Senaste kommentarerna i forumet

fundera vidare :

http://www.spelbehandling.se/hjalp-till-anhorig/

http://www.al-anon.se/

som det är och vad du vill !
Hur soc kommer att agera går inte att säga för det skiljer så oerhört mycket bland Sveriges kommuner. Får du en hjärtattack så får du bra vård omgående men är du sjuk i beroende så varierar det från behandlingshem ner till att du skickas hem med piller och orden "Ta det lite lugnare".
Beroendevård i Sverige är inte på långa vägar likvärdig vilket medför att det i vissa kommuner dör mångdubbelt fler i sviterna av beroende än i andra. Men den statistiken kommer nog aldrig att lyftas upp i ljuset.
Kommuner i södra Sverige samt Stockholm är mycket bättre på att vårda sina patienter. Kunskapen är större där.

Generellt är det bäst om du är ärlig och öppen och visar att du verkligen vill förändra ditt liv. Gå gärna på AA som är en del i Minnesotas "medicinering".

Den sista "morgonen" (mitt i natten) på en dryg månad som jag behöver ge mig ut i svinottan se en del av konsekvenserna av Stockholms nattliv. Igår morse stötte jag på en pingla i 30-års åldern som hade valt att gå ut barbent! Hon såg ut att må mindre bra klockan 6 på morgonen. Ensam i sina high heals i tunnelbanan. Tyckte så synd om henne, men blev lite tröstad av att hon säkert i alla fall slapp att bli våldtagen på vägen hem från t-banan. Våldtäktsmännen på förorternas och stadens promenadvägar lyser nog med sin frånvaro i denna tempratur. Alltid något!

Själv vaknade jag en timme "för" tidigt nu i natt. Ser det bara som positivt då jag hinner med en lång morgonfika. Motivationen att ge sig ut i morgonkylan är dock inte på topp. Det ÄR för kallt. FylleFia hade säkert hittat en maginfluensa eller ett migränanfall att skylla på en sån här morgon. Ett snabbt sjuksamtal in till jobbet och sedan vin för att dämpa ångest och skam.

Ett framsteg; Fick precis ett samtal från mannen som också var vaken. Han var vaken av den "vanliga" anledningen. Dålig sömn på grund av för mycket av det "goda" i går kväll. -Jaha, ska du medicinera nu då? Undrar jag. - Nej, du Fia! Jag ska hämta dig efter jobbet och sen ska jag bjuda på en nykter brunch!

Jag blev så glad. Nu vet jag att en nykter brunch innebär en eller två öl för mannen, men det stör mig inte. För mig brukade en nykter brunch innebära ett antal Bloody Mary.

Nu lådor, dusch och många minusgrader. Funderar på att köpa mig en dunjacka till vintern.

Fia

är nog vad jag känner, till viss del i alla fall. Det är så svårt att förstå det där att man å ena sidan rent intellektuellt förstår hur illa det är och vilka beslut man behöver fatta och å andra sidan inte klara av att genomföra det! Skuld, skuld , skuld och massor av skam är vad jag känner. Jag till och med distanserar mig till mig själv! Som om det inte är mig och mitt eget liv det gäller!
Spelberoende. Han spelade bort 8000 i torsdags. Noll på kontot. Fick låna 1000 kr av min bästa vän, så vi skulle ha någonting i helgen. På tisdag får han in betalning från en kund. Såg på kontot nu att 6000 kommit in igår, en utbetalning av vinst från spelbolaget som han berättat tidigare att han väntar på. Han har inte berättat för mig att de kommit in och nu kollade jag kontot och såg att han spelat bort allt! Jag vet inte hur jag ska få honom att fatta att det här också är ett missbruk/beroende. Har försökt prata med honom flera ggr men han slår ifrån sig totalt. Han spelar för att dämpa ångest, att det är kul och att han får en rush av det, säger han. Hör han inte själv vad han säger?? Suck. Jag har dock inte sagt ifrån att jag inte accepterar det, och det borde jag kanske ha gjort. Får ta det också. Ska dra ut kontoutdraget och göra en sammanställning och visa honom svart på vitt hur mycket han har spelat bort de senaste månaderna.

