Senaste kommentarerna i forumet

jag tar antabus varje måndag så att jag säkert vet att jag inte kommer att dricka förrän tidigast på torsdagen och då i mycket måttliga mängder. Har ofta jobbtillställningar med A på torsdagar. För mig funkar detta väldigt bra!

Hej edde,
Då har vi tagit samma beslut. Jag slutade dricka för sex dagar sedan. Känner sug av och till, men inte så farligt faktiskt, mindre än jag väntade mig. Min historia liknar din, druckit för mycket i säkert 25 år. Eskalerat sista 5-6 åren. Jag har ett jobb med 120 hotellnätter om året, och låt säga att 10 av dessa är nyktra, sedan har vi 52 helger, det gör 104 fyllor till. Och 5 veckor semester och jul, 40 dagar till. Totalt ca 250 kvällar i berusning. Jag brukar dricka mellan en och två flaskor vin per gång.
Osunt.
Att jag kom hit berodde på att jag senaste två åren fått mycket ångest när jag inte har något för händerna, och senaste året extremt svåra insomningsproblem, somnar runt 04:00. Men inte när jag druckit, då är både ångest och sömnproblem borta.
Insåg runt midsommar när jag googlade på sömn och insomnia att det hängde ihop med a. Och för drygt en vecka sedan kom jag till insikt och erkänner för mig själv att jag är alkoholist.
Så låt oss tillsammans lägga det blöta bakom oss och blicka mot en framtid som är energifylld och ångestfri.

Tack för tipset om Kjell Enhager. En av få sommarpratare jag prickade in i sommar, han är en otroligt duktig talare, kommer bli kul att se föreläsningen.
Tror &så att alkohol 1 ggr vecka är bättre än varje dag, själv äter jag antabus men kunde inte låta bli folkölen idag. Kändes märkligt att dricka öl igen, drack först 1 lättöl sen 1 folköl. I början kändes det normalt,fick däremot direkt en impuls att köpa ett 6 pack till. Ögonen & ansiktet kändes konstiga efter ett tag + huvudvärk. Besvären var lindriga, men det kan bero på liten alkohol mängd.

Hemmagjord saft är otroligt gott, imorgon är det antabus, jag får hålla mig till det &så.

Godnatt myrkotten & vilja!

Känner igen nojjan. Jag har inte hört ngt från transportstyrelsen än. Vet iochförsig inte hur lång tid det tar för anmälan att komma in osv. Men läkaren såg klart misstänksam ut när vi pratade om bil + körkort. Det var ca 3 veckor sen. Anmälan till soc har dock inkommit. Den värsta körningen jag gjort var ironiskt nog från Beroende akuten, med div mediciner (slutade med dikeskörning) allt gick dock bra i Slut ändan. Kan säga att jag var lite rookie i sammanhanget, förstod inte hur medicinerna skulle kicka in efter ett tag. (Mådde &så xtremt dåligt vid tillfället).

Läst sin tråd och ditt senaste inlägg och vill bara ge en stor kram till dig och din dotter! KRAAAM!

Jag tror inte vi är så olika m-k för jag känner precis igen det du skriver om den ständiga jakten och längtan efter vin som jag kände förut. Det känns bara så märkligt nu när jag inte längre har den känslan, nu känns det som att jag inte alls har några problem och borde kunna dricka små mängder. Jag har inte lyckats acceptera att jag aldrig mer ska få smaka på rödvin. Det känns lättare att tänka att detta bara är en period.

Men egentligen är jag så himla dum för mitt nyktra liv går jättebra, jag är aldrig sugen på vin och jag kan njuta av mat numera.

Jag trodde att mannen skulle tycka mina " nya regler" var ett bra förslag så att vi skulle kunna njuta av vin tillsammans någon gång, men han tyckte det var onödigt attbörja igen. Det har blivit så att han heller inte dricker alkohol nu för han orkar inte åka till systemet och alkoholfria öl funkar lika bra för honom. Han drack inte speciellt mycket innan men han känner att han nu presterar bättre i de idrotter han håller på med så han ska också sluta helt.

Egentligen hittade jag på reglerna för att jag skulle kunna ta två glas vin på bästa vännens bröllop i helgen...Ah så svårt att tänka mig alkoholfritt just för den kvällen...men det känns faktiskt lite lättare nu när mannen också ska vara nykter och då slipper jag ju att köra också som jag alltid känner mig stressad över.

