Senaste kommentarerna i forumet

Gud vad starkt gjort och att du reflekterade och hanterade den lockelsen! Det är så komiskt att man blir som en neg som hittar godis som man vet att man nye får äta. Om ingen märker att den saknas då är det lugnt? Att man då inte tänker att det är jag som satt förbudet, inte andra. Jag får dricka hur mycket jag vill, men vill jag det? Det är liksom där nånstans som det är skillnad. Förbudet finns inte, utan beslutet har jag själv tagit. Varför. Jo, därför att ... Det är som övertaget måste få kliva in och få chans att prata vett med oss när den obstinata, giriga och svekfulla sidan av oss håller på att ta över.

Har inte hittat glassen på vår Lidl men väl saltlakritsgodis i små kartonger som jag gillar skarpt. :-)

Siktar också bortåt, längre och tills ett livsval är gjort att inte tycka att det är ett dugg lockande att hälla i mig nervgift längre...

Må gott!

Lyckades med denna dag oxå trots sug efter en intensiv dag! Nu spikmatta och ljudbok och en underbar känsla att jag vet att jag sover utan att vakna av ångest!

Ska kolla upp era tips bär väl medveten om giving people, hjälpande hjärtan, änglarna runt hörnet mfl. Jag brukar vara en av de som hjälper till när jag kan. Tänkte faktiskt inte på dem.

Men känner mig som en miljonär för vet ni vad?! Jag vann 1000kr idag!! Helt sanslöst men så välkommet! Ville bara dela med mig av den fantastiska nyheten. Jag berättar ju inte det för den andra halvan om vi säger så.

Fst han kom skamset idag med nöstan hälften av kostnaden för förra klädköpet till barnen. Det tar sig.

Nu ska jag sova.
Hoppas ni har det lugnt där hemma. Kram på er!

Men du har sökt dig hit, det är ett steg i rätt riktning! Fortsätt komma hit. Läs och skriv. Det hjälper! Kram

Tror det är en bra ide att börja med antabus! Fick du inte det på 12 stegsprogrammet? Har läst från flera här som provat antabus gör att man inte behöver fundera på om man ska dricka eller inte! Kan lägga fokus på viktigare saker! Ta hand om dig!

Så duktigt. Vilken milstolpe. Stor eloge! Duktiga ja, det är vi alla här inne i forumet, tycker jag. Vi kämpar mot något vi många tycker är så gott, ger njutning, och gör så mycket till ett helvete. Men vi kämpar, alla vi på olika sätt. Skönt att ha någon att bolla det här med, med folk som förstår, sitter i samma sits, och jag behöver inte frisera verkligheten. För 14 månader sedan var jag vit i 5 veckor, det sprack med en liter tetravin i tvättstugan, gömd i luckan till värmepannan. Så gott, men så mycket dåligt samvete jag fick. Men fick ett slag i magen nyss av banken, på ett bolån, på ringa 250' , jag har skuldfri, fast jobb och har ganska bra lön. Gissa om suget efter vinet sitter som en smäck! Men nej, stålsätta mig på vägen hem. Eller byta bank. Både och kanske?

