Senaste kommentarerna i forumet

Fint att du känner så, hoppas att du får det stöd du behöver. Min insikt kommer från en erfarenhet. Då insåg jag även att allt vi skriver här är offentligt och läses av vem som helst.
Jag önskar dej allt gott ?

på lördagsmorgonen. Jag är så tröött på att vara lite bakis för att jag har suttit hemma och druckit själv. Igår drack jag, men slutade vid sju och började dricka vatten, och jag drack bara tre glas, det är bra för mig. Nu ska jag hänga lite mer på forumet, för det hjälper verkligen mig.

Det är så tråkigt att höra farmor, för jag gillade ju dig. Jag tänker lite så här att ju mer saker man blottar, desto större risk att nån kan lägga ihop 2 och 2 och identifiera mig. Vissa saker skriver jag därför i andras trådar. Sen måste man ju känna mig rätt bra för att luska ut att det är jag... Och jag utgår ifrån att ingen av mina vänner skulle använda informationen mot mig. Jag vet heller inte om det skulle vara så farligt om det skulle komma ut. Jag blir ju inte mer sårbar direkt. Det finns människor här som jag beundrar och ser upp till, flr man kan läsa i deras olika inlägg i olika trådar att de är människor med egenskaper som jag tycker om. Och om de plötsligt skulle byta stil, så skulle jag nog tro att någon snott deras inloggning.
Jag var en sån som bara läste.., det stör mig inte om nån gör det eller om någon sitter och skrattar bakom tangentbordet. Jag förstår inte riktigt varför du tycker att det är ett problem. Att inte våga ta steget att skriva, eller att tycks att det är roligt med människor som är tydliga med sina brister är ju deras problem.
Jag kan förstå att du kände dig utsatt i det som var, men du kanske inte ska göra så stor sak av en person. Du råkade skriva något som upprörde någon och denne anföll. Någon annan tyckte att själva bråket var oerhört roligt. Ungefär som ett vanligt gräl, men här på nätet.
Och det är väl kanske vanligare att folk urskiljningslöst attackerar på nätet, men spelar det verkligen någon roll? Det finns folk härinne som har jättefina egenskaper. Fullständigt omöjligt att fejka det tror jag. Och precis som i vanliga livet så finns det personer man passar bättre ihop med än andra och några som tolkar inlägg som påhopp och blir arga. Det kan finnas så mycket bakom det som vi inte vet något om. De kloka, erfarna härinne går inte in i de diskussionerna. Där är ju inte jag, men en liten konflikt stör mig inte så mycket. Blir mest irriterad på mig själv för att jag inte är lika klok som de som håller tyst. Jag borde veta bättre. Tycker att du ska fundera lite på varför den/de som skrev negativa saker riktade till dig ska betyda så mycket mer än alla de som som faktiskt uppskattade dig och dina inlägg här. Du berörde människor härinne och hjälpte folk med dina inlägg. Det betyder något.
Sen kan du ju fundera lite på om du väljer att inte vara aktiv för att du ska kunna fortsätta att dricka vin... man har lite olika strategier för att fortsätta att dricka. Jag kände djup avundsjuka inför alla som kunde skriva 100 dagar, en månad etc, jag drack ju då och då. Men det finns olika vägar till att få kontroll. Så jag hoppas du jobbar med att hitta din väg och fortsätter att skriva här trots att du inte är så perfekt som du vill vara.

Hej hjärtat.
Andas, jag har oxå får vara anhörig till cancer. I mitt fall gick det bra. Det värsta som finns är maktlösheten, men jag fann en trygghet i orden "jag kan inte göra nått" åt just sjukdomen. Du kan finnas som stöd, lyssna, prata?
Att du nu sökte samma metod som du gjort tidigare med alkoholen för lindring är inte så konstigt, du är bara människa och gör det ont/är jobbigt då vill man ju att det ska sluta.
Andas Sisyfos. Gå tillbaka i rutin igen. Plåstret för själen vet bara du, kanske är det en lång dusch? Se soluppgången ? Umgås med vänner? Måla? Eller så kanske det är okej att ha ont ett tag oxå?

