Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit!
För mig var det väldigt bra att börja skriva här, det hjälper på riktigt.

Att få skriva av sig om både bra och dåliga saker tror jag stenhårt på.
Båda sidorna av myntet hjälper, både för dig och andra som kommer att läsa.
Ha det gott!

Buzzz

Den gör ingen åtskillnad på människor.
Inte på rika eller fattiga, högutbildade, "lågutbildade", glada, ledsna, fula, snygga, tjocka, smala...
Hudfärgen spelar inte heller någon roll.

Alla förvandlas.

Var för ett tag sedan på min första "fest" sedan jag slutade dricka. Den var inte privat utan tilldrog sig på allmän lokal.
Min första fältstudie så att säga. Där fick jag chansen att se förvandlingen som inträffar redan efter någon enstaka snaps och en öl.

Gemytligt ,mysigt, lugnt, civiliserat och trevligt till en början, sedan en alltmer stigande ljudnivå som slutar framåt ett-snåret med att man måste skrika rakt ut för att kunna göra sig hörd.
Hemligheter och pinsamheter som alldeles säkert inte var avsedda att ens uttalas avhandlas högt och ljudligt för alla att höra.
På vissa håll blir det smågrinigt.
En dam som var väldigt proper, fin och glad när hon kom, får vinglande och ledsen ledas ur lokalen.
En man sitter och gråter ljudligt inne på en toalett när jag besöker den.
Sentimentala samtal om hur mycket man egentligen gillar varann men inte törs säga nykter.
Smågruff utanför vid hemgång, höga röster och knuffar, kanske mellan arbetskamrater?

Sorgligt att se, lämnar en besk eftersmak, men gör mig ännu säkrare på att jag valt rätt.
Att efter en sån kväll få vakna av sig själv, pigg, hungrig och utvilad går inte att beskriva hur skönt det känns.
Knalla ner i köket och koka lite gröt, göra lite kaffe att sitta & smutta på, hur underbart är inte det?
Slippa alla funderingar på vad jag har sagt. Slippa skämmas för vurpan nerför trappan. Slippa upptäcka nerspillda och trasiga kläder. Slippa ont i kropp och psyke. Slippa illamåendet.

Och allt detta fina bara för en enda sak.

Jag drack inte.

Ha en riktigt skön helg.
Buzzz

P.S Har nu uppdaterat länken till Boken "Anfäkta" i 7:de inlägget uppifrån. Nu fungerar den.

som Berra skriver... så är det. / mt

Tack för länken! Känner mig än mer övertygad om att mina kids inte ska få mobiltelefoner förrän de förstår att de inte behöver dem...

Flykt, säger du? Javisst handlar det om flyktbeteende och att klara av att skola om sin hjärna och sin själ, den dag man inte vill fly längre. Jävligt spännande - och extremt jobbig - resa som är, enligt mitt sätt att se det, livslång. Man kan ersätta ett flyktbeteende med ett annat, fast då kommer du finna dig själv fortfarande springandes runt, letandes efter gömställen. Och de är många...

Hoppas du får en jävligt go' helg, Askan! Utan flykt! Själv ska jag på fest ikväll, utan flyktmedel. Tänkte istället starta igång en diskussion om det behövs bedövningsmedel för att orka leva ett riktigt plastigt och innehållslöst liv, som definieras av alla Facebookuppdateringar... eller.. jag får se om jag gör det.. pratar kanske om något annat - finns alltid samtalsämnen...

Ha det gött!/NM

Jag kan ta det lita på det! Kanske var det i och för sig tankar formulerade i lite allmän grinighet ;-)
Att det finns vidriga forum på nätet, och även jag är stolt över att tillhöra den här brokiga skaran, även om det hade varit bättre om vi inte "behövt" stifta varandras bekantskap.

Kan väl säga så att även på den värsta möjliga "resa" finns det underbara ljuspunkter, och du är en av dom!

