Senaste kommentarerna i forumet

Jag ser inte "klistret" i erat förhållande med den beskrivningen du ger. Vad annat håller er ihop, eller är det så att han är världens gulligaste när ni är nyktra ihop?
Att han blir en Dr Jekyll/Mr Hyde av en eller annan anledning är något som du behöver ta med i dina värderingar, kan du leva med det?
JAG skulle inte göra det. Den man älskar vräker ur sig en massa nedvärderande saker och ställer till ett husihelsike när det passar honom. Och du ska bara rätta in dig i ledet och acceptera det?
Ursäkta ordvalet, men i helvete heller.
Du kan ställa krav på att han behandlar dig lika 24-7, hans ångerfullhet accepterar du inte, när berättar han sin sanning?
Om han ljög om det då, vad säger det att han talar sanning när han är nykter...?
Ställ dina krav obarmhärtigt från och med i detta nu, alla svek får omedelbara konsekvenser på direkten. Väskan står packad i hallen, din eller hans spelar ingen roll. Det sker när han gör felet.
Tänk tillbaka hur din vision såg ut om hur din familj skulle se ut, tror inte att det ligger i närheten av din verklighet.
Det finns anledningar till att man har drömmar och mål i livet.
Det många glömmer bort är att sträva till dem, kortsiktiga såväl som de långsiktiga.

Du kommer att fixa det hära, låt aldrig någon deka ner på dig igen.
du har en värdighet väl värd att orka försvara.

Berra

är svårt att identifiera sig med. Han har aldrig slagit mig. Han har bara tagit tag i mig och "lagt omkull" mig en gång, och tagit mig hårt i armen en gång. Det som händer är mer...vad ska jag säga...verbalt "våld". Alltså att han skriker/skäller på mig, kallar mig för olika "namn", säger att jag är psykiskt sjuk, undrar hur fan jag kan leva med mig själv, att jag inte säger "rätt" saker till mina barn, och jag som är utbildad inom detta med barn och ungdomar som mår dåligt och jobbar med det trots att jag själv är en så dålig mamma, det är bara folk med egna problem som jobbar med det jag gör, att han inte kan fatta hur jag kan prata om killar och sex med mina tonårsdöttrar, att jag blir kåt på det, att jag är kåt på alla möjliga, att jag går igång på dotterns sambo osv osv. Jag vet inte hur många kristallglas som har krossats, rödvinsfläckar i taket och på väggar, skåpluckor som gått sönder, soffan trasig mm mm. Är detta våld? Jag känner det som om jag överdriver om jag kallar det så, även om jag ser vad jag själv har skrivit. Känslan är att jag överdriver. Ändå är det bara några exempel på vad som hänt. Det har också hänt att han uttalat hotelser mot min familj, det var för ett år sedan och då lämnade jag honom. Gick tillbaka efter några veckors kärleksförklaringar, ånger, förlåt mm. Men relationen till min familj är ju förstörd. Och jag förstår varför. Hur kan jag älska honom? Eller är det inte älskar jag gör? Är det något annat? Jag ser ju och vet om allting, men ändå är det som om jag inte ser, förstår och förmår agera. Det är det som gör att jag känner mig så värdelös. En så dålig mamma som inte har satt mina barn i första rummet - alltid. Så som jag i hela deras liv har gjort fram tills jag träffade honom för 1,5 år sedan. Varför sätter jag inte ner foten? Är jag rädd? Ja, lite kanske, men jag vet inte om det är det som är det överhängande. Jag tror inte att han skulle göra något mot min familj.

Gud, när man börjar nysta i allt så bara väller det fram det ena efter det andra. Det är ju inte bara alkoholen. Eller det är ju i och för sig när alkoholen är inblandad som allt det här händer. Det mesta i alla fall. De kraftigaste ilskeutbrotten kommer då.

