Senaste kommentarerna i forumet

Hej PP! Jag gillade ditt förslag om vad man kan ha nötter till. Allt Gott till dig inför det nya året. Och smaklig spis med de kalla fiskbullarna. Låter som en riktig fest!

Kram på dig gubbdjävel! Fia

Godmorgon vänner! För mig var inte vill.slutas text en överraskning. Jo jag hann se den, men orkade inte kommentera då jag och min likaledes frivilligt barnlöse man skulle ut och äta. Ska sanningen fram så fick jag mig ett gott skratt. En sån språkbegåvning. ;-) Tack dock för er andras stöd och flera grattis.

Nu vill jag bara passa på att önska hela forumfamiljen; Ett Gott Slut och Ett Riktigt Gott Nytt År. Avslutar med att citera Dompa; "Drick med förstånd"

Fia

Hallo m-m

Du har så rätt i det du skrev om gårdagskvällens övningar. Som ett meningslöst fyllegräl, som suger energi. (kanske det var förresten) Vi får helt enkelt vända blad (man kan ju göra det när man kommit i en jobbig situation :-)) och det gör vi ju i och med att ett nytt år börjar. Så då vill jag passa på att tacka i din tråd, dels för all vettighet du delar med dig av och även att du är en som utstrålar vänlighet och värme här inne. Det kan vi alla må bra av och jag hoppas att forumet även ger dig det tillbaka! Har inte idag tid att skriva i allas trådar, men detta får gälla lite ställföreträdande för många fler av er andra här. Du har säkert som jag kämpat en del under året. Du ligger bra till i racet för förändring och det är starkt!

//PP

Nu loggar jag ut , sköt om er :)

Sista dagen på 2013. Känns skönt att ha kommit så här långt, jag trodde inte det i början av året. Som förresten inleddes med ett missförstånd/gräl på nyårsnatten, om en bagatell som min make var helt oförstående inför (jag också i efterhand). Jag skämdes efteråt och bakfylleångesten var dubbel på nyårsdagen, och självkänslan också. Imorgon kommer det inte att vara så, det känner jag mig helt trygg med. Vi ska åka bort och jag kommer att kunna köra hem på förmiddagen, om vi så vill. Känns skönt. Paradoxalt nog så kommer det inte att kännas lika angeläget att ta sig hem snabbast möjligt när man mår bra...

Surret här på forumet påminner en del om sådant där fyllegräl, saker som flyger ur någon hur som helst, personliga saker tas ur sitt sammanhang och kastas på någon annan med avsikt att provocera och såra, utan att kunna se vad följderna blir. Det tar mycket onödig energi att läsa och jag hoppas att det tar slut. Inatt var jag så arg när jag läste, och det kan inte vara meningen när forumet ska kunna ge nya perspektiv och föra oss framåt på olika sätt.

Vill passa på att önska er alla forumvänner ett riktigt Gott Nytt År och en bra avslutning på detta. Kan vara skönt att ta med lite positiv energi in i 2014, som förhoppningsvis startar bättre än 2013, som ju för all del har avslutats bra...

/m

Gillar det---sluta nu---inte sedan. Skjut inte upp det då behöver du inte våndas!
Kämpa på!

Roligt med lite ny diskussion! Vill också göra ett inlägg i ämnet relationer och alkohol. Precis som mt, Nike och Nossan beskriver så har det även hos mig och min man funnits med alkohol i relationen från början. Först var det verkligen inga mängder, en flaska vin att dela på fredagskvällen men det ökade på successivt. Vi hade ett umgänge där det serverades mycket alkohol, fördrinkar, vin eller öl till maten och efter maten, avec till kaffet, drink efter kaffet osv. Vi själva ökade på vår egen konsumtion och har haft långa kvällar med långa och djupa diskussioner och det har varit ett kitt i relationen. Sakta men säkert har fokuset dock övergått till att handla om alkoholen, iaf för mig. Diskussionerna har jag inte alltid kunnat minnas vad de handlade om dagen efter, det har uppstått många missförstånd där jag kunnat sura ihop över någon bagatell.
När jag berättade för min man om att jag var beroende av alkoholen tror jag inte att han kunde ta det till sig. Det har varit en process för oss båda, men den har tagit oss framåt. Han bestämde sig också för att dra ner radikalt på sin konsumtion också, och har inte under den här tiden druckit något när det bara varit vi två. I sällskap med flera dricker han, men måttligt. Jag har ändå sagt flera gånger att han kan och får ta något om han vill, eftersom jag tänker att inte jag kan/ska styra hans sätt vara. Jag tror inte att det är så lätt att vara den som står bredvid och att det som du, Nossan, beskriver som besvikelse över den uteblivna festen kanske till lika delar är förvirring. Han kan ju gärna inte veta vad som pågår inom dig?
Mitt råd är att jag tror att det är bra att vara så ärlig man kan i den här processen. Så mycket enklare kan det vara om man är två tillsammans om det, och jag tror inte att relationen behöver bli till det sämre, tvärtom.

