Senaste kommentarerna i forumet

på andra sidor här men passar på att hjälpa till att heja på dig! Håll ut, håll ut och tveka inte att söka hjälp hos vården om läget känns kritiskt. Drick juice och ät ett par bananer. / mt

Det är det enda jag kan råda dig. Det är en tuff motståndare du har, men det är full möjligt. Hur svårt det än kan te sig just nu. Vi är nog många som tänker på hur jobbigt dom första dagarna är. Jag själv låg i princip i sängen, försökte äta vettigt och bara väntade ut tiden. Tiden just nu är naturligtvis lite extra svår, men desto större blir din seger!

Kommer säkert att titta in här och se hur det går för dig och dom andra. Hoppas att vi kan ha lite schysst julstämning även här inne.

Lycka till, håll ut!

//PP

mindre än två timmar kvar till 1 dygn. än är jag en av dom som får ta det en timme i taget snarare än en dag i taget...men det blir en tävling nästan. vem vinner den här omgången jag eller alkoholen?jag måste knäcka den jävlen. måste!!!!!!
tack för all uppmuntran och stöd här. jag hoppas jag också ska komma så långt att jag kan stämma in i styrkekören men just nu kan jag bara tänka på min demon. satan är det. satan själv. som behandlar mej och andra så här i våra svåraste stunder som i sorg eller ångest ilska tristess..tristess har blivit min trigger rätt mycket sista tiden. sorgen som inledde allt liksom drunknade i detta och det blev en känsla att ingenting är roligt utan fylla. att det är KUL att vara full. att det stter lite GULDKANT PÅ TILLVARON....herregud

till dig Framtidsdrömmar och även till andra som besöker tråden. Det är måndag och dagen före julafton. Aldrig har det väl talats så mycket i media om hur många som far illa av alkoholen som nu inför julen. Sorgligt att det är så men positivt att det görs synligt. Ta hand om er och om barnen och kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv! Varma kramar och God jul! / mt

Har varit där. Kämpa på i några dygn till. Det kommer att lätta undan för undan varje timme OM du låter bli giftet. Håller med de andra: Häll ut! Och Håll ut! Det är ingen lättköpt seger men för jävla go' när du har vunnit den. Du kan! Det är jag övertygad om, när jag läser om knäckkokandet.

I det här skedet gäller bara en sak (och här kommer det för tredje gången, för det är så jävla viktigt): HÅLL UT!
Också fortsätter du att rapportera in här med jämna mellanrum. Finns nog någon som svarar även om det är jul. Alkoholmonstret firar inte jul. Firar inget mer än vunna själar, så lyssna inte på det!
Stå på dig nu! Du vinner om du är envis!/NM

jag kan inte än. jag vet att det vore bäst men på något sjukt sätt är vetskapen om att jag har det OM detta blir outhärdligt en tröst som gör det lättare. hjärnspöken hjärnspöken..men jag känner mig lugnare av att veta det. när jag känner mig starkare ska det ut. men nu står jag och kokar knäck hörni!! trodde inte jag skulle orka idag men att göra saker som spelar roll och distraherar mig från ångesten funkar faktiskt. det som skrämmer mig är just att kramper skulle komma och att det inte går att förutse. KÄNNER man att det är på väg eller kommer det som en blixt från klar himmel=?

Häll ut skiten!!!
Hjärnan kommer att ge dig ursäkten för att dricka!
Kämpa emot tvångstankarna som påstår att det är "bättre" på andra sidan. Det är det ju INTE!

Tjenis Forum
Julen är en högtid förknippat med FYLLE!
Gåvor från leverantörer = alkohol
Gåvor från företaget = alkohol
Gåvor inom familj = alkohol (vid vår ålder har man allt eller är det för dyrt)
Förra året hade det varit konstant påfyllning hela julelgen.
All mat tycker hjärnan att det skall vara en....nåväl....flera supar till. Öl till maten, whisky framför tv. Alkohol på korsen och tvären i alla dess former.
Åt Julmat i fredagskväll. Favotiterna sill och Janson fanns med. Under de nio veckornas nykteret har jag aldrig varit så nära att falla dit.
Belöning tycker tankarna, en liten en till maten skadar inte...en öl till den. När tanken fick flyga vidare var det inte smaken som hägrade.
Det var/är självklart ruset, den "härliga" känslan av innre sinnesro. ELLER HUR!
Vaknar återigen glad och lycklig efter 63 kvällar/nätter utan fylleångest!
Man får ha ett mantra om skönheten i att vakna nykter. Glömskan är alkoholens bästa kompis!

