Senaste kommentarerna i forumet

Här ligger jag mitt i natten (eller svintidiga morgonen) och skriver.Det beror på en obehaglig men samtidigt härlig grej, härlig när jag inser vad som pågår, som hänt några ggr nu: Jag vaknar upp med ett ryck. Min förata tanke är ångest: Varför drack jag igår? Jag kan känna den sura smaken i munnen. I några sekunder känner jag så. Känner paniken inför ångesten som ska komma.
Sen inser jag: Nej, jag drack inte igår! Jag är fullkomligt spiknykter!

Den känslan alltså!! Den är bättre än vilket vinrys som helst! Lättnaden är så underbar och jag känner mej så nöjd med mej sjäkv. Det är en känsla som jag behåller inombords, som hjälper massor när Sir Väs bestämmer sej för att knacka på igen (Sir Väs är min persona på alkoholsuget för er som är nya).

Nu ska jag somna om, tryggt förvissd on att jaf inte drack en enda droppe a igår :)

Känner också igen rastlösheten och känslan. Mitt sug ser ut ungefär så här: Plötsligt svävar en romantiserad tanke om vin förbi (immiga glas elker värmande rödvin i en mysig miljö). Först är det bara en flyktig tanke men sen bygger den upp sej tills den är så kraftig att det känns som om jag inte klarar det om jag inte får dricka vin.

Nu har jag börjat kunna hantera och identifiera den där första känslan. Jag brukar bryta genom att tänka på de oromantiska grejerna runt a, hur det förstör, hur det känns när jag vaknar morgonen efter, ångesten. Anhörigsidan här har hjälpt mycket, där ser man hur skitigt det är med a, hur det sårar och gör nära förtvivlade. Jag vill inte utsätta dem jag älskar för det.

Välkommen hit!
Två veckor efter att jag gjort slag i saken upptäckte jag detta forum. Kanske jag hade tagit tag i saken tidigare om jag hittat hit.
Sisyfos; betyder det att du känner att du rullar upp en sten för berget om och om igen utan lindring?
Här får man misslyckas, en del har raka resor och andra krokiga, vi gör så gott vi kan.

Det var längesen jag skrev nu. Nykterheten har gått väldigt bra. För bra skulle jag säga. Inte haft det minsta alkoholsug eller suktat det minsta efter fest. Förns i förrgår. Det är så konstigt för det som triggade det hela var en låt. En endaste låt som jag hörde och som väckte miljoner signaler i min kropp. Den gav mig extremt starka kopplingar till ett firande jag var med på (en fyra-dagars fylla). Självklart kopplade den inte till minnena som den feta ångesten jag hade veckorna efter, eller till känslorna när jag bara låg på golvet i min lägenhet och grät och skakade av ångest och abstinens som jag samtidigt ringde psyk och sa att jag dör av ångest. Nej då. Låten kopplade mig till den härliga känslan av att vara full, allt flörtande, alla skratt och känslan av att vara fri i sin fylla. Sedan jag hörde den låten i förrgår har suget varit där. Självömkan har smugit dig tillbaka och känslan av att "alla får utom jag" sitter på min axel och tycker synd. Samtidigt känns det ganska naturligt, för många säger ju att när man är som mest "säker" i sin nykterhet så kan ett återfall vara nära. Jag känner mig trygg i att jag inte kommer dricka ikväll eller imorgon, men det är absolut en påminnelse om att jag fortfarande ska ta ett aktivt beslut varje dag. På senaste har nykterheten bara rullat på, men det här kom som en påminnelse.

Skönt att få skriva av sig här och kram till alla er som kämpar!

Insåg ju också precis i skrivande att jag idag (1:a augusti) varit nykter i exakt 8 månader. Galet bra. Det trodde jag aldrig för 8 månader sen. Kram!