God morgon
Sitter och kurar med en kopp kaffe. Ska snart gå ut med hunden och
det ser jag inte fram emot. Blåser nästan storm och snöfall, usch.
Igår kväll när jag var ute med henne stod hennes öron rakt ut såg
ganska festligt ut.
December snurrar på och det känns som även jag har kontroll över den
lilla jävlen som viskar till i örat. Han har inte gett sig av riktigt än
men så fort han börjar e sig till känna får han en käftsmäll av mig.
Idag är livet underbart, det var det inte för några månader sedan.
Känner mig stark i kroppen och psyket som en urkvinna.
Nej på med kopplet och ut.
Ha en skön dag
Konstnären

Vad glad jag blir när jag ser era inlägg i min tråd! Nej, det går urdåligt. Jag har separerat och känner mig helt vilsen och olycklig. Dricker massor. Ska göra ett nytt försök att sluta.

Jag som bara är i den allra första fasen i min nykterhet hade ganska mycket funderingar över hur månaden December skulle bli.
(Full)knökad som den är med en massa tillfällen då man bara "ska" dricka.
Men det ska gå bra. Jag har ingen som helst lust att offra det sköna lugn som har lägrat sig över mig och min familj. Njuter fortfarande av morgnar då jag vaknar av mig själv före klockan, fullständigt utvilad.
Det stora sömnbehov jag haft i många år pga alkoholen (och även efter de första veckorna) börjar minska och jag känner mig pigg ända till tio-tiden på kvällen. En tid då jag brukade däcka in i en sömn som var allt annat än återhämtning. Jag vaknade visserligen även då av mig själv vid fyrasnåret, men det var med ett ryck, svettig, törstig och ångestfylld... Varför skulle jag vilja få tillbaka det?

Här har jag kanske hittat EN anledning till varför det hjälper att skriva i forumet? Man påminner sig själv om hur det var och hur det är idag.

Riktigt skönt att du fortfarande finns här Berra och stöttar, det är starkt efter så många år.

Ja, jag hänger i alla fall på och gör dig sällskap över den här helgen, med kontroll, med välmående!

Buzzz

Tack Pellepennan! Du får mig också att tänka till (och skratta ibland). Den där korven, ja. Samma eller liknande som de har på 7-Eleven. Bara lukten av den gör att jag inte vill gå in i butikerna längre (mackarna slipper jag då jag saknar bil) och sedan ser man att andra människor väljer att stoppa den i munnen. Obegripligt! Men kanske är det som när jag själv har valt att hälla vin i strupen. Man tror att man inte har ett val? Vi har alltid ett val.

Nu ska jag välja att tömma lådor och duscha. Sista jobbhelgen på ett bra tag.

Fia

Godmorgon i Hobbithålan Pellepennan! Förstår dina rader om självvald isolering. Ibland behöver vi det och självvald ensamhet är aldrig ensamt. Om bara fler kunde begripa det så skulle nog världen vara bra mycket bättre.

Hjalmar Söderberg har skrivit så träffande om det.(och mt har citerat det flera gånger) Mycket tänkvärda rader, ska försöka hitta dem åt dig.

Dessutom är vi ju inte "riktigt" ensamma här framför våra datorer/telefoner. Hoppas du hittar en styrka och en lagomnivå som passar just dig i helgen!

Fia

det där plötsliga retliga och vridandet och vändandet var en del i processen till mitt uppbrott. Inget var trevligt mer, alla situationer som varit trivsamma var förstörda av alkoholen och det sätt han förändrades. Det tog lång tid innan jag förstod sammanhanget och det var först efter ½ års nykterhet (med vita knogar) som jag kände igen den man jag en gång började älska. Då kunde han igen möta mig i mina känslor och hantera situationer som väckte nån laddad känsla inom honom. Det såg jag först efteråt - när han "kom tillbaka" till sitt sanna jag.

Jag tror du har helt rätt i det du befarar - att han inte kommer att kunna låta bli spriten. Antagligen är han inte pigg på att söka hjälp heller - alkoholisters löften i det läget du beskriver brukar inte vara mycket värda. Tyvärr.

Om du inte håller fast vid vad du sagt ser han tydligt att det är tomma hot... och så flyttas gränsen för vad du accepterar och står ut med ett steg till. Hota inte med nånting som du inte är helt säker på att du tänker och kan genomföra. Följ inte med på sånt du inte vill och var ärlig med varför. Ta hand om dig och gör det bästa för dig! Ta makten över ditt liv. Det kommer också att påverka honom och det är hans val vad han vill göra med sitt liv.

