Senaste kommentarerna i forumet

För dina tankar och styrkekramen. Välbehövligt just nu ?
Vad jag menar är att jag har ju alltid haft ett val att gå. Att lämna det sjunkande skeppet och rädda mig och mina barn från undergång. Mina barn har ju fått uppleva mycket för att jag har stannat. Beslut som jag har tagit har ju påverkat dem.. Mina barn är idag stora, sonen ska bli 20. Dom klandrar mig inte, påminner mig om att jag alltid funnits till hand och gjort mitt bästa. Det känns gott. Ändå gnager det inom mig. Vårt liv kunde ju faktiskt sett annorlunda ut om jag agerat annorlunda. Men jag ska sluta slå på mig själv nu. Det leder ingen vart. Du har ju faktiskt så rätt i att det är ingen synd att bli medberoende. Jag kan inte bota min man hur mycket jag än försöker. Det är hans ansvar fullt ut. Jag undrar vad som rör sig i mannens huvud. Om jag har ångest och dåligt samvete, jag som inget fel har gjort. Hur mår han då? Eller saknar en alkoholist känslor? Jag klandrar inte min man för att han är alkoholist. Det vet jag att han inte kan hjälpa! Men jag klandrar honom och är så arg för att han inte inser och behandlar sin sjukdom, vårdar sin nykterhet.
Ja, den här påsken kunde varit trevligare
Jag måste absolut fundera vad jag vill med mitt liv. Det här forumet leder mig framåt i rätt riktning
Önskar dig en fin och nykter påsk ?

Hej! Vet precis hur det är. Har växt upp med en styvfar som var alkoholist. Det finns bara en sak du kan göra. Flytta! Ingen av er, inte du inte dina barn eller din man får det bättre av att du stannar.
Alla fagra löften hamnar i soptunnan. Alla lögner. Din man måste fatta att han super bort sin familj. Och det är bara hans eget ansvar.
Jag skriver inte detta bara för att jag har varit medberoende. Utan jag är själv Alkoholist och vet hur man tänker eller rättare sagt inte tänker. Tyvärr så tror jag att han tror att det är lugnt, så länge du stannar.
Jag har påbörjat ett liv utan alkohol för att jag älskar min fru.( Är homosexuell) :)) Men det är mitt eget val att leva nykter.
Mera styrkekramar!!

Återstår: Är det någon som har erfarenhet av Campral?

---som vill hjälpa till. Jag uppskattar verkligen era svar ?

Vi får hjälpas åt! För mig är det en kritisk punkt i att varva ner efter jobbet och laga mat. Gillar att dricka vin när jag lagar mat. Och sen går det av bara farten. Så när barnen är hos mig är det lättare att avstå eftersom jag måste skjutsa. Sen har jag ofta inget sug efter 20 om jag inte startat. Plus att jag känner att jag varit duktig. Det är bra. Kram

Dag ett. Check! Nytt beslut i morgon. Kämpa! Jag följer dina framsteg.
Kram

Ja fiskarn, det får man nog kalla det från början och fortfarande. Har dock fler trevliga anledningar också idag. Kan också lägga till leda. Har varit sjukskriven efter en trafikolycka med värk. Idag är jag ålderspensionär med kvarstående värk. Har funderat i många år vad jag skulle kunna göra som jag tycker är intressant men har inte hittat något. Men något måste det ju finnas även om jag inte kan komma på det.

Det där med att sluta helt har jag funderat på länge. Har försökt att minska länge nu men det fungerar inte. Kvarstår- sluta helt. Men hur? Har funderat på Campral. Är det någon som vet hur det fungerar?

Vad är det som är ditt fel? Förklara det för mig och för DIG. Det är inte du som ljuger eller dricker. Det är inte du som inte har läger under kontroll. Så sluta anklaga dig. Du är medberoende och det gör dig inte till en dålig människa, dålig mamma. Du är ihop med en missbrukare men det är inte ditt fel. Känns hemskt att du ha en sådan usel påsk. Du måste nog börja fundera på hur du ska göra för att må bättre. Styrkekramar.

