Senaste kommentarerna i forumet

Hej Spes!Mannen var öldre o har jobbat med sånt här i många år,ska börja där efter helgerna!

Hej Adde!Du har helt rätt.har så svår att helt släppa taget tyvärr!Inbillar mig att allt går bra om jag bara håller mig till folköl nån gång så går det bra,jag har ju trots allt inte druckit ofta bara för mycket...Men det kanske bara är självförsvar!!!

Träffade en äldre man som jag ska börja gå till

Vill först och främst tacka för alla svar.
Ni verkar så trevliga och snälla allihopa.

Jag vet att man inte kan få en person att sluta helt själv utan att personen själv har viljan.
Men om det ändå skulle kunna finnas ett sätt att han åtminstonde inte super sig redlös varje helg.

Ikväll drack han både ren vodka direkt ur glaset och capten morgan och cola.
Han stank verkligen sprit hela han och rökar gör han också luktar fruktansvärt.
på väg ut i halen kan han inte ens stå upp på benen ordentligt, ikväll ramla han och vricka foten mitt framför ögonen på mig.

jag vet att jag inte borde ta ansvar och vara mamma till min egna pappa.
Men jag tänker inte heller stå och bara titta på när han super bort sitt liv och dör i förtid.
Det är så hemskt att stå maktlös och se någon man bryr sig om förstöra sitt liv.
Jag har redan stått maktlös genom min mors lidande.
Vill inte behöva se min pappa förstöra sin egna kropp på det här sättet.
Det gör ont i hela mig.

Mellandagarna slut, en dags arbete och sedan en helg igen, det känns lite upp och ner och ja...jag är alldeles dagvill..
Det är visst fredag imorgon, för kort tid att hinna få en fredagsnojja på, ni vet när man blir så där lite extra fnissig på jobbet efter en jobbig arbetsvecka..
Man hinner ju inte ens starta innan den slutar, märklig känsla, hoppas att det är många borta på jobbet så man hinner få något gjort.

Julen då, hur gick den?
Jotack min bästa julklapp kom faktiskt i muggen när det sa "fjopp" istället för "fjossch" på julaftonsmorgonen, jag hann att bli bra till årets viktigaste dag enligt ungarna.
De var verkligen oroliga när de var beredda på att behöva ställa in julaftonsfirandet på bortaplan.
Grabben sa att det var det enda han hade önskat sig mest av allt i år, att farsan skulle bli frisk i skrinet, gulligt av en annars så hårdhudad kille i sina mittersta tonår!
Lycklig också att det var ett slut på rivjärnskänslan i röven, och att magsäcken inte låg i direktkontakt med rövhålet, tarmarna verkade hamnat på plats.
Nä nog med skitsnack, men som jag skrev, det var länge sedan jag blev så medtagen, jag var bara vaken 3 av 27 timmar, så att sova bort sjukdomen är något som jag alltid har förespråkat, det har funkat för mig, men kan också vara så att om man sover för lite så blir man också mer mottaglig för nya sjukdomar.
Jo jag sover alldeles för lite, men som ni också vet, natten är min tid, min egna tid som betyder mycket när jag får vara för mig själv ett tag, ensamvargen i mig har talat.

Men tillbaka till julen..
På drickasidan var det ändå lugnt, inga av de vuxna barnen valde vinglögg, det var bara tre styckna som drack av den, och det var som vanligt alltid för lite av saftglöggen som förringas av de vuxna, det är på något sätt viktigare att se till att det alltid finns mycket vinglögg, ungefär dubbelt så mycket av den varan (2liter) som saftglöggen trots att det var sex som skulle dela på den stackars litern...
Slutar aldrig förvånas över hur man ser till att det ALLTID finns mer än tillräckligt av det som man når någon sorts berusning av.
Vin till maten, supen till sillen, groggen till klapparna, men inga mängder som intogs, det blev ingen fylla, fortfarande inga av de vuxna barnen som drack något av detta.
Vilket lite bekräftar min tes om att julen är barnens tid, inte ens när de har blivit nyvuxna så väljer de att dricka i gemenskapen till julen, midsommar är en sak, men julen är på något sätt helig för dem...

Jag ser mycket mer sådana häringa saker nu när jag är fri från mitt beroende, en aha upplevelse som kommer i små omgångar, det stärker mig.

Nu är siktet inställt på nästa festlighet, nyåret, även där har vi tonat ner förväntningarna, det blir lugnt hos grannen hoppas vi, många småbarn.
Det var hyfsat lugnt förra året och jag har känslan av att alla de familjerna som ska träffas i år igen har en mättnadskänsla av hur mycket vi ska ladda på alkoholen och raketerna, det finns en rim och reson för hur mycket man ska orka gasa på ifrån år till år, man kan inte alltid överträffa sig själv gång efter annan.
Att sänka ribban ett par år kanske gör att man någon gång ska orka överraska sig själv igen...

