Senaste kommentarerna i forumet

Tack Adde för rådet!
Jag har varit i kontakt med Valet och får intrycket att det är en seriös och engagerad organisation.
Det verkar som man kan få tid där ganska fort också.
Problemet är ju att mannen själv inte tar detta steg.
Hot, tjat, gråt, vädjan - inget har funkat hittills.
Min man är innerst inne en klok människa men han behöver lite hjälp för att inse sin betydelse på gott och ont.
Förnekelse och förträngning är starka krafter.
Vet du om Valet kan förmedla kontakt med läkare också?

Skalbagge och jag lånade din tråd lite när du tittade åt ett annat håll, hihi!

Javisst, all samlad visdom som finns här sedan några års skrivande och lidande,medgångar och motgångar, vilken enorm skattkista att ösa ur! De flesta hjul är redan uppfunna, så vi behöver inte göra det igen. Har hittat ritningar på flera olika håll till hjulet normaldrickande, men de flesta verkar bli fyrkantiga av någon anledning...

Nej nu får jag nog sova, jag blir så fånig när jag är trött! :-)

/MB

... att det säkert är lugnare när de väl åkt - men av igenkänningsskäl så är det många saker som jag inte vågar skriva, och alla de sakerna gör att jag inte tycker att det är ok att flickan ska åka när hon inte vill...
Och det där skumma: det är i princip aldrig problem att lämna någon annanstans - inte på förskolan, inte hos mormor, inte hos moster, inte hos vänner, och är det någon gång lite motvilja så brukar jag kunna prata med barnen och den som ska passa/ta hand om flickan/flickorna lockar och så löser det sig - MEN: det händer oftare att de inte vill åka till pappa eller hans släkt, och trots att jag försöker uppmuntra dem att åka så kan de prata i dagar om att de inte vill åka... och jag brukar prata med dem om vad jag gör när de är borta för att försäkra dem om att de inte behöver oroa sig för mig...
Men - jag analyserar nog mer än vad flickorna gör, sant...
Men med alla saker som händer med pappa och hans släkt så är det jobbigt att lämna när de inte vill. Och varje gång de kommer tillbaka berättar de saker som får mig att undra vad de blivit tillsagda... MEN: socialtjänsten håller på med sin utredning och även om det går trögt: barnen vill inte prata med någon där och låser sig mycket, men det de säger handlar mycket om att "pappa är så bra och hos pappa är det alltid fint och bra"... Så jag får väl försöka hålla mig och invänta utredningen.
Jag har det ok, men ibland känner jag mig så j-a trampad på - alla gånger som hans familj stövlat in hos mig och krävt saker, ringt och skällt på mig, smsat och haft sig. De står mig upp i halsen och de gör inte alltid trevliga saker. Det känns sk*t.

mig mycket i det du skriver. Förra december tappade jag totalt all kontroll och var full i flera dagar. Jag blev också väldigt rädd att det hade blivit så illa. Jag insåg att jag måste sluta att dricka alkohol. Jag grät, hade ångest men kämpade mig sakta till en tillvaro utan att dricka. Det har varit en del jobbiga dagar, men de bra mornarna och dagarna har varit fler. Jag har känt mig närvarande och stark ganska ofta. Jag kommer ihåg allt jag har varit med om under året, utan att varit bakis eller berusad. Underbart. Jag hade dock ett hårt men kort återfall nu i jul när jag förmodligen slappnade av lite för mycket och kände mig för trygg. Jag arbetar mig nu tillbaka och går in för ett nyktert2014. Det går, skickar styrka till dig att göra detsamma, att ta en dag i taget.

Och försök att få en professionell samtalskontakt - för mig är det ovärderligt att få prata med en professionell person, det är inte en vän som på något sätt automatiskt håller med dig, utan någon som jag vet säger saker mer objektivt! Det är min kontakt som fått mig att bli starkare, att se alla hemskheter, elakheter och som hjälpt mig att inte backa när exsambon varit "snäll"...

Kram!

Grattis till 3,5 år! Formidabelt!!

Gör som jag - fortsätt räkna tid där du var, vi är alldeles för bra ändå på att slå oss själva i huvudet med allt dumt vi gjort. En gång är ingen gång - två gånger däremot...!