Annars har det varit ganska lugnt och skönt den här veckan. Det gör sån skillnad bara alkoholen inte finns med i bilden. Men jag litar ändå inte på att han verkligen kommer gå till beroendecentrum. Tänker att han kommer dra nån vals att han inte fått någon kallelse, som jag tror att han gjorde förra gången. Ska vänta till måndag, har han inte fått nån kallelse då ska jag be att han ringer. Tänker kräva att han gör det, det är mitt villkor att han inte tänker försöka på egen hand den här gången. Väljer han oss så väljer han också att ta emot hjälp. Tänker vara tydlig med det. Det är så lätt även för min del att tycka efter en kort period att det är lugnt och att man inte orkar tjata eller att det inte behövs för nu är det ju bra...

Han ska på anställningsintervju på tisdag. Tror inte att han kommer att få jobbet, men om han får det har han tänkt att skaffa en liten lägenhet i en annan stad, 15 mil härifrån. Har inte sagt nåt om det. Hade det varit för några månader sedan så hade jag blivit ledsen och bett honom avstå, men nu tänker jag bara att visst, då kan han dricka varje kväll och söka bekräftelse från andra (har hänt OFTA förut) helt utan inblandning från mig. Men då finns jag heller inte kvar. Och det kanske är hans sätt att få distans till mig. Då får det vara så.

Jag vet inte om jag älskar honom. Om jag inte gör det, vad är det då? Sympati? Jag förstår inte... Hur kunde jag fastna i det här? Hur kunde jag? Och varför, varför är jag kvar??? Vad är jag? Jag skäms så fruktansvärt! Både inför mig själv och min omgivning, men mest inför mig själv. Jag är inte värd att kallas mamma. Jag har inte gjort mitt jobb som mamma. Innan jag träffade honom så satte jag dem alltid i första rummet. Som en gökunge kom han och knuffade undan dem, en efter en. Känns som att jag förlorat allt.

Hemma från krogen redan vid halv nio. Mitt första restaurangbesök utan alkoholhaltiga drycker på kvällstid sedan... Ja, frågan är om jag någonsin varit i det läget innan? Har ju blivit taxi hem eller någon annan har mest kört. Jag har ju aldrig anmält mig frivillig direkt.
Ingen var direkt hungrig så menyn blev inte lång. Intressant var att välja mat utan att ta hänsyn till dryckesvalet. En helt ny situation att läsa ett urval och ställa sig frågan vad man är sugen på, för vad är man sugen på? Det var faktiskt som att gå på restaurang lite för första gången.

Nåväl besöket blev ganska kort, och eftersom jag inte skulle ha något mer vin efter maten - som jag annars gärna beställer in - så blev det ingen ost heller. Vi släntrade istället hemåt i snålblåsten, och ungarna fick köpa några godisbitar, så även jag :-)

Nu sovs det redan här i huset, och runt omkring i lägenheterna festas det. Man hör det ganska tydligt, och man vet att om en halvtimma blir det lugnare, då dom flesta drar vidare ut i nattlivet. Och det är faktiskt inget jag saknar ;-) Blir ganska skönt att gå upp imorgon bitti. Brygga lite kaffe och kolla på morgon Tv eller så. Sedan Brunch, men då är det faktiskt inte svårt för mig att säga nej. Det var värre igår och idag.

Trevlig andra advent!

Och varför lägger man upp en meny eller en hel kväll som man gör? Faktiskt ganska intressanta funderingar som lite "påtvingat" kommer till en i nykterhet. För mig har det oftast varit enklare att ta fram dryckerna än att klura ut hur menyn ska se ut. Kanske en liten sorbetkula mellan rätterna för att fräscha upp smaklökarna, men vad ska vi då dricka till det? Man hör ju själv hur det låter... kanske en skvätt vodka eller så?

Trevlig myskväll!

Tack adde! Ska träffa soc nästa vecka för utredning, låg inlagd för avgiftning första tre dygnen efter jag tog antabus då jag fick besvärliga abstinensbesvär. Sjukhuset har kontaktat soc som nu vill träffa mig. Hur ska man lägga fram det för soc om man vill bli skickad till ett behandlinghem? Är det svårt att bli beviljad av soc? Vad bör jag tänka på inför mötet?

