Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att känna så. Fortsätter på gårdagens projekt - röjning plus lite annat smått och gott. Nej, jag tror inte heller på att gräva för mycket för då finns det risk att man gräver sin egen mentala grav. Mer att tillåta sig de känslor som man så ihärdigt försökt tränga bort genom årens lopp. Inse att det är ingen katastrof längre. Det är känslor som kommer och går som vågor. Och jag är havet :).
Varsam och ljuvlig tycker jag är två av de vackraste orden i svenska språket. Vi ska alla vara varsamma med våra tankar och kroppar. Och Du Vilja - är bara sååå LJUVLIG :)!!
Kram på er!!

Tack snälla för dina rader! Är skör idag. Har ägnat hela morgonen att läsa trådar i forumet och man blir definitivt klokare och inspirerad! Gläds i vissa inslag, tårar i andra, vill gärna peppa andra men är inte stark nog ännu. Har nog med mig själv. Jag inser att det måste ske en successiv bearbetning av tankarna. Att ta en dag i taget. Bestämma sig för att vara stark. Inte ta det första glaset. Skäms redan för mitt första inlägg att jag ser mig "socialt död" för att man avstår alkoholen. Får skylla på a som har greppet över mina tankar än så länge. Ikväll är det grill med vänner. Ska ta bilen som en "ursäkt", köpa med mig Ramlösa med mangosmak :-). Abstinens men taggad. Vet att jag kommer må "kymigt"de närmsta dagarna. Bara något man ska igenom, så får det bli.

Lena72 du kanske måste göra ett val. Fortsätta med a och allt vad det kan ställa till med eller sluta helt. Vet att tanken är skrämmande. Jag var livrädd för att inte kunna dricka mer. Kanske jag kan, kan inte? Förra året på min sons 6-årsdag var jag skitfull. Låg på hotellrummet och var helt sjuk. Svek min familj och det gör så ont att tänka på det idag. Jag ska absolut inte ge dig dåligt samvete, mer en tankeställare. Tänk om du inte är nykter och det händer ditt barn något som har diabetes? Eller om du felmedicinerar. Vill som sagt inte skrämma upp dig, sorry för det men hur skulle du må?

Jag hoppas du förstår vikten av mitt inlägg. Ingen moralpredikan eller så. Vet bara av egen erfarenhet hur illa det kan gå och vill inte det ska hända dig.

stort GRATTIS till ditt nyktra år..... :) Du är en förebild stingo!
kram igen
mod60

Jag blir lite tagen och väldigt rörd av att du "lämnar oss" men förstår dig på samma gång. :)

Du VET vad du betydde för mig i början och fortfarande gör för så många av oss. Det var du som skrev först i min tråd när jag osäker och ångestfylld började min resa och dina ord fick mig att kämpa, att orka och att bryta med alkoholen. Nu har jag varit nykter 7 månader och de har varit underbara.

TACK fina du för dina så träffande ord, ärliga och stärkande. Jag kommer genuint att sakna dem och dig.
Samtidigt så önskar jag dig fri tid och att du får göra det du vill. Inte lägga mycket tid här, för det tar tid det märker jag.
Jag klarar mig :)
kramar i massor skickar jag över vattnet till dig.... hoppas du kände dem nu:)
mod60

Det var inte kul/bra. Förstår har gjort likadant. Häll ut allt jäkla alkohol du har så faller du inte för frestelsen.

Kanske ska du starta en egen tråd här, känns som om det vore en bra ide. Jag känner igen detta beteendet från mitt egna missbruk. Man säger saker som låter bra men sedan gör man tvärt om. Även om man vet att det är fel. Det är sjukdomen alkoholism som gör det. När man tänker på alkoholister tänker man på de gamla gubbarna och tanterna som sitter på parkbänken. Om han nu vet att han har bekymmer men ändå inte förmår att bryta kanske han bör ta hjälp av VC för att åter få antabus utskrivet och kanske kontakta AA. Välkommen hit Liz

:) Värt att komma ihåg....
Idag ska denna lite mulliga farmor gosa med barnbarnet. Nykter och pigg :)

