Senaste kommentarerna i forumet

I det du skriver, och jag är just nu faktiskt ganska positiv till att det ska bli bättre. Skönt att höra att du har ett bra fokus, och fokus har jag just nu med. Naturligtvis är det nog så att man måste vara observant och försiktig med kaxighet när det känns lite lättare.
Priset för kortsiktig belöning med alkohol är för mig just nu skyhögt. Och jag vill faktiskt inte inte ens just nu för den delen.
Har senaste veckan naturligtvis tänkt på alkohol, men inte direkt att jag vill dricka den.

Hellre vakna upp klockan fyra imorgon bitti och höra en vinterstorm dåna över havet, än att det dånar i huvudet.

Ha en bra kväll!

//PP

du verkar ha samma situation som jag. Min man har faktiskt dragit ner sin konsumtion betydligt. Jag har varit både arg och besviken nä han dricker för mycket men nu har jag kommit till nån sorts kompromiss. Jag accepterar att han drar i sej för mycket ibland. Han somnar tidigt och jag pysslar med mitt. Köpte en bekväm säng till gästrummet så nu går jag dit och lägger mej eftersom han snarkar när han druckit för mycket. Ibland går han dit. Visst är det trist, det medges, men jag kan inte sluta åt honom. Bara hoppas att mitt goda exempel ska få honom att se fördelarna. Jag slog också i botten och måste verkligen sluta, kan aldrig dricka igen det vet jag. Två glas räcker inte så ingen idé att ens tänka på det. Nån gång kan jag känna ett litet sug men det är okej. Det går om. Man får inte glömma var man kommer ifrån bara eller bli för kaxig som du säger. God vit jul önskar jag dej och er andra!

Godkväll i stugan
För mig tog det nästan en månad innan min energi kom tillbaka. Mycket humörsvängningar
och känslor som fortfarande poppar upp trots drygt 3 månader för mig. Så det är nog
olika. Man måste läka på något sätt både kroppsligen och själsligt. Dom här tre månaderna
har varit som en berg och dalbana, men nu är det mest upp. Hoppas inte du går på det där
med att hjärnan vill ha belöning. Visst vill den det men för mig vore det katastrof.
Erkänner att jag känner mig lite tråkig i bland har blivit så himla ordentlig, ordning
och reda städa på fredag. Skämt åsido livet är väl inte roligt ibland. Man får försöka
ta det oxså. Ibland gnager det till i alkoholtarmen.
Ingen alkohol för mig i kväll
Ha det bra
Konstnären

Hej!
Vad härligt att du låtit bli att dricka i tre månader! Det är lång tid och inte så lätt. Men det blir kanske lättare efter några veckor. Jag har inte hållit uppe så länge på flera år, så jag vet inte. Men jag tänker komma ifrån det här beroendet nu. Jag får ta hand om mig själv, så får maken göra detsamma. Jag ska inte trugas att ta bara ett glas för då är det snart många fler.

I kväll ska jag se på TV. utan att somna innan Downton Abbey börjar.

Ha en bra kväll önskar lilla Anna

Jag vill just nu bara skriva att vi är säkert många här som har läst din berättelse och djupt berörda. Det är säkert också så att vi gärna vill fundera ett tag på det vi vill skriva till dig. Dina problem är så komplexa att det kräver lite eftertanke.

Du är sedd av forumet...

May the Force be with You

Verkar som du har bestämt dig och det är ju jättebra.
Min man dricker oxså för mycket i perioder och just nu
är en sådan. Han inser själv att det gått för långt och
har planer att lägga ner efter nyår. Jag kan inte bestämma
åt honom. Men jag tycker inte det är kul nu ser man ju
verkligen hur man för ändras av alkohol. Vi har varit väldigt
aktiva ihop vad gäller alkohol. Men han blir aldrig elak, mer
sentimental men jag var likadan. Drygt 3 månader har jag varit
vit var helt enkelt tvungen då jag slog rejält i botten och
det var ingen rolig historia. Nu bekommer det mig inte så mycket
att se en vinbox. Är bara glad att vakna utan ångest. Har inte
varit lätt många ggr. när rösten har viskat att nu när du varit
såå duktig kan du unna dig ett glas eller två. Men jag går inte
på det just nu. Två glas skulle aldrig räcka för mig.
Jag känner en ny trygghet nu men jag ska aldrig bli kaxig.
Jag dricker mycket te oxså. Gott tycker jag.
Ha en skön kväll
Konstnären
I kväll ingen alkohol för mig

