skrev Pellepennan i Vill sluta nu!

Ok, var kanske inte så farligt, men nu är det städat och klart. Hade nog en rejäl dipp i humöret i går. Dom kommer fortfarande, humörsvängningarna, men kanske trots allt lite mera sällan? Men rycket gjorde gott! Snodde för övrigt inte granen utan köpte den. Var många år sen sist, men jag tycker fortfarande att en riktig julgran ska huggas i skogen :-) Kanske skulle ta och köpa lite granskog i grannskapet....

Idag känns det i alla fall mycket bättre. Var uppe tidigt och gjorde risgrynsgröt till barnen innan skolan. Ibland krävs det inte mer än så för att försätta alla i bra stämning. Visst är det konstigt?! bara lite gröt, kanel och socker. Några tända ljus och mandariner. Så blir en vanlig morgon lite bättre. Ungarna blir glada och känner att pappa är med och bryr sig.

Undrar mycket hur lång tid det tar tills energin återvänder. Ja det är kanske svårt att säga även för er som har kommit längre i livet utan drickat. Kanske är det så att en positiv utveckling av energin smyger sig på, ungefär som beroendet smög sig på. Jag hoppas dock på en lite snabbare process! Känner att jag har behov av lite belöning - Och konstigt vore det väl annars - hela hjärnan är ju fortsatt ute efter belöning.

Lite virriga morgonhälsningar till alla kämpar!


skrev m-m i Ett år senare...

har jag varit hos en psykolog, för ett första samtal. En man, specialiserad på beroendetillstånd av olika former, med lång erfarenhet. Jag visste vem han var sedan tidigare, vilket gjorde att jag inte var helt dönervös innan. Det är inte så enkelt, när man är kontrollfreak att bara sätta sig hos någon och prata om det jobbigaste, mest skamfyllda och skuldbelagda man kan tänka sig. Eller hur?

Samtalet kändes bra. Jag fick bekräftelse på att mina tankar och strategier fungerar och är konstruktiva och jag fick nya saker att tänka på. Bl.a att fundera mera över vad jag hade/har för positiva effekter av alkoholen. Nu fokuserar jag ju i stort sett bara på alkoholens negativa sidor, det är ju gärna så man gör när man vill övertyga sig själv om att man har fattat ett klokt beslut, och vill fortsätta att motivera sig till att hålla sig till det. Vitsen med att tänka efter vad vinet haft för fördelar för mig handlar om att fundera över vad jag kan ersätta det med - som han sa, om man ska ersätta de positiva effekter jag haft av vinet med en påse godis, då blir det lite fattigt... Eller ersätta... egentligen handlar det väl om det som Santorini skrev i ett inlägg tidigare, lära känna sig själv, och bli vän med sig själv, och att hitta en inre egen ro istället för alkoholbetingad. Men tanken jag fick med mig var just att man inte kan blunda för vad de positiva sakerna med vinet varit, att visa upp alla korten på bordet för att kunna gå vidare på ett ärligt och hållbart sätt.

Jag har tänkt mycket (såklart...) under kvällen och de positiva saker jag tänker att jag har haft med vinet är:
1. Flykt, att komma undan tankar och krav, och omgivning en stund
2. Social faktor - typ träffas och ta ett glas vin. Inte lika hippt och träffas över en Cola en fredagskväll
3. Helg-, ledighets- och belöningsmarkör. Jag vill INTE dricka bubbelvatten i vanliga dricksglas när jag dukar fint och lagar god mat. Den delen är numera inte något större problem. Jag dricker alkoholfri cider i vinglas, alkoholfri öl, tonic water med citron mm på helgen och det känns helt ok, riktigt bra faktiskt. Till julfesten på fredag tänker jag ta med mig egna öl, ingefärsöl och cider. Vill inte dricka julmust och bubbelvatten hela kvällen.

De två första punkterna behöver jag jobba mer med. Men hopplöshetskänslan jag känt under ett par veckor känns iaf mindre nu, och det känns skönt. Igår dök det upp tankar om att det kanske ändå inte skulle vara så farligt om jag drack något glas vin under semesterresan nästa vecka, eller till nyår. Så känns det inte inte idag. Alla såna tankar försvann under någon mening som jag fick till mig som innehöll ordet självbedrägeri. Jag minns inte exakt ordalydelsen i meningen men det ordet brände sig fast. Fast det hade jag kunnat få till mig här också av er, kloka forumvänner :)

Nu är det dags att sova. Godnatt därute i decembermörkret.