I förmiddags hade jag ett ärende ner till vårt varma och ombonade källarförråd. Jag öppnade den stålgråa gallerdörren och lyfte ut en av grejorna som stod på golvet när den plötsligt bara låg där. En skinande guldfärgad ölburk... jag stelnade till. Hur hade den hamnat där?? Mitt på golvet bara så där. Jag var i samma källarförråd för mindre än en vecka sen och då är jag 110% säker på att det inte låg ngn öl på golvet. Jag lyfte upp burken och kände att den var oöppnad. För några sekunder började jag förhandla med mig själv ... ska jag dricka den??? Ingen kommer få veta. Jag är ändå själv hemma. Öppna den, lukta på den. känna hur den rullar ner i svalget. Ja på dessa få sekunder rusade verkligen 1000 tankar runt i skallen på mig. Ska tillägga att jag normalt aldrig drack på dagtid utan var relativt noga med att inte dricka förrän sen eftermiddag eller kväll, men just idag där och då fick min hjärna för sig att tiden inte spelade någon roll. Jag lirkade ner den i ena fickan och begav mig tillbaka hem. Skulle jag hälla ut den för att inte riskera något. I så fall skulle jag kunna lukta på den innan jag hällde ut den. Det är ju ingen fara att bara lukta resonerade jag. Men jag satte den i ett skåp och messade sambon om fyndet. När hon kom hem tog hon hand om den. Scary....... Jag kom fram till att jag inte ens ville lukta på en öppnad öl eftersom jag var rädd att blotta lukten skulle trigga något. Då kanske jag skulle fått för mig att ta en liten liten sipp, sen en klunk, sen hela burken.... Så för mig blev det en rejäl tankeställare. Igår var det 11 veckor och jag ser 3-månaders-kontrollen alldeles framför mig. Dit ska jag, inget snack om den saken. Sen min nästa milstolpe och egentligen mitt stora mål framöver är att slå tiden jag fick ihop då mitt senaste uppehåll infann sig för 7 år sen, Nämligen 6 månader. Dit har jag ca 100 dagar dvs lite mindre än halvvägs nu :) Tack till er alla som läser detta och som delar med er.

Jag sitter här o dricker en öl för jag ska till Belgien om en månad på en stor tillställning. Fast det e kanske mest en ursäkt. Min morsa ringde mig i morse o va alldeles oroad.

Visst är det så med att bo i en liten stad, mans ka vara tyst. Jag skulle aldrig våga gå till vårdcentralen och be om hjälp, för läkaren är säker min bekant eller förälder till någon av mina elever, vad roligt!
Men jag har vänner i hela Sverige och utanför och det är faktiskt ett par just nu som jag kan prata med.
Och jag kan skriva här. Det räcker. Skulle aldrig våga berätta till någon bekant i "lilla staden".

Jag vet inte varför jag måste dricka innan jag ringer till mamma. Kanske för att hon är så rädd om mig och jag måste ha kraft att övertyga henne att allt är ok. Ljuga med ett ord? Hopplöst.

Vad hemskt. Livet är så himla svårt och människor gör det ännu svårare och mer hemskt för varandra.

Att prata är viktigt, men i denna lilla staden, håller man bara tyst. Eller så är det så här, jag behöver inte ha koll på det jag gör, för det har alla andra här i staden. Jobbigt. Och när jag har sådan ångest, + bondånger, blir jag bara tyst, man kan verkligen se att jag dragit ner rullgardinen.
Visst, rutinerna kring vinet är värst. Slutar kl 14 någon dag i veckan, och det första man startar med är att fortsätta på Bib'en från igår, eller öppna en ny.
Orkar själv inte laga mat, just nu, det får bli något enkelt, har tappat intresse för det. Och samma här Rabbitgirl, måste också ta några glas vin för att prata med mamma, eller bror. Det som är det sämsta, är att jag lovat mamma så mycket under dessa samtalen, saker jag inte kan hålla, och svårt att slingra mig undan. Så nya rutiner behövs, jag måste komma på ett bra sätt att skapa de, följa dem. Att börja brodera, har jag faktiskt tänk på efter en titt på "gerillabroderi", då kan man ju brodera ångesten man känner.
Just nu har jag mina listor jag jobbar med, livet med vin och livet utan. Undrar på om jag kan ha ett liv där i mitten någon gång...

Jag sitter och tittar på bilder från flyplatsen i Bryssel och undrar var all ondska kommer ifrån.
Det kanske är jag som är " normal" som drabbats av en släng av depression.
Hur kurerar man den med medicin?

