Senaste kommentarerna i forumet

Så jag kan inte komma med nåt svar men vill önska dig en lugn & bra helg utan tanketrassel.

Ta hand om dig :)

Pizza i nykter mage igår och vakna utan bakfylla!

Kan en långfredag börja bättre?
Blir så glad av att läsa såna här inlägg :)

Kram

Att få ta del av dina tankar.
Tryggt, stabilt, hoppingivande, utan att försköna det hela.

Tack <3

Skulle hämta pizza till familjen, igår kväll och när jag kommer dit är det full fest!! Blev verkligen överraskad då detta händer några ggr per år. Där satt mängder med folk jag känner. Dom blev ju glada och ville att jag skulle slå mig ner. Folk var lite uppklädda och lite småfulla .Jag satte mig ner en stund och pratade. Det kändes konstigt först,för jag kände mig överrumplad. Tänkte på hur jag agerat 4 månader tidigare om samma sak hade hänt.. Då hade jag lämnat hem bilen och pizzorna mutat sonen med något, fixat till mig och tagit med sambon ner till pizzerian och supit oss fulla. Hemma hade sonen suttit och väntat på oss. Förmodligen hade det även blivit efterfest och fylledans hos oss senare...Nä jag satt med en stund och kände att jodå snart kan jag nog vara med på någon fest utan A men måste vara väldigt planerat så jag inte trillar dit. Det finns många som gärna bjuder på ett glas. Och den dagen måste jag vara beredd på det mesta. Har en bror som var på utlandsjobb och hade varit nykter i flera år, då han gick på toaletten. Under tiden hade hans nya arbetskamrater beställt in öl till alla. A-djävulen eller ska vi säga hans sämre jag tog tag chansen och han föll..... Jag försöker lära mig av andras misstag för jag behöver inte göra alla själv... Kram på er <3

"Enkelt och enkelt".... Lättare och mindre kaos iaf...

Kram

Tycker om din tråd Vida.
Precis som Mulletants förmedlar den ett lugn och påminner mig om hur mycket enklare tillvaron blir när jag tänker 12-stegs tänk.
Det är enkelt när man gör det enkelt :)

Kram till dig

...bra att du hittat hit i alla fall.
Jag har just nu inget vettigt att säga, men läs, läs, läs och fortsätt att skriva, det ger tröst, styrka, ork och vägledning!
Kram

Så bra att du hittat hit och börjat sätta ord på hur du har det. Så bra också att du (in)ser att du är medberoende. Lös omkring här så kommer du att känna igen dig. Sök dig gärna till ett AlAnon-möte, möteslaender finns på hemsidan. Fortsätt skriva, det hjälper!
Försök ta hand om dig själv, hoppas du kan ha en lugn helg! / mt

Vet du Anders att jag förstår dig faktiskt. Igår tog jag till vin som tröst. Har ju inte som du haft för vana att köra på i flera dagar, så det stannar nu. Beteendet och kanske orsakerna känns väldigt lika dock. Du skriver att du borde gå till en terapeut och det ligger nog nåt i det. Bra att du bokat. När man håller på som du gjort med att fixa, köra, flytta och stressa så återhämtar man sig dåligt. För mig har det varit dåligt med tid för sorg och det är väl lite sånt jag skulle behöva egentligen. Istället kör man på, stressar, planerar och fixar. Å har man haft beteendet att släcka/koppla av med alkohol så är det lätt hänt tror jag. Inte så förvånande alls faktiskt med det du har upplevt på sista tiden. Du lever dessutom jäkligt farligt som har en Box hemma. Nya tag och jag tror verkligen att du är lite, lite klokare nästa gång. Särskilt om du tar lite tid för sorg och samtal. Det är svårt det du upplevt med din mamma och det sämsta man kan göra i det läget är nog att bara köra på och trycka undan. Då slutar det med en krasch. Så jäkla dum är du inte Anders, högst mänsklig tycker jag.

