mjölk.
Men om det är alkohol i det så är det på något sätt ursäktat, det är väl det som är det sjuka.

Att sätta allt i relation till varandra, och reagera på det, det är något som jag tycker är det intressanta i det nya nyktra livet.

Lycka till!

Berra

Hej Pellepennan!

Tack! Det är inte första gången jag kommit till denna slutsats. Skillnaden nu är väl att jag verkligen känner mig "färdig" med alkohol. Jag behöver inte nå ner till allra mörkaste botten för att få det bekräftat. Tidigare försök att hantera alkohol med måttlighet har bara lett till en sakta upptrappning istället. Min kropp börjar på allvar säga ifrån, och jag är ung! Det är bedrövligt. Vill inte slösa bort mer tid. Även om jag också haft många fina stunder med min käraste vän så är det inte värt det längre.

Mvh

Förstår hur du tänker och det är toppen du har hittat hit. Tanken att vara fri är härlig, men kanske är omvägen genom en förändring en bra väg?
Du har säkert mycket mer att berätta, och säkert är inget fel i att du hittat hit.

Lycka till nu!

//PP

På vägen nu att sätta planen i verket. Belöning kommer vi säkert alla att få i små doser. Det vittnar ju många om.

Lycka till Lexi!

regeln är ju något som det talas om i många olika sammanhang. Jag har säkert använt mig av den både medvetet och omedvetet. Ibland har det blivit bra ibland mindre. Ett exempel på vad som inte blivit bra är att jag avslutade förra året med ungefär dom siffrorna i antalet dagar med och utan dricka. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget uppnådde det urkassa resultatet var att jag avstod från alkoholen under årets sista 50 dagar. Annars hade det varit ännu värre! Nu sitter jag på nyårsdagen och myser med 100/100. Det var det jag bestämde mig för efter att ha tagit dom första dagarna en i sänder. Tankens kraft, en portion djävlar anamma, och ert stöd. Om många dagar av året som gick slösades bort med att räkna procent i varierande grad på dryckerna och fundera på enheter, körbarhet etc. så känns det just nu som att mitt räknesätt tar mindre energi. Något jag vill tacka dig Berra för. Du har inte gjort det (det har jag) men du har gjort det lättare!

Jag ville sluta året på det sättet som jag gjorde. Bokade av alla d...la måsten dan innan nyår. Orkade inte med att åka på nyårsfest och vara ett ufo, och sitta och hitta på anledningar till att "chef fylletratt" inte drack alkohol. Nopp! Lite som min frivilligt valda valda kolonilott Fia. Vad jag gjorde istället? Jo, det är något som förblir min egen lilla hemlighet. Något som är annorlunda än allt annat som hänt ett nyår i mitt liv. Det får bli mitt avstamp i att saker och ting framöver ska bli annorlunda. Om det blir bättre återstår att se, men det ska bli annorlunda.

Så hummern - den egenfiskade - som jag inte åt i går ska jag äta idag. Idag blir det inga "rester" för mig. det fick det bli igår, och det känns helt rätt.

Och mina sorger, inre strider och framför allt den där djäveln i huvudet som säger att det är lite synd om Pellepennan. Den skiten jag symboliskt kvar i året som gick. Tidigare har jag haft någon av årets första två månader som en vit månad. Jaja det var ett tag sedan. Först var det januari, senare blev det februari. Varför då? Jo för att det är ett par dagar kortare. men jag klarade ju en månad så det var ju grönt ljus. Så tänkte jag, "sluger" till det inte ens blev någon februari. Nu ska jag ta en vit månad till och jag börjar med att var nykter idag!