Jag tänker att detta med att göra slut för att kunna dricka ifred, kanske egentligen inte är unikt. Här beskrivs ju detta t ex i Craig Nakkens bok. Jag försöker tänka att han aldrig lämnat mig om det inte varit för att han återfallit i sitt missbruk (eller snarare så hade han nog aldrig helt blivit nykter på djupet). Det gick inte längre att "både ha kvar kakan och äta den" efter att jag avslöjat honom med brallorna nere och frågat: "är du nöjd med dig själv nu?". Skammen blev nog för stor för honom och dessutom så var jag ju irriterande att ha i sin väg när allt verkar handla om att kunna dricka utan att bli störd. Han verkade föga intresserad av att leva sunt (äta nyttig mat, motionera och tänka på framtiden) som jag hade uppfattat att vi skulle ägna oss åt nu istället för att jämt vara i hans jävla (ursäkta uttrycket) missbruksbubbla med olika mediciner, läkare, krämpor, behandlingshem, ångest och abstinens. Vad tror ni?
People Problems

As the illness progresses and the addicted person becomes more and more inwardly directed, others surrounding the person will sense this emotional withdrawal and react to it. This will be the start of "people problems" for the addict.

Since an addict's primary emotional attachment is to an object or event and not to people, many changes take place in the addict's life. Addicts start to manipulate other people and treat them as objects. Not surprisingly, it doesn't make much sense to them that others are offended by this.

The Addict is often very self-righteous and selfcentered. One addicted person lied to his wife about his behavior and went into a rage when she dared to question him. He asked, "Why should I talk with my spouse if she isn't going to believe me when I say something?" This complaint would be justifiable in a normal relationship, but his addiction caused an abnormal relationship.

To the addict, other people's concern is seen as a problem. People are seen as nosy, and their concern becomes an obstacle to be overcome. People including the Self part of the personality are unimportant unless they can be used to deepen the addiction. If not, they are discarded. Another reason addicts find comfort in having a primary emotional relationship with objects or events instead of people is because objects or events can't ask questions. Objects will never complain about the way the addict acts, and objects don't appear to make demands. These aspects of the addictive world become more and more attractive as the illness progresses and the addict's mistrust of others grows.

I helgen kände jag den där hemska jakten efter alkohol. Så jag måste bryta mitt beteende och vanor helt för att sluta tänka på vin. Vad jag menar är att dina regler låter sunda för en person som aldrig varit beroende, men för mig skulle mitt liv fortsätta att kretsa runt alkohol även om jag höll mig till dina regler. Mängden vin som rinner ned i strupen är inte själva roten till det onda utan det är min totala fixering och upptagenhet av att planera och längta till nästa dryckestillfälle. Madeleine vi är olika, den självdisciplin du kanske har vet jag att jag inte har. Kram m-k

Jag har också tänkt en del på detta, att min ex man kanske inte bara är missbrukare utan även har känslomässiga svårigheter. Det kanske också är så att man efter 10 år med alkohol kan få skador på hjärnan? Jag tänker att han återkommande har behandlat mig på ett inte alls så respektfullt sätt. Framförallt har han inte varit ärlig mot mig och då tänker jag inte i första hand på de undangömda flaskorna, utan mer på att han inte kunnat tala om hur han känner och varför och inte kunnat uttrycka sina känslor annat än då han varit hemskt full (för att sedan förneka dem dagen efter, vilket är mycket smärtsamt). Jag har också funderat på hur mycket manipulation det är i hans avvisande, om det är ett sätt att få mig att känna mig svag inför honom? Jag har uttryckt länge hur illa jag mår av att inte kunna nå honom och att all vår kontakt har byggt på att det är han som tar kontakt när han kan eller känner för det. Hur oroligt det blir att inte kunna prata om framtiden eller att aldrig kunna prata om hur man känner och alltid få höra att man är den mest oroliga och svartsjuka kvinna han träffat. Jag känner också att han aldrig gav förhållandet en chans innan han gjorde slut, och det var extra tufft med att det sammanföll med att han kom hem efter ett halvårs väntan då han varit på behandlingshem. Jag känner mig utnyttjad och funderar på om han någonsin älskat mig? Då jag träffade honom nu är han mörk i ögonen och verkar väldigt besvärad över att jag "stör" honom och pratar om mig i termer av att jag spionerar på honom och att jag är sjuk. Jag inser att jag har haft svårt att lägga band på min ångest och besvikelse över hans uppbrott men kan inte förstå hur han kan vara så kall mot mig efter allt jag gjort för honom. Jag hoppas jag ska kunna landa i att jag inte VILL ha honom heller och det jag känner nu är att jag måste stålsätta mig för NOLLKONTAKT för att få lite värdighet tillbaka. Tänker att han kommer komma tillbaka till mig om jag slutar ligga på och om han inte gör det då heller då är det ju verkligen inte någon idé att jag håller på att smeta ut mig mer som jag har gjort då jag bedyrar och bekräftar honom. Jag tror att jag tillskrivit honom egenskaper och hoppats så mycket på denna relationen att jag faktiskt inbillat mig att det är sant. Jag VILLE så gärna att detta skulle funka. Det är andra relationen med en dysfunktionell person där jag blir lämnad på nästan exakt samma sätt på tre år. Om jag kommer hel ur det här måste jag till varje pris undvika den här personligheten igen. Att bli lämnad är mycket smärtsamt och det är svårt att inte ta det personligt, oavsett om jag VET att det troligen beror på hans oförmåga eller ej.