Och så passar jag på att önska er alla som läser här en ljus och härlig Påskhelg!
Ni är underbara hela högen, allihop.
Påskpussar :) / mt

Att vakna och känna ro att ligga kvar en stund är en sådan skön känsla.
Funderat på att jag ändrat mig i mycket dessa dagar, är så mycket lugnare och ser det mesta på ett klokare sätt.
Orkar tänka efter innan jag reagerar med flykt, för den känslan finns ju kvar men kan hantera den.
Mannen verkar hålla sig nykter och det är lugnt hemma, även om jag inser att skall detta hålla behövs mängder av jobb och vilja.
Fortsätter på banan att inte ha förväntningar och jag ansvarar för min nykterhet och mitt mående.
Så önskar er alla hjältar en riktigt fin påsk/ kram och styrka och väljer att vara nykter idag

i tystnad med morgonkaffet. Den dubbla verkligheten som så många lever i tränger sig på när jag läser på forum, särskilt på anhörigsidan. Jag tittar ut genom fönstret, regnet strilar över en grå värld, över husen och trädgårdarna. Vad döljer sig där bakom fasaderna? Vilka kvinnor och män döljer sig bakom våra nicknames här på forum? Vilka av er har jag mött?

En del av er har jag mött med 'riktiga' namn i det verkliga livet. Vanliga, härliga människor. En del av er kan jag enkelt nå för att dela en tanke, byta en kommentar. Det betyder mycket!

Några nykomlingar mötte jag idag på anhörigsidan, kvinnor som levt åratal i missbrukets skugga samtidigt som ni lagt energi på att upprätthålla fasaden och göra allt, eller vad ni förmår, för att mannen ska ha det så bra att han kan avstå från att dricka. Aeromagnus som är förtrogen med alkoholistens fångenskap försöker tala om att det inte kommer att fungera....

Åh, nu känner jag det som om jag skriver hårda ord. Kanske att jag inte publicerar detta.... eller kanske. På de andra tre sidorna skriver kvinnor och män, delar sin förtvivlan, stöttar och uppmuntrar varandra. På anhörigsidan nästan uteslutande kvinnor och mönstret så lika, tröttheten, vanmakten så djup. Oftast. Inte alltid men dock.... Mönstret känns igen från AlAnon. Jag tänker att detta måste vara en kvinnofråga av stora mått som i det stora hela är undanskymd bakom de vackra bilderna. Både missbruket och medberoendet. Jag vet inte vad de anhöriga männen gör.... Ett litet fåtal har skymtat förbi och min bild är att de inte är lika insnärjda i ansvar och kanske (troligen) inte heller ekonomiskt.

Det är tufft att bryta upp och börja ett nytt liv... För mig blev det inte så men jag tänker på hur det kunde ha blivit. (Eller jo, visst bröt jag upp, efter flera år av tankar och planer och lägenhetsspaningar gick jag, akut och förvirrat men glasklart. Sen återvände jag och orkade hålla fast vid vad jag behövde och krävde för att börja om... ) Det jag vet är hur alkoholen verkligen förändrade min man, jag ser det tydligare idag efter snart fyra års total nykterhet, än jag gjorde i den långsamma förändringsprocessen utför. Förutom att jag känner igen den härliga man jag en gång blev kär i har vi tolvstegens riktlinjer som är ett stöd i att leva klokt och rätt för att bevara sinnesro.

Det har varit en lång resa som pågår än. Jag funderar nu och då på varför jag ännu läser, och ibland skriver, här. Kanske för att påminna mig, kanske för att det är som i AA att man hjälper sig själv genom att försöka hjälpa andra. Jag får aldrig veta hur jag skulle ha skrivit här innan jag gick för då hade jag inte ännu hittat hit. Och, haha, nu minns jag att jag först tänkte att forum kunde bli ett stöd för maken - jag 'erbjöd' honom det men det var under de vita krogarnas tid och min anpasslighetstid.... av det blev intet men småningom AA som har betytt mycket.

Starkt, starkt kan jag känna anhörigas vanmakt när jag läser här. Lika starkt kampen på den andra sidan. Jag får påminna mig om att känslorna jag känner är mina egna, att det är mig jag kan ta hand om och att alla måste göra sina egna val och sin egen livsresa. Av min egen erfarenhet vet jag att uppbrott är möjligt, förändring är möjlig - även efter åratals missbruk, lögner, svek och i eskalerande spiral utför... Av egen erfarenhet vet jag att det är ett stort arbete att lära sig känna sig själv och att det krävs mod att gå emot sina invanda mönster. Många gånger krävs mycket mod. Stort mod.