Har inte kommit in här på forumet på flera dagar. Men nu gick det fick
hitta på ett nytt lösenord, är inte så haj på min dator.
Man blir helt ställd när man inte kan skriva av sig några rader för det
är ju det som hjälpt mig så mycket.
Mulen och gråtrist dag och snart knackar julen på dörren, är inte så
mycket för julen så det blir lugnt. Har handlat hem julmust i massor för
något måste man ju dricka. Första julen på årtionden som blir alkoholfri
för mig. På tisdag har jag varit nykter 3 månader och 2 veckor. Tror knappt
det är sant men det är det ju.
Jag får göra som Berra skrev servera min julmust i fint glas.
Allt har förändrats sedan jag slutade dricka det går bättre och bättre. Så
fort tanken på alkohol kommer tänker jag om och det fungerar.
Idag ingen alkohol för mig
Konstnären

Andra dagen utan vin och jag känner mig så glad för mitt beslut. Jag har druckit ganska mycket vin varje kväll de senaste åren. Det håller ju inte! Tänk så mycket tid jag hade kunnat använda till bra saker istället för att ha ont i huvudet. Man blir slö och passiv av att vara bakis. Jag är trött på att inte orka som jag vill. Sedan har jag skyllt på förkylning mm. för att mörka. Jag tror inte att någon vet om hur mycket jag har druckit. Nej, jag tycker verkligen inte om mig själv längre. Julen blir kanske en prövning. Men jag har nått vägs ende nu.

I januari måste jag se till att jag har någon aktivitet på kvällen så att jag inte ramlar dit igen. Kanske någon form av motion. Min man dricker också ganska mycket. Det kommer nog att bli det svåraste. Han vill ju gärna ha sällskap med ett glas vin. Där får jag stå på mig. Jag får träna på att säga nej tack!

Nu är huset städat, granen på plats och den mesta maten inhandlad. Nu vore det ju läge att sitta ned, njuta och ta en liten glögg. Men icke! Det får bli en kopp te. Jag ska börja prova alla möjliga sorters te. Det får bli min ersättning för vin.

som är i krokarna hela tiden. Ett par dagar efter förra helgens urartning tänkte jag aldrig mer (som vanligt). Är fortfarande inte helt igång, har ångest, huvudvärk och är trött hela tiden. Kudden och lakan är inte våta av svett när jag vaknar mitt i natten längre, som de var de första dagarna.
Jag vet att jag kan hålla mig ifrån att dricka längre perioder. Sen kommer jag till en dag då min hjärna fintar mig med tankar som, det kommer gå bra, ett par öl bara... Så är det kört igen.
En natt när jag vaknade i en svettpöl försökte jag komma på hur det kändes för mig då, det var så här:
Det kändes som en stridsvagn stod på mitt bröst, pressade mig neråt, djupare och djupare i leran. I skallen snurrade mina tankar runt som instängda getingar i en tornade. Jag vet att om jag druckit hade stridsvagnen backat undan och getingarna hade släppts fria. Men de hade inte försvunnint långt bort... beredda på nästa rond, vilket inte jag är. Den jävla stridsvagnen ser jag överrallt i form av barer, systembolag, någon som dricker på TV mm.
Jag vet att jag alltid kommer behöva kämpa mot den, 50 ton mot mina 85 kg är ingen jämn match. Jag hoppas att jag kan förvandla den till en leksaksstridsvagn i framtiden och hantera den...

året hittade jag en massa knepiga besvär från kroppen som jag sprang till läkare för. I samtliga fall var det helt enkelt ålderssymptom som jag tidigare, under den aktiva tiden, inte alls noterat. Min kropp hade ju haft betydligt allvarligare saker att ta hand om. Efter flera år så hittade jag/vi, av en ren händelse, en "yrkesskada" från drickandet. En skada som jag utan tvekan druckit mig till men som inte är direkt akut men som kan leda till andra sjukdomar.