Satsa på att vara med på riktigt och inte tävla om vem som hinner först in i dimmornas höljen kan också vara en variant att sikta på.

Jag behöver inte oroa mig, jag vet var min ribba ligger, den ligger redan på marken och det finns ingen chans för mig att komma under den.
Ingen högsta nivå på hur mycket alkohol jag kan dricka, för den är redan på noll, klart skönt att veta att jag redan från början slipper att börja beräkna min mängd.
Ska glutta lite på de lite mer ovanliga sorterna på ICA som kan väcka lite avund bland drickarna, rycka ner en Magnumpava Pommac till mig och kidzen i korgen,
Och sedan är mina dryckesval gjorda inför den helgen, så enkelt, så mycket billigare i både pengar och ångest...

Fan jag sitter med ett nytt Äss i rockärmen igen, vinnare varje gång, ingen ångrar en missad fylla dagen efter, jag känner mig smart redan idag, inte eftersmart.

God fortsättning, och jag ser fram emot din nyårshälsning vill.sluta.
Och ja, jag följer er andra också väldigt mycket på forumet, varje dag, nästan varje timme, ni är en del av min hemliga familj.
Och så vill jag gärna passa på och hälsa alla nya användare välkomna till internets bästa forum, med eget eller annans beroende, här är vi alla lika viktiga.
Här finns kärlek och omtanke i små digitala egenhändigt formulerade meningar, det är stort, väldigt stort, älskar er alla!

Berra

för respons. Gillar din formulering att frågor är lika mycket ställda till den egna spegelbilden. Så är det, likaså att vi är "nakna" inför varandra. Du fångar något av kärnan i det som är hjälpsamt för en själv samtidigt som man försöker möta någon annans frågor och funderingar. Jag har också ett långt förflutet inom vården och rör mig fortfarande i ett angränsande område. Har trots mycket "formell" kunskap lärt mig mycket här "från insidan".

Framförallt har jag uppnått ett rikt mått av sinnesro som jag märker av 1) när den hamnar i gungning och 2) när jag lägger orosmoment åt sidan för att värna om min sinnesro - detta har jag på nåt sätt lärt mig. Det är hel del ett-och-annat som stört mig genom åren som jag nu lägger åt sidan med insikt om att det är inte-särskilt-väsentliga saker. Att kunna göra så är en stor gåva.

Nu ska jag sova, god natt. Önskar dig detsamma / mt (som städade lite i texten på morgonen:)

Bra att du tar tag i det, KBT och läkarhjälp är kanon! Om jag inte fattat fel är det någon hemkokt variant av KBT som hjälpt mej att sluta, det handlar ju mycket om hur och vad man tänker när man ska lägga av.

Med vänlig hälsning Mammy Blue

... sa något tänkvärt till mig. Jag hade i och för sig lämnat min exsambo, men varje gång han var snäll så undrade jag om han ändrat sig och jag hade gjort fel, och när han var elak så var jag säker på att jag gjort rätt som lämnat, men sedan vacklade jag igen när han var snäll... och så höll det på. Vid ett tillfälle sa min samtalskontakt till mig att jag behöver fokusera på de elaka saker som exsambon gjort och gör, för jag var så snabb med att ursäkta/försvara honom. Jag tycker mig ana att du behöver göra samma sak - för de elaka sakerna är inte ok och de kan inte uppvägas av att han sedan är "snäll" ett tag, men du vet samtidigt inte när han inte är det längre...

Och att hans empatiska förmåga verkar vara obefintlig gör ju att det knyter sig lite i magen på mig - det är inte ok att behandla dig så!

Var rädd om dig!
Kram

Tänker på dig och önskar dig gott!!

Kram!

ibland är man så säker på vad man ska göra, när gränsen är nådd osv, men sedan i nästa sekund så är man inte det... Kämpa på, du gör vad du kan!!
Kram!

... på självaste julafton 2012 så var jag redo att bara ge upp allt - då ville jag bara gå och dö.
Jag jobbar med vissa saker och kämpar på med vissa saker, men jag har det bättre idag. Jag får en knut i magen ibland när jag hör barnen berätta saker eller så, men jag kämpar och min känsla av hopplöshet är betydligt mindre än den var då.