Jag rycker nu på axlarna och konstaterar att jag druckit upp min uppmätta livskvot av alkohol, det skulle räckt i trettio år till, men det gjorde det inte... Hemkörd filosofi, men det funkar för mej, roligare än såhär blir det inte! :-)

Kram!/MB

Hej på er alla där ute

nu är jag helt snurrig efter att suttit i princip hela dagen och läst på forumet. I mina ögon är ni många hjältar där ute,ni ger mig en sådan enorm styrka att förändra mitt liv.tack för att ni finns

(symboliskt) Västerut och utbringar en födelsedagsskål till din ära.
Att det är ett glas kvällsmjölk hoppas jag du tycker är ok?! Hoppas dykningen går bra, och att semestern fortsätter på bästa sätt. Du fixar nog frestelsen. Blir kanske klurigare med humöret :-)

Stor kram Tant-Fia!

Du gjorde det jag borde gjort - loggade in och bad om hjälp. Hade jag inte trott att jag klarat mej själv, så hade förmodligen mitt återfall inte blivit av...

Har fullt upp att försöka mota en förkylning i dörren, vi ska nämligen ut och resa. En vecka till lite varmare nejder. Tur för mej att jag inte rest med någon större ordning, så det där med att göra som ett par bekanta - börja med en "svensk frukost" bestående av öl och snaps redan på flygplatsen - är inget jag är inkörd på. Det är första gången jag ska flyga...

Ha det bäst, Fia, för det är du värd!
Kram!
/MB

Fundera ett tag är du snäll.
Läs svar till dig i Askans tråd.

//Buzzz

Man kan ju inte komma överens med alla på ett forum, så är det ju bara.
Jag häckar på flera andra forum som är relaterade till mina fritidsintressen och det är samma sak där, man råkar i luven på varandra.
Det sägs ju också att det skrivna ordet är det nästan sämsta sättet att kommunicera på, på grund av att det är så lätt att missförstå.
Att man sedan sitter i anonym trygghet bakom en skärm kanske också triggar folk att vara lite mer kaxiga än vad dom skulle vara i levande livet, ansikte mot ansike.

Tycker det är tråkigt om du lämnar, det behövs folk som "tar hand om" oss nybörjare i nykterheten och jag tycker du verkar klar och sansad i dina inlägg.
Om det är så att du stör dig på någon, kan du inte helt enkelt bara scrolla förbi de inläggen?

Hoppas du stannar och bidrar fortsättingsvis också.

//Buzzz

och med råd om vart jag kan hitta hjälp. Det har ju mer och mer blivit tydligt för mig att min sambos alkoholproblem bara är toppen på ett isberg! Det var det som blev droppen för mig, det att allt alltid eskalerade och blev så mycket värre när han hade druckit vilket har varit väldigt ofta, i princip dagligen fram tills mitt sk "ultimatum" i början av december, när jag började skriva här. Han har druckit ett flertal tillfällen de senaste veckorna men det har inte blivit riktigt så illa som tidigare.

Under den här tiden har det blivit så tydligt, först hans spelmissbruk och sedan hans fruktansvärda humörsvängningar och ilskeutbrott. Och även den sidan när han tiger och ignorerar mig helt kallt i flera dagar. Vi har en så tråkig stämning här hemma. Vi gör ingenting längre på dagarna. Tittar på tv, läser böcker och...ingenting mer. Jag är så glad att jag har mitt jobb i alla fall, det är min räddning.

Ska ringa kvinnojouren imorgon och försöka få komma dit och träffa någon i nästa vecka. Har ju haft hjälp av dem en gång när jag lämnade honom förra hösten. Det var bra, tyckte jag, fick mycket stöttning för både mig och yngsta dottern då. Han hånade mig för det i efterhand, när jag efter intensiv uppvaktning gick tillbaka till honom. Han menade att det inte alls handlat om att jag var rädd för honom utan att jag bara ville ha drama och uppmärksamhet. När jag läser om olika personlighetsstörningar så kan jag i princip bocka av vartenda kriterie som han uppfyller. Hans förnekande av mina känslor, hans förvridna syn på allt ingår i paketet. Det är en sån person han är och han kommer aldrig att ändra sig, av den enkla anledningen att han totalt saknar insikt om att hans beteende inte är normalt.