Jag kände mig yr och konstig ibland och var rädd för att jag supit sönder så mycket i skallen så jag påskyndat demensen. Eftersom min mor dog i Alzheimers så förstärktes rädslan och jag tjatade till mig ett antal undersökningar och fann att jag var i högsta grad normal i skallen med.

Jag är så förundrad över kroppens förmåga att läka och handskas med allt skit som stoppas in i den och jag är glad för att alkohol är den enda drog jag befattat mig med. Efter 24 timmar är alkoholen ute ur kroppen och sen är det "bara" psyket som ska rensas.

Idag ska jag inte dricka.

väl en revisor till företaget ? Hen har en skyldighet enl lag att kolla upp och hjälpa till. Gå (helst personligen)till revisorn eller ring skatteverket som har blivit väldigt serviceminded och kan hjälpa till att reda ut saker och ting så DU inte blir drabbad. !! Du får inte se det som du saboterar något utan DU gör det för DIN egen skull.

Och du !! Du har en möjlighet att dra nu på direkten om du kollar med kvinnojouren, Stadsmissionen, kyrkan, socialen....du är inte ensam ! Och du överdriver inte !

Kom på en sak till jag glömde:

Även jag har känt lite ont här och var under tiden som gått. Fått ont i benen och leder rygg.
Ja, jag menar lite mer än vanligt. Det kanske inte har med kisspölar att göra, kanske har det med
inflammationer och andra irritationer som blir tydligare när "dimman lagt sig" och man ger sig tid att
känna efter. Vet naturligtvis inte - det kan säkert en riktig medicinare svara på. Tyvärr har vi ingen här
som vill ge sig till känna, kanske någon som jobbar och är involverade i alkoholavvänjning kan lägga upp en samlad
bank med medicinska erfarenheter? Kanske något vi kan önska oss i Julklapp från Alkoholhjälpen?

Som en en egen flik som "litteraturtips" med med medicin. Är ju en återkommande fråga hos många skulle jag tro.
Så om det är någon administratör som läser här inne till och från så kanske dom kan tänka sig att ta en funderare?

Annars får vi helt enkelt försöka hjälpa varandra, så att säga "lekmän" emellan. Och då skulle jag rekommendera
några voltaren istället för rödtjut. Ta dubbla så hjälper dom lite mot ont (om magen pallar) och så tar dom ju
lite inflammation med - om du nu har sådan.

Har själv en misstanke om att rödvin - massproducerad lådvin - innehåller en del skit...
Svaveldioxid och annat jox i mängder - och min livliga fantasi säger att det kan sätta sig i muskler och leder.

Mycket väl menat råd från "ickedoktorn" eller hur?

och reflektioner. Känner lite att "hjälp, vad har jag dragit igång? Sååå farligt är det väl ändå inte, jag har nog överdrivit och gett er en missvisande bild..." Har läst igenom mina egna inlägg flera ggr och hittar ingenting som inte är sant. Men blir ändå förskräckt när jag ser hur allvarligt ni tycker att det är. Jag kan inte riktigt ta in det, men jag vet ju att ni reagerar på samma sätt som jag själv skulle göra om det handlade om någon annan. Adde, jag vet att hans fusk även kan drabba mig som delaktig i företaget och jag har bara att försöka lita på att jag blir trodd. Jag vet inte hur jag ska gå till väga med det och när.

Lilleskutt, jag har läst det du skrivit både här och i din egen tråd. Det gör mig ont att du har behövt gå igenom allt detta och jag ser att det finns stora likheter med detta. Jag har också i mitt förra förhållande varit med om liknande om än inte lika allvarligt som ditt, med en alkoholist som var mycket äldre än jag och med en sjuklig svartsjuka. Förstår att jag har lite att jobba med med mig själv när allt detta är över...