Träffade för övrigt härom sist schyssta killen jag lärt känna som jobbar på bolaget, fast på Coop ;-). När han frågade hur läget var, råkade jag svara något i stil med:

- ganska bra, och ännu bättre om jag slipper se din nuna på ett tag...

Nåväl, han garvade lite ansträngt, och det var relativt klart vad jag syftade på, och klart att han fattade direkt vad jag menade.

//PP

Klokt, insiktsfullt och berikat med väl beskriven livserfarenhet. Jag håller med dig angående bilden av det här landets tillstånd och analysen av vad det gör med oss; det "fria folket" i nationen. Barnen/ungdomarna har inte så jävla stor frihet i den här upphaussade och hysteriska helgen. Jobbar ju med dylika varelser och märker vilket stresspåslag som drabbar många när vi nu börjar närma oss... Men, men. Deras föräldrar kan ju försöka köpa sig fria ifrån skammen och skulden som bakfyllan ger.
Jag tror på din uppdelning, denna treenighet, av människors förhållande till alkohol och försöker ta snacket kring hur det ser ut (i mina ögon) och varför det gör det - här, i min del av världen.
Däremot, precis som du påpekar, alla måste finna sin egen väg, sin egen relation till etanolen: Blir du lycklig av att dricka och slipper avbetalningarna i efterhand - Fine! Drick, för satan! Men det funkar inte för mig, så respektera det!
Liknelsen mellan trafikdöden och alkoholens "accepterade" skadeverkningar är nog på pricken. Finns ju inget som kan få svenskar mer förbannade än om man skulle börja peta på och ifrågasätta deras relationer till Den Stora A-guden. Varenda tradition i detta kalla nordliga land, är ju helt upphängd på och besudlad av alkohol. Fest=sprit - sprit=fest?? Ja, jisses...
Önskar i vart fall er båda, Berra och MT, en härlig, avslappnande jul med massor av tid för familjeaktiviteter och eftertankar. Förmodar att den kommer att firas vit i våra stugor och att vi kommer att vara närvarande hela helgen.
KRAM!/NM

Och grattis till tråden! Här behöver du ju verkligen inte skryta. Det är ju det som är så bra! Öppet, hjärtligt och för alla är det här.

En bra dag till dig!

Hallo Fia!

har själv ingen erfarenhet av någon form av lugnande i samband med flygresor. Tycker inte att det är ett tecken på feghet. Att se det som feghet, kanske mer är ett tecken på att du vill ha fullständig kontroll? Lite samma sak som att man tycker det är läskigt att lämna sitt liv i någon annans händer när man flyger? Naturligtvis irrationellt, men så vanligt.

Har som sagt ingen erfarenhet av lugnande medel, men däremot alkohol och flyg. Faktum är att jag (som har en gnutta olustkänsla) när jag flyger, faktiskt känner mindre av det när jag är helt nykter, än "lite" påverkad. I mitt läge är det så att jag varit tvungen att dricka ganska mycket både före och under resans gång för att stänga av oro och känna lugn. Det är ju jobbigt på ett längre flyg. Har jag druckit lite - har det bara förvärrat stressen, så satsa på ett litet "avstängarpiller" och stäng av att det skulle vara svagt.

Ska bli kul att höra hur det går om du kommer åt internet! Glöm inte packa fenorna till dina snygga fötter!

//PP

Afghanistan? Jag gillar att du tänker Pellepennan. Och jag har googlat, fast jag inte gillar det. Det finns så oerhört mycket skit på nätet. Som jag faktiskt inte vill ta del av. Googlade även Expressen och avpixlat. Där hamnade jag på en tråd som verkligen inte är som våra trådar. Så hatfyllda och ett sånt språk. Men ändå givande då man fick "se" människor i deras yttersta ynkedom. Men för att återvända till Afghanistan kontra missbrukshjälp. Jag tror att det är två olika agendor där. Att få höra Carl Bildt tala om missbruksvård får vi nog vänta länge på. Vissa frågor är helt enkelt inte rumsrena. Det är därför detta forum är så bra. Att man kan visa upp sin byk i dess ynkedom. Missfärgade trosor, trasiga kalsonger. Vi har alla det och undrar om vi är konstiga. Nej, det är vi inte. Vi är hober ;-), inte så mycket på ytan men med en jävla kraft på insidan. Jag är som NyMan skrev i en annan tråd - lite stolt över att höra till dena skara tilltuffsade! (PiL?)

