Senaste kommentarerna i forumet

och fråga vad ni kan få för hjälp i det akuta skedet, säg att ni inte fixar det här utan hjälp!

Tack för era svar, kommer svara er utförligare lite senare. Just nu är det panik. Hon är berusad och argsint för att hon inte får mer, i nästa stund gråter hon och inte vill leva mer. Vi stoppar henne från att ta mer, och då blir hon arg för att sedan bryta ihop. Ska man bara vänta ut detta? Känns olidligt att stå bredvid. Försöker få i henne mat också, inte ätit på ett dygn.

du har kämpat länge och bra för att ta dig dit du är idag! Titta bakåt på din väg med alla backar och utförsstup.... Du har gått långt och varit tapper. Nu borde du ju bara få vila och njuta.... Men istället är du mitt i nästa steg, att lära dig konsten och ge dig rätten att må bra i dig själv, med dig själv och även med andra. Att bli fri från negativa tankar (jag tar till det uttrycket nu) är ett arbete. En träning. Kanske, eller jag tror, att du skulle ha nytta av övningar som finns i Carina Bångs bok Släpp kontrollen - vinn friheten eller i den nya boken Djävulsdansen av Sanna Lundell & Ann Söderlund. På Carinas blogg poppar det också upp tips och övningar hela tiden. Jag skickar världens solkram till dig, den lyser här idag!!! Och så hoppas jag riktigt att vi kan ses den 23 augusti. Då måste vi komma överens om nåt kännetecken för där är det många människor, många som gått samma väg som vi.... och många som gått missbrukarvägen. Där möts vi och delar varandras livsberättelser.
Kram, kram / mt

vad du vill med att skriva och även om du inte känner att du blir klokare av funderandet så är det bra både att fundera och skriva! Bra att du klargör för dig själv vad som varit, hur det är och var du står. Mycket i er gemensamma livsresa känner jag igen och även känslan av att göra egna val och inte vara 'medberoende' - även om jag hade mer kontrollbehov än du beskriver. Det som följde - en långsam förändring, nästan omärkligt - var att min snälla, trevliga man förändrades och jag förstod inte alltid att det hörde ihop med alkoholen. Den här sinnesförändringen levde jag med under flera år innan polletten föll ner. Jag har förstått att det inte är ovanligt. Livet med en alkoholist är inte att vi har kommit till ett status quo, 'så här blev det'. Det är en utförsbacke och vårt stopp var nog nära det sista utförsstupet. Det var då jag gick, efter många hot och nya försök, och det var det som var första steget till förändring. Många gånger sa jag att jag vill leva med 'den sanna xx' och jag visste inte hur rätt jag hade. När han slutligen valde nykterheten (och mig) inleddes en lång resa där jag stegvis, på riktigt, kände igen den man jag en gång valde att leva med och som jag delat glädje, bekymmer, utmaningar och många lyckliga skålar med. Ungefär ett halvår efter hans nykterhetsval var det en situation som var helt remarkabel, när en spänd situation löste upp sig på ett sätt som inte hänt på många år. Kanske nånsin? Det svåra livsvalen har gett oss en ökad medvetenhet och varsamhet. Idag har vi en djupare intimitet och större ärlighet än nånsin i vår samvaro. Också en större självständighet och integritet. Faktiskt - ja, det är bra att skriva och reflektera. För mig kommer reflektionen medan jag skriver på ett sätt jag själv förundras över:)
Jag ville bara berätta.... Kram och allt det bästa / mt

Håller med mulletant.

Jag har både erfarenhet av att jag lever med en alkoholist men även av psykisk ohälsa. Under många år har jag lidit av den och den eskalerade och blomma ut i just panikångest. Ofta i samband med alkohol. Det jag läser i din text är en varningssignal för din mamma, se till att vara hos henne. Vill hon vara ifred, gå till ett annat rum bara, tillsyn. Men låt henne få ro och vila om det går. Förklara att lidandet förlängs om hon dricker mer nu. Hon får absolut inga mediciner för ångest när hon är alkoholpåverkad. Jag vet, har både legat på akuten och i en fyllecell med panikångest. Dem gör ingenting och det har varit de värsta upplevelserna jag varit med om! Vara hemma är det absolut bästa! Ha någon som finns där när man blir rädd, men som ändå låter en vara. Det tog lång tid för mig att förstå min ångest och förstå alkoholpåverkan och känslorna som uppkom. Min familj, mina vänner, min pojkvän har alla sett detta. Det var först när jag bröt ihop nykter på arbetet jag förstog att jag lidit av ångest och ptsd i många år och fick hjälp. Jag döva mina inre känslor med fest var o varannan helg. Men jag klassas inte som alkoholist, däremot fick jag ett problem med alkoholen för när den gick in gick hela jag ut om du förstår mig.

