Senaste kommentarerna i forumet

och det du går igenom. Det känns nästan som att du har sett vad jag har gått igenom och läst mina tankar och återger dem här i detta forumet. Jag kan berätta för dig att det finns en värld där utanför missbruket och lögnerna. Jag hade glömt hur det kändes att bara vara, den härliga känslan av att veta hur dygnet ska fortlöpa, att kunna planera en trevlig middag i hemmet med vänner utan att vara rädd för hur det ska sluta.

Min ex, för han är en ex idag, har lagt in sig för behandling och det är ju bra men det kom för sent( för min del). Jag lämnade honom, skaffade nytt hem, blev tillsammans igen utan att flytta ihop men jag tröttnade på de evigt brutna löften han överöste mig med och den allmänt oansvariga hållningen. Det var som om jag en dag fick nog på allvar och jag blev lika förvånad som han över att jag verkligen höll fast vid mitt ultimatum ( har hotat ett antal gånger med att lämna honom) men allt bara dog..

Jag vill inte ha honom tillbaka och det har varit så skönt att tänka framåt och känna att det är realistiska planer, drömmar och förväntningar jag har,inte som tidigare ett slags självbedrägeri för att orka med tillvaron. jag visste ju att det var omöjligt att planera för framtiden, såväl i stort som i smått pga att allt låg i hans händer eftersom hans alkoholvanor var sådana att katastrofen alltid väntade runt hörnet.

Jag tror att du ska sluta att tänka på hur du stöttar honom och istället tänka på hur du ska ta hand om dig själv. All den kraft, energi och uppfinningsrikedom han lägger ner på att manipulera, luras och skylla ifrån sig kan han använda till att bli av med sitt beroende om han verkligen vill. Se honom för vad han är; en vuxen och kompetent man som väljer själv hur han vill leva sitt liv. Lita på att om han verkligen vill sluta så klarar han det. Lita också på dig själv. Du har förmågan och styrkan att välja ditt livv, hur du vill leva det och var dina gränser går, med eller utan din man!

Lycka till med allt, du är inte ensam! Kram!

Tack för svaret..har gått ok idag med. Nä..att normal dricka är väl inget bra tänk. Ren desperations teori. Och när man tänker på hur mycket hemskt och dumt som hänt när man är full är det väl bara att tänka på att det vill man inte vara med om mer. Men ändå styrs man som det inte var en själv till den trofasta flaskan som oftast är gömd och säger till mig själv;idag ska det inte hända ngt dumt,jag ska inte bli arg eller prata känsloprat när jag är full. Utan jag ska bara orka göra det där vanliga sysslorna och grejerna som man normalt gör i vardagen. Och som går så mycket bättre de timmarna då jag är full. Hmm..så djävla sjukt men ändå sant. Och alla dessa lögner som tär så mycket i själen och får mig till att gråta,bli apatisk,väldans arg. Skulle vara så skönt att känna sig nyfiken,lyhörd, och harmonisk igen utan dessa djävulusiska samvetskval. Kommer inte ihåg senast..jo kanske en dag där för ca fyra år sedan..var på en anställningsintervju nykter idag. Kändes mer nervöst och stakigt. De senaste har jag varit full på fast tror det inte har märkts för jag fick ju jobbet tyvärr på två av dem. Och då tänkte jag såklart idiotiskt nog;månen vad bra då kan jag ju dricka på intervjuerna om man blir mer populär få..inte bra...

den här sidan som dagbok. Känner mig tjatig som ältar mitt liv helt ohämmat... Det ger så mycket tillbaka att se det svart på vitt och läsa alla svar, frågeställningar och reflektioner.

Har upptäckt att han har bytt ett missbruk mot ett annat. Är det vanligt att man gör det? I och för sig så har han alltid spelat en hel del men nu har det eskalerat till en helt sjuk nivå. Väntar fortfarande på kallelse till beroendecentrum. Vet inte varför det dröjer.