Jaha, detta var ju ett konstigt inlägg. Bara en massa tankar. Du kan ta det!

Fia

...det är så vårat forum fungerar, vi är som en stor familj, utan ansikten och med varierande antal medlemmar.
Den som öppnar sig och berättar sin story på sitt sätt har alltid en lyssnare här.
Det finns de som känner igen sig i dina valda ord, som har upplevt något liknande.
De som känner ett förtroende och vill dela det med dig, utveckla en konversation med att svara.
Återkommande inlägg från samma person gör att vi som läsare tycker oss kunna känna igen den som en återkommande vän,
Vi kommer ihåg din story och vi kan återknyta till den genom att vandra ner lite längre ner i inläggen.

Ibland får man inget svar, och tycker att det här. Ar ju en skitsajt!
Man kan använda den som en sorts dagbok, varje dag kanske inte är intressant för alla...
Men om man ändå fortsätter att skriva av sig och vågar utlämna sig ännu mer, då kommer svaren..
Den som ger något, får något, den som ger mycket, får också mycket...tillbaka.

Och du skrev väl antagligen de bevingade orden och lyckades intressera mig, Adde Mulletant mfl.

Och sen en annan viktig sak, bara för att man inte får ett svar, betyder ju inte att ingen har läst dem.
De kan bero på att man inte alltid har ett svar, inte kan ta sig tid att svara, eller att man antar att det där kommer någon annan att svara på.
Vissa är bättre på vissa saker såsom känslor, förhållande, reaktioner, stöd, tips, länkar, tröst, osv.
Det är som en blandsallad, alla tycker inte om allting, men det går att plocka ur det gottaste för var och en.

Berra

Jag är här! Nykter och arg och glad och fylld av tankar. Livet i december är som ni vet fullt av åtaganden, jag springer på Luciatåg och avslutningar och glöggkalas till höger och vänster. På tre veckor har jag druckit vin en gång. Jag tänker vara nöjd med det.
Din övning Tusculanum sparar jag till på söndag.
Tänker på er alla. Fia, Anli, T, NyMan, pellepennor, m-ms och gammeltanter. Ni är en del av mitt liv nu. Funderar mycket på de som var aktiva för ett år sedan och som sen försvann ut.
Funderar också på det här med flykt som Fia pratar om. Jag tror att jag nämnde det också nån gång, att det är inte alkoholen som är ett problem egentligen, utan flyktbeteendet. Vinet är för mig flyktmedlet.

Såg det här klippet och fnissade till lite. Mobiler eller vin eller vad man nu väljer. Jag har alltid jobbat med flera parallella medel, minns när jag flyttade hemifrån - då satt jag ofta i telefon, musik på, tv:n på med ljudet av bläddrandes i en bok. Livrädd? Jajamensan.

http://teamcoco.com/video/louis-ck-springsteen-cell-phone

Tack mt och Santorini. Jag tycker också om dig tillbaka mt. På samma sätt som jag gillar Santorini. På samma sätt som Santorini skrev att hon tyckte om mina inlägg. Ingen bullshit, bara klarspråk.

En ärlig diskussion ger mig tusen gånger mer än ett hejarop. Även när jag har en annan ståndpunkt. Men även när jag kan känna igen mig. Santorinis vändor till den lokala supermarketen på charterorten får även mig att vända mig i skam. Exakt så har det varit. Jag har gått in och handlat på förmiddagen. Kall öl och vin. Och jag har sett hur kassapersonalen har lett men ändå inte menat det utan undrat över våra nordliga dryckesvanor. De måste tro att vi är tokiga.

