Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer!!

Börjar summera min semester och kan konstatera att det har gått bra, med undantag för dagarna hos morsan. Har tagit intryck av alla mina kära forumvänner som, med all rätt, har ifrågasatt om jag verkligen klarar av att vara måttlig och lägga ner A helt ett tag. Tankarna har börjat vandra. En som börjar få fäste är om jag ska låta bli att köpa A överhuvudtaget, inte ens öl, ett tag. Skulle vara bra för midjemåttet om inte annat.

Jag behöver ett råd.
Jag har sagt att vi inte behöver skilja oss utan vara särbo. Utvärdera om kanske ett år. Jag vet inte o hag egentligen gör det här för jag har svårt att släppa själv och för att göra det lättare för honom. Nu är han på sommarstället själv ( börjar jobba på måndag) och jag är hemma. Han dricker där han är det vet jag. Idag har han inte gått att nå o jag blir förstås orolig. Det finns en faster i närheten som är insatt i problemet. Frågan är om jag ska ringa henne o be att hon går och kollar. Är jag för mycket medberoende att jag ens ringer ? Borde jag släppa ? Är orolig att han ska dricka och inte komma till jobbet på måndag.
Och det är inte mitt ansvar men ....

Det ar bra, alltid bra nar nagot ar bestamt!

Nu börjar abstinensen äntligen släppa sitt stryptag fast det finns efterdyningar kvar. Har inte sovit många minuter inatt man har i alla fall ingen skallebank idag. Sitter ensam hemma vilket är ganska skönt eftersom jag känner mig inte speciellt road av sällskap än. Vågar nu ta beslutet att helgen kommer att bli alkoholfri då vi kommer att vara barnvakt vilket gör det lättare att se tre dagar framåt. Samtidigt måste jag vara ödmjuk och inte tro att allt bara kommer att flyta på nu. Det är när jag börjar må bra frestelsen växer. Vågar trots allt lyfta blicken lite i taget men måste fortfarande vara väldigt försiktig.

-Hemmaspa, köp lyxiga produkter som chokladbadskum och sådana grejer, peeling, ansiktsmask och nagelfix. + bra musik
-Riktigt bra serie som du tokfastnar för och bara vill se mer och mer av.
-Kolla på film
-Läs en bra bok, kanske någon som du kan få tips om i tråden "tips på litteratur, filmer och grejer"
-Baka en blåbärspaj och ät med vaniljsås
-Spela spel med din sambo (om han är hemma)

Denna helgen fixar du Soff, det är jag säker på och nästa gång du har en lugn hemmahelg så känns det lite lättare. Kram!

känner jag att jag behöver göra. Helgen är snart i annalkande och som en betingad reflex tänker jag att jag ska dricka då. Sen kommer jag på mej själv och inser: Nej, det har jag ju slutat med. Kanske beror det på att det är första lugna hemmahelgen på ett tag och det är liksom vad jag gjort på lugna hemmahelger?

Jag måste komma på andra saker som känns helgspeciella, bra grejer. Tränar gör jag ju redan. Äta gott är ju också bra men samtidigt är fredagsmyset så a-förknippat? Vad gör man? Folk som inte dricker har ju också helgmys så det fungerar uppenbarligen ;)

det går bra för dej!

Tänker på det som du skriver om att du blivit osocialare. Jag tänker så här: Detta är ju en resa som du nu är i början av. Jag tycker att allt känns aningen stappligt så här i början. Man provar nytt hela tiden, hur det känns att inte dricka vid det och det tillfället. Jag tror det sociala kimmer tillbaka sen, när man stabiliserat sej lite mer och känner sej tryggare i att inte dricka :)

Sen blir jag galen på alkoholnormen, att det nästan är suspekt att bjuda hem folk och inte bjuda på alkohol. Har börjat se mej omkring och märker att nog fler än man tror har lite problem med a, stora eller små.

