Senaste kommentarerna i forumet

Det blev en sån kväll igen.
Mannen sover, sen ringer han ett långt samtal med en gammal kompis, kommer så in till mig och talar om att jag tittar på ett värdelöst TV program.
Jag känner igen mönstret, den slöa blicken, de ostadiga stegen, irritationen på vad jag gör.
Jag tjatar för mycket, egentligen är det jag som har problem. Varför måste jag hålla på med mina sömnpiller, det kanske beror på min mor? Eller mina syskon?
MIn förklaring - att det är svårt att koppla av då man inte vet om man kommer att väckas av hasande steg i trappan och i värsta fall behöva ta hand om en redlöst berusad man som har ramlat på golvet - nej, det ska jag inte ta upp.

Och nu sitter jag här och nystar i andras trådar och försöker få ord på vad det är som händer. Jag vet att jag inte kan förändra någon annan än mig själv.
Eller? Jag har ju förändrats av andra på gott och på ont.

Förlåt annars för att min text blir en ostrukturerad massa. Ligger i sängen och skriver på paden med maken susande bredvid och näns inte väcka honom med att stiga upp och hämta bättre glasögon ... Natti!

Jag tror på det där med dag tre. Första dagen hade jag darr och ångest. Andra dagen var jag tacksam att jag inte hade hamnat i på sjukhus, men tredje dagen blev jag helirriterad på maken på kvällen och sökte orsak till att inget tjänar ändå nånting till. Jag tror att det bara var den nyligen utstådda skräcken för att något i mig skulle gå sönder som hindrade mig från att rusa i väg och köpa vin eller min lillflaska sprit. Jag surade hela kvällen och livet kändes meningslöst. Då var jag inne här på forumet och surfade i flera timmar och det hjälpte mig komma i håg att jag inte är ensam . T a c k för att ni finns !!
Men i går och i dag har det igen varit lätt. I går var jag jag och handlade i köpcentret med Butiken, men det kändes inte svårt att låta bli att köpa nåt. I dag åt jag på en sushibar där jag alltid druckit vin till, men barn och barnbarn var med och jag hade medvetet valt att köra... Nå sen när jag kom hem så var jag jättesugen, inte på vin utan nåååt? Så jag föråt mig på ost och färskpressad citrussaft. Det funkar annars för mig, jag läste nånstans att grape och citron är bra för levern så jag pressar dem + apelsin då jag blir sugen på nåt.
- Sömnen har det varit sisådär med men lättare att vaka då man vet att man inte druckit! Hänger på facebook, surfar, läser eböcker och spelar i värsta fall candycruch ;) har märkt att spel funkar om jag har för stor oro för att kunna läsa. Lite besviken på att plufsigheten och de svullna ögonen inte försvinner fortare. Vi var med barnbarnet + föräldrarna på zoologiska muset och det fotades en del och jag märkte hur mycket jag också skäms för mitt yttre. På fem år gick jag upp 20 kg, alkohol = kalorier!
I morgon skall jag med gudsonen se Hobbiten och gå och äta, jag kör. På söndag hälsar vi på hos min äldsta sons familj.jag försöker se till att hålla mig sysselsatt. På måndag är Butiken stängd och på tisdag återvänder jag till jobbet efter ledigheten. Då är jag rädd att frestelsen kommer, att belöna sig efter jobbet är en fallgrop. Varför måste det vara så att belöningen sen automatiskt för tankarna till alkohol? Jag vet ju att fast den ena sidan av mig fantiserar om en flaska gott rödvin till maten, så där civiliserat och trevligt, så kommer den andra sidan att dessutom köpa en liten flaska sprit som den dricker på köpcentrets toalett. Och så är skammen där igen, och mmed den ångesten och behovet att döva den. Och det är inte mera en belöning.. Nej, nu vill jag må bra! Och jag vet att det tar tid och tålamod, babysteps ..
Fint att få dela den här resan med er, Nossans bild var fin. En annan bild kanske kunde vara en flock flyttfåglar som håller på att bilda en plog för att tillsammans klara en lång resa .. Kram!

Berättade för maken i kväll. Vi skulle gå på resturang med barnen och vanan trogen hälldes det upp vin innan vi gick iväg.
-Vill du inte ha, frågade han.
- Nej tack, sa jag. Tänkte ha en vit januari. Sorry att jag inte sa något innan du hällde upp.
- Ingen fara, sa han.

Sen var det avklarat. Varför i hela fridens namn var jag nervös över det? Blev ju ingen reaktion alls....har jag gömt mig bakom hans tänkta besvikelse? Använt den som ursäkt? Kanske... Eller så var han lite förvarnad genom dag 1 och 2?