Jag vet att det här är världens utmaning - låt det ta den tid du behöver. Skriv, skriv - det hjälper. Styrkekram / mt

och dricker té... mysigt med vovven som snörvlar lite / mt

Jag blir såå arg och ledsen! Vad han kan förstöra allting! Han har lovat att han ska sluta dricka och om han skulle dricka igen så skulle han söka hjälp. Han går ju och smygdricker jämt! Jag vet, man kan inte lita på en alkoholist men man hoppas ju ändå att kanske kanske menar han det.I kväll satt vi oss och skulle ta lite glögg med våran dotter. Då rätt som det är blir han så där arg o retlig över något som jag har sagt. Han vrider o vänder på det jag sagt så jag vet knappt vad det var jag pratat om. Jag trodde först att han skojade men insåg sen att han var allvarlig. Och nu drar det igång med alla julbord och hur ska det gå? Han kommer aldrig att låta bli spriten! I helgen är jag medbjuden på ett julbord men jag vill verkligen inte följa med för jag vet ju hur det blir. Hur ska jag göra nu ska jag säga åt honom att han måste söka hjälp eftersom han lovade det? Känns som jag måste stå på mig nu annars kommer det bara bli som vanligt igen. Men om han inte gör det då villket jag inte tror? Jag tror inte ens att jag vill leva med honom längre. 20 år är lång tid o det känns som att jag inte orkar mycket mer.Det är sant som du skrev mt att jag måste försöka ta hand om mig själv och inte lägga fokus på hans drickande. Jag ska försöka men det är så svårt! Kram

Inget sug, inget planerande, bara helg utan fyllånger...
Känns det konstigt?, det borde det inte vara, för det är som det borde vara, innan man blev beroende...
Imorgon ska jag köra två tjejer till jobbet som jobbar på grannfirman, de ska ha julfest..
Jaha julfest, det ger mig kalla kårar utmed ryggraden, Hujedamig som krösamaja skulle ha sagt.
Vi ska ha våran om en vecka, men på något sätt när det involverar mig själv numera så är jag inte rädd längre, jag vet jag fixar det, inget problem.
Men när man tänker på hur det en gång var, Hujedamig!

Stod och surrade med en hantverkare som hade varit ute och druckit öl kvällen innan, det gick inte i så många knop den dagen ska man säga.
Han såg sliten ut och påstod att det var sömnen som fattades honom, jojo sömnen...
Han berättade om alla nya ölsorter han hade testat, och vi pratade om alla gamla....
Försökte minnas alla smaker och berättade ur mitt minne, men men kunde bara känna sticket i munnen och kylan, inte den distinkta smaken direkt.
Ölrapen som hade en förnimmelse av....malt?, eller var det beskan, nej beskan satt ju i munnen liksom sötman, var det humlen som kom i rapen???
Jag blev minst sagt helt låst i mina tankar och tappade talförmågan, minnas minnas, hur smakade de mörka ölsorterna, sött?, kaffe? choklad?
Jag gav upp och nickade bara instämmande till slut och han upptäckte hur mitt intresse svalnade, vilket jojointresse han måste ha tyckt jag hade.

Samtidigt, vem bryr sig, är det viktigt??
Inte ett stort problem, saker som är viktiga håller sig kvar i mitt minne, i mån av plats.
Skickade iväg fimpen över den frusna gräsmattan, gick ner för trappen och lämnade problemet där det upptäcktes.
Jag kunde inte "leverera" ett fullgott tyckande hela vägen ut, hålla kvar en diskussion, utan gav upp.
Nederlag, nej knappast jag gav upp och höll inte fast i något där mina intressen hade tagit slut, det är ovant för mig, men nyttigt.
Förändringen i mitt inre pågår alltså fortfarande.
Vi kunde i alla fall förenas i vårat gemensamma tyckande att folk är som mest puckade när det dricker de dyraste sorterna när de är som fullast och kan tillgodogöra sig smakerna som sämst, de borde ha börjat med whiskyglaset för fyrhundringen istället för att avslutat den med den när pengarna var slut.
Ytterligare ett bevis för att man inte tar de bästa besluten när man tror att man är som smartast, alkoholen ljuger för oss om vår tillvaro.