...och när jag jobbar mycket så finns inte alkohol med i tankarna alls eftersom jag jobbar nätter. Tidigare gjorde jag max tre nätter på raken och jag inser nu att det var för att jag behövde vara ledig några kvällar och dricka vin för att inte må dåligt. Nu kör jag på, 7 nätter på raken, och sen kan jag vara ledig lite mer än en vecka. :-)

Men nu när jag gått av nattsnurran så blir jag rejält sugen på vin, jag har använt vin för att slappna av på kvällen och somna så att jag kan ställa om dygnet. Det är så tråkigt och stressande att ligga vaken och ha svårt att somna på kvällen, tankarna har snuddat vid att prova någon sömntablett men samtidigt känner jag att det är dumt att gå från ett beroende till ett annat och jag är egentligen för ung för att ha insomningsproblem.

Jag har blivit mycket mindre social sedan jag slutade dricka alkohol, dels så är det flera vänner som jag brukar träffa bara en gång per år, dricka vin och uppdatera oss på varandras liv, som jag inte har hört av mig till denna sommaren. Det känns tråkigt, som att det är nu vi tappar kontakten. Samtidigt så har inte dom hört av sig till mig heller och jag inser att det bara är jag som alltid tar initiativet till dessa vinkvällar och dom kanske egentligen inte är så intresserade. Sen har jag inte haft några fester eller bjudningar hemma heller, jag både saknar det och känner mig samtidigt rädd för hur det ska kännas att köpa hem rött vin och bjuda på. Aaah jag får panik av bara tanken, tänk om jag bara skiter i allt och börjar dricka när jag väl känner doften...

Så till något roligare! Jag har bokat en vinterresa. Januari och februari drar hela familjen iväg till varmare breddgrader och slipper slask och mörker. Japp 2 mån, det ska bli belöningen för att jag lyckats komma ur vinberoendet. Man måste ju belöna sig känner jag. Har bara bokat flygresa men har tänkt att vi ska resa runt en del så nu sitter jag och barnen och kollar på olika resmål och drömmer oss bort. Haha dom e så roliga och förväntansfulla, lite svårt med tidsuppfattningen bara... just nu packar dom väskorna för fullt ;-)
Ha det gott alla därute!

på jobbet... Tur att det är sommarstiltje på mitt jobb. Nu ska jag simma. Barnledig idag, skönt men lite frestande att ta ett, två, tre glas vin. Det ska jag inte! För det är jobbvecka och jag dricker inte under veckor längre! Slut med det se ni!!

Skulle vara så kul!
Vi känner varandras innersta tankar och hemligheter men inget annat... Hade varit spännande att se hur det var IRL. Tänk att vara på en fest där ingen behöver fundera ut en anledning till att de inte dricker, tröttna pga andras fylleprat... Bara vara precis som vi är, trygg i att vi känner varandras hemligheter och förvaltar dem med kärlek...

Blev så tokinspirerad att jag missade just den delikata infon, V! :D

Varit i husvagnen, har städvecka på campingen och simskola med min son. Har fullt upp.

Varje alkoholist är unik. Vissa kommer till insikt och kan stoppa innan det är för sent. Andra super tills de dör. De sistnämda är så skadade av sin sjukdom att de inte klarar av att bryta och tillfriskna. Att dricka en 75a om dagen är ju sinnessjukt mycket egentligen och kroppen tar ju mycket stryk av detta. Det är när man ska bli ren från skiten som det värsta inträffar. Ångest, svettningar, sug efter a och man mår dåligt som fan. Ta en bakfylla och ta det gånger 10. Därför är det lätt att börja dricka igen för man mår så dåligt av att tända av. Har man varit på behandlingshem är man ju ren då saknas den genuina viljan att sluta och då går det inte.

