Senaste kommentarerna i forumet

Har alltid klarat mig skälv, varit stark, stöttat o hjälpt andra. Mina egna sorger klarar jag själv. Resultatet har blivit att inte ens mina nära ser när jag behöver hjälp. "Det klara du, du är stark"!
Tack för förtroendet liksom.
Men när min värld rasar, vem finns där då!?
Ingen skulle tro mig när jag säger, "jag är deprimerad, mår jävligt dåligt, har förlorat mig själv" Därför säger jag inget. Inget. Inte till någon!
Jag bär min skam och känslan av att inte passa in någonstans, av att vara annorlunda. Fast jag håller god min.
Ursäkta mitt depressiva gnäll.
Jag ska förändra, ta tillbaka mig själv, sluta självömka. Kravla mig upp ur mitt hål. Fan i mig! Jag är bättre än det här!
Kramar till alla som kämpar!

Du har helt rätt - det kan ju faktiskt inte bli bättre just nu!!!:-) Tänk att bara en sån lite kommentar som du lämnade kan betyda så mycket. Jag blir jätteglad för den....!!

Anders, 14 dagar är en riktigt bra början, kan faktiskt inte bli bättre just nu:-)

Tiden går sakta framåt - och nu har det gått nästan 13 dagar sedan jag drack något......-har inte räknat dagar på detta sätt innan, men den här gången gör jag det av någon anledning. Just nu iaf. Lite lätt molande och bakomliggande ångest har jag kvar - men det fungerar ändå. På lördag åker jag iväg på semesterresa - men en kompis som vet hur läget är med mig. Annars hade jag nog inte åkt iväg - det hade varit alltför jobbigt. Skall bli skönt med lite värme och goa bad. Ett par iskalla alkoholfria öl för att coola ner sig och släcka törsten. Min tanke är att det annars skall bli en helt alkoholfri resa......-och om min kompis vill dricka några glas vin så är det helt ok, det känns inte jobbigt. Vi har dessutom hyrt bil - så det blir till att köra en hel del, och bara det är ju en anledning till att inte dricka. Försöker rannsaka mig själv och mitt beteende?! Vet ju att jag har en tendens att dricka när något blir psykiskt jobbigt för mig, så har det varit länge. En dålig "ventil" för att inte koka över. Väldigt dålig skulle jag vilja säga...... Nu skall jag snart "fira" 14 dagar.......Det känns som någon typ av "säkerhetsnivå". Jag håller tummarna för mig själv - och för alla er andra som tappert kämpar....../Anders

Vad grym du är!! Bra gjort, visst är det en skön känsla. Jag fattar vad du menar med tävling, man vill ju liksom vara bäst på att vara nykter. Åh vad glada dom andra blev när du ställde upp och körde. Kämpa på!

Om du känner att du behöver en vit period så är det antagligen så att du har druckit för mycket en period. Om det är just här och nu som är rätt period tror jag i alla fall.. Man vet ju hur det bli när man ska börja nåt tex på måndagar... Man kan aldrig bestämma sig för vilken måndag ...

Lycka till och ta stöd av forumet, finns många med olika erfarenheter som man kan lära sig nåt av :)

Fan nu vill ja ha en öl för o fira, haha.

Yes, fick idag reda på att ett av mina absoluta favoritband någonsin ska spela på en festival ja ska på. Som jag dessutom rekommenderade för festivalen att boka. Fick en sån jävla go känsla av de, behöver ingen alkohol idag för o bli upprymd. Imorgon ska familjen komma förbi o käka middag. Tänkte dricka då, mest för att testa om ja kan utan att bli sämmre, så jag vet om jag ska dricka eller inte på konserterna.

Hej Vinter och välkommen hit!
Jag känner igen mej själv väldigt mycket i din man.
Jag är också en sån där som gillar att ha full koll.
Ordning och reda, vinet på fredag....
Jag tänker att det kanske för såna som oss är ett av få sätt vi har att släppa kontrollen.
Vi klarar det liksom inte för egen maskin.
I motsats till din man så tycker jag det inte är vare sej normalt eller eftersträvansvärt att behöva alkohol för att koppla av.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det inte vore så.
Jag tänkte bara att jag skulle bidra med en " förklaring" från andra sidan staketet sas.

Man inser att alkoholen ställer till problem i många förhållanden när man läser detta forum. Jag är själv i en relation där jag inser att det är problem med
alkoholen.