Nu har det återigen gått 4 dagar sedan han drack sist. Märker att han blir rastlös, låg, irriterad och isolerar sig i ett rum. Gissar att han dricker imorgon. Och om så är fallet så kan jag inte vara här med min son. Då får vi sova någon annanstans.

Har också tänkt som du, Flygcert, det här med att inte ha ett ordnat boende, hur ska vi dela upp gemensamma inköp osv. Har förstått att allt det där inte betyder någonting. Ingenting. För barnens skull så måste jag göra det här, oavsett vad som händer med allt. Det får lösa sig, helt enkelt. Idag skriver jag kallt, utan att känna. Men jag kan inte förmå mig till att tänka på själva uppbrottet. Då får jag ångest direkt. Jag önskar att jag kunde vara iskall och mekanisk och "bara" genomföra det. Jag vet inte vad jag är mest rädd för, hans eller min reaktion. Mina känslor. Min separationsångest. Jag vet inte. Jag vet bara att när jag gör det här så MÅSTE det vara sista gången. Ingen mer kontakt. Och jag vet att jag skulle behöva hållas fast och spärras in när mitt eget system svarar upp mot hans övertalningsförmåga...

Ta det lite piano med att avregistrera dig är du snäll. Vi är nog många som tycker det vore trist och en förlust för Forumet!
Så ta och sov på saken!

/PP

"klubb för inbördes beundran"? Var har du fått det ifrån nu då? Vari består den beundran? Skulle vi beundra varandra för att vi blivit alkoholister? Alkoholhjälpen heter det väl?? Om det inte var rätt för dej så håll dej härifrån då! Men det ska jag göra nu, tack för hjälpen! Jag blir så trött på dina konstiga inlägg så jag står helt enkelt inte ut längre. Men bry dej inte om att svara för nu avregistrerar jag mej.

Tack för era svar Buzzz och Abel! Vanans makt e stark men denna gång måste jag klara det!
Har ju som så många andra försökt ett otal gånger tidigare, som mest hållit upp typ i tre veckor!
Just nu bara led mig själv o ser allt i moll.
Blir massor med tid över som borde fyllas med ngt annat, är rädd för tristess!
Druckit länge bara för att jag upplevt det, mår nästan dåligt av att sätta det på pränt såhär!
Familjen har tack o lov inte tagit ngn skada av mitt drickande, ett välbet jobb har jag, som jag dock
vantrivs med! Många gånger tror jag att det är en bidragande faktor till mitt drickande.
Måste ta tag i livet och det jag har kvar av det.

Må väl!

//S

Och även om det är en klubb för inbördes beundran så vadå?
Den funkar.
Absolut INGET med det, för en del är det jättebra.
Ett andhål i vardagen.
För vissa mer än så, och för en del, läns mig, fungerade det inte just nu.
Men jag tror oerhört mycket på forumets possetiva inverkan.
Men för mig var det inte rätt.
Men jag kommer vara här.

Och du är, trots diverse snedsteg, på rätt väg.
Som tusculum skriver, se det inte så deprimerande.
Det var ett gupp i vägen.
Det var alles.
Du har gjort en härlig förändring, håll fast vid det istället.
Kram och lycka till.
/A

Femte dagen nykter. För en gångs skull fint väder och en långpromenad i solen stärkte kropp och själ. Ja, juletider är inte bara förenat med glädje. Jag vet inte hur många jular som supits bort. Man har sett fram emot en lång ledighet efter höstens slit. Alla förväntningar, julbord, släktbesök, mat i massor och alltid en helsikes massa alkohol. Mysigt korta stunder men på det stora hela har det nya året alltid börjat med en massa ångest över hur mycket man druckit, saker man sagt och gjort etc. Sist jag hade en riktigt lång nykter period för flera år sedan tog jag mitt återfall en julaftonseftermiddag. Det kom som en blixt från klar himmel. Hade inte en tanke på att dricka. Kände mig lite hängig och törstig. Allt som fanns i kylen var en folköl. Utan att tänka efter en sekund svepte jag denna folköl och innan kvällen var slut hade en flaska whiskey också slunkit ner. Det är väl det som är det otäcka med vår sjukdom. Man kan aldrig riktig helt slappna av utan alltid vara lite på sin vakt.

Till turen 73 kan jag bara säga. Gläd dig över ditt nästan ett års långa nykterhet, knyt näven i byxfickan, tänk tillbaka hur bra du mått när du varit nykter och fortsätt där du var. Se det som ett litet, litet hack i kurvan.

