Senaste kommentarerna i forumet

Har oxå gjort listor under åren. Vad man ser rätt snabbt är att det negativa tar mer än 90% av allt.
Å ändå har man älskat, hoppats å väntat... Alkoholistens hjärna är kidnappad av alkoholen å våra hjärnor är kidnappade av alkoholisten, en riktigt ond cirkel som bara leder rakt in i fördärvet

Jag tror absolut att de känner på sig. Sen tar de den enkla vägen, flyr undan å dricker hejdlöst i stället för att ta tag i problemet. De hittar på ursäktar å manipulerar hela tiden. När fylleperioden är över kommer de krypandes igen..suck, va patetiska de kan vara. Å där står vi, helt handlingsförlamade å oförmögna att göra någonting..
Såååå less på denna karusell som aldrig tycks stanna, farten bara ökar å snart flyger man av å hamnar med platt fall på marken.
Mitt fyllo har nog oxå "reserver" som han kontaktar i ruset, har kommit på honom många gånger. Men dagen efter raderas det i både mobilen å minnet, å då har det helt plötsligt aldrig inträffat..,
Så skruvat allting

Javisst är det så Alma Amanda! Alla är värda ett bättre liv och man vet ju att man är älskad av sina nära! Men självföraktet att man är en värdelös människa är inte kul! Det är nog bara jag själv som bygger upp det mot mig själv! En dag i taget! Idag ör det lördag, träna gör gott för kroppen!

Följer din tråd oxå och ser att vi har liknande situation! Precis som du säger är det lättare att stötta andra än sig själv! Din familj älskar ju dig och vill ha dig frisk. De bryr sig egentligen inte om vad som hänt bara du mår bra!
Ta hand om dig! Kram

En vacker morgon att vakna til, känner hoppet om våren.
Börjar klia i fingrarna efter att plantera och städa bort vintern.
Hemma är det tyst och nyktert och får påminna mig om att han inte har många dagar i nykterhet för att inte bli irriterad.
Tänker försöka vara ute så mycket som möjligt denna helgen så går vi inte på varandra.
Så härlig lördag på er/ kram och styrka

Vi är många i garderoben och som är på väg ut som tur är. När jag läser dina ord så är det just så det kändes trött och instängd att inte orka mer.
Nu möter vi världen och våren nykter, kram och önskar dig en härlig lördag

Jag är också besviken på mig själv. När jag läser om det hos dig vill jag säga: tänk nu på vad bra du gör med o för dig själv o fokusera på det!
Det är så lätt att fastna i besvikelse o självförakt. Men vägen fram är i omhändertagandet av sig själv o då har vi inte utrymme för besvikelsen. Till dig kan jag med lätthet säga detta, till mig själv är det så mkt svårare...
Ta hand om dig o var stolt att du börjat göra detta nu. Jag försöker säga detsamma till mig själv...kram!

...och en snabb lösning.
Vi är många här som har stress o övermäktiga krav som något att jobba med. Stressen som inte alltid syns och kraven som lätt kan döljas.
Men första steget är att avstå att dricka o att ta EN DAG I TAGET
Ha en härlig lördag!

Trollis, det du skrev den 19 feb, exakt så gör "min" också...

Dessutom har han gissningsvis två-tre andra kvinnor i reserv, som han kan fly till när det blir för jobbigt med mig, och som kan bli "nummer ett" genast när det tar slut på riktigt...
Hur han lyckas och orkar med sitt liv, det är för mig en gåta.

Den här kusliga känsligheten för stämningar, är det något som en alkohlist utvecklar tro?

Ja kanske man borde ta en nykter period igen eller rent av sluta att dricka när det oftast ger mycket mera negativa effekter än positiva, frågan är då ska man sluta helt med akolhol och inte tillåta sig att inte ens dricka nån öl t:ex till maten ibland vilket låter lite tråkigt. Kanske man borde börja styrketränna igen så har man större orsak för inte alls dricka för man vill ju inte bryta ner det som man ha jobbat på träning, tyvärr så jag så dåliga arbetstider nuförtiden så det skulle inte bli så mycket träning. När jag tänker på det nu så kan jag dricka öl utan det spårar ur visst det kanske ha hänt nån gång men det är spriten som göra att jag tappar allt.

Hej och välkommen hit!
Jag förstår precis hur du menar när du skriver hur du känner. Man både vill å inte vill. Jag tror att det största hindret för att ta steget till att lämna är inom oss själva å heter Rädsla... Jag har varit rädd för att sakna, rädd för att känna mig ensam, rädd för att ångra mig. Men när jag tänker efter så finns dessa känslor redan i vårat förhållande. Finns ju ingen tvåsamhet när den andra parten drar iväg å super...kommer hem dyngrak å elak. Man är ju redan ensam i ett sånt förhållande.
Försök att tänk igenom eran förhållande å rannsaka dina känslor ordentligt. Jag sitter fortfarande "fast" i vårat förhållande men mitt mål är ett eget liv så småningom. Resan är lång med många bakslag, men vi stöttar varandra här inne.
Livet med en alkoholist är inget liv, inte för mig iaf. Man måste tänka på sig själv först.
Lycka till, kram

Varm i hjärtat blir jag av ert välkomnande efter mina vilsna månader av sjukt beteende. AlmaAmanda du har hjälpt till att jag också vågade återvända. Sisyfos du har rätt i att jag behöver jobba med min stress. Och underbara Vilja som stöttar I alla väder. Jag tycker om din metafor att vi är varandras kryckor. Nu reser jag mig upp igen för mitt människovärde. Den falska känslan av välmående som ruset ger mig är en mäktig kraft som jag inte lyckades hålla motstånd mot, men nu är jag redo för en fight till. En vit helg till oss!

