Senaste kommentarerna i forumet

Efter att ha läst i din tråd om ljudhallucinationer började jag fundera om jag borde ha det också...
Så helt plötsligt kom det massa konstiga ljud.
Som tur var det bara tvättmaskin ;)

Satt idag på trappan till det enorma huset, försökte höja D-vitamin produktionen, har säkert spolat ut från kroppen alla möjliga vitaminer och mineralämnen under sommaren. D-vitamin behövs.
Kollade på sjön, trädgården och tänkte, men vad fan behöver jag mer? Ett extremt vackert hus, ett jobb som jag älskar, familj som älskar mig, vänner, resor, allt.
Varför dricker jag då? För att ingenting fattas? Det kom inte av sig själv, jag lade mycket jobb och tid och ork för att befinna mig där jag gör just nu. Kanske är jag rädd bara för att jag vet att det inte kan bli bättre? Vem vet.
Motgångar är jag inte bra på att hantera iaf och massa av dem funkar som triggers för att öka drickandet. Förra sommaren var det mammas sjukdom. Jag höll på att bryta ihop. Mamma fick malignt melanom. Och tre dagar senare skulle de komma till mig, stanna ett par veckor. Jag levde som i matrix, var tvungen att stödja och hjälpa, fick inte bryta ihop. Kommer ihåg kvällen när de skulle komma. Resan tar lång tid, jag väntade och drack vin. Och drack. Och var fruktansvärt rädd. Drack för mycket. En timme innan de kom spydde jag upp allt, spydde ner fina tröjan som jag hade på mig, fick byta. Men det var kanske tur, jag var lagom bedövad och kontaktbar när de kom. Klarade av det. Mamma är friskförklarad idag, jag söp som en idiot hela förra sommaren.

Årets trigger var inte lika dramatisk, fast jobbig också. I maj dykte det upp en man, som jag fick en bra kontakt med. Jag vet inte om det är en själsfrände eller bara mitt sätt att få bekräftelse eller uppmärksamhet. Och dessutom snygg och intelligent. Hur kul som helst att sitta på kvällarna, dricka vin och ha kontakt på nätet. Nej, inte ens en tanke att sluta med det var jag har, min fina familj, aldrig. Men kul var det ändå och mycket roligare med vin. Tills han åkte på semester med sin fru, inte lika roligt då, nej. Drickandet eskalerade så klart, den eviga morgonfrågan: har jag borstat tänderna igår eller inte? X kommer från semestern om två veckor vad kommer att hända då?

Ibland är jag så himla trött på att umgås med mig själv.
Tack att någon här vill lyssna 
Tack för välkomnandet Anders och Valeria.
Lite musik kanske?
https://www.youtube.com/watch?v=icC4O5mq_-4

här finns massor av hjälp att få, du kommer att hjälpa oss andra med din närvaro!

Är säker på att du kommer att känna ett starkt stöd på detta forum och att du har mycket att dela med dig av till oss andra bara genom att läsa och skriva.

Är också djupt impad av att du hällde ut vin ! Vad tror du om småflaskor i stället?

följande och det stämmer för mig och de flesta av oss tror jag:
"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskära sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande.
En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."
En nykter alkoholist sade till mig i början av året att "du tror fortfarande innerst inne att du kan dricka, Det är därför du aldrig kan sluta." Så var det, det tror jag inte längre.
ha de Anders och alla

Jo, det är nog så, instinkten och magkänslan brukar stämma. Men det är svårt att tro att en person som säger sig älska en, kan ljuga så för en.

Enormt starkt att halla ut resten av vinet i vasken, jag skulle aldrig klara av nagot liknande om jag oppnade en flaska.

Ja du... det är precis det jag vill göra.
"Sluta smygsupa och ljuga, annars åker du ut!".
Så långt kommer jag
...men jag fullföljer inte.
Känner sån enorm ångest för detta. Vill ju verkligen inte leva så här. Tror på ärlighet, tillit och respekt.
Har tappat respekten för honom. Och mig själv.
Alla dessa löften....
Måste samla ork och kraft och till sist ställa Ultimatumens ultimatum.

Förstod du aeromagnus direkt att det var allvar när din fru ställde dig mot väggen?
Hur agerade du? Anmälde du dig till AA eller?