Jag ser inte möjligheten att lämna nu. Vet inte hur det skulle gå till. Vart ska jag ta vägen mitt i julen? Han är ju alltid hemma och jag kan inte göra något utan att han märker det. Med min plan så hinner jag förbereda mig lite i alla fall... Men jag vacklar lite känner jag. Han kommer att dricka idag, det vet jag. Orkar inte bry mig längre. Han sa igår att han tycker att jag blivit känslokall och att han inte är viktig längre. Han har förmodligen rätt i det och tydligen märker han på mig att jag är annorlunda trots att jag försöker vara som vanligt. Det gör mig osäker.

Nähä, inte än hos mig i alla fall. Finns en "liten" fixlista att sätta tänderna i under helgen. Men kanske är det Julefrid som sprider sig här på forumet? Jag hoppas att det inte är glöggångorna :-) Många är så flitiga att skriva, men det är ju bråda tider nu.... Fia exempelvis är väl antingen uppslukad av sin vackre man, eller har inget Internet i lagunen? Hoppas i alla fall att det inte är något annat som gör att den uppfriskande fläkten ännu inte skrivit några rader! (Se upp för nedfallande kokosnötter) sägs vara en olycksrisk...

På tisdag är min första vita Julafton på sisådär dryga trettio år, det tål att tänka på, eller hur? Bara tanken gör ju att man kan få något religiöst i blicken (som Karl Bertils ömma moder). Kanske till och med hinner kolla på Kalle Anka oss hans vänner med lilltjejen i år?! Är ju oftast annars upptagen med att få några extra glögg eller en Julöl i köket, för att vara stadigt välgrundad innan maten med öl, och rejäla snapsar.

Sedan har man myst åt Karl Bertil, betydligt fryntligare än pappan i filmen, men inte somnat med den goda känsla som goda gärningar ger som i Karl Bertils fall. Minst lika bakis som pappan har man vaknat, men aldrig till julottan. Vaknar gör man kanske halv tio, men vid julottan ligger man nog mest och vrider sig.

Ungefär så har dom sista Jularna sett ut. Tänker även lite på fenomenet med tillståndsberoende inlärning. På samma sätt som när man lärt sig dansa, eller i ungdomen börjat ha sex på fyllan, kan det vara så att det är svårt att göra vissa saker nykter. Lite som Ugglas låt "dansar aldrig nykter" har stämt väl på mig. Nykter sex har jag faktiskt haft en del gånger, och Jul har jag ju faktiskt lärt mig att uppleva nykter - även om det var ett tag sedan. Kanske hann bli en 15 - 16 stycken.

Glad över att det nu går mot ljusare tider. Idag vänder det, och även jag vill vända. Jag tänker unna mig att klura vidare, och se vad en tids återhållsamhet har att ge. Det är klappen jag i år ger mig själv. Nu iväg och handla. Bolaget står på listan, dom andra ska ju få sitt.

Hoppas ni har en bra lördag alla!

Låter som det var en bra kväll, och idag en toppenmorgon, eller hur :-)

lite skoj det där med att du inte tillhörde normen igår. Nej det är säkert så,
och innan har vi kanske inte hört till normen heller? Vem vet? jag har faktiskt
aldrig kunnat bedöma hur status ser ut hos dom andra....

Och det måste ju vara en upplevelse i sig!

Ha en fin dag!

Först av allt grattis till dom 12 dagarna! Dom visar ju att det faktiskt går. Och ingen kan ta ifrån dig dom. Alla verkar falla ibland ( jag själv tusen gånger) Så känn dig inte nedslagen för det. Nu är jag verkligen inte rätt person att spela Besserwisser, men jag kan gärna berätta för dig att för mig var dag 13 - 24 lite lättare än 1 - 12. Med det facit i hand hoppas jag för min egen del att det ska fortsätta för varje dag som går. Jag har så länge skjutit upp till när xxx är över, förbi, varit där , efter semestern. Hoppas du förstår att jag känner igen mig i detta. Jag har så ofta vaknat och mått skit och sagt till mig själv på morgonen att idag ska jag inte dricka, och så ofta har det slutat med svängen till bolaget framåt eftermiddagen. Tror att de flesta av oss känner igen detta, och ingen av oss kommer med pekpinnar. Vi som hänger här(oavsett om vi dricker lite för mycket, om vi får problem när vi dricker, eller har utvecklat fysiskt beroende) lär oss av det vi upplevt och läst här på forumet.