//PP

Nej, jag syftade absolut inte på vad du skrev till "vill sluta". Jag försökte nog bara förklara hur det kan kännas för oss som gång på gång har starka föresatser men som ändå inte når riktigt ända fram. Jag hoppas och tror att det inte beror på att vi har en bristande karaktär. Motivationen är det heller inget fel på men av någon anledning räcker det oftast inte. Jag läser mycket på forumet men vid de tillfällen jag "brutit" min nykterhet har jag knappt vågat logga in på forumet. Jag har skämts så fruktansvärt. Inte vågat dela med mig att jag inte klarade det den här gången heller.
Nåväl, jag är fortfarande "vit" och uppskattar verkligen att ni finns på forumet och inte minst ni lite mer "erfarna" (som du markatta).

Ha en skön nyårsdag
Tjalle

Barnen var här och vi hade alla ett svårt men ärligt samtal om att det har gått för långt och att hela familjen drabbas av pappas missbruk. Vi är nära varandra och tillbringar mycket tid tillsammans, men ingen vill vara med om en sommar till med smygdrickande och urspårade middagar och aldrig mer en jul som denna!!! Det har pågått under lång tid men det har aldrig varit så illa som nu. Vi har försökt att inte låtsas om någonting många gånger, men det går inte i längden. Så på sätt och vis var det skönt att bubblan sprack.
Han var spänd och orolig för samtalet men känner nog nu en lättnad och viss insikt om allvaret i problemet. Han kan inte längre att skylla på att jag har ett extremt kontrollbehov och ställer till med bråk om småsaker.
Våra barn har sett precis samma sak som jag och det finns stor kärlek och omsorg bakom modet att ta upp det här tunga ämnet med sin far.
Nu hr han sagt att han ta kontakt med Valet själv och han vet att vi vill veta vad som händer. Nyår har gått bra, lugnt och sansat, trevligt umgänge. Vi får se om det håller. Att döma av andras berättelser på nätet är det svårt för en alkoholist att dricka måttligt i längden. Jag hoppas och tror att han ska få styrka av samtal med andra som vet vad han går igenom. Det kan nog bli tufft när han inser hur stor skada alkoholen har ställt till med.
Och vi kan också behöva hjälp att reparera tillit och förtroende till varandra.

Tror aldrig jag skrivit till dig förut så hej!

Angående att "vara trött på de på forumet som åter och åter igen trillat dit" så är det ju faktiskt upp till var och en hur mycket man vill gå in och hjälpa/kommentera/läsa. Jag hoppas du inte syftar på det jag skrev till "vill.sluta" för ett tag sedan att jag inte orkade med hans "vargen kommer". Det handlade om en personlig gränsdragning i hur mycket kontakt jag ville ha med honom här och att jag själv var tvungen att backa och se att jag inte kunde hjälpa honom då det tog för mycket av min energi. Jag ville på inget sätt begränsa honom eller någon annan här på forum att söka stöd och hjälp och fortsätta skriva, även om det så skulle vara för den tusende gången. Jag svarade bara på varför jag själv inte längre kunde svara på hans inlägg.

Nu hänger jag ju mer på anhörigsidan av forum men herregud vad jag ältade fram och tillbaka, gjorde om samma misstag gång på gång innan jag hittade en bättre väg. Ältandet, misstagen och fallen var för mig en nödvändig process och ingen kan ju säga hur lång tid det ska ta.

Låt ingen begränsa dig. Se din tråd som ditt alldeles egna utrymme i både med- och motvind. Om någon känner så, att de är trötta på de som gång på gång trillat dit så kanske det bara är ett uttryck för den frustration en kan känna när någon man bryr sig om(även anonyma personer på internet) inte mår bra. Det kan vara ett klumpigt sätt att säga att man känner sig maktlös inför alkoholen, även då den rinner ner för någon annans strupe.

Allt gott till dig!

Jo jag tycker nog att du varit Future Fia i alla dina inlägg sedan jag började läsa dom. För mig har det varit så otroligt mycket stöd att kunna läsa din tråd - och många andras - under årets sista veckor. Ja, naturligtvis är vi alla i vårt eget lilla avsnitt i livet, och jag tror att bara faktumet att det är ett årsskifte gör att vi vill förändra oss mer, igen, gå vidare. Om det är så att du känner dig redo, så är du redo att gå vidare. För min egen del känns det som att jag har en lång väg att gå och jag behöver nog häcka ett tag till här inne. Om det är så att även du ska logga ut, vill jag redan nu önska dig lycka till! Om du är kvar är det nog många som skulle bli lika glada som jag.