Min sambo dricker varje helg men aldrig på vardagarna och det är för att koppla av säger han. Han är otroligt skötsam, plikttrogen etc och vill ha kontroll på tillvaron. Dock dricker han sig berusad på fredagar och dricker måttligare på lördagen. Han säger att det är fullt normalt och att det är för att koppla av och att jag inte ska "nojja" så mycket. Jag har därför börjat tycka att fredagarna känns olustiga. Jag tycker att det är så konstigt att han som är en sådan kontrollmänniska så totalt kan släppa kontrollen som det blir när man blir berusad.

Om jag tjatar på honom vid dessa tillfällen att sluta dricka så blir han irriterad på mig och när han blivit salongsberusad får jag ofta höra att jag är "jobbig" att leva med,
att det kanske inte är så konstigt att han dricker. Detta skulle han aldrig säga till mig om han var nykter och det är något han tar till om jag är "på honom" för mycket om drickandet. Jag har sagt att om jag är så jobbig att leva med som gör att han dricker varför vill han då fortsätta leva med mig osv... Får aldrig något vettigt svar och jag vet ju att detta är något han bara tar till vid dessa tillfällen. På lördagen lugnar det ner sig och jag "glömmer" de oförrätter som kommit upp från gårdagens diskussion. Dock gör jag ju inte det egentligen utan det "gnager" inom mig... Det är jobbigt att behöva stå ut med detta varje vecka. Han dricker även för mycket på fester så när vi blir bjudna har jag alltid en klump i magen hur det ska gå. Han blir aldrig otrevlig men det märks tydligt att han är berusad, han tycker att han blir en riktig "partykille".
Tyvärr har jag märkt att andra ser men ingen säger något utan mer i stil med att oj - han blev visst lite berusad osv - men han är ju så glad och snäll. Det är dock inte så roligt att tappa respekten för den man lever ihop med. Hans släkt dricker också väldigt mycket när det träffas så jag förstår att det kommer därifrån. Alla killarna i släkten dricker öl efter öl och det blir en väldigt "grabbig" stämning och det verkar som att det inte är någon i sällskapet som tycker det är konstigt - det är ett normaliserat tillstånd. Jag får ofta höra att jag är tråkig och blir lite "hånad" av dem pga av detta. Jag känner dock att jag står på mig i dessa situationer vilket leder till att jag blir den tråkige som inte kan släppa loss.

När min släkt träffas och har fester så blir min sambo alltid fullast och jag upplever att de "skrattar" lite åt honom bakom ryggen. Ibland går jag hem tidigare, eller går och lägger mig men då får jag alltid utförliga redogörelser om hur full han har varit. Jag har då sagt att berätta inte det för mig utan berätta det direkt till honom istället. Vet inte vad det står för? Vågar man inte eller är det skadeglädje?? Jag känner mig så ensam i dessa situationer och vet inte om ett nästa steg är att bryta upp. Jag älskar honom men känslorna får sig en törn hela tiden efter sådana här tillställningar. Jag hatar (verkligen hatar) ex midsomrar då jag vet att min sambo kommer att spåra ur. Jag har aldrig roligt på dessa högtidsdagar eftersom jag hela tiden har en klump i magen över vad som kan hända. Min fråga är - är det någon som kan tipsa om vad man kan säga för att få honom att förstå att han gör bort sig och inte är "partykillen" på festen?? Eftersom ingen runtomkring säger något utan väljer att skratta lite dagen efter åt det hela. Varför vågar ingen stötta en i detta? Min släkt tex vet att jag tycker att han dricker för mycket (min släkt dricker måttligt) men ändå är det ingen som väljer att sätta stopp eller kanske kommentera något till honom direkt. Vad jag säger hjälper ju uppenbarligen inte.....

Jag har försökt att prata med honom när han är nykter, jag vet att det inte hjälper att tjata när han är berusad, men han slår bara ifrån sig och säger att det är jag som har problem och inte kan slappna av. Jag kan ta 1 eller 2 glas vin till maten men aldrig mer än så. Det kan jag få kastat i ansiktet nämligen, du ska inte säga något du dricker ju själv vin.
Ja men inte i några mängder svarar jag. Han blir som ett barn som ska ge igen...