Hur mår andra när dom slutar? Jo för min egen del känner jag av magen/organen en smula. (insidan :-)) utsidan har ännu inte blivit väsentligt mindre, men det beror nog på att jag ännu inte lagt fokus på sport och socker etc. Det spar jag till efter Jul, du vet "har en plan"...
Dom första kilona har jag gått ner, men det tror jag beror på att man helt enkelt tappar dom när man går på toa (alkohol binder ju vatten) och dom flesta som dricker lite för mycket är ju lite pluffsiga. Pluffsigheten i ansiktet har liksom försvunnit, men dubbelhakan finns kvar ;-)

Ska ta tag i det - det har jag lovat mig själv. Har jag ännu inte lyckats utveckla diabetes (hoppas inte det) så tänker jag göra vad jag kan för att slippa det!

Känner mig även fortfarande "tät i huvudet allt som oftast. Inte som en stark huvudvärk men som att lätt tryck. Det beror nog på långvarigt "marinerande" av den ädlaste kroppsdelen (jag har tydligen tidigare trott den sitter någon annan stans). Allmänt lite upp och ner med humöret, kommer lite "tycka synd om mig själv" ibland. Då brukar jag slå på nyheterna eller så. Hjälper mig att fatta att det inte är så synd om mig, och då åker offerkoftan av.

Tycker jag att jag borde må bättre än så efter snart 6 veckor? Nej, jag har faktiskt inte förväntat mig det, men en sak är säker. Just nu vill jag till inget pris i världen börja om igen, så jag har bestämt mig. Det här jävla skitåret ska jag avsluta nykter.

Inser hur galet det låter när man oftast säger "just idag ska jag inte dricka" och den strategin har hjälpt mig, men nu utmanar jag mig själv och skickar "kompisen" in i nästa år, hasta la vista! Hoppas att han landar där och slår sig illa!

Vi kan Lexi, det har vi visat, och från och med idag blir det lite ljusare var dag. Glöm inte det :-) bara ett halvår kvar till midsommar!

Ha det så fint i Julstöket och lycka till. Idag, imorgon eller nästa år!

Bra med tolv dagar, synd med vinboxen (i mina ögon). Läser vad du skriver om att du inte mått så bra under de här tolv dagarna, och det har jag full respekt för, jag tyckte också att den första tiden var jobbig, framför allt humörmässigt. Det jag tänker är att inget av det du beskriver, med ryggvärk, mage, humöret, regnet skulle kännas mindre jobbigt eller uteblivit för att du druckit/dricker vin. Tvärtom, de faktorerna finns ju kvar, med vinet och ågren över det som extra "bonus".

Instämmer med det Buzz skriver om uppskjutande av beslut också. Det blir aldrig något riktigt bra tillfälle. Men, detta är mina tankar, ta det som konstruktiv kritik och inget annat.

Nattliga funderingar från m...

Hemma från julfest med jobbet. Känns ungefär som andra tillställningar jag varit på alkoholfri, under den här perioden - den första timmen känns skit. När det bjuds, och hälls upp, minglas osv. När det är förväntningar om kvällen som ligger i luften. Blir sur över att det enda alkoholfria alternativet som bjöds var julmust och vatten. Inte mycket att skåla med, men det hade jag förutsett, så hade ju med mig egen dricka, som fick lite uppmärksamhet, men inte mycket. Några vet ju om att jag har ett "alkoholuppehåll" och det var ingen som var särskilt intresserad av att fördjupa sig i det ikväll, vilket jag är tacksam för.

Ju längre fram på kvällen det går, och man ser dem som druckit för mycket, och kommer att vara dåliga innan kvällen är slut (och framför allt imorgon), dimmiga ögon hos någon som annars inte verkar berusad osv så är det ingen uppoffring att vara nykter. Men, helt ärligt, en sådan här kväll, som är byggd på att man ska kunna dricka ett par öl, eller ett par glas vin, är det inte helt enkelt att stå emot. Tankarna rör sig mycket, och man har tid att iaktta en hel del under en kväll. Kan konstatera att många har inga problem att sluta fylla på efter ett par glas, medan jag vet att jag hade fyllt på och inte kunnat sova inatt, vaknat med ångest och torr i munnen och varit som ett vrak imorgon.

