Senaste kommentarerna i forumet

Läste just en fråga om när det blir lättare, när suget släpper taget. Jag vet att detta är en livslång res men att utmaningarna förändras. Träffade en man som beskrev hur suget 10år senare plötsligt överrumplade honom. Det är efter mötet med bl a honom jag döpt denna min resa till EN DAG I TAGET. Att tänka att "suget går aldrig riktigt över' är inget man ju orkar, dessutom är det inte säkert så för alla. Mest handlar det nog om en insikt o medvetenhet om vad som nu o alltid är ens utmaning. Har läst om "måttlighetsdrickande" och tycker både det låter lockande samtidigt som jag är skeptisk. Eftersom alkohol klickar igång nåt i min hjärna skulle ju alkohol reta detta system o personligen tror jag inte jag har styrkan att vara kvar på måttlighetens nivå. Jag saknar ju den där spärren som måttlighetsdrickarna uppenbarligen har. Det finns en sorg hos mig nu också - "ska jag aldrig få ta ett par glas med mina vänner?" En röst i mig säger: jo men det är väl klart! En annan säger: nej, så är det, du o a passar inte ihop.
För mig gäller nu att fokusera på stegen i det lilla.
En månad sen jag var på Systembolaget och nyktra dagar tar jag nu en dag i taget. Har varit medlem här i 3 veckor redan, så fort det går!
Ha en vit fin tisdag!

Jag ser våra fel och brister och mina egna återfall. AA är perfekt och jag har aldrig sett så många fantastiska människor som där. På ett möte pratade en fin man om en förklädd Gud. Alla möten som jag har bevistat är fulla av förklädda gudar. Har dock svårt att kombinera detta med 12 timmars arbete varje dag och så många med mig. AA är fantastiskt och att kapitullera för maktlösheten inför alkoholen är det första steget. Har sett så många vackra människor som har byggt värdiga liv genom AA. Själv var jag kanske inte alltid så bra men det passar vissa. En del blir tillochmed lyckliga på kupppen.

Har varit nykter i en dryg vecka. När går det över. Trodde att det värsta gick över efter några dar. Vaknar mitt i natten och är bara så sugen på att dricka igen. Tre dagar bruka hjälpa för att ångesten ska upphöra men nu är jag sugen.

Vad gulligt gjort!!!

Hej Carl, vad skönt att se att du är tillbaka här på forumet. Det är tråkigt att höra hur mycket du brottas med detta välkända fenomen. Jag gör det också varje dag.
Nu har jag dock lyckats hålla mig i skinnet en period. Har insett att jag inte klarar detta ensam utan släpade mig iväg till ett AA-möte. Där möttes jag av en härlig skara människor som inget hellre vill än att hjälpa. Om jag släpper det högtidliga och bara fokuserar på min nykterhet så kanske det även finns en ljusning för mig.
Skulle gärna ta med dig på ett möte och se vad du tycker.
Annars hoppas jag att du kämpar på, för det är inte jätteroligt med det maniska drickande som både du och jag känner så väl igen oss i.

Majblomman ? Vet inte riktigt vad de gör men tror de ska hjälpa familjer. ?

Vilken härlig känsla! 50 dagar, så jäkla bra jobbat! Häng i nu levande! Många kramar

För mycket. Valde dimman.
Nu blir det äntligen en tidigt kväll och sömn. I morgon är det en ny dag. Just nu är jag avdomnad och trött. Sov sött.

Bra jobbat Vinärgott
Kämpa på mot skiten! Du är värd ett bättre liv än att ha ångesten hängandes över!

Tack för fina ord. Här har det gott mest i tetra pack vin, lättare att gömma undan, platta till när de är slut. Hemskt, ett tag fick jag skriva en post it lapp, som beskrev vart de tomma kartongerna fanns. Jag kom inte alltid ihåg det. Det känns bra att veta att jag inte är ensam med problemet med vinet. Det är ju en sak ingen talar om/eller erkänner. Det tog ett tag innan jag erkände det för mig själv, och tänkte dra ner på drickandet. Visst, sure babe, funkade en kväll det. Det är inte slut förrän det är helt jädrans tomt. Men med dagens värsta ågren, så måste jag ta mig igenom det här. Styrkekram till oss!

