Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte vad du har gjort, men om det har att göra med drickandet, så finns det ju några till här på forumet som skulle kunna skriva om olika händelser. Vad skulle du ha svarar oss om vi varit lika elaka mot oss själva? Just den där känslan av "Hur i helvete har jag kunnat vara så jäkla dum så att jag har ställt till det så här, låtit det gå så här långt etc, etc" den är viktig, men också nödvändig att inte stanna i. Gör ett nytt försök! Dag 1 igen. Det kommer att funka. Försök få sambon att stötta dig i dina förändringsförsök istället för att slå ned dig. Eller utnyttja forumet här. Sköt om dig och byt jord nu Blomman.

Så bra att du fixade det!! Bra jobbat!! Grattis!

Tack vad härligt att känna sig välkomnad och sedd av er!. Vi får hjälpa varandra. Det är nu söndag kväll och jag har glädjande nog klarat av helgen. Ibland känner jag eufori och lycka över denna nyfunna frihet från alkoholen. Emellanåt känns det tråkigt och meningslöst...jag tänker att...jaja bara en vecka. Är det nåt o skryta om? Förr eller senare åker jag dit igen,...
När de negativa tankarna kommer försöker jag tänka att...bara jag gör rätt nu. Idag. Denna stunden, så blir det bra. Jag försöker också träna så ofta som möjligt och sen att jag inte vill komma hit till denna tråd och säga att jag misslyckats, gör att jag får kraft. Svanen, du började ju ungefär samtidigt. Hur har du klarat helgen. Har det gått bra? Ni som varit nyktra i flera veckor eller månade, kan ni beskriva vilka fällor som dykt upp för er och hur ni hanterat dem? Skulle vara jätteintressant att få höra era berättelser,

❤️

Jag minns så väl en grej som jag gjorde nyårsnatten i år och det var att läsa ditt inlägg om ditt nyår i Miami. Jag var redan så stolt och lycklig över att jag firat och festat in det nya året nykter men när jag läste att även du stått emot i frestelsernas mecka så blev glädjen om möjligt ännu stötte.

Ja, det är galet bra med 8 månader, heja dig!

LN - vill du flytta in och bli min personliga coach?! Jag skulle behöva höra sådant som du skriver - gärna varje dag - eller ännu hellre, typ hela tiden.

LN - vet du hur fantastisk du är? Det är du.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Du har en gåva i ditt skrivande och även i det engagemang i andra människor. Förvalta den väl fina du.

Puss o kram

Ett år! Härligt Stingo! Så fint jobbat! Det måste kännas väldigt bra. Jag är så glad för din skull! :-D

Förstår att du vill använda tiden på annat sätt fram över. Jag skriver ju inte heller lika mycket längre, men hänger här mer eller mindre i perioder.

Jag skulle också vilja ställa mig i raden av alla som vill tacka dig för din (mer aktiva) tid på forumet. Du har tillfört så mycket klokskap och bra tänk. Det har varit både spännande och en fröjd att få följa dig. Tack också för alla goda kommentarer som du har lämnat i min tråd och för alla de gånger jag fått dela mina funderingar med dig.

Jag hoppas nu att allt går som du vill och att du har en härlig framtid framför dig. Jag hoppas också att du & Sophie ska få finna tid och ro och ha det bra tillsammans.

Stor varm kram / M

Alltså, fatta så skönt! Hemma! Kopiöst ljuvligt underbart gröndjävulskt härligt. Kom precis innanför dörren, lill-Semlan är hämtad, ska bara packa ur husvagnen nu och landa. På återhörande inom en snar framtid. Kram!

Tack LN ❤️!

Jo, jag gör så här. Jag tar ett kroppsligt och mentalt kliv tillbaka. Lämnar halsklump, sargat hjärta och värkande maggrop. När jag tar det där lilla klivet bakåt blir jag varse min ryggrad. Den fokuserar jag på, jag liksom är med den, och efter en liten stund slutar svajet och svallet. Ryggraden är nu stillhetens tjocka trädstam som bär och bär upp. Där, i tystnaden och tryggheten och vilan finner jag källan.

FM. Blaska kallt vatten i ansiktet. Möt din blick i badrumsspegeln. Den som tittar tillbaka älskar dig, värnar om dig, vill dig allt gott och varmt.

Det vill jag också.

♥

som det gäller att hitta när känslorna svallar. Hur gjorde du, LN? Jag får kämpa för inte få panik och fly.
Just nu ledsen FM

var ett jättebra namn på en stor förändring. För det händer så mycket mer än man tror när man slutar med a. Omvälvande för en del. Man börjar helt enkelt ifrågasätta en massa andra saker. Och känslorna åker berg- och dalbana mer än förut.
Jag har läst din tråd nu och är övertygad om att du fixar det. Det känns som din inte övertygelse är bergfast. Ska bli intressant att följa dig :). Ha det gott! / FM

Har passat barnbarnet i 12 timmar, underbara timmar. Känner enorm lycka med detta lilla liv intill sig.Men man blir trött. Just nu är jag så trött men ska ändå masa mig iväg och se AMY, om Amy Winehous. Behöver lite vuxentid nu. Man glömmer hur intensivt det är med de små:)

