Senaste kommentarerna i forumet

Håll kvar och minns den känslan du har nu. Kände precis som du när jag tog mitt beslut, var bara helt utled, less på skiten.
Orkade helt enkelt inte må som jag gjorde längre. Tyckte inte att något, absolut inget, var kul längre. Inte ens sådant som jag älskat att göra förr.
Men, undan för undan, lite åt gången så vaknar intressen och sådant igen.

Försök att skriva här då och då, så du har något att gå tillbaka till och minnas hur det var. Det har i alla fall hjälpt mig.

//Buzzz

Nu har den första euoforin över min nyvunna nykterhet lagt sig och det är då det börjar bli farligt.

Ungefär 8 veckor har det blivit så här långt, nu upplever jag en stor trötthet precis som de första dagarna.
Jag kan sova otroligt mycket, men det kanske är vanligt att tröttheten kommer och går? Minns inte hur det varit de andra gångerna då jag gjort längre uppehåll.
Det blir också vardag, detta. Nu är det ingen som förväntar sig att jag ska vara smålullig mest varenda dag. Så det gäller att påminna sig hur jag mådde för ett par månader sedan då jag tog beslutet.

Värre är att jag precis som Fia skrev, börjat få små förslag från (egot?) hjärnan...
Nyår? En bild dyker upp av ett glas med tulpanform som sakta snurras, näsan som sniffar lite på aromen, en sipp för att smaka på Singlemalten som finns däri. Vad gott det vore, eller hur?
Ett par stycken sådana glas bara, och kanske en öl (och en liten snaps till maten). Sedan räcker det. Det är ingen fara, det klarar du.
De här tankarna och bilderna kommer blixtsnabbt, en hel liten film spelas upp under några sekunder, det gäller för mig att vara djäkligt vaksam på dem och fundera efteråt.
Här känner jag mig hjälpt av boken jag rekommenderade i mitt inlägg 17/12. Att kunna stanna upp och bara observera tankarna hjälper.

Jag vet ju så väl var det slutar.
Jag vet ju hur bra jag mår utan.
Jag vet ju att nyår bara är en dag som alla andra, bara det att det alltid har firats in med alkohol.
Samma med påsk, midsommar, semester, grillning, fester av alla de slag, födelsedagar, sorg och glädje. Det bara SKA vara alkohol med i bilden.
Trots att det bara är helt vanliga dagar det också.

Slutar detta inlägg med en rekommendation på en bra App för er som kör med någon typ av "Smart"-phone. "Mindfulness" eller "Mindfulness II" tycker jag är bra, de guidar till hur man tar sig en lugn stund via meditation. Känns riktigt skönt efteråt!

Ha en bra nyårsafton och ett gott 2014.

//Buzzz

Du gör rätt som tar hand om hunden, låt honom sura och försöka styra dig - låt honom bara inte lyckas!

Så bra att du skriver här, det blir tydligt för dig själv också tror jag?! Ja, alltså tydligt vad som faktiskt händer mellan er, vad han gör och hur det får dig att känna!!

Du är värd bättre, du är en bra människa och du behöver inte ta skit!

Kram!!!

Jag har faktiskt aldrig skrivit här för att jag behöver beundran eller bekräftelse på hur bra jag är. För det är väl vi som avses som inbördes beundrare antar jag. D m som berättar om sina återfall och ångest förväntar sej knappas beundran. Jag skriver här ibland för att jag känner för att berätta för er som kämpar att det går att klara sej. Att livet blir så mycket bättre utan alkoholen för oss som druckit på oss ett missbruk. För att visa att det finns ett ljus i tunneln. Att jag är alltigenom nöjd med livet så här och det kan alla bli. Tänk på den som slutar röka, jag har flera bekanta som just gjort det. Dom upplever just nu att ingenting är roligt, att livet mist sin mening. Jag som aldrig rökt har heller aldrig saknat det. Kanske jag missat nåt stort men tror inte det. Varför skulle då de flesta rökare planera att sluta? Så är det med alkoholen också. Man lär sej leva utan dess toppar och dalar. Det blev ju mest dalar på slutet. Korta ögonblick slår reptilhjärnan på och det glimtar till ett sug, en saknad. Men ju längre tiden går desto lättare blir det att inse fördelarna med nykterheten. Jag vill understryka att det är inte synd om mej för att jag inte kan dricka. Jag är väldigt nöjd med livet så här. För övrigt är det beundransvärt att komma så här långt, jag önskar alla detta!