Tänker på dig ❤️
Bamsekram

Vi funkar lite likadant du och jag tror jag. Jag har ju använt a-fritt istället många gånger. För att jag inte dricker hemma... Det har nog blivit min räddning. Man kan ge efter för impulsen samtidigt som man inte berusar sig. På så sätt har alkoholdimman lättat och man kan se lite klarare på vad som händer. Jag tror att dagbok är väldigt bra och de här analyserna du gör. Intressant att läsa också vad du drar för slutsatser om varför du dricker. Jag tror att du kommer till rätta med det här. Samla nyktra dagar. Och vet du... Om man väljer a-fritt när man inte kan stå emot impulsen, så slipper man åtminstone ångest för att man fått i sig alkohol ?. Sen kan man ju säkert fundera över varför man inte står emot impulsen, men det är lättare att göra om man inte är i dimman.

Du har så rätt i det du skriver. Någon som inte haft problem själv vet ju inte hur det är. Som arbetsgivare skulle jag också förklara konsekvenser men också ge stöd. Så gott om utbildade och duktiga lärare finns det inte. Okunskapen är stor och det märker jag när jag pratar med folk, även högutbildade som ex läkare.

Hej, och ursäkta att jag kliver in i en tråd utan att först presentera mig. Dessutom kanske jag bara kommer med självklarheter? Men ändå. Att en arbetsgivare och chef agerar som beskrivet förvånar mig inte. Dels är fördomar mot oss alkoholister så djupt rotade, dels finns behovet att distansera sig från vårt undermåliga förhållande till alkoholen. Alltså, en alkoholist är per definition alltid opålitlig, och kommer alltid att svika oavsett vad som händer. Den uppfattningen lever kvar, trots att vi idag vet att beroendet är mer utbrett och att det finns gott om högpresterande alkoholister som tar ett stort ansvar för sitt drickande och dess konsekvenser. (Jag menar: två års nykterhet, ett dygns (!) återfall, och sedan på egen hand aktivt ta sig tillbaka till nykterheten igen. Vad kan man annat göra än beundra den beslutsamheten?)

Sedan tror jag att det är vanligt att våra chefer också har ett behov av att hålla vår uselhet ifrån sig. Att slippa rannsaka sina egna och sin omgivnings alkoholvanor. (Om vilka vi inte vet något alls.) Det blir en projicering av rädslan att själv inte kunna styra över sitt eget drickande, hemska tanke, och i stället fokusera på vår uppenbara svaghet.

Ursäkta igen, en lång kommentar. Huskatten själv är obotlig fyllerist. Fast alkoholfri sedan fyra månader.

Jag förstår din känsla av att släppa huset och bli fri, jag kände samma sak, men fick ett gott råd att se till att få det som var mitt - både för att få den ekonomiska fördel jag hade rätt till och för att stå upp för mig själv!
Jag vet att det är kämpigt, men håll ut - du är på rätt väg!

...nykter lördagsmorgon idag då ☀️☀️☀️

Jobbhelg och för första gången hade jag inte en tanke på vin när jag kom hem.
Kanske har jag äntligen kommit i fasen med min stress och kan hantera den.
Har börjat tänka på samma sätt på jobbet som hemma, inga förväntningar och vill jag något vara tydlig.
Morgonfunderingar till kaffet, kan det vara så att lilla jag har utvecklats så mycket på 41 dagar när dimman lättade.
Så önskar er alla hjältar en härlig lördags, kram på er

Du har alltid skrivit så positiva kommentarer här på forumet. Blev verkligen ledsen för din skull nu! Kämpa!