skrev m-m i Jag är Spes

Tack för dina ord, Spes. Ja, om du ,läste tråden fick du svar på några av frågorna. Jag började nog på allvar tänka att det var dags att göra något åt alkoholen för sådär 3 år sedan. Gjort några halvhjärtade försök och ändrat beteende, dvs försökt att hålla mig till flaskvin istället för box och endast på helgerna, men det har gått sådär. Dvs inte alls bra, mer än korta perioder. Förra hösten hittade jag forumet och gjorde ett första allvarligt försök att hålla uppe helt, som höll ett kort tag och sen tillbaka till gamla vanor igen. Nu går det riktigt bra, men första veckorna (ffa fredagarna) var mkt jobbiga. Jag hade bra stöd av min man och det har hjälpt mig, liksom forumet. Plus att jag verkligen VILLE ha en förändring den här gången.

Har idag varit hos en psykolog och pratat kring detta - fortsätter om det i min egen tråd. Men om jag får ge dig ett oombett råd, så tror jag att du behöver hitta någon att prata med både om alkoholen och din relation, som verkar destruktiv. Kanske någon du har förtroende för privat, eller någon professionell person att prata med. Det är tufft att jobba ensam...

Och vad gäller suget efter alkohol så blir det mindre med tiden, den första tiden är svårast.
Kram m


skrev lilleskutt i Dag 3 som alkoholfri - hur ska jag kunna hjälpa honom, och vill jag det?

Jag känner starkt för din situation och önskar av hela mitt hjärta att du snart ska få fred. Att du inom en mycket snar framtid ska var fri från det helvete du lever i.
Det är bara en tidsfråga innan du tar dig därifrån, du har styrka och huvud att klara det och att du är på väg råder ingen tvekan om.

Jag tycker att det är jättebra att du ska börja bjuda hem kompis och syster till dig ibland. Det ger en signal till honom och även till dig själv att du har rätt att leva ett normalt liv och att det är hans problem om han gör bort sig. Det kan också vara bra, hur jobbigt det än kan kännas för dig, att din syster och andra som står dig nära får se hur han spårar ur. Det ger dem större förståelse för din situation och kanske inser de att du lever i en potentiell fara.

Det är viktigt för din säkerhet att så många som möjligt känner till hur du har det.
Kanske kan du och din syster ha ett kodord som du enbart använder vid fara så att du kan kalla på hjälp utan att han förstår det.

Tänk inte nu att jag har missuppfattat situationen eller att du har överdrivit. Allt,precis allt ,i din text, det du skriver nu och det du har skrivit tidigare, indikerar att du lever med en tickande bomb. Du har blivit så van vid ljudet att du inte hör det taktfasta tickandet i bakgrunden men jag lovar att det hörs genom datorn när jag läser dina texter Yogi.

Du är så nära nu, så nära att ta dig ur din situation och det är bra. Jättebra! MEN var försiktig så du inte signalerar detta till din sambo, vad du än gör. Håll i stället huvudet kallt är mitt råd.

Hur arg du än blir, försök att inte tala om att du är på väg bort, det kan sluta illa.

Jag vill inte skrämma dig, och menar inte att det är så i ditt fall, men tror du att de kvinnor/tjejer som har mist livet ( direkt eller indirekt) pga våldsamma relationer förstod den fara de befann sig i ?

Snälla, hur dumt och överdrivet du än tycker att det jag skriver är, vidtag några försiktighetsåtgärder, ha en flyktplan klar och be någon att ringa med ojämna mellanrum för att höra hur du mår. Du tror inte att du ska krocka när du tar bilen men du använder ändå säkerhetsbälte. Gör det hemma också!

Massor med styrke och befrielsekramar! / lilleskutt ( Och tack för allt stöd, det är värt massor! )


skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Har lagt mig- är så jävla irriterad och förbannad på att ännu en kväll vara osynlig och inte värd att prata med. Jag frågade vad det är för slags lek/spel han leker/spelar.... Som vanligt inget svar!
Fy vad jag är less.... Men snart kommer jag att slita mig loss och vandra mot ljuset.
Kram


skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!