Men denna semester ska det inte ske. Jag ska knalla in rakryggad i supermarket och kanske köpa lite ost att ha på balkongen. Lite juice? Men ska sanningen fram så är jag ingen gottegris. Vatten och the duger utmärkt. Ser fram emot semestern.

Men - ett stort men. Jag känner mig inte bekväm med att flyga. Jag tycker att det är riktigt otäckt att lämna över mitt liv i tredje persons händer. Och då dämpar ju alkohol. Även den här gången har jag valt en feg utväg. Min husläkare skrev ut Atarax som jag kunde ta. Ska tydligen inte vara vanebildande. Har inte prövat än, men jag kommer nog, innan jag ska flyga. Om någon har en erfarenhet av dessa tabletter så dela gärna.

Ja, inte Adde då ;-) som avskyr alla piller, men ni andra som kanske har en mer normal relation till dom (nej, jag tycker inte illa om Adde, han är rak).

Funderar smått på att börja packa. Läste någonstans att det är inte målet med resan som är det viktiga utan resan dit. Så känner jag. Nu ska jag resa med min älskade som jag fortfarande inte har klurat ut om han är alkoholist eller högkonsument. Jag lutar åt det sista.

Och jag lutar väldigt mycket mot att jag kommer inte att dricka. Under inga omständigheter. 50? So what? Jag kan nog nå 60 också och då kan jag ta ett nytt beslut.

Fia

Den hade jag faktiskt missat, säkert genom superslav. Och jag måste tyvärr erkänna att jag inte ens hört talas om detta centralförbund tidigare. Har iofs. levt utanför Sveriges gränser under stora delar av mitt vuxna liv, men det borde jag ju hittat med lite större noggrannhet.

Ska kola igenom den, tack igen!

Kanske kan det även vara så att det är lite olika typ av information som behövs i preventivt syfte, och det som vi som redan gått över gränsen efterlyser. Men det kanske du har bra tips på med?

Trevlig helg!

//PP

Hjärtproblem? Fick han hjärtproblem efter ditt meddelande. Tillåt mig att asgarva. Säkert gjorde det ont i både hans själ och hjärta när du inte vill bilda familj. Men att komma dragande med hjärtproblem är fult. Och det vet du. Säg åt karln och ta en halv asperin, det är blodförtunnande och löser de flesta "hjärtproblem". Du är inte elak för att du har fått nog. Ska du betala för det resten av ditt liv för att du en gång valde fel? Du är ingen virrhöna utan du är lilleskutt och som sådan kan du faktisk välja att skutta över missbrukaren. Han är inte ditt ansvar och är du inte längre kär så finns det ingen anledning för dig att låta honom suga energi. Du har nog med ditt. Nu kommer jag att låta krass men det finns en massa karlar ute i världen varav många varken har alkohol-eller-hjärtproblem. Ditt liv kan du inte leva om. I den här leken finns inga andra chanser. Om du känner skuld så lägg undan en tia i månaden för hans krans när hjärtproblemet har gjort sitt. Men slösa inte bort din och din dotters liv.

Jag är själv alkoholist (nykter just nu) och jag vet att alkoholism är en sjukdom. Men det är också en jävla underlig sjukdom som låter patienten bli elak och fullkomligt självcentrerad. Jag har aldrig hört en diabetiker säga till sin partner att ; "Det är ditt fel att jag dricker. Om du bara vore snällare, gladare, mer pigg på sex så skulle jag kunna slänga sprutorna och bli frisk"

Det är oftast jobbigt att lämna, men har man inget intresse så betyder det inte att man är ond. Det betyder bara att intresse saknas. Ingenting konstigt.

Ta hand om dig och din flicka. Fia

samlande plats : http://www.can.se/

till dig Sommar12.....är du uppväxt med en alkoholiserad förälder ? Är du ett sk Vuxet Barn ?

dvs missbrukaren skör i processen att bli nykter men medberoendebeteenden är ingen hjälp... Medberoende som kommer till uttryck i omsorg-med-kluvna-känslor är ingen hjälp. Han får hjälp under behandlingen att hitta sina egna sätt att få hjälp. Att vara medberoende som skyddar, slätar över, ställer upp är att vara möjliggörare - gra det möjligt för missbrukaren att fortsätta undvika att ta ansvar för sina handlingar och sitt liv.