Det är så skönt att då stöd av er!!
Kaejlo det känns som vi verkligen förstår varandra i det känns bra även om jag inte önskar att du har det så här förstås!
De är så lika våra ex, tänk att de
fungerar på samma sätt , det är sjukt!
Flygcert du har hjälpt mig så mycket! Och ja det känns som nan ska bryta ihop ena dagen sen ändrar det dig o han är så snäll. Man blir såå förvirrad!! Jag vet verkligen inte hur jag ska ta nästa steg. Hag vill bli fri att göra vad jag vill men han styr mig fortfarande.
❤️

Vad skönt att det finns de som förstår! Det behövs inga goda råd, det är bara så skönt att veta att man inte är ensam. Vad skönt att bodelninngeb är klar för er, det leden inte för oss. Vi har inte ens gjort upp om huset än. Och jag är beredd att släppa det, skriva över det på honom. Men hag vågar inte riktigt ta diskussionen även om det ät han som är vinnaren,
Jag skäms verkligen för att det är så här men det är sån jag är o då får jag stå för dett.
Allt går långsamt för mig men det går åtminstone framåt åt det håll jag vill så det kanske blir bra i slutändan förhoppningsvis!
❤️

Låter läskigt, googlade och såg ännu läskigare ut, haha!

Mer ute efter rödvins smak, men utan a. Ja eller vitt/rosé. Det letar jag oxå efter.
Carlsberg 0,5% ölen funkar prima Ballerina till festligheter eller maten. Den är god :)

Kram

Så är det för mig också Izzy, att mitt ex fortfarande har stor inverkan på mig. Vi flyttade isär för knappt ett år sedan och skilsmässan och bodelningen var klart i höstat. Trots att allt är avslutat så kan han få mig att få enorma skuldkänslor och tycka synd om honom med ett enda litet sms. Hans känslor har styrt mig hela livet och så är det ännu, är nog väldigt svårt att bryta detta invanda mönster. Jag vet precis hur det är!!! Kan ju knappast komma med några goda råd precis. Jag tycker bara att det är skönt att veta att det finns fler som har det likadant, att man inte är idiot som inte bara kan släppa taget och inte påverkas av honom mer.
Kram

Och förlåt att det tar sån tid för mig att svara.
Ja jag försöker att tänka på allt exet har gjort för att jag ska förstå att jag gjort rätt. Jag förstår ändå inte att han ska ha så stor inverkan på mig fortfarande efter drygt ett år. Men det är väl för att vi inte har fått nått riktigt avslut än. Vi har djur som vi måste ta hand om tillsammans annars funkar det inte. Vet inte om det går att hitta nån annan lösning på det. Vill ju kunna ha dem kvar också. Man fäster ju sig så vid dem. Till o med min kurator sa till mig att jag sitter i en riktig rävsax! Det ville jag ju inte riktigt höra men men...
Jag är ute varje dag i går långa promenader med min älskade hund, har även vänner hag kan prata med o en kurator som jag gått hos i många år. Men det är ändå hag som måste ta alla beslut o det sitter så långt inne som allltid.
Mt jag har inte varit åå nåt möte än o ska erkänna att jag inte riktigt vågar än. Känner väl att jag är taskig mot exet om jag berättar im oss. Jag bor på ett litet ställe där alla känner alla o jag känner att hag inte kan göra det mot honom även om jag vet att det är han som förstört allt.
Det jag är rädd för när han blir att tjejerna ska bli lidande på nåt sätt o våra djur.
Känner också att det har ju faktiskt gått över ett år o det borde vara ok för mig att träffa någon ny. Men jag vågar inte riktigt på grund av exet. Han jag skrev om förut finns fortfarande kvar o det är över ett år sen vi sågs men han är kvar men hag är så rädd att förlora honom. Det är bara pga exet som jag inte vågar träffa honom o det är så sjukt!! Han jan ju inte vänta på mig hur länge som helst det förstår jag!!
❤️

Oslagbart

I was your mother:)

Det VAR inte hela världen.
Jag ger dej en stor kram. Ge dej själv en också.
Vi måste sluta slå på oss själva.

Jag är ny här sedan några veckor och har bara mött sympati och förståelse och fina kommentarer så jag undrar lite över det där med " illasinnade" .
Vem är det som är det?

Det verkar gå framåt för dig! Bra!! Härligt att du kan stå emot! Jag har också varit borta ett tag från forumet, men nu är det dags att vara lite mer aktiv här. Önskar dig en trevlig och skön helg som jag hoppas att du njuter av utan alkohol eller iallafall måttligt med alkohol.