Jag har inte tvekat om att jag skulle vara nykter ikväll, men det hade inte varit svårt att omförhandla det beslutet i ett tidigare läge. Det är en sak till som jag ska lägga till på den positiva listan om vad alkohol har med sig, att känna sig delaktig i ett socialt sammanhang, ikväll var inte jag normen, jag var den som bröt mot den. Jag är glad och stolt över att jag klarat det, men det kräver energi. Men, å andra sidan kräver det energi att dricka också.... Så jag noterar plus på energibalansen trots allt.

det betyder väldigt mycket! Jag vill bara att du ska förstå att jag inte har varit så stark som du kanske tror. Det är som jag berättat inte första gången jag har varit i ett förhållande med en alkoholist. Nu har vägen från tanke till handling varit så mycket kortare, inte av styrka utan av rädsla för vad som kan ske.

Av erfarenhet vet jag att det inte alltid slutar lyckligt. Jag ska förklara.

Jag har i mitt tidigare förhållande med den man jag träffade som mycket ung varit utsatt för ungefär den behandling du just nu utsätts för. Jag försökte bryta mig loss många gånger, har i olika omgångar flytt till kvinnojourer i Stockholm, där jag bodde vid den tiden. Jag tror att jag har bott på fyra eller fem olika..

De sista åren i förhållandet levde jag utåt sett som ensamstående med barnen men han hade fortfarande järngrepp om mig och kom och gick i mitt hem som han ville. Jag höll hela tiden fasaden, ingen visste något. Eftersom han var "snäll med barnen" dvs han slog inte mig efter att de föddes, han bara förnedrade och hotade så trodde jag att jag gjorde det bästa för mina barn när jag låtsades som allt var bra. Han dök ofta upp med dyra presenter, gärna vid läggtid och tvingade sig kvar över natten och jag fick snällt ställa upp trots, att han liksom din sambo sagt till dig, sa att jag hade en stor och sladdrig --. Om han såg att jag grät när vi hade sex så blev han arg. Det hände att han slet fram några hundralappar, slängde dem på mig och stack hem till sig i vredesmod.

Ibland försökte jag neka honom att komma in men då ropade han på barnen och de ville naturligtvis att pappa skulle få komma in, han betydde ju presenter.

Jag var så svag och rädd att, om jag såg hans bil utanför min bostad när vi kom från fritids och dagis, vände jag och sa till barnen att mamma har tappat bort nycklarna Igen!! och åkte till en väninna för att sova över där. Ibland, om han hade en riktigt besvärlig period, sjukanmälde jag barnen , vabbade och reste till mina föräldrar på ett plötsligt besök under någon vecka.

Mitt enda skydd var barnen, jag visste att så länge de var med skulle han aldrig slå mig utan nöja sig med att hota. De stackarna fick agera sköld. Jag vågade aldrig gå ut ut utan barnen. När mina föräldrar som enda gång i deras liv, hade dem hemma hos sig under en sommarvecka, (För att som de sa låta mig leva lite vuxenliv och komma ut lite) gick jag inte utanför dörren en enda gång.
När veckan hade gått berättade jag för mina föräldrar om allt trevligt jag hade gjort.

Under de här åren började en plan ta form i mitt huvud. Jag visste att jag skulle behöva lugn och ro för att få styrkan att verkligen förändra min och barnens situation i grunden. Jag förstod att jag skulle behöva resa bort, långt bort och länge. Den planen fanns i mitt huvud under flera år när jag en dag fick nog och upplevde att det var ett kritiskt skede och gjorde slag i saken. Jag kontaktade min läkare, förklarade min situation och blev sjukskriven för ett par månader, bad om ledigt i skolan för en längre period och tog barnen med mig långt, väldigt långt från Stockholm.

