Senaste kommentarerna i forumet

och det är verkligen på tiden. Jag tror att jag behövt så hä lång tid på mig stt komma till total insikt. Vet egentligen inte varför jag slutade att skriva här men jag har läst. Och jag tackar er som har den förmågan att förmedla i skrift det som händer i era liv.
Nu är det sent men jag återkommer.
Kram till er alla

slå på dig själv, Blomman! Inget blir bättre av det. Kram på dig :)/ FM

Tanken bara att du har bestämt är ett stort steg, och det kommer att komma de dagarna då du känner ett sug, kanske ett enormt sug. Det är så olika på olika personer. Jag har snart varit nykter alkis i ett år och känner än idag sug efter starköl eller folkisar (pissöl) som jag kallar dem.

Och ja, man mår mycket bättre mentalt och slipper ångesten/minnesluckorna. Jag har två hjärnspöken. Den ena är Tor och den andra är djävulen, och det är djävulen som säger - "kom igen nu din fjolla. En jävel kan du ta". Jag har i alla fall hållit mig ifrån alkoholen och kommer att fortsätta med det.

Du är varmt välkommen hit. Vi alla har olika erfarenheter och dylikt.

Lycka till!

bra jobbat av dig :)! Jättegrattis :D!!
Kram / FM

Långt hemifrån, i ett land med massor av lättillgänglig billig sprit, bor jag på ett hotell med utsikt över gågatan mot stadens partydistrikt. Horder av ungdomar går mot nattklubbarna sent på kvällen (ungefär när vi går och lägger oss) och återvänder på morgonen (ungefär när vi vaknar för att äta frukost). Hittills har jag inte sett någon som vinglar, inte heller någon som skriker och skränar och absolut inte en enda med en ölburk - eller spritflaska - i handen. De går nyktra till nattklubbarna och återvänder till synes lika nyktra därifrån många timmar senare.
Det känns verkligen inte som Sverige....

När det stormar i ditt hav- kom in på forumet så ska vi stilla vågorna tillsammans. Det är ens katastroftankar om framtiden som skrämmer och sänker en. Du är så bra på att formulera dina tankar så skriv så fort du känner att det börjar svikta. Vi finns här. Kram<3 / FM

Min vetskap ca 1 månad nykter.
Men....han inser inte problemet.
Vill inte prata om det, rymmer ifrån mig....
Varför sluta då?
Ska på tillställning snart, undra hur de slutar.???

Det är nog en blandning av 1-5 med viss tyngdpunkt på 1 och 3. Jag borde veta vid det här laget hur jag reagerar men jag lyckas förtränga det varje år. Jag tänker alltid att jsg ska fixa en massa fast jag inte kommer inte till skott. Sen får jag dåligt samvete för att jag gör för lite. Jag "borde" ju ha tagit mig i kragen...tankarna snurrar och jag ältar och blir förbannad på mig själv för att jag inte kan låta bli. Intelligent värre.
Jag mår egentligen mycket bättre mentalt när jag jobbar och brukar inte ha problem
med höstdepp. Men jag vill ju gärna njuta av ledigheten också:). Sliten är jag verkligen vid semesterns början efter att ha varit översocial resten av året. Det var väl därför vinet blev medicinen. Balans - vad är det???
Hur som helst är det mer jämvikt i dag tack och lov. Bara acceptera att jag inte fick fingrarna ur denna semester heller. Men jag drack åtminstone inte ;).
I år har man ju inte behövt bekymra sig om nån bikini, Muränan. Jag är lika blek nästan som i juni :D.
Ha en fin fortsättning på augusti <3 !

*Alla dessa dagar" - Häng i! Nä, jag feijade... Vill gärna följa dig, fortsätt skriv av dig! :-)

Bra jobbat edde! Känn dig stolt! Ta befälet och låt inte lille alkoholdjävulen komma till tals. Munkavle på fanskapet!! Kämpa på!

Känner igen det där mycket väl. Är själv nykter och varit det i ett år snart, precis som du. Öl tänker jag ofta på, och lär nog göra det ett bra tag framöver. Man får bita i det sura äpplet och hålla sig nykter, hur svårt det kan vara ibland.

Bra jobbat och lycka till!