Får ångest över att skriva om ångest så jag får avvakta tills det lägger sig innan jag uppdaterar min dagbok. Tusen tack för kramisarna n-pigan, viljan och nyman.

Det är betyder mycket för mig att kunna läsa om de som har det bra, glada harmoniska tillrop. När det är tungt kan det vara skönt med igenkänningsfaktor, men just nu blir jag bättre till mods när jag läser om vinbärsgelé och goa bönor. Mnsk som har landat i sin nykterhet behövs på forumet.

Säger varken bu eller bä men vissa kan det säkert och många kan det tyvärr inte. För dem som inte kan slutar livet många gånger alldeles för tidigt, är det så man vill göra med livet? Enda chansen man har, är det så himla viktigt att dricka? Vidare så tänker jag att om man fortsätter dricka så måste man Alltid vara på sin vakt, resten av sitt liv. Och när smäller det nästa gång?

Vet inte själv hur jag vill göra men jag satsar på en lång nykterhet nu så får vi se vad jag har för insikter i framtiden.

Ja och hans föräldrar med

Hej och välkommen till oss knäppis! ;)

Tycker det låter sunt att du går till dig själv och förändrar det du faktiskt kan påverka. Ett hett tips är att exkludera alkoholen helt tillsvidare, du kommer att se saker och ting mkt klarare och vräker de ur sig sådana idiotiska saker så kommer du kunna förhålla dig till det mkt bättre. Med det sagt menar jag inte att du ska acceptera det, absolut inte och fortsätter det och du inte får stöd från din partner så bör du nog fundera på om du har hittat rätt. Nu låter det som att jag skriver en "handlingsplan" och det är inte alls tanken men kanske kan det ge dig några tankar och idéer.

All lycka till och upp med hakan, det ordnar sig! :)

Vill bara säga att jag ser ditt engagemang här på forumet, hur du hälsar nytillkomna välkomna, råder medberoende, peppar de som har en dålig dag etc. Det är stort tycker jag, själv är jag inne i en dämpad period och har svårt att orka med mig själv. Och jag tror du redan har gjort skillnad för flickan i sjuan, att hon har kunnat anförtro sig till en vuxen som tar henne på allvar. Hon har fått prata och du har lyssnat, det räcker långt. Om du är en lärare som elever kan komma till, en vuxen som bryr sig, är det en förlust om du byter yrke, såna som du behövs.

Dricka inte alls skulle väll jag råda dig till. Sedan tycker jag nog att din kille skulle göra saker med dig när du vill och inte lägga över all skuld på dig, även om du har en del i det. Vilket du nog fr står själv eftersom du skriver kloka saker. Dricker din kille också mycket? Jag skulle göra som du, hålla mig borta ifrån det som ger problem. Alkohol och hans släktingar. Samtalsstöd vore nog bra

Vilket välkomnande-jag blir rörd. Tack för att jag får känna mig välkommen här och hoppas jag kan hjälpa någon med min berättelse.
Under hela dagen sedan jag med darrande händer och med klump i halsen startade min tråd, har jag tittat in men inte kunnat skriva och tacka förrän nu då barnen är nattade och mannen tittar på tv.
Som jag förstått av vad många andra här så ödmjukt har delat med sig av sina öden, är jag inte ensam om att ha tappat kontrollen över mitt drickande. Gång på gång har jag försökt ta kommandot under de senaste 14 "tyngre" åren (så sorgligt många år...). Men alltid dragit kortaste strået. Ursäkterna och skälen har varit oändliga för att dricka bara en gång till. Denna gång måste jag vinna, annars går jag under. För min fina familj är värd en nykter mamma och maka som inte häller i sig allt med alkohol i bakom skafferidörren. Perioderna inkluderande minnesluckor, fyllegräl, bakfylleångest och humörsvängningar från helvetet m.m.. har nu brett ut sig till ständigt vardagsrus för att dämpa all skam och ångest.
Jag hade förberett föregående helg med att köpa alkoholfritt vin och öl, men de stod orörda kvar imorse. Däremot hade jag klämt i mig ca 10-15 starköl och några flaskor vin - som vanligt. Sjukligt pimplande. Jag kan inte räkna hur många nätter jag vaknat kallsvettig med bultande hjärta och dödsångest. Har lovat så många gånger att imorgon måste drickandet vara slut och lika många gånger har jag välkomnat Alkoholruset så fort det bara gått att ordna. Patetiskt.
Min första dag nykter är nu inräknad och mycket är er förtjänst Valeria och Vilja. Mig själv har jag svikigt så många gånger, men nu känner jag mig inte ensam. Jag hoppas att jag inte ska svika igen.
Kram och godnatt,
Sommarkatt15

