Senaste kommentarerna i forumet

- eller spåren av dig Fenix! Tänkte faktiskt på dig precis samma dag, eller dagen innan du skrev när jag rotade i min gamla tråd. Hoppas livet är gott hos dig. Beklagar sorgen - och tänker att TV:n blir ett trevligt tillskott. Det är inte många av dem som är här nu som vet att Filosofiska rummet är öppet för alla... men kanske fler tittar in och vilar en stund:) Kram till dig och Adventsglädje! / mt

framgången - att "allt gick vägen"!!! Ta väl hand om dig och träna med måtta:)
Hoppas du delar med dig av dina erfarenheter längs vägen mot nyårsaftonen. Allt gott, lev väl / mt

Tack för tipset,ska kolla om jag hittar någon tråd! Blev så glad att någon svarade då livet just nu bara är fyllt med skam,skuld o rädsla för framtiden!

Allt gick vägen, har haft fullt upp med mitt och inte varit så aktivt de sista dagarna.
Blev fortsatt sjukskriven tii februari.
Tiden fram till dess ska jag träna, träna sköta om huset.
Vara med mina barn.

Ta det lugnt helt enkelt.
Men jag sladdar väl in och på nyårsaftonen och frågar hur tuscaludium har det.
Det hänger på att man håller vad man lovar.

Sova nu, nyktert

/A

Tycker absolut att du ska köra på vit månad eller liknande. Inget som kan ge något förhandlingsläge. Måste köra - kan det vara något? Tror också att det är viktigt HUR man säger det - och att du har tänkt igenom innan om du vill vara nykter eller inte. Tycker man synd om sig själv när man säger att man måste köra eller har en vit månad så tror jag att det är lättare för andra att hitta lösningar till att man inte måste köra, eller varför man har hittat på något sådant fånigt som en vit månad.

Jag har idag berättat för en kollega att jag har lagt av med vindrickandet, lite sådär i förbifarten, som att det inte alls är någon big deal, liksom. Jag säger att jag provat med ett uppehåll, eftersom sömnen varit dålig och jag ville se om det gör någon skillnad, och att eftersom det känns så bra så tänker jag fortsätta att låta bli. Det kom genast vidare till nästa kollega, att shit vad duktig m är! Så nu är "diskussionen" inför julfesten avklarad och det känns skönt.

Lycka till vad du än säger och var nöjd och stolt över ditt beslut att vara nykter i helgen!
/m

Usch, rena skräckfilmen skulle ju det vara... Förstår vad du menar med att det är avskräckande. Tycker att det räcker med dagboksanteckningar jag gjort, eller att se sig själv på foton där man ser onykter ut. Festfoton är det värsta jag vet! Hoppas jag inte behöver testa din metod :-)

Jag har inte hört radioreklamen, däremot har de ju motsvarande på tv, med Lasse och kakan. Tycker de är mycket bra - tänkvärt, till skillnad från mycket annan reklam.

/m

Skönt att det går bra, alla dagar det känns lätt är ju bra. Bra att skriva ner, för att kunna gå tillbaka och läsa om det känns tufft någon annan dag.

För min del har jag kommit igång med träning igen, och tycker det ger mig en bra ventil för att pysa ut virvlande tankar. Skönt att känna att kroppen svarar upp när den har bättre förutsättningar mot hur den har blivit behandlad innan. Jag tycker definitivt att träning är ett bra sätt att använda lite av sin nyvunna tid. Jag har bokat upp träning flera fredagseftermiddagar eftersom det varit den jobbiga dagen för mig att avstå.

I övrigt kan jag bara instämma i att vi verkar tänka och bete oss på ungefär samma sätt här på forumet, och det finns många igenkänningsfaktorer.

Lycka till!
/m

Strategin dom första tre veckorna har fungerat ganska så bra. Visst, det har inneburit en självvald isolering från nästan allt umgänge med andra vuxna. Ärligt talat har jag haft mer än nog med att klara av att umgås med mig själv. Ja direkt underhållande har det inte varit, men nu känner jag på något sätt att jag har lite lättare att umgås med mig själv för varje dag. Ok, stunderna när man tänker så brukar det vända i en snabb en dipp, men man får väl vara glad för att det är bra just nu.

Till helgen är det dags att krypa ur "hobbithålan" och åka till staden. Då det var länge sedan ligger naturligtvis mycket i pipeline och väntar. Middagsbjudning och ett födelsedagskalas samt även en brunch på restaurang söndag förmiddag. Nu sitter jag och funderar på hur jag ska lägga upp en bra förklaring till att jag inte dricker alkohol. Nej, för det gör jag inte. Just idag uppstår ingen förhandling med mig själv, och jag hoppas jag slipper det även när det blir "allvar".