Just nu kom jag ihåg en dikt som jag delat här förr.... delat med vänner som blivit nära och kära, idag fria människor, starka och vackra. Postar först och korrigerar sen också det är lärdom av erfarenhet....såja, här kommer dikten

Instruktion för flygrädda

För att kunna flyga
måste det hårda skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå längst ut på strået,
även om det böjer sig och svindeln
kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara något större än rädslan
Och en gynnsam vind råda.

Margareta Ekström

Jag vill önska dig som läser en härlig påskhelg med stor glädje! / mt

Tillägg: Som alltid när jag skrivit ur mig mina funderingar kommer känslan av frihet, lätthet och glädje... Jag kände det starkt när jag slängde iväg gratulationer till LenaNymans ett-års-dag och ett gäng Påskpussar till alla vännerna där, hela gänget! Att ha den här platsen för mina tanke- och känslovindlingar betyder mycket för mig. Förresten tror jag att Stigsdotter, Dompa, Kalla och alla vi andra som delat så mycket här och kommit varandra nära kommer att mötas i evigheten. Hur skulle det annars vara??? :))) Påskpussar till er alla!

Hoppas att du och familjen får en riktigt härlig påsk. Vilken bra man du har som förstår att ibland behöver man tyst stöd.
Kram och styrka njut av påsken ?

Och vaknar tidigt då vi har en resa över helgen som väntar. Vet därför redan nu att påsken blir vit o det känns tryggt o skönt.
Hade sånt förfärligt sug igår o jag tror min man anade det för han vek inte en tum ifrån min sida.
Nu önskar jag er alla en bra start på påskhelgen! Vit påsk för oss alla som kämpar för målet att samla oss rika på nyktra dagar!

Glad Påsk önskar jag dig med - och alla andra med för den delen. Japp, ytterligare en högtid med sedvanlig tradition dock utan snaps öl och sån't. Nättare bestämt Påsk nummer tre. Tusan vad tiden rullar på. Kanske är det en av de få sakerna som jag upplever som negativt som nykter - att tiden för mig upplevs gå ännu fortare än innan. Men kanske har det ju bara med stigande ålder att göra ☺

Samlar fortsatt motivation för vidare renlevnadsprojekt. Du har lagt ner sötsakerna, Ebba snuset. Hmm känner mig som en vekling...
Men ändå tillräckligt stark. Lever ju alkoholfri och har hälsan.

Hoppas solen skiner på er alla i helgen. Längtar nu själv efter en tur på havet.

/PP

Det är verkligen så kul att få läsa om glädjen när du nu firat! Glad för din skull, även jag har ju fått uppleva känslan.
Imponerad över din resa och allt viktigt och fint du bidrar med här inne.

Stor kram & Glad Påskhelg!

//PP

Hej softjessi ! Tänk att våra liv är så lika , med svek och skam .Åren går fort , plötsligt står man där och funderar hur kunde det hända . Man har gått med tunnelseende större delen av tiden , många gånger för att överleva känslomässigt . Jag är inte rätt person att ge råd , men både du och jag och alla som lever i ett destruktivt förhållande är värda såååå mycket mer . Vi måste sluta vara martyrer och ta kommando över vårt eget liv . Idag har jag talat om hur jag känner för min man . Inga hemligheter , inget drickande , jag tänker inte tiga längre . Jag ska gå på anhörigstöd , den dag jag ser att min man inte håller sin del av vår överenskommelse kommer han att ta emot hjälp och behandling . Båda jag och barnen har sagt " nu räcker det , inga mer lögner " Konstigt nog verkar han lättad och lugn . Enligt honom finns det inga alternativ längre , han måste ta sig ur detta . Fantastiskt att han insett detta men jag tror inte att han förstår hur tufft det blir . Han vill pröva själv , men har lovat att gå i behandling om han känner att det blir för svårt utan hjälp fr tex beroendecentrum . Till dig min vän vill jag bara säga . Ställ krav , han har ingen rätt att förstöra ditt liv . Du är värd så mycket mer än det som du får idag . Vänta inte tills du blir 60 år och nästan hela livet har passerat . Mitt velande och feghet har fått stora konsekvenser på våra barns liv . Livet kan vara underbart , med så mycket glädje och möjligheter . Du är fortfarande ung , ge dig själv chansen . Jag önskar av hela mitt hjärta att du vågar börja ställa krav och tro på dig själv . Även om det tagit många år för mig så vägrar jag tro att det är försent . Vi är kämpar , annars skulle varken du eller jag vara där vi är idag . Jag tror på dig , ta för dig , du är värd varje sekund av lycka ❤️ Kramiz