Du kan aldrig få din fru att sluta dricka. Det är en vilja som hon genuint måste ha själv. Vad du beskriver har hon ett missbruk och behöver hjälp. Jag kan som missbruksperson bara ge rådet att inte dricka. Hjärnan hos en missbrukare är inte nöjd för man är full, lite enkelt sagt. Man kan inte bara skippa starkspriten, man kompenserar genom att dricka mer av det svaga. Det låter hemskt men hon måste nog förlika sig på att inte dricka alls. Jag bytte ut starkspriten mot öl 7,5 eller 10,4% . Visst har man ånger dagen efter men det eror också på att när alkoholen går ur kroppen kommer sanningen ifatt en och vad gör man då? Korkar upp igen. Du håller ckså på att hamna i ett medberoende. Läs andras trådar här kommer du se att du inte är ensam. Det där med fester. Man kan festa uran alkohol. Eller så går man på fest för att kunna kröka. Jag tycker du ska sägavatt hon måste ta hjälp och att hon verkligen måste vilja bli fri från alkoholen. För mg är det total återhållsamhet. Återkom med hur det går.

Klart man blir sårad när ens partner ljuger en upp i ansiktet. Problemet med sjukdomen alkoholism är ljust detta. Man lever i en förnekelse och vill inte att andra ska hacka på att man dricker. Man har ju inga problem så varför hacka? :) Jag gjorde likadant. Gömde smygdack, ljög om min konsumtion. Skyllde på trötthet när jag blev dragen. Detta är vara ett bevis på att man ar ett missbruk/alkoholism.

Jag antar att han anser att han inte har problem med sitt intag?

Bara för att man har alkoholproblem behöver ju inte betyda att man kör rattfull. Visst risken ökar väl men ja konstigt. Det är vara i Sverige man kan bli straffad om man självmant söker hjälp. Som Anders skriver var lugn.

De finns ju studier som visar att det går MEN jag är skeptisk. Har läst dessa och de är vetenskapliga men ja lite tillrättalagda. Fråga de som går på AA så är signalerna entydiga. Förbli nykter, drick inte mer. Har man inte kunnat dricka normalt på sög 20 år vad är det som säger att när man genomgått en viss behandling så blir det möjligt. Skit snack enligt mig. Varför chansa? Härligt att vara nykter pigg och frisk.

....för några år sedan när jag hamnade på beroendeakuten. Jag pratade med en läkare där och de sa att de inte rapporterade vidare. Han sade att reglerna har skärpts - men att väldigt få läkare vill rapportera då de hamnar i en knepig situation, då de i första hand skall hjälpa patienten. Att sedan se till att körkortet dras in är som att stjälpa patienten. Det har varit en hel del diskussioner om detta inom läkarkåren - och de flesta är emot denna rapporterings-"skyldighet". Om du bara söker hjälp via vårdcentral så är det som Aeromagnus skriver - inga problem.

Klokt och insiktsfullt! Stämmer antagligen på mig också. Känner mig rätt mycket i balans just nu - och alkoholsug lyser med sin frånvaro. Är tacksam för det, men inser att jag verkligen måste vara på min vakt hela tiden. Verkligen hela tiden. Nästa gång jag får någon typ av ångestpåslag så kommer jag att testas. Kan jag hålla mig? Jag tror, och hoppas det den här gången.....

Nej de rapporterar inte detta. Så gå dit du det är bra. Om du blir lobad av polisen 2 gånger på ett år så kan det startas en körkortsutredning så var du lugn. Det de kommer erbjuda är samtalsstöd

Jag fick en flaska när jag fyllde år och det var just det vinet jag ville ha. Är själv impad att jsg höll den gränsen men gör mig var det liksom mitt eget ultimatum. För att känna att jag inte svek mig mig själv ännu en gång.
Där och då fanns heller ingen stress att fly.
Jsg vet inte hur mitt framtida intag av alkohol kommer att se ut. Men jsg ska inte dricka som innan! Sprit i smyg på vardagarna. Mörka för min sambo, gömma och glömma bort mitt barn. Nä fy fan vilken ångest!!
Suget finns där så fort jag kommer hem, mer el mindre. Sjukt jobbigt att stå emot flykten. konstigt egentligen hur hjärnan fungerar.