Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag ska flytta men som jag sa vara särbo. Umgås på nyktert vis. Nu går jag frågan
"Jag kan förstå vad jag gjort dumt, men förklara för mig varför du inte klarar att jag dricker Ica öl?"
Jag kan inte förstå att han ens ställer frågan! Är en alkoholist så blåögd att han verkligen inte förstår att noll är noll. Han ska börja på ngn mottagning nu som är för fortsatt drickande de har sagt till honom att det är nog inga problem för att " lära" dug att dricka kontrollerat. Då menar han att vem är jag att hävda motsatsen. Jag säger återigen helt Jag kan förstå vad jag gjort dumt, men förklara för mig varför du inte klarar att jag dricker Ica öl?nyktert så får vi se vad som händerr. Då kommer motkravet. Om jag ska bli nykter vad ska du ändra på då? Till saken hör att han tycker att jag är helt frigid och säger att DRM ångesten han får när hag avvisar honom gör att han dricker.
Åh jag ångrar att jag sa att vi ska fortsätt som särbos. Jag skulle ha sagt skilsmässa - kom tillbaka när du är nykter. Känns som att jag fortfarande tillåter att han styr mig.
Ja han dricker mindre men jag säger att det spelar ingen roll hur mkt. Det är beteendet som måste ändras. En 3,5 är alkohol men han påstår att man man inte bli onykter på en 3,5 men jag tror det.
Nu vill han börja i parterapi också och jag säger nej tills han är helt nykter.
Åh vilket rörigt inlägg men kände att hag var tvungen att skriva av mig....

Håller med dig - men jag tror att man ibland måste få känna sig lite "tråkig och nykter" - tror att det är en del av vägen och processen. Det går oftast över - och då känns det skönt och bra. Jag har själv ibland känt mig sådan - men kommit över det. Lite av en sorg att man inte klarar ett dricka några glas - och så är det bra så.......

Grattis till din trådstart. Detta är precis rätt ställe att "skriva av sig" på. Skriv så mycket du vill och orkar. Det roliga, det jobbiga - ja vad som helst. Här är vi många som har problem med alkohol - mer eller mindre. Vi är i olika faser - men ändå rätt lika. Det är också skönt att skriva för att ibland kunna gå tillbaks och läsa hur man skrev och kände sig vid ett visst tillfälle. Kanske får du lite kommentarer och kloka råd - eller bara en klapp på axeln. Inget är för skämmigt för att skriva - skall det ut så skall det ut......Jag förstår att du har lite jobbiga dagar just nu, när du slutat rätt tvärt efter en flaska vin om dagen. Det blir bättre.......kämpa på. Jag håller på dig!!!!