Lycka till och ha ett bra avslut på 2013,
/m

Tack Konstrnären! Så fint att läsa att man inte är ensam med sin skam och ångest. Och också allt det positiva och kraften och gemenskapen jag tycker mig ha hittat här. Jag vet också av erfarenhet att det inte behövs många nyktra dagar för att ångesten skall minska, jag sov överraskande många timmar i natt och det är redan en sån skillnad från i går morse när jag bara kräktes och darrade. Var på väg till butiken för att hämta återställare men insåg att jag kan åka fast för rattfylla och började sen fundera på om jag verkligen vill leva så här. Ständig ångest som kräver sprit för att dövas som ger ångest som kräver.. Allt snurrar kring vinet! Dessutom insikten om att jag redan kan ha skadat kroppen oåterkalleligt. Och insikten om att det förr eller senare kommer att synas i mitt jobb, jag har redan en gång tagit en återställare före ett offentligt framträdande, och blev skrämd. Nu kan jag inte mera undvika det faktum att jag tappat kontrollen. För mig passade inte heller AA så jag blev så glad när jag hittade forumet här och all den ärlighet och energi som lyser fram i texterna :) Jag har ledigt ännu denna vecka och låg som sagt i sängen hela dagen i går. Beslöt mig för att göra samma i dag, har sällskap av mina två hundar och får hjälp att sköta resten. Nu vill jag ta hand om mig! Mannen kommer att gå till butiken på hemvägen men jag tänker säga att eftersom jag ändå tänkt ha vit januari kan jag likaväl börja i dag! Vill inte dricka, har tack och lov lätt med det nu då kroppen fortfarande känns mörbultad.

Glömde totalt bort att gratta mig själv till mina 10 veckor. Fanns lite annat groll på forumet som inte hör hemma. Mitt dumma lilla inlägg är raderat vilket kanske är bra eller inte. Skriver man bara tillräckligt mellan raderna får man skriva vad man vill annars är censuren framme.

10 veckor, 70 dagar det är rätt schysst.
Hemma dricker mor och vuxna barn som vanligt man har t.o.m. slutat fråga varför gubben inte dricker.
Släktingar och vänner tycker det är synd att "fördärva" den goda maten med att hoppa över alkoholen.....
Ikväll skriver vi nyår. Fest som vanligt med trevligt umgänge.
Känns bra med 70 dagar och att målet flyttats till 3månader. Det blir inget återfall inatt/ikväll det är jag säker på.

Mål
Det funkar bra för mig med delmålen. Tanken på att aldrig mer få en sup till sillen, ett gott rödvin till oxfilen, en pilz i pisten, en whisky i soffan.....känns fruktansvärt omöjlig att uppnå. Delmålet gör det lättare att jobba vidare. Ett ouppnåeligt mål att jobba mot är inget mål att sträva efter.
Faktum är att det inte känns som en stor uppoffring att avstå alkohol längre även om tankarna att få en "lille en" dyker upp då och då.
Men det är en enorm skillnad mot för 10 veckor sedan. Då gick på alla tankar till alkohol och det sköna ruset som skulle komma.

Ha det bra - Kämpa på!