Inser att jag någon gång kanske måste berätta lite mer om den oro som jag känt inför mitt (vårt?) drickande, men orkade inte ta den stora diskussionen i kväll. Viktigast är att maken känner till mitt beslut att inte dricka vin och att det kommer vara så ett tag. Blir förstås en utmaning att ha alkohol hemma och att se honom dricka men jag har bestämt att bita ihop. Hittills stör det mig faktiskt mindre än jag trodde att det skulle göra och jag har också undvikt att agera "nyfrälst". Kan tillägga att maken har full koll på hur min konsumtion har varit (inkl kaffekopp som han också använder sig av ibland framför kids) så han lägger nog ihop 1 och 1 av sig själv....

Viktigast just nu är att vara vaksam på är mina egna tankar så att jag inte hittar på några dumma ursäkter att bryta min överenskommelse med mig själv. Men tycker att det hjälper att skriva här..

Sov gott alla fina!

Känner igen mig. Den största fallgropen för mig just nu är att inte ha något bra belöningsmetod när vinet är borta. Slutade dessutom med nikotin den 1 november förra året så nu känns allt så tomt.Håller liksom du att prova ut nya metoder som ersättning för alkohol. Ikväll testade jag tex att äta en hel Toffifee ask själv. Inget jag rekommenderar :-)

En lite längre sådan också. Skönt!

Nyårsfirandet avlöpte riktigt bra.
Drack 1 st "nollöl" vilket absolut inte väckte något begär eller sug. Smakade inget vidare.
Däremot vispade jag ihop några alkoholfria drinkar åt de få av oss som inte drack alkohol och de smakade fantastiskt bra! Kalla, och god smak åt Mohito-hållet.
Dock kom jag på mig själv att dricka dom som jag gjorde med alkohol, dvs mycket snabbt. Beteendet gjorde mig lite orolig när jag väl observerade det. Kommer det alltid att ligga ett osunt beteende och lura?

En annan iakttagelse var att drickandet hos övriga gäster var betydligt lugnare än vad det varit vid liknande tillfällen.
Kan det vara att man känner ett obehag av att ett par stycken håller sig nyktra? Några som kan se på riktigt hur det blir? Eller är det jag som dragit igång alla till överkonsumtion förr?
Jag vill ju inte vara den som drar ner stämningen på en fest, men tycker samtidigt att det får vara upp till var och en hur mycket man väljer att svälja ner?
Alla får ta eget ansvar för sig själva.

För övrigt är det roligt att se några nya trådar i forumet!
Särskilt kul att så många hoppat med i 2014-tråden, funderade på att hoppa med där, men törs inte binda mig och sätta en tid för mig själv. Känns som om det skulle sätta alltför stor press på mig.
Känns som om jag har hittat något som kanske kommer att fungera för mig, detta att över huvud taget inte sätta någon tid.
Innerst inne (knappt så jag törs skriva det ens) så finns tanken att det skulle vara underbart att slippa för alltid.
Känner mig skörare än glas faktiskt, samtidigt som jag njuter och känner mig stärkt av nykterheten. Konstigt.

Ha en go´ helg alla.
//Buzz

Närmar sig snart två år sedan jag registrerade mig här. Skäms över att vara tillbaka...
Känner att jag behöver forumet nu. Såg då jag scrollade igenom rubrikerna för att hitta min tråd hur många som försvunnit härifrån eller bara skrivit ett eller ett par inlägg. Det beskriver väl denna sjukdom väldigt bra gissar jag. På samma sätt inser jag då jag läst igenom min egen tråd i hur stor grad jag är drabbad av densamma jävla sjukdomen.
Pendlade förra året mellan att vara euforisk över nykterheten till att ha perioder. Sommaren och början på hösten gick bra. De sista månaderna har igen varit hemska. Mina vänner hade precis börjat vänja sig vid att jag inte dricker. Då smällde jag till och var fullast av gänget över nyår där de flesta drack alkoholfritt. Nu inte så att jag sa något galet eller direkt gjorde något dumt. Men kände mig som ett ufo där jag försökte koncentrera mig för att verka åtminstone lite nykter. Hade druckit även dagarna innan och också dagen efter drack jag. Mitt år började med djupaste ångesten jag hittils haft över drickandet. Är nykter dag 2 idag. Dessa två dagar har varit närapå fosterställning av ångest men börjar lätta nu.
Aldrig mer. Förstår ännu en gång hur drabbad jag är.

Och hoppas att du är ok.

Varma kramar!

Hej på er!

Jag vill skriva lite om vad som hänt sen sist, det var ju ca 6 mån jag skrev här.
Jag har eget boende, en liten stuga som jag hyr och som jag trivs jättebra i.
Erbjudandet dök upp precis i rätt ögonblick och det ångrar jag inte alls.