På sista tiden har jag varit en dålig forumdeltagare. Jag har knappt varit inne, och inte varit i närheten av att skriva något. Mitt fokus den senaste tiden har till stor del handlat om annat än alkohol, men när jag igår upptäckte att jag nu varit nykter i drygt ett år (Idag: 1 år och 4 dagar) så började tankarna ändå röra sig mot forumet och vad som egentligen hänt med mig under detta år.
Jag har nu varit med om att vara nykter i alla de sammanhang där de flesta av oss dricker och jag tidigare drack. Jag drack mycket, nästan alltid mest. Kräftskivor, julfirande, påsk, midsommar, semestrar. Nu dricker jag N/A-öl. Ibland ganska mycket N/A-öl. Jag gillar smaken och jag gillar det faktum att jag kan dricka mycket om jag vill utan att bli påverkad. Men jag märker också att behovet av N/A-öl för att låtsas dricka på riktigt inte alls finns hos mig längre.
Det fanns i början, det som ni alla känner igen: Vad är det för fel på dig som inte dricker? Ska du köra bil? Är du sjuk? För att undvika frågorna hade jag öl i glaset. För att smälta in. Nu finns inget sådant behov hos mig längre.
Är jag tråkig? Ja, de flesta som dricker tycker jag är tråkig. Ju mer de dricker, desto tråkigare är jag. Jag kan ställa upp på att vara tråkig, om alternativet är att dricka. Sanningen är att de som verkligen tycker jag är tråkig inte har möjlighet att bedöma det, och jag har det trevligt, men på ett helt annat sätt än tidigare. Det tog tid för mig att hitta detta andra sätt. Nu, när jag är trygg i det, så behöver jag inte gömma mig bakom N/A- öl och låtsas dricka. Jag står för att jag inte dricker, det är mitt sätt att förhålla mig till tillvaron, och jag gör ingen sak av det, jag bara undviker alkohol. Jag gör det för att jag vill det, för att jag trivs med det.
Jag tar regelmässigt med mig alkoholfri dryck när jag går bort; dels för att det ofta inte finns något sådant alternativ (och finns det så smakar det ofta inget vidare) och dels för att ge värdar och värdinnor något att tänka på. Jag vill kunna dricka gott utan att det innehåller alkohol.
Min fru dricker fortfarande. Mycket. Och det sliter hårt på henne och på oss. Detta slitage tar mycket kraft. Periodvis känns det tröstlöst, men, än så länge, har jag inte givit upp hoppet om vår relation.
Jag funderar en hel del på hur jag fungerar i relation till min omvärld. Hur egocentrisk är jag? Går jag i försvar och anklagar omgivningen när jag tar emot tankar, handlingar och beteende som inte stämmer med min värdsbild eller tar jag emot det på ett öppet sätt, ser möjligheter och undersöker om det kan tillföra något. Och omvänt: hur engagerad är jag i andra, ser jag deras tillvaro, förstår den, och tar in den, på riktigt, eller är det bara något som perifert intresserar mig. Bryr jag mig? Och om jag svarar ”ja” på frågan, gör jag det för att jag verkligen gör det eller för att vara politiskt korrekt.
Jag tänker att jag kan bli bättre på att se och ta in andra, och framför allt gäller det de som är nära mig. Och jag tänker att jag ska arbeta mer med det. Men jag tänker också på hur min tidigare överkonsumtion av alkohol förstärkte min egoistiska sida, hur drickandet verkligen gick ut över andra. Då tänker jag inte bara på de saker jag sa och gjorde när jag var full, nej kanske mer på hur mycket jag var inne i missbruket även när jag inte drack. Jag planerade för att dricka, spenderade en massa pengar på det, och tid, och kraft och energi. Inte orkar man med andra då. Var jag en egoist då? Ja, jag brydde mig verkligen inte (även om jag trodde det då). Är jag en egoist idag? Nej, i alla fall inte lika mycket som jag var då.
Hade jag av idag mött mig själv för 1,5 år sedan hade vi inte stått ut med varandra. Men idag ångrar jag inte en dag av den kamp jag haft för att sluta dricka.
Kram till alla som kämpar
/Akvariet

Ja, Favvobönor finns det gott om i det här forumet...

Ja, Favvobönor finns det gott om i det här forumet...

där, ska förstås vara skönt och inte skämt och glas i stället för gal. Ändå är jag nykter, tänk hur det sett ut i annat fall!

mig själv! Har nu varit på ännu en minisemester utan alkohol, och det är bara så skämt. Börjar kännas naturligt att bo på små hotell utanför städer, eftersom jag alltid kan köra bil. Min fru får gärna ta sina 2-3 glas vin, och jag ber om cola eller Loka, med is och citron i och då känns det mysigt att sitta och läppja på sitt gal. Tänker ibland på A, men saknar det nästan aldrig. I dag är jag t ex ensam hemma hela dagen och kvällen och även i morgon. Tidigare hade det bara funnits tvångsmässig handling, och det hade varit att i eftermiddag åka till bolaget och bunkra upp i kylen. Nu har jag i stället roliga saker att göra hemma, och kanske tar jag en vända ikväll med bilen och äter något riktigt gott på en restaurang som kan ligga var som helst! På onsdag två månader och en vecka nykter, det här börjar bli en bra sommar när nu vädret också är kanon! Kram på alla er som kämpar på.

Jag ska också lägga ut dessa rader som en "bra-att-ha" läsning då och då. Har sett det i andra trådar och stämmer precis för mig. Herregud så många gånger jag misslyckats med att lura mig att tro att jag tillhör de som kan dricka lite lagom....

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskärma sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande. En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."

Jag skulle vilja byta ut "oftast" i mitt fall till "alltid".

Kommer mycket väl ihåg din färgstarka kamp från förra året. Styrkekram
/Akvariet

Blir så glad när du radar upp allt det positiva! Grattis till väl utfört arbete. Och varm måndagskram.

Femton, förresten... It's a really good-looking number. :)

... uppmuntrande tillrop, Vilja och Sisyfos. Nu har jag bara en vinbärsbuske kvar och i kylen står 13 burkar vinbärsgele (varför finns inte akut accent på den här plattan?).