Jag tror de vet om att de är alkoholister innerst inne, men om de erkänner det för sig själva vet de också att de kommer rasa ihop totalt. Och om han skulle erkänna för dig, så skulle det även betyda att han måste erkänna det för sig själv...
Och det måste ju vara en hemsk tanke. Att titta på sig själv i spegeln och tänka:
"Där står en alkoholist, som förstör livet för dem han egentligen älskar."
Jag tror faktiskt att de vet om det, innerst inne, men de vågar inte se sig själva i ögonen och säga det.

Jag är helt ny här, gick med ikväll när alkisen kom hem och skrek och slängde mobiltelefonen på mig för att någon han inte ville prata med hade ringt honom.
Jag känner igen allt nu skriver. Ni är så fantastiskt starka och jag vet att jag måste suga åt mig av er styrka, för jag börjar förstå mer och mer, men jag velar fortfarande fram och tillbaka. Ännu har jag inte kommit till den där punkten när jag känner äckel och förtvivlan konstant.

Det hemska är att jag faktiskt älskar honom, och det gör allt värre.

Så en del av mig vill stanna, försöka hjälpa. Den andra delen vill bara sticka. Sedan kommer en tredje del av mig som är rädd, för om jag lämnar honom står jag helt ensam.

Ni är fantastiska! Det är fantastiskt så ni orkar kämpa. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för er snart.

Nu vet jag åtminstone att det finns en liten chans att det ordnar sig för min missbrukare också. Han har hjälpt mig med så mycket under sina fungerande perioder att jag verkligen vill hjälpa honom tillbaka.
Det är så oerhört slitsamt och tufft bara.

Fredag och nykter! Känns bra, inget sug men känner mig olycklig! Är så jäkla besviken på mig själv att jag gett mig in i den dövande bubblan så lång tid!
I morgon ska jag gå och träna utan att känna av bakfyllan!
Blir en nykter dag i morgon oxå! Nu jäklar bekämpar vi demonerna!

Fredag och nykter! Känns bra, inget sug men känner mig olycklig! Är så jäkla besviken på mig själv att jag gett mig in i den dövande bubblan så lång tid!
I morgon ska jag gå och träna utan att känna av bakfyllan!
Blir en nykter dag i morgon oxå! Nu jäklar bekämpar vi demonerna!

Vad skönt att du skriver glad och inte i första hand tacksam. Har en bekant som uttrycker att hon är tacksam för än det ena än det andra. Känns som något man kan lära sig av någon coatch, men för mig känns ordet "tacksam" lite negativt, som att man fått något man inte riktigt förtjänar. Glad är så mycket bättre.

Varför kan du inte dra ner på något. Orkar du med? Kramar till dig studenten! Jag är faktiskt lite tacksam över att du finns härinne ???!

Ja Senapsöl, tror att det är omöjligt att ge ett svar på när och om det är möjligt att dricka igen. Och det beror nog också på vilken relation man haft med alkohol. Vissa älskar fyllan och dricker utan att stoppa. Problemet med alkohol är ju också att det är svårt att kontrollera sig själv i berusat tillstånd. Och om man dricker, älskar fyllan och då inte kan sluta kanske det aldrig är möjligt att dricka "normalt".

Lång tid för mig handlade om månader med mycket lite alkohol. Och nåt helt normalt förhållande har vi inte idag alkoholen och jag. Jag kan inte helgdricka, jag kan dricka socialt, kan inte ha alkohol hemma. Tror att man får pröva sig fram om det är ett mål att kunna dricka. Problemet är ju att om du släpper det lös är det som att öppna Pandoras ask - svårt att få på locket igen. Så man kan inte låta ett misslyckande bli en startsignal för en ny period.

Precis som du Carl73 har insett. På igen direkt. Du har en nykter period bakom dig för inte alls så läng tid. Du har inte funderat över medicin? Vet inte om jag hade grejat det om jag stött på tillgänglig alkohol titt som tätt. Du kanske grejar det om du verkligen bestämmer dig. Problemet är ju att det är så lockande och det ändå väldigt svårt att bestämma sig till 100 procent. Och under en längre nykter period så börjar man se över sitt tankesätt runt alkoholen. Lycka till både carl o Senapsöl.