Naw tack snälla för den komplimangen, sitter åter igen flinandes för mig själv på tåget ? ?

Hej! Bra att du tagit dig hit. Jag är också ny. Jag drack som självmedicinering i början. Sen blev det bara mer och mer. har hållit på så i säkert tio år.
Ja du dricker för mycket! Frågan är vad du vill göra åt det. Jag tror inte på att dra ner. Har försökt många gånger. Slutar bara med ett misslyckande.
Tror du måste bestämma dig för att sluta helt. Vet inte hur länge du haft problem med A Men jag tar en dag i taget. Idag ska jag inte dricka. Sen ett nytt beslut osv. Det är en sjukdom, som typ allergi. Enda sättet att hålla det i chack är att inte dricka alls.
Har du ångest blir den bara värre. Du kanske ska hitta något roligt att göra. En ny hobby, gå långa sköna promenader, Läsa och skriva på detta forum. Det hjälper mig.
Hoppas det hjälpte lite grann.
Kram

---att din kritiska punkt ligger mellan 16-18?

Ja min kritiska punkt är också 16-18. Av olika orsaker. Jag har en lättväkt ångest. Den beror inte på drickandet men den förvärras av drickandet. Har tidigare klarat mig med två dagar utan vin men nu går det inte längre. Är väldigt tacksam för dina synpunkter Suss73. Kom gärna med fler, de är värda att beakta.

Dag 1 snart avklarad! Pimplat pepsi max. Gjorde precis en uträkning på vad jag lägger på alkohol per månad. Blev riktigt pinsamt. 2500 kr. Det är en långresa per år. Eller en skidresa med barnen.

Skaffa ett gymkort/ annan fysisk träning.
Fundera på vad du gillade för länge sedan, när du var liten. Måla? Sy, handarbeta, snickra, dreja. Skaffa krävande husdjur.
Extrajobb någon/några kvällar i veckan? Kan vara ideellt såsom läxhjälp till barn/ungdomar eller sällskap till äldre.
Har du körkort/bil? Isåfall, hitta på saker som kräver att du kör.
Bestäm dig för att DU HAR KONTROLL över ditt liv.

Bra att du börjat fundera på ersätta vindrickandet. Idrott, matlagning, konst, musik? Kanske lägga pengar i en skål som du annars skulle köpt vin för och spara till något riktigt fint. Det tänker nog jag göra. Jag lägger nog 2500 kr i månaden på alkohol. Det är en helg på ridkurs inser jag nu när jag skriver. Sjukt! Finns det någon tidpunkt som är mer kritisk? För mig är det 16-18 på kvällen. Idag har jag pimplat i mig pepsi max. Klarat mig idag. Än så länge. Ångest får du av alkohol, blir som en ond cirkel. Tufft. Jag är övertygad om att du klarar dig utan vin. Börja med två dagar i taget. Då har du sparat 150 kr, köp en lyxig handkräm och njut av den doften. Och förmodligen en massa i hälsa.