Jag ska verkligen försöka att stressa ner och ta ett chillpill nu. (Och jobba på det i framtiden) kan nästan dra ett kausalt samband mellan stress och denna flunsan. Dock på icke-vetenskapliga grunder. Bästa vännen fick halsfluss idag och mannen ligger och hostar... Det går bra nu...
Tack för era krya hälsningar ?

Låg och tänkte på en till lärdom jag tar med mig från bumpen här om dagen. Efter 1-2a glaset kändes det väldigt udda i huvudet, inte alls behagligt. När jag fortfarande var nykter men påväg att bli onykter. Tyckte verkligen inte om det. Detta försvann efter glas 3. Frågan jag ställer mig få till framtiden och nu är, om jag inte gillade den känslan, varför skulle jag vilja sträva efter att ta ett glas eller två någon annan gång? Det gav mig verkligen ingenting.

Nu blir det snarkebingen.
Kram

6 veckor som du kan vara nöjd över. Antar att du har funderat igenom vanor och ett o annat under dessa veckor, så nog är det inte som att börja från början? Eller? Hitta vad det var som fick dig till ett återfall, vad kan du ändra på, vad kan du lära dig av det? Men det är rätt självklart att en ska lära sig av sina misstag eller hur, det här kan du säkert!

Håller med Aeromagnus förlåt dig själv och kavla upp ärmarna.

Leverjag är klok, lyssna på henne. Önskar att du aldrig ger upp, även fast vägen är krokig och svår, för det är den för de flesta. Tror vi alla lär oss mycket om oss själva på denna resa som vi kan behöva i livet i stort. Många gånger är det svårt att hitta förståelse i sin egen närhet om hur en känner kring att sluta med A. Det finns så många berättelser här som en kan finna och känna igen sig i. Hoppas att du får tid att skriva och berätta hur det går för dig.

Lycka till!

Tack för din respons! Betyder mycket. Ikväll känner jag mig lite mer nere, är för att sambon min är ute på galej och jag hemma i tv soffan. Det är ensamt men jag skulle aldrig missunna honom att gå ut, träffa vänner och ta några glas. Jag antar att det blir bättre med tiden och att jag så småningom med lite tålamod och jävlaranamma ska klara av att följa med på fester där det serveras alkoholhaltigt.

Det börjar med någon helg där du tar ett eller två glas, sen något tillfälle där det blir mer och sen fyllerace. 1.2.3 skutt! Eller hur, det är som en dans 2 steg framåt och ett bakåt, men det går åt rätt håll. Vet inte om min observation är korrekt eller värdefull, det finns säkert tusen andra skäl.

Skutt på dig, du kan det här, upp igen :)

Tack för era kommentarer! Det värmer. Ikväll är sambon på påskfest utan mig och kommer säkert vara hemma sent. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta innan jag är redo att gå till fester där alkohol är inblandat, men jag vet att det är på tok för tidigt. Jag skulle aldrig missunna min sambo att gå ut och ha kul men måste erkänna att det är rätt ensamt själv hemma. Inte tagit en droppe sedan mitt beslut att lägga ner och det känns så otroligt skönt. ?