Förmodligen är det än större fråga för mig själv än dom jag möter. Men det blir en spännande situation, och något måste jag ju säga.

Kanske något om att jag har lite taskiga blodvärden och därför beslutat hålla uppe med drickat ett tag. men då kommer väl "doktorn" i gänget och säger att lite glögg är ingen fara... Kanske bäst att hålla sig till att man har en vit månad ändå?

Jaha Adde, så härligt!

Ja, mitt härliga hus, min egna dröm! Som du skriver - för första gången i livet får jag en egen liten stuga, bara min! Och jag har också dubbelsäng, relationslös som jag är...! I början var det märkligt: jag låg alltid på ena sidan, men nu har jag lärt mig- jag ligger mitt i sängen, har lagom många go'a kuddar och om det är kallt så värmer jag min vetekudde!

Vad härligt Adde, att du åter kan se en framtid värd att leva! Jag mår som sagt bättre nu för tiden, men ibland är det tufft. Och det värsta är ensamheten... Under hösten har jag haft ett projekt och därför mer valt ensamhet för att fokusera på det, men jag har många vänner som lever i parförhållanden och de umgås främst parvis... Men jag ska försöka fortsätta att ligga på, bjuda in mig, bjuda in till oss osv, jag jobbar på det!

Vi ska sannerligen koka tomtegröt med mycket kanel tillsammans i vår fina lilla stuga!

Kram till dig ♥

Hej ED, även jag är här sporadiskt nu förtiden. Jag tycker du ska prova under menyn "Förändra sitt drickande" där många skriver dagligen. Välkommen hit hur som haver!

Tack för svaren, det värmer verkligen att ni tar er tid att läsa och svara på mitt inlägg.

Är inne på dag tre nu, jag är väldigt motiverad och det går faktiskt riktigt bra. Så bra att det är en liten röst inne i huvudet som säger att jag faktiskt inte behöver göra det här, att jag faktiskt har kontroll, och eftersom det går så lätt så kan jag lika gärna ta mig ett glas. Jag känner igen detta resonerande väldigt väl från när jag slutade röka och snusa för en 5-6 år sedan.

Har tidigare tränat en hel del, men det var länge sen nu. Men igår tog jag mig faktiskt till gymmet, det var tungt och gick inget vidare men det känns enormt bra att jag kom iväg, och träningsvärken idag är väldigt mycket skönare än en bakfylla. :) Funderar över om jag kan ersätta drickandet med träning, och bli berusad av naturliga endorfiner istället för av alkohol.

Återigen, tack för stöd och feedback. Nu tar jag en dag i taget.

så aktiv längre, tittar in lite då och då. Men har nog tyvärr missat dig. Meningen är ju att vi medlemmar på sidan stöttar varandra eller berättar hur vi har gjort för att uppnå en förändring i livet. Absolut bästa sättet är att skriva för sin egen skull så att man själv ser i skrift hur livet ser ut, det hjälper mycket mer än man kan tro. Oftast hoppar nån med i tråden efter ett tag så häng kvar !

Tack och lov ingen erfarenhet av rattonykterhet men tror
jag läst om det i andra trådar här. Sök och läs här,
finns mycket att hämta och erfarenheter att dela!
Ta hand om dig!
Kram.

Här var det hög igenkänningsfaktor för min del.
Har i stort sett exakt samma läge, jobb som jag trivs med, Ungar & Fru finns kvar i bilden, men det hade dom kanske inte varit om detta hade fortsatt.

Jag är själv helt ny på att skriva här, men har lurkat omkring i forumet några år.
Att börja skriva även i en egen tråd var det bästa jag gjort! Det är en väldigt bra ventil när tankarna går i spinn.
Sedan finns det många bra, inspirerande trådar här, massor med erfarenhet från människor som sitter i samma båt är ju helt ovärderligt.

Buzzz

Ditt inlägg gick rakt in i hjärtat på mig! Känner så igen mig i allt du skriver.. dom flesta här inne är som du (jag?), ingen värre än den andre. Dom flesta sköter jobb och har ett ordnat liv. (Men jag är inget 'namn' på detta forum och skriver sällan)

Oavsett så har du hamnat rätt, här är alla lika och du behöver inte skämmas eller dölja något :)

Om vi nu ska skoja till det lite i misären så skrattade jag över din formulering - Tragikomiskt igenkännande bara:
min veckoplanering handlar helt om hur jag ska undvika att vara nykter en hel dag!

