Senaste kommentarerna i forumet

Och kolla vad mycket du lärde dig på kuppen. Ja, faktiskt. Jag kanske inte ska säga grattis bara så där till att du trillade dit, men ett stort grattis till dom finfina insikter du fick genom det. Alltså; stort grattis, Orka! Och stooor kram! Upp i sadeln igen och ut på banan!

Sstans jvla skit oxå vad jag mår illa i kropp o själ idag. På något sätt var det ändå bra för aldrig mer! Jag var ensam hemma, ville fira. Tog fyra klunkar sprit och ett halvt glas rött och lättnaden var total. Tills min sambo kom hem.... Åh vad jobbigt! Jag ville bara bli nykter, klar i knoppen. Han tog vinboxen och kände att den var lättare, frågade om jag druckit och jag ljög, sa nej.
Innan vi pratade om min alkohol hade jag inga större problem att mörka att jag var berusad men igår var det hemskt. Jag gör det aldrig igen! Ska jag nån gång dricka, ska det vara öppet. Jag vill inte ljuga! Inte för honom och inte för mig själv.
Är så in i h-vetes bakis oxå. Som om kropp och själ gått ihop och inte tänker tolerera att jag dricker.
Bra tänker jag, tacksam över att min kropp ändå svarar så kvickt på felbehandling.
Känner mig misslyckad och ledsen fast mer övertygad än tidigare om att jag vill vara ärlig, klar och nykter. Även mer medveten om att jag har problem och därför helt måste avstå alkohol en längre tid.
Tvingade mig att skriva det här. Känns obehagligt men som det enda rätta:(

Ja, LN, kan bara instämma med kören ovan. Det har varit så spännande att följa din tråd. Från känslan där i början... Och på sätt och vis gillade jag ditt trådnamn då för det är viktigt att påminnas om den känsla som var just då. Men du lyckades byta till ett mycket bra trådnamn. Det är ju din tråd man ska läsa när tvivlet kommer på. Full av humor, självironi, tvivel och misslyckanden. Och nu full av lycka och hopp. Ska också försöka hitta min ryggrad dör inne. Kramar!

Emmali: Förstår verkligen känslan av att vinet är en snuttefilt. En belöning, tröst nåt att göra. Mycket vana och gamla hjulspår.
Kanske skulle det finnas ett offentligt ställe att säga adjö, ungefär som nappkastarstället på Skansen. Lättare för barnen dock som inte på
eget initiativ kan skaffa sig nya nappar.
A-fritt funkar för mig. Jag får känslan av belöning, frid och ro men utan ruset. Jag var eg kanske inte ute efter rus från börjsn heller. Bad ger avslappning kam också funka, handarbete? Tända värmeljus, te med lugnande effekt. Det finns egentligen många slternativ. För mig finns inte vinalternativet längre.,, så jag måste hitta på nåt annat. Det blir en slags lugn i detta.
Edde, bra jobbat. Du börjar närma dig en kritisk tidpunkt (för mig i alla fall) . Det här gick ju bra, Jag kan ju avstå utan problem. Kanske ändå kan ta en liten piccoloflaska, det är ju gott. Och det går bra ett tag sen är man där igen. Tycker att du ska starta en egen tråd Edde, då blir det lättare att följa din kamp. Det är bra för dig själv också när du vill gå tillbaka och se hur det var där i början. Det är alltför lätt att glömma att man hade abstinens och varför man valde att sluta. Lycka till!

Slutkörd.. Jag känner igen mig i ilskan.. Det finns så mycket därinne som aldrig fick komma ut, när vi "höll god min" och log.. När vi slätade över, försvarade och skyddade vår alkoholist.
Ibland är det svårt att inte låta ilskan och bitterheten sippra ut, för samtidigt känner man sig så "idiotförklarad" av sig själv..
Jag tycker att det är toppen att vi kommit till insikt och försöker dra en sorts gräns.. Vi är ju faktiskt sjuka också och det tar tid att bli "normal"..
En del av oss har druckit själva, andra inte.. När vi har "medmissbrukat" så har de många gånger varit för att stå ut, eller för att få alkoholisten att dricka mindre..(och det har inte fungerat..)
Vi har varit uppfinningsrika i våra försök att ändra en annan människa.. Nu har vi äntligen förstått att den enda vi kan göra något åt är oss själva!
Jag önskar oss lycka till och att vi någon gång ska komma ut ur den här alkoholdoftande tunneln i livet..

Om du nu har vin hemma, häll ut skiten och se till att frestelsen blir så jobbig som möjligt att greppa. Lycka till.

Grattis till ett bra val.
1. Om du har alkohol kvar hemma, häll ut skiten.
2. Försök hålla dig sysselsatt, kolla film mm. Ät lite fetare mat.
3. Om sug kommer är cola zero och choklad en räddare
4 Om suget blir jättestarkt. Innan du funderar på att korka upp. Fundera på varför du inte ska korka upp.