Välkommen hit och grattis till att du kommit igång med din kamp mot alkoholen. Jag känner igen mig i det du skriver. Suget, sociala partypinglan, ångesten och att man till slut inte orkar mer. osv. Jag fick nog efter måånga års drickande och har nu varit nykter ett tag. Det går om du tar en dag i taget så kommer du med tiden att må så mycket bättre än du gör idag. Dina vänner, dina riktiga vänner kommer att förstå att detta är viktigt för dig och stötta dig och de som inte förstår......ja jag tänkte att jag kan ju inte dricka för att andra vill det eller skräms av min nykterhet. Skit i dem :)
välkommen hit....kram
mod60

Jag har livlig fantasi!!!!! Ja jag minns när det var en stor kraftfull gestalt/röst som dök upp tidigt på förmiddagen och pratade i mitt huvud:
" ja när, hur och vad ska vi dricka idag? Tänk så gott det ska bli och komma hem och ta ett glas och koppla av, bara ett glas, eller kanske två ,du har ju jobbat så bra och är så trött, Du behöver få vila och koppla av".

Rösten var urstark men idag är den tyst och jag hör den inte längre. Tackochlov!!!!!!
Du kan komma dit du med. En liten fjutt och en röst som är stum. Jag vet att den finns där men den påverkar mig inte längre på det sättet. Jag är på min vakt :)
kram mod60

Önskar dig fortsatt lycka till och att du får en härlig nykter semester. Jag har vuxna barn som du och det känns så bra att vara nykter med dem. Heja dig, din dotter kommer att se att du inte dricker och kunna slappna av mer och mer. Tänker på hennes sms.
ha en härlig semester.
mod60

Ja sattva, FM och Santorini det han säger är så bra.
Jag tror att vi hela tiden måste påminna oss om att inte slappna av utan vi har en livslång "kamp" framför oss. Vi kan aldrig ge upp och måste komma ihåg hur eländigt det var när vi var i vårt missbruk. Vi behöver minnas och inte invaggas i den falska säkerheten att nu är det ok. Jag är lite orolig inför framtiden, säg om 5-6 år. Är jag lika säker då??? Usch är väl ingen ide att fundera på det nu.. Sluta genast och tänk " en dag i taget" inte mer. Men jag vill verkligen aldrig hamna i skiten igen. Så det tänker jag inte heller :)
ha en skön dag
mod60

Jättebra skrivet Santorini!

Fantasiskt bra skrivet, Santorini!

Tre veckor har du klarat! Heja! :-) Du får berätta om utmaningarna på utlandsresan - men du verkar stark! Du fixar det! Vi drömmer väl alla om att kunna ta det där enda glaset men jag vet att jag inte klarar det och för mig som bara är på dag 2 (svag & förvirrad) känns det just nu skrämmande tråkigt men en insikt jag/vi måste bearbeta och forumet är till stor hjälp. A är som sockerberoende, det eskalerar fort till något mer.

Autostavning...

Jag har drömt så konstigt i natt. Jag tror att fd kollegans tragedi har tagit än mer på mig än jag förstått. De var så unga, så lyckliga och så...stabila, verkliga. Måtte Jon ta sig igenom detta på något sätt...

Tack Vilja, du satte ord på känslan!!!
Ja vi måste erkänna döden. Först då kanske vi blir så aktsamma om livet som det verkligen förtjänar.

Dag 1 avverkad - och det gick bra! Höll mig sysselsatt, promenerade 1 mil under dagen och planerade dagen. På eftermiddagen och under kvällen var a det enda som for i tankarna. Blev rastlös, kunde inte samla tankarna, krypningar, ont i huvudet, lite tystlåten, avverkade 3 st stora flaskor med smaktillsatta Ramlösa. Trots rastlöshet blev jag istället helt apatisk och hamnade i TV-soffan, perfekt för jag orkade inte vara socialglad, ville bara att dagen skulle ta slut. Var trött men kunde inte somna. Ett sömnpiller blev räddningen. Sov, vaknade, svettades, somnade om, drömde att jag var på bröllop och drack Ramlösa men i slutet av kvällen kunde jag inte hålla mig, tog de största vinglasen fyllda med vin, vaknade. Har en ångvält kört över mig idag? Tröttare än någonsin, inte pigg alls. Men levern är nog nöjd och gör tummen upp.