När jag går till jobbet, vilket tar ca en halvtimme, hinner jag tänka ganska mycket. Jag går hem också. Och så simmar jag några gånger i veckan. Då är jag också ensam med med själv. Man blir tvungen att bli vän med sej själv då. Tankar kommer,ibland jobbiga om det som varit. Man kan inte bestämma vilka tankar som dyker upp men man kan bestämma sej för att slå bort dom tråkiga. Aktivt tänka på nåt annat, nåt positivt. Det som slog mej idag är just det att utan alkoholen som slipade kanterna så är jag tvungen att leva med mej själv och alla känslor avskalade. DET var grejen med att dricka på det sätt jag gjorde, som vi missbrukare dricker på. Vi dricker ju inte för att det är gott med vin till maten. Nej det var just känslan av att få gå in i dimman, att slippa ifrån en stund. Sen kom verkligheten neddimpande med ångest och skam. Men t.o.m. det kunde dämpas ett tag med mera vin. Nu har jag ingen sån tillflyktsort. Nu är jag tvungen att ta itu med alla tankar, på gott och ont. Det var Sommar12 som beskrev att hon saknar sin bästa vän som aldrig svek eller dömde, nåt sånt. Det kan jag inte hålla med om men jag förstår precis vad hon menar.

Jag saknar absolut inte vinet, har ingen längtan att gå tillbaka, det är inte det. Men ibland när det är jäktigt, rörigt, jobbigt, då minns jag känslan, tanken på att korka upp när jag kommer hem. Koppla bort en stund. Eller för all del när det är trevligt, för att förstärka känslan.

Det tar sin tid att lära sej leva avskalad utan skydd, utan skal, när man varit van att dämpa och linda in med alkohol. Men det är en fantastisk möjlighet till utveckling. Det som sopats under mattan måste fram nu. Mattan är borta. Därför ställs också förhållandet till partnern på sin spets. Han har inte ändrat nåt. Det är jag som förändrats. Vågar se verkligheten som jag kanske inte är så nöjd med. Vågar börja ställa andra krav. Medan jag drack kände jag mej inte värdig att kräva nåt. Jag var bara glad att kunna dricka ostört, gå in i mej själv. Skämmas sen men fortsätta ändå. Krav på nån annan kunde jag inte ställa när mitt självförtroende var noll. När jag kände mej värdelös.

Här på forumet insåg jag att jag är bland en massa smarta, underbara människor men med samma problem som jag. Det var en stor lättnad och hjälpte mej att bli nykter.

Jag kan säga att maken också är glad åt min förändring trots att jag ställer andra krav nu. Han jobbar på att ändra på sej också för att passa. Det är alla gånger värt mödan. Jag gillar att leva utan skyddsnät nu men jag mins känslan och jag vet varför jag drack. Nu lever jag med alla sinnen, på gott och ont. Mest gott, faktiskt! Jag tänker aldrig mer dricka alkohol, det är mitt fasta beslut. No matter what.


skrev Adde i Finna kärleken i sitt nya liv

många ensamma alkisar som letar så borde det finnas nåt ställe att träffas på förutom AA's landsmöten och konvent :-))

Jag är ju också singel numera men har inte haft bråttom ut på marknaden, jag litar på att jag får det jag förtjänar när jag är mogen för det. Men visst tusan saknar jag närhet och ömsesidig omtänksamhet framförallt nu när den jobbigaste helgen någonsin för ensamma står för dörren.

Kramomer ni som letar ♥


skrev Adde i Nu får det vara nog!

är det nödvändigt att dricka folköl ?? Eller sprit överhuvudtaget ?

Det är ju alkoholen som gjort att du åkte fast för rattfylla och då är väl ide'n jättebra att överväga din livssituation ? Om du vill ha tillbaka ditt körkort efter straffet så får du gå på provtagning (som du får betala själv) och då är det ju inte så dumt om du lagt dig till med en nykter livsstil.


skrev Getagrip i Underbart var kort igår

Drack vin idag. Fick nog av jul rushen på stan och gick t systemet och köpte en flaska rött. Vet det låter patetiskt. Jag som hållit upp ca 10 dagar..men men imorgon ska jag inte dricka alkohol hoppas jag..har ju känts så bra till och från en tid utan brev giftet..tillbaka till ruta ett../ta hand om er


skrev Yogi i lämna någon som tar behandling

ändå bidra med mina tankar. Som sagt, det är ju alltid lättare att ge råd till andra som man inte klarar att leva upp till själv... ;)
Jag är ju på många sätt i liknande situation som du, och mitt mål är att komma dit du är idag. Jag beundrar din resa och att du har kommit så långt! Verkligen superbra kämpat av dig, även om jag förstår att det fortfarande är mycket kvar att jobba med. Resan är inte över för dig.