Hoppas du hittar Al-anon och en grupp där det känns bra. Fortsätt skriva och hoppas du inte tycker jag är hård - det är jag inte. Men efter tre år här på forum har jag lite svårt att inte lägga mig i - fast jag mer än väl vet att det måste få ta sin tid för människor att komma fram till sina egna insikter. Att bli fri ... dvs att befria sig från (är en aktiv process) sitt medberoende är en svår process och du är helt säkert lika skör i den bemärkelsen som missbrukaren i sin nykterhet.

http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/

Här är länken till min första tråd om du (el nån annan) vill läsa https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025 Nu finns jag på Det vidare livet.

Kram och ha en fin dag! / mt

med på anhörigveckan är för din egen skull, enbart för att DU ska kunna hitta ett bra mående.

Om du alls sänder några signaler om du är med på den så är det att du vill lära dig att stå på egna ben utan en alkis som binder dig vid hans sätt att leva.

Du har allt att vinna genom att vara med på den.

dricker så lite så att du tror att ditt barn inte märker det......Varför ska du då in på avgiftning ?

visst kan jag se att det är hans eget ansvar att bli nykter men samtidigt kan jag tänka mig att man är väldigt skör i den processen och jag vill ju egentligen inte vara en svikare men nu sviker jag... Det med anhörigvecka har jag funderat på, jag vet att det ingår men eftersom han inte har nämnt något om det och jag egentligen innerst inne inte vill fortsätta med honom så har jag inte tagit upp ämnet eftersom jag är rädd att det ger fel budskap. Al-anon däremot ska jag kolla upp om de finns där jag bor, det var ett bra tips!
Ska försöka att hålla riktningen, det är bara det att jag känner mig som en yr höna utan riktning överhuvudtaget just nu. Bara en massa motstridiga känslor och tankar. Jag valde "lilleskutt"för att jag känner mig lite som han, nervös och lättskrämd men kanske virrhöna hade varit mer passande..

och ser mitt och Addes första svar till dig.

Vill påminna dig om att det är han själv och ingen annan än han själv som måste - och kan - ta ansvar för sin nykterhet och sitt liv. Hur var det med anhörigveckan Adde frågade om? Gå gärna till Al-anon om det finns i din närhet.

Fortsätt läsa och skriva här - det hjälper en att se klarare och det är nödvändigt för att hålla sin riktning.
Ta hand om DIG! Det mår faktiskt alla omkring dig bra av / mt

som alltid. Kan inte låta bli att igen citera en mig närstående "Så enkelt - så självklart".