är vad jag faktiskt har blivit inser jag nu. Jag vågar inte fatta beslut om någonting utan att fråga. Jag kan inte ens köpa mina egna kläder eller skor längre. Eller parfym. De få gånger jag har gjort det, hittat något jag varit glad och nöjd med och stolt visat honom, så har han hånat det och kallat det för horkläder och att det ser billigt ut, sån doft använder bara horor (Diors J'adore som jag använt i många år och ville köpa en ny) osv. Istället tar han ibland storstilat med mig till stan och köper dyra kläder, jeans, skor när jag inte behöver, parfym som han väljer som jag inte gillar...sen blir han förbannad för att han alltid köper till alla andra och aldrig unnar sig själv något, hur osjälvisk han är. Svär och domderar, vilket får mig att skämmas för att jag fått så mycket som jag inte ens bett om eller ens velat ha. Härskarteknik? Ja. Och det är effektivt.

Nu har jag varit hundvakt åt min dotters hund sen igår. Han surade ner och låste in sig i ett rum hela kvällen. Hunden är liten och lugn och märks knappt. Nu blev han arg för att jag lovat att ha honom tills imorgon. Blir arg på min svärson för att han ska vara vuxen och ta ansvar för sin "jävla hund". Jag sa att jag vill ställa upp för min dotter och att jag dessutom tycker att det är roligt, och att det inte är svärsonen jag hjälper utan min dotter! "Det där är inte sant, du ska alltid suga svärsonens kuk", sa han då! Försöker att inte gå i försvar, för det är bara så lågt. Jag får bara lust att åka tillbaks med hunden men NEJ, det tänker jag inte göra. Jag vill vara en mamma som min dotter kan lita på ställer upp för henne. Jag har varit förhindrad att vara det så länge och det får vara slut på det nu. Fokus, fokus...vem vill jag vara och vad kan jag göra för att bli det? Får verkligen anstränga mig för att göra det som känns rätt, även om jag låter ynklig i mina protester mot honom. Suck. Små små steg och små segrar som ska göra mig starkare!

är ju just det att det finns nya möjligheter varje dag, och vad som skedde igår kan man inte göra mycket år

Lycka till

Det är med tår i ögat jag läser ditt inlägg... Och alla vi som lever nära någon som dricker kan känna igen oss i frustration och maktlöshet. jag förstår din fråga om att bara få honom att dricka lite mindre. Jag tror bara det finns tillfälliga lösningar där som att gömma/hälla ut sprit, vakta dygnet runt, se till att han inte har pengar osv. Vill inte rekommendera något av detta då alkoholen alltid hittar nya vägar. Jag tror bara du, som du säkert redan har gjort, kan vara rak och säga att du inte vill förlora honom och uppmana att söka hjälp. Ta reda på var närmaste hjälp finns. För han behöver troligtvis proffesionellt hjälp. Sen kan du nog tyvärr inte göra mer än att finnas där när du orkar och börja ta hand om dig själv. Finns mycket stöd att få som anhörig. Ditt liv, din framtid är viktig.
Kram!

För mig är det ganska klart. Att läsa om era erfarenheter, och kunna hämta styrka ur era beskrivningar på hur ni upplever det jobbiga - som kampen mot ett beroende innebär. Helt oavsett om det är dom första jobbiga veckorna eller om det är ni som fortsätter att skriva även när det värsta lagt sig. Så oavsett om det finns ett uns av behov av självbekräftelse i att dokumentera framgång eller motgång så spelar det ingen som helst roll. Vi vet nog dom flesta av oss att anledningen att vi finns här inne är resultatet av att vi försatt oss i en svår situation, och vad kan då vara finare än att stötta varandra? Att det finns personer här som klarat av långvarig nykterhet, och ändå fortsätter skriva är ju ett tecken på att det fyller ett syfte. Att ni sedan använder er tid till att stötta oss andra som ännu inte har hittat full stabilitet i våra val är för mig ett tecken på äkta medmänsklighet. Så jag hoppas ni kommer fortsätta att skriva oavsett vilka personliga anledningar ni har. Det direkta och indirekta stöd jag fått här har hjälpt mig att finna motivation för min första nyktra tid på länge. Jag vet nu vad det innebär att utifrån min situation klara det, och jag hyser stor respekt för min prestation. Jag har en minst lika stor respekt för er! Oavsett om det är den första jobbiga veckan eller väl menade ord från er som klarat år!

