Senaste kommentarerna i forumet

De billiga mätarna nan köper är ju inte direkt tillförlitliga och jag skulle inte skulle inte lita på den. Oftast visar de för lite. Man ska vämta 15 minuter efter det sista som man druckit eftersom alkoholen i munnen skall försvinna. Så det beror på när man blåser. Dricker din man mycket och ofta?

Vi har olika förutsättningar och det handlar många gånger om flykt. Jag hade anledning att dricka pga mådde dåligt psykiskt, ledsen, trött, problem hemma. Jag hade vldigt svårt att först förlika mig med att vara missbruksperson. När jag gick till min terapeut pratade vi mycket om just med att en nyckel till att lyckas är att man erkänner för sig själv att man har problem. Ofta skaffar man svepskäl till att dricka för att få en ok signal till hjärnan att dricka. Härligt att du hänger i.

Inte så att det är jobbigt hela tiden ett halv år. Det minskar ju hela tiden, Själva nikotin begäret ger sig ju snabbare är mest vana att ha nåt under läppen hela tiden som är jobbigt. Sen är ju alla olika och reagerar olika. Byter man ut mot nåt annat är det kanske lättare.. Som att sticka som jag gjorde när jag slutade röka..

Jag är stolt över mig själv som har lyckats sluta röka och sluta snusa. Nu ska jag bara bli av med alkoholberoendet också utan att byta ut det mot matmissbruk...

... kvällskram tillbaka! :)

Det där var väl allt jag inte ville veta. ;)
Ett HALVÅR innan det värsta är över, men vafan..?
Hoppas verkligen att du är stolt över denna bedrift, jag blir så himla imponerad av dig. Att du inte bara gav upp, att du höll ut all denna tid. Galet bra gjort, Johanna. Jisses, alltså...

Läste ditt inlägg i morse och det väckte känslor i mig som legat kvar hela dan. Jag har tänkt på min egen ensamhet, längtan efter en riktig familj när där fanns ingen alls och detta med att bära allt själv, för sig själv. Och, förstås, längtan efter att bli omhändertagen, vävd in i en rosaröd kokong av kärlek och tröst.

Jag hoppas innerligen att situationen vänder och går till det bättre för din dotter. Det måste vara rent förlamande fördjävligt att stå bredvid sitt barn när det lider. Det måste också kännas välsignat (hittar inget bättre ord) att kunna hjälpa, dra i trådar och verka för en förändring - allt det du precis gör nu.

Värme till dig, Nyckelpigan. ♥

man är inte stark ensam. Och bra insikter, du kommer växa i sig själv och bli starkare även mot svägerskan. Bra att du har beslutat att inte dricka, det gör dig ännu starkare.
Lycka till nu ikväll och en nykter lördagskram :)

Jag är själv på startlinjen för att ändra mina a-vanor. Inte för att jag tycker att det tagit över en helt eller att det brukar gå allt för överstyr. Men att som vana dricka 2-6öl (eller fler vid utgång) varje dag har börjat suga all glädje ur vardagen och istället gett en ångest och depression, det är det inte värt. Hoppas jag kommer kunna avstå det då jag är ung, har det ekonomiskt gott ställt och bor själv, alla möjligheter för hemmadrickandet.

Har börjat med att minska mängden och försöka ha helt vita dagar emellanåt. Men svårt när tristessen i vardagen och stressen i arbetet tynger på en.

Någon här som testat att gå i stödgrupper/psykoterapeut/kurator etc.?

Håll er starka, håll er a-fria!

Ångest kan vara kopplat till magnesiumbrist också, väldigt vanligt hos gravida och de som dricker mycket alkohol.

Och tack Valeria och nyckelpigan för support och kommentarer.

Tack Sattva för tipset.
Skall kolla!

Är nu helt absorberad av Tre kärlekar, en gammal goding från SVT:s Öppet arkiv. Härligt att läsa om ditt flow!

http://www.nok.se/levmeddinkropp
Testa övningarna, de hjälper verkligen även om man måste öva!