och jag känner att livet är inte så mycket sämre utan vin.
Det är inte bättre heller, men inte sämre.
Kanske ska sluta hälla i mig giftet.

det betyder väl att de har ett problem, inte du? :)
Ok, jag bor i en liten stad och jobbar som lärare. I fredags fick jag meddelanden på Messenger från mina elever (över 18).
Klockan var 12 på natten. De var på puben mittemot, blev hungriga, undrade om det är ok att komma till mig.
Varför inte? De kom in, stekte ägg, vi skrattade, skojade, hade roligt. De drack var sitt öl innan de kom.
De störde mig, jag är deras lärare, men jag gillar dem, bryr mig om dem, har kul med dem, inga problem.
Förresten, jag var så himla, himla glad och stolt att jag var nykter!

Hatten av! Du skrev att du hade huvudvärk för någon vecka sedan, har det avtagit? Har också fått huvudvärk när jag slutat, är det kanske för att kroppen håller på att återhämta sig från all skit?

Om manga vilja, stöd och insikt. Just det sistnämnda är ju inte helt lätt. Många missbrukare vill ju inte se sin del i det hela. Det viktigaste som anhörig att inte ge sig själv skulden.

är det dag 4. Det är ganska svårt att bli av med en "vana".
Inlärda rutiner. Men det funkar så länge.
Ett glas, ha ha, omöjligt för mig. Flaskan blir alltid tom till slut.

Det går lite upp och ned, typ, jag tar ett glas, vad gör det lixom?! Till att verkligen, NEJ, tänkt va stolt du kommer vara i morgon och inte vara bakis. Men jag har bestämt mig, ingen dricka i kväll. Bra beslut tycker jag!

Du gjorde det, ditt första mål! Fantastiskt grymt jobbat, sträck på dig! Kram kloka du!

Tokiga saker har man gjort, huga! När jag hade bestämt mig för förändring så slutade jag tvärt, det va jobbigt för jag va trasig i kroppen av abstinens. Men det va värt det, jag skulle inte fixat att dra ner, jag tömde lyan på alkohol och har inte köpt hem något sen dess. Håller mig sysselsatt, ser till att äta och dricka bra, hänger här på forumet det hjälper mycket. Ju längre tiden går ju mindre tänker jag på vinet, och det är skönt!

Hoppas du hittar något som passar för dig och din vardag så du slipper vakna med ångest och ha sådär ont i hjärtat av dåligt samvete, Kram å lycka till!

Ny vecka nya tag......
Helgen gick bra..... det bästa var nog att igår ringde min äldsta dotter och vi pratade lite skit å allmänt sådär. Hon vet om mitt förhållande till alkohol och hon har vid tillfällen bett mig söka hjälp, vilket jag inte gjort. Har aldrig någonsin lovat någon att bli nykter och egentligen har jag nog aldrig försökt ändra på mig heller vad gäller alkoholen.....förrän nu för 32 dagar sen. Jag har inte talat om för någon förutom min man och för er vilket bra beslut jag faktiskt har tagit, tills igår när dottern och jag snackade så flög det bara ur mig: Jag har inte druckit något på fem helger, sa jag.
Hon sa att hon blev väldigt stolt över mig och frågade hur jag mådde och hur jag tagit det beslutet osv. Jag var ärlig och det kändes himla bra, lättnad. Samtidigt så blir det påtagligt för jag vet vilken skitmorsa jag varit många gånger och försummat barnen, jag är väldigt tacksam att dom finns kvar i mitt liv dom borde vänt mig ryggen för längesen. Det som hänt förut kan jag inget göra åt men jag kan göra bättre och sikta på att inte göra om samma dumheter. Nu har jag ju en väldigt bra anledning till det.

Trevlig måndagkväll på er =)

Det går bra, jag fuskade lite förra helgen och drack lite folköl, men ingen fara ?
Nädå, här ger vi inte upp, livet går framåt och det känns lättare, suget som kommer på fredagar vid matlagningen är nog nåt jag får leva med ett bra tag skulle jag tro, så jag vet vad du menar.
Ja, det sociala kan vara svårt när alkoholen kommer upp på tapeten, till påskhelgen är det flera bjudningar och sammankomster, men jag måste faktiskt köra bil dagen efter vid samtliga tillfällen så jag behöver inte hitta på ursäkter att inte dricka, och det kan ju kännas skönt.