Be din mamma att få hjälp hos en terapeut. Det är säkert så att hon är utmattad och inte kan hantera ångesten, lätt hänt att man tar till flaskan då vilket blir att man dövar för sekunderna/minuterna för att sen explodera ännu mer.

Till er barn, var rädda om er. Jag vet som medberoende och att även ha medberoende till mig själv med en sjukdomshistoria att det är inte lätt att stå brevid och titta på. Men det enda dem oftast behöver är att veta ni finns men att dem måste ha profionell hjälp från en utomstående som kan jobba med insidan, det blir för personligt för er. För er ska hon bara vara mamma och ni barn inte tvärtom.

Kram på dig!

Nej, det är inte maktmissbruk och överförmynderi att vägra hämta alkohol åt henne. Hon måste nyktra till och själv ta itu med sitt missbruk. Så bra att det går bra att prata om det när hon är nykter. Läs gärna om att vara alkoholist på AAs hemsida och om medberoende Al-Anons. Sök gärna hjälp på behandlingshem allihop! Ni har de bästa förutsättningar!
Kram och lycka till! / mt

Ringde efter min bror nu på morgonkvisten, behövde hjälp. Vi kommer hjälpas åt med att få henne att nyktra till och kommer neka hämta alkohol åt henne. Tycker ni det är "maktmissbruk" eller överförmynderi? Jag vill bara få henne nykter och det vill hon själv men vågar inte möta ångesten, så vi hjälper henne igenom vad som än blir.

Vet att jag är tjatig men är utom mig av oro. Hon har ingen alkohol kvar, men hon vaktar huset åt grannen ( som kommer hem idag) och går och hämtar där. Idag kommer dom, så då funkar inte det längre. Hon gråter och menar att hon inte orkar, går och hämtar "den sista" som egentligen är den 7:e ungefär. Ringde 1177, har aldrig varit i denna sitsen med henne förut så ville ha råd. Hon sa att man kan få hjälp på vc och sjukhus, men ingen skriver ut något så länge hon är alkoholpåverkad. Ångesten kan vara vedervärdig men inte farlig, så det går att uthärda hemma. Hon sa också att för varje ytterligare återställare som tas är det svårare att sluta. Jag får sådan panik! Idag ringer jag fler familjemedlemmar, klarar inte detta själv

Situationen är likadan. Det var alltså i torsdags kväll hon drack, det är lördag morgon och hon dricker fortfarande för att hon inte klarar möta ångesten. Får panik!! Det har aldrig varit såhär förut.. Går sönder inombords, är ensam med detta också. Hon klarar alltså inte ångesten, och dricker lite åt gången för att kunna somna. Hon kan knappt titta på mig som hon skäms. Men hon kan ju inte göra såhär längre, det är 1½ dygn nu. Hjälp, vad kan jag göra?? Kan man få hjälp med ångesten i hennes situation? Blir så rädd, hon säger själv att hon inte klarar av det och det är värre än vad det varit förut, hon vet inte vad hon ska göra.

Nu är semestrarna snart slut och ( som jag skrev i en annan tråd) det är dags för tidningarna att , som alltid, komma med små tips om hur man ska gå till väga för att trappa ner från semesterdrickandet. Samma sak varje år och jag undrar hur många som börjar jobbet med en rejäl ångest. Inte nog med att det blev för mycket alkohol. Man måste banta bort en massa grillkilon, sommaren blev asdålig vädermässigt och sen lite vanlig normal " tillbaka- till- jobbet- ångest". Och tidningarna spär på ytterligare. Brr!
Var bortbjuden på en liten tillställning i går där jag var den enda som inte drack. Tack och liov var jag inte chaufför utan kunde dra relativt tidigt. Det var trevligt och alldeles tillräckligt med fyra timmar. Ganska nöjd när jag läste "dagen efter"kommentarerna på FB också om seghet och tunga huvuden :). Freedom - yeah!!!