Det där känner jag mycket väl igen. De flesta tar avstånd från en, när man faktiskt vill göra något bra i sitt liv, och leva hälsosamt också. Det får man aldrig glömma bort. Har en bekant som ska genomgå en levertransplantation p.g.a. alkoholmissbruk. Han söp i över trettio år. Det enda du själv kan göra är att stå på dig själv (var bestämd), och gå på dina möten. Och kan de inte acceptera det så har de inget med dig och ditt liv att göra.

All lycka till dig!

Jag önskar att jag pallade och vågade gå till ett möte, men jag är inte där än, inbillar mig att mitt alkoholberoende är såpass hanterbart att jag kan reda ut det på egen hand. Drycker jag utmanar dig till att ta reda på hur det är, berätta för mig hur det gick sen. Förstår din bävan, jag blir nervös bara av tanken. Men jag tror faktiskt att det skulle göra dig gott.
Kramisar kotten

Dito!
Kramisar Kotten

känns så väl igen!
Det fullständigt k r y p e r i kroppen.
Hade en sån dag i torsdags och idag är det plötsligt helt lugnt.

Jag borde bli glad över att få komplimang, men saken är den att jag kan tyvärr inte ta till mig den. Jag blir överraskad och konfyst. I skolan hade jag talang för matematik, fallenhet för naturvetenskap, benägenhet för samhällsvetenskap MEN språk var en utmaning. Jag fick traggla och kämpa, i svenskan markerades mina texter med rödpenna, meningsbyggnadsfel varvat med syftningsfel. Jag är ingen verbal person och att uttrycka mig i skrift har jag ingen träning på. Tackar för snälla ord, men någon bok kommer jag aldrig att skriva. Min syn på min egen förmåga därvidlag är obefintlig. Det är bara så, ingen självömkan, utan ett konstaterande att vissa saker är för djupt rotade inom mig att det går inte att ändra på. Återigen tack för era vänliga ord, jag förstår att ni är uppriktiga då vi är främlingar för varandra, men för mig känns det mycket märkligt. Inget jag kan identifiera mig själv med. Mitt motto är att försöka förstå vad andra människor menar, deras budskap, inte ta orden så bokstavligt, vi är alla människor och förtjänar lika mycket oavsett hur vi uttrycker oss.

Jag har inte följt din resa, har dock läst många av dina inlägg i andras trådar. Jag tror detta forum bygger på vår medmänskliga välvilja. Att de som kommit längre i sin nykterhet kan inspirera och har kraften att hälsa nya välkomna. Forumet sköter sig självt genom att äldre medlemmar engagerar sig i nytillkomna. Jag vill också stämma in i kören och avtacka dig och önska dig allt gott. Respekt att du varit nykter i ett år samt att du berättar att din aktiva period på forumet är över så man slipper undra vad som hände sen, det finns alltför många frågetecken ibland. Respekt att du inte skapar ytterligare ? ? ? Lev väl och sprid din kunskap till andra som behöver den, kram Myrkotten

Och jag blir GLAD och får hopp av er <3

Tänker att jag inte är så långt på min resa ännu, det har gått en månad och jag har ju faktiskt druckit alkohol. Men det får vara den process det är helt enkelt :) Att jag redan mår så här bra av att skippa min box till helgen gör att jag är jättepeppad på att bli helnykter :)

Det sprider hopp till alla nya, härligt!!!!

Det är aldrig trevligt att se någon med ångest oavsett om den är alkoholpåverkad eller ej! Det blir väldigt jobbigt med alkohol dock då man som onykter tycker det dämpat medans man vet som nykter det förvärrar och drar ut på lidandet, ångesten måste ut bara. Det är kroppen som reagerar att den inte mår bra. Du är tyvärr maktlös i allt detta för din mamma är vuxen och hon bär ansvaret nu att söka hjälp. Akta fig för att gå in i detta och kontrollera henne m.m utan låt henne sköta detta, även om du sjävklart kan/ska stödja.