Självklart måste jag göra jobbet, men kan jag få någon som helst hjälp att genomföra det, är det för mig självklart att ta emot den. Vissa får hjälp av samtal, andra piller. Jag har blivit betydligt mer ödmjuk efter att ha fått lära mig saker här inne, och jag tänker inte se mig själv som svag för att jag använder forumet som stöd. Jag tror inte att det bara finns en väg, och ensam är inte alltid stark.

Spiknyktra hälsningar från Hobbithålan!

//PP

Vilken knepig och sorglig sits du hamnat i.. Min sambo har oxå problem med alkoholen och jag har fått mycket stöd och goda råd genom att läsa här i forumet.
Nu har vi kommit till en fas där han insett att han har problem och sökt hjälp, hur det sen går får framtiden utvisa.. Att inse sitt medberoende är ett bra första steg. Jag, precis som du, har testat alla olika sätt för att få honom att sluta innan jag " gav upp" och det var väldigt befriande. Din sambo behöver troligtvis hjälp och du behöver välja ditt liv. Du frågade vad du ska görs när han druckit. Jag kom fram till att det bästa för mig var att inte göra något alls just då eftersom det ofta blir bråk och inte ger något att prata men någon som är påverkad. Så mitt tips är att göra det du tycker om då och försöka leva. Jag har gått på bio, träffat vänner, tagit långpromenader, läst böcker osv när min sambo varit full. Sen för att få ut min frustration/besvikelse så skriver jag alltid dagbok då med mina känslor. För ut måste det! Men att stå och gapa på en full människa ( ja jag har gjort det massa gånger ) fick mig bara att må ännu sämre eftersom mottagaren "inte var hemma" då.
Lycka till och ta hand om dig och barnen!!

Fullständigt brilliant inlägg Santorini! Och Fia, du kommer klara dig galant utan. Du är tillräckligt tjurskallig för att gå i mål med ditt nykterhetsprojekt (så kanske man inte kan kalla det?)
Har själv en högtidsdag i antågande om någon vecka (40), har inte känt mig direkt drickasugen inför det. Mer ältat vilken typ av tillställning jag ska ha som jag kan stå för och njuta när jag själv är nykter, och som andra dessutom har roligt på. Nivån på det hela liksom. Och ja, man får sörja det som inte kommer igen, det som inte fungerade, vältra sig i självömkan - för mig var det nog en nödvändig del för att sedan kunna släppa det och gå vidare. Kram på dig, och önskar att du njuter av din resterande semester/Victoria (som beundrar er båda ;-))

du klarar det! Forum ska vi använda så länge vi behöver det, vad är det för fel på det? En vacker dag klarar man sej ändå, det blir naturligt. Dom som går på AA-möten då? 90 möten på 90 dagar gick vår vän Camilla Kuylenstierna skrev hon i boken AnsvarsFULL. Låter det klokt? Nej men det håller en borta från alkoholen och det är vårt enda mål när vi lagt av. Och nog vet du ju vem som sa "klubben för inbördes beundran", jo en som själv inte klarar att hålla sej borta och därför inte kan se andra vara nöjda. Jag är fan i mej beundransvärd som kommit så här långt och fortsätter men jag skriver inte här för att ni ska beundra mej, aldrig nånsin, det räcker att jag själv är nöjd. Jag skriver här för att vittna om hur bra man kan må, hur bra det går bara man håller ut.

Du FÅR tycka synd om dej Fia, det kanske rent av ÄR synd om dej för att du inte får det där glaset champagne. Men nu är det så. Och tänk efter. ärligt, vad fasen skulle ETT glas göra för gott heller? Det kanske fungerar att dricka det men det kan tippa över dej åt fel håll. Det är inte värt risken.

Tyck synd om dej ett tag men sen-skärp dej Fia:) Vad fan är ett glas champagne att sukta efter? Det finns bra alternativ helt alkoholfritt. Jag köpte till nyårsafton att ta med och jag "provdrack" häromkvällen. Söhnlein Brilliant alkoholfrei sparkling står det på flaskan. Duger gott!