Fattar inte vart det här är på väg? Vad är det som händer? Nu är han igång och planerar julklappar till barnen, och som vanligt ska det vara så stort och överdrivet. Mängder och svindyrt! Det är verkligen inte så att jag missunnar barnen dyra julklappar, men vi ska kunna leva också... Förra julen var fruktansvärd. Vi hade inte pengar till mat ens i januari och inga räkningar blev betalda. Jag vill inte att det ska hända igen. Jag är van att snåla, mina barn är vana att inte få julklappar för flera tusen var. Och jag lovar - de har varit nöjda ändå. För oss har det alltid varit viktigast med samvaron med familj, släkt och vänner, och det är något som jag medvetet har velat föra över till barnen i alla år. Det handlar inte om pengar. För mig gör det inte det. Jag har försökt få min sambo att förstå detta, men för honom är det så viktigt att ge det dyraste, coolaste och bästa! Så att han får vara stolt över sig själv kanske? Den där lite grandiosa sidan förstår jag mig inte på... När jag fyllde 40 i somras hade vi bjudit alla barnen och några vänner på middag. Han hade stora planer vad gällde maten och present. Han fick dock inte lönen i tid, men jag hade handlat och fixade buffé av det som fanns. Han surade ner och låg i sängen hela dagen och jag fick göra allt. Han skämdes över maten (färskpotatis, fläskfilé, rostbiff, såser, frukt och sallad) för han hade tänkt sig nåt mer exklusivt. Jag gick till slut upp med ett stort glas vin till honom så att han kom upp ur sängen, duschade och satt med vid bordet.
Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Bitter? Ja, lite. Allt handlar om pengar eller alkohol. Förmodligen är inte det här en nyanserad beskrivning, men det är min upplevelse. Jag vet inte om jag fixar det här. Jag vet inte om jag orkar "stötta". Vad är att stötta? Jag vet inte vad jag får, tänk om alla goda sidor försvinner? Eller tänk om de aldrig har funnits där, det kanske bara varit tomma ord. Börjar tänka att allt bara är yta för honom. Han har en bild av hur det ska vara, men blir fruktansvärt besviken när det inte blir så. Han kan liksom inte hantera det verkliga livet. Allt ska vara som han vill, men han är inte beredd på att det kan vara en ganska krokig uppförsbacke på väg dit.

Fortsätt på samma sätt! Härligt när vikten går ner så snabbt och man får ändå äta sej mätt på god mat! Finns massor av bra böcker, i Åse Falkman Fredrikssons Viktminskning med LCHF finns mina favoritrecept.

hade jag, medicinerade i några år med diverse biverkningar. Bl.a svällde mina anklar upp, jag blev håglös och på gränsen till deprimerad. Gick upp en massa i vikt. Nu vet jag ju inte vad som var hönan och vad som var ägget. Det kanske var alkoholen som gav biverkningarna. Nåväl, när jag slutade dricka alkohol började jag äta enligt LCHF lågkolhydratkost, slängde blodtrycksmedicinen efter tre veckor (jag har egen mätare så jag höll koll) och gick ner 20 kg. Mitt blodtryck är perfekt, runt 125/70, trots min ålder, 60 nu. Där vet jag inte heller vad som var största vinsten för blodtrycket, att vikten gick ner eller att jag slutade med vinet. men vinet gjorde ju att vikten ökade så det är nog alkoholen som är boven.

Ekonomiskt tyckte jag att jag bra hade råd att dricka som jag gjorde men nu ser jag hur mycket mera pengar det finns på kontot! Trots att jag belönar mej med snygga kläder!

Jag tyckte inte att jag hade baksmälla, väldigt sällan i alla fall. Jag kunde dra i mej 1,5 flaska vin i värsta fall och sköta jobbet utan problem dagen efter. Trodde jag, tills jag märkte hur mycket bättre jag mår nuförtiden. Så mycket piggare, gladare, jag är. Energisk, positiv.

Det finns absolut bara fördelar med att vara nykterist.

Med vår konsumtion av alkohol råder det ingen tvekan om att den har effekt på vår mentala hälsa och vår sociala färdighet (Definition: vår konsumtion= vi som finns här och har problem med alkohol)
Men hur är det med den fysiska effekten. Då menar jag inte ont i huvudet, svettningar och darrningar utan riktiga alkoholrelaterade effekter på vår hälsa. Det kan vara högt blodtryck (var har vill.sluta blivit av? Det börjar kännas lite oroande), hjärtfel, leverskador, njurproblem och allt det där som finns att läsa om effekterna på kroppen vid ett långvarigt alkoholmissbruk.

Har någon här råkat ut för något sådant? Adde kan säkert ge oss alla (med största respekt) en lektion i alkoholens negativa påverkan på vår hälsa men jag tänker mer på någon levnadshistoria.

Strax innan jag loggade in här för första gången hade jag varit husläkaren. Han konstaterade att jag hade ett lätt förhöjt blodtryck men det relaterade han till mitt något stressiga jobb och min ålder(!). Inom någon månad skall jag ditt igen för kontroll och det skall bli spännande att se vad alkoholbristen har haft för effekt på blodtrycket.