Jag kan inte gå in och säga vad din mamma är och inte är eftersom jag varken är henne eller känner henne, men i det du skriver har hon alkoholproblematik minst sagt och har börjat ett beteende hon bör avstyra innan hon blir beroende av alkoholen och använder den som Självmedicinering, vilket oftast (alltid) i regel leder till alkoholism.

Endel människor tål inte alkohol när dem är sköra /känsliga lch i kombination med ångest är det lite som att leka med elden om man dricker på det för man vet inte hur det slutar. Det är inte alltid man har familj eller förstående människor omkring sig som stötar upp en.

Hoppas ni får en bra o lugn kväll nu. Och bär du på mycket oro för din mamma även pappan... Ska du nog själv få hjälp med stöd så du inte tar på dig för mycket, för att bli medberoende är helt naturligt som anhörig men man behöver veta grunderna så inte person tar över ens egna mående.

Kram

mitt första inlägg här 30:e Juni, så inte så länge. Jag har återfallut en gång och så har jag druckit ngt glas till fest ett par gånger. Med det sagt så har jag ändå dragit ned mitt drickande oerhört och mår SÅ mycket bättre redan. Att jag druckit till fest beror mest på den där ångesten för att vara annorlunda. Jag har ändå känt mej rätt trygg med det eftersom jag verkligen klarar att hålla mej till de där glasen i de sammanhangen. Fast nu siktar jag på helnyktert:) Alkoholen miste liksom sin glans när jag började läsa och skriva här, den förstör och raserar så mycket.

Hur upplever ni sug? Jag har funderat på hur jag själv gör det... Då menar jag inte suget då man börjat dricka och allt förnuft försvunnit utan innan dess. Jag tror inte att jag själv förstod vad jag upplevde innan, det var inte så att jag tänkte; "jag måste ha ett glas vin", det låg begravt under en stor rastlöshet som tog över mig. Jag kunde fixa ihop en middag med vänner (ringde runt tills någon kunde) bara för att få tillåtelse att dricka. Jag erkände dock inte det för mig själv... Jag var bara rastlös och ville hitta på något... Visst. Det är först nu som jag ser att det vid dessa tillfällen ofta gick överstyr... Jag hade ingen botten och jag såg aktivt till att hamna i situationer där jag fick dricka utan att erkänna det för mig själv. Det känns viktigt för mig att ha insett detta eftersom jag måste vara på min vakt när jag blir rastlös. På ett sätt hade det varit lättare om jag hade haft ett mer tydligare sug... När jag är godissugen vet jag precis vad det är, men detta är mer diffust. Konstigt... Kanske en del av självbedrägeriet som ligger i missbruket.

Det är ju verkligen början som är jobbig...sitter här och resonerar angående festandet ikväll. Känner mig osmart som bestämde mig för att börja idag... men det går fan inte att skjuta på detta längre.
Försöker hitta på ursäkter för att fortsätta dricka...det känns ju inte bra. Känner mig dessutom extremt självcentrerad, ömkande och bläää.

Hur länge har du varit nykter nu Soff?

någon etikett på dej själv tycker jag. Jag tyckte också att det var superläskigt i början. Det räcker liksom bara att tänka att du vill ha en vit period nu, sen tar du det därifrån :)

Kände också den där deppigheten men vet du? Det går över! Alkoholen bidrar ju till nedstämdhet och ångest, efter ett tag tror man inte att något kan vara riktigt kul utan men det kan det!

Vad bra att du hittat hit, helt rätt beslut.
Strunt i vad andra ska tycka om att du slutat dricka, det viktigaste är ju hur du själv mår.
Det är lite tabubelagt att prata om att man dricker för mycket, vilket är konstigt egentligen. Om man slutar röka så kan man lätt berätta det för alla och få beröm, men om man slutat dricka så ska man behöva smyga med det och stå ut med att folk ska tjata om att man kan väl ta bara ett glas...
Hoppas det går bra för dig, första veckan är jobbigast.

Det känns så himla stort, fel och främmande att sätta etikett på sitt drickande. Men det handlar om min upplevelse av det hela och att det är nog.