Tack Mt - ja, jag försöker faktiskt klappa mig själv lite på axeln - jag lämnade min elaka sambo, jag flydde till ett tillfälligt boende och trodde under ett par månader att jag på fullt allvar skulle dö, rentav önskade att något skulle ta död på mig, men jag kämpade på med samtalskontakter, jag ordnade ett mer permanent boende och sedan har jag försökt stärka mig och samtidigt härda ut exsambons fortsatta störning, och fixat ett nytt permanent boende "på allvar" (här skulle jag kunna bo resten av livet...!) och ibland är det tufft, men jag lever och jag mår bättre och jag kämpade och kämpar!!!

Stor kram till er alla!

Jag tänker på dig och minns min förra jul - så fruktansvärd på alla sätt. Och jag känner med dig och önskar att du inte haft det så.

Stor kram!

Åh, du... Ibland när du skrev till mig from oktober och fram tills sommaren så kände jag så ofta att jag var dum, hade fel, gjorde fel osv, men nu har jag läst tillbaka lite i min tråd, väldigt lite, men jag ser på kommentarer, bland annat dina, att det var jag som var mycket mer fast i mitt medberoende än idag... TACK för allt ditt stöd!
Jag har haft en bättre jul än de senaste åren, och jag läste tillbaka på mitt inlägg den 24 dec förra året - då ville jag bara gå under, men så känns det inte idag. Idag kämpar jag mot andra saker, men jag har det mycket bättre!!!
Gott att höra att du har det bra!
Stor kram!!

Ja fy tusan. ...must är tråkigt.

Det finns kraft i den känslan! Men jag vill samtidigt be dig att rikta den mot det som är problemet. Det är klart att man blir besviken på sig själv och det är med sorg och smärta man inser att man inte lyckats skydda sina barn eller gett dem den trygga uppväxt de förtjänar. DU önskade inte dina barn det här, DU hade förmodligen en helt annan bild av hur familjelivet skulle bli. Jag gissar att din man inte heller önskar dem det, om han hade haft insikt om vilka konsekvenser hans beroende får för er och framförallt för barnen. Han är fortfarande kvar i förnekelse. Han fortsätter. Men DU har påbörjat en resa som oavsett hur det kommer att sluta, om ni fortsätter tillsammans eller inte, kommer att innebära positiva förändringar för er. Jag tror att man måste acceptera att den här förändringen tar tid. Låt det ta tid för dig att komma ifatt allt som pågår inom dig just nu. Jag kämpar själv med ilskan och självföraktet, men riktat mot mig själv så lägger det bara ännu mer skuld på bördan och då finns risken att man dukar under istället för att faktiskt resa på sig. Men det är så svårt att låta bli. Visst, du har "låtit det ske" men DU är inte dem som har åsamkat familjen skada. Det ansvaret är alkoholistens. Ditt medberoende har handlat om att gjuta olja på vågorna, vara "termostaten" i familjen och faktiskt kämpat hårt för att alla ska må så bra som det bara är möjligt trots problemet. Hur hade barnen haft det utan dig? Du är den trygga och fasta punkten som är pålitlig när vardagen gungar. Situationen har inte varit optimal, men underskatta inte ditt eget värde och döm dig inte för hårt!
Det du gjort hittills och det du gör just nu är fantastiskt!
Styrkekram från mig

Nej det är verkligen inte lätt att leva med en alkis. Jag är så arg på mig själv att jag har varit kvar så länge och inte haft kraften att göra något åt det!Tänker mest på våra barn att de under hela sin uppväxt fått stå ut med det här. Därför att jag har varit för feg att göra nåt'! Det är ju lika mycket mitt fel att de har haft det så här eftersom jag inte har gjort något.

Hej och tack Shiraz/weekend?för era fina ord!det värmer skall ni veta

Självklart så förstår jag att det är bara jag som kan förändra mig själv.Men som ni skriver"varför dricker jag?".jadu det kan man verkligen fråga sig?men för mig är det nog en blandning av saknaden av "att ha någon",ensamhet samt brist på självkänsla

men nu känns det bra att ha tagit tag i det,"skrivit av sig".men egentligen så har jag ju bara kommit till insikt?Det är det jag är mest glad för.Så min KBT och läkare är mailade och klara,så nu har jag äntligen bestämt mig,det är inte värt att leva under alkoholens våld

Gott nytt År på er alla

Hoppas ni haft en lika bra jul som jag.

Jag har återigen märkt att när jag släpper på förväntningarna(kontrollen) så kan det bli oväntat bra.

Kramar

Jag har inte varit så vansinnigt aktiv på de senaste två månaderna, har haft annat för mej och försöker nu läsa ikapp.

