Senaste kommentarerna i forumet

Det är som är så fascinerande med alkoholproblem är att det alla är unika för varje person, men ändå så finns det en gemensam nämnare i att man alltid hittar en ursäkt för skjuta upp beslutet med drickandet.
Sungam! Du har inte bara A som fiende. Du lider, och jag menar bokstavligen, av depression och övervikt. Och då är det ett ganska enkelt val att självmedicinera. Samtidigt som du innerst inne vet att det är fel. Fel och ännu längre till det stadium du längtar efter.
Jag tror det är bra att du tar den hjälp du kan få. Din kombination av problem är inte lätta att hantera själv. Men likafullt! Det är du i slutändan som måste ta beslutet att sluta med A. Det är du enbart som styra bort de farliga tankarna. För så länge du inte har fysisk abstinens (det lät inte så) så är suget faktiskt bara en tanke. Inte en sanning. En stark tanke, en van tanke, men den går att styra bort om man kommer ihåg att den faktiskt bara är, ja just det: En tanke som dessutom måste motas bort. Gång på gång under lång tid. Men jag kan trösta dig med att när du kommit en bit på vägen så kommer du att känna dig betydligt starkare, ha mer energi till annat, och på sikt lösa det. Jag tror tom att operationen inte kommer att behövas.
Men det tar tid! Och många, många tankar att styra bort.
Själv har jag varit nykter nu i en månad. Jag kan inte komma ihåg när jag sist hade så mycket energi till annat.
Och om och när du inte orkar mota bort tankarna, när återfallet kommer (för det gör det för de flesta, även de som till slut lyckas helt och hållet): DET ÄR BARA ATT BÖRJA OM IGEN.

Du har fått mycket gensvar på din text, aeromagnus. Vi är många som önskar att våra anhöriga skulle komma till den insikten som du har gjort. Jag har läst dina trådar och vet att det är en mödosam väg du har gått.
Du säger att man som anhörig ska bry sig och ställa krav, men inte ogenomtänkta ultimatum.
Samtidigt säger en del att man kan inte förändra en annan människa, bara sig själv.
Jag har inte gett upp hoppet om att min man och jag ska kunna leva tillsammans. Han har sen en tid minskat sitt drickande rejält och det har blivit större förbättringar än på många år. Detta vill han ha bekräftelse på och det får han. Men. Jag kan inte lita på honom efter alla år av missbruk och jag letar fortfarande tomburkar. Trots att han har "slutat köpa starköl" hittar jag nya burkar.
På min lågmälda fråga om hur det kan komma sig svarar han med ilska och beskyllningar att jag snokar. Ja, svarar jag, det gör jag och jag kommer att fortsätta med det tills jag litar på dig.
Men du ser väl att det har blivit bättre, nu blir jag besviken på dig säger han. Så är bråket igång igen. Och jag blev syndabocken som vanligt.
Sen en månad har jag bett honom tala om för mig hur hans plan för att få kontrollen över alkohol ser ut. På onsdag....nej, på fredag......nej, nästa vecka .....få se. Jag väntar och väntar.
Och jag kommer att fortsätta leta tomburkar. Tyvärr.

Jo har tatt tag i det denna veckan iallafall, så det kanske hjälper o skriva lite. Men har kännt mig misslyckad för att ja inte lyckats o inte dricka, så känns bara deprimerande o skriva de, o som man gör alla besvikna. Var iallafall o tränade igår o efter det känner jag mig frisk o hälsosam o vill inte dricka. O ikväll e det valpkurs, har ingen sprit hemma så kan inte dricka. Har inte råd o köpa nån alkohol heller förrens i slutet av veckan

Jag blir också väldigt tacksam för att ha den där känslan av lycka och ro på starten av dagen, känner någon slags frid och det är skönt att slippa slåss med sig själv.
Ha en fin dag Kram!

<3

Stort lycka till på din fortsatta färd!

... och resa under nytt alias. Det hjälper föga om man låter dom gamla ränderna lysa genom.

