Senaste kommentarerna i forumet

Ja det var lite som jag trodde han har inte förlikat sig med att han är alkoholist. Han verkar ju inte vilja att du bryr dig så lämna honom ifred för det är lönlöst för dig att försöks. Ge dig själv lite tid och gör sajer som du tycker Om att göra ochh skit i honom.

Starta en egen tråd vet jag. Usch tycker synd om dig att du må så dåligt. Skulle illa åka hem till dig och Hälla ut skiten och göra dig lite glad.

Nej, han kallar det för missbruk. Alkoholist gillar han inte när man säger. Han tror också att han ska kunna lära sig dricka normalt, dvs att han kan dricka ibland och att det inte är alkoholen som triggar hans perioder utan ångesten, dvs att han kan dricka bara han inte har ångest. Ibland dricker han bara öl, medan han sedan periodvis övergår till att dricka enorma mängder då han kan dricka en hel flaska sprit etc tills han är medvetslös. Han säger att han vill fly, dvs bli sövd. Detta verkar gå lite i perioder. Ibland dricker han massor och sedan verkar det mer bli öl ett par dagar. Han har även blandat alkohol med Lyrica (ångestdämande) och Ritalin (ADHD medicin) och Lyrica+Alkohol blev hemskt obehagligt då han totalt tappade minnet över vad han sagt och gjort. Jag plockade undan Lyrican innan behandlingshemmet och förvarade den här hemma, och innan han kom hem lämnade jag in den till Apoteket. Detta var en av de SVEK han säger att han aldrig kan förlåta mig för, eftersom jag gör saker som vi inte är överens om. Han förstår inte skillnaden på detta och om jag tagit en av hans Rolex-klockor. Det samma gäller om jag kommer hem till honom när han förbjudit mig. Han verkar inte ha någon empati eller kunna dra några paralleller till sina egna svårigheter att hålla sig till saker, det förvånar mig. Men detta kanske är en av de tydligaste dragen hos en alkoholist, just egoismen och bristen på att se sina medmänniskor som människor, utan mer som objekt.

Att jag kunde säga åt dig att inte bry dig om vad andra tycker och tänker, men så enkelt är det ju inte. Men du är värd att försöka igen, mig veterligen är du inte ensam om att ramla av hästen och "misslyckas". Om man inte provar kommer man heller inte lyckas. Allt går inte den första gången man försöker.

Behöver bara lite stöd antar jag, tro mig jag ser allvaret själv det är inte de. Vet inte kanske behöver era kommentarer. Tack iaf jag hoppas att jag vågar ta steget att söka hjälp ÄNNU en gång

Va inne på avgiftning när jag var yngre det hjälpte väl sådär nån vecka efteråt. Är rädd att ta hjälp nu för jag vet att folk skulle tycka jag är misslyckad som har trillat dit så många gånger igen :(

Du har snart härdat ut det värsta 3 dagarna sedan blir det bättre. Kämpa på och ge inte upp ni har kommit en bra bit på rätt väg.

Du kommer tacka dig själv otroligt mkt i framtiden för att du fortsätter kämpa nu och vågar göra den förändring du tror dig behöva! Heja dig!!!

Kram!

Hur blir du när du är hungrig elev trött? Oftast sur. Abstinensen gör missbrukare sura för man mår inte bra man vill ha alkohol. Han har inte insikten tyvärr att han har allvarliga problem. Han vill inte sluta dricka. Hade han verkligen verkligen haft inställning och vilja hade det nog räckt med en tur till behandlingshem. Anser han att han är alkoholster?

Hur går det för dig SL? :)

Kram!

Undrar också om elakheten och känslokylan ökar då alkoholisten inte dricker. Jag upplever honom som snällare och varmare när han är full, medan han t ex igår inte hade druckit mer än möjligen väldigt lite och var mörk i ögonen av förakt mot mig. Han pratar om "mina problem" och att han "inte kan hjälpa mig med dem". Han tittar på mig med förakt, och förra veckan ville han ha mig i sitt sovrum. Jag är för skör för sådna människor ändå kan jag inte värja mig, efter så lång tid. Försöker hålla mig undan, dvs inte agera på impulsen att åka till honom och bli ännu mer förnedrad genom att jag gör det som han från början är säker på att jag ska göra. Dvs "inte respektera vad vi är överens om". Varför säger han så? Jag undrar om han inte reflekterar över att han själv aldrig nästan har talat sanning om sin alkohol, men kanske är det just detta som är grejen att det är en projektion/försvar av sin egen skamkänsla kring detta?

