Senaste kommentarerna i forumet

Mod60, Hihi, nä inte jag heller jag läste igenom vad jag skrivit nu. Var lite upprörd tror jag och så lite självstavning från telefonens sida...
Själva andemeningen var i alla fall att jag är arg på mig själv, över de valen jag gör. Alla väljer hur de vill leva och vara. Mitt motto tidigare var att du kan vara allt du önskar:)
Fredagskram!

Ta hand om, inte oroa andra, jag klarar mej alltid. Bara det att det gör man inte. Jag har insett att jag måste backa, tala om hur jag mår och inte vara så jäkla duktig och snäll hela tiden (för att seen trösta mej med vin).

Vad bra att du har hittat forumet! Lovar att det hjälper otroligt mycket! :) Jag har gått från att tycka att allt skulle vara meningslöst om jag inte fick dricka till att hitta glädje i livet igen, och det på ganska kort tid. Det GÅR och du kan må så himla mycket bättre!

Pepp och kram!

Jag måste erkänna att jag inte hängde med i din tråd. Men simma lugnt du får skriva igen:)
mod
kram

Jag berättar sällan om mig. Inte på riktigt inte utan ansvar för att inte säga något om mig som oroar någon annan. Min uppgift i livet har varit att ta ansvar för andra. Jag vill inte, men hamnar där igen och igen.
Jag vet! Och tror fullt ut på att det är jag domböcker detta. Alla ansvarar gör sig skiva och hur de vill leva sina liv. Något annat är oacceptabelt och patetiskt! DJ väljer själv punkt slut!
Och jag har gjort de dumma valen att dricka, finns styrka i flaskan det senaste året! Och jävlar vad bra jag mår under salongsberusningen! Svårslaget! I'm on topp liksom. Snacka om att inte ta ansvar!!
Tacksam mod60!
Nu ska jag simma. Det är meditation för mig.
Kram.

Jag ska passa barnbarnet i morgon och ikväll lite livemusik med mannen. Njuter av sista semesterdagarna. Nykter!!!

Låter underbart LN. Har aldrig varit så långt upp i vårt avlånga land men du får mig att vilja åka dit.
Jag njuter av de sista semesterdagarna. Vädret är hyfsat så jag får mycket gjort både ute och inne. Imorgon ska jag passa mitt barnbarn över natt för första gången och det ska bli så jättekul:) Han har en utvilad ångestfri farmor just nu....
kram på dig!
mod

Jag blir oxå glad :) jäklar vad kul det är när man läser och verkligen känner hur gött det är att leva utan alkohol. Känns liksom igenom laptoppen....
ha en härlig semester Anders
hoppas du oxå mår bra Fenix :)
kram
mod

Välkommen hit till forumet.
Jag har varit i samma sits som du och kom oxå till en punkt när det inte gick längre. Syster duktig orkade inte längre.....Då bröt jag helt med alkoholen och tog inte en enda droppe på lång tid. Sakta men säkert så har jag hämtat mig och återfått livslust och självkänsla igen. Det går om man tar en dag i taget, ibland en timme i taget. Jag ska må bra och inte utsätta mig för detta cancergift.
Nu har jag varit nykter i 7 månader och mår bättre än någonsin.
Här på forumet kan man vara helt ärlig och det har för mig varit rena terapin. Jag har insett så många bra saker som har hjälpt mig. Du behöver inte skämmas ett dugg, skriv det du känner och återigen välkommen hit:)
kram
mod60

Oj förlåt....det var till Vilja.
Men tack så jättemycket för receptet. Skall testa i helgen ! Har flera fina små squashar just klara för skörd.
Kram

I morgon kommer släkten för att fira dotterns födelsedag. Det är då, vid sådana tillfällen det är som allra skönast att ha tre rejäla supar i kroppen. Har så mkt lättare att vara social då. Toleransen ökar och hjärnan slappnar av.
Jag är duktig socialt, har hög kompetens och vana att vara i centrum. Genom mitt chefsjobb och min genom tiderna ganska stora umgängeskrets. De senaste åren har jag drabbats av en lightversion av social fobi. Tycker det är jobbigt! Känner mig utelämnad och obekväm. Har tappat intresset för att lära känna nya människor, orkar liksom inte. Känner mig samtidigt ensam och övergiven.
Fan va knäppt det låter!
Känner mig helt ur balans i både kropp och själ!

Hej kvaddad, har inga recept på tråden, du gick nog fel men jag kan tippsa dig ändå;) varva tunt skivad zuzcini, tomat och lök. Strö över lite god ost och gratinera i ugn ca 20 min, super(oj)gott till lax bla.
Och du, bra kämpat! Har läst din tråd.
Allt gott

Jag måste sluta vara så himla duktig hela tiden! Just duktigheten är det som stjälpt mej många gånger, att jag tycker behöva koppla bort och av med vin. Jag måste bli mer avslappnad, mindre perfektionist för att detta ska hålla. Märker ju att duktigheten smyger sej på även här, jag vill visa er hur duktig jag är på att hantera alkoholen. Tokdumt!
Bara en lite note to self!

jag också när du blev så glad över min kommentar. Ibland behövs det inte så mkt. Ha de'

Man kanske skulle ge Sir Väs ett ansikte.
Måla ett porträtt. Ett hiskeligt fult som man kan ha stående framme och bara HATA.
Fräsa lite åt fanskapet i förbifarten när man passerar.