Med det sagt, raskt över till något helt annat.

AlmaAmanda! Plötslig avmagring har jag aldrig varit med om. Det kanske är tur? Jag tittar på ditt äkta glada leende, blir lika glad själv och speglar tillbaka ditt härliga smajl. Kram!

Levande; ja! Ny kvinna växer fram, med kilon och allt. Det är vackert. Det är livet som kommer till dig i sin sannaste form. Kram!

Ebb; leverans är på väg. :)

Leverjag; "rollercoaster". Ja, det nicket har man ju haft i en del sammanhang. ;)
Upp och ner och så nån tupp som gal i grannens topp. Det är okej. <3

Sådärja. Nu blir det fika. Nån har med sig bakverk med nåt kungligt namn. Skiter i att det är kejsarens nya kläder = tomma kalorier. Jag ska strax bara njuta, Lord have mercy on my soul.

PUSS!

Låter bra! Även om jag uppskattade när du var här.
Välkommen tillbaks när som helst också. Allt behöver inte vara så svart eller vitt.
Lycka till farmor!

Kravlade mig iväg till gymmet i morse..... det är ngt ångestladdat över det där. Ska börja med att få upp flåset tänkte jag, konditionen är inte mkt över noll, men med små steg ska jag iaf försöka göra ngt åt saken å vara snäll mot kroppen och knoppen.

Ha en fin dag!

Det var kul att få läsa din tråd ? Lycka till med allt som kommer din väg i framtiden. Kram studenten

Tack för dina ord :)

Det är just detta som jag läser in att aeromagnus menar - fokusera inte på din partner, utan på dig; vad vill du, hur vill du ha ditt liv, vad vill du leva med för människa, vad behöver du? (Eller omvänt - vad vill du inte ha, vad behöver du inte, vad står du inte ut med?)
Det är svårt att reda ut, men om du till att börja med hittar bara lite svar så kan du ställa krav på din partner och då växer du och blir starkare och kan ta dig framåt.
Det är svårt, men man måste ta hand om sig själv främst!

Nu har jag hittat ett nytt ställe för mina tankar:
www.escreen.se

ibland kan det vara klokt att bita sig i tungan och tänka efter en gång till om man känner att det rakbladsvassa kan såra och skada. Våra liv här på forum är en spegling av livet utanför, kanske ärligare i anonymitetens skydd. Det som i hög grad är gemensamt för oss är att vi är drabbade av livet och ofta känsliga och sårbara. Precis som på tolvstegsmöten har jag här på forum fått lära mig mycket om andra genom att läsa/lyssna och mycket om mig själv genom att skriva/tala om mig själv. Jag har trampat i klaveret också, oavsiktligt, nyttiga lärdomar.
Absolut ska vi vara raka och ärliga, tåla frågor och olika åsikter. Vi vet så mycket om varandra här men det är också mycket vi inte vet och det kan vi gärna undvika att ha åsikter om. Tänker jag... och påminner mig om en dagsvers av Alf Henriksson:

Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid.
Det kan framkalla glädje till livets slut,
det kan uppväcka obehag livet ut.
Ja, det påverkar livet på jorden.
Så slarva inte med orden!

I all välmening, postar med viss tvekan men kan inte låta bli // mt

Det stämmer det där med missbrukspersonlighet. Mat, träning, alkohol, bekräftelse listan kan göras lång.
Men det kanske går göre en "bypass" i skallen, allt sug far förbi och ut genom örat....

Det har gått bättre sen jag började hos rådgivaren, sist pratade vi om att jobba "med" suget.
Jag själv har kommit på att jag börjar att argumentera med mig själv när suget kommer, för, emot, för, emot.
Det slutar med att jag övertygar mig själv att dricka. Nu försöker jag inte gå in i diskussion alls utan bara försöker
stänga av och tänka på annat. Funkar än så länge.