Tänker mycket nu, men blir inte klokare. Visst fanns det tecken för 40 år sen då vi träffades. Alla drack rödvin, spelade gitarr och hade djupsinniga samtal på nätterna. Många goa krogkvällar och fester där S blev lite fullare än de andra. Men jag valde inte honom för att få någon att ta hand om och känna mig behövd. Jag kände mig trygg med honom även om han alltid hade Pripps blå i kylen.
När barnen kom blev livet lugnare och i 25 år fungerade tillvaron rätt bra. Vi hade fina stunder och kände att vi hörde ihop. Sen flyttade barnen, föräldrar blev sjuka och dog, S tröstade sig med alkohol då han drabbades av sjukdomar, vilket försämrade hälsan ännu mer. Och de senaste fem åren har han blivit klart alkoholiserad.
Men vad är ett liv? Vi behöver ju varandra på gamla dar. Friarna står inte på rad. Jag är inte beredd att lämna allt nu men markerar när jag inte vill vara med. Det är inte roligt att åka på utlandssemester när man är rädd att mannen ska skämma ut sig på planet. Njet! Då åker jag hellre med någon annan. Jag spiller inte krut på att kontroll och skyddande av gubbe en vecka i solen även om det har varit en pissig sommar.
Vet inte vad jag vill säga med detta, vi får se vad som händer nu när inte jobbet längre avleder tankarna.

Tack aeromagnus. Ska försöka fokusera på vad som är viktigt. Ska gå på ett möte, jag måste samla mod först, kommer vara sjukt nervös.
Tack myrkotten! ♡

Bra, bra att du tagit ett stort steg fram. När suget kommer, för det kommer komma så skall du tänka på hur bra du haft det när du varit nykter. Gör något som får tiden att gå. Ta en dag i taget. Du har klarat av den första värsta tiden.

Vart tog du vägen? Hur har det gått?

Tack Anders 43. Det verkar finnas en värme och vilja att stötta varandra här. Inga fördömanden men heller inga förskönande omskrivningar.
Svanen det stämmer att jag började i måndags. Jisses vad spännande att du också är i början av processen. Jag håller verkligen tummarna för dig och önskar att du ska lyckas! Jag har klarat av fredagen så här långt och känner mig nöjd men trött. Imorgon ska jag ut och springa en rejäl runda. Tack för att ni bryr er. Det känns så skönt att inte vara ensam.

Ok de där gick inte så bra, tog en öl för o "fira". Började snacka med en gammal klasskamrat o fortsatte då dricka. Bakfull till middagsbjudningen o i riktigt dåligt tillstånd, ljög o sa att ja inte druckit igår för min familj när de frågade, så att ja skulle kunna dricka idag. Tog 2 öl sen ville jag faktiskt inte ha skiten mer.

Just nu tar det på att vara nykter. Den här känslan, ni vet, av att jo, jag skulle hemskt gärna vilja... Det tog på så pass att jag var tvungen att gå undan ett tag och vara för mig själv. Där och då gick jag in i källan, den själfulla, kärleksfulla, allvetande, rena, visa och hämtade kraft. Jag var trött på att tjata med egot och behövde annan slags näring. Och se; det gick. Jag återbördades till den här enkla sanningen igen. Håll dig nykter. Var nykter. Är nykter. Samtidigt fick jag en sån aha-upplevelse. Visst har jag klappat mig själv på axeln och tyckt att jag gjort det bra under dom här nyktra månaderna. Men det här var nåt annat. Det gick djupare, var innerligare - inte på ett intensivt utan på ett stilla vis. En slags visshet om att jag gör detta för att jag är dyrbar och värd och att det är i samklang med det goda. Ja, äh, det är svårt att förklara. Som en varm våg som sakta sköljde över mig, i mig.

Nåväl. Imorrn ska vi socialisera med ett par som bor på den här orten. Jag är på det här humöret att jag inte har lust att göra nån sak alls av att jag är nykter, känner inte för att berätta nåt om det över huvud taget. Lyckligtvis bestämde vi att vi ska träffas hemma hos dom och vem kan då klandra mig för att jag unnar Lucas den här fördrinken, det här vinet till maten, whiskypinnen efteråt eller vad det nu blir? Jag kör så gärna. ;)

På söndag bär det iväg hemåt. Jag längtar efter lill-Semlan och nåt annat att skriva här med än mobilen med dess förbannade autocorrect. Avskyr att behöva skriva om hela tiden.

Jag tycker verkligen om er. Har jag kommit på. Kram. <3

Och fuck syster duktig! Vem fan är hon!?

Verkligen bra jobbat av dig!
Visst finns alla människor representerade här på forumet och i övriga världen, precis som i andra former av social problematik. Jag reflekterar en del över mig själv, över min sociala funktion och position och helt ärligt tror jag att jag är fel ute. Att det är en del i min flykt i A. Jag tycker helt enkelt inte om utmanande, nya sociala situationer. Något som man ofta hamnar i som chef eller som sambo till en oerhört duktigt social person. Har alltid varit lite av en enstöring. Bott på landet och tillbringat ledig tid med häst, hund och väldigt mycket i skogen. Sen fick jag barn och allt förändrades. Hade inte längre egentid, ensamtid. Pappan till dottern lämnade oss för sju år sedan, har sedan dess haft enskild vårdnad. Vilket inneburit att egentid varit uteslutet. Känner mig självisk och hemsk men att vara ensamstående är fan ingen picknick! Inte nöt man är van att vara själv. Och lite ego:)
Idag är det min födelsedag och jag har druckit ett o ett halvt glas vin. Om jag lyckas hålla det till det dubbla är jag nöjd! Inte stolt men nöjd. Har i alls fall inte druckit nån sprit vilket varit en riktig fälla för mig, många gånger. Har liksom grundat med tre klunkar sprit för att ta mig an kvällen:(
Kram! Jag är så lättad över detta! Tänk att få vara ärlig! Att få dela:)