Haha, brytböna..! :D

Det tar kraft det här med att sluta. Det ger dock mer än det tar. Det ger självrespekt! Känslan av att sitta i förarsätet av sitt liv. Att inte bara vara ett höstlöv i ett vattendrag som följer med strömmen. Att faktiskt bestämma riktningen själv. Att orka göra ett det lilla extra på arbetet, att slippa ha ont i magen för att man klämde två vinare igår, att kunna tänka klart, att kunna träna utan att vara bakfull, att pussa barnen godnatt utan att lukta alkohol, att planera för aktiviteter, resor, annat roligt istället för att räkna ut hur man ska få tag i alkohol och när man ska få chansen att dricka upp den. Känslan av att man ger levern möjlighet att återhämta sig, känslan av att vara en bra förebild för barnen, känslan av att orka titta och lyssna på ett äkta och intresserat sätt, när barnen vill ha ens uppmärksamhet.
Det kommer större prövningar längre fram. Jag vet inte hur jag ska klara dem, bara att jag fortfarande har en hög motivationsnivå och vilja att klara av det. Två veckor känns som en evighet, men det är fortfarande en skör lina jag står och balanserar på. Ju längre tiden går desto fastare mark under fötterna. Ännu är det en lång väg att vandra. Jag är så tacksam för dessa två veckor

Tack Aeromagnus!
Jag vill ha ett sunt förhållande till a. Men jag har mer och mer börjat fundera över vad detta är. Dricka vin till maten på helgen? Nödvändigt? Bra? Kul? Jag har haft vad jag anser vara ett sunt förhållande till a i nästan 30 år. Har inte gillat att vara full och har mått väldigt dåligt dagen efter om jag blivit det, så det hände nästan aldrig. Så jag har druckit kanske en halv flaska vin fred/lördag under många, många år. Vetat var gränsen gått, Sen började jag använda a som sömnmedel. Dricker för att koppla av och sova. Så djäkla dumt, för man sover inte bra med alkohol i kroppen. Har fått jobba på rätt bra för att få alkoholkonsumtionen gå överstyr och för att få ett kemiskt beroende. Har lagt av helt en månad, druckit måttligt igen de sista två mån ( med få undantag) och funderar nu mycket över vad som egentligen är ett "normalt" drickande.
Tänker att jag ska sluta med vanedrickande (fred/lör o sön, som det också blivit), sluta att använda a som sömnmedel OCH sluta smygdricka. Smygdricksbeteender har jag ärvt av min pappa. Tänker att jag kan dricka vin till maten i goda vänners lag. Och efter att ha läst vissa trådar så förstår jag också att man inte kan börja bjuda på middag titt som tätt för att använda detta som ursäkt. Och tänker att jag kan ta ett glas vin när jag träffar vänner ute. Som jag gjort tidigare.

Eftersom jag inte är beredd att sluta helt eller gå ut med det, så har jag druckit vin till maten på kvällarna. Hade kunnat avstå och det är egentligen för tidigt i min "nykterhet". Men det blir så många frågor som blir jobbiga då. Och eftersom det är alldeles för tidigt och även två små glas trubbar av omdömet, så funkar det inte klockrent just nu. De allra flesta kvällar har det funkat att dricka måttligt 2,5 dl vin till maten. Smygdiricksbeteendet som jag har här får jag kämpa med. Det går bra just nu. Snart är jag hemma igen och då finns ingen a tillgänglig. Jo, en flaska skumpa som jag fått precis när jag la av drickandet, så den får stå där den står. Där är jag nu. Det blir en lång, vit period när jag kommer hem så mycket ver jag. Kommer inte heller att börja om med obligatoriskt helgvin. Bara dricka i sällskap av andra än min sambo. Och då som jag gjort innan det brakade iväg och jag höjde toleransen. Kroppen verkar ju säga ifrån på samma sätt som tidigare igen, så eventuellt drickande kommer att få betalas dyrt. Aldrig mer säger jag idag.

areomagnus har rätt! Du trampar på en öm tå och alkoholisten gör allt för att förneka att hen dricker.
Jag tittar tillbaks på åren med min gubbe, Som också verkade vara "nykter alkoholist" när vi träffades.. Han var väldigt skicklig på att slå bå dunster i ögonen på omgivningen.
I början hade han mycket trovärdiga förklaringar till varför det försvann sprit ur en flaska whisky som jag hade ståendes. Varför han inte kunde dyka upp som han lovat (för att han troligen valde att dricka i ensamhet istället)
På senaste tiden döljer han inte att han dricker, men förnekar och ljuger om hur mycket. När jag sist kom på honom med att vara dyngrak, så påstod han att han "bara" hade druckit 2 öl, trots att det fanns en öppnad vinbox och ett glas med en skvätt vin framme.
Ja, han blir skitarg när man konfronterar honom och överbevisar hans lögner. Jag tror det handlar om en sorts "försvar" inför sig själv. Dessutom är det ett sätt att kontrollera omgivningen med sin ilska (folk ska vara så rädda för det dåliga humöret att de inte vågar fråga, så han får dricka i fred)

Ansa/rensa går ju också att göra utomhus. Tycker att det blir liiiite roligare då i alla fall. Men håller med om att själva "jakten" är rolig. Att skörda är kul. Bestyren efteråt mindre roliga. Eller skiiittråkiga helt enkelt för att citera Vilja.