Tack snälla ni för era ord. Jag är så ensam och känner mig sjuk av sorg av det som hänt mig. Jag har varit så snäll och funnits där och stöttat och givit kärlek. Jag har inte dömt honom, men markerade att jag inte tänker accepetera att han fortsätter dricka efter 6 månaders behandlingshem och jag försökte tala med honom och behandlingshemmet om att han behöver ändra sitt undvikandebeteende. Det som Craig Nakken skriver så mycket om i sin bok. Jag har försökt allt. Åkt dit mot hans vilja och försökt med allt för att locka honom. Nu ser han på mig med svara ögon och kan nästan inte se mig i ögonen av förakt. Jag förstår inte vad jag har gjort, han säger att han inte kan hantera relationen med mig, att det "kostar honom för mycket" att vara med mig. VI har bestämt att träffas om en månad, men han säger att det är för att JAG vill, inte han. Jag frågar om han tycker om mig, och han säger att han gör det. Jag frågar varför han valde att lämna oss nu, när jag inte upplevt att kärleken tog slut, och han svarar att "det är komplicerat". Han säger att han inte vill att jag ska vänta på honom. Ja, egentligen är han ju kristallklar. Jag är DUMPAD. Mitt värld har fallit samman. Jag har så svårt att acceptera att mannen med matrester i hela huset, som har boendestödjare och som gömmer spritflaskor och som har lagat sin bil med silvertejp och som jag hjälpt med allt ska LÄMNA MIG! Jag har hotat hans stora kärlek - objektet - spriten. Jag försökte locka fram JAGET bakom MISSBRUKAREN och vädja till denna person, men han finns inte. Han vill bara bli av med mig. Förra veckan sa han att han tycker om mig när han hade druckit och var då uppåt och gladlynt, denna gången när jag frågade om detta sa han bara att det minns han inte. Han säger att jag sprider runt mina saker som markörer för att pissa revir i hans hem och att han får städa upp efter mig. Jag gör det för att han ska hitta dem och förhoppningsvis nås av det som står på lappen då han hittar dem, och jag erkänner att det också är för att en kvinna ska hitta dem om jag byts ut inom kort. Han är så grandios, som om att det bara finns HAN i hela världen. Åh, vad jag önskar att jag kunde sluta KÄNNA så starkt för denna man. Hans personlighet har blivit elak och väldigt långt från den snälla urskuldrande man som jag hade förut. Han har helt ändrat sin personlighet efter behandlingshemmet. Jag funderar så mycket på vad som hände, om det är för att han skäms och för att han fortsatte dricka och för att jag rapporterade tillbaka hans återfall till behandlinghsemmet (vilket han ville som nykter)? Jag är en vacker, välbehållen kvinna som en gång hade massor med energi och värme. Nu är det bara ett skal kvar. Jag ska försöka släpa mig till att gå på något 12-stegs anhörigprogram nästa vecka. Har varit hos läkaren. Fått anti-depressiv medicin och lugnande. Har overklighetskänlsor. Hur kunde han göra så här mot mig! Jag känner mig så övergiven.

Man får ta en sak i taget. Rökning skadar bara den enskilde mest medans alkohol skadar hela familjen.

Hur har det gått för dig?

Tredje dagen nykter nu och det har varit kaos i kroppen,svettas ,irriterad,rastlös och har ångest.
Försöker hålla mig sysselsatt främst när suget efter A är som störst på eftermiddan,har så många känslor som dyker upp allt från glädje
till ilska men det är väl sånt jag dövat med alkohol länge.
Bra jobbat nystart hoppas jag också mår bättre snart :-)

Izabell, för din egen skull, sök hjälp. Det är kanske inte fungerar för dig att ta det ur det på egen hand
Hoppas du kommer ta dig för det för du är värd bättre än så här!