Kram i natten / mt

för vad jag har gjort! Varför är det så svårt att fatta ett bra beslut och bara känna att det är riktigt och sedan gå vidare? Vad är det för fel på mig? Känner mig så hemsk. Jag får brev och sms varje dag från min ex-sambo när han är på behandlingen och jag kan ju välja att inte läsa dem, ändå öppnar jag kuverten och jag läser sms:en men det värsta är att jag svarar honom också. Han skriver att han ser fram emot att leva resten av sitt liv med mig och att skaffa barn (och i så fall är det väldigt bråttom med tanke på min ålder).Han berättar också om att han fått sömnmedicin vilket jag tycker är anmärkningsvärt då han är blandmissbrukare och har blandat alkohol och olika benzopreparat i åratal. Han har också berättat för alla om mig och hur mycket jag betyder för honom och att han inte kan sova pga att han saknar mig så mycket, Han skriver också till mig att det ska bli skönt att komma hem igen för att han kan inte sova om inte jag är bredvid. Men vi har haft separata hem sedan Maj! Visserligen har han sovit här en hel del då han höll sig nykter under perioder men det känns ändå fel när han skriver så. Han har haft problem med sömnen så länge vi har känt varandra. Nu den sista vändan innan han la in sig gjorde han så mycket dumt att han borde förstå att det inte är självklart att han får komma hit. Visst är han sjuk och kan på ett sätt inte kontrollera vad han gör och därför förlåter jag honom men det betyder inte att jag tar honom tillbaka och att jag inte skyddar mig och min dotter från risken att det upprepas. Visst han har själv lagt in sig och bekostar behandlingen själv men det är ju ingen garanti för att han klarar att hålla sig nykter för all framtid. Det mesta talar ju för en del återfall om man ser till statistik. Jag har berättat att jag är mycket tveksam till en framtid och att jag inte kommer att skaffa barn med honom med honom men att jag kan erbjuda min vänskap. Nu berättar han att han fick hjärtproblem efter mitt meddelande. Jag vet inte vad jag ska göra för att ställa till rätta det jag orsakat. Oroar mig för att han ska avbryta behandlingen innan han är färdig. Står inte ut med tanken på att jag har förstört hans motivation. Skuldkänslan blir än större av att jag faktiskt kände mig bättre innan han lade in sig för behandling. Då hade jag bestämt mig för att aldrig ta honom tillbaka och medan han drack så var ju mitt beslut otvivelaktigt det rätta, men nu.. När han började skicka brev från behandlingen drabbades jag av en kvävande känsla. Jag orkade inte tanken på att jag var så betydelsefull för honom, det kändes som att jag fick för stora kläder, ett ansvar jag inte har kapacitet att axla. När jag skrev till honom att jag inte kan lova något annat än min vänskap intalade jag mig själv och också honom att det var för att han inte skulle ha falska förhoppningar om framtiden, men vid självrannsakan måste jag erkänna att det egentligen var för min egen skull, för att jag inte stod ut med att vara huvudpersonen i hans liv. Kan det vara därför jag stannat så länge? Kan det vara så att jag "valde" en alkoholist för att jag kommer först i tredje hand efter alkoholisten själv och alkoholen? Då har ju jag utnyttjat honom för att undvika en nära relation samtidigt som jag ger honom skulden och nu när han äntligen tar tag i sitt problem så sviker jag. Vad är jag för människa egentligen i det perspektivet? Hela min självbild faller sönder och jag spricker snart av skuldkänslor.

och vill tala om att jag saknar din röst här på forum. Är säker på att Fia-med-alla-Förtecken också saknar dig här.
Kram i natten - hur det än är / mt

fler som läser här man kan tro, många skriver inte. Eller som jag, läser så gott som varje dag - men inte allt och skriver inte så mycket längre. Jag hittade hit för tre år sen och forumet har varit en avgörande del i att få ordning på mitt liv. Jag lämnade min man för tre år sen och det var först då jag hade gått han insåg allvaret och att han var tvungen att välja väg. Han valde att vilja bli nykter och visade det. Ändå är det under de här tre åren (efter jag lämnade och kom tillbaka) jag långsamt insett hur medberoendet fångar en människa och hur svårt det är att verkligen inse att man inte kan "hjälpa en annan människa" att lämna ett missbruk. Hur absolut avgörande det var att hålla stenhårt fast vid att inte tolerera alkohol överhuvudtaget. Under en lång tid var det en kamp men han visade hela tiden sin absolut goda vilja. Vårt liv var inte i närheten av det som du - och många, många andra - beskriver. Men den han förvandlades till när han drack ville jag inte leva med. Och eftersom han drack så gott som dagligen på slutet innan mitt uppbrott ville jag inte alls...

Det är så bra att du känner dina känslor och sätter ord på dem!

Vid sidan av forumet hade jag stor hjälp av att följa Carina Bångs blogg och sätter länk till den http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Speciellt ett inlägg bar jag "inom mig" och läste kontinuerligt under en lång tid http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Fortsätt skriva och sätta ord på dina känslor och allt som kommer ur dig. Du är inte ensam!
Ta hand om dig själv och ta makten över ditt liv - det enda du har makten över! Styrkekram / mt