Vi får se vad du bestämmer dig för. Livet går vidare och det är väl tur det ;-)

Hoppas du har det skönt i solen

Hälsningar från Gubbdjäveln
(Som skulle kunna vara din lillebror :-))

..ligger i soffan med myskläder och tycker nog att det är lite hurvigt...
Ute är det grått och fuktigt, se kadaverna från nattens tårtor och raketbaser vid avskjutningsrampen, det ser rätt grisigt ut.
Har en liten lätt huvudvärk som drar en rispa i hjärnbarken, troligen mest beroende på nattsuddandet och gårdagens tjut och skrik bland barnen.

Blev tolvslaget bra, jojomän där har jag inget att beklaga mig över, vi var nog ett fyrtiotal personer vid våran vändplan som börjar bli en samlingsplats i området vart nyår.
Grabben som valde att fira med sina kompisar kom till vår vändplan för att skjuta raketer, lite roligt att han anser att det är hans tolvslagsplats.
Kramade grannarna som går man ur huse för att möta upp, genomgående så var det ingen fylla, ingen som utmärkte sig, jätteskönt!

Tycker att det känns lite tråkigt utan barnen, men också att man som förälder måste lära sig att släppa greppet om sina kära telingar.
Det bygger upp sina liv med sina bekantskaper och relationer, och där ska vi inte vara framme och försöka toppstyra dem.
Han hade smakat cider och det var det enda, och puffat lite på en cigarr, inte påverkad och till synes ganska så nöjd.
Och det var det viktigaste, ha kul och trots våra förmaningar våga lite utanför boxen, men var medveten om riskerna.

Körde hem en familj runt kl 03 med bilen, mannen i sällskapet sade att det här gick ju bra, bara för att man gav blanka f-n i spriten,
Och så är det nog, öl och vin i bevakade mängder vilket det blir i större okända sällskap skapar en säker berusning.
Han var nöjd och tillika hans kärr...esta i baksätet, som bara för några år sedan tog med sig ungarna i vredesmod ett nyår när gubben blev för full.
Så visst är det en förändring, en utveckling som ter sig i rätt riktning.

Nu är det snart dags att återigen blänga på Ivanhoe på teven, en film man har sett hundra gånger minst, i en ångestfylld baksmälla genom tiderna.
Så är det inte nu, att kolla på den bara för att man är trött och inte som en ursäkt för att frugan inte ska se hur bakrusig man är, det är stort!

Årets första dag tillbringas alltså lugnt i soffan, lite baktrött men absolut inte bakfull, känner mig stolt över mig själv.
Det här började bra, och jag behöver heller inte skämmas över mitt nyår, att hamna i säng kl 04 utan att haft det tråkigt är ett bra resultat.
Och att veta att de jag firade med igår inte heller blev allt för fulla, kanske var det min förtjänst att mitt tidigare drickande inte drog med mig dem i fördärvet.

Jag vet inte, men jag hoppas att det är så, jag hade kul ändå, jag hade cider, öl, vitt vin och bubbel allt utan en enda promille med alkohol,
Kissade som en tok både före och efter sänggåendet, precis som jag gjorde när jag drack, men slapp att se kissfläckarna runt toaletten.

God fortsättning på det nya året, 100% nykter hittills, ingen ide' att sabba den statistiken fortsättningsvis...

Berra

Att ändra sina vanor. Kan ledtråden ligga i det? Just do it? I ett års tid har jag läst här nästan varje morgon och ofta även senare på dagen. Jag har fått ett enormt utbyte av det hela. Skriva ner mitt eget trassel, få respons, utbyta tankar. Läsa om anhöriga. Men kanske är det dags att ta nästa steg nu?