Tack Mt, ja jag ska hålla taget jag lovat, men det är tufft nu, har ingen ork o vet inte vad jag ska göra. Kan knappt ta mig för att skriva här fast jag vill men har ingen energi. Det bara kommer över mig alltihop ibland o då är det som att luften går ur mig o jag vill bara sova, min kropp känns som gelé o jag vill bara dra täcket över huvudet o vakna om några veckor. Jag vill träffa den andra mannen men vet inte om jag vågar för jag är rädd för att exet ska ställa till det för mig o barnen om han får reda på det. Det känns som jag skulle göra nåt olagligt trots att vi inte är tillsammans längre. Jag måste försöka att få ett avstånd från honom men det är så svårt för vi måste liksom ha nästan daglig kontakt pga att vi hjälps åt med hunden bl.a. Skulle vilja bli helt oberoende av honom men som det är nu går det inte. Jag kör fast hela tiden o kan inte finna några lösningar o det gör mig så trött o deppig. Jag förstår inte hur andra gör som verkar kunna separera o gå vidare ganska fort. Är det bara jag som är så här hjälplös? Känner mig ensammast i världen ibland!!

det regnar inte!!!
Då kan man plocka blåbär ! :))

Din man kan vara glad att han har dig!

Fortsätt att äta lite extra om det gör att du mår bättre. Jag själv kunde inte äta alls i början och kände mig jättesvag, så det är nog olika hur man reagerar. Du är inne i en tuff fas för kroppen så det är bara att hänga med så gott det går. Kämpa på!

Kan inte komma ihåg när jag senast hade 3 dgr utan A. Trött men det beror nog på att jag gick till sängs väldigt sent. Märkte att jag kompensations-åt en massa i går kväll som om kroppen skulle ha i sig 3 dagars kalorier av ersättning från A. Är det ngt ni märker, att man äter mer?

flytten som är planerad handlar egentligen om en separation. jag har inte skrivit ngt om förhållande, men jag hade ett som tog slut förra veckan. Häromdan var jag & besökte huset som jag fick tag på. huset är egentligen lite lågbudget, fastigheten har stått tom ett tag, & första känslan jag fick när jag gick runt i ödeträdgården var att det är lite creepy. som att det är ett bra ställe att spela in en skräckfilm på. andra var att-hur ska jag kunna hålla mig nykter? en bra sak är att det krävs en del jobb innan ngn kan flytta in. mkt jobb=bra för att undvika tänka på alkohol. men ödehus, trädgård + själv är &så perfekta förhållande för att dricka. Så jag har tänkt en del på aa, tror att aeromagnus är inne på rätt spår, är rädd egentligen, speciellt för att prata om personliga saker i grupp. & sen är jag ateist, så att gud etc. gör det inte lättare. men det kanske är värt att prova, vet inte hur länge jag fortsätter med antabus heller, just nu känns tabletterna rätt avgörande för nykterheten. har haft 2 alkoholfria veckor, känns som en evighet.

Mrs Mary
Dubbellivet kan jag relatera till. Nu har ju min man insikt och har hållit sig nykter sedan avslöjandet. (Han skåpsöp). Och vi har det bättre än på länge, pratar mer. Men min oro finns där, ständigt redo. Om jag inte märkte något under så lång tid, vad säger att jag märker något nu? Är så rädd. Jag vill ju satsa på det här med min man. Vi är överens. Samtidigt vet jag att det kommer att göra så ont om jag upptäcker att han börjat igen. Det känns att ju längre jag kommer i att återskapa min tilltro, ju värre kommer det att bli när den knäcks igen. Så i verkligheten går det väldigt långsamt med den där tilltron. Jag är faktiskt på helspänn.

Hatar att han springer ute i förrådet för att ska fixa saker. Nu är vi överens om att han ska låsa det där jäkla huset klockan 21, då får han ha jobbat klart där, men de senaste två dygnen har han glömt något där. Då har jag sprungit med dit ut som en annan höna, bara för att slippa oroa mig. Ja, tjena, så medberoende jag låter!
Och skulle han verkligen åka dit igen, så skulle det ändå kännas som om jag litat på honom, eller hur. Och med att åka dit menar jag då smusslandet. För jag dör inte om han får ett återfall, bara han är ärlig med det. Inbillar jag mig åtminstone. Det är klart jag skulle bli ledsen, men om han bara erkänner det så är han ju beredd att sluta igen. Det är lögnerna och uteslutandet som är den stora boven för äktenskapet... Fast det är väl just alkoholen som är orsaken till lögner så klart.