Ja, snart kommer det.
Hur ska vi göra? Känns nästan så att jag skulle vilja träffa er, som har samma typ av ångest och sitta tillsammans och prata, prata och berätta. För mig hjälper det, att berätta och dela mina funderingar. Och dricka te. Och kanske gnälla lite hur synd det är om mig ;)
Jag har lyckats nu med en nykter helg på många år. Men det känns faktiskt som en öppning. En riktig chans för någonting nytt. Det var inte kul och jag mådde inte so himla bra, men jag fattade att jag KAN.
Majalena: jag har börjat skapa strategier hur man ska hantera rastlösheten. I början var det hopplöst, ingenting var roligt. Men så småningom hittar man en liten sak som kanske känns lite roligt. Bada med levande ljus. Köpa blommor. Lukta på blommor. Fin hudlotion. Böcker. Brodera. Det tar tid, men ju mer man fokuserar på det, desto mer saker kommer fram.
DagnyLotta- undvik stugan :) För mig är vinrutinerna de värsta. Känns jättekorkat men jag har slutat laga mat just nu, för att lagning av god mat har tydligt med supandet att göra. Jag ringer mer sällan till min mamma för att jag har alltid tagit två glas vin innan jag ringde för att komma i stämningen. Förändra rutiner är viktigt för mig.

Vaknade till snö å kyla.....men va f-n!! Var e våren?! Stack till gymmet och svettades en timme.....skönt! Lunchat, handlat, å sånt där nödvändigt. Så kom det ett sms från Systembolaget att jag hade varor att hämta. Jo jag har beställt därifrån dock inte till mig själv men till min granne som jag lånat vin av ngn gång och den sorten går bara att beställa. Tanken slog mig att nu kanske jättesuget sätter in när jag går in där, vad gör jag då? Tänk om jag som en robot bara rycker med mig en box i farten? Nåväl jag klev in och kassören (som känner mig alltför väl) sken upp som en sol och hälsade glatt, vi har ju inte setts på över en månad! Talade om mitt ärende och vips stod jag där med 2 pavor vin i varsin näve. Kom på mig själv när jag ögnade igenom boxavdelningen och alla sorter står kvar på samma plats, vet precis hur dom står, stört! Betalade och gick därifrån och när grannen går förbi ska h*n få sitt vin, köpte en extra flaska för det tog lång tid innan jag köpte tillbaka liksom.
Å nej det kom inget sug, den här gången och det är jag väldigt tacksam för. Nu ska jag röja undan tvätthögen....puh!

vinärgott: Huvudvärken kommer och går, det kan ju bero på skit som ska ut, i mitt fall var det nog synen. Var till optikern och hade ingen bra syn, men nu har jag hämtat ut glasögon och ser världen mycket bättre =)

Tjipp!

Bra att du hittade något att sysselsätta dig med igår och kunde somna utan vin. Kom igen och skruva ihop bänken och fixa sladdarna ikväll.....jag hejjar på dig!!!

Så fint att du hittat hit. Hoppas att den här sidan blir ett stöd för dig nu när du bestämt dig för att göra annorlunda. Många steg redan tagna, ingen alkohol hemma, skriva här och talat med din partner. Wow!

Fortsätt gärna att berätta hur det går för dig. Att sätta ord på tankar och känslor är ofta mycket hjälpsamt i en förändringsprocess.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag ser att du fått informativa svar från människor med erfarenhet. Jag vill gärna säga att det är bra att du berättar om vad som händer och att det är en av de rekommendation som ges till personer som lever nära någon som dricker: Berätta för andra!!! Att vara ensam i dessa relationer kan skapa beteenden som senare kan bli svåra att bryta. Du nämner även att våld har förekommit och jag passar på att ge information som jag hoppas kan bli ett stöd för dig nu.

Om du är utsatt för våld eller hot är ett första steg att lämna den våldsamma eller hotfulla situation du befinner dig i. Du behöver inte ta några långsikta beslut. Ta ett steg i taget. Berätta för någon du litar på om hur du har det. Om en sådan person inte finns just nu för dig finns det professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen, eller 112 där du kan få hjälp av såväl polis som jourhavande präst.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många bra. Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen. I princip påverkas barn alltid negativt av att våld förekommer i familjer, oavsett om barnet inte är på plats då det sker eller är vaken. Du är mycket klok som tar detta på allvar!

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet.

Välkommen igen fortsätt gärna vara aktiv här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Länkar som kan bli hjälpsamma:
kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

...säger jag också. Sååå härligt att läsa om din resa!
Fortsatt lycka till!

...säger jag också. Sååå härligt att läsa om din resa!
Fortsatt lycka till!