Ja jag ska flytta men som jag sa vara särbo. Umgås på nyktert vis. Nu går jag frågan
"Jag kan förstå vad jag gjort dumt, men förklara för mig varför du inte klarar att jag dricker Ica öl?"
Jag kan inte förstå att han ens ställer frågan! Är en alkoholist så blåögd att han verkligen inte förstår att noll är noll. Han ska börja på ngn mottagning nu som är för fortsatt drickande de har sagt till honom att det är nog inga problem för att " lära" dug att dricka kontrollerat. Då menar han att vem är jag att hävda motsatsen. Jag säger återigen helt Jag kan förstå vad jag gjort dumt, men förklara för mig varför du inte klarar att jag dricker Ica öl?nyktert så får vi se vad som händerr. Då kommer motkravet. Om jag ska bli nykter vad ska du ändra på då? Till saken hör att han tycker att jag är helt frigid och säger att DRM ångesten han får när hag avvisar honom gör att han dricker.
Åh jag ångrar att jag sa att vi ska fortsätt som särbos. Jag skulle ha sagt skilsmässa - kom tillbaka när du är nykter. Känns som att jag fortfarande tillåter att han styr mig.
Ja han dricker mindre men jag säger att det spelar ingen roll hur mkt. Det är beteendet som måste ändras. En 3,5 är alkohol men han påstår att man man inte bli onykter på en 3,5 men jag tror det.
Nu vill han börja i parterapi också och jag säger nej tills han är helt nykter.
Åh vilket rörigt inlägg men kände att hag var tvungen att skriva av mig....

Håller med dig - men jag tror att man ibland måste få känna sig lite "tråkig och nykter" - tror att det är en del av vägen och processen. Det går oftast över - och då känns det skönt och bra. Jag har själv ibland känt mig sådan - men kommit över det. Lite av en sorg att man inte klarar ett dricka några glas - och så är det bra så.......

Grattis till din trådstart. Detta är precis rätt ställe att "skriva av sig" på. Skriv så mycket du vill och orkar. Det roliga, det jobbiga - ja vad som helst. Här är vi många som har problem med alkohol - mer eller mindre. Vi är i olika faser - men ändå rätt lika. Det är också skönt att skriva för att ibland kunna gå tillbaks och läsa hur man skrev och kände sig vid ett visst tillfälle. Kanske får du lite kommentarer och kloka råd - eller bara en klapp på axeln. Inget är för skämmigt för att skriva - skall det ut så skall det ut......Jag förstår att du har lite jobbiga dagar just nu, när du slutat rätt tvärt efter en flaska vin om dagen. Det blir bättre.......kämpa på. Jag håller på dig!!!!

På sista tiden har jag varit en dålig forumdeltagare. Jag har knappt varit inne, och inte varit i närheten av att skriva något. Mitt fokus den senaste tiden har till stor del handlat om annat än alkohol, men när jag igår upptäckte att jag nu varit nykter i drygt ett år (Idag: 1 år och 4 dagar) så började tankarna ändå röra sig mot forumet och vad som egentligen hänt med mig under detta år.
Jag har nu varit med om att vara nykter i alla de sammanhang där de flesta av oss dricker och jag tidigare drack. Jag drack mycket, nästan alltid mest. Kräftskivor, julfirande, påsk, midsommar, semestrar. Nu dricker jag N/A-öl. Ibland ganska mycket N/A-öl. Jag gillar smaken och jag gillar det faktum att jag kan dricka mycket om jag vill utan att bli påverkad. Men jag märker också att behovet av N/A-öl för att låtsas dricka på riktigt inte alls finns hos mig längre.
Det fanns i början, det som ni alla känner igen: Vad är det för fel på dig som inte dricker? Ska du köra bil? Är du sjuk? För att undvika frågorna hade jag öl i glaset. För att smälta in. Nu finns inget sådant behov hos mig längre.
Är jag tråkig? Ja, de flesta som dricker tycker jag är tråkig. Ju mer de dricker, desto tråkigare är jag. Jag kan ställa upp på att vara tråkig, om alternativet är att dricka. Sanningen är att de som verkligen tycker jag är tråkig inte har möjlighet att bedöma det, och jag har det trevligt, men på ett helt annat sätt än tidigare. Det tog tid för mig att hitta detta andra sätt. Nu, när jag är trygg i det, så behöver jag inte gömma mig bakom N/A- öl och låtsas dricka. Jag står för att jag inte dricker, det är mitt sätt att förhålla mig till tillvaron, och jag gör ingen sak av det, jag bara undviker alkohol. Jag gör det för att jag vill det, för att jag trivs med det.
Jag tar regelmässigt med mig alkoholfri dryck när jag går bort; dels för att det ofta inte finns något sådant alternativ (och finns det så smakar det ofta inget vidare) och dels för att ge värdar och värdinnor något att tänka på. Jag vill kunna dricka gott utan att det innehåller alkohol.
Min fru dricker fortfarande. Mycket. Och det sliter hårt på henne och på oss. Detta slitage tar mycket kraft. Periodvis känns det tröstlöst, men, än så länge, har jag inte givit upp hoppet om vår relation.
Jag funderar en hel del på hur jag fungerar i relation till min omvärld. Hur egocentrisk är jag? Går jag i försvar och anklagar omgivningen när jag tar emot tankar, handlingar och beteende som inte stämmer med min värdsbild eller tar jag emot det på ett öppet sätt, ser möjligheter och undersöker om det kan tillföra något. Och omvänt: hur engagerad är jag i andra, ser jag deras tillvaro, förstår den, och tar in den, på riktigt, eller är det bara något som perifert intresserar mig. Bryr jag mig? Och om jag svarar ”ja” på frågan, gör jag det för att jag verkligen gör det eller för att vara politiskt korrekt.
Jag tänker att jag kan bli bättre på att se och ta in andra, och framför allt gäller det de som är nära mig. Och jag tänker att jag ska arbeta mer med det. Men jag tänker också på hur min tidigare överkonsumtion av alkohol förstärkte min egoistiska sida, hur drickandet verkligen gick ut över andra. Då tänker jag inte bara på de saker jag sa och gjorde när jag var full, nej kanske mer på hur mycket jag var inne i missbruket även när jag inte drack. Jag planerade för att dricka, spenderade en massa pengar på det, och tid, och kraft och energi. Inte orkar man med andra då. Var jag en egoist då? Ja, jag brydde mig verkligen inte (även om jag trodde det då). Är jag en egoist idag? Nej, i alla fall inte lika mycket som jag var då.
Hade jag av idag mött mig själv för 1,5 år sedan hade vi inte stått ut med varandra. Men idag ångrar jag inte en dag av den kamp jag haft för att sluta dricka.
Kram till alla som kämpar
/Akvariet