Vad jag förstått har du varit rädd för abstinensbesvär? Nu när du gått ner så lugnt i tempo behöver du inte längre vara rädd för det, sug ja, men inte andra, svåra fysiska besvär. Så det bästa är om du kan klara dej utan tabletter, för det är då man kan lära sej igen att läsa av sin kropp, känna vad som händer och bli sams med den igen, vi är ju ganska bra på att misshandla vår kropp och på olika sätt dölja skriken på hjälp från den. Det är tufft, men det går att sluta dricka.

Med vänlig hälsning Mammy Blue, mer eller mindre nykter i snart ett år.

Nej det är verkligen inte lätt att leva med en alkis. Jag är så arg på mig själv att jag har varit kvar så länge och inte haft kraften att göra något åt det!tänker mest på våra barn att de har inre hela sin uppväxt fått stå ut med det här. Därför att jag har varit för feg att göra nåt'! Det är ju lika mycket mitt fel att de har haft det så här eftersom jag inte har gjort något.

jag har inte rört alkoholen men jag har i stället ätit alla de få stesolid jag hade hemma, sex stycken på tio mg. känner mig väldigt bekväm med det i kroppen. men det är alldeles för mykcet stesolid för ett dygn inser jag och nu när jag inte har annat än sprit och sömntabletter kvar blir det svårare. stilnoct stilnoct stilnoct..kan de lindra även dagtid utan man somnar om man verkligen försöker hålla sej vaken?
god fortsättning på er..på året nykterheten och livet <3

Välkommen hit! Du har hamnat rätt.. och som ovanstående sa så är detta forum ett hjälpmedel/pepp/stöd i din resa mot nykterhet,
men den kan inte göra det åt dig, det måste du samla kraft och vilja till själv!
Tror de flesta här inne har 'allt' och ändå dricker.. så ja varför dricker du? Hittar du svaret på den frågan kan du också börja
din väg mot förändring.

Kram och lycka till!!

Och välkommen hit! Vill du förändra ditt sätta att dricka har du absolut hittat rätt, men även om detta forum kan vara en otroligt stor hjälp kommer det ändå an på dig i slutändan ;)
Min egen definition på alkoholism är när man måste dricka för att kroppen inte kan vara utan alkohol, sen kan man ha problem med att hantera alkohol när man väl dricker.. känns som du faller in lite i den kategorin, och många med dig. Sveriges syn på alkohol är väl lite så, det är så otroligt förbjudet vissa gånger medans vid andra tillfällen är man ett ufo om man inte dricker!?

Tror helt enkelt att du får ta dig en rejäl funderare på varför det blir såhär? Vad är det som triggar igång det och därefter försöka få en förändring. Om det är den där shoten så prova att undvika den nästa gång? Tänk att jag vill och kan ha roligt utan den ;) Lättare sagt än gjort, jag vet! Men så fort du blir mer medveten om ditt beteende kan du förändra det, och det gäller inte
bara alkohol..

Kram och lycka till!!

att vara nöjd med dig själv! Både för det du har åstadkommit med dig själv och det du bidrar med till oss andra här, beroende och medberoende!
Tack!

Du beskriver din fina segeltur på ett sätt som gör att det känns som om man sitter tillsammans med dig i båten! På ett metaforiskt sätt så kan man väl säga att vi alla gör det :)

Önskar dig en god fortsättning på helgerna och det nya året som kommer!

Idag har jag haft en upplevelse som utav två anledningar är ganska sällsynt för mig. Den ena anledningen fick jag utan egen förtjänst nämligen vädret. Den andra på grund av att jag hållit mig borta från drickat. Vaknade hyfsat utvilad i morse och efter allt umgänge hade jag lite behov att få var i fred. beslutade mig för att åka till båten. Tillhör dom (antingen lata, eller om man så vill rationella) som har båten i året om. Det blev en fin segeltur under drygt tre timmar, helt själv på havet. växlande molnighet 7 grader i luften och lika många i havet. Tänkte på vilken lyx det var att få ett par timmar för mig själv. Äta en medhavd skinkmacka med must och sitta i den overkliga miljö som sommarens badvikar är en dag på vintern. Utmed stranden gick familjer på promenad. En märklig upplevelse, och en fantastisk belöning som var möjlig på grund av att jag var pigg, uppe och tillräckligt stark i kroppen.

Något jag slipper imorgon är att åka till bolaget och fylla på alkoholförrådet imorgon. En stor påse med alternativa öl handlade jag igår på ett helt normalt köpcenter. Jag känner mig just nu otroligt nöjd med mig själv, och det är en härlig känsla.

Hoppas många av er delar den känslan med mig.

God fortsättning!