Jo!
Så var det det här med sex...
Kanske bara jag som man som reflekterat över styvheten..hrmm
Visst var det stånd innan också men nu kan man fan borra i granit.....lite tjugoårsvarning på det!

Jag skrev på för en vit jul! Gör ni det också så motar vi fan i dörren!!

Ha det bäst där ute! - Kämpa på!

jag fick fem timmars sömn i natt med dubbel dos sömntabletter och är fortfarande darrig men det har i alla fall inte blvit värre... första tanken när man vaknar är ändå var man har flaskorna. jag vet jag vet jag borde hälla ut allt men jag törs inte än.. inte redo. men jag har inte rört dom sen jag vaknade för knappt fem timmar sen, jag vill ta mig till 14 och kunna säga att jag har 1 dag som så många andra här som kämpar gjort en gång. det är så skönt att få svar. otroligt ensamt att känna att ens kropp och psyke rasar och inte få kontakt med någon som kan lugna. tack tack tack.
jag kan inte uppsöka vård. inte i min egen stad i alla fall då jag vägrar springa på ett flertal bekanta och en familjemedlem där. jag vet att den stoltheten kanske inte är viktigare än min hälsa men ni vet hur man är, det är helt enkelt utesltet just nu i det skick jag är. men är ett avbrott som detta farligare än att trappa ner undrar jag och hur gr man i så fall det. nä det kommer inte gå, jag skulle fuska. jag måste bara klara detta rakt av eller rasa tillbaka. det är mmina alternativ. fy för den lede att möta sin skvallriga faster på akuten (sköterska där). hon skulle sprida att hon ens sett mig där i detta skick till familj och änner så fort och så fördömande. den ångesten är större än att göra detta ensam med stöd från er, kanske att jag börjar gå på möten...? när jag kommit igenom detta fysiska elände för som min kropp är nu törs jag knappt gå ut med soporna.
14 är det som gäller till en början..åååh...men det är så skönt att ha hittat hit, tack för ni finns

att du var tacksam för att jag som en av "De erfarna" svarade TJ. Jag har ett antal gånger känt samma lättnad. Har ägnat mycket tid på forum under tre år och det är här jag har lärt mig både om medberoendets och missbrukets mönster. Ändå är jag formellt välutbildad inom åtminstone angränsande områden. Jag hoppas ständigt att vi ska bli fler som orkar finnas här en längre tid, vi betyder mycket som hopp och eventuellt förebilder och med tiden lär man sig - har jag lärt mig - att mönstret är detsamma även om den omgivande ramen kan se mycket olika ut. Ville bara skriva detta och önska dig varmt lycka till. Förresten - har varit på två konvent med min man, konvent där både AA och Al-anon deltagit. Önskar jag kunde beskriva för dig konstellationen av människor... vi passar nog alla in. Det är en skön och omvälvande upplevelse att vara bland människor där formella roller och status är så betydelselöst. Det är faktiskt så.
God Vit Jul! / mt

Det var just detta jag hoppades på att någon av de erfarna tog sig tid från julstöket och bidrog med sitt kunnande. Tack mulletant.

Själv har jag inte mycket kunskap i medberoendeproblematiken men jag kan känna en medmänsklig empati både för dig och din pappa. Att du och din pappa skall hamna i en omvänd rollsituation - att bli mamma till sin pappa - kan knappast vara rimligt än mindre önskvärt.

Ta till dig vad mulletant skriver och inse att din pappa är en vuxen man med ett eget ansvar för sig själv. Hur hemskt det än kan låta och kännas. Du har också ett eget ansvar för ditt liv. Ta det nu!

Jag hoppas trots allt att du får en trevlig Jul.

May the Force be with You

Det är fruktansvärt det du går igenom nu. Jag är ingen läkare men om
jag vore i dina kläder hade jag uppsökt läkare för att få hjälp.
Jag var som du men tyvärr övergick det i kramper. Fick en akutremiss
av min husläkare till akuten och det gick på en kvart. Och idag ska
det väl finnas folk där. Vill absolut inte skrämma dig jag hade druckigt
konstant nästan nio månader till och med på nätterna men ångesten stegrades
i slutet ju mer jag drack. Det finns hjälp om du vill ta emot den.
Känner med dig
Konstnären

i samvaro med barn och barnbarn. Rätt så upp-och-ner här hemma men det mesta faller säkert på plats idag. Och det som inte gör det får vara som det är. Livet är så mycket större än hysterin och stressen inför julen. Julen är större också, i min värld.