Ångesten släpper allt eftersom. Man brukar prata om ca 3 dagar, men det är individuellt. Läs trådar här. Jag har en lång tråd om mitt missbrukl. Många andra har det också.
Nu tar vi en vit dag du och jag.

Så ohyggligt svårt att lämna sitt hem och alla drömmar och minnen som man har byggt upp under åren! Det handlar ju inte bara om att klippa relationen till sin man utan också till trädgård, grannar, katter och en trygghet man har vant sig vid. Men om man bär på en ständig ilska tycker man varken om sig själv eller andra. Man undviker kontakter och blir irriterad på andra till synes präktiga och lyckliga par. Det värker i magen av undertryckt vrede och besvikelsen sätter sig i mungiporna. Det går inte att leva med en lynnig och oberäknelig alkoholist som inte visar några tecken att på allvar vilja skärpa sig. Du, Slutkörd har nått den punkten och jag förstår att det känns hisnande och hemskt men ändå nödvändigt.
Jag är inte riktigt där, det finns en gnista hopp att mannen ska komma till insikt. I dag sa han själv att han måste ha hjälp och att han inte kan fortsätta så här. Jag är skeptisk. Men han är en tjurskallig typ som sällan erkänner några fel så kanske kanske.
Mest är jag trött och känner mig tömd på energi och lust. Men sova kan jag inte så jag fortsätter att skriva ner mina förvirrade funderingar. Jag skulle hellre sätta in bilder i ett album och skriva berättelsen till mina barnbarn om en lycklig och lite tokig familj men jag orkar bara inte.
Sov gott mina trådvänner!

den devisen behöver inte du, grattis! Själv har jag en del att kämpa med... Men att läsa det du och andra skriver ger mig styrka, kram !

Godkväll.
Vin kan ju vara tröst, avkoppling, firande, lugnande, tröstande.
Men det vänder ju och har motsatt effekt när man känner att det har tagit taget om en.
Var hittar man tröst? Det låter som en myt men det är sant att naturen ger bästa trösten, jag vet det när jag hade svår ångest för många år sedan, så tog jag alltid långa promenader i skog och parker i timmar. Då släppte trycket över bröstet, sorgen och rädslan. Det var min snuttefilt. Ligger här och läser om andra isom är i liknande situationer som jag just nu, det tröstar och stärker.
Är livrädd för att livet ska bli supertråkigt nu. Att rastlösheten på kvällarna ska äta upp mig.
Men jag är som du just nu i nyhetens behag och har en härlig självrespekt för att jag inte gav efter ikväll när jag var sååååååå sugen på vin.
Den där snuttefilten vet vi både är unken och får en att tappa kontroll. Släng! Haha

Jag behöver bli uppmuntrad till att släppa.
Jag ringde fastern och tydligen har hon ringt hans föräldrar så hans mamma hade åkt dit (!) betänkt att han är 50 år. Nu är typ hela släkten indragen och de tycker och ska försöka få till ett vårdintyg. Vad det nu kommer att betyda ? Han har insett att han förlorat mig eftersom jag flyttar så nu har han inget leva för. Återigen hotar med att ta sitt liv. Ja tänk om han kommit på det för fem år sedan att jag var hans allt och inte spriten.
Men jag ringer inte mer nu och ska nog åka bort i helgen och göra något kul :)

Vad glad jag blir!

Kommer nog bli en riktigt spännande fest :)

Släpp han kommer orsaka dig stort lidande, vilket han redan har. Du måste tänka på dig vännen. Om inte behandling hjälper ja... då är det kört. Polisanmäl honom om han bråkar eller hotar dig. Han vill inte sluta och det är inget du kan göra för honom då.

En alkoholist dricker för att 1 man har ett sug/kemiskt beroende/abstinens 2 för att dämpa ångest. Det är de vanligaste orsakerna till att dricka om man läser lite om alkoholism, eller rättare sagt dessa två orsaker triggar drickandet. En alkoholist mår dåligt när man inte ger kroppen det den vill ha. Testa att gå på typ lchf då kroppen kommer skrika efter socker (kolhydrater). Ja man får abstinens, huvudvärk och mår dåligt de första dagarna precis som när man slutar dricka. Du har man två val, stå ut eller börja ge kroppen vad den vill ha, eller rättare sagt vad hjärnan vill att kroppen skall ha. Ofta mår alkoholisten så dåligt innan att man tar den lätta vägen, tar en återställare, eller flera. Man vet att det är fel, man vet att man sårar, ljuger mm. Detta ger ångest, den ångesten dövar man kortsiktigt med alkohol.
Jag som själv som haft missbruk hittade på en massa argument för att få ett ok från hjärnan att dricka. Min pappa dog, taskigt på jobbet, kris i förhållandet mm. Egentligen svepskäl för att dricka. Precis detta vill jag mena är att ha genuin vilja att sluta eller inte. Vill man verkligen sluta så måste man gå all-in. Ta bort alkoholen hemma. Erkänna för sig själv att man verkligen har problem och VILJAN att förändra sitt leverne. Därför ger jag folk rådet att sluta helt och för en bra tid framöver för vi alkoholister kommer med största sannolikhet INTE att kunna dricka normalt mer igen.
Att han blir sur på dig ger ju honom ett skäl att dricka. Du är dum, lägger dig i mm ja då måste vi alkoholister ta ett glas. Vi mår ju dåligt (personpåhopp). DU KAN ALDRIG FÅ NÅGON ATT SLUTA MED ALKOHOL OM PERSONEN SJÄLV INTE VILL. Så du bör INGEN INGEN skuld i att han dricker. Det är inte du som köper hem, tar fram glaset, häller upp och häller det i strupen på honom eller?? :)