Nu har du klarat att skapa ett liv för dig och dottern, och det är helt underbart och måste kännas tryggt för din dotter. Du har fortfarande kvar ditt medberoende i form av att du känner och tar ansvar för "din alkis". Du har gjort helt rätt som har berättat hur du mår och känner. Om det är så att han känner något slags ansvar för det så tänker jag att det är ett tecken på att han kommit en bit på väg att få insikt i hur hans beteende har påverkat omgivningen, nära och kära och framför allt dig! Och det är i så fall bra för honom. Han är också på rätt ställe, där han kan få hjälp att hantera de känslor av skuld/ansvar som dyker upp. Han har människor omkring sig som jobbar med detta. Om han hade varit hemma hade detta säkert varit ännu en ursäkt att ta till flaskan, men nu kan han få annan hjälp. Jag tror att en del i hans tillfrisknande handlar om att få full insikt om att hans problematik inte bara drabbar honom själv, utan även älskade personer som finns i hans närhet.

Så fantastiskt bra att hans anhöriga är intresserade av att stötta honom genom anhörigutbildning. Då har han ett nätverk av människor runt sig som bryr sig och det är bra för dig! Precis som du säger så avlastar det dig en hel del. Känn dig trygg med att han inte är ensam. Lita på att andra kan stötta. Ansvaret är han ensam om. Du kan inte ta det ifrån honom även om det strider mot hela din person just nu. Och det här vet du ju. Precis som du säger så är det dina egna känslor som är ditt ansvar och som du måste jobba med, och ingenting blir ju bättre av att blanda in honom, eller hur?

Jag är egentligen den siste som borde säga dig allt detta eftersom jag har samma bekymmer som du, men kanske är det därför just vi här på forumet är precis de rätta att säga det :) Ingen av oss dömer dig! Försök att inte göra det du heller! Var snäll mot dig själv, både du och din älskade unge förtjänar det! :)

Varm styrkekram


skrev kaeru i Finna kärleken i sitt nya liv

Hej..Hur länge har du varit nykter? Jag har försökt att finna Chattforum och liknande under en lång tid men inte lyckats särskilt bra..Så om du finner något så får du gärna tipsa mig.Det jag har hittat är en sida som är på engelska och heter "Sober Dating" en på Svenska som heter nyktradejten,men den har jag misslyckats med registreringen på..Vet inte vad jag gör för fel.Jag har i alla fall inte fått napp än.Är du kvinna eller man? Hälsningar Kaeru


skrev kaeru i För sent...

Inte så kul för alla berörda.Känner sympati och medlidande med dig och din familj..Kram


skrev kaeru i Försöka med kontrollerat drickande efter 1.5 års uppehåll?

Tjena Peter och alla andra.
Socialt drickande är när en hög människor efter en stund höjer sina röster och helt plötsligt nästan sitter och skriker till varandra..Så brukar det oftast gå till.Livligt kanske är ett annat ord.Förhoppningsvis så stoppar det vid det,men förmodligen inte.Har man en gång i livet kommit till klarhet och hållit upp i 1,5 år så är nog sk socialt drickande kört..Du är alkis och kommer att så vara livet ut.Jag är alkis och kommer så vara livet ut.Jag är stolt alkis som vågar stå för det.Jag skiter i vad andra tycker det får stå för dom.Jag vet att jag aldrig mer någonsin i livet kommer att kunna hantera alkohol och jag har accepterat det.Gör det du med,det är bäst så.Se det som en allergi.Men framförallt acceptera att du är den du är.Alkis...


skrev Pellepennan i Vill sluta nu!

Nu blev jag just lite stressad och den här gången hade det faktiskt inte med drickat att göra Det handlade om något - som i och för sig för mig, i likheten med alkohol, ger mig en känsla av bitter-sweetness - nämligen Julen!

Jo just det Pellepennan, den står för dörren, och här sitter du i din skitiga opyntade otrevliga hobbithåla, och har kanske inte tänkt göra något annat i december än att sitta och tänka på nykterheten? (blev just avis på Fia som just nu kanske har sand mellan tårna Grrrrr)Det räcker inte riktigt att bara ducka och vänta in nyårsdagen. Allt det jobbiga som inte nu har runnit av efter fem veckor får jag nog helt enkelt acceptera att jag får dras med framöver ett tag - eventuellt i avklingande omfattning.

Men nu är det läge att starta och feja upp, göra det lite hemtrevligt, ordna mat och dryck och klappar till barnen. Om jag har klarat mig i fem veckor så borde väl i rimlighetens namn omgivningen få se NÅGON frukt och NÅGOT positivt även på ytan. Jovisst det är ok att tänka på det egna välbefinnandet, men det som sker inuti ser man inte på ytan, och då kanske man ska försöka göra så att andra kanske fattar att Pellepennan just nu inte är på dekis...