Kör hårt alla ni där ute.

Tjalle

Hoppas du får ett bra slut, bättre start på nya året kan du inte få!
Lev gott
/A

inte prova nån av dessa ?

http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/goteborg-oppenbehandling

http://www.valet.se/

turen73 :-)

Du har uppdaterat din nykterhet helt enkelt, ville kolla om du kunde hantera den, och det funkade inte...
Nu vet du det ett tag till framöver, och kan lugnt ligga stilla i båten oavsett hur det stormar runt omkring dig.

Ingen dömer dig, kanske du själv möjligen, men jag ser det som en ny erfarenhet att lägga till historien, det funkade inte helt enkelt.
Kan vara bra att minnas när suget trugar på, det funkar inte ens att prova igen, du vet ju nu hur det slutar...

Istället för att kämpa emot, låt dig följa med i stormen och med den stora vetskapen att alltid lugnar ner sig efteråt, du behöver inte slåss mot vågorna.
En dag i sänder, det stormar inte för evigt, när det lugnat ner sig så sitter du inte med mjölksyra i armarna kvar för att du slet som ett djur när det stormade.

Efter stormen spricker det oftast upp, och en solstråle kanske söker sig till dig, luta ditt huvud och låt solens strålar värma ditt ansikte,
Njut av det finns små små saker i livet som får dig att vilja ta vara på tiden som är fin, istället för att motarbeta det som är jobbigt.

Att orka leva istället för att bara försöka överleva...

I morgon är det en annan dag, se fram emot den istället för att bära ryggsäcken med det tunga förgångna.

Berra

Kloka ord:)Tack

Tack för ditt svar.
Även om jag tror att vi aldrig blir ett par igen,så är det skönt att höra från någon med erfarenheter att man kan komma ur dåliga vanor om man bestämmer sig o erkänner.
För hur jävlig han än är o varit så har han varit mannen i mitt liv,far till mina barn.
Så jag hoppas han rycker upp sig.Så sorgligt att se honom förfalla.
Han har ju varit min vän också i 30år som vi känt varandra.
Men beslutet känns så rätt,om än jättesvårt.
Vet att han kommer dricka när han sitter i lägenheten nu.

till dig och det du går igenom. Jag har själv tagit mig ett rejält återfall efter att ha klarat av senaste året väldigt bra. Jag blev nog för trygg och nu i jul så hällde jag i mig allt som jag kunde komma åt. Inte så bra... jag jobbar mig tillbaka nu. Det går så fruktansvärt illa när jag dricker så nu bör jag kunna hålla mig igen. Jag hade som mål att klara av hela året men det gick inte så nu kör jag på nästa år. Jag kommer ihåg att vi kämpade förra julen också. Styrkekram till dig!

har det gått åtta dagar sen jag blev kanonfull och åtta dagar sedan jag senast drack alkohol. Jag har svårt att frigöra mig från minnet bara. Är så ledsen hela tiden. Besviken. Orolig. Julen är alltid en komplicerad tid för mig, fylld av barndom och vuxendom och förväntningar och besvikelser.

Ni är alltid så vettiga. Hur kommer det sig att man kan vara så förstående och förlåtande mot andra men inte mot sig själv?

Askan. Jag tror att jag valde det för att det kändes så. Som att det bara fanns aska kvar. Att elden brunnit ut och att jag ville resa mig ur den. Askan alltså, och som en fågel Fenix bli fri. Och jag är helt övertygad om att jag vill och jag tror att jag kan. Måste lära mig att ta hand om mig själv men jag vet inte hur. Ett bra sätt är i alla fall att aldrig mer dricka alkohol.

De senaste månaderna så har jag ju dragit ner oerhört och kanske bara druckit vid ett handfull tillfällen men vid alla de tillfällena så har jag ju druckit mer än förut, alldeles för mycket och på ett sätt som stärker mig i min övertygelse om att jag lyckats finvindricka mig till en klassisk bona fide alkoholism. Så är det bara. Det är vad jag är. Bland annat. En tilltufsad person som är oerhört tacksam över att ha hittat denna klubb, inte för inbördes beundran utan för stöd och förståelse för ingen i min närhet vet eller skulle förstå hur det känns.

God fortsättning vänner.