Skriver för att försöka skapa ordning i mitt liv och mitt huvud.. Ytterligare en dag med brutna löften, alkohol, tårar, ångest och skrik. Jag är så arg! Så vansinnigt arg! Och samtidigt så ångestfylld och ledsen. Vill bara vråla ut min ångest! Högt, högt! Idag var dagen min man skulle ta Antabus.. Igen ?Fm satt han ångestfylld i soffan och jag var tom trött och så arg. Skruvar på sig och säger att han ska köra ner i byn o köpa 6 st 3,5 öl. Jag förklarar igen att jag inte orkar bli bortvald mer och att jag inte längre litar på honom. Han klappar om mig med orden Det här är dom sista ölen! Det har jag hört av och an de senaste 2 mån och hans ord och löften betyder ingenting.. Varje gång samma svek, svikna löften. Jag räcker inte till, det finns alltid något som går före. Det kryper i hela min kropp när jag hör pysandet som uppstår när han öppnar sina ölburkar! Jag vill slå honom! Hårt! Jag vill att han ska lida! Ge igen för den smärta han så många gånger orsakat mig.. Men jag lägger mig och läser istället. Försöker andas och jaga bort ångesten. När ölen är slut vill han givetvis ha mer! Alltid mer! Det är aldrig nog! Han vet tydligen att sonen har öl i bilen. Ja! Sonen har nog gömt dom där för att få ha dom i fred.. Jag berättar för honom vilken låg och vidrig människa han är! Min kropp skakar av vrede! Jag skriker gråter och smäller hårt i dörren så min stackars hund ser skräckslagen ut. Mina elaka ord fortsätter att hagla! I stunden hatar jag honom så intensivt. Jag önskar honom långt långt bort. Var som helst bara utom mitt synfält. Sonen hör av sig och undrar vad vi ska äta. Jag lagar mat till oss och försöker upprätthålla någon slags fasad fast maten växer i munnen och jag vill spy rakt ut. Jag vill inte att min son ska se mig förtvivlad, att han ska behöva trösta mig. Det här är inte hans fel. Det är min mans och mitt. Jag kan inte sluta spy galla över min man.. Jag vet att det inte hjälper, att det spär på hans ångest men jag vet ju också att snälla ord, omhändertagande och kärlek inte heller räcker.. I alla dessa år har jag provat den ena taktiken efter den andra. Alla lika meningslösa. Jag tänker att för varje återfall, varje dag med alkohol glider vi längre ifrån varandra. Jag konstaterar tyst för mig själv att jag levt ensam i vårt förhållande under många år och jag förbannar min svaghet att jag inte insett detta tidigare och jag förbannar mig själv för att jag stannade/stannar. Jag tillåter mig själv att bli ensam och jag låter mig överges gång på gång på gång. Galet? Ja! Helt jävla vansinnigt!

Jag undviker sociala sammanhang där jag vet att det dricks. Jag vet att jag dricker mer än jag vill. Bättre då att dricka för sig själv. Vad jag skulle kunna ersetta drickandet med har jag funderat på i flera år.

Jag dricker för att jag är ledsen, har ångest. Känner att jag har något att fira, för att det är vår och då passar Rose. Dricker av leda. Jag det finns hur många orsaker som helst. Orsakerna har blivit för många och konsumtionen för hög.

Heja dig! Håller med om att man får mycket inspiration. Mycket "Been there, done that". Både sorgligt och stärkande. Imorgon har jag min dag 2.

Jag är ingen expert, utan står själv och väger. Du kanske ska börja med att försöka fundera ut varför du dricker, typ för att våga, glömma, slappna av? Jag dricker nu av vana. Det är inte ens gott. Tidigare var det nog avslappning och för att jag upplevde kvällarna som roligare. Vad tror du att det ger? Dricker du ensam eller är i sociala sammanhang där det förväntas? Vad skulle du kunna ersätta det med? All styrka till dig!

Finns det verkligen ingen som har lust att svara. Jag skulle behöva lite råd!

Måste bara få säga att det är så skönt att läsa i alla trådar. Får kraft och ny motivation. Vet vad som triggade detta återfallet och tänker ta lärdom. jag ska försöka att vara lite snällare mot mig själv.
Som många skriver är helgerna svårast då man är ledig. Jag drack bara på helger i början, men började planera mitt drickande redan mitt i veckan. Sen blev veckosluten bara längre och längre. Fick titta på mobilen dagen efter för att se vilka jag fylleringt.
Vad som fick mig att bestämma att ändra på mitt drickande, var i julas. Min ena son ( bor inte hemma) Kom in i köket och sa, ska du sitta och fyllesnacka så åker jag härifrån. Den käftsmällen gick inte att ducka för.
Så tack för att ni finns och ger mig ny kraft. En dag i taget.
Kram.

Det förstår jag. Jag vill inte prata om detta med mina vänner och familj. Bara min sambo. Vågar inte gå på AA möten heller. Bra att detta forum finns. Blev överlycklig när jag hittade hit! Vill hantera det på egen hand. Just nu i alla fall.

Hoppas att du hittar lugnet för att ta dig tid att ta hand om dig själv, noterar att du är mitt uppe i allt, gissar jag rätt? Hinner du med dig själv?

Kram

Har du några biverkningar? Jag vågar inte pröva pga av dessa