En fantastisk resa du gjort! Hoppas din kväll blir bra och att din hund inte är för rädd för alla smällare... Och finglasen är ju fortfarande till för att användas!
Oavsett hur år 2014 blir kan det iaf inte starta bättre än så här :-)
Kram m

Läste precis ditt inlägg och kände igen mig i mycket.
Först det där med kramper det kommer så fort att man
inte hinner känna efter. Jag fick det i september och
det sista jag minns var att jag hörde en melodi i huvudet
som inte fanns. Strax innan bad jag min man sänka volymen
men jag spelar ju inte sa han. Sedan blev allt svart. Det
blev 4 dygn på avgiftning på sjukhus. Var illa däran men
har sedan rest mig dag för dag, timme för timme.
Nu blir det 4 månader den 10 januari. Är skiträdd för alkohol
vad den gör med mig. Fysiskt var det kräkningar, ingen mat
darrningar innan jag tog en återställare. Men allra värst var
ångesten, hade svårt att gå ut, folkskygg.
Det fanns bara negativa saker i slutet. Har själv varit på AA.
Men mig gav det inget. Inga diskussioner bara sitta och lyssna.
Upplevde det som något sektliknande, men det är min åsikt.
Det som hjälpt mig är detta forum och att själv kunna skriva
av sig och kanske få respons.
Abstinensen är ju inte farlig men för mig gick det för långt och
då är det farligt. Satt hela nätterna och pimplade för att döva
ångesten som eskalerade för varje dag. Sista natten drack jag
upp en 75a vodka och gick sedan ut på morgonen med hunden.
Nej jag har lagt det här tråkiga bakom mig. Det är här och nu
som gäller.
Önskar dig en fin Nyår.
Konstnären

Så här skrev jag i går:
Jag har druckit alkoholistiskt i snart 20 år, i början var det öl och nu under senare år vin och nu senaste året också sprit. Det började som självhjälp mot ångesten efter att bli lämnad efter 25 års äktenskap men har eskalerat till ett psykiskt och fysiskt beroende. Som nån annan skrev här på forumet så behövs det större doser för att få effekt så jag har börjat använda småflaskor starksprit så jag får i mig fem portioner fort efter jobbet, i smyg på nån toalett, för att sän fortsätta med vin på kvällen. Mina närmaste vet om mina problem, de har inverkat på våra relationer, men i mitt arbete där jag är en rätt synlig person tror jag inte att nån vet. Men det är ju bara en tidsfråga! Är omgift med en man som också dricker rätt mycket, dock inte som jag. Nu har jag druckit i två veckor, typ tio till femton portioner dagligen och inser att jag måste sluta leva så här, om inte annat så för att kroppen tar så stryk. Jag har 20 kg övervikt och reflux. Ligger nu på soffan och fryser under en filt med lite hjärtklappning och mycket ångest och är rädd för allt jag googlat om abstinens.. Har flera gånger brutit själv efter längre (semester)perioder då jag druckit hela dagarna. Men hur vet man om man håller på att få kramper? Jag bor på en liten ort så jag kan inte hå till hälsostatonen. Jag är en offentlig person och det skvallras. Jag har försökt med AA och för ett halvt år sen var jag så desperat att jag tog kontakt med arbetsplatshälsovården. Fick medicin som ska dämpa suget men den slås ut av starksprit. Har också fått kognitiv terapi under den här tiden. Borde om två veckor gå på leverkoll, värdena var rätt höva senast och skäms så fruktansvärt. Jag vet av erfarenhet att jag klarar av flera veckors nykterhet bara jag får perioden bruten .. Hittade det här forumet när jag googlade på abstnens och har gråtit och läst i timtal..

Men nu en ny dag, mår inte fysiskt bra men det går :) kram alla!

Hej Nossan och ni andra! Jag skrev ett inlägg i går, men det kom antagligen på fel ställe. Jag är med .. Dags att göra nåt nu, samma fysiska problem, kroppen tar för mycket stryk. Låg i går och frös och hade ångest, men vaknade också utan baksmälla i dag :)

Jag har letat efter dig på forumet dvs om det fanns något samlat ställe där du berättar din historia. Vi har nog en hel del gemensamt. Både åldern och det tidiga behovet av att "bräcka" andra med vårt drickande. Vad kommer det ifrån? Man tävlar ju knappast så med mat...
Jag tror 2014 kommer att bli ett underbart år för dig! Och min hand finns här om du behöver någon att hålla i...