Så jag gör som du. På ena sidan så drömmer jag om nästa års semesterresor. Med andra delen av hjärnan vet jag inte om vi tar oss dit. Har satt upp mig på en lägenhetslista. Föreställer mig att jag kommer fram om 1-2 år. Om allt är ett helvete så dags så har jag en utväg.

Maken har tid hos doktorn, till samtalsterapeut och går redan på AA. V ska gå på familjerådgivning. Så jag har mycket att vara tacksam för, det vet jag. Men det finns inga garantier för någonting.

Jag har också bokat tid till medberoende-terapeut. Jag vet itne om jag riktigt är det ännu, men vill få koll på mig själv. Vill inte åka dit på det. När jag tänker på hur jag springer efter honom i förrådet igår och i förrgår, är rädd och vill kontrollera, så är jag ju det. Å andra sidan kanske allt går bra, och han är nykter från och med mitten av juni, då han slutade. ... Fast när han var ensam med barnen i mitten av juli så drack han en (?) lättöl, innan han kom på att det var tokigt.(Det var ett mentalt återfall) Jodå, mina ursäkter låter också som en medberoendes.

Är som du rädd för att stanna för längre, såå att jag inte skulle orka längre. Men jag är också rädd för att lämna för lättvindigt. Jag vill ju att det ska fungera helst. Nej. Jag är inte på väg bort på länge än....OM det fortsätter på inslagen väg.

Kanske skulle man kalla medberoende för människoberoende istället? Omvårdnad-knarkare eller HighandLow-knarkare. Jag känner på sätt och vis hur det gror. för på sätt och vis håller jag min man ännu kärare nu än tidigare, jag ser hur det jag har kan förloras. Innan jag visste att han söp så hade vi det ju inte bra, och då var jag rätt trött på honom. Och nu är närmre, pratar mer. vi har det bra. Alla problem kan liksom skyllas på alkoholen, så när bara den är borta så finns inga andra problem.
Håller tummarna för din man och dig. Kram.

Nu dag o helg. Blir bra. Det spöregnar inte!!!

Jag kommer vilja läsa era böcker, både Viljas som är i görande, o Myrkottens som kanske blir!!!

Är inne och läser som medberoende ibland. Ursäkta om jag trampar in på din tråd och inte hör hemma här, men jag såg högre upp, myrkotten, att du eftersökte något annat att haka upp sig på, en annan besatthet, men en som inte är destruktiv. Idrott och yoga dög inte, skrev du. Det är så klart jättesvårt att hitta.
Men jag ser att du verkligen har ordets gåva. Det är ju poesi du skriver ibland. Andra gånger så är det helt enkelt bara så väl formulerat att jag som utomstående tycker mig förstå dig precis. Det där är en gåva. Det är också en gåva som du inte kan förvalta fullt ut när du är full. Det är också en väg därför att skrivande är en sorts terapi i sig, se bara hur du gett dig på att skriva här. Det finns ju en anledning till det. Du behöver sätta ord på dina tankar och känslor.
Så mitt tips på hobby: Börja skriva något större, en hel bok menar jag. Något som slukar dig hel. När idéer och berättartrådar börjar trängas i huvudet på dig så kan det hända att alkoholen puttas åt sidan en aning. Själv blev jag som besatt av att skriva. Kunde inte sova och gick ner i vikt, definitivt något kemiskt i kroppen, som en förälskelse. Låter kanske som något att akta sig för, men vad jag vill ha sagt att det faktiskt är något som kan suga tag i en.

Mest naturligt vore kanske att skriva ditt livshistoria, då får du både terapi och engagemang i ett och samma. Börja drömma om utgivning om det hjälper dig att engagera dig, men jag vet att man kan bli helt uppslukad utan tankar på utgivning, bara av glädjen i att skapa. Det finns massor av hemsidor på ämnet skrivande. Det finns kurser och skrivcoacher. Det finns till och med coacher i terapeutiskt skrivande. Om du inte riktigt orkar peta i naveln hela tiden, så skriv något annat då. Skriv en deckare.

Bara en tanke. Du kan ju skriva!

Jag ska tillåta mig återfall !! Ja, du läste rätt. Målet är naturligtvis att kunna dricka i sociala samanhang. Om man nu måste det? Varför är det så viktigt. Har funderat på detta.
Är det en ursäkt för att FÅ dricka eller är det för att verka normal? Jag tänker mycket på det just nu och varför det är så svårt att låta bli. Som vi pratat om innan så är vanan en stor bov. Igår släpade jag ut mannen att plocka svamp (något som jag aldrig gör annars) bara för att systemet ska hinna stänga. Ikväll ska han bort och jag försöker hitta på något som gör att jag inte kan gå till systemet. Men jag ser det som så att ju längre jag kan skjuta fram återfallet desto bättre är det.
Jag har köpt hem alkoholfri öl, tack vare dig Flärpen !! Kämpa på Valeria.

Kramar till er