Tacksam att ni tar er tid att läsa Trollis och Aeromagnus ?Så skönt med någon som förstår och vet vad man pratar om. Som alla andra medberoende gör jag ju mitt bästa för att hålla en fin fasad utåt.. Många av våra vänner vet såklart om att min man har varit på behandling men de flesta återfallen har jag lyckats mörka. Varför? Det gör ju mig till en lika stor lögnare som min man ? Men kruxet är att folk bara tycker att min man ska ta sig i kragen och rycka upp sig.. Jag vet att det är mer komplicerat än så tyvärr.. I samband med min mans behandling var jag på en anhörigvecka. Det kan jag varmt rekommendera dig Trollis om du inte redan varit på det? Det var en oerhört känslomässig vecka och så otroligt nyttigt att få möta och samtala med alkoholister man inte hade ett känslomässigt band med. Det var fantastiska människor med massor av fina egenskaper.. Att höra deras historier hjälpte mig just i stunden att få ökad förståelse för min egen alkoholist. Dessa människor bröt ihop och grät öppet när jag berättade hur livet som medberoende var. Det är nog det som tynger mig mest. Att min man inte tycks fatta hur mycket hans drickande påverkar både mig och barnen. Han var ju också på vad som kallas familjevecka och fick i sin tur möta andra medberoende. Jag undrar om det inte berörde honom? Jag vet att gjort är gjort och att förlåta är gudomligt men det är så svårt att förlåta någon som aldrig bett om ursäkt på riktigt.. Det finns mycket att be om ursäkt för. Hans sjukdom har gjort mig sjuk, ångestfylld och deprimerad. Jag har uppsökt läkare för att få hjälp men inte han ( utöver behandlingen) Många är de gånger jag stannat hemma från jobb för att se till honom, få honom att avstå från att dricka och för att mina barn ska känna sig trygga med att det åtminstone finns en normal vuxen när de kommer hem. Jag tackar alltid nej till saker tillsammans med mina vänner som handlar om övernattning. Bara tanken ger mig ångest och det skulle vara totalt bortkastad tid. Mina tankar hade varit hemma.. Vad händer? Är han nykter osv.. Självklart beror detta på att han vid sådana tillfället passat på att ta sig en fylla trots att han haft hand om våra barn. Våra barn är inte längre små men det spelar ingen roll. Inget barn ska behöva komma hem till en redlös förälder. Jag vet precis vad jag vill med mitt liv! Jag vill leva i en relation som är lugn och trygg och sann. I en relation där jag alltid går före alkoholen. Jag har länge hoppats på att min man skulle vakna och vara villig att dela det livet med mig. Men det verkar ju tveksamt.. Visst han har varit på en behandling men det räcker ju inte. En nykterhet måste vårdas!! Ett kort tag efter beh gick han på AA och sinnesromässa. Jag försökte stötta och vara delaktig genom att följa med när han ville det.. Efter en tid var AA trist, sinnesromässan rann ut i sanden och Antabus inget för honom.. Som jag nämt innan är min man periodare och han har varit nykter långa ca 1 års perioder mellan varven. Då har familjen börjat läka och tilliten kommit tillbaka. Jag misstänker att han i dessa perioder tar sin nykterhet som en självklarhet, blir modig och så småningom börjar dricka igen. Till en början kanske för att bevisa för sig själv att han kan.. Vilket han såklart inte kan. Har i forumet läst många historier från er beroende och blir så varm i hjärtat när jag läser hur ni jobbar för er nykterhet, inser att ni inte kan dricka normalt, accepterar det och skapar ett liv utan alkohol. Jag skäms inte över att min man är alkoholist! Jag skäms över att han förnekar, förskönar och inte sköter sin sjukdom. Många tankar, känslor och en del svammel men så skönt att få det ur sig.
Sköt om er allihopa!

utan vin :) Jag kom hem och däckade. Ont i halsen, trött, trött, trött. Somnade som en stock i tre timmar, det blev ingen träning idag, men ingen A-sug heller. Ser fram emot träningen imorgon. Och då är det lov och 11 dagar ledighet för mig!
Såna dagar som idag brukade jag fira med en flaska vin. Resultatet var att jag inte kunna känna den riktiga glädjen av ledigheten som kommer. Idag kan jag.
Maharion: Ja, jag gillar utmaningar och spänning samtidigt som jag är osäker och ibland inte tror på mig själv. Om jag klarar någonting då får jag dopamin kickar. Eller om jag dricker, då dämpas ångesten samtidigt som dopaminkicken kommer.
Antagligen har jag lyckats sabba mina dopaminreceptorer med vin. Därför allt blir alltid som är roligt och intressant inte lika roligt längre.
Tänkte att ge de tid att återhämta sig.