Hej alla forumvänner vill önska er ETT GOTT NYTT ÅR.
Ja då var det sista dagen på 2013, det har varit ett
tubulent år för mig. Höll på att dricka ihjäl mig fram
till september. Då började min knaggliga väg tillbaka
till ett liv jag knappt visste något om.
Men här sitter jag idag och mår nästan oförskämt bra men
det tycer jag att jag är värd. Det har varit ett rent
helvete många ggr. men sakta men säkert har rösten i huvudet
avtagit, den säger inte precis att jag är duktig nu. Den
testar och prövar mitt tålamod. ETT litet glas kan väl inte
vara så farligt. Men jag går inte på det just nu. 10 januari
blir det 4 månader och det känns otroligt bra, men jag ropar
inte HEJ. Numera tar jag en månad i taget i början handlade det
om timmar.
Har inhandlat cider på ICA. Och du Berra det ska serveras i mina
finglas.
Ha en underbar nyårsafton alla
Kramar
Konstnären

Blev dubbelt

Godmorgon alla ni fina!

Tack för alla kloka inlägg under kväll och natt. Ja,
Makens och mitt drickande har vuxit fram precis på det sätt som mulletant beskriver och som jag antar stämmer in på fler.
Det började med festande på helgen, att inkludera Lill-lördag, dricka upp vad man har oavsett dag och sen plötsligt sitter man där och dricker i princip varje dag efter jobbet. Minns att det från början var mycket främmande för mig att dricka alkohol en vanlig vardag. Ingen mina föräldrar hade gjort det utan i min barndom hörde alkoholen festen till (mina föräldrar var dessutom extremt måttliga). Men när jag flyttade ihop med min man så s
åg jag att han ibland tog en öl i soffan efter jobbet eller ett glas vin vid
Matlagningen. Såg så mysigt och lixom vuxet och världsvant ut (typ som i amerikanska filmer). Och i början
stannade ju det vid enstaka glas för oss båda....

Fast på fester har jag nog alltid dragit ifrån de flesta flickor och även en del killar. Tyckte ärligt att det var lite coolt att jag kunde dricka folk under bordet. Till saken hör att jag är ganska nätt och "gullig" till utseendet vilket har gett mig ett visst hävdelsebehov och, tror jag, en längtan efter att chockera. Av samma skäl
Började jag i tonåren att röka cigaretter vilket efter graviditeterna ersattes med snus.
Helt enkelt för att ingen förväntade sig att lilla jag skulle ta fram en snusburk och lägga in en prilla.
Inser nu hur självupptaget, fåfängt och inte minst farligt detta beteende är. Vad försöker jag bevisa?

Med viss stolthet kan jag dock berätta att jag slutade helt med nikotin den 1 nov i år.
Rakt av utan nikotintuggummi eller dyl. hittills har det gått bra trots att min man snusar och har dosor liggandes överallt. "Det var dags", som någon så klokt skrev ovan. Kanske är det därför jag så gärna vill testa cold turkey metoden också på alkoholen.

Igår kväll när vi skulle lägga oss sa maken att han lagt in champagnen på kylning. Då sa jag att jag nog inte skulle dricka någonting på nyårsafton. Han var så klart förvånad över det och frågade om jag inte mådde bra, vilket jag försäkrade honom att det gjorde jag. Ämnet släpptes men jag märkte hur besviken han blev att det inte skulle bli "riktig fest". Har faktiskt lite dåligt samvete över det. Att jag förstör för honom....måste måste måste göra allt för att vara pigg och glad ikväll även utan alkohol. Till saken hör nämligen att jag är ganska kvällstrött och blir dessutom egoistisk då.
Under Mina få Nyktra kvällar ser jag ofta inte någon poäng i att vara uppe sent.
Om man sover kan man inte dricka är min tes.. Och självklart påverkar detta min mans inställning till att jag ska bli nykter och det stöd som
jag kan förvänta mig....

Min morgontanke är därför att jag måste visa att jag kan vara kul nykter. Typ i kväll. Usch hör verkligen hur fånigt detta måste
Låta för någon som inte har samma typ av relation...dessutom är jag rädd att jag inte kommer att lyckas för det ÄR trist att inte dricka rött till oxfilén eller
Någon skumpa kl 24. Och jag ÄR inte lika kul och sprudlande utan alkohol i
Kroppen.
Bluffen kan genomskådas... Suck! Men, jag måste göra mitt bästa för att få makens stöd om nu detta projekt ska hålla på i ett helt år. Känner att jag nästan sörjer lite....