Det var ett tag sen jag var här, har varit fullt upp och jag är förkyld och eländig till och från men jag ser att det går bra för dig Leverjag och det glädjer mig, du kommer att fixa detta.

Barnen har blivit tonåringar och jag får inte krama dom som förr längre tyvärr, men jag tvingar till mig en kram ibland, sonen protesterar men dottern går bättre ??

Vem vet, jag kanske sitter på Soberbar och spelar piano en dag när du kommer dit ?
Jag har saknat dig med, ha en fin kväll ??

Jag har me gjort helt galna saker på fyllan, alldeles för många gånger. Försök o låta detta skrämma dig o motivera dig till nykterhet. Jag var nykter i 2 månader efter att jag spytt utanför min lägenhet o retat upp grannarna, trodde jag skulle bli vräkt.

Fick nej av förlaget jag hade hoppats min förhoppningsvis kommande bok skulle släppas på, aja kanske går o släppa själv på nåt sätt. Är ju mest för familj och vänner. Köpte 9 starköl på systemet idag, en mer än va ja brukar. Vet inte om ja ska dricka idag dock. Mått lite bättre idag även om hundjäkeln väckte mig kl 7.

är en galen känsla.
Det är sjukt hur just stress kan påverka kroppen och psyke.
Det är oroväckande för mig själv att känna yrsel, skakningar och den extrema tröttheten i kroppen, just på grund av stress.
Jag känner hur talet och förmågan till att formulera ord och meningar i både text och tal är nedsatt. Samtidigt vet jag om att det är just på grund av stress.
En stress som håller i sig alldeles för länge och under för lång tid. Det är sjukt hur mycket en student i dagens samhälle måste klara av, för att gå vidare. Ibland känner jag mig som en bricka i ett spel, men inser allt som oftare att det är jag som bestämmer oxå.
Ambivalent kan man nog kalla mig. Ni som läser måste förstå att det inte bara är jag som känner såhär i min klass, eller i mitt program eller i min skola. Det är många med mig som ångestar igenom sina akademiska år.
Igår på fikan med min väninna så talade vi lite om just detta, om framtidsplaner och CV:n, om extrajobb utanför heltidsstudier och extra kurser på det för att samla hp poäng. Vart tar livet vägen?
Jag lever mycket i tron och hoppet om en bättre framtid. Visualiserar mig på min drömtjänst, visualiserar min framtid.
Min väninna frågade då " till vilken kostnad? du kan vara död om ett år". Brutalt men sant.
Att stanna i nuet, att våga känna NU, leva nu och inte leva för att bli ett bra CV. För vad betyder det egentligen?
Ja a ni, mitt svar är allt och ingenting. För den tjänsten jag vill ha krävs det mycket mer av mig än vad jag möjligtvis kan ge just nu, men ger jag upp min dröm? nej. Kommer jag vakna upp en morgon och inte kunna komma upp ur sängen för att jag är utbränd? ja, antagligen om jag fortsätter så som det är nu. Vad kan jag göra åt min situation? jag vet inte. Jag vet helt ärligt inte.

För vet ni vad? jag minns inte när jag var ledig för vila på 4 hela år nu. Det är 1460 dygn, utan ordentlig vila.
Den lyxen finns inte när man är timanställd. Semester, vad är det? Jag finns för att mina medarbetare ska kunna ta semester.
(bland annat). Men det är ju oxå därför jag studerar så mycket, därför jag kämpar varenda dag, just för att kunna få en rolig, krävande och givande tjänst med semester. För att kunna försörja mig, för att kunna köpa ett boende, för att kunna bilda familj.

Vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägget, men det blev en mickropaus från plugget just nu.
Idag vill jag verkligen ha en flaska rött, men jag vet ju att det bara är en kortvarig kemisk "semester".
kram

Inte i min familj. Där är det bättre att dö än att störa någon.

Det värsta är att man kan skada sig själv, man utsätter sig själv för många risker. Drunkna, frysa ihjäl, ramla, bli överkörd, rånad osv.
Sen kommer den andra kategorin av pinsamheter: kräkas, kissa på sig, bajsa på sig, somna i trappuppgången, ringa till någon i mitten av natten, inte komma ihåg saker.
Det gör vi mot oss själva. Jag undrar ibland varför.