Jag är på din bana Prickis, har som mål att minska min a konsumtion till måttlig. Jag kan/vill inte ta bort det helt utan vill kunna dricka i social sammanhang och så. Men jag har inte druckit 7/7 kvällar utan är mer oroad över att jag har ett riskbruk. Jag vill kunna vara utan a i en, två månad utan att tänka på det men är inte riktigt där.... Vill också få a ur mitt huvud där det nu tar stor plats då jag tänker att jag inte skall dricka osv. Forumet här har verkligen hjälpt mig att minska och jag är så tacksam för det. Tack alla ni som skriver här :).

Nu är snart dag två slut. Vi har grillat och jag drack citronvatten med abstinensen på topp. Vill nu bara att den ska ta slut men en lång natt väntar. Känns trots allt skönt att ha kommit in på den här sidan. Försöker gå ut på mitt uppdrag flera gånger för att inte tappa fokus på varför jag fösröker ändra mitt drickande. Det hjälper att läsa alla era kommentarer så tack för idag. edde

Har simmat och belönat mig på väg hem med duktigt mkt naturgodis nersköljt med Loka döskalle, mums!

Pust...idag känns det jobbigt! Irriterad! Fan får man inte ha nåt kul i livet?? Någonsin?? Jag vet jag vet...A-jävulen talar, men det känns tomt utan min gamle vän och följeslagare....som visserligen vill döda mig långsamt, men som jag också haft så trevligt med emellanåt. Måste hitta på nån aktivitet snabbt så jag distraherar dessa tankar...

Kan inte låta bli att svara igen. Se, där finns ju kämpa glöd. Inbillar mig att jag kan relatera en aning. Själv har jag ett klart ohälsosamt förhållningssätt till mat, socker och fett. Jag fattar att det inte är samma sak! Men när man ser på hur svårt jag har att sluta så drar jag paralleller. Jag kan vara övertygad 23,5 timmar om dygnet. Men den sista halvtimmen, jag skäms när jag tänker på vad jag äter, helt sjuka saker. Sådana saker gör att jag tror att jag lätt skulle falla dit på alkohol själv, jag vågar inte ha ett riskbeteende därför.

Så det är de där stunderna när "fel hjärnhalva" styr, klarar du att fäkta då, så klarar du det här. Testa att gå hit och skriv eller läs nästa gång det känns outhärdligt. Läs det du precis skrev. Jag håller på dig! Nu ska jag försöka hålla mig borta. :-) Jag önskar dig innerligt att det ordnar sig för dig.
Kan se dig med nyckelpigorna. :-) är inte det poesi så är inget det!

Forsta dagen brukar ga bra, den har jag klarat manga ganger pa ren vilja. Andra dagen brukar jag sitta och vara stolt hela dagen for att sedan "fira" hur duktig jag var med ett dricka ett eller tva glas varpa jag pa dag 3 ar tillbaks pa ruta 1 och dricker "normalt" igen. Inte denna gangen, aldrig!

Då stöttar vi varandra! I morgon vaknar du stark och stolt över dig själv:)
Styrkekram

Vad bra att du hittar hit. Jag känner igen mig i din historia, jag har också vuxit upp med två alkoholiserade föräldrar och det känns sorgligt att ha blivit bortvald till förmån för flaskan. Trots det har jag själv blivit beroende av alkohol och successivt prioriterat alkohol mer och mer framför min egen familj :-(
Du verkar klok som har insett att du har alkoholproblem redan i ung ålder och bryter det nu.
Det går jättebra att leva ett liv utan A, håll dig bara från A så kommer det gå bra för dig!

Jag kanner igen mig mycket i det du skriver, att ha en fasad utat att allt ar bra men i hemlighet ta de dar forbannade glasen for jag inte orkar ta tag i hur jag egentligen mar. Vad ar poangen med att vara lyckad utat om man anda super bort allt dar hemma?

Var stark och hall dig undan, jag borjar pa dag 1 idag och foljer dig garna.

25 grader ute, grillat lamm på altanen ...
Men jag ska ha bubbelvatten jag! För i morgon ska jag vakna pigg och kry!

Första anhalten är nykterhet, det är okej, ser det som genomförbart. Tufft men ändå möjligt. Det som skrämmer är resten av resan, det finns många anhalter jag måste stanna vid och bearbeta innan jag kan fortsätta. Känns allt som oftast oöverstigligt. Visst - målet är inte toppen, men att bara ta sig till en dräglig platå verkar avlägset. Idag vill jag inte längre dö, men det är inte samma sak som att vilja leva.