All lycka på din nya väg mot ett bättre liv :D

Jag uppmanar inte någon att dricka för att testa detta, men _om_ man tar ett snedsteg så kan det vara värt ett försök.

Har läst någonstans att man ska prata med sig själv i spegeln för att få bättre kontakt med sig själv när man vill uppnå något, t.ex. nykterhet.
Detta har jag inte provat, men något åt det hållet.
Vid ett av mina otaliga försök att lägga ner skrev jag dagbok, ganska läskigt att läsa den nu. jag skrev också de dagar jag inte lyckades med mina föresatser och det är hemskt att se. En handstil som ser ut att vara skriven av en fullständig främling, gråtmilt och larvigt... Usch, fick rysningar av det.

Än värre och starkare var att hitta en filmsnutt jag själv spelat in med mobilen där det gått åt 50cl starksprit en Söndagseftermiddag / kväll. Där jag dyrt och heligt lovar att nu får det vara nog. Rödögd, sluddrande och gråtmild pratar jag till mig själv. Samma där, en total främling. Det var otroligt pinsamt att se och lyssna till, det blev nästan att ta till skämskudde.

Som sagt, inget att rekommendera att dricka, men en effektiv avskräckare att se en person som jag absolut inte vill vara.
Men det är bara att inse, han bor i mig. Det gäller att inte släppa fram honom, jag vill inte träffa honom igen.

Glömde ju en sak. Någon mer än mig som uppskattar snuttarna från IQ (tror jag de heter) som går på radion? Kommer inte ihåg exakt hur fraserna går, men ungefär så här.
- Jamen EN latte till ska du väl ha!
-Nej tack det blir för mycket mjölk i magen!
-Var inte så djävla tråkig, TVÅ STORA LATTE TILL TACK!!!
Så rösten "Varför tjatar man inte på samma sätt om andra saker som om Alkohol?"
Ganska bra som motvikt till all förskönande reklam på TV:n

Buzzz

Som nykter, sen jag började om från början igen. Fungerat bra, trots att lunchen intogs på restaurang. Vatten till maten och iskaffe efteråt.
Varit och handlat, tittade inte åt hyllorna med vinflaskorna utan koncentrerade mig på olika juicer.
Sitter nu och smuttar på ett glas med en blandning av banan och citron. God, men kanske i sötaste laget.
Imorgon, dag 3, blir det svårare då jag är bortbjuden på middag.
Men som någon klok person har skrivit:
"Var dag har nog med sina problem"

Idag är jag nöjd för att senare få gå till sängs i nyktert tillstånd.
Vilket bådar för en riktigt god nattsömn.

Önskar er en fin kväll!
Kram
Tanten

att ha din egna ekonomi med täta väggar mellan er två. Spel är samma beroende som alkohol, sex, arbete, träning, mat mm mm så det måste behandlas samtidigt. En beroende kan aldrig bli frisk av mediciner, det är som att byta beroende.

Sätt gränser för din egen skull och hjälp honom INTE ur situationer han försätter sig i, han måste själv få känna av sina egna konsekvenser av sitt handlande. Sök själv hjälp för ditt medberoende hos exvis Al-anon eller beroendecentrum.

Du kan inte hjälpa en beroende att ta sig ut skiten men du kan vara till hands när han själv ber om hjälp.

Tänk i första hand på dig själv, du är värd ett bra liv.

bara kunde ana hur mycket du hjälper mig med din beskrivning av din fina stuga !

Jag är nämligen i ungefär samma situation som du när det gäller mitt boende och jag har varit tvungen att visualisera för mig själv, ha ett mål, hur det kommer att bli. Och du fyller upp min inre syn så bra ! Min tidplan sträcker sig av olika skäl ända fram till nästa sommar och mitt hus kommer också att vara målat i riktig Falu rödfärg med vita knutar :-))

För första gången i livet så får jag en egen liten stuga enbart för min egen skull som jag kan göra vad jag vill med och det känns stort. Just nu är jag relationslös men jag har bestämt att jag ska ha en dubbelsäng i mitt nya sovrum :-) Omutifallatt :-))

Idag så kan jag åter se en framtid värd att leva men det har tagit över 2 år sen jag blev sågad. Jag har lärt mig att jag inte kan skynda på mitt tillfrisknade, precis som med alkoholen, utan jag får det jag kan ta emot när jag är mogen för det. Och nu äntligen kan jag ännu en gång se och acceptera det. Och det är ok att vara ledsen under resans gång men nu kan jag också se att det är en läkande process.