Och så här dags hade jag tidigare definitivt varit inne på andra glaset vin, och säkert någon öl uppdrucken också. Hade lagat förrätt och druckit något glas till det, sen varmrätt med mer vin. Nu känns det som att middagarna med förrätt osv var ett sätt att få en ursäkt att dricka lite mer. Precis som att då har man ju inga problem, det hör ju liksom till med ett glas vin till god mat. Vi äter god mat nu också, men nu är det maten som är viktig och inte nödvändigtvis det som är i glasen. Känns skönt.

Och när Downton Abbey börjar är jag fortfarande klar i knoppen. Bara en sån sak... Behöver inte fundera på vad som egentligen hände förra avsnittet, och känna mig dum när jag frågar maken... Känns också skönt.

Hoppas ni andra också har en bra och nykter lördagskväll i decembermörkret.

Kan bara trösta dig med att det blir bättre. Tyckte mina första nyktra fredagar var pest. Nu känns de helt ok. Håll ut.
/m

Och hoppas att allt går bra med valphämtningen idag. Tror att det kommer att bli bra för dig, att ha något att fokusera på de här första nykterhetsdagarna.
Lycka till!
/m

Har mycket svårt att bestämma mig idag om det är en bra eller dålig sak att känna sig som en utomjording i advents hetsen. Påminnelserna finns överallt, men det kanske bara är jag som upplever dom som så starka. Just hemkommen för att ordna inför kvällen, och jag vet att det kommer att gå bra! Även om jag slits fram och tillbaka, så har jag motivationen. Jag vill gärna en dag komma till punkten då jag känner att jag inte väljer bort något, som så många beskriver det. För övrigt är det som Alkoholhjälpen är en barometer på hur mycket ångest det just nu finns i landet. Så här dags på lördagen är det inte många inne. Brukar vara fler söndag efter lunch....

En fin lördagskväll till er alla!

gärna till exvis Aleforshemmet eller Nämndemansgården eller något annat ställe som har Minnesotabehandling. Eller läs på på deras hemsidor. Oftast räcker det med 29 dagar men ibland kan det behövas sk halvvägshus där behandlingen fortsätter med antal månader efter just ditt behov.

Många kommuner har avtal med nämnda behandlingshem men det går också att betala själv eller via ev företag man jobbar på. Tyvärr finns det även exempel på kommuner, tex min egen, som inte skickar på behandling utan försöker lösa det själva med synnerligen bristfälligt resultat.

Jag själv har gjort min behandling på Nämndemansgården i Blentarp. Minnesotabehandling är den mest välrenommerade behandlingen mycket tack vare att terapeuterna har eget missbruk bakom sig och vet precis vad det handlar om samt att de följer samma välutprovade koncept sen ung 75 år tillbaka med ett otal studier som visar bra resultat. Ca 33% får en stabil nykterhet direkt, ca 33% tar ett återfall men kommer tillbaka och har därefter ett bra liv medan de resterande försvinner ut i kylan igen.

Välkommen i gänget :-)

Efter en hel del resande igår, kom jag äntligen hem igen. Planet som skulle landa i Halmstad, fick istället landa i Jönköping och sedan en lång bussresa mitt i natten och i full snöstorm innan jag äntligen kom hem. Ingen rolig dag, men skönt att vara hemma igen. Och idag är första dagen på mitt nya liv och än så länge känns det jättebra. Imorgon åker vi, dottern och jag, och hämtar hem min nya lilla valp och det ser jag enormt mycket fram emot. Då får jag förhoppningsvis så mycket att tänka på att jag inte hinner längta allt för mycket efter vin. Varje gång jag idag har tänkt på det och saknat mitt glas, så skyndar jag mig att tänka på något annat istället. Måste hela tiden hålla mig sysselsatt, i varje fall tiden mellan tre på eftermiddan och fram till sex-sju på kvällen. Klarar jag mig så långt, så går det värsta suget över av sig självt. Det är alltid efter lunch och hela eftermiddan som är svårast, då vill man ha det där att gå och längta efter. Men, jag får hitta annat att längta efter.
En dag har gått bra i varje fall. Här får man räkna dagar.