Men jag var helt i nuet LN. Vi var ute mycket och bara fanns till och tittade på trädens rörelser i vinden.
kram mod

Härligt med 8 månader. Grattis till dem.
Ja man får vara på sin vakt mot alkoholdjävulen som jag ser den som. En liten djävul. Listig rackare som ligger där på lur och poppar upp så där starkt ibland. Vilken tur att du orkade stå emot. Heja dig....
kram mod

Tack all ni som så fint skrivit till mig. Jag kanske förstorade upp scenariot i min hjärna av att inte få dricka igår, för att jag varit ledsen, nedstämd och orkeslös. Men en bekant till mig kom över till mig innan vi gick vidare och jag förklarade för henne att jag inte skulle dricka. Hon förstod direkt då jag talat om det för henne tidigare, att det blivit alldeles för mycket och jag nu fått nog... att jag på obestämd tid ska ta ett uppehåll. För nu har jag bestämt mig.
Jag har varit en sådan alkoholromantiker, är det fortfarande. Men efter att vi suttit och pratat förtroligt någon timma var jag inte längre sugen på att dricka, jag kände mig tillfreds ändå. Väl på plats med det större sällskapet kände jag mig trygg med att vara nykter och jag följde med ut en sväng. Visst hetsade dom lite om att jag skulle smaka, shotta etc men ju längre tiden gick desto mer kände jag att jag verkligen inte ville.

Summan: det var en bra första nykter kväll och utgång. Inget "sagt för mycket" eller onyttigt fyllekäk. Och billigt blev det. Fast dessvärre fick jag huvudvärk ändå och har det ännu. Jag är inte sugen på alkohol men jag är sugen på ruset men inte så pass att jag är villig att offra ytterligare dagar med ångest och besvikelse på mig själv.

Jag ser fram emot att känna mer glädje och bli mer trygg i det sociala utan alkohol. Att få känna mig pigg och alert i huvudet.

Fy så många gånger det varit så. Förra sommaren var en enda lång alkoholdimma och jag var trött när jag började jobba. Kommer ihåg att jag började tidigt varje dag och var lullig resten av dagen. Men "vi har ju semester och ska ha det bra" sa vi hela tiden.
Jag vet att mitt supande tog ny fart förra sommaren och att jag inte kunde stoppa det accelererande alkolisttåget förrän jag mådde riktigt dåligt. Då orkade jag inte mer, sjukskrivning och utbrändhet knackade på dörren.
Jag är så glad att jag kunde stå emot de första dagarna när suget satte in. Jag tänkte på alkohol varje vaken timme. Men jag var j....kligt bestämd mellan varven. När jag vacklade så skrev och läste jag här. Hade gott stöd av alla.

Nu är livet annorlunda så mycket bättre. 7 månader nykter.....Tänker knappt på alkohol längre utan mår riktigt riktigt bra i min nykterhet. Sedan kan det vara andra grejer som får mig i gungning men så är livet. Det är inte lätt men en sak är SÄKER det är så mycket lättare utan alkoholångest.
ha en skön vecka
mod

Det blir till att göra det, det finns ingen annan utväg. Han kommer ändå inte att sluta och får sina märkliga idéer ibland.

Den sk vännen är ju ingen vän egentligen. Skulle radera han från min lista.

Tack aeromagnus & eyeshadow!

Ja visst är det tråkigt när en del vänner gör så där? Jag vart riktigt upprörd när han skickade bilden. -"Radera den då", skrev han.

Har en vän som också är nykter alkoholist, och ''kompisen'' jävlades med honom så pass mycket att han fick honom att öppna spritflaskan igen. Efter det fick han börja om från början och bygga upp allt efter vad kompisen hade gjort. Både han och jag borde egentligen eliminera kontakten med honom.

Jag går på AA möte då och då. Nu var ju det ett tag sen jag var på mötet.

Tack för era svar!

All kraft och lycka till er!

Jag funderar vidare.....

Läst en hel del inlägg i forumet och många verkar ha en hel del gemensamma nämnare. Tex att man alltid är stark och stabil utåt sett. Finns till för alla andra. Sen faller man helt ensam, man dricker ensam antagligen för att på nått sett få egentid och ett andningshål..

Att vara hemifrån hjälper kanske en del med att börja/hinna tänka och fundera över sitt liv och beteendet man haft. Är inte sugen på att dricka vin, alltså känns inte som jag haft ett kemiskt beroende som jag tror var nåt "aeromagnus" skrev om. Känns inte som jag haft abstinens som man haft när man slutat röka och snusa. (Är kanske ett kemiskt beroende ändå, vet inte)
Huvudvärken kanske man kan räkna dit men upptäckte i slutet av veckan att huvudvärken släppte i samband med massage av rygg och nacke som jag varit så stel i länge. Kanske alkoholen gjort att jag inte känt smärtan i nacken lika bra innan.. Men nu känns det bättre både i nacke och huvud. :)

Tror mycket har handlat om en vana, eller ovana. Till en början i alla fall. Sen har det på nåt sett eskalerat till att kontrollen inte längre finns. Tror att många har svårt att bibehålla kontrollen om man dricker ett glas/två glas, en flaska/ två flaskor för ofta. Läste någonstans att vi svenskar har tagit till oss medelhavs folkets vana att vardagsdricka men även behållit vår egen vana att berusningsdricka.. Tänker man efter så är det nog väldigt svårt att behålla kontrollen då..