Din situation låter helt fruktansvärd. Det låter också som att du, förutom att skriva detta inlägg, behöver mer hjälp. Jag tänker på avgiftning i en trygg och kompetent miljö. Snälla, söta du, fortsätt inte så här. Sök hjälp. Gör det nu.

Nu har jag varit nykter i en månad och en vecka. Allt vinsug är borta och jag känner att jag har förändrats mycket under den här tiden. Jag har ändå tänkt att jag vill kunna njuta av något glas vin i framtiden men med regler. Om jag inte lyckas följa reglerna så får jag återgå till absolut nykterhet.

Regler som jag tänkt mig:
-Aldrig någon alkohol när jag är med barnen, oavsett om de sover eller är vakna.
-Aldrig dricka ensam hemma.
Vid dryckestillfällen:
-Max 2 glas vin
-Max en gång per vecka (fast det blir nog mer sällan pga regel nr 1)

Jag tar gärna emot synpunkter på detta. Anledningen till att jag överväger det är att jag saknar det sociala livet och framförallt vid speciella tillfällen kunna njuta av vin till maten. Jag tror att jag kommer kunna hålla mig till dessa regler.

Jag kommer inte börja med det nu utan jag ska fundera ett tag till. Det negativa som jag kommer på är om jag får tillbaka det där hemska suget och får svårt att stå emot att dricka oftare igen.

Vet inte vart jag ska skriva jag har inte varit inne här på ett tag?! Va nykter i 17 dagar sen tappa jag allt jag dricker mer än nånsin jag har förlorat alla jag bryr mig om jag är ett vrak! Hade några grannar här häromdagen ver inte villa alla är och hade tydligen ringt mitt ex på kvällen och bett han ringa polisen för de va tre killar där som jag inte ens kommer ihåg för alla hade gått hem men så min granne upptäckte dagen efter att någon hade ställt upp min dörr vilket betyder att de va någon där sen och jag kommer inte ihåg nånting lr vad som har hänt, vaknade upp med massa blåmärken och sår.. Så nu dricker jag bara ännu mer för att gömma smärtan i mitt hjärta. Kan inte berätta för någon just nu vet inte ens varför jag skriver här! Jag dricker jag är svag har gått ner till 44kg kan inte lyfta mitt huvud. Jag har bara sex när jag håller på så här och jag ver knappt med vem jag är trött jag vill dö.. Så nu har jag skrivit av mig iaf!

Bra för dig o välkommen...
Dricker man för ofta så är det lätt att de eskalerar till slut. Känner igen deppigheten som man får... Även vid mindre konsumtion men ofta, den är inte kul...
Kanske kan man dricka sporadiskt om ett år eller halvår kanske kanske inte alla...
Har testat samtalsterapi hjälp lite iaf för min del...

På måndag börjar jag arbeta igen. Känner ingen direkt glädje men det kommer väl. Första sommaren helnykter skönt men man saknar ibland att kunna slå sig ned på en uteservering, ta en fin burgare eller köttbit och en kall öl. Känner att jag skulle fixa det nu då jag har en annan syn på att dricka. Dock vågar jag inte ocg framför allt jag har egentligen inget behov. Hade många samtal med en tjej i 7an om hennes mamma som dricker. Hon berättar hur hon hatar mamma mm, är jobbigt för henne. Hon vet inte om att jag haft samma problem men jag förstår ju allt hon pratar om. Har ju anmälningsplikt så jag knåpade ihop en anmälan till soc och tog kontakt med kuratorn på skolan och ville ha lite stöd. Pfffff ja kuratorn tyckte jag kunde lämna in den och kontakta mamman och säga detta. Då ska jag ringa en mamma jag aldrig träffat och säga "Jo du jag har pratat med din dotter som är jätteorolig för dig och din alkoholkunsumtion så jag kommer anmäla till soc." Sa att jag kan skriva under anmälan och gå på möten men just den där föräldrakontakten ville jag att en professionell skulle ta då jag aldrig gjort något sådant innan. Nähä blev svaret. Berättade för eleven och hon blev ledsen och grät mm. Så jag den där anmälan ligger i min dator inte inskickad. Eleven visade att mamma börjat med antabus igen. Ja så jag har brutit mot min anmälningsplikt som myndighetsperson i skolan. Detta har legat och gnagt mig i sommar. Eleven har ju lagt upp fb-statusar så jag vet ju att hon är ok.