Får ont i magen av detta och funderar verkligen på om det går att förändra detta på något vis. Det skrivs ju överallt att den som missbrukar alkohol måste ju själv vilja, men han tycker ju inte att han har några problem. Nu har vi blivit inbjudna till en fest på annan ort om ett par veckor och jag har sagt att du kan väl köra. Då blir han nästan sur, varför det, det kan väl lika väl du göra? Men jag vägrar vara en fyllechaffis och jag kan känna att om han inte har några problem med alkoholen varför kan han då inte avstå någon gång......

Suck, vad ska man göra???

för era uppmuntrande inlägg! Tänkte mkt på att dricka i dag, om jag hade gjort det hade jag varit trött redan på eftermiddagen och seg. Det ser gott ut med kall öl, men har upptäckt att isvatten med citron kan kännas nog så bra att hälla i sig när man är törstig. Känns så himla bra sedan att promenera med ganska lätt kropp och lätta steg. Ha resten av dagen kvar att göra saker. Förr hade enda alternativet varit att åka hem och börja dricka för att bli ordentligt full framåt 23-tiden. Sedan sova mer eller mindre bra och vakna och må skit kanske ända fram till efter lunch och bara hata sig själv för drickandet. Nu är det snart två månader som jag varit nykter, och det känns riktigt bra för det mesta. Tänker en hel del på det förflutna, ungdom, alkohol och första kärleken. Men börjar också känna att jag vill lämna det och kanske påbörja en ny tid i livet som tar vid där jag fastnade på ngt sätt på grund av att alkoholen tog över känslolivet. Spännande.

....sa jag till mig själv. Ett par dagar senare nattade jag min flicka låste in mig på toa och spydde innan jag fått upp toalocket. Min sambo tvingade sig in, hjälpte mig att torka upp eländet. Orolig som fan. Tror inte han förstod, jag hade influensa med yrsel och matthet redan innan men det hindrade mig inte från att dessutom bli full.
Nu förstår han. Inte vidden av mitt drickande men att jag druckit upp spriten i källaren. Det har jag sagt till honom och det har vi pratat om. Skönt och smärtsamt. Skamligt. Han vet att mitt självförakt är skyhögt just nu. Han vet nog inte vad han kan göra mer än att älska. Jag är tacksam för det. Min dotter vet inte varför. Bara att mamma är sliten och ledsen inland.
Orkar inte mer. Det får vara nog nu.

Det har varit mycket på sista tiden, har missat att skriva här men mår bra! Vill dock inte släppa forumet, man får vara på sin vakt. Plötsligt försöker Sir Väs nästla sej in.
Och ja, jag mår så bra, är så nöjd över hur härligt ett liv utan mycket A är (jag har ju trots allt druckit lite i sociala sammanhang men kommer nog att lägga ned det också, drt är helt enkelt inte värt). Herregud, jag ORKAR så mycket, hittar tilllbaka till gamla intressen, är mycket lugnare och tryggare i själen. Är o kså otroligt tacksam över att jag fick den här insikten innan det gick för långt.

Den där förbannade Sir Väs har parkerat sej på min vänsteraxel.
Sen igårkväll har han suttit där och pratat skit.
Jag har försökt städa bort honom, promenera bort honom och nu sist har jag varit ute och terapigått förbi samtliga systembolag inom fem tre kilometers radie.
Gick in på Ica och köpte Loka Crush för att lura honom.
Inget hjälper - den fan sitter kvar.
Skall ta och städa källaren där det varit översvämning. Hoppas på att han drar......

Madeleine, jag har själv inga som helst problem med alkoholen(har aldrig haft), mitt ex har de problemen. Det är därför jag sitter här och läser för att förstå hur er vardag kan se ut.
har gått igenom allt du har skrivit från första dagen..och alla andras kommentarer... <3 Nu sitter jag här och gråter och känner så för dig och alla er andra som verkligen får kämpa VARJE dag! Du är så stark! WoW vilken kvinna du är!!! Du ska vara så stolt över dig själv, och alla ni andra kvinnor och män som kämpar på och hela tiden och som måste förklara er varför ni inte vill dricka.Så fruktansvärt synd bara att folk inte kan tänka längre än näsan räcker. när en person säger att den inte vill dricka, då borde man väl acceptera det?!`?
Jag beundrar er alla där ute som vill bli fria ert beroende! Ni ska bara veta hur mycket ni gör för oss(när ni skriver och berättar hur ni har det) som lever/levt ihop med personer som har det problemet. Jag har fått en helt annan bild av hur ni har det...Tack, tack, tack!!! KRAM