Vad gäller makens eget drickande var det mycket träffande kommentarer ovan från NIKE. Om att man som nynykter kan tendera att vilja omvända hela världen. Inte kul att erkänna men jag tror att jag kan bli ganska överlägsen och dryg då....säger ingenting men låter blicken tala. Tittar på flaskan
"Jaså ska
Du verkligen ha ett glas vin
Till".. Eller lyfter demonstrativt på den för att se hur mycket som är
Kvar.
Varför gör man så? Är det för att man själv är ledsen/olycklig av saknad efter kompisen Fru Promille. Eller är det ren och skär avundsjuka att andra kan dricka
Normalt? Eller genuin oro över hans konsumtion?
OAVSETT skäl - för mig är detta en
ÄKTENSKAPLIG VARNINGSLAMPA dvs om jag börjar lägga mig i. Som både
M-B och NIKE påpekat så måste var och en nå fram till eget beslut.

Oj det blev ett långt inlägg igen.
Förlåt om någon tycker att jag tar upp för mycket plats.

Önskar er alla ett underbart nyktert nyårsfirande. Håller tummarna för
Er och för migsjälv.

PS. Skönt vakna nykter...

Håller med Mt: så bra att du inte kommenterade, det tjänar inget till.

Jag håller tummarna för dig - 2014 kan bli ditt år!!!!
För ett år sedan satt jag som du, och det gjorde sååå ont i hela kroppen, men sedan löste sig saker och ting, och det har varit jobbigt många gånger, men livet är oändligt mycket bättre numera!!!

Ta hand om dig, du är värd allt gott!
Kramar

Tack för ditt svar! Jag menar inte heller att jag har "planer" utan mer som du skriver "gränsdragningar": han har ju stövlat in hos mig och skrikit/hotat några gånger och numera har jag satt gränsen att kommer han in i mitt hus en gång till och är minsta hotfull så kommer jag ringa polisen DIREKT, mer sådana saker. För du har ju helt rätt: herre gud - jag har ju haft sååå många planer men det blir ju aldrig som man tänkt sig (absolut inte med en alkoholist, men knappast annars heller...).

Tack, ja, jag känner att jag får så mycket av att skriva här, så det är bra både när jag gör "rätt" och "fel"!

Jag förstår att du inte menade som en pik om när du var liten, men jag tycker att det är viktigt att rannsaka mig själv ibland: jag vet att exet gör och säger många saker som inte är ok för barnen att vara i, och då är det viktigt för mig att inte spela det smutsiga spelet och stå och gråta och smutskasta honom inför barnen så fort jag kan. Jag har självklart varit ledsen inför barnen, och när han har hotat osv så har ju både jag och barnen varit rädda - då har jag och barnen pratat om det efteråt och jag har berättat att det inte är ok att göra så som pappa gjorde, att jag blev rädd för honom och det gör mig ledsen osv. Men jag vill inte lägga skuld på dem, jag vill inte försöka få dem att tro/tycka på samma sätt som jag om pappa (eller värre saker), och jag vill itne att de ska se mig som den som mest gråter, men när han går över gränsen så försöker jag numera att säga ifrån, och framför allt så står jag upp för det inför barnen och talar om att "så är inte ok att göra".
När vi levde ihop och pappan blev sådär vansinnesarg som han blev och blir, så var ju både jag och barnen väldigt rädda. En gång (en enda gång) vet jag att stora flickan frågade pappan varför han blivit så arg och då svarade han "Jag var inte arg! SÅ säger inte du!" och när flickan sedan frågade mig så försökte jag släta över, för jag visste ju att om hon sa till pappan på något sätt att "mamma sa att du blev arg" så skulle det börja om igen... Men nu behöver jag inte leva så- när han blir arg eller säger saker som att monster kommer om de gråter så kan jag säga att det är dumheter: att bli ledsen betyder att man behöver tröst och då är det bra att visa att man är ledsen så att någon kan trösta, eller när han skriker och hotar så kan jag idag säga till barnen att det är inte ok att säga/göra så.
Och när barnen frågar varför mamma och pappa inte lever ihop så kan jag svara att "kärleken tog slut därför att mamma och pappa tyckte så olika om så många saker och när pappa blev så arg och kastade saker på oss eller kallade mamma fula ord så ville och kunde inte mamma leva så mer". Barnen har ju fått saker kastade på sig, pappa har sagt hejdå för att han ska åka och ta livet av sig (flera, flera gånger) och hört pappa kalla mamma alla möjliga fula ord, och när stora flickan frågar om det så känner jag att så ärlig kan och vill jag vara, utan att gå in mer på detaljer.