Kände jag men det går att stå emot. Ikväll funderade jag inte på det.
Kämpa på

Dag 6. Fredagskväll. Frun tar ett glas rött till maten. Då är det tungt faktiskt, men jag håller mig till vatten. :)

blåsten och havet. Tog mig till staden. Här är det som det brukar.
Efter lite bestyr sitter jag i saluhallen -där du säkert hänger ibland Fia-
och tar en dricka. nu in i helgbestyren. blir nog bra, och gröna skylten
skippar jag på hemvägen. trevlig helg alla!

saknar dej här... Sänder en hälsning i ruskvädret och hoppas allt är väl med dig. Kramar / mt

Hej NyMan! Vill bara påminna dig om att det är dags att börja fila på Forumets egen julvisa nu, om du inte redan har gjort det :)

Kram och glad/god/lycklig andra advent! Fia

Bara en helghälsning till en god vän! Vilket jävla rävväder. Idag skulle jag lätt ha kunnat inbilla mig att en varm glögg skulle vara helt alldeles underbar när jag äntligen kom in i stugvärmen.

Men vem lurar jag. Tycker glögg smakar apa och lägger sig som en gräsmatta över tänderna. Men det luktar gott. Två saker hindrar galenskapen åtminstone ikväll. Antabus och tidig arbetsmorgon i morgon.

Hoppas du får en bra helg, hur du än gör!

Kramar Fia

Hej Surfina! Tjata på du om ditt, vi läser. Det där med stressutslag har jag också haft ( inte lika allvarliga som dina. Husläkaren räckte) för drygt ett år sedan när jag vantrivdes med arbetet och livet, ökade självmedicineringen för var dag. Det blir blev bara värre.

Men det skiter vi i nu för idag har du glada nyheter; Hoppas ni får en underbar förlängd helg du och barnen. Att du får en chans att visa dom vilken mamma du kan vara. Så ta vara på denna tid.

Kramar Fia

Hej Morla! Tack för att du hörde av dig. Jag förstår att du kan känna dig både vilsen och olycklig. En separation är aldrig trevlig just när den sker, men det kanse kan bli bättre? Kanske hittar ni aldrig tillbaka till varandra igen. Men just nu känns det som ett mindre problem. Ytterst få har dött av en separation. Bra många har dött av alkohol och/eller dess bieffekter. Men allt det där vet du.

Så försök ta nya tag. Börja med att ta antabus igen. Har du ingen så kontakta samma läkare som förra gången. Sen skriver du mer här. Vi finns här i både med-och-motgångar. Du är inte ensam.

Kram och styrka skickar jag dig!

Fia

Får känslan av att du redan har distanserat dig från honom och pratar om honom som tredjeperson och dåtid, inte du OCH honom.
Det är nog en rätt tankegång, man kan inte hela tiden ta någon i sitt försvar trots att man tycker att de gör fel.

Vänd på det och tänk vad kan han göra för att göra ditt liv bättre?
om du sätter dig och dina barn i det främsta ledet.
Det handlar mycket om att ge och ta, och inte låta den andre få övertaget, då är det bara en tidsfråga innan det blir snedvridet i maktbalansen.

Oron över hur det kommer att bli när man bryter upp ett förhållande är oftast den som sätter käpparna i hjulet, att inte våga kasta sig ut i det okända, jag är tryggare i det dåliga förhållandet typ.
Jag vill påstå motsatsen, de tjejer som har vågat på forumet har alla mått bättre i sin nya livssituation, ensamt men lugnt och tid för återhämtning.

Gör det som känns som det rätta för dig, men sluta låta andra trampa ner dig som en dörrmatta och torka av sig sin smuts.

Du är värd bättre.