Det jag kan säga att jag känner igen mycket av det du skriver. Detta med att hen dricker, vill vara med dig, men ändå inte vara med dig. Inget finns så starkt som alkoholen för en missbrukare. Det är där de får sin lättnad och tröst, så länge det finns detta beroende ("falska kärlek") så funderar jag på om en ömsesidig djupare intimitet kan uppstå? Jag tänker att man alltid kommer vara nummer två ungefär som om man är med en man som är gift och som inte egentligen är beredd att skilja sig och gå vidare. Kan man tänka sig vara nummer två i någons liv så kan man vara kvar, annars måste man bryta. Om alkoholen nästan tar död på missbrukaren kanske han själv inser det dysfunktionella i den relationen och självmant avslutar detta på egen hand. Det jag själv gjorde var att rigga för ett tillfrisknande för min man för att FÅ honom. Det funkade ju självklart jättedåligt. Tyvärr. Min man har nu lämnat förhållandet efter sex månaders behandlingshem, som urartade med återfall så fort han kom hem igen - och även under de persmisioner han hade. Det började med återkommande periodvis isolering och avvisande, dvs att han vill vara i fred och svarar inte i telefon och blockerade mig överallt och någonslags projicering där han anklagade mig för att vara boven i dramat genom att jag är en onormalt orolig människa, vilket jag inte tror att jag alls är under normala omständigheter. Han anklagade mig även för saker han tidigare bett mig att vara behjälplig med, som att försöka stoppa honom om han skulle komma in i sitt missbruk igen. Det gick alltså inte alls, så nu har jag både blivit lämnad och smutskastad för att jag försökt hjälpa honom vilket han ville men inte vill kännas vid alls nu. I vår relaton har det hela tiden från start (2 år) snurrat kring honom och hans behov i första hand. Det har egentligen varit korta stunder av lycka, då vi umgåtts och han varit någorlunda nykter, men han har alltid fått myror i kroppen och avvikit efter några dagar. Har hela tiden känt att han är "någonannanstans" känslomässigt. Vi har aldrig på allvar kunnat planera för något, den framtid som jag såg framför mig var han aldrig överhuvudtaget med på, säger han nu. Han har om man ska vara riktigt krass nog mest haft mig som en "leksak" eller "gosedjur" eller kanske också "boendestöd och städerska". Det är FRUKTANSVÄRT för jag VET att hans friska jag älskar mig, men missbruksdjävulen gör honom sinnessjuk och tar över allt. Det är som att bli brädad av en hemskt förädisk FEMME FATALE eller liknande. Han väljer alltid henne, dvs alkoholen framför mig. Sorg. Sorg. Sorg. Över att jag inte är värd detta men att jag tillåtit mig utsättas för det istället för att satsa på en man som vill ha mig och som KAN älska. Det kunde aldrig D.

(ifall du minns Pelle Svanslös:) - även jag har mycket kompetent talat om och handskats med andras sjukdomar/problem av olika slag. Just nu inser jag nåt nästan ännu mer paradoxalt... det var faktiskt så att knappast någon kände till makens missbruk och vårt interna helvete... Nu när han är nykter, inte dricker på fester och kalas har en del i bekantskapskretsen slutat umgås med oss, andra betraktar honom (kanske) med viss skepsis. Han - och därmed kanske vi - har möjligen fått ett något sämre anseende som nyktra!
Så klar linker ska du gå din egen väg och välja det som känns rätt för dig. Du är, på samma sätt som jag var/är, en kvinna med valmöjligheter och inga barn att ta ansvar för. Jag frestas att säga priviligierad i det här sammanhanget där många sitter fast i barn, boende och ekonomi.
Allt det bästa! / mt

.

Ja! Du har rätt Sisyfos. Det här får bli min hemliga kick istället:)
Jag tränar mig på att stänga av oxå, gå in i mig skälv och inte uppmärksamma allt som händer runt mig hela tiden. Sätta gränser!
Jag älskar min familj och mina djur, vill vara tillsammans med dem allihop. Men en lika stor del av mig vill bara vara ensam! Jag är lite av en enstöring:)
Det gick bra igår kväll. Gjorde mina plikter med bok i öronen. Åt och duschade. Kom på mig själv med att njuta efter duschen. Stod där i badrummet och torkade mig, borstade håret och allt det där man gör och det var inte jobbigt, inte tråkigt eller besvärligt när man är klar i huvet och pigg. Det blev en stund för mig själv:)