Kul läsning detta. Livet är faktiskt så mycket bättre utan a. Önskar dig fortsatt lycka till!

Börjar också nytt jobb och känner som du den där oron över att inte prestera. Tror att det var i AnnaPannas tråd som hon beskrev en studie där man kommit fram till att en alkoholist presterar 75 %, medan en nykter alkoholist ligger på 150 %. Jäklar vad det ska presteras nu. Och du, det är ok att vara ny på jobbet. Fråga, skäms inte för att du inte kan eller förstår allt. Det tar tid att lära sig något nytt och särskilt om man är en sån som vill klara sig själv. Bättre att tillåta sig själv att vara ny. Jag ska försöka leva så, den här gången.
Kan förstå både dig och din särbo ang planerna. Jag är också en sån som inte ställer krav och som inte är talar om vad jag vill. Hur ska de då veta? Kanske bättre att prata om det trots allt. Trots att man kan uppfattas som kravfull. Om ni pratar om det och dina känslor kring ändrade planer kanske ni kan komma framåt i just det.
Samtidigt kan jag förstå din särbo. Det är så mycket man vill hinna med och press hela tiden. Skönt att ha en dag till ren avkoppling utan måsten. Å det är aldrig lätt med dessa ständiga kompromisser.

Om du har ork och kraft så kan du försöka ställa ett ultimatum. Sluta drick, ta hjälp jag stöttar dig eller så är vår relation slut. Detta är ju enkelt för mig att skriva men svårt, otroligt svårt för dig att genomföra. Om du genomför det tänk på att du måste vara beredd att gå hela vägen. Min fr ställde ultimatum och det räddade nog mitt liv kanske men även vår relation. Smält karamellen ett tag och fundera ut vad du ska göra. Vet någon av dina kompisar om detta så du kan få stöd?

Nej aeromagnus, jag har väl äntligen kommit till insikt med att han inte kommer att sluta med sitt drickande/smusslande/lögner för att jag önskar det. För att rädda vår relation.
Men då tror jag inte jag orkar mer. Har så stark ångest som river och sliter i mig dygnet runt, och det går inte att leva så. Känns så otroligt dubbelt och sorgligt. Den han är när han är nykter vill jag vara med, den han blir när han är onykter avskyr jag.
Blir så trött när jag läser ditt inlägg Etanoldrift, "Sverige har löjligt låga gränser" Snacka om att slå ifrån sig allt vad problem och ansvar heter. Är så fascinerad av att de inte tror att man ska förstå att de har druckit och hur pass mycket. Nu senast jag kom på honom med att komma hem berusad efter jobb, hade han lyckats glömma att han hade cykeln på stationen så han tog bussen hem, frågade om samma frågor flera ggr, slö blick och fyllemik (när han ska försöka skärpa till sig).... Och så klagar han på att jag är så negativ och inte ser det roliga, positiva i tillvaron. Konstigt, kan lika gärna föra ett samtal med en kålrot när han är i det tillståndet...
Etanoldrift, berätta gärna hur det går med ditt lämnande. Jag får nog mobilisera mina krafter också.

Nu är ännu en nykter helg slut och så även min långa semester. Jag har haft en skön semester och upplevt många roliga saker. Livet som nykter är såå mycket roligare, så är det bara. Helgen har varit fylld av kul saker som konsert och minisemester. Idag blev det några timmar vid havet, så underbart väder.
Kort uppdatering....mod mår fortsatt bra och har inga tankar på att börja dricka igen :)
kram alla som kämpar mot alkoholen, vi är värda ett bra liv
mod