Berra

är det våld det du beskriver. Ger länk till Tuvaforum http://www.tuvaforum.se/ och rekommenderar dig att läsa där.
Läs också flygcerts tråd här på sidan. Kram / mt

Hej på er. Tack snälla för att ni hör av er och bryr er om, det värmer. Har inte varit inne här på ett tag. Har pendlat mellan olika sjukhus eftersom jag fått stressutslag över hela kroppen som inte vill försvinna...kanske inte så konstigt egentligen. Ja ja, rätt hjälp ska väl komma till slut.
Utöver det så är det 'som vanligt'. Pendlar lite upp och ner och fram och tillbaka. Idag kommer i alla fall barnen och ska förhoppningsvis stanna minst till på tisdag. Det glädjer mig verkligen, ska bli så mysigt (och skönt att jag vet att det inte kommer att bli något vin under dessa dagar, tanken finns inte ens).
Nu tjattrar jag bara på om mitt...typiskt mig ;-)
Kram på er där ute och jag önskar er en fin andra adventshelg.

sätta fingret på heller. Jag blev upp över öronen förälskad i honom när vi träffades. Vi kunde prata om allt. Allt började med att vi började skriva till varandra helt vänskapligt, utan någon tanke att det skulle bli något mer. Det växte fram genom våra brev, där vi utbytte erfarenheter, reflekterade över oss själva och varandra, stöttade varandra...sen träffades vi och har varit tillsammans alltsedan dess. Jag såg tidigt att han hade problem med alkoholen och att han reagerade otroligt starkt på saker som andra människor inte tar så allvarligt på. Men jag blundade. Jag tänkte nog att det skulle bli bättre, bara han blev tryggare i vårt förhållande, bara han kom igång med jobbet osv. Jag jobbar inom psykiatrin och kan ju se att han nog har en ADD i grunden (möjligen bipolär) och vet ju att det är vanligt att det följer psykisk ohälsa och självmedicinering med bland annat alkohol. Därför är jag ju glad för att en utredning nu ska genomföras via beroendecentrum. Det kan ju göra att han får hjälp att förstå sig själv och kanske att man hittar en medicinering som hjälper till mot hans snabba humörsvängningar och att reglera impulser. Jag menar inte att allt blir bra med mediciner/läkemedel, men jag tänker att det kan vara ett stöd. Sen handlar det mycket om att få en förståelse för hur man fungerar för att lättare själv kunna hantera de känslor och impulser som dyker upp.

Jag trodde att jag hade hittat rätt. Att han var den jag ville leva med resten av mitt liv. Känna mig trygg med. Jag har upptäckt att jag egentligen inte känner honom som nykter. Jag vet inte riktigt vem han är. Jag har under vårt förhållande lärt mig att väga varje ord, överväga vad jag ska säga, vad som eventuellt skulle kunna misstolkas eller missförstås. Jag har blivit totalt undergiven, springer och hämtar saker, letar upp saker åt honom, gått upp en och en halv timme tidigare varje morgon för att han vill bli väckt, ha kaffet klart, hans väska packad med matlåda och bestick, hålla ordning på hans glasögon mm mm Och jag har gjort det. Utan protester. För att jag vet att det blir utbrott, högljudda svordomar osv på morgonen om han håller på och ska fixa allt själv, och då blir jag väckt ändå + att jag får ångest när han blir arg.

Idag är det dag 7 som nykter. Den här veckan har varit ganska bra. Han har fixat lunch till min dotter och hennes kompis (vi bor nära skolan och han är sjukskriven nu). Igår skjutsade han henne till hennes pappa för att jag skulle slippa köra när jag kom hem från jobbet. En sak för mig, med en omtanke bakom! Det händer inte ofta! Jag försöker att sätta gränser, att låta honom göra saker själv. Inga utbrott alls den här veckan. En del irritation de första dagarna bara. Han har strulat till jobbet så han kan inte gå dit igen, utan måste söka nytt. Tror han snart kommer att bli otroligt rastlös och deppad över detta, då kommer spelandet in och kanske alkoholen också. Om han inte klarar det. Men jag har inte så stora förhoppningar.

Jag känner mig så känslokall i det här. Det är som om jag skriver detta och att det istället handlar om någon annan. Hur kan det bli så?