Vad rörd jag blir av dina ord Markatta: "Din berättelse väckte minnen helt enkelt. Min mamma hade kunnat vara du med skillnaden att hon stack huvudet i sanden och inte orkade ta hand om känslorna efteråt, varken hennes eller våra. Det gjorde vägen onödigt lång och svår. Du vågar däremot dra huvudet ur sanden och se att en förändring är möjlig och du vågar se dina barn och vara en bra mamma."
Det är väldigt fina ord, jag tar till mig och sträcker lite på mig! Tack!

Gott nytt år, hoppas du får ett fint år!

Till ALLA mitt oerhört elaka utlåtande var svar på ett lika dumt och elakt kommenterande om mig som person hos Santorini.
Jag skrev även what comes around goes around.
Man gör inte illa mig eller min familj. Vare sig i tal eller handling.

Jag ser rött och slår tillbaka med full kraft och där det skall kännas mest.
Så även nu.

Och till dig markatta, att jag trampade in i Fias tråd var enkom för att peppa henne och få henne på bättre humör.
Vilket jag nu ångrar då jag såg vad hon verkligen tycker när jag såg skilldringen som hon så målande beskrev när hon ville få Santorini att stanna kvar.

Där kan man tala om outtalad läskig inställning.

Jag tycker inte illa om Fia, hon är en stark stolt tjej som det just nu går väldigt bra för.

jag slog där jag hoppades kunna göra mest skada.
Nu har jag lugnat mig, allt det dumma VI BÅDA skrev är borta.

Jag gör som Berra rådde mig, loggar in ikväll och önskar gott nytt.
Sedan time out.

Har skrivit det förut, forumet är helt briiljant och en oanad källa till visdom och kunskap.
Men för mig är det inte det, just nu.
Men jag kommer tbx.

Till Fia, även om du inte kan läsa vad jag skrev så tycker jag bra om dig.
Tråkigt, jättetråkigt att du ker så illa om mig som du verkar göra.
Det var ingen hejd på alla tråkigheter du beskrev mig som person.
Där kan man tala om personangrepp.
Men det är tydligen ok, så tyckte MÅNGA att man får skriva.
Inte som jag gjorde när jag beskrev ditt val att leva ditt liv.

Varför är det ena ok men inte det andra.
När båda sakerna är lika dumma/elaka.

Varför är det ok att skriva elakt och sårande och väldigt kränkande mot mig som person.
Men andra sidan MYCKET värre för mig att svara med ett väldigt dumt och sårande inlägg, inte mot Fia som person, utan mot hennes livsval?

Är det den beryktade klubben jag anar..................
Men den elaka/dumma tar timeout.

Markatta, jag är absolut inte så som du beskrev.
Jag vet när det är nog, men jag vill ha glada personer runt mig.
Jag skrev till Fia först som pepp då hon var lite låg.

Sedan ett väldigt dumt svar på ett lika dumt inlägg från henne.
Men kommer inte skriva i hennes tråd no more.....

Skrev även till Santorini att jag tyckte hon kunde stanna, men men.
Även hon har sin bild klar.

Till de som inte har ett minsta skvatt eller aning om vad jag pratar om.
Bry er inte, det är passe.
Inrikta er på ett härligt gott nytt år!

/A

och ojämlik. Hände ofta att jag blev tagen för groupie när vi var ute och spelade...

Bra att ha en egen tråd att häcka i, jag vet att tillexempel Santorini inte tycker som jag, men jag tycker att en egen tråd är bäst, för där kan man samla ihop sin ångest, sina misstag, sina felsteg. Kort sagt ett ställe att gå tillbaka till när man börjar glömma varför man ville sluta...