Tack för din svar etanoldrift! Jag har bara ett liv och jag vill leva det fullt ut, och ska göra det! Önskar dig all lycka i livet! Var rädd om dig!
Kram

Jag la upp dom i min tråd också, så bra.
Du är fantastisk och klok:)

Detta som mod60 skrev i sin tråd är så bra så jag vill ha det i min egen:

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskära sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande.
En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."

Känner precis igen mej själv i dina tankegångar, ja bortsett från att jag insåg att jag var beroende. Även min dryck var vin men sista tiden drack jag nog öl också om bara det fanns till hands.
Jag tycker du ska tillåta dej att sörja. Det är en sorg att inse att man aldrig mer kan dricka socialt men jag lovar dej att det går om. Jag har nu varit nykter i över tre år och det finns inte längre nåt med alkoholen som jag saknar, tvärtom. Ställ in dej på att aldrig mer dricka. Tro inte att du kan återgå till nåt socialt drickande. Ytterst få klarar det och chansa inte på att du skulle höra till den lilla klicken. Se alkoholen som en destruktiv älskare som du måste lämna. Ni hade mycket roligt ihop i början men nu blir du bara misshandlad. Vännen A vill dej inget gott. Lockar med löften om hur kul ni ska ha ihop men visst var det längesen A gav en skön känsla? Jag tycker inte man ska skämmas inför sej själv att tänka att man saknar A och mycket roligt har man också haft i dess sällskap. Erkänn det, sörj men inse att den tiden aldrig kommer tillbaka när man passserat gränsen till beroende.

Jag tycker du har en så bra början, du är stark och beslutsam. Unna dej energidrycken om den hjälper dej. Alkoholfritt vin kan du sen ta till som alternativ till vatten till maten nån gång. Inte så här i början, det bara häller fast känslan av att man behöver A. Det finns andra alternativ. Du är över det värsta redan tror jag. Sug kommer att överraska dej emellanåt men det blir längre mellan gångerna. Kommer sämre perioder ibland då man får kämpa men håll fast vid ditt beslut. Tro inte på A som säger att bara ett glas eller bara denna gång. Det är så mycket svårae att starta om sen.

Man blir inte automatiskt lycklig för att man slutar dricka men livet blir så mycket bättre. Man slipper skuld och skam och jag känner mej ofta ännu stolt över att jag inte dricker. Det börjar dessutom bli trendigt att inte dricka, A ingår inte i en hälsosam livsstil. I början funderade jag väldigt mycket på vad folk skulle säga eller tro och vilka ursäkter jag skulle hitta på. Sanningen är att folk bryr sej väldigt lite så länge man låter andra dricka.

Du har tagit ett beslut som kommer att berika ditt liv på alla sätt. Det finns inget som alkoholen förbättrar, istället vet man att allt man säger och gör, alla beslut man tar, sker på nyktert huvud. Jag har bokat resor i fyllan som jag sen avbokat, sagt och gjort saker som jag ångrat. Det gör jag fortfarande ibland men nu vet jag i alla fall att jag var nykter.

Jag önskar dej all lycka till, det är väl värt att kämpa för och det kommer så småningom att sluta vara en kamp och bli nånting självklart. Det tar inte tre år att komma dit :)