Tanken gror. En del av det berodde på Villervalles nyårshälsning. Subtil, men så nyttig. De människor som har valt varandra finns alltid kvar. Dagliga uppdateringar kan vara nödvändiga i kris för mig (Skriver bara om MIN känsla), men kanske är det onödigt att ta plats från dem som fortfarande är i startgroparna för kampen i att förändra.

Jag kommer inte att logga ut för gott, det är jag inte redo för ännu. Men jag
kommer att försöka fasa ut. Hitta ett liv bortom forum och mitt missbruk. Skuttar dock in direkt om jag börjar få toktankar. Skapa en FB-profil när jag kommer hem. Inte nu via mobilen (som jag är osams med). Kontakta min vän Santorini och dela ut min nya adress här så att de som vill kan ta kontakt.

Detta är en tanke som har vuxit fram. Men den har konstgödslats under den sista veckans "utbyten". Jag vill inte söka konflikt. Jag vill heller inte bli någon som andra ser som en stark förebild. Mina val är inte alltid de bästa valen, men de bygger på den enda utgångspunkt jag har att utgå ifrån; Mig själv. Jag personligen får ut en massa av att läsa om de som har hunnit före, men jag inser också att det inte passar alla och på forum finns det gott om "förebilder". Jag kan skriva om min nykterhet och mina val i en privat dagbok. Jag har gått en cykel nu. Två nyårsaftar, en midsommar, en jul och en 50-års dag. Börjar hysa hopp.

Hoppas alla får en God fortsättning och att ni finner den styrka som behövs för att hitta och fortsätta på just er egen väg. Själv vill jag bli en riktig hjältinna och jag inser att det som jag ser som mod, det kräver varken publik eller hejarop (för mig, bara min egen åsikt om mig själv) utan kanske bara en nyårshälsning från en vän.

FutureFia

Tack för era svar och jag håller med om att jag borde planera för enbart nyktra dagar men
jag har inte riktigt kommit dit där ni är ännu verkar det som.
Hur som helst så är jag nykter i dag vad som än händer, detta skriver jag både med lättnad men också med en
oro i kroppen. Speciellt mycket oro över mina kroppsliga organ men också över hur jag måste möta
livet och dess vedermödor i stället för att vara "(o)behagligt" avtrubbad.
Grattis vill jag säga till er alla som har nått ert nyktra liv och massor med pepp till er
som liksom jag börjar förändra livsstil i dag.
Tusen lyckosparkar i baken till era alla och god fortsättning och ha en så bra resa MB.
Spes

Blir nog ett spännande år. Är fylld av kämparglöd. Viktigt delmål för min del ska vara helt vit januari. När det är klart ska jag ge migsjälv en fin present. Kanske kan jag även få med maken på vit januari? För jag har funderat en del på kloka synpunkter som lämnats i denna tråd och håller med om att jag måste ta ett samtal med honom och förklara läget. Gick inte alls att ta upp frågan igår kväll när han stolt som en tupp serverade fint rödvin för 300 kr/flaskan till nyårssupén. (Men drack i alla fall mycket måttligt och är nöjd med det.). Tror det kommer bli bra det här....

Så har då år 2014 startat. Känns högtidligt att skriva Dag 1 på ngt sätt. Ett blankt år ligger framför oss. Det kan fyllas med allt möjligt utom alkohol. Dag 1, löftesrikt och lite skrämmande. Men oavsett tidigare avåkningar och rekyler, kan det ju vara så att just i dag är det första dagen på den slutliga framgången i kampen mot alkoholen. Så vill jag se det. Och just i dag så ska jag inte dricka oavsett vad som händer. Just i år ska jag inte dricka oavsett vad som händer. Så vill jag att det ska bli!
Fenix

Efter en långsam nedtrappning under december månad är jag nu redo:
Denna dag, 1/1 2014, ska bli min första nyktra dag.

Jag vet inte om jag kan/vill vara nykter för all framtid men just nu
känns det bra och jag tänker ta 1 dag i sänder.

Gott nytt år alla medmänniskor på forumet!