Gott nytt år!
/MB

att du kunde låta bli att kommentera. Det tjänar ändå inget till. Hoppas du har sovit gott.
Önskar dig ett gott slut på detta året och ett riktigt Gott Nytt År! Du kan göra 2014 till det året då du tog (tillbaka) makten över ditt liv! Styrkekramar i massor / mt

problemet... Kort: Jag har haft en mycket restriktiv syn på alkohol sen barndomen då min far var alkoholist. Det höll i sig de första 10 åren av vår relation. Sedan började vi dricka vin till maten; på söndagar, lö-sö, lö-sö-ons och sedan lite hela tiden - maten blev sas underordnad. Under en lång tid var det så som du beskriver - trevliga måltider, långa samtal med vin, först en flaska, sen två... Sen upptäckte jag att maken förändrades negativt när han drack och senare att han även drack i smyg. Så som många här beskriver.

När jag först ville bromsa och senare krävde en nollgräns uppstod ett stort hål där det visade sig att vinet/champagnen var kärnan i situationen och ramen (den utsagda anledningen) föll när alkoholen inte fanns med... Den insikten sätter relationen på prov. Hela mönstret i samvaron rubbas. Vi har hittat tillbaka till varann och dricker numera a-fritt/a-lågt vid de tillfällen vi vill ha en festlig ram. Andra fixar inte/vill inte testa det och har det lika festligt med bubbelvatten. Dock handlar det ju om innehållet i relationen...

Jag läser (läser in) mellan raderna att det finns en bra grund i er relation och att ni har en närhet. Du bromsar också i god tid tycker jag mig förstå. Jag tror det är viktigt att du är helt ärlig och att du talar om dig, hur det är för dig och att du håller fast vid din linje. Det räcker att du är tydlig med det och det kommer att påverka er relation och er samvaro - bara bra om han får hitta sin egen hållning. Det finns fler här som har gjort ett sådant val; santorini, Berra, Fia, victoria och MB om jag minns rätt. Det är möjligt att förändra och bevara relationen och för flera här har relationen blivit bättre. För egen del har vår förmåga till samtal och ärlighet varit avgörande och vår relation är bättre än nånsin.

Lite senare: Nu läste jag ditt senaste inlägg i victorias tråd (även vad jag tidigare skrivit till dig) och det stärkte min tro på att ni är ett par som kommer att fixa förändring. Varmt lycka till!

Gott slut på året och Gott Nytt År! Du är på rätt väg! / mt

Ingen kan ju värja sig inför alla tänkbara situationer Flygcert. Det vet nog de flesta av oss som levt med en alkoholist att det många gånger kommer situationer då som vi inte kunnat förutse, trots all tid vi lagt ner just på att försöka ligga steget före. Det var inte heller så jag menade utan mer kring gränsdragningar.

Nu vet du ju vad du önskar att du hade sagt/gjort. Säkert blir det då lättare för dig nästa gång om du skulle ställas inför liknande situation.
Du är så modig som skriver här även när du känner att du har agerat fel så du kan se att du inte är fel. På det sättet kommer du ju hela tiden framåt och jag ser att även om du ibland skuldbelägger dig för saker så kan du många gånger också se bra saker du gjort.

Det jag skrev om när jag var liten var heller inte menat som någon pik att du inte fick vara ledsen inför barnen. Hoppas du fattar det. Vet inte varför jag skrev det egentligen. Din berättelse väckte minnen helt enkelt. Min mamma hade kunnat vara du med skillnaden att hon stack huvudet i sanden och inte orkade ta hand om känslorna efteråt, varken hennes eller våra. Det gjorde vägen onödigt lång och svår. Du vågar däremot dra huvudet ur sanden och se att en förändring är möjlig och du vågar se dina barn och vara en bra mamma.

Det är ju helt sjuka saker exet säger till barnen, usch. Men det är ju jättebra att de kommer till dig och berättar det så att de inte behöver tro det är dem det är fel på.

Jag önskar dig ett lugnt och skönt 2014!

Jo, så skrev jag innan här ikväll, och efter att ha läst runt lite så fick jag se något som var just värre än värst. Ja, jag vet. Man ska vara försiktig med sina formuleringar, och kanske kan det jag skrev var lite olyckligt formulerat. Naturligtvis måste man kunna ha olika åsikter om allt, men det är inte allt som är ok, och det var det var vi nog många som var överens om. Nu är i alla fall även mitt inlägg bortredigerat. Så då tar jag och önskar dig Fia, ett riktigt gott nytt år här inne hos mig istället!