Ja, Favvobönor finns det gott om i det här forumet...

Ja, Favvobönor finns det gott om i det här forumet...

där, ska förstås vara skönt och inte skämt och glas i stället för gal. Ändå är jag nykter, tänk hur det sett ut i annat fall!

mig själv! Har nu varit på ännu en minisemester utan alkohol, och det är bara så skämt. Börjar kännas naturligt att bo på små hotell utanför städer, eftersom jag alltid kan köra bil. Min fru får gärna ta sina 2-3 glas vin, och jag ber om cola eller Loka, med is och citron i och då känns det mysigt att sitta och läppja på sitt gal. Tänker ibland på A, men saknar det nästan aldrig. I dag är jag t ex ensam hemma hela dagen och kvällen och även i morgon. Tidigare hade det bara funnits tvångsmässig handling, och det hade varit att i eftermiddag åka till bolaget och bunkra upp i kylen. Nu har jag i stället roliga saker att göra hemma, och kanske tar jag en vända ikväll med bilen och äter något riktigt gott på en restaurang som kan ligga var som helst! På onsdag två månader och en vecka nykter, det här börjar bli en bra sommar när nu vädret också är kanon! Kram på alla er som kämpar på.

Jag ska också lägga ut dessa rader som en "bra-att-ha" läsning då och då. Har sett det i andra trådar och stämmer precis för mig. Herregud så många gånger jag misslyckats med att lura mig att tro att jag tillhör de som kan dricka lite lagom....

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskärma sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande. En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."

Jag skulle vilja byta ut "oftast" i mitt fall till "alltid".

Kommer mycket väl ihåg din färgstarka kamp från förra året. Styrkekram
/Akvariet

Blir så glad när du radar upp allt det positiva! Grattis till väl utfört arbete. Och varm måndagskram.

Femton, förresten... It's a really good-looking number. :)

... uppmuntrande tillrop, Vilja och Sisyfos. Nu har jag bara en vinbärsbuske kvar och i kylen står 13 burkar vinbärsgele (varför finns inte akut accent på den här plattan?).

Haha, brytböna..! :D

Det tar kraft det här med att sluta. Det ger dock mer än det tar. Det ger självrespekt! Känslan av att sitta i förarsätet av sitt liv. Att inte bara vara ett höstlöv i ett vattendrag som följer med strömmen. Att faktiskt bestämma riktningen själv. Att orka göra ett det lilla extra på arbetet, att slippa ha ont i magen för att man klämde två vinare igår, att kunna tänka klart, att kunna träna utan att vara bakfull, att pussa barnen godnatt utan att lukta alkohol, att planera för aktiviteter, resor, annat roligt istället för att räkna ut hur man ska få tag i alkohol och när man ska få chansen att dricka upp den. Känslan av att man ger levern möjlighet att återhämta sig, känslan av att vara en bra förebild för barnen, känslan av att orka titta och lyssna på ett äkta och intresserat sätt, när barnen vill ha ens uppmärksamhet.
Det kommer större prövningar längre fram. Jag vet inte hur jag ska klara dem, bara att jag fortfarande har en hög motivationsnivå och vilja att klara av det. Två veckor känns som en evighet, men det är fortfarande en skör lina jag står och balanserar på. Ju längre tiden går desto fastare mark under fötterna. Ännu är det en lång väg att vandra. Jag är så tacksam för dessa två veckor