Tror tyvärr att ångest, otålighet och rastlöshet är en del av våra personligheter och att det är dessa "egenskaper" som är en stor orsak till att vi har svårt att hantera A. Jag känner att det är ett genomgående drag för oss forummedlemmar. Frågan är om vi har mer ångest än de som inte har A-problem eller om det är så att vi har svårare än de att hantera ångest. Jag vet inte, men inser att vi måste lära oss att stå ut, att uthärda utan att supa ner oss och acceptera att ångesten är en del av livet. Jag kan inte hjälpa dig, men förstår så innerligt väl hur du känner. Kram ! Nu håller vi ut!

Vilken fantastisk bedrift!!! Jag är stum av beundran. Jag är övertygad om att det blir lättare nästa gång! Jag hoppas jag kan vara lika stark när jag får ett sådant sug. Som du skriver, alla här förstår vilken sak du klarat av! Kram

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

...för era kommentarer o stöd....HA HA AA patrullen e grymma!
Fy satan vad svårt det var igår. Gick o tränade o det kändes lite bättre ett tag. Sen skulle det grillas o vi hade gäster. Jag hade såna besvär att jag kallsvettades medan jag fixade käket. Mineralvatten vid grillen....sen vid middagsbordet ska man sitta och vara social och trevlig, när man egentligen bara vill ta vinaren på bordet o gå ner i källaren o svepa den rakt av.....sen kan jag bli social o trevlig igen, fast utan att anstränga mig :)
Efter middagen åkte jag o köpte godis. Vräkte i mig o hela tiden kallsvett och sug efter vin. Min tanke igår var att om jag får ett sånt här sug vid fel tillfälle så är jag fullständigt rökt. Så tacksam att jag inte åkte dit igår! Utan tvivel är det detta forum och alla ni som finns här och som bryr sig - som jag kan tacka för att jag klarade av gårdagen. Min tanke var hela tiden att "Jag måste få berätta för er om min fredag" ....ni är ju de enda som förstår. Supertack för att ni finns!
När jag vaknade imorse kände jag mig nästan bakis...antagligen har kroppen o hjärnans belöningscentra fått kämpa hårt.

En sak jag la märke till var hur måttliga de andra i sällskapet är. Eller rättare sagt hur omåttlig jag är och det måste alla ha sett, även om jag hittills inte riktigt trott det. Det gick åt en halv flaska rött och två öl på tre personer en fredagkväll. Den blyga mängden hade jag lätt slafsat i mig innan maten stod på bordet, i vanliga fall.

Nu jeklar e de lördag o den reder vi ut! En dag i taget. En minut i taget.

Jag är sambo med en missbrukare/alkoholist.
Som du vet kan du inte förändra hen om hen inte vill, vill hen förändras måste hen göra det själv, det ligger alltså inte i dina händer. Vad ligger då i dina händer? Jo ditt förhållande till hen. Jag är en av dem som är kvar hos en missbrukare, delvis pga att han visar framsteg även om han haft två perioder av bakslag i vårt förhållande.
Jag får hjälp för mitt medberoende genom samtal både för min sjukskrivning (utmattning m.m sen 3 år ) men nu även från enat min pojkväns behandlare på rådgivningcentrum. För att bli fri från mitt enorma medberoende som jag inte bara haft till min missbrukande kille, som jag tagit ansvar för som om han vore omyndig och mitt barn - utan även mitt medberoende till andra människor jag tagit hand om, utan att ta hand om mig själv, tillslut brinner man upp och det är vad jag gjort, långsamt och smärtsamt.

Vad menas med att hens "psykolog/behandlare" är omöjlig att ha att göra med? Är det så att hen blir lite trampad på tårna, någon som är rak och tydlig med vad missbruk/beroende är? Eller var det någon annan orsak?