Nu ligger man och väntar på att stormen Svenne ska göra sitt intåg under natten, det ska kännas extra mysigt att höra hur det viner utanför när jag själv ligger under ett varmt och skönt täcke, lite som den känsla man får när det regnar under natten när man ligger i ett tält.
Man förstår att man som människan är liten i naturens makter, men ändå känner sig trygg i sin tillvaro, det är stort det med.

Tryggheten över att veta att jag inte vaknar upp under morgondagen med dödsångest, det är nog ännu större..
Kontrollen över mitt egna liv har tagit sin början, jag har fortfarande en valmöjlighet att kunna ändra på det, men vem vill byta bort den möjligheten?

I morgon är det Fredag, jag mår konstant bra nu, och fortsättningsvis under hela helgen, jag har kontrollen, vilka gör mig sällskap med den vetskapen?

/Berra

Jag bäddar i ordning en madrass på golvet. Känns tryggt på något sätt, som när man var liten.
Soffan är ledig, om någon annan också vill sova över så går det bra. Kanske vill jag inte prata men nu när det finns en tv kan man ju somna till någon film. Säkert kommer jag att prassla med en chipspåse och smula ner, men jag städar upp i morgon. Min hund brukar snarka lite men det är bara att peta den i magen så brukar den rulla ihop sig till en något förnärmad boll.

God natt

♥

Hemma... Jaha, ett tillfälle till med alkohol avklarat. Fick en konstig känsla, när det fanns en vinbox och öl framme, kände en lockelse av själva boxen, men inte av vinet som dryck. Mer som att boxen sig är ett föremål som skickar signaler till min hjärna. Kan inte förstå själv att jag inte var sugen på att dricka. Nu var vi ju flera som körde och det underlättar kanske, men ändå. Sådana saker har inte avhjälpt suget innan. Har jag kört, så har jag hällt upp vin när jag kommit hem, för att,kompensera för att jag avstått tidigare. Skön känsla.

Kommer på fler saker att vara nöjd över (med nykterheten):
- behöver inte tänka imorgon att jag var vinpratig ikväll
- behöver inte tänka att jag hade velat fylla på mitt glas en gång till men inte gjort det, eftersom det skulle kunna tyda på att jag dricker för mycket
- behöver inte känna mig dum imorgon och undra om det var någon mer som tog ett glas till hemma
Ja, det finns fler saker, men det får räcka med de här ikväll.

Tänker på det som Weekend skrev i sin tråd, om att rekommendationen är att hålla uppe 90 dagar för att bryta hjärnans mönster. Har också läst det någonstans här på forumet, men tycker att det låter som en kort tid. Isf skulle jag kunna bryta min nykterhet i mitten på januari, och vad har jag hunnit ändra då? Klart att jag har visat för mig själv att jag klarar mig utan alkohol i tre månader, men det är en kort tidsperiod, där det är många situationer och personer man inte hunnit träffa. Jag vill fortfarande inte sätta upp några tidsgränser eller yttre ramar för min nykterhet, men i smyg tänker jag att jag vill vara fri från alkoholen under en lång tid.

Imorgon är det fredag, och jag ska träna på em. Inte längre för att jag känner att jag behöver ha något inbokat för att mota bort vinsug, utan för att det känns bra att starta helgen med ett träningspass. Skönt!

Nu är det sovdags, med vinden vinande utanför... Hoppas vi inte blåser bort!
God natt!

kraft, kärlek och styrkekramar / mt

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ :) / mt

... när jag såg ditt inlägg trodde jag att jag läste i någon annans tråd *generad* Tack för en fin komplimang!!