Att känna lycka och ro när man vaknar fast livet är lite rörigt, är en av de känslor jag lova mig själv att spara.
För jag lever just nu i ett rus av att jag överlevt något hemskt, kan inte riktig beskriva den känslan.
Jag tillhör nog den skaran som kommer få räkna bort alkohol ur mitt liv som ett naturligt inslag.
För mitt i ron så slår flykten till och måste spika igen den dörren till alkohol så jag inte tar den vägen.
Så tar ännu ett steg på denna väg och väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till alla hjältar

Sidan hjälper dåligt när man inte skriver, Andreas. Tycker att du beskriver så bra egentligen om drivkraften i att dricka. Man skäms och mår dåligt och då hjälper det med alkoholen. Ja, det är precis så för en liten, liten stund. Det hjälper.
Å det andra, när man vill ha den där känslan sv gemenskap och glömma allt... Och vilja ha den kvar. Problemet är ju att den inte finns där riktigt när man dricker i ensamhet. Det är ju inte särskilt roligt. Å så skammen på det. En väldigt ond cirkel och jag tycker nog att alkoholen bidrog starkt till att jag kände mig misshandlad på insidan. KBT? Har du provat det, Andreas? Kanske skulle kunna vara nåt för dig.

Är nog det enda sättet att klara detta att ta en dag i sänder och ha en plan.
Här är det riktig vår i luften även om det är mycket snö kvar.
Kram och styrka så tar vi en dag till

Aha, nu känner jag mig lite korkad så här på morgonkvisten. När ni skriver att ni tänkt på till ET är alltså Eckart Tolle ni menar. Såklart!!! Det har ju stått Phone home i nåt inlägg så jag har tänkt att ni pratat om filmen. Tur att poletten trillar ner till sist. Tack för omtanken LenaNyman. Det är det som är lite jobbigt här inne - de tillfällen när man vill rycka ut, krama om och hälla ut.
Å just det tror jag att du har så rätt i LeverJag. Maktlösheten och oron tär. Att inte kunna ha en plan och genomföra den är svårt - för oss handlingskraftiga. Ja, det är kanske just så det är att jag är just det... Ibland i alla fall. Finns fler i min närhet som är just det och som också hamnar i kris. Nu kan jag åtminstone ha en plan för dem. Tack!

Jag ska skaffa boken LenaNyman. Kanske är kaoset för stort just nu om jag tolkar Studentens varning rätt. Skulle just skriva att frid inte är i närheten av mig just nu, men det är det faktiskt när jag tänker efter. Vilar då och då i små guldkorn i min närhet. Mina fina barn som också oroar sig men som är så vackra och i nuet, ett nyfött barn, och i minnen. Då finns frid.
Och bara en liten, liten hälsning från Levande, Andreas och AlmaAmanda gör gott. Man får helt enkelt lite energi bara av att veta att någon ägnar en tanke.
Kramar till er alla! Och jag är så hjärtligt jäkla glad att jag hela tiden kan upprepa orden: "jag dricker inte längre". Även om jag testat att dricka av fel anledning den senaste veckan så är det inget för mig.
Jag dricker inte längre. Det betyder inte att jag kommer att avstå helt, men jag vet att jag inte kommer att döva känslorna med a. Det är så det är nu förtiden.

Så var det vit tisdag. Klarade måndagen. Måndagkväll är för mig värsta utmaningen. Det blir något slags rastlöst tomrum efter helg o återgång till arbete. En dag då det är lätt att falla.
Nu är det däremot tisdag o en välfylld arbetsdag. Ha en bra dag ni hjältar härpå forumet som också kämpar o strider