Ta hand om dej Fia, jag bryr mej. Och för all del, jag beundrar dej också.
Kramar

Ingen bra natt. Ångest och panik växer så att jag nästan kan ta på det. Ensam, vill inte väcka mannen (klockan är 03 här) trots att jag vet att han skulle inte misstycka utan vilja hålla om och prata. Så jag häckar här istället, samtidigt som även det ger mig mindrevärdes känslor. Är jag en "sådan där"? Som behöver forum för att kunna hålla mig på banan? Och om så är fallet, är det i så fall fel? Behöver jag "klubben för inbördes beundran"? Antagligen; För här är jag nu. Naken inför er i all min svaghet.

Så vad är det som spökar i min själ? Vad är det som river i min självkänsla? Jo, den där jävla 50-årsdagen som närmar sig med stormsteg. Jag tycker synd om mig själv som inte får fira med champagne (som jag inte ens uppskattar) för man fyller bu bara 50 en gång. Ett halvt århundrade. Så jag tänker att kanske kan jag ta ETT glas? Men även om jag skulle klara av det så skulle jag kanske se mig som en förlorare då eftersom jag gav upp för det mentala tryck som går under namnet; Tradition.

Ingen bra natt. Fia

Hade inte heller varit så sugen på besök så där i början. Men det är ju
många saker som måste ibland gå. Har tagit upp mitt läsande, läste lite när
jag var full men kom inte ihåg dagen efter vad jag läst. Nu kan jag skratta
åt det. Jag har nog slukat ett 50-tal deckare som jag är galen i. Nu är det
ju en frid att läsa för mig. Var ute med hunden kl 6 i morse kände mig så där
maniskt glad att vakna inte ha ångest.
Det är väl jättebra att du är inne på dag 4. Heja dig.
Min man har druckigt öl och vodka i jul men jag blev inte sugen för jag vet
vad innebär för mig. SVART SVART och depression. Nej det vill jag inte, just
nu känns det som jag har vunnit striden mot alkoholen. Men för den skull är
jag inte övermodig, snarare ödmjuk och tacksam. Jag har ju faktiskt fixat det
själv, ingen kan ju göra jobbet åt oss även om det hade varit bekvämt.
Jag har fallit många ggr. Men sista fallet var förödande. Ibland känner jag
att det var bra det som hände. Är skiträdd för att det skulle hända igen.
Så ansvaret hänger bara på mig.
Du ska se att du mår bättre idag.
Må bra nu
Konstnären

Skönt att det gick bra för dig på semestern, vet inte om jag hade klarat det.
Skönt tycker jag att julen är över. Men nu kommer nyår med alla raketer som du
skriver och en rädd hund som vi har. I Danmark är det förbjudet med raketer,
men vin och sprit får säljas i affärer. Märkligt.
Jag mår bra nu men jag kan känna som du att det är ju faan att man inte kan dricka
2 glas vin till en god middag. Tror jag har ältat det färdigt med mig själv.
Det går inte för min del, det skulle innebära en smäll ner i hålet igen.
När man tänker efter har jag missbrukat i över 25 år och det tog ju ett antal år
innan man blev missbrukare. Det tog även tid innan ångesten infann sig som ett brev
på posten. Så visst tar det tid att amotera av på sin kropp som Berra skrev.
Mannen har druckigt i jul, men för min del var det inte svårt att avstå. Han la ner
skiten i går och det är jag glad för, det är inte kul att se en bakfull och rödögd
man. I går pratade vi om alkohol, och jag tror och hoppas att han minskar eller lägger
ner. Vi får se.
Må så bra
Konstnären

att det skiljer mycket mellan läkare på hur de gör. Det finns ju en rapportskyldighet om läkaren bedömer att risken är stor men jag tror, utan veta säkert, att den skyldigheten inte alltid efterlevs.

Å andra sidan....om han har så kraftiga alkoholproblem så han redan åkt fast så kanske det kan bli den varning han behöver ?

gårdagen och leva i nuet är svårt i den sitsen du nu är i men.....genom att tänka på små fina saker just idag gör att vanan rotas om tänket att ta en dag i taget.
Jag har en väninna som gömde övergreppen hon fick utstå som barn i mer än 10 år in i nykterheten innan hon vågade öppna sig helt och släppa ut alla troll.