Nej fy sjutton så svårt det är! Jag bråkar mot suget varje dag, har vunnit sista dagarna men suget är en envis o stark motståndare.
Försöker acceptera att suget nu är en del av min vardag, en del lika lätt att bortse från som en gråsten i skon. Vore löjligt att låtsas som det inte fanns där när det gör det.
Så det är bara att kämpa på, en dag i taget eller en timma i taget.
Vi får hjälpas åt så går det ändå lite lättare. Lite...
Kram

Fin present det, men som du säger, svår att få tag i. Klart vi är värda en nykter helg. Jag vill ha en nykter påsk, hela påsken, det är det jag vill, men det finns ett sug i magen, trots allt. Jag kan inte bestämma mig om jag skall vara i lägenheten och greja i påsk, eller ute i stugan, tända brasa, kratta, gå längs stranden med hunden. Jag har aldrig varit nykter i stugan, en ända helg. Det skrämmer mig. Stugan har liksom varit frizonen, man behöver inte gömma bort tomma BiB eller tetra vin, eller flaskor där ute. Och där ute är det legalt att vila middag. Så en nykter helg, javisst, den är mer en välkommen, men klarar jag det? Just nu, får jag ta en dag i taget. Skrämmande att min dag består av tiden före kl 19, och efter kl 19, då ena bolaget stänger här i staden.

visat många gånger att jag inte mår bra, men vi har svårt och prata. Jag vet att det är min uppgift och ta upp det, men jag skäms för mycket. Vet inte varför jag tycker det är svårt för vi har ett bra förhållande, men jag med ett bra jobb, omtyckt mm mm. Ska jag tycka att jag har problem med alkoholen? Det jag upptäckte är att glädjen inför ledigheter och helger försvann att jag mer fick ångest. För jag vet inte vad jag ska göra? Går mest runt och vandrar om jag inte dricker. Försökt och lösa korsord, men det är bara kul för en stund. Förr hade jag mer och göra på fritiden, nu har det försvunnit. Jag vill hitta tillbaka till det roliga, göra saker som är stimulerande, men orken och motivationen är borta.

Målet i kväll är att skruva ihop tv bänken jag har köpt, få ordning på alla prylar med sladdar. I går skruvade jag ihop ett skåp, blev till tider riktigt upprörd, inte för att det var svårt, abstinens eller så, men jag hade så himla liten yta att jobba på. Mellan skåpmonteringen, hängde jag tvätt. La mig kl 22:45, somnade bums( 1 Propavan, 40 minuter innan sänggående). Men erkänner, skulle varit trevlig att avsluta kvällen med några glas vin. Men det funkade fint att vara aktiv hela tiden efter jobb. Hoppas jag kan vara lika duktig i dag, stålsätta mig. Men hjärnan är som en pingpong boll med annalkande påsk. Ena delen av hjärnan planerar inköp, den andra flyter liksom med bara.

vara ärlig. Mot dig själv. Jag var väldigt tydlig mot min man. Det tog i för sig himla många år att komma fram till det.
Jag sa: jag är alkoholist. Om du vill hjälpa mig och ha en frisk hustru, kan du göra det och det. Du kan stå ut med mina utbrott och dåligt mående i början, du kan krama mig mer, du kan lyssna på mig mer. Då lovar jag att inte smygdricka.
Han ville inte se problemet i början heller, för att hur kul det är att vara ihop med en alkoholist. Det är vi som måste ta initiativ och säga vad kan göras för att situationen ska förbättras. Vad kan man förvänta sig av partner och om hen vill ställa upp.

Jag har planerat dagen perfekt! Efter jobbet åker jag direkt till träningen (bråttom), tränar och sitter i bastu en stund. När jag är på väg hem, är systemet stängt :) Vilken otur ;)
Ja, min son var med i december, när jag inte kunde gå själv hem. Han tog med sig min jacka, väska, extra skor som jag hade... På morgonen var jag tvungen att fråga honom var är mina saker och om han har tagit dem... ALDRIG mer.
Vi fixar det idag Dagny Lotta. V ad gillar du? Planera någonting kul och avslappnande ikväll.