Vad kan du nu göra för din del?
Du kan alltid gå på al-anon och träffa andra som befinner/befunnit sig i samma sits som du, i regel behöver du ge det10 gånger för att bli trygg i det och lära känna dig själv, öppna upp dig... Jag blev skärmad o skrämd första gången, men då levde jag i en förälskelsebubbla och hade inte fått uppleva missbrukets baksida nånstans så kunde inte relatera till något. Sen har vi alla upplevt oöika. Endel blir misshandlade både psykiskt och fysiskt, endel sexuellt, endel är så tilltrasslade att det tar åratal att komma på banan igen... Man tar med sig det man kan relatera till och de andra sorterar man bort, man lyssnar och har folk som lyssnar utan att dömma om man vill prata, ingen tvång. Jag upplever en mysig och rogivande stämning på mitt senaste möte, ska nu i helgen gå på ett till, kanske jag öppnar upp mig då, annars är det bara skönt att gå ditt och vara.

Förslaget är att du tar tag i saken för egen del och söker dig till att gå hjälp för ditt medberoende hos er missbruksenhet där du bor. Det ska erbjudas för anhöriga.
Jag får hemläxor lch riktiga tankeställare, jag vet vad jag gör fel och jag måste acceptera jag kommer göra många fel påvägen i mitt tillfrisknande men att hela jag är inte fel, jag sätter gränser. Jag tar ansvar för mitt och låter min alkoholist ta ansvar för sitt. Nu bor vi ihop så vi är inpå varandra jämt, men igenom att schemalägga dagarna nu har vi fått det bättreoch jag är mer tillfreds med att släppa taget på ansvarsbiten och låta min herre sköta det själv, skapa tillit till att han gör det. Nu har det gått så långt att gör han det inte så vet han vart dörren är, och varken alkohol eller knark kommer innanför våra (mina) dörrar igen!

Hoppas du fick någon hjälp annars fråga så svarar jag på det jag kan o vet.

Känner igen mig i det du säger om självföraktet. Upprörs inte om någon annan gör bort sig eller har alkohol problem men är otroligt känslig när mina kommer upp till ytan. Den ångesten man då får är vidrig.

detta självhat gör mig fysiskt illamående.
och jag skäms som en hund, för vad vet jag inte. Kräktes när jag kom hem i torsdagskväll och det ger mig också ångest.
Det märkliga är att jag inte alls ser det på samma sätt när det gäller någon annan. Att någon annan kräks eller gör bort sig är ingen big deal och något som jag tycker att de inte borde behöva må dåligt för. Men när det gäller mig själv så... efter alkohol önskar jag att jag var död. Jag är rädd att jag gjort något som skulle såra min man om han visste. Jag brukar dock komma ihåg om något relevant händer, men vem vet. Jag vill inte göra illa den person som jag älskar mest och ändå är det det jag är rädd att jag gjort efter att jag druckit.
Jag tror det är en rest från det förflutna, att jag tror att jag har samma beteende som jag hade på den tiden när jag var yngre och singel. Fast även då kom jag ihåg såna saker. Jag vet inte, jag fortsätter bara dokumentera mina tankar och känslor för att jag ska kunna se tillbaka på det här när jag åter igen får för mig att "nämen det vore kul att dricka alkohol". För nej det är inte värt det, det är aldrig värt det.

Det sägs att yoga nidra lindrar ångest o sömnproblem. Det är jätteskönt, man ligger o lyssnar på en inläst röst. Tyvärr somnar jag alltid. Men det sägs att om nån kan hålla sig djupt avslappnad men ovan sömn, så sker det mycket! Finns säkert att hitta på Youtube om du vill prova!

Tack för dina kloka ord!!!! Stor kram!!!

Brukar inte ha det, så jag är nog inte till hjälp. Men kanske kan det vara som du säger? Tror KBT brukar hjälpa!

Hur har det gått för dig??