Ja, nu får det f*n räcka: vi sitter på möten och han vräker ur sig allt han tycker om mig och jag lider, jag hör hur illa han tycker om mig, hur mycket han tycker att jag förstört i hans liv, hur han vänder på det jag säger och jag är så rädd att jag skakar, att hjärtat håller på att ömsom stanna, ömsom hoppa ur kroppen, men jag försöker möta hans blick, jag står på mig så gott jag kan och jag känner mig så stark och så galet nöjd att jag inte har backat denna gång!!!!!! Fattar ni - för första gången så står jag på mig!? Alla gånger som jag varit nära att anmäla så har jag backat av rädsla, och sedan ångrat mig så oändligt, men denna gång har det blivit en utomståendes anmälan, men jag står på mig, jag tar chansen till någon slags upprättelse. Oavsett vad som händer eller vad utredningen visar så har jag äntligen stått upp för oss, och han får inse fakta - nu kan han inte längre hota mig! Känns gott!!! (eller: hota kan han ju, för han ser ju att jag blir rädd, men det biter inte så bra som förut...! Heja mig!!)

Och - imorgon är det dags, imorgon får jag nycklarna till mitt hus! Är så glad att jag skulle kunna skrika ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Kram

Hej Monami! Jag tror att det blir bra att trappa ner för då får du mindre negativa biverkningar.Du ska se att allt ordnar sig!

Hej Pellepennan! Visst är det skönt när man känner ett behagligt lugn! Var hos en kompis o fikade,hon ville bjuda på glögg men jag sa nej tack o det kändes så skönt jag känner just nu att jag vill inte ha något alkohol utan jag vill ha verkligheten att veta vad jag säger o gör.hon frågade varför o jag sa bara att jag inte var sugen,vågade inte säga sanningen!

när jag skrev ett inlägg till en medsyster insåg jag att i denna stund är det tre år sen jag åkte till ett evenemang och bad mannen lova att vara nykter när jag kom hem. Han lovade och har berättat senare att omedelbart jag stängt dörren började han dricka. Det märktes minsann när jag kom hem ett par timmar senare. Den natten bar jag ut det mest nödvändiga till bilen och på morgonen for jag till min vän. Om detta har jag skrivit många gånger här.

Nu sitter vi och mår bra i varandras sällskap medan stormen viner utanför. Man kan förändra sitt liv / mt

med Adde. Du behöver inte vänta på att "något" mer ska hända - precis som du själv skriver har det redan hänt - alldeles tillräckligt.
Styrkekramar / mt

läser ditt svar så ser jag att du har lösningen klar för dig. Jag kan också känna en oro för att det är du som står i vägen istället för en kökslucka nästa gång. Riskera inte det !

Varför bo kvar hos en person som riskerar att skada dig både fysiskt och psykist ? Al-anon, kvinnojour, beroendecentrum....ta hjälp !

Kram !!

Torsdag idag. Ska ha lite samkväm på jobbet ikväll och det kommer att finnas alkohol. Känner ingen oro eller sug efter det, och det känns skönt. Dagarna går och suget efter vin är i stort sett obefintligt. Tänker inte heller att jag vill prova, rädslan för att trilla dit igen är alldeles för stor.

Påminner mig om det positiva med att vara nykter:
- med utlovad storm är det helt ok att tänka att jag kan ta bilen hem ikväll
- att sova utan att vakna vid 4-5-tiden och känna att hjärtat slår, huvudet känns tungt och torr i munnen
- att kunna träna när jag vill
- att inte behöva läsa om samma sidor i boken varje kväll
- att känna mig stolt över mig själv, inga skuldkänslor
- inte behöva planera besök på bolaget

Jag har berättat att jag numera inte dricker någon alkohol i några sammanhang. Får frågan "hur länge ska du hålla uppe"? Svarar att jag vet inte, så länge det känns bra. Får bara positiva reaktioner, att jag är duktigt, starkt gjort, skulle nog inte jag klara osv. Och jag kan säga att ingen av dem vet om konsumtionen tidigare, har dolt det bra tror jag.

Måste sluta nu, ha en bra kväll...

Tack för era vänliga kommentarer, Pellepennan och Konstnären.

Jag törs inte gå ner till 10 cl/dag så här i början utan jag har startat på 20 cl/dag och minskar 1 cl var 3:e dag

Läste på forumet eller i en undersökning, kommer inte ihåg.
MEN... skall man bryta sina dryckesvanor skall man hålla upp i 90 dagar.
Detta för att hjärnan skall glömma?
Då räknar jag ner nu då! Halvvägs till målet med mina 45 dagar.

Ha det - Kämpa på!