Vad skönt att vakna nykter! Jag vakade rätt länge, jag har hästar på gården så nyårsfirandet är inget vidare med tidig intagning och radion på fullt i stallet. Tidigare har vi firat mysigt med att dricka skumvin i stallet under det värsta skjutandet, men i år var det te som gällde. Maken drack några öl, men jag har fortfarande en så obehaglig känsla i kroppen så jag inte hade något sug. I går åt jag lite och fick ont i magen, googlade sen på lever och bukspottskörtel och har ångest. Men sen läste jag också om allt som är bra för levern, grape, citron, olivolja, grönsaker, valnötter, ägg osv och blev ganska inspirerad. Hoppas, hoppas att jag inte har skadat min kropp för mycket! Eller själ! Jag vill så gärna leva ett vackrare liv! - Hoppas nyårsfirandet gick bra för er alla :)

Så var det dags att börja året med mitt nya liv utan alkohol. Jag har nästan sett fram emot denna dagen med att leva sundare och bättre på alla sätt. Med min stora övervikt och sedan allt vin ovanpå det, så mår inte kroppen (eller själen) bra, så det känns som om jag inte kan sjunka lägre nu. Nu är det bara uppåt som gäller, med ett bättre leverne. Bra mat, ingen alkohol och härliga promenader med min underbara valp. Är nog lite mer förberedd nu än vad jag var i december när jag gjorde mitt förra försök. Jag vet nu att jag inte kommer att må så där jättebra redan från första dagen. Nu får jag försöka stå ut kanske ett par veckor och sedan kommer belöningen i form av lägra vikt och bättre självkänsla och på alla sätt bättre mående. Jag får se fram emot en härlig vår istället.
Gott Nytt År alla, nu låter vi nyårslöftet vara hela 2014.

Nyårsafton var lugn och under kontroll. Det är någonting som "malt i skallen" senaste dagen/dagarna. Någon skribent sade sig vara trött på de på forumet som åter och åter igen trillat dit och inte lyckas hålla sig nykter. Det gjorde mig väldigt ont och jag kan inte riktigt släppa det. Vi är väldigt många som kämpar här på forumet, fattig som rik, arbetare som tjänsteman, och har en gemensam nämnare; att vilja och försöka bli nyktra alkoholister. För många av oss är det en livslång kamp och kanske lyckas vi aldrig men räknas då inte den enorma viljan vi har för att nå målet. Hur många idrottsmän drömmer inte om att bli världsmästare e dyl. Själv har jag kämpat med min alkoholism de senaste 20 åren men druckit för mycket även innan dess. Det känns oerhört tufft att få höra att människor är trötta på att höra hur ens försök inte bär frukt.

Jag har haft viss kontakt med AA under årens lopp och deras grundpelare är att enda förutsättningen för att gå dit är att man har en vilja att sluta dricka.......Har vi inte alla det som skriver på forumet? Själv läser jag med stort intresse varenda inlägg som skrivs. Både för de som lyckas men också även för de som trillar dit. Man har alltid något att lära sig. Nyktra alkoholister som klarat sig under lång tid kan ofta bli mindre toleranta än andra människor. Man kan nästan känna hur dessa personer blir "illa berörda" av oss som inte lyckas lika bra. Inte minst har jag stött på dessa personer i AA där personer som hållit sig nyktra under många, många år snarast blir kultförklarade. Ju flera år de hållit sig nyktra, desto mer respekt har dessa personer och det märkliga är att dessa personer kan nästan uttala sig i vilken samhällsfråga som helst och de vet alltid bäst. De har ju varit nyktrast längst.

Detta var definitivt inget påhopp på nyktra alkoholister. Jag respekterar dessa människor kanske mer än alla andra men jag vill bara säga att glöm aldrig oss andra som försöker och försöker och kanske aldrig når till den nivå där ni är. Vi är många som är avundsjuka men vi kämpar och många av oss ger aldrig upp.

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er allihopa och jag hoppas att vi kan kämpa ihop under 2014.
Tjalle