Hur är det med de ekonomiska effekterna av ett missbruk? Vi kan enstaka gånger läsa om individers ekonomiska problem som ett resultat av missbruket men hur är det generellt. Om jag gör en mycket generell kalkyl över konsumtionen här på forumet så lägger de flesta mellan 2000-4000 kr/månad på alkohol. Hur påverkar det individens/familjens ekonomi?

Det finns ju så många olika aspekter på ett missbruk så varför inte bara rada upp dem här. Vi kanske blir lite klokare och lär oss något nytt. Allt i syfte att minska och helst bli av med vårt beroende.

May the Force be you

Tack för svaren allihop!

Lilleskutt, jag förstår vad du menar, och håller egentligen med, men jag är inte där än, kanske framöver. Känner igen mig mycket i det som m-m skriver, "Innan ville jag inte ha någon uppmärksamhet riktad mot att jag drack för mycket, och nu vill jag inte ha den för att jag inte dricker alls". Outar jag att jag har problem med alkoholen så kommer det bli en reaktion på det...som jag inte är redo för.

m-m, bra det där med att inte framställa sig som ett offer som egentligen skulle vilja dricka, då skjuter man bara upp "konfrontationen". Och jag vill faktiskt inte dricka på nyårsafton, precis som Pellepennan ser jag verkligen fram emot att vakna upp på årets första dag och var pigg och glad istället för bakis med ångest! Och kanske funkar det som "ursäkt".

Och så har jag ju faktiskt börjat träna igen, vilket inte riktigt funkade på bakfyllan, så jag lägger in ditt tips Weekend i ursäktsmixen oxå.

Sjukt egentligen att man ska behöva konstruera ursäkter istället för att vara ärlig. Men så är det. Lilleskutt, jag ska läsa ditt inlägg igen om någon månad, kanske har jag en annan syn på det hela då.

Abel

länkar nu....

http://www.youtube.com/watch?v=mAZdynkEoCM

Godmiddag
Tror noga att du är på bättringsvägen, visste knappt själv vem jag var
vad jag kände, vad jag kunde stå för. Men det har klarnat mer och mer.
Jag har är fortfarande kvar i den där hålan du skriver om. Trivs ganska
bra med det just nu, men man kan ju inte ligga där för jämnan. Visst är
jag ute på långa promenader och cyklar mycket men när jag kommer hem har
jag ingen lust med umgänge. Jag är nog lite rädd för att trilla dit igen
om jag börjar träffa gamla vinkompisar. Har tyvärr inga nyktra vänner.
Dom vi umgåtts med spottar inte i glaset och jag var ju likadan.
Men nu tycker jag att man fått andra värderingar. Jag kan bli så lycklig
över en snöflinga som sakta dalar. Sånt där lite i vardagen la jag aldrig
märke till innan. Man hade fullt upp med planer veckan, inköp vin, stressa,
dricka och sen hemska hemska ångesten. Känner mig fri på ett annat sätt nu
Visst är det en balansgång håller med dig men i början för mig var linan
jättetunn, nu är den som ett rep.
Ha det bra
Konstnären

Kanonbra av dig med dina sex dagar. Vad mysigt med lilla valpen.
Han eller hon kommer att ge dig mycket kärlek. Har själv en labbe
och hon har hjälpt mig otroligt i svåra stunder. Alltid lika glad
och kärleksfull.
Själv har jag varit vit 3 månader och det var svårast i början.
Det enda som känns lite jobbigt är julen med mycket fritid, men
det får bli långa promenader med vovven.
Kanon att du gått ner 2 kilo.
Önskar dig och din lilla hund en skön dag
Konstnären

Det är oerhört svårt att "normaldricka" när man inte kan det!

Dina känslor är helt normala. Till en början känns tiden rätt meningslös när man inte får ett rus!
Det är behovet i hjärnan som vill tvinga in dig i ruset. SKriker efter uppmärksamhet..rastlöshet, ångest.
Klarar du att motstå så kommer du efter en tid att se livet ur ett nytt perspektiv, det nyktra.
Efter några år i ruset så har man tyvärr glömt bort hur extremt skönt det är att sova gott och vakna utvilad UTAN betongluva och ett mörker i sinnet.
Det kommer även att finnas plats för andra tankar än hur du enklast och snabbast skall få i dig alkohol.