Koka tomtegröt med mycket kanel tillsammans med dina barn i din fina lilla stuga !

Kram ♥

Om jag får ge dig ett råd prova inte. Jag har svårt att tänka mig
att man kan bli en normaldrickare. Du har ju varit nykter så länge.
Jag testade ett antal gånger och jag kan säga dig att det blev värre
och värre för varje gång att ta sig tillbaka. Sista gången slutade
med avgiftning precis som du. Trodde oxså jag skulle dö. Till slut
drack jag dygnet runt visste knappt om det var natt eller dag.
Kan bara prata för mig själv men jag skulle aldrig våga prova.
Och då har jag bara varit vit snart 3 månader. Du har ett och ett
halvt år av nykterhet det är ju fantastiskt.
Håller med dig att skriva här har varit min räddning.
Ha det bra
Konstnären

För mig är det dubbelt. Är nu inne på min 8:e nyktra vecka. Var trött i början, sedan släppte det och jag kände mig pigg i både kropp och själ. Nu, sista två
veckorna är jag jättetrött igen. Sover bra, äter bra (både frukt, grönt och vitaminer), tränar och märker att jag blir starkare fysiskt. Men har så svårt att komma igång på jobbet, och göra vad jag ska. Gäspar och ser helt mosig ut. Känner mig som en zombie.

Tror lite att det går åt mycket energi till att hålla igång förändringen. Ett förändringsarbete är ju just ett arbete. Tankarna virvlar hela tiden runt. Och så är det ju som du skrev, PP, att det känns som att hela världen borde fatta att allt handlar om mig nu...

Låter härligt med hundpromenad vid havet, konstnären. Min hund är ensam hemma nu, och jag är på jobbet och surfar här istället för att göra det jag ska.
Jaja, det blir väl bättre så småningom.

Ha en bra dag alla därute!

... förutom att barnen är nästan halva tiden hos pappa och drygt halva tiden hos mig.

Jaa, Mt, det var skräck förra året i okt-nov, och sedan någon slags resa i fortsatt skräck till ett beslut.
Vi har nu varit på möte, och det står återigen klart - han är sjuk. De som höll mötet reagerade, men det kändes också som att det inte är så allvarligt att det kommer gå vidare. Barnen, mina älskade flickor... Vill att de ska ha det gott, inte behöva leva i den bergochdalbana som jag levde i! Det är jobbigt, men försöker att vara ledsen och låta mig vara det (som Sorgsen och många här lärde mig - det är ok och det är en känsla just nu, men den kommer inte att hålla i sig för alltid!!). Jag försöker stanna i nuet, jag vet inte hur det blir sedan, men det spelar inte så stor roll, för allt löser sig och jag gör mitt bästa (skriver jag lika mycket för att övertyga mig som för att jag försöker leva så).

På fredag får jag vårt nya hus, vår röda stuga!!! Lycka!!!
Vi kommer ha eget hus, med våra saker, egen trädgård, nära till en liten sjö och skogen (med blåbärsris, och kanske lite svamp?!!) och ingen som kan komma in i vårt hus om inte vi vill det!!! Jag kan gå och lägga mig och känna säkerheten i att jag kan sova hela natten utan att oro för att någon är missnöjd med mitt beteende. Vårt hus, vårt fina boende!!!!! Det är en härlig tanke! Jag är ledsen emellanåt, och jag känner frustration ibland, men jag är faktiskt också ganska stark emellanåt - jag tar mitt och barnens liv framåt, och allt är inte som jag vill ha det, men det jobbar jag på!

Kramar!