Förr har jag alltid försökt dricka med måtta, har inte velat bli för full utan velat ha kontroll. Sen har det inte alltid varit så utan blivit för mycket ibland. Senaste tiden har jag druckit mycket för att bli full och somna( alltså hemma ensam). Vet inte varför egentligen.. Helt sjukt men så har det blivit och så har jag vetat att det bli..

Har ingen i min familj eller släkt med alkoholproblem, Har aldrig sett min mamma full, min pappa har jag sett full en gång, en midsommarafton när jag var typ 14 år.
De har inte haft några fester direkt, nån enstaka kanske men ingen jag minns som har ballat ur. Minns att pappa tog nån whisky på fredagskvällarna men inte mer än så.

Igår var vi ute på kvällen i stan och gick hemåt förbi alla uteserveringar. Hjärnan registrerade att hade varit kul att sitta en stund och ta ett glas alkoholfritt men kände mig inte sugen alls att titta på folket som satt där, onyktra och skräniga.. Haha börjar kanske bli gammal också :P

Annars har semestern inte alls varit svår att avstå alkohol. Känns som kroppen verkligen behövde en paus från jobb och alkohol :)
Och känns som livet behöver en förändring, Både med hälsa, kärlek och vänner. Nu ska jag ha ett "Golden year" Ett förändringens år :)

Ligger nu o grinar av avundsjuka o skam. Jag åkte in till akuten för 4 dagar sedan med misstänkt tarmvred. Är tjockisop o har efter det op mig 4 ggr av komplikationer. Nu verkar det dags igen... Efter 2 dygn inlagd är jag hemkommen o belönade mej med vin så klart. Min syster har gjort samma op men sluppit alla komplikationer o mår jättebra! Hon skall nu flytta utomlands med sin nya man o vara lyxhustru. Hon kom nu förbi o skulle hämta nått o hon strålar! Brun, sommarfräsch, smal, lycklig, o hälsosam. Hon har kommit över våra föräldrars död o blickar framåt åt sitt nya liv. Här sitter jag... Bakis igen, rädd för kommande op, ledsen, stökigt hus, ohälsosam, vintjock, oduschad... och ont i magen. Grinar över varför jag inte kan ringa mamma o beklaga mig över min mage, och få lite ömkan o bry.
Skäms att jag känner mej avundsjuk när mycket av det är mitt egna fel!
Suck.....
Hamnat i ett offertänk o orkar inte riktigt med att ta mig ur.
Skall resa iväg med familjen i morgon en vecka o jag känner ingen riktig glädje. Tänk om jag får ett nytt anfall med magen? Tänk om jag dricker förmycket? Orkar inte "sluta" nu med vin.

Håller med om att värdet på det som sägs är viktigare än hur det sägs. Men bara för att vi andra kan konstatera att de där röd-pennedagarna är över för din del, så betyder det ju inte att det du berättar är mindre värt.
Om din självbild kring språkhantering är hårt rotad så förstår jag att det vi säger är svårt att ta till sig. Men fundera ändå på det, låt det ligga där och gro, några månader eller år. Låt det sjunka in. Under tiden så skriv här så länge du tycker det är bra för dig. Skriv en dagbok om dina framsteg och bakslag vid sidan av om du vill. Någon gång i framtiden så kan du gå tillbaka och titta på det du skriver, och då minns du kanske våra ord. Kanske får du en annan självbild då.

Apropå självbild. Tycker mig höra något av den där "Jag vill inte börja tro att jag är något. Jag skäms så över hela mig själv." mellan raderna. Men faktum är ju att du är något. Andra är också något. Andra kan också få för sig att skriva en bok om de vill, med fallenhet eller inte (Det finns författare med dyslexi som haft en så bra historia att de blivit utgivna ändå, med bra korr-läsare så går det.) Alla får skriva som vill det. Alla får skriva en bok till och med. Det betyder inte att man tror att man är bättre än någon annan. Men någon, det är alla. Du också. Och du är värd att slukas av passion för något konstruktivt och få kred för sånt du är bra på. Det är okej att känna sig jäkligt bra. Det är okej att upptäcka att man är bra på fler saker än man trodde, att upptäcka att man är bättre, intressantare och mer älskvärd än man trodde. Det där är glitter som livet bjuder på, när man håller sig nykter. Våga känna det.

Vi måste alla ta våra egna beslut. Mitt råd är dock att sluta nu. Jag slutade själv under min semester och man behöver tid och ork på att lägga på detta, det rör upp en massa samtidigt som man har dagar av total eufori och undrar varför man inte tagit tag i det på allvar tidigare... Och så börjar det om... Oavsett vad du väljer, välkommen hit! Kram

Att du mår bättre Vilja.... Känner igen mig av de tankarna som du beskriver! Precis så tänker jag, ju!