Att erkänna för mig själv att jag har alkoholproblem är ingen big deal, inte heller att jag har egentlig depression. Hakar upp mig på skillnaden mellan att ha och att vara. Jag är alkoholist, jag är deprimerad ... nej! jag har ett beroende, jag har en psykisk sjukdom, jag är inte dom! Däremot är jag självdestruktiv dvs det är införlivat i mig sedan barnsben. Att vara barnledig är en fälla för mig, det blev en flaska vin igår. Smyger in detta faktum helt apropå för att sedan titta bort och låtsas att det var inte jag, tompavan har ngn annan ställt på köksbänken. Kanske slingrade en orm in med den medan jag sov. Ack ve, problemen är många och besvärliga. Ljuset i tunneln som jag läser om hos en del andra lockar. Tänk att få sitta i solen och dricka sitt nybryggda morgonkaffe utan kask och sump i. Jag vill så gärna dela ert aktiva val att idag ska bli ännu en nykter levande-i-livet-dag.

Att välja det ena är ofta att välja bort det andra. Läser om medberoende och hur svårt det är att välja sig själv samtidigt med att välja ett förhållningssätt till någon man har kär. Tack SomeonesFool för din respons, en av anhalterna jag har framför mig innefattar självkänsla och självförtroende, det knyter sig i magtrakten bara av att skriva orden. Jag minns när jag insjuknade hade jag existentiella funderingar och fick då höra av en vän (som är psykolog) att meningen med livet tankar hör tonåren till. Jag tog det som en nedvärderande klapp på huvudet. Senare har jag läst att det kan vara en del av processen när man går igenom något svårt, att det inte alls är onaturligt att få dessa tankar oavsett var i livet man befinner sig. En liknelse jag försöker trösta mig med när jag nu skäms över att i mina år behöva jobba med låg självkänsla. Känns kymigt att inte ha kommit längre.

Terapikontakten verkar dröja, har inte hört ngt från VC. Jag får helt enkelt börja min terapi själv, sluta gå och vänta på ngn annan då det ändå är jag som måste göra jobbet.
1:a anhalt: NYKTER! (även vid bf=barnfritt)
2:a anhalt: SLUTA FLY! Parollen som jag levt efter; "hellre fly än illa fäkta" ska i soporna, tänker inte ens sortera skiten. Jag måste stå stilla och fäkta, möta min smärta, ta smällen. Men jag är rädd, det onda skrämmer mig, tänk om det väller över mig med en sån kraft att det blir omöjligt att stå emot vinets tröstande verkan. Jag och mina cirklar, att få till en linjär rörelse är tydligen för fyrkantigt för mig. Suck, ena stunden fylls jag med framtidstro, för att i nästa stjälpa mig själv.

Vilja jag har bestämt för mig att du bjöd upp till fest tidigare i år, att vi alla på forumet skulle få komma till dig nästa sommar. Någon slags logdans där vi firar nykterheten och allt gott det för med sig. Jag tänker komma och dansa på borden med fräknar på näsan och utsläppt hår. Nyckelpigor kommer att flyga fritt och högt. Sisyfos kommer utan packning, stenbumlingar är förpassade sedan länge då. Framåt småtimmarna blir det vickning (utan hickning) under ledning av Sattva, renar vi oss ytterligare med "pure"-yoga.

är det ännu bättre, eftersom solen skiner på ett nyktert huvud. Hoppas du har det fint åsså mod!

och hoppas du får ett bra liv utan A! Hade jag kunnat välja hade jag inte spillt bort så mkt tid under mitt liv på alkohol, men nu är min förhoppning också att slippa skiten resten av mitt liv. Jag är nu 60+ och har snart varit nykter två månader och mår väldigt bra av det.

Jag ska unna mig svindyra gröna, ekologiska teer. Nya roliga välgörande tillskott av vitaminer och mineraler från naturen. Mörk choklad och fruktjuicer. Sånt som faktiskt gör mig glad! Jag älskar att plocka örter och torka till te. Göra avkok på hallonblad och nässlor :) blåbär!
Och jag ska inte möta en ledsen, svullen och ångestfylld blick i spegeln på tisdagsmorgonen, eller på onsdagsmorgonen!