Vad gulligt att skicka en fredagshälsning :) Jag hoppas du också har en fin fredag! Själv sitter jag här med ett glas saft och redig pms. Samtidigt är jag sjukt tacksam över att jag inte behöver kombinera pms-ångest med alkoholångest:)

Vad härligt det låter med en vinterresa! Jag märker att jag börjar fokusera annorlunda kring sånt. Istället för att automatiskt tänka att en resa är ett tillfälle för alkohol så blir jag sugen på upplevelser, att hinna se och utforska.
Blev väldigt inspirerad av din spa-upplevelse :)

Håller med. Vi kanske ska samla våra vackraste ord och sätta upp dom på sovrumsväggen så det är det första man ser när man slår upp ögonen på morgonen.
Köra upp nya spår i hjärnan var det ;).

Många säger man gör de, de man vill de till, för mig kan den meningen betyda väldigt olika hur vi alla tolkar det. Är jag nere känner att allt ä bara pest, så brukar jag tänka efter då jag sutte å haft offerkoftan på mig bra länge nog att men vad ska jag göra åt det då...?
Vad är det som egentligen är så tråkigt jobbigt å livet är så meningslöst? Och hur ska jag lösa det?
Funkar det att skriva ut allt på ett papper sen bränna upp det? Eller kanske läsa upp det för en vän kurator präst eller någon annan?
Kanske ringa någon och bara dö surra? Ta fram datorn lägga en patiens? Gå på ett aa/na möte?
Lösningen sitter i oss själva det gäller att komma på vad/vars det egentligen sitter i?

Varför sitter du i en möglig husvagn? Om dina så kallade vänner utanför vagnen är ute å super, varför ska det drabba dig från att inte ha roligt? Gå ut och chocka dom att du kan ha minst lika roligt UTAN alkohol. Jag tror inte din planering va att sitta i en husvagn på en festival. Fira att du har varit nykter med en fanta cola 7up =)

Du fixar det =)
Kram

Fräsch tillbaka på jobbet och vi kan räcka långnäsa åt tidningarnas tips om hur man ska trappa ner semesterdrickandet. Samma varje höst.
Njut av musik och barnbarn. Kram :) / FM

så fint däruppe på Åreskutan och i Jämtland överhuvudtaget. Och getost är mums :)! Testa tunnbröd med getmese och getost. Ännu mera mums! Getmjölk kan man göra mycket gott av. Skönt att höra att du mår bra. Kram på dig med :)!

"Hej Orka"! Känner igen mig i det du skriver. Jag tror att det finns många "syster duktiga" i forumet som mångt och mycket har väldigt bra kontroll på väldigt mycket annat, ordnade förhållanden e t c, även att gömma sitt alkoholberoende och pimpla i smyg som också är ett arbete man gör med finess! Och ingen utomstående vet. Och tror också att det är lika många beroende oavsett vad man jobbar med. Säkert många chefer här. Alkoholen tar grepp om alla - oavsett "status". Jag är bara inne på in 4:e dag och har varit på grillfester nu i dagarna 3. Har väl sällan gått på fest utan att ha "grundat" hemmavid, allt för at komma i stämning. För att självkänslan inte är på topp, för att man egentligen inte är så tillfreds med sitt liv som beroende och för att mitt intag är större än andras. Men vet du, jag har gått in för att verkligen vara social dessa 3 dagar utan A och det går om man bestämmer sig för att ha kul ändå - har sett det som ett jobb, en tävling. Jag litar inte alls på mig själv och har fortfarande svårt att se att jag inte ska kunna njuta vin igen men tänker inte så långt. Tar dag för dag. Har i alla fall lovat min lever en paus. Min tävling mot mig själv. Och ingen vet - förutom att jag får skriva av mig i det här forumet och det är skönt. Får se om det räcker. I morgon är vi bjudna till sommarstuga för övernattning. Sitter och filurar just nu på vad jag ska säga som ursäkt för att nobba vinet. Lycka till & fortsätt skriva av dig!