Jag är själv helt ny här på sidan och lever med en sambo som är alkoholberoende.
Jag förstår att ni i familjen har försökt prata med din lillebror om er oro för hans alkoholvanor och att han inte håller med er om att han har problem. Din lillebror är ju väldigt ung, bara 19 år och jag förstår att ni är förtvivlade. Oavsett om man är ung eller inte, så är det ju så att det är han själv som måste komma till insikt om att han har ett problem och jobba med det själv. Det kan inte någon annan göra åt honom. Men självklart kan ni stötta honom i det!
Jag söker själv efter svar på hur man kan hjälpa och stötta på bästa sätt, utan att göra för mycket. Det är svårt att veta var gränsen går och där har jag inga svar. Men jag vet att ni kan vända er till socialtjänsten och ställa frågor och be om hjälp både för er egen del och för hans del. Man kan lämna en anmälan om oro till socialtjänsten. Det kan man göra anonymt om man vill, men det är för det mesta bättre att man inte är anonym. Det är klart att din lillebror kan reagera med ilska och tycka att ni "sviker" honom, men glöm inte att det är precis tvärtom. Det är "sviker" som ni inte gör, genom att ta problemen på allvar och söka hjälp. Det är möjligt att detta inte hjälper den här gången, men ni kan med detta "så ett frö", en liten droppe av insikt, hos din lillebror som kan sätta igång processer hos honom, vilket kan hjälpa till på längre sikt så att han till slut får upp ögonen och börjar förstå. Ju längre tiden går, och man gömmer problemen utan att prata om dem, så "hjälper" man också missbrukaren att fortsätta sitt missbruk.

Jag tror också att det vore bra för er att läsa på den här sidan, det finns många som på olika sätt finns i liknande situationer som man kan lära sig massor av. Tipsa dina föräldrar om den här sidan! Läs på och lär er så mycket som möjligt! Det finns saker man kan göra som handlar om att förändra sitt eget beteende som anhörig och det är också viktigt!

Kram och lycka till!

Hej, igen!
Är så glad att jag hittat den här sidan! Så mycket som jag har läst av era berättelser de senaste dagarna, så mycket kunskap som ni alla delar med er av - det är helt ovärderligt. Känner igen mig i så mycket. Visst är det väl märkligt hur det kan följa samma mönster? Hur alla, trots våra olikheter och olika liv, ändå är så lika?

Igår var jag tillbaka på jobbet igen efter helgen som "förlamad". Så skönt att få tänka på något annat. Ändå har detta fyllt mina tankar, men i alla fall skönt att lämna hemmet. Han har varit hemma. Han ringde inte till Beroendecentrum igår, och jag blev orolig förstås. Men han gick i alla fall upp ur sängen, fixade lite hemma och vi gick ut och åt lunch på dagen. När jag kom hem hade han spelat. Han var uppstressad och orolig och jag har ingen aning om hur mycket han spelat bort eller vunnit. Han spelade dagen innan också. Ytterligare ett beroende? Förmodligen. Detta är dock något som han ALDRIG skulle erkänna som ett problem, trots att han spelat bort stora summor under vår tid tillsammans, vilket självklart gjort att vår ekonomi är helt körd i botten. Jag har aldrig spelat om pengar förut, men han vill gärna att jag är med när han ska spela. Han frågar mig hela tiden om det är ok att han spelar och om VI ska fortsätta... Jag har sagt nej, försökt få honom att stoppa innan det gått för långt, innan allt är borta, men jag talar till döva öron. Han säger att han behöver det, att han blir lugn. Och jag är "förstående och accepterande" som vanligt. Detta gör ju att jag bidrar! Eller? Jag skäms så. Jag protesterar inte tillräckligt. Jag sätter inte STOPP! Varför gör jag inte det? Jag önskar att jag har något svar.

Nu har han ringt Beroendecentrum. Han sa att de skulle titta på remissen och att han skulle få en kallelse hemskickad. Hur länge dröjer det? Varför kan han inte bara få komma? Förstår de inte att han behöver hjälp NU!? Åtminstone behöver han få något läkemedel som han kan starta med i väntan på kontakt... Jag vet inte om han klarar att vänta. Ibland känner jag nästan att jag vill erbjuda honom att ta ett glas vin för att han ska kunna varva ner och hålla ut tills han får en tid... Är inte det helt sjukt?

Hur kan jag hjälpa honom? Jag vet varken ut eller in. Har så svårt att fokusera. Allt kretsar kring det här. Allt är så skadat. Jag vet inte hur jag ska göra för att få ordning på ekonomin, hur vi ska kunna hjälpas åt med hans beroende, med mitt medberoende, med familjerelationerna, med barnen, med allt. Ibland har jag bara lust att bara försvinna. Bara ta bort mig härifrån.

Instämmer med konstnären
De första 3 veckorna kunde jag sova....jäklar
Efter jobb en tupplur. Lägga sig tidigt, lätt 10 timmar sömn.
Helgen...1,5 timme tupplur. Lägga sig tidigt.

Nu, efter 43 dagar, sover jag ca 6-7 tim natten och är riktigt utvilad.
Kan ju säga att jag inte under de tidigare 10 åren någonsin känt mig utvilad trots sömn.
Men....fyllesömn är inte hälften så utvilande som nykter sömn!

Kämpa på!