bästa forumbrorsan Berra. Du har betytt så mycket för mig - det vet du! / mt

ditt inlägg. Känns så insiktsfullt och så ärligt. När du beskriver hur du visar omsorg om din hustru blir jag varm och glad i hjärtat, så har också jag det numera.
Under min första tid här förde jag en kamp emot andras berättelser och min egen insikt om 'hur en alkoholist är'. Jag hävdade många gånger min grundvärdering och uppfattning om att varje människa är unik.... Långsamt och tämligen obemärkt tog jag sen till mig insikten att alkoholismen har sina kännetecken, lögner och förnekande hör till dem. Min man har ljugit om saker jag aldrig kunde föreställa mig. Men, bakom sjukdomen finns också människan .... och där är det olika. Under den för mig svåraste tiden sade jag många gånger att jag inte kan leva med mannen när han dricker, jag vill leva med den 'sanna' mannen jag valde att leva och gifta mig med. Efter ca ett halvt års nykterhet såg jag avgörande skillnader på så sätt att han kunde hantera utmaninande situationer med lugnet i behåll. Det tolkar jag som hjärnans tillfrisknande. Efter nästan ett och halvt års nykterhet 'med vita knogar' tog han ett kort men rejält återfall och efter det sökte han sig till AA. Jag hade satt mig in i tolvstegsprogrammets tankar redan tidigare och sökte mig sen till AlAnon. Det har hjälpt honom och oss att sätta ord på, få ett gemensamt språk för det som händer i tillfrisknandeprocessen.
Men alla män/människor är inte som Mange och Mullegubben. Även om alkoholismen har sina kännetecken är både aktiva och nyktra alkoholister olika till sin personlighet.... och dit hör antagligen viljan att se sin del, erkänna den, arbeta med sig själv och försöka gottgöra dem man gjort illa.
Vet inte om jag lyckats klargöra mina tankar, om detta har jag tänkt och skrivit mycket. Själv har jag haft sån enorm hjälp av forum, olika hjälp i olika skeden av mitt tillfrisknande. Fortfarande efter mer än fem år här lär jag mig om mig själv och förstår mina medberoendemönster så att säga i backspegeln.
Nån har sagt ungefär att den längsta resan är in till sig själv. Det stämmer mycket väl för mig. Idag lever jag inte konfliktfritt men ärligt och i djup harmoni med min man som valde att bli nykter och hittade tillbaka till sitt sanna jag. För det är jag oändligt tacksam! / mt

Visst är det olika. På vissa mindre orter kostar en fristående villa 1000 flaskor, och i Stockholm får du knappt en 2:a för 10'000 flaskor.
När jag tänker efter har jag nog köpt andra flaskor än schampo motsvarande minst en lantortskåk. Det om något är väl tveksamt eller?!
Det där med schampot löser sig nog av sig själv när hon flyttar hemifrån ☺
/PP

Jag är som du, drack normalt med andra och stupade full när jag var själv. Det gick bra ett tag, men inte längre. Jag vet inte svaret på din fråga, men jag vet att det är inte en väg för mig, någonsin, att dricka ensam igen. Jag kan inte klara av det längre, varje gång jag är i dessa perioder blir det bara värre än förra perioden. Tillsvidare håller jag mig nykter, hur länge vet jag inte. Antagligen tills jag inte längre längtar till att gå in diman. 90 dagar har jag satt som mål, dock börjar jag mer och mer tänkta att jag inte längre längtar till att dricka igen, mår så mycket bättre utan alkoholen.

Gissar att du behöver sluta med det skadliga drickande om du nu vill forstätta dricka i framtiden. Jag känner igen mig i att det inte går att sluta när spärren har släpt, d.v.s hemma, ingen som begränsar en. Jag skulle säga att då har vi tappat kontrollen över vad som är hälsosamt, och även fast det ibland är världens bästa fylla så är det sällan värt det dagen eller dagarna efter.

Tänker mig att du behöver fundera igenom varför du dricker. Att hålla dig nykter kan du, som du skriver i månader, så det är inte ditt problem. Eller?

Välkommen hit.

Jag är ny här på forumet och läste ditt långa inlägg med stort intresse.
Du tar lån på huset för att din dotter skall kunna köpa schampo för 400 spänn istället för att spara de pengarna till en egen bostad.
Tänk vilka olika världar vi lever i här i Sveriges anno 2016!