Igår fick jag verkligt värdefull feedback här i min tråd, och inte minst även i Buzzz´s. Tack för det! Ni är goa gubbar!

Här ska i alla fall jobbas och levereras idag. Tror jag börjar med att gå ut och sno en gran, det är nog lagom jobbigt...

Ta vara på er


skrev Spes i Ett år senare...

och jag måste säga att i mina drömmar är jag där du är nu, och jag
ska dit......
Du har visat på en styrka att det går. Jag känner igen mig i så mycket
även om mina vita perioder inte är att skryta med.
Du har givit mig kraft och inspiration och jag känner att jag rör
mig mer och mer mot ett vettigt beslut.
Spes


skrev Spes i Nu får det vara nog!

Jag kanske inte är rätt person att komma med följande kommentar men
kan inte låta bli ändå: Passa dig för folkölen.
Lycka till med samtalet!


skrev Spes i Jag är Spes

Tack för ditt inlägg. Jag får som du skriver hämta min styrka hos forumfamiljen. Känns ju lite deppigt förstås att man inte har det där stödet ifrån mannen. Ditt inlägg fick mig dock att le väldigt mycket. En scen kom över mig då jag ger tummen upp till chefen och säger "Dag 1 i dag, duktigt va?" Haahahah Han skulle antagligen tro att jag blivit helt galen.

Hur länge har du varit nykter m-m? Har du några knep? Hur lång var startsträckan? Har du haft återfall? Känn inget tvång att svara. Jag har följt dina inlägg men det kanske är dags att läsa din tråd.

Ha en bra dag!


skrev m-m i Nu får det vara nog!

Hoppas att ditt samtal blir bra, och att det kan hjälpa dig på vägen till en förändring. Lycka till!
/m


skrev wap004 i Nu får det vara nog!

Hej Igen! Idag ska jag träffa en psykolog o imorgon ska jag på något som heter Sagmit.Skammen o skulden är så hemsk o just nu jobbar jag o sover,orkar inte träffa folk fast det har gått 1 månad sedan rattfyllan!Jag är så nervös för vad straffet blir o jag vill inte sitta i fängelse!! Drack inget dom 3 första veckorna efter rattfyllan men drack 2 folköl härom kvällen.Känner inget behov att dricka mera än så.är det någon som vet gången för rattfylleri? hur länge ska jag vänta på Rättegången m.m?


skrev lilleskutt i Mitt nya år

för att du delar med dig av dina enorma visdom och gör det med sådan värme och engagemang! Tråkigt att tänka på att du har varit drabbad helt sedan barndomen, glädjande att se att det går att lära om och lära sig att må bra i situationen trots allt. Hoppas att ni får en Toppenjul!


skrev mulletant i Filosofiska rummet

att du tittar in! Jag var också här i går kväll men lämnade inget spår då.
Det går att bli fri, skriver du! Ja - det stämmer.
Jag skriver allt oftare (fast jag skriver mer sällan:) MAN KAN FÖRÄNDRA SITT LIV!
Så är det. Ta hand om er och ha en vit jul! Kram från / mt


skrev mulletant i Mitt nya år

klistrade in Carinas Bångs länk http://medberoendeinfo.blogspot.com/ i en tråd tänkte jag att alkoholen aldrig har känt som ett bekymmer i vårt hem på julafton. Mullegubben har inte förstört några helger eller familjefester - säkert en anledning till att en del av familjen fortfarande inte förstår (inte vill förstå - och behöver inte heller) hur det var. Hans alltmer labila sinnesstämning, desperation och konkreta självmordshot samt några enstaka utbrott mot saker; en pall, en radio och kanske något mer - sådant skedde när vi var ensamma.

De svåra julaftnarna - det var nog två... var det första året, 2010, efter att jag gick och kom tillbaka i början av december. Insikten att han skulle fira jul i ett sällskap och inte "få" dricka infann sig på julaftonens eftermiddag och det var inte så trivsamt mellan oss just då. Den andra julen, 2011, fanns också en viss laddning. Även de vuxna vi firat med var (lätt med dock) besvärade över vad som skulle serveras... Detta var "de vita knogarnas tid" ser och förstår jag idag.

Däremot kunde jag själv skriva en berättelse om hur det var att vara barn på julafton med en alltmer onykter far. Det har jag "alltid" vetat men det stod glasklart när jag såg barns berättelse i kampanjen Vit jul Min barndomsberättelse kunde vara där.

Utsätt inte era barn - utsätt inget barn för en sådan jul! / mt