För hennes del kom vändningen i livet just då när hon slutade att skämmas för vad som hade hänt. Det är ALDRIG den utsattes fel Och det finns hjälp att få. Hon är idag min bästa vän som jag kan prata om allt med och vi har en tillit till varandra som jag aldrig upplevt till en annan människa.

I början förstod inte jag hur svårt många kvinnor haft det och det var utan tvekan en chock när jag insåg hur många och hur trasiga många var. Att gå från övergrepp, självskadebeteende, prostitution och till total underkastelse, bli trampad på, och sen orka resa sig igen fyller mig med beundran och respekt. Den livserfarenheten behöver spridas och lyftas fram för att andra också får se hur det ser ut under ytan på fiiiina Sverige.

Jag vet idag att det går att få tillit till andra och jag kan nog se att du är på god väg Nya Perspektiv för du har verktygen och du vet att använda dem. Men det tar sin lilla tid och det krävs lite jobb men det går !! Försök åk på konvent och lyssna på kvinnor som har trampat upp din stig och ta kontakt med dem, de finns därute och vill så gärna hjälpa. Det finns kvinnor som blivit smått legendariska i vår anonyma värld av beroende, en del jobbar på behandlingshem andra bara finns där för andra att söka stöd hos.

En dag i taget och skynda långsamt så kommer vi längst.

Kram !!

Tack snälla för ditt svar,Mammy Blue. Hmm ..gå. Ut på Facebook? Nej, men igår pratade jag med en vän på jobbet. Berättade att jag var rädd . Förminskade inte ner problemet som de flesta jag pratar med gör. Hon lyssnade och förstod ,fast hon är en av dom som jag har riktigt trevlga vin kvällar med (resturang besök, champage i jacuzzin, tar gärna några glas vin före och efter en personalfest, shopping luncher där vi dricker en halv flaska cava var redan vid lunch) jag berättade om min rädsla för att förstöra min relation med min son och hans flickvän. Jag skämdes så över mitt tillstånd på julafton . Ringde sonen .. Han var generad, men förstående ... Sa attt dom hade pratat om mig och utryckte oro. Trodde att jag var olycklig på nåt vis! Det är jag inte. Har bara byggt upp ett märkligt sätt att manifestera lycka. Drack inget igår . Hade ångest hela dagen . Idag ska jag resa till London, en resa där det ingår tillgång till frittvin i lounger på så väl flygplatser som på hotellet. Och jag undrar om jag kan dricka lagom fram till nyår och sen börja mitt nya liv...haha ni Hör ju?!

Vet du, jag kan inte säga att det var för att du var "för på" som jag valde att kliva åt sidan. Tvärtom så låg det helt hos mig att själv välja nivå på hur mycket jag skulle involvera mig och hos mig att inse att jag måste släppa kontrollen även här på forum. Valet är alltid mitt att gå in och läsa, skriva och kommentera här. Även jag har ibland svårt att trycka på pausknappen och det var bara det jag gjorde, tryckte på min knapp. Jag är bättre på det nu, att ibland bara läsa men lämna över till någon annan att svara.

Haha, jag tror inte alls vi bor i samma stad! Jag har aldrig ens skrivit i vilken stad jag bor och kommer heller inte att göra det här. Däremot så har jag nog bott i samma stad som du en gång i tiden men det var länge sedan. Men skulle jag någon gång se dig så skulle du såklart få en kram.

Ta hand om dig!

Skriv ner här i din egen tråd så mycket du kan om dina känslor och negativa upplevelser av att dricka, det är guld värt att kunna gå tillbaka och friska upp minnet, speciellt som man som människa gärna förtränger allt som är negativt och tråkigt. Väldigt bra att spara på sej lite ammunition som man kan slå i huvudet på stenåldershjärnan när den bråkar, hihi!

Kram!/MB

är ju det man ger barn, åldringar på hemmet, folk på sjukhus, de som ska jobba, de som ska köra något, gravida, ammande, nykterister, de som inte vill dricka etc, etc, så vi är i ett stort, gott sällskap! Must är gott, vatten - kallt! - är jättegott.

Nej vad tråkigt för din hund! Dessvärre är väl den också i gott sällskap... Sedan vi lärde känna allt fler med djur som blir nervknippen av smällare och raketer så har vi slutat med det, nöjet försvann när man började tänka på kompisens tik som hon måste droga ner i flera dagar runt nyår.