Jag har pratat med en kurator inom missbruksvården sen i somras och det har gett mej många
pusselbitar om hur jag fungerar och hur jag har kunnat gå på det han har sagt/gjort som jag tyvärr inte
genomskådade då. Jag har hittat mej själv och det känns underbart!

Har även gått en rehabiliteringskurs för att lära mej mer om min problematik och hur jag ska göra
för att inte gå tillbaka och bli den tysta, genomsnälla person som jag har lärt mej att vara.
Dags att bli lite tuffare och våga säga NEJ till det jag inte vill och även JA till det jag vill.
Jag bestämmer nu över mej och det ska INGEN få ändra på!

Vi träffas ibland och han vill nog ha mej tillbaka men jag har sagt till honom att jag kommer
INTE att flytta dit igen. Jag kan ibland komma till honom och han är inte nykter. Då åker jag hem till mej
och ringer han så svarar jag inte, det känns ovant men SKÖNT, han ska inte få mej att må dåligt för det.

När tiden är inne så läggs alla bitar på plats och lösningar visar sej.
Nu ska jag hitta ett jobb jag trivs med så känns allt underbart.

Sänder er STOR KRAM till alla som finns härinne och läser detta.
Ta en dag i taget och tänk på dig först, inte alla andra.
Det är något jag lärt mej förra året som jag inte trodde jag kunde göra, men JAG GÖR DET NU!

tekla hälsar så gott!

När jag förra hösten insåg att exet var alkoholist så sa jag först till min bästa vän "Ja, han är alkoholist, men det är så skönt att det inte är något mer, utan om han bara slutar dricka så kommer det bli bättre"... Och jag minns det som igår; när jag sa det, hur jag sa det och var vi stod när jag sa det. Men det var inte så att jag skämdes över hur han behandlat mig - jag hade ännu inte förstått att det faktiskt var något mer än alkoholism, att det faktiskt inte är ok att behandla någon så som han behandlat, och ibland behandlar, mig. Det kom liksom efterhand... Som att jag plötsligt fått undan ridån.

Kanske är det som du skriver: att man ofta skäms över att ha blivit så illa behandlad, men ändå stannat (vilket jag jobbar hårt med: att inte vara så dömande mot mig själv för att jag stannade i det), men jag tror också att det är vanligt att man faktiskt inte förstått: att det normaliserats och sedan när man väl förstår så skäms man.

Kram!

Grattis till dina tio år! Fantastiskt!
Vad fick du för hjälp förutom AA möten?
Har du lyckats så bra utan medicinering?
Ha en trevlig långhelg!
Med vänlig hälsning, Paradisbruden

Grattis! Så roligt att höra!

Önskar di ett fortsatt nyktert år!

Alla har vi våran historia att berätta,det är det som jag tycker är så häftigt med att dela med sig och få tillbaka..Då känner man sig inte ensam..Inte omöjligt att vi kanske ses på nåt konvent el.dyl..hade varit hur kul som helst..Ja, det fungerar hur bra som helst om man vågar släppa taget....

Nästa vecka ska han ta kontakt. Säger han.
Idag hittade jag ett nytt flak starköl i källaren trots att han har sagt att han ska sluta med starköl.
Den här gången var de guld, inte blå.
Jag fick höra att jag hade snokat och att anledningen till att han hade köpt starköl var att det inte fanns mellanöl på Systemet.
Sen blev mannen sur och gick och lade sig efter maten, jag hade varit tråkig och "tagit upp" ämnet igen. Jag kan väl försöka vara lite positiv.
Den sista månaden har jag sett glimtar av den människa jag en gång valde att bilda familj med.
Men denne tjurige, lynnige, tråkige man vet jag inte hur länge jag står ut med.

Idag har varit fruktansvärt, hjärnan har varit skitsad och halvorna har försökt att övertala varandra!
Så illa att jag tom försökte övertala mig själv att en fylla skulle vara värt Antabusens verkningar med hjärtklappning, huvudvärk, blodtryck, illamående mm.
Jag lyckades skönt nog ta förnuftet till fånga. Är hemma ätit middag och känner mig ganska stolt!!!!
Skön känsla.

är det lite si och så med här med. Men det brukar vända efter ett tag. Konstiga drömmar avlöser varandra.
Vi är på spåret, och i kväll är det på spåret, en favorit.
Fenix

i Skellefteå där vi kommer att delta i Landsmötet första helgen i augusti. Vi planerar också att komma till Stockholm 12 april http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2014kalender/2014soderledskyrkan….
Blir fint att igen få träffa människor med liknande erfarenheter. / mt

att ni bidrar till att lyfta de svåra frågorna om våld! Det behövs och är nog tätt sammanflätat med missbruk. / mt

Hej Konstnären! Tack! Du har så rätt.