Jag tänker på det fördelar jag ser fram emot:

Sömnen
Aptiten
Klarare i huvudet
Slippa ångest
Ersätta rastlösheten med träning
Kommer klara studier och arbete

"nackdelarna"
Rastlösheten
Ruset...att kunna identifiera sig som en glad person. Jag är ingen glad person i vardagen. Snäll, ödmjuk och så, javisst. Men jag är inte genuint glad, skrattar inte speciellt ofta.
Ensamheten. För jag finner en sådan gemenskap i drickandet. Det sociala. Eller för att jag känner mig mindre ensam om jag sitter ensam hemma.

Det känns så definitivt nu. Och jag blir ledsen när jag tänker på det...och det känns tungt.

Tack för ditt svar flygcert!
Tror jag e på rätt spår då, har sagt till honom att bara vara vän e inget löjligt litet straff...är för att jag vill kontrollera mitt liv själv och han måste ta kontroll över sitt.
Slutar han dricka i hålla vad han lovar sig själv så slipper han göra sig själv och andra besvikna. Just nu passar det mig att va bara vän, vill se om han tippar över igen bara för att han får ett sug efter sprit och skiter i att berätta.

När jag läser din text kan jag känna att det talas för lite om den skötsamma alkoholisten. Vi får mest höra om folk som bråkar, förstör, däckar, spyr, hamnar på parkbänken. Och ja, så kan det gå till slut men samtidigt är det många av oss som inte gör så stort väsen av vårt drickande. Jag gömde länge mina problem bakom att jag var skötsam, tränade, aldrig blev för full på fest, aldrig drack i veckorna. Jag hade behövt höra att alkoholism inte alls behöver vara så där "högljutt", som tur var hittade jag det här forumet och förstod att det fanns fler som dej och mej.

Du kommer att få jättebra stöd och pepp här, det kan jag nästan lova :)

Vet inte vad jag ska råda dig, men... Det är ju dina ord och din styrka som fått honom att försöka bli nykter efter vad jag förstår - håll ut så att han ser att du menar allvar!!!!
Kanske försöka hålla lite distans ändå? Kan du hitta på andra saker som stärker dig och får dig att må bra?
Kram

Hej....
Behöver lite råd från er med erfarenhet...
Vet inte riktigt hur jag ska formulera det hela, har ju sagt till min kille att vi kan va vänner, inget mer.
Han nyktra till i söndags o hällde själv ut resten av spriten o ölen han hade.
Tror honom för annars hade han fortfarande druckit.
Hur e jag bara hans vän, känner mig fortfarande som flickvän men flickvän utan sexbiten....utan den närheten.
Har ju sagt att han får sköta sin medicin själv och måste säga att sen jag sa det känns det jäkligt befriande. Känns som om jag e flickvän igen, inte omvårdare.
Vet som sagt inte riktigt vilka råd jag ber om, kanske ett....hur går jag vidare som vän och möjligen senare som flickvän?

Kram till er alla

Livetsliv, tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter och ger råd <3

Nu börjar hon nyktra till ännu mer, och äter mer men fortfarande med mycket ångest och över allt möjligt. Inser att det kommer ta sin tid innan hon känner sig helt i form igen. Nu vill hon dock inte ha mer att alkohol att dricka och det går att prata med henne, skönt att kommit hit. Men jättejobbigt att stå bredvid :(

Förstår att det måste varit tufft att gå igenom för dig med det du berättar. Samtidigt som jag varit så arg och besviken på henne, lider jag oerhört med henne på samma gång. Det skrämmer mig hur alkoholen tog sådan kontroll över henne denna gången. Hade vi inte varit här och totalt tvingat henne till nykterhet vågar jag inte tänka på hur det hade gått :( Det här är som sagt värsta gången hittils och vi har tagit det som stoooor varningsklocka...Nu får hon klara sig igenom detta och sedan blir det att hitta bra och rätt hjälp på längre sikt.

skönt att höra ifrån dig !