Det är svårast att titta ärligt på sitt eget beteende. Jag tycker inte att jag gjort något av de klassiska "medberoendegrejerna", inte täckt upp, ljugit eller offrat mig. Fast det är klart att det kanske jag har, på små sätt som inte märks i vardagen. Först på sistone har jag känt mig mogen att ta upp för vänner att han har problem. Det vet ju alla våra vänner redan, så det kommer inte som en chock för någon, men för mig har det varit ett stort steg att säga det självklara. Jo har seriöst tagit upp med min man vid ett par tillfällen att han borde söka hjälp, eller åtminstone prata med någon. Men det vågar han nog inte, vågar inte släppa spriten. Har inte ställt ultimatum för den dagen jag gör det måste jag vars beredd på att släppa allt och gå, det är jag inte nu.

Har mått kasst de senaste dagarna, han har märkt det och vi har hitta på saker man kör bil till, då håller han sig nykter. Det har varit ett skönt andrum att kunna göra något kul ihop utan sprit. Det kommer inte att hålla i sig, men det är skönt att se, även för en liten stund.

Hej Flärpen! Ja, det gick HUR bra som helst, blev dessutom chaufför för andra tacksamma vänner på hemfärden. Hade en fantastiskt trevlig kväll med många goda och intressanta samtal. Hade bestämt mig för att vara social med gott humör och förvånansvärt nog blir det som man bestämmer sig för. Det var fler i sällskapet som körde, så inget konstigt alls. Och idag, morgonen efter är jag den som kommer ihåg vad ALLA hade att berätta:-). Det bubblar i mig av lycka hur nöjd jag är över kvällen! Och konstigt nog, när man för dagen är målinriktad, kände jag inget sug efter a - det var en konstig men härlig känsla! Som om jag deltager i någon slags tävling utan att kunna förklara hur. Dag för dag gäller. Och SOM jag har sovit! 8 timmar mot normalt 5 timmar per natt! Ont i huvudet nu, javisst, men så stolt över mig själv. Ingen ångest, bara en egen klapp på axeln. Ikväll är det dags att gå bort igen och det är verkligen bilavstånd - självklart kör jag:-). Va, finns Tonic vatten Zero?!!! DET måste jag googla på, den vill jag ha!:-)

Gud vad bra jobbat!!!

Gud vad bra jobbat!!!

Håller med, vad härligt det låter! Levande!!!!

Läst inne hos dig Vilja. Jag vet inte varför han gör så. Jag tror att han nog ville komma så länge som han sa. Sedan inser han att det blir för jobbigt rent praktiskt idag, dvs jobbar sent osv. Det har jag förståelse för. Men måndagen känns lite kymig. Han vill hem söndag för att hinna klippa gräset osv för att sedan ha sin lediga måndag fri. Känns sådär... Men det som kanske stör mig mest är att jag inte ens visar något. Jag är livrädd att uppfattas som kravfull. Att om jag säger att jag blir jätteledsen eftersom vi bestämt annat så kommer han inte alls istället. Vet inte ens om detta skulle hända eftersom jag aldrig visat något.
I övrigt var min make lite som den man du beskrev Vilja. Ville heller aldrig planera. Vad jag fick vara lok i det äktenskapet...

Men, jag mår ändå bra idag, sömnen gjorde gott!! Det blir som det blir, fokus är på mig o barnen!!!!

Ska fira min första månadsdag med en heldag på Ullared tillsammans med min mamma.
Jag har aldrig varit där och kanske kommer det kännas mer som ett straff än en belöning
;-)

Igår åkte jag hälslalom nerför Åreskutans topp och kastade snöbollar på älsklingen. Drack 100% Blåbär till jämtländsk getost. Njöt i sol och spöregn.

Nu ska vi packa ihop och lätta från vårt tillfälliga base camp. Dra söderut igen. Kram på er!

Har svårt tänka mig att andra i din omgivning tycker du e så rolig när du e onykter....det är bara i din egen hjärna du är det.

Att du känner dig tråkig och hämmad..., tror bara du känner så för att din hjärna vill ha sprit.
Håll dig till din löprunda, låt dina vänner ta o festa sönder sina liv medan du tar vara på ditt!!

Det är ju bara du som kan välja hur du är som person.. När du skriver att ditt nyktra jag är så tråkigt osv.. så låter det faktiskt som du letar anledningar/ursäkter att få ta dig ett återfall.. ;-)