När jag så hade återhämtat mig och kom tillbaka till Stockholm ( havande i 5:e månaden) och berättade för min familj om allt jag hade gått igenom under åren och för första gången hade mod att be om hjälp så hände det jag alltid hade fruktat. De trodde mig inte! Istället fick jag veta att jag var impulsiv och oansvarig som bara reste iväg på det sätt jag gjort och att deras pappa var en ängel som hade stått ut med mig så länge. Denna trevliga och sympatiska stackars man.

Det blev naturligtvis vårdnadstvist. Han behöll helt enkelt barnen efter att han hämtat dem med ursäkten att de skulle på Gröna Lund. Eftersom jag frivilligt hade lämnat dem till pappan kunde jag inget göra.

Vid vårdnadsutredningen kunde mina föräldrar berätta att de aldrig sett något som tydde på misshandel, att jag ibland plötsligt bara fick för mig att hälsa på dem mitt i skolterminen, att mina barn var nervösa och att jag verkade allmänt stressad och spänd för jämnan.

Skolan kunde vittna om att barnen hade hög frånvaro och ofta samtidigt, att jag verkade ha mycket omkring mig, verkade ofokuserad och skygg. Pappan hade de sett vid till exempel Luciafirande och hade ingen uppfattning om honom. Att han var svettig och skakig av baksmälla och gick därifrån innan andra sången var slut var det ingen mer än jag som noterade.

Detta tillsammans med ett antal anmälningar om misshandel och ofredande som jag sedan hade tagit tillbaka och att jag hade berättat för barnen att deras pappa bar sig illa åt pga av att han hade en sjukdom, alkoholism och inte för att han inte älskade dem gjorde att pappan bedömdes som lämpligare vårdnadshavare än jag.

Den yngsta som föddes under rätssprocessen har jag däremot ensam vårdan om.

Med den erfarenheten i bagaget är det så mycket lättare att gå..

Väl värt att ge sig själv en stor klapp på axeln för tycker jag!

Där har du ju visat för dig själv att det går att vara utan alkohol.
Känn efter hur det kändes de där nästan två veckorna, antar att du mådde ganska så mycket bättre? Både i mage, rygg, humör?
Har själv känt av alla de besvären, magen gjorde så klart uppror mot att behöva tampas med alkoholen i stort sett varje dag, sämre humör är ju inte att undra över med ångesten och ständiga kroppsliga besvär, och mitt ryggonda tror jag (utan att ha undersökt det) också härrörde från alkoholen.

Ta inte följande som dömande eller negativ kritik för jag har upplevt samma sak själv. Många gånger ska sägas.

Precis som dig kände jag mig tillfreds med att ha "skjutit upp" nykterheten, att få någon slags respit från det jobbiga. Men för mig innebar det det bara ett ökat supande och ännu svårare att ta beslut om att lägga ner när den dagen jag tänkt göra det kom. Så, jag tillät mig ofta att skjuta på det ett tag till och så var jag nöjd med det. Vilket innebar ännu mera drickande, ja du ser cirkeln antar jag?

Precis som du säger att du hellre använder vin för att slappna av för att det kommer folk över jul resonerade jag också med mig själv. Problemet för mig, vilket det tog lång tid att inse var bara att det hela tiden dök upp nya skäl till varför jag var "tvungen" eller "gjort mig förtjänt av" att dricka... Var det inte stress så var det för långtråkigt, problem med barnen, problem med bilen, ja precis allt legitimerade att jag skulle dricka. Så, naturligtvis blir det svårt att någonsin sluta då.
För dig tror jag faktiskt inte att det blir fridfullare i ditt sinne med vin som hjälp, bara under den tid då vinet verkar.

Jag betraktar inte mig efter sju veckor som någon som lyckats sluta, men det känns fantastiskt bra den här gången. Känslan infann sig ganska snart och har hållit i sig så här långt.
Tror inte att det går att sätta någon tid på när det känns "bra", det är nog ganska individuellt. Dessutom förväntar jag mig nog att det kommer att gå både upp och ner.
Till min hjälp denna gång var nog att jag var så nergången att jag helt enkelt "fått nog", mådde såå dåligt helt enkelt.
Skriva och läsa i forumet har hjälpt massor också.