Nyss hemkommen från en tuff helg. Mycket att läsa efter ett par dagars frånvaro, märks att det är full fart på forumet - härligt (inte i den bemärkelsen att vi är många som slåss mot a-djävulen utan att vi försöker kämpa tillsammans). Åh nyckelpigan förstår hur ont det måste göra i dig när det gäller din dotter. I vintras kände min dotter sig utanför i den sporten hon utövar, det är bättre nu. Tror det vore bra om din dotter öppnar sig för pappa också, att få bekräftat av flera att man är värdefull och vacker kan aldrig vara fel. Jag har svårt för att sitta tyst och lyssna, vet att det säkerligen skulle hjälpa min dotter i vart fall om hon bara får prata av sig. Jag önskar att jag kunde vara mer lyhörd och släppa det jag gör för stunden när hon vill prata, visa hur betydelsefull hon är. Genom att sätta ord på sin situation kan man ibland komma på egna lösningar, kanske din dotter kan själv komma på en bra strategi för att få bukt med plågoanden. Det är en ynnest att ha två föräldrar som man kan bolla ideér med. Jag har läst hela ditt inlägg, men är dödstrött just nu, får skriva vidare en annan dag, ville bara säga att din dotters situation berör. Hoppas att ni kan finna en väg tillsammans som fungerar, för skolan måste man gå till (en fritidsaktivitet kan man sluta med). Och du nyckelpigan jag tror din dotter är glad över att just du är hennes mamma, du verkar inte ha samma problem som jag utan är spontant omtänksam i alla lägen. Kramisar Kotten

Utvilad och solbränd. Nöjd, älskar miljöombytet! Ser fram emot att jobba i morgon, kollegor tillbax från semestern, full fart igen.
I fredags kom vi till stugan kl sju, trötta, förväntansfulla och hungriga efter jobb och stress, avslutning på ridlägret för dottern, handling och ja... ni vet.
Hade en flaska vin med mig, drack två glas vilket jag hade bestämt att jag fick. Hällde ut resten i vasken för att inte frestas. Blev påverkad, inte full.
Lördag drack jag vatten och te, vi lade oss tidigt, läste bok och slocknade.
Nu, inget dricka i veckan. Det är målet. En dag i taget.
Sisyfos, precis så, måste komma fram till hur jag ska gå mitt liv att fungera. Och nej, jag kommer aldrig trivas i huset jag bor i. Vi letar nytt men det kan ta ett tag. De andra familjemedlemmarna trivs.
Vet ärligt talat inte vad jag vill. Men jag blir inte klokare av att döva mig!!

Alkoholist Javisst skrev "Själv är man tråkig och nykter" Någonting som alla borde veta är att:
DET ÄR INTE TRÅKIGT ATT VARA NYKTER!!!!
Det är däremot JÄTTE tråkigt att vara med människor som dricker.
Alla ni som går emot nykterhet borde få folkets jubel. Respekt för er som klarar er ifrån alkohol jävulen.

Han har något att dölja om man ljuger och smygdricker. Klart han blir sur när du tar upp hans drickande. Du trampar på en öm tå. Han blir ju berörd. Han dricker och du har kommit på honom. Du ska tro på din instinkt oftast är den rättigheter hans humör verkar ju styrka det.

Precis hemkommen från mitt al anon möte . Jag vill bara säga jag vet vad du går igenom även om det är till mitt ex och inte min alkis jag refererar till. Men du frågar om egoism och visst är det så att dem blir egoistiska men det jag undrar över är hur bra er tid ihop varit? Han låter som en person som verkligen vill ha kontrollen över dig och det har han, hårt grep och du tappar hela din självrespekt för du vill bli respekterad och älskad av en person som helt saknar dem förmågorna, pÅ det planet du äR i behov av. Han kommer aldrig genuint kunna älska någon annan förens han rannsakar sig själv och medans du är där och härjar kommer han bygga upp sitt hatiska beteende mot dig, även om han vet du inte är den egentliga boven i detta spelet så är det lätt att skylla pÅ dig, för du hugger tillbaka eller tar emot hans skit han kastar i ansiktet pÅ dig!

Mitt råd är att ignorera och ja det kommer bli svårt. För mig räckte det med ordet egoist för att få mig att verkligen känna vrede mot mitt ex och avsmak av alla hans år manipulation att det var vi mot världen, man pissar inte och skiter på dem man älskar och bryr sig om. Vill du bli respekterad får du visa dig själv respekt. Detta följer mig dagligen. Jag jobbar på det hela tiden och det tog år för mig att gå från ord till handling. Jag fallet ibland... Men det gör inget för jag tar mig upp igen!

Du kommer aldrig kunna förändra honom och det ska du heller inte ! Han är den han är, och du förtjänar att lägga din tid på dig själv och människor som vill ha dig (hela dig) va ingens sophink... Ta chansen du nu har och kom loss... Jätte bra om du uppsöker ett SL anon och får ventilera ut dina känslor . Kram på dig!