Dag 4 idag! I'm happy!
Kram

Och att hålla mig för mig själv.. Jag försöker verkligen att inte lägga mig i det jag inte kan förändra.. (jodå, gubben går runt med offerkofta på...) Nu måste han ju dricka för att jag ska flytta.. (nejdå, att verkligen sluta ingick inte i hans planer)
Ett sätt att köra med känslomässig utpressning, där det är meningen att jag ska få bära hundhuvudet för att han inte kan "dricka normalt".. sådär som andra gör, när de får möjlight att ha en "guldkant på tillvaron" (jag skulle snarare kalla det för "sorgkant")
Tyvärr har jag ju under sommaren sett att det är fler än han i bekantskapskretsen som lever i total förnekelse om sina problem..
Ha det gott och en styrkekram till dig linker!

Tack för gratulationen! Stort grattis även till dig för en oerhörd insats mot a jävulen. Jag har läst nästan hela din fantastiska tråd. Vilken resa du gjort alltså! Hatten av för dig. Dessutom har du ju författartalanger! Kämpa på o lycka till i den fortsatta kampen!

Jag antar utmaningen. speciellt som jag först avbokade fredagens antabus (på vc) för att jag fick ett ganska stort sug efter alkohol. så jag började planera att dricka under helgen, för att sen återuppta tabletterna på måndag. efter nån dag blev jag rädd, så jag ringde tillbaka & bokade tiden igen. Sen börjar allt äntligen att kännas normalt. Mina (lugnande) tabletter tog slut i lördags, så den här veckan är första på mkt länge helt utan benzo eller alkohol.
läste ett bra inlägg av "mod" om obeslutsamhet. Känner mig ytterst obeslutsam, helt stört med tanke på hur mkt lättare allt går när man inte påverkad av nåt, tabletter eller alkohol.
kopplar ihop AA med flytten, det är som sagt en del jobb kvar. Kanske ska bestämma mig för att byta ut antabus mot AA när jag väl har flyttat. (måste stänga av, det åskar) vilken överraskning den här sommaren:)

Jag har nystat och läst många många trådar, inte minst min egen. Det ger mig en bekräftelse att det är sant och verkligt det jag upplever. Jag är inte ensam. Ibland har jag haft ork att försöka ta ett nytt steg. När jag går tillbaka ser jag att efter en period av intensivt skrivande har jag mobiliserat kraft att göra något. Så känns det lite bättre ett tag och sen är vi här igen.
I vintras tittade jag på en lägenhet och märkte till min förvåning att den väckte någon slags längtan hos mig även om jag inte var redo att flytta då. Men jag vet att det finns alternativ. Jag har haft ett engagerande och ansvarsfullt jobb som jag nu har lämnat.
Ibland har det känts paradoxalt att lämna en bakfull make hemma för att delta i ett möte om hur man kan förebygga drogmissbruk. Nu har jag all tid i världen att ägna mig åt egna problem på gott och ont. Det är så klart helt bisarrt att jag går på medicin för att min man är sjuk. Jag behöver prata med någon som fattar vad det handlar om men jag känner motstånd mot att bli en i gruppen medberoende. Blygsel eller högmod - men jag har alltid haft svårt att inordna mig i en färdig grupp.
Jag fortsätter att skriva. På nätterna märker han inte vad jag gör. Då kan vi hjälpa varandra i vår egen tysta värld.
Kom att tänka på en dramaserie av Klas Östergren "soldater i månsken". Den finns på SVT.play. Vacker, vemodig.

Japp, nu kör vi en dag till! Siffran elva är för himla snygg att se på! :)

Hoppar in här med ett stort grattis till tretton månader. Det är några dar sen du hördes av, allt väl? Kram på dig!

JO nu har jag varit utan a i 9 dagar och detta är den 10:e jag är inne på. Min nedstämdhet känns som bortblåst. Piggare, gladare, positivare tankar. Min enda rädsla nu är att jag ska släppa garden o åka dit igen. Tack till alla som är aktiva här på forumet. Vilken hjälp! Helt galet vilken skillnad ni gör. Stor tacksamhet känner jag även till initiativtagarna och skaparna av Alkoholhjälpen. Ny dag nya möjligheter! Nu håller vi oss nyktra en dag till!