Min semester är snart slut och jag måste ta nya tag. Antabus på måndag, till att börja med. Sedan vete f-n, surfar runt på forumet efter att ha varit lite passiv under någon vecka.

Exakt så är jag också: Allt, mycket, omedelbums. Det kanske är därför vi fastnade i a? Jakten på omedelbar tillfredsställelse? Tänker ibland att jag måste öva på att ha tråkigt..haha

fick mig ett gott skratt ! Har nu en tuff tid framför mig efter en semester som varit ok beträffande A, men jag har en hel del framför mig. Suck

Vilket talar för att du har bestämt dig för att göra något åt din situation. Vi finns här !

åhh vad härligt det låter! Det där med socialt umgänge har jag grunnat en hel del över. På någon tråd har jag skrivit om "fyllepolare" som man både kan ha och mista. Samtidigt tycker jag att det är svårt och kanske orättvist att avfärda dem på detta sätt, det kanske är jag som är fyllepolaren som folk drar sig för att höra av sig till ?

var ett tips Madeleine skrev på en tråd. Ska själv testa det! Kram, håll ut!

är svårt, har också problem med det. Utan A fredag och lördag kväll blir alla dagar lika, känner jag. Är inne på Madeleines förslag om att fastna i en serie och se alla avsnitt på en kväll. Det är nämligen så jag fungerar, allt genast !! Förslag mottages tacksamt på min tråd, som ironiskt nog heter "mitt måttliga liv". När jag ser det i text inser jag att det är så långt ifrån min personlighet som man kan komma.

Har inte varit så aktiv på forumet senaste veckan men har läst bl a din tråd. Vi får kämpa på !

Tack aeromagnus, för ditt svar. Så mycket som är obegripligt för mig som aldrig varit i missbruk. Jag borde väl bara lämna, dvs känslorna för denna man. Han VILL inte ha med mig att göra. Jag tolkar det som att han ser mig som ett hot mot hans missbruk, då jag ställt krav på nykterhet och visade tydligt att jag blev hemskt besviken att han förvaltade sin nykterhet från behandlingshemmet så vårdslöst. Kanske var dumt rent taktiskt av mig, men jag blev så j-a besviken. Ett betalt behandlinghem och så börjar man om, för mig är det obegripligt. Jag borde inte ta åt mig personligt, men gör det ändå eftersom det drabbar mig. Jag får ingen kontakt längre och enda sättet är att åka dit och knacka på vilket känns riskabelt då han bett mig låta bli så tydligt. Samtidigt så är jag ju känslomässigt bunden till honom, men antar att han är vuxen och kan be om hjälp själv särskilt då han har så mycket hjälp som han har. Så slutsatsen. Jag måste hjälpa mig själv. Han uppskattar inte mig och mina omsorger. Önskar jag inte investerat så mycket. Det är svårt att bryta - ge upp hoppet.

Linker, jag känner helt igen mig i din berättelse om ditt liv. 32år som de senaste 5 år sedan blev det mer o mer alkohol. Först konjak o whiskey vin till maten nu öl och litervinare lätt att gömma. Döttrar som i sin kärlek verkligen gjort allt. Jag som har stannat och bönat bett , skrikit och varit arg, använt sex som "vapen " mot alkoholen. Visst har det funnits ngn vecka ngra dagar som varit nyktra men .....
Jag går omkring i vårat vackra hem och känner att det är orättvist och mycket tråkigt. Jag flyttar den 25:september.
Dörrarna stöttar men gråtet. Jag är i ett tillstånd av skräckblandad förtjusning inför framtiden. Jag vet nu att jag kan inte hjälpa jag kan inte få honom nykter. Jag känner nu att jag förstör mer för mig och för honom om jag stannar. Jag är så ARG hela tiden kan inte vara snäll. Inte ens nyktra perioder. Jag gråter och vet att det är rätt. Men....
Hoppas Linker att du kan hitta ett sätt för dig att få frid.