Jag vill reda upp sånt som ännu är oklart i mitt liv. Jag tycker om den finska julpsalmen Giv mig ej glans, ej guld ej prakt i signad juletid... bland mycket annat klokt finns där önskan om ett "bo med samvetsro". Det finns ännu sådant som gnager i mig, relationer som skadats och tunnats ur... relationer som är viktiga för mig. Ingen har brustit helt dock och de som är sköra men viktiga för mig vill jag värna lite extra om. Rena från skräp och smolk så att kärleken får frihet att rota sig och växa stark. Jag vill ha ett rent hjärta.

Vi människor behöver varandra, bara så. Det räcker.

God Vit Jul till er alla / mt

Tilda Johansson - så som du har det borde ingen behöva ha det. Det gör ont att läsa att du förlorat de viktigaste i ditt liv och lever i skräck att förlora "den enda" av "dina" vuxna du har kvar. Det som framgår i ditt inlägg är att du redan har förlorat honom - till missbruket - och jag tror att du innerst inne vet att det är så. Och du lägger så mycket kraft och energi på att hålla taget om honom så att du kanske inte ens ser att det finns andra människor omkring dig? Du har syskon och ni har tillsammans "gjort allt" det där som inte hjälpte. Du har en pojkvän och han har kanske en familj som han träffar? Jag tänker att du är så förtvivlat fångad i att "rädda" din pappa så att du inte riktigt orkar se vad som finns runtom dig? Kan det vara så? Och du har ju också sorgen efter din mamma som gör ont i dig. Din sorg måste också få ha sin plats.

Du frågar, jag ser att du ropar, med stora bokstäver - hur du ska kunna hjälp din pappa att bli nykter? så att du inte förlorar honom, den enda förälder du har kvar. Vi är säkert flera här som hört ditt rop och känner oss hjälplösa? Vad säger man/jag till en så förtvivlad ung kvinna som har det så svårt?

De allra flesta av oss som skriver här har genom en lång och smärtsam väg kommit till insikten att det är endast missbrukaren själv som kan ta ansvar för att sluta missbruka. Den insikten finns hos både de som skriver på missbrukarsidorna och hos oss medberoende. I ett medberoende blir man en möjliggörare som - tvärtemot vad man önskar, menar och vill - gör det möjligt för missbrukaren att fortsätta. Det enda man faktiskt kan göra är att återlämna ansvaret och ta hand om sig själv! Och det är mycket lättare sagt än gjort. Jag antar att du ser många, många hinder till det en dag som idag, dagen före julafton. Ändå är det det enda råd jag känner till för att verkligen hjälpa någon ur sitt missbruk - lämna över ansvaret till personen själv.

Många medberoende har haft stor hjälp av att läsa vad andra skriver här och att skriva själva. Hur man formulerar sig och stavar är oväsentligt. Det viktiga är insikten att man inte är ensam och att det finns ett mönster i missbruk-medberoende som går igen hos alla. Missbrukets enorma kraft som tar överhanden över missbrukarens goda avsikter och vilja. Gång på gång, på gång, på gång...

Läs här i alla trådar så tror jag att du snart ser mönstret, det är ledsamt men samtidigt befriande att se att man inte är ensam.

Jag sätter länkar till några inlägg av sommarkyla som skriver här ibland. Den sista länken är till hennes blogg.

https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5739
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5296
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/6800
http://livetarlivsfarligt.blogspot.se/

Jag önskar och skulle hoppas att du kan ta hand om dig över jul och att du ger dig utrymme att vara med din pojkvän. Att du börjar se konturerna av det liv som är ditt och den framtid som är din.

Det vore fint om du går till Al-anon och får möta människor som vet och förstår, läs här http://www.al-anon.se/ och här http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/

Varm julkram / mt

väntat på ditt inlägg !!! Tack för att du delar med dig ! Ofta är det omgivningen som ser att att återfallet är på gång först och då är det svårt att nå fram. Det är kanon att du nu har informerat alla runt dig, hoppas bara att de fattar ordentligt och inte förminskar utan att du får allt stöd som önskas kan.