Tack Aeromagnus!
Jag vill ha ett sunt förhållande till a. Men jag har mer och mer börjat fundera över vad detta är. Dricka vin till maten på helgen? Nödvändigt? Bra? Kul? Jag har haft vad jag anser vara ett sunt förhållande till a i nästan 30 år. Har inte gillat att vara full och har mått väldigt dåligt dagen efter om jag blivit det, så det hände nästan aldrig. Så jag har druckit kanske en halv flaska vin fred/lördag under många, många år. Vetat var gränsen gått, Sen började jag använda a som sömnmedel. Dricker för att koppla av och sova. Så djäkla dumt, för man sover inte bra med alkohol i kroppen. Har fått jobba på rätt bra för att få alkoholkonsumtionen gå överstyr och för att få ett kemiskt beroende. Har lagt av helt en månad, druckit måttligt igen de sista två mån ( med få undantag) och funderar nu mycket över vad som egentligen är ett "normalt" drickande.
Tänker att jag ska sluta med vanedrickande (fred/lör o sön, som det också blivit), sluta att använda a som sömnmedel OCH sluta smygdricka. Smygdricksbeteender har jag ärvt av min pappa. Tänker att jag kan dricka vin till maten i goda vänners lag. Och efter att ha läst vissa trådar så förstår jag också att man inte kan börja bjuda på middag titt som tätt för att använda detta som ursäkt. Och tänker att jag kan ta ett glas vin när jag träffar vänner ute. Som jag gjort tidigare.

Eftersom jag inte är beredd att sluta helt eller gå ut med det, så har jag druckit vin till maten på kvällarna. Hade kunnat avstå och det är egentligen för tidigt i min "nykterhet". Men det blir så många frågor som blir jobbiga då. Och eftersom det är alldeles för tidigt och även två små glas trubbar av omdömet, så funkar det inte klockrent just nu. De allra flesta kvällar har det funkat att dricka måttligt 2,5 dl vin till maten. Smygdiricksbeteendet som jag har här får jag kämpa med. Det går bra just nu. Snart är jag hemma igen och då finns ingen a tillgänglig. Jo, en flaska skumpa som jag fått precis när jag la av drickandet, så den får stå där den står. Där är jag nu. Det blir en lång, vit period när jag kommer hem så mycket ver jag. Kommer inte heller att börja om med obligatoriskt helgvin. Bara dricka i sällskap av andra än min sambo. Och då som jag gjort innan det brakade iväg och jag höjde toleransen. Kroppen verkar ju säga ifrån på samma sätt som tidigare igen, så eventuellt drickande kommer att få betalas dyrt. Aldrig mer säger jag idag.

areomagnus har rätt! Du trampar på en öm tå och alkoholisten gör allt för att förneka att hen dricker.
Jag tittar tillbaks på åren med min gubbe, Som också verkade vara "nykter alkoholist" när vi träffades.. Han var väldigt skicklig på att slå bå dunster i ögonen på omgivningen.
I början hade han mycket trovärdiga förklaringar till varför det försvann sprit ur en flaska whisky som jag hade ståendes. Varför han inte kunde dyka upp som han lovat (för att han troligen valde att dricka i ensamhet istället)
På senaste tiden döljer han inte att han dricker, men förnekar och ljuger om hur mycket. När jag sist kom på honom med att vara dyngrak, så påstod han att han "bara" hade druckit 2 öl, trots att det fanns en öppnad vinbox och ett glas med en skvätt vin framme.
Ja, han blir skitarg när man konfronterar honom och överbevisar hans lögner. Jag tror det handlar om en sorts "försvar" inför sig själv. Dessutom är det ett sätt att kontrollera omgivningen med sin ilska (folk ska vara så rädda för det dåliga humöret att de inte vågar fråga, så han får dricka i fred)

Ansa/rensa går ju också att göra utomhus. Tycker att det blir liiiite roligare då i alla fall. Men håller med om att själva "jakten" är rolig. Att skörda är kul. Bestyren efteråt mindre roliga. Eller skiiittråkiga helt enkelt för att citera Vilja.

Kul läsning detta. Livet är faktiskt så mycket bättre utan a. Önskar dig fortsatt lycka till!