Kämpa på!

bra :-))
http://www.can.se/sv/Tidskriften-AoN/Halsa-och-behandling/Forskning-pag…

Tack så mycket för välkomnandet och svaret! Känns jobbigt..men håller ut. Än så länge. Men blir irriterad på att jag har ju massa andra saker som måste fixas mer än att gå att tänka på att få i mig alkohol. Och till helgen är det födelsedagsfest och de dricker en hel del. Vet inte om jag ska försöka att dricka några glas för jag kan inte skylla på att jag ska köra för vi ska övernatta. Men vill inte egentligen.vet att jag blir dr Jekyll och mr hide när jag dricker och har ingen gräns. Men ändå dras man till skiten som är så underbar oftast. Känner sån tristess och inget adrenalin när jag ej dricker men ändå finns den där lugna harmoni känslan i kroppen som man finner en liten stund då och då dom igår och hoppas den kan bestå bara lite längre...

I går kväll drack jag 9 öl igen(3,5% 50cl).Är det inte för hemskt att man inte kan låta bli? Finns det någon annan som kan svepa i sig 9 öl på en kväll? Hur många flaskor vin motsvarar det? Jag har börjat att dricka öl(3,5%) för att få ner alkoholhalten men jag vet inte om det är bättre för man får dricka så himla mycket. Jag mår så dåligt psykiskt i dag.

Underbart igår kommer vara kort - imorgon med...
Känner så väl igen det ska du veta.

Lycka till!

Hej Lexi!

Låter som starten går precis som du hade tänkt dig, och att dagarna är fyllda med positiva saker. I alla fall som om det känns roligare nu än förra veckan när du satt - i skitvädret på balkongen :-) Det är nog så att det är Din hund, men är det Ditt vin? Låter som du får mer tillbaka av din nya kompis!

Hej Abel!
Bra jobbat med dina 10 dagar. Låt dem rulla på nu. Angående vad man säger till andra.... det viktiga, vad du än säger, är att du inte låter som ett offer, att du hemskt gärna skulle druckit, men måste avstå pga bilen, vit period osv. Tror att det blir mer diskussioner och försvar både inför den aktuella dagen och till nästa gång ni ska ses. I början skyllde jag på bil, eller liknande, nu (efter snart 9 veckor) säger jag att jag lagt ner alkoholen en tid eftersom jag sover dåligt när jag druckit, och att avstå har fått andra positiva effekter på träning osv, så nu håller jag uppe ett tag. Sen byter jag samtalsämne om det behövs. Har bara fått positiva reaktioner på detta. Maken vet ju om hela problemet, men ingen annan. Till någon i min nära närhet har jag sagt att det varit lite för mycket ett tag och att jag ville bryta mönstret. Jag tror att det är bra att planera innan vad du ska säga och hur för att undvika att trassla in sig i något som inte blir bra.

För mig handlar det inte bara om skam för att ha trillat dit, utan lika mycket att inte vilja ha hela fokus på mig och framför allt inte att det ska handla om mig och alkohol när jag träffar släkt och vänner. Innan ville jag inte ha någon uppmärksamhet riktad mot att jag drack för mycket, och nu vill jag inte ha den för att jag inte dricker alls.

Lycka till!
/m

För medaljen m-m! Naturligtvis "fiskade" jag men dina tillrop känns bra ändå:-) Har varit mycket läsvärt här i trådarna under de sista dagarna. Ett stort tack Fia för tips om HS. Blir säkert något att sitta med någon kväll, som kan berika i mörkret. Har funderat en del på dina tankar kring ämnet om man kan och vill välja varandra igen.

För min egen del tycker jag det är svårt då jag liksom har en känsla av att mitt eget jag (som jag är just nu) -kanske inte är mitt riktiga jag?! Kanske är det lättare för er som kommit längre i nykterheten? Jag vet med andra ord inte vad som är mina riktiga känslor, och vad som fortfarande är den "sjuke" - och ibland elake - i mig. Eventuellt är jag bara på bättringsvägen och under tillfrisknande, och känner att jag kanske inte borde ta beslut i livsavgörande frågor än. Vill ju inte ta felaktiga beslut på grund av att - jag kanske inte är jag än - om ni kan förstå vad jag menar? Skulle helst vilja vara kvar här i "hålan" i ett halvår till eller så, men det går ju inte att ducka för livet på det sättet. Det är något som stressar mig lite, samtidigt som jag inte är kapabel att fatta stora beslut just nu. Trist skulle det vara om det faktum att jag inte är redo att fatta besluten, leder till att dom fattas åt mig, och att jag i efterhand säger shit! Det blev fel när jag var som mest upptagen med att göra något åt mitt eländet, och inte kunde vara den jag egentligen vill vara...