God fortsättning!
/MB

Det är som du skriver lite vanliga människor dricker, de mängder vi tål är... enorma...

Har funderat lite på det sen jag lyckades sluta. Som bilist har jag nog varit farlig många gånger när jag inte tyckt att jag druckit "så mycket" dagen före... Har också noterat en del i min bekantskapskrets som skulle kunna hålla jämna steg med mej när jag drack. Hur risigt ligger de till???

Kram!/MB

Jag kan bara berätta hur jag själv gjorde, sedan får du klura ut själv hur du vill göra.

Jag kom på förra sommaren på allvar att jag låg risigt till - jag var inte nykter en enda dag under semestern, märkte att huvudet tog stryk, det blev segt i kolan om man säger. Försökte valhänt ta mej ur det elände som tagit mej tjugofem år att bygga upp, men kom på att det inte var så lätt.

Efter några månader googlade jag mej hit till Alkoholhjälpen. Skrev och läste, läste och grubblade. Gick kräftgång, två steg fram, ett bak, tre fram, fem bak...

Efter sambons födelsedag i december hade vi mängder med öl, vin och sprit hemma. Full som ett ägg med världens ångest bestämde jag mej. Jag lade ut en status på facebook där jag talade om precis som det var - jag är alkoholist. Fem minuter senare hade jag femton kommentarer och ett telefonsamtal från en kompis...

Har fått ett fantastiskt stöd!

I mitt fall har jag en sambo som har gjort mej sällskap i utförsbacken, min hastighet ökade de sista två åren, han har en bit kvar till sin botten, men han har ställt upp så gott han kan - han köper t.ex inte hem mer än han tänkt dricka samma kväll, och han sitter ute hos sina älskade trummor och dricker.

Det blev lite mycket, men kontentan är nog att man inte har så mycket att förlora på att vara öppen med sin sjukdom mer än möjligheten att kunna fortsätta dricka då...
Kram!/MB

Vårt besök har precis gått till gäststugan och dagen har gått förhållandevis bra. Självklart är man inte riktigt samma människa som när man dricker men förhoppningsvis är mycket till det bättre vad gäller kommentarer och beteenden. Kändes stundtals lite stelt och segt. Vad som slog mig är hur förtvivlat "lite" alkohol normala människor dricker. Totalkonsumtionen för hela dagen för fyra vuxna (mig inkluderat som ingenting drack) blev 1 flaska skumpa, en flaska rödvin och en halv öl. Det är vad jag ensam brukar dra i mig på en eftermiddag........

Ska snart läsa några kapitel i en bra bok. Det brukar aldrig hända de dagar jag dricker för då tuppar jag mer eller mindre av när det börjar närma sig läggdags. Ska bli skönt att vakna till en morgon helt nykter och kunna möta mina gäster med frukost utan att rekapitulera om och om igen hur mycket jag drack, vad jag sa och gjorde etc...

Vi hörs mina vänner
Tjalle

PS. Dag 4 imorgon. En dag som jag hoppas lova mig själv att inte dricka.

Hej
Läste just ditt inlägg om återfall. Välkommen tillbaka. En dag i taget- det är ju det ända vi har! Jag känner igen mig då jag själv tog ett helt jäkla meningslöst återfall på julafton efter att ha varit nykter i 3 1/2 år.. Men precis som du kände upplevde jag det också, att fyllan var helt fördjävlig. Och för att inte tala om dagen efter:-( Jag drack mig inte särskilt mycket och det var bara min mamma och man som märkte att det var någonting som inte stämde.
Det jag försöker lägga fokus på nu är att vara Helt ärlig och våga be om hjälp och våga vara ledsen. Mitt bagage är tungt och jag Orkar inte släpa runt på det någonting mer! Jag hoppas att få följa din resa.
Stor kram till dig

Hoppas dagen gått bra med besök och förkylning. Kanske bra med besöket som avledning, få tiden att gå? Det är nog många som känner som du nu, att det blir skönt när helgerna är avklarade och livet blir som vanligt igen, men bra gjort att bryta drickandet nu, när du kände att det gick överstyr och ta tag i det nu, trots helgdagar och besök. Det kommer ju att kännas lite bättre för varje dag, men det vet du ju redan :-)
/m