Jag tycker i alla fall att du har varit riktigt duktig med dina tolv dagar Lexi, räkna in dom i din nykterhet och fortsätt på det spåret.

Buzzz

Ja, 12 dagar klarade jag av utan vin, men sen föll jag. Från att känna mig stolt över nykterheten till att köpa en box vin tog det nog bara en timma. Vad är det som händer i hjärnan när suget tar över så snabbt? Jag trodde att jag skulle må så bra när jag inte drack vin, men istället mådde jag mycket sämre. Min ryggvärk blev värre (troligen pga allt torkande av kissepölar på golvet efter valpen), magen svullnade om möjligt ännu värre, totalstopp i magen, humöret i botten. Regn o rusk ute. Så lätt det är att hitta ursäkter. Men det är ju ändå bara suget som styr. Konstigt nog känner jag mig bara tillfreds och skjuter fram min nykterhet till efter jul och nyårshelgen,
Ni som har klarat av att sluta med alkohol hur lång tid tar det innan "må bra" känslan infinner sig? Jag måste nog vara mer förberdd och inte förvänta mig att allt ska vara toppen från dag ett. Är nog oxå lite skraj inför julen o huset fullt med folk, barn o barnbarn o x-make. Goa o snälla allihop men jag är ingen sällskapsmänniska. Trivs när det är lugnt o fridfullt. Det blir lättare att stå ut när jag får mitt vin.

Tack för uppmuntran. Det känns bra att vara tillbaka här. God Jul önskar jag dig!

Tack Adde!

Det känns bra att vara tillbaka här. Jag ser fram emot julen med barn och barnbarn. I år ska det bara bli julmust för mig. Jag brukar försöka att inte dricka alkohol när de små är med, så det är inte så dumt tror jag att börja mitt nyktra liv nu. God Jul!

Det blev både vinglögg och starkvinsglögg, Grants whisky till några Irish Coffe, vin och öl till maten.
Dessa drycker är dock inte något som jag kommer att vara med att dricka av, de är till för våra gäster och för min Fru (det lilla hon nu dricker).
Min egen nyårsskumpa var billig och gick bra att handla på ICA (Pommac Magnum). Tror att den smäller lika bra som något annat vid tolvslaget?
Till maten blir det must för mig, har inte riktigt vågat mig på 0%-Öl ännu, håller mig borta från allt med minsta alkoholhalt, är lite rädd för att det skulle trigga mig, men det kanske inte är någon fara? Kanske testar längre fram.

Jag är övertygad om att detta är något jag måste lära mig att hantera, att kunna vara med och ha roligt trots att det finns alkohol med i bilden.
Jag ser med förundran på vårt barskåp, välfyllt både av inhandlade drycker och sådant som givits som julpresenter av bekanta. Förut hade jag sett det med en känsla av att se ett smörgåsbord färdigt att ätas.
Nu känns det skönt att på riktigt inte vilja ha det som står där inne.
Jag vet att priset jag får betala är för högt för att jag skulle vilja göra det. Det är inte så många veckor sedan jag vaknade svettig, törstig och lätt illamående vid 3-4 taget på morgonen.
Ångern för att man druckit och insikten att det inte kan fortsätta skulle också hanteras...

Allt obehag som drickandet för med sig slipper jag idag, saknar inte mina träffar med Herr Ågren det minsta.
Att inte behöva gömma, ljuga och tugga starka tuggummin/halstabletter (patetiska försök att dölja verkligheten, jag vet) känns också mycket bra.
Får också då och då spontana kommentarer från mina närmaste hur skönt och lugnt det känns numera och att jag ser mycket friskare ut. Bra incitament att fortsätta på den inslagna vägen, om än inte de största för mig. Jag gör detta för mig själv i första hand, att det kommer en massa andra bonusar är grädden på moset.

Jag känner just nu ett stort och skönt lugn.

Ha en lugn och skön helg.
Buzzz

att de "värsta exemplen" vanligen föregåtts av det "lindrigare" våldet. / mt