Så det är som en balansgång, att tillåta sig att vara lite handlingsförlamad, och samtidigt undvika att låta andra bli lidande av min oförmåga att fatta vettiga och viktiga beslut.

Kanske någon förstår vad jag menar, även om det kanske låter obegripligt...

Hoppas ni har en finfin dag!

Hej Abel
Först av allt tummen upp för dina 10 dagar. Vet ju inte exakt hur tiden varit, men med mina ögon är det något att glädjas över. Bra jobbat, om du nu upplevt det som ett "jobb"? För mig har det varit så i alla fall

Vad säger man? Jo jag är i samma situation att jag inte har talat med min omgivning om vidden av problemen kring alkoholen. Om det kan man tycka en massa, och många har en bild av hur man bör göra. Jag - för min egen del - har en personlig anledning till det som inte bara handlar om skam, så det får vara med att komma ur Fyllegarderoben just nu. För min del i alla fall.

Så vad kan man säga? Det beror kanske lite på vad som passar dig, och vad som ligger nära till hands kanske?

- Jag tycker det är fjantigt med Nyårslöften, så jag tänkte ta en vit december eller så istället (Anarkisten)
- Tycker vintermörkret känns lite tungt och vill testa om det känns lättare när jag inte dricker (Den nedstämde)
- Läste om organisationen vit Jul för barnen och kom att tänka på att jag ofta blir full inför dom på högtider (ansvarsfull)
- Behöver gå ner lite i vikt....

Finns en massa att välja på. Själv har jag tagit en mix, och det ska nog vara nog för att klara Julen. Om det blir svårt att gå på Nyårsparty så kommer jag helt enkelt att strunta i det. Tänk dig att vakna vid halv nio rycket på nyårsdagen, och vara lätt i knoppen :-)
I januari sen kommer det inte att vara något problem, för då har ju allt och alla hur som helst fullt upp, att infria sina goda föresatser.

En bra dag till dig!

Så stolt jag är, nu har jag inte druckit en droppe alkohol på snart sex dagar och jag mår jättebra. Som tidigare så är det eftermiddagarna som är svårast, då längtar jag efter mitt vin och det känns lite rastlöst i kroppen. Men jag har ju min vovve att hitta på saker med, så det går snart över. Hoppas det fortsätter så här, men jag får väl kanske vara beredd på att det kan bli svåra stunder under jul och nyår.
Jag äter efter LCHF och har på dessa sex dagar redan gått ner 2 kilo och det sporrar givetvis också till att fortsätta så här. Nu är det "bara" 35 kilo kvar att gå ner

Du får gärna skriva i denna tråden
men
vill du ha respons på dina inlägg är det bäst att du startar en "egen" tråd.

Allt det du skriver hittar du igenkännande i alla trådar, mer eller mindre!
Detta forum är en superbra ventil, att få skriva av sig anonymt känns bra i själen!
Få lite positiv push när man klarat delmål.
Kämpa på! Du är inte ensam!

Att du har börjat motionera och att alkoholen tar bort effekten av träning 3 dagar efter alkoholförtäring.
Att du har en vit peroid. Kommer frågor men alltid repsekterat.

Ha det - Kämpa på med ditt nya liv

Bra av dig med 10 dagar. När jag varit vit 10 dagar var jag bara så himla trött.
Kroppen var inne på reparation. I går var det 3 månader sedan jag drack. Första
tiden gjorde jag som du undvek det sociala som naturligtvis hade med alkohol att
göra. När jag drack själv var jag inte nödbedd.
Men vet vad jag säger nu, helt enkelt JAG HAR DRUCKIGT FÖRDIGT, punkt slut inga
kommentarer. Jag har bara en människa som suger musten ur mig, hon tjatar och gnatare
ringer mig bara på fyllan och berättar hur tråkig jag blivit. Har sagt att hon är
välkommen att ringa mig i nyktert tillstånd. Vadå blir ett sluddrande svar jag är inte full.
Jag var precis likadan. Men nu är jag förändrad.
Det har inte varit lätt i början var det kurvor hela tiden. Men jag tror att jag snart är
ute på raksträckan.
Ha en bra dag
Konstnären

alkoholist och idag en stolt nykter sådan.

Jag gjorde behandling på Nämndemansgården eftersom jag själv insåg att jag inte skulle klara att bryta den onda cirkeln själv. Det är ingen överdrift att säga att det var den bästa investering jag gjort för min egen skull någonsin.