Jag blir förvånad över hur lätt det känns. Som en av och på knapp. När jag inte "kan" dricka finns knappast något sug eller tanke på att dricka alls. Jag har läst från många att de första dagarna är värst, så är det inte för mig. Mina svårigheter börjar nog långt senare. När det går så lätt och så bra, för då kan jag ju inte ha några problem? Jomenvisst. Den ska jag inte gå på den här gången.

Fredag eftermiddag och vid den här tiden ligger oftast öl på kylning. Tänka sig att det har varit det som jag sett fram emot och lagt mest fokus på i så många år. Man är inte närvarande med alkohol i kroppen, man tror det men så är det ju inte. Fokus hamnar på alkoholen, det är den allt kretsar kring. Några timmars "förhöjd" känsla som är konstgjord och som kostar så mycket mer ään man har råd att betala.
Redan efter ett par dagar känner jag lättare,renare och mer närvarande. Inte avtrubbad och tillgjord.

Vad ser de som inte dricker fram emot? Vad använder de som "belöning"?

Jag känner mig helt nöjd med att bara få tid att läsa och dricka te. Låter det deprimerande för en alkis? Ja, för mig har det gjort det men inte idag. Jag hoppas kunna fylla på listan med belöning. För visst är det så att en helt ny värd öppnas när det inte längre kretsar kring alkohol?

Glad Fredag alla!

Pontus!

Tyrosin som oxå är en aminosyra är att föredra föredra framför Glutamin som jag förstått det!

Återigen ett utdrag om Tyrosin från Wikipedia i o m jag inte kan länka...

Tyrosin är en ingrediens vid kroppens tillverkning av tyreoideahormoner som styr kroppens ämnesomsättning, samt dopamin, melanin och noradrenalin.

Kanske oväsentlig information för forumet, men men nu är det postat som inlägg.

Tack Adde och Pontus för svaren!

Dessvärre är verkar inte många vara så intresserade av min undran mer än Pontus.

Funderar mest över det måste finnas några som kommit ur sitt alkoholmissbruk på egen hand utan AA ect? Därav min fråga...
Känns det inte så för inga svar eller engagemang nästan, eller har jag vänt mig till fel forum bara? (INTE otrevligt menat snarare min oerfarenhet som inte vet bättre).

Pontus!Jag är dålig på kopiera citat och länka till annat, men här har Du en del från Wikipedia kopierad angående Glutamin:

Glutamin är en icke-essentiell aminosyra som kroppen kan syntetisera själv och som därför inte behöver tillföras genom kosten. Endast vid extrem stress överstiger förbrukningen kroppens förmågan att syntetisera glutamin, till exempel vid allvarlig sjukdom (hård träning räknas inte som extrem stress).

Har idag läst till mig om något som heter Melatonin, har dock inte hunnit googla ytterligare om detta, men kommer göra så fort jag bara orkar.

Återigen tack Adde för din erfarenhet och Pontus för din respons :o).

Tack för kommentarer och peppningar. Kroppen mår lite bättre idag och framför allt står jag lättare ut med det när jag hör att det nog hör till när man slutar med alkoholen att kroppen liksom vaknar och att det då knakar lite i de flesta leder. Boken The Secret eller Hemligheten har jag hemma och läste för några år sedan. Nu när du påminde mig om den, så har jag plockat fram den igen och ska läsa den ikväll (när valpen har somnat).
Jag var inne i stan idag och på vägen hem kom det ett sug och jag kände det som om det var jättesynd om mig som inte fick något vin ikväll, fredagkväll som det är. Men så blev jag nästan lite full i skratt åt mig själv, hur många ensamma själar tröstar sig med alkohol? och har dom roligare eller mår bättre än de människor som inte dricker alkohol? Nej, jag har köpt ett gott te som jag ska sitta och mysa med ikväll tillsammans med The Secret/Hemligheten.

som nu har börjat lyftas är våldtäkter som inte anmäls. Och många gånger är alkohol/droger en del av det.
#mörkertalet på Twitter och Mörkertalet, gemenskap, på facebook ger tillfälle att lyfta och stötta.

skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

Berra och Konstnären!

Igenkänning i ångesten vid pantmaskinen. Vad är bäst att ta med en påse åt gången? Eller åka dit mer sällan och hävda att man städat garaget när man knöcklar till ett hundratal burkar eller så?

Mina procentsatser från förra året, stämmer även här ganska väl på vad jag stoppade i automaterna. 80% i burkautomaten och 20% i PET. Och dom 20 var nog mest ölflaskor som man kan panta från det lokala bryggeriet....

Tittade igår lite på kurvan jag fick genom Addes länk. Skulle vara intressant att få höra dina reflektioner på den, utifrån din upplevelse och alla dagar som nu gått Berra! Om du har tid och lust vill säga :-)

PP