Det var duktigt av dig att gå från vardgsdrickand och helgdrickande till helgdrickande,

Men elaka kommentarer? Jag har aldrig sett någon sådan, bara sett värme och gemenskap här på forumet. Offentligt? Visst, vem som helst kan gå in och läsa, men ingen skriver sitt namn och jag har aldrig sett någon skriva var hen bor, möjligtvis stockholm eller i en mindre stad. Admin tar ju bort om någon blottar sig själv, och man väljer ju den informationen man skriver. Jag skulle till exempel inte skriva vad jag har för husdjur för då kanske nån skulle koppla ihop ett plus ett. mitt husdjur är å andra sidan inte väsentligt i detta forum. Jag tycker du är lite hård mot forumet, jag tycker att det är en mysig grupp. Men det kanske har hänt dig något här? Någon som vet vem du är och skrivit elakt? Vad vet jag. Kramar

Jo, jag går vidare och har landat och nöjt mig med att helgvinet får finnas kvar. Vet inte om jag ska kalla mig för måttlighetsdrickare. För jag tror fortfarande att jag är beroende. Jag vet om det och jag väljer att vara det, under kontrollerad form. Kanske går det bra i många år....Kanske är jag snart tillbaka i vardagsdrickandet, eller kanske blir det ännu värre....?
Det sätt som jag nu har valt är inget jag rekommenderar eller vill peppa andra till att välja. Jag är därför inte aktiv i andras trådar. Ja, jag måste väl erkänna att jag också känner mig lite kvaddad. Insikten om vår sårbarhet och utsatthet här på forumet gör att jag blev stum.
För er som undrat och funderat så väljer jag ändå att blotta mig i denna offentlighet. Jag vill också påminna er, vänner, om att allt vi delar här är totalt offentligt. Vi är ingen liten mysig grupp av vänner som stöttar varandra utan allt vi skriver kan delas av precis vem som helst. Både välvilliga och illasinnade....
Så jag vet faktiskt inte varför detta forum har tillkommit? För att locka utsatta människor att blotta sitt innersta.... I en känsla av att befinna sig bland vänner och likasinnade....
Men alla andra som bara läser utan att kommentera? Eller som läser och ger elaka kommentarer?
Och det fåtal av alla som är ärliga, medkännande och medkämpande människor...
Jag kommer alltid att sakna er sistnämnda, men jag vet inte om jag längre orkar utsätta mig för de andra...
Kramar och allt gott till er, mina medkämpande vänner! ?

Det gör ont i mig!
Sjukdom i min närhet och jag är så orolig.
I onsdags blev jag klarvaken när jag skulle somna. Gjorde som i gamla tider och drack 2 öl... Tänkte att det inte var hela världen. Nåt måste till för att koppla av och sova. Fick inte den effekt jag ville.
På torsdagen skulle jag ersätta ölen så att det inte märktes och tänkte då att jag kanske skulle kunna få min efterlängtade effekt om jag tog vin istället. Sagt och gjort, hade i princip bestämt mig för att köpa vin under dagen. Eventuellt också ersätta gin:en i skåpet. När jag kom till systemet blev jag dock lite tveksam. Jag dricker ju inte längre... Köpte ölen och a-fritt som vanligt, bestämde mig för att inte ersätta gin:en, men köpte en piccoloflaska vin och den drack jag direkt + två öl. Fylldes inte alls med det lugn jag var ute efter. Det var stressigt att dricka. Inte heller gav det nån tröst. Vaknade istället med en välbekant känsla av att inte må bra i morse. Lite huvudvärk, allmänt obehag.
Vet inte riktigt om jag ska vara ledsen eller glad för att alkoholen inte gav lindring. Jag tror kanske inte att jag skulle ha börjat om, men nu vet jag att det heller inte hjälper. Får stå ut helt enkelt. Eller träna mig dödstrött, yoga, mindfulnes ... För det är så jäkla svårt att stå ut. Vet ju att a inte hjälper och är så glad att jag slutat dricka... Men nu då? Vilka plåster finns det för själen? Fuck Cancer!

Första nyktra fredagen på många år. Utan antabus hade det inte gått....
Bjöd ut morsan på middag, det har inte heller hänt för ofta.