Där och på de andra Minnesotahem jag haft kontakt med så finns det alltid tillgång till läkare, sjuksystrar, psykolog, präst och terapeuter med egen bakgrund i beroendet. Man får en egen personlig behandlingsplan med egna uppgifter,"läxor", som man ska följa för att upptäcka sig själv och hur man fungerar. Man tillhör gruppen och det är i den som de stora stegen tas i form av "en alkis vet vad en alkis går för", att sitta och ljuga och manipulera i en sån grupp blir bara löjligt för allt är använt tidigare så man blir fort avklädd. Att lära sig ärlighet är en befriande känsla, jag som ljugit så mycket under mina aktiva år.

Enskilda samtal med terapeuter kan förekomma, terapeutledda gruppsamtal är vanliga och det finns alltid hjälp att få hos personal eller hos gruppmedlemmar. Att inse att jag inte var ensam i min situation hade jag svårt med i början ända tills jag fick en uppgift att lösa som på nolltid fick upp ögonen för att jag tillhör gruppen.
Grupptillhörigheten är viktig eftersom det är det jag senare kommer att lägga mitt liv i när jag börjar gå på AA. Det är väldigt sällsynt att tillfriskna på egen hand från beroendet och få ett bra liv efteråt. Men att upptäcka att jag tordes lita på andra, söka hjälp hos andra, var en rejäl befrielse. Precis som här på forumet fungerar det i AA/Al-anon och att upptäcka det är underbart, det finns alltid nån som har gått igenom det jag går igenom och kan hjälpa mig.

Ta hand om dig och sök egen hjälp !

Kram !

att du inte har lust att gå ut med att du har alkoholproblem Det är tyvärr fortfarande så att många har fördomar och ser ner på alkoholister trots att det faktiskt är klassat som en sjukdom i väldigt många länder. Det var inte så väldigt länge sedan det var skamligt att lida av psykisk sjukdom och till och med tbc ansågs under en period som skamligt att drabbas av.

Men jag tror ändå, eller kanske just därför, att du borde fundera lite kring detta att hemlighålla dina problem. En stor anledning till att alkoholism leder till så stort lidande hos så många i alkoholistens nära omgivning är just känslan av skam. Det är också skamkänslan som i många fall hindrar i alla fall anhöriga att söka hjälp och säkert alkoholisten och att hålla sig kvar i förnekelse.
Samma skam leder till att vänner och kollegor inte törs ta upp eventuell oro över någons alkoholvanor.
Det brukar inte anses kränkande om någon råder sin hostande kollega att söka vård eller att tipsa någon med ryggvärk att prova massage men så fort det handlar om alkohol så kommer skammen in i bilden.

Om vi alla som har något alkoholproblem, antingen som anhörig eller alkoholmissbrukare vågar stå upp och nämna saker vid dess rätta namn så kan det bli en förändring. Om du står upp för dig själv och säger till dig själv och din omgivning att du är en värdefull, kompetent och god person men du har drabbats av alkoholmissbruk/problem och måste därför avhålla dig från all alkoholkonsumtion så tillskriver du dig själv det värde du faktiskt har.
Om du skulle sluta äta nötter för att du har blivit allergisk så skulle du inte behöva fundera på bortförklaringar. Varför? vad är det som gör att man minskar i värde om man inte tål alkohol men inte om man inte tål nötter, gräs eller katter?

Att berätta för andra om sitt problem kan också vara ett bra sätt att öka sina chanser att klara sina föresatser. Dels blir det svårare att dricka inför dessa människor, dels slipper du tjat om att ta ett glas och vara som en människa.
Dessutom hjälper du andra, både nyktra och alkoholister att få en realistisk och sann bild av vad alkoholism är och kanske kan det vara en ögonöppnare för någon som själv har ett osunt förhållande till alkohol.
Tänk över det lite. Genom att dölja och ljuga om dina problem så förkastar du hela din person pga missbruket istället för missbruksbeteendet.

Ofta oroar man sig i onödan och blir positivt överaskad av hur odramatiskt omgivningen reagerar när man lägger fram det man själv upplever som en stor och mörk hemlighet. Kanske visar det sig att dina problem inte är så okända som du föreställer dig.

Lycka till med ditt nyktra liv och var stolt över att du är stark nog att sluta med alkoholen istället för att skämmas över att du har en överkänslighet/allergi mot alkohol. Du valde inte att få problem men du valde att göra något åt det. Det är Styrka och något att verkligen vara stolt över! RESPEKT!