Hej Blåögd,

Tack för ditt svar, så skönt med någon som förstår!
Känner igen ditt namn, är det du som äntligen fick en egen lägenhet? Hur har det gått för dig?

Stämmer det du säger att det blir extra jobbigt och man vill ha stöd i sorgen... Men just han är ju den sämsta på att ge det stödet!

Jag skriver och skriver, listor på allt det negativa, som jag nu slipper. Hjälper faktiskt lite, att fylla på med saker hela tiden när man saknar och att läsa och memorera...
Man får försöka hjärntvätta sig själv liksom :)

Köpte med mig en budapeststubbe hem efter jobbet, lade mig i sängen och åt två stora bitar... somnade sådär härligt matkoma-däst och nu när jag vaknade mår jag faktiskt mycket bättre :)
Kanske inget att rekommendera för ofta, men ibland måste man lyssna på vad kroppen längtar efter och ge sig hän!

Varit så oerhört trött sista veckan, månader av medberoendeliv tar ut sin rätt, tid för återhämntning!

Hoppas du också får vara ifred och göra bara det du vill i helgen.

Kram!

Nu har jag ju inte aning om hur mycket man pratat innan man träffas. Givetvis berättar man inte om hela ens liv innan man träffats. Tänkte mer att man kanske läste mellan raderna vad det är för människa man skall träffa. Men som sagt har ju ingen aning om hur det går till?

Vi borde ha ett alldeles eget AW! Läser vad Flinga skriver om ett tomt Gtbg. Jaa, jag hämtade mat från en restaurang ikväll o stimmet luktade o hördes som trött fylla. Ni vet "gu så skönt att det äntligen är fredag, nu ska vi va sådär frigjort kontinentala, nån mer som ska ha en stor stark?"
Skyndade hem o njöt mat o drack iskallt kranvatten till. Skulle inte för en sekund velat slå mig ner i baren, det klarar jag mig så väldigt bra utan. Som sagt, vi har olika arena att utföra vår kamp. Jag är den pinsamma garderobssuparen eller den-trötta-efter-jobbet-spritsveparen. Ingen stolthet alls i det men skammen över den där gräsliga situationen då familjen fann mig okontaktbar har släppt taget något. När jag tänker på det sveper en iskall ångest genom kroppen men jag tillåter mig att slå in minnet av den där kvällen i tjockt lager wellpapp så det gör lite mindre ont.
Tackar mig själv för en vit fredag. Ska nu ta en god bok o krypa till kojs. Ser fram emot en lördagmorgon utan att vara bakis!!
Tack till ni som svarat mig här ovan, blir så glad att hjärtat skuttar varje gång någon lämnar mig ett spår! Önskar er alla en fin fin kväll!

Vi borde ha ett alldeles eget AW! Läser vad Flinga skriver om ett tomt Gtbg. Jaa, jag hämtade mat från en restaurang ikväll o stimmet luktade o hördes som trött fylla. Ni vet "gu så skönt att det äntligen är fredag, nu ska vi va sådär frigjort kontinentala, nån mer som ska ha en stor stark?"
Skyndade hem o njöt mat o drack iskallt kranvatten till. Skulle inte för en sekund velat slå mig ner i baren, det klarar jag mig så väldigt bra utan. Som sagt, vi har olika arena att utföra vår kamp. Jag är den pinsamma garderobssuparen eller den-trötta-efter-jobbet-spritsveparen. Ingen stolthet alls i det men skammen över den där gräsliga situationen då familjen fann mig okontaktbar har släppt taget något. När jag tänker på det sveper en iskall ångest genom kroppen men jag tillåter mig att slå in minnet av den där kvällen i tjockt lager wellpapp så det gör lite mindre ont.
Tackar mig själv för en vit fredag. Ska nu ta en god bok o krypa till kojs. Ser fram emot en lördagmorgon utan att vara bakis!!
Tack till ni som svarat mig här ovan, blir så glad att hjärtat skuttar varje gång någon lämnar mig ett spår! Önskar er alla en fin fin kväll!

Var "ner på stan" en sväng för att göra lite sena inköp (ej a!)
Det var soprent i varenda butik.
På Hemtex var jag hela allena. När jag kommenterade sakernas tillstånd för tjejen i kassan förklarade hon att hela Gbgs befolkning vid den här tiden en fredag befinner sig på after work.
Kollade när jag promenerade hem och det stämde, det var knökfullt på var enda bar. På vissa ställen kö in.
Inte undra på att alkohol intaget ökar i befolkningen.

Jo det gör förbannat ont!!! Jag tror att man fastnar och längtar efter den person som finns bakom alkoholen. Det är ju även en sorg man behöver gå igenom och det kan vara jobbigt i sig. Min frustration är att att jag vill bli lämnad ifred och verkligen få ha min sorgeprocessen, men det är svårt när alkoholisten ständigt knackar på vare sig det är elakheter eller söta rara sms, vet verkligen inte hur man kan stå emot och inte påverkas.
Kram till dig!!

Tack för dina positiva syn. Den smittar :)