Kuratorn på skolan vet att jag själv haft missbruksproblem så hon kanske tyckte att jag kunde fixa detta själv. Eleven berättade också att det är ganska många tjejer i sjuan som dricker på helgerna ganska så mycket. Jag tog också upp detta i våras med chef och kollegor och frågade hur vi ska göra? Kontakta föräldrar eller inte? Fick till svar att vi faktiskt inte kan lägga oss i allt som händer på fritiden. Nä klart vi inte kan men tänk om vi vet, sedan händer det något. Föräldrarna får reda på att vi har vetat om alkoholen men inte kontaktat dom. Jag nä svaret blev att jag kunde ju själv kontakta föräldrarna. Då blev jag sur och sa att jag inte är jesus utan bara ville förmedla det eleven sagt till mig som en ren oro. Jag kan inte lösa allt men jag sa att om jag varit förälder och skolan fått nys om att det dricks och min son är en av dom så skulle jag bli mycket tacksam för info. Problemet idag är att många föräldrar blir skitsura när vi ringer hem och tycker att det ska vi lösa, fixa och dona med. Så jag blickar allt mer bort ifrån läraryrket.

Alkoholister är mångt och mycket egoistiska, sjukdomen tär sakta sönder ens självinsikt och intellekt. Du måste tänka på dig själv, göra saker som du tycker är kul. Sedan kommer man till nästa vägval. Ska du leva så här resten av ditt liv? Vad vill du? Svåra tankar och val men han kan ju inte hålla på att sakta nöta sönder ert förhållande. Du kan aldrig få en missbrukare att sluta, den genuina viljan måsta han ha själv. Du kan dock hjälpa honom på traven, vara ett stöd, om du orkar. Oftast är den som lever med en missbrukare mer psykiskt dränerad på energi.

Man blir fylld av energi och livslust igen.

En missbrukare ljuger om mycket tyvärr. Man lever i en värld av lögner, flykt och ångest. Han har ingen vilja att sluta dricka och oavsett hur mycket du tjatar, lägger upp schema mm så kommer det inte funka för han saknar den genuina viljan att sluta. Att klaga på sin partner för att du är kontrollerande gör honom irriterad för du är ju inne i hans himmelrike och försöker ta ifrån honom guds kalk med vin. Då skyller han på dig och det ger honom ett skäl att dricka. Lämna honom ifred för ditt egna välmående.

Hej på er alla "kämpar" därute. Varit på bad/solresa - men semestern fortsätter ännu i nästan 3 veckor. Jag hade i stort sätt bestämt mid att inte dricka någon alkohol under semesterresan. Väl på plats - i 34 plusgrader så bestämde jag mig för att tillåta mig själv 2 iskalla öl varje dag. Ser jag det som ett nederlag? Egentligen inte - baserat på att jag höll mig till dessa 2 kalla öl, och drack vatten för övrigt. Jag fick inte på något sätt ett sug efter mer heller - utan tyckte att kallt vatten var lika gott i värmen. Kanske finns det en liten besvikelse över att jag "ändå" drack dessa 2 öl, men stoltheten är större - att jag, utan vita knogar, tyckte att det just precis lagom - och att jag var mer än nöjd med dessa 2 öl.

Nu fortsätter sommaren/semestern här hemma i Sverige - och antagligen som kommer dessa kommande veckor att vara alkoholfria. Ångesten över det som hände veckan/veckorna innan jag åkte iväg är i stort sätt borta - nyttigt att komma iväg till en annan plats rent fysiskt - men framförallt psykiskt. Jag är dock på min vakt - och har inte på något sätt glömt det hela - eller fått uppfattningen att jag nog kan ta ett par glas vin. Icke!!! Kram till er alla som har det kämpigt just nu - när det (tyvärr kanske?) är riktigt grill/bag-in-box-väder ute........!