Välkommen tillbaka och en jättekram från mig ♥

för livstecknet! Blev glad att höra av dig. Riktigt God Jul! / mt

Ta nu hand om dej ordentligt och tanka D- vitaminer så de räcker fram till midsommar!
Kram!/MB

Du verkar ok. Det är bra. Good enough for me. Been there, done that, didn't like the movie...
Lärdomar kommer i många skepnader och sammanhang. Dörrar behöver smällas igen och vissa meddelanden behöver förmedlas via högröstad megafon för att tas på allvar. Speciellt för en själv...
Nu tar vi hand om oss och varandra och firar en fröjdefull vit jul som vi kommer att komma ihåg.
Som sagt, underbart att höra ifrån dig MB! JÄTTEKRAM från mig!/NM

kan inte blir värre, faktiskt!
FENIX

jag är så nära nu, så nära och har ingen i verkligheten som vet så ingen att prata med som bara kan säga att jag ska hålla ut och att jag KLARAR det, att det jag känner är normalt och att alla känner så, att kramper och dille drabbar väldigt få och väldigt nedgångna människor som kört på i åratal, jag vill leva leva leva men jag vet inte hur jag ska orka. jag går och lägger mig. tar dubbla sömntabletter så de verkligen verkar och går och lägger mig. ja. jo det... det gör jag tror jag

det har inte blivit några fler glas idag.. känns som man ska dö när som helst, ibland är darrningarna så kraftiga att jag inte kan göra helt vanliga saker som knäppa gylfen... och det känns som att blir det bara lite lite värre skulle det kännas som kramper. jag känner ovanliga pirrningar och ryck i muskler här och där i hela kroppen.
snälla motivera mig på något sätt snälla snälla någon som varit här och vet att man överlever natten. jag vill bara ta en sömntablett och gå och lägga mej och somna och vakna som en ny människa imorgon men förmodligen kommer det fortsätta så här va? kan det bli ännu värre? gud jag ska ju koka knäck imorgon, kommer ju darra dem till o igenkännlighet. jag känner sådant tvivel och behöver hopp och lugn i att detta faktiskt går över. jag vankar mellan att lägga mig tidigt eller att fortsätta gå i cirklar i köket och känna som att boxen där i kylen är min räddning.. gråter :(

hur mkt det betyder att läsa ditt ärliga inlägg!!
Nu kan det bara gå åt ett håll, totalt 0 för min del, i annat fall väntar Fonus.
En riktigt God Jul osv från
Fenix

och läsa igen lite, har haft en massa annat att läsa på nätet. Har bl.a snöat in på LCHF och läser bloggar så det sprutar ur öronen.

Dessvärre är nätanslutningen otroligt dålig och seg just nu, unge herrn i huset har spelat upp alla 80 GB vi har varje månad med snabbt internet...

Får nöja mej med att rapportera från min egen front. Har haft det lugnt och skönt, nyktert och behagligt om man bortser från ett stilla återfall exakt elva månader in på min nykterhet. Adde vännen skrev ett PM och varnade mej, tyvärr läste jag det när det var tre timmar för sent... Adde, du är en klippa!!!

Vad lilla återfallet beträffar, så använde jag det till att berätta - eller snarare skrika! - sanningen för svärfar och svägerska. De hade inte fattat ett skvatt trots att jag gjort mitt bästa för att ge dem ledtrådar. Med detta stängde jag sista nödutgången. PANG!!
Tror faktiskt att det var det jag ville, nu vet ALLA jag känner om att jag är alkis. Alla. Fyllan då? Var den så trevlig? Nej, jag blev full som ett ägg och kände igen ångesten från min aktiva period, så det var inte så mycket att längta tillbaka till. Dessutom fick jag en kraftig baksmälla. Usch, det var definitivt inte värt det.

Kommer vara lite obstinat och tjurig och fira ett år i alla fall den 15 januari...!

Kram på er!/MB

låter underbart! Fortsätt så!

Beklagar verkligen din upplevelse av "snedsprånget". Men varför räkna så negativt. Du behöver inte räkna om, börja från början igen. Denna enda dag är ju trots allt bara en 30-del av din nykterhet. Mindre än en timme per dag i snitt. Jag skulle nog vilja säga att det är bara en liten avvikelse på den inslagna linjen. Hur många timmar per dygn drack du när du var på gång?

Det där att alltid behöva börja om från början är ju jättedeprimerande. Det hade varit något helt annat om det hade varit tvärtom, en dag nykter och 1 månad onykter. Då kan vi prata om återfall.

Ta det inte så allvarligt. Du är på rätt väg men din hjärna vill bara testa beslutsamheten under resans gång. Att falla för frestelser är en mänsklig svaghet som inte nödvändigtvis måste få förödande konsekvenser.

Jag funderar på varför du har valt din signatur "Askan". Kan du ge en förklaring?

May the Force be with You