Hej,
Det känns på sätt och vis som att jag har ett problem som jag inte känner igen hos så många andr som lever med någon med alkoholproblem. På sätt och vis är det mycket mildare men ändå så väldig allvarligt och jättehemskt jobbigt. Jag och min kille har varit tillsammans i 2 år nu....jag märkte ganska snabbt när vi träffades att han inte tålde alkohol. Han blev alltid för full när vi festade ihop. Även väldigt tidigt berättade han för mig att han haft problem med alkohol och varit helt nykter i perioder...åkt rattfull utan körkort när han var ung och därför inte får ta körkort..att han ätit antabus och gått till beroendemottagning....bra tänkte jag..han är öppen och ärlig med sitt problem och försöker själv göra ngt åt det. Men han drack ganska mkt första året vi var tillsammans men hans familj är fantastisk o jag blev snabbt väldigt nära vän med hans systrar och mamma. Vi pratade alla om hans problem att han inte kan dricka osv. Jah fick mycket stöttning av dem. När jag träffade min sambo bodde han även tillsammans med sin syster men han flyttade snabbt hem till mig. Han hade aldrig tidigare bott med en tjej men vi var störtförälskade och hans systrar sa att de var i chock att han låtit en tjej komma honom så nära inpå livet. Min sambo dricker inte oftare än någon annan jag känner...i början gjorde han möjligtvis det....men inte på de senaste året..utan tvärtom...han är för det mesta nykter...sen PANG kommer det en dag då han går ut och dricker...han blir helt vinglig, kan inte stå eller gå, sluddrar och blir väldigt arg när han dricker. Det behövs heller inte mycket för att det ska bli så. Det händer ibland hemska saker när han dricker också,,,,att han kissat ner hotell, slagit sönder rutor, sagt elaka saker till mina vänner och skämt ut sig, eller vad man ska kalla det för. Varje gång han dricker tänker jag att jag ska lämna honom...inte bara för själva drickandet men....kring den kväll han dricker följer det ofta med stora svek...han ringer och säger att "nu kommer jag hem" sen kommer han inte.....han försvinner stänger av sin mobil och är ute hela nätterna..det har hänt att jag gått ut och letat efter honom och hittat honom sovandes utomhus. Han får inte åka med tunnelbanan hem för att han är för full osv. Detta kan ske en vardag då jag ska jobba dagen efter och jag har då legat vaken hela natten och haft en sugande ångest i min mage....idag hände det igen......jag var med en vän och han skulle till skolan och plugga.....vi brukar springa tillsammans..han älskar att springa...i hans nyktra perioder blir löpningen hans andra drog.....så vi hade bestämt att ta en sen kvällsjogg ikväll kl 22... Han skriver att han träffat en gammal vän i skolan och att de ska ut och dricka öl. Jag frågar då hur det ska bli med joggingturen...men får bara konstiga svar tillbaka....han skriver att han ska hem snart.....så jag säger hej till min vän och åker hem..skickar sms och ringer min sambo men får inget svar...då vet jag direkt att han druckit....han gör bara så när han druckit...ignorerar mig..försvinner bara....men sedan vid 23 tiden skriver han att han ska komma hem.....men komme inte hem förrän efter kl 01.00...idag..en tisdag och jag provade ringa men hans mobil var död...han snubblar in..kan inte gå...sätter sig i fåtöljen och kan knappt prata....han är en bra kille som går en av de tuffaste utbildningarna på KTH och han älskar att träna osv....han gillar inte alkohol i generellt och han skulle aldrig liksom dricka hemma till tvn eller bara ta en öl til maten. När han är med min familj eller så dricker han heller inte.....men det är när en vän vill ses och dricka..vilket män tyvärr oftast gör när de ses.....de verkar inte veta hur de gör annars..då blir han alltid helt borta och totalt däckad och för full.,,det går inte...men som sagt han är ingen vardagsdrickare...det går lång tid mellan gångerna men när han väl ska ta en öl med en vän eller liknande blir ha stupfull.....jag säger varje gång att han måste sluta dricka helt eller så kommer jag inte vilja fortsätta mitt liv med honom...han vill sluta säger han men sen kommer alltid återfallet....det har gått två år nu....och han har fortfarande inte slutat helt,,,,och dessa kvällar han bara försvinner totalt...hör inte av sig och kommer hem i princip medvetslös sårar mig så enormt och gör mig så illa...så vad gör jag?! Jag älekar honom och vill inte lämna honom..jag älskar hans familj och hans systrar har blivit som extrasystrar till mig....vi har så fantastiskt kul när vi är tillsammans.....i helgen fyllde hans syster 30 år och han drack inte en droppe på hennes fest...detta var i lördags..men istället r han ut och dricker idag...tisdag.....jag känner mig så rädd,,rädd för att lämna något som kanske skulle kunna bli så bra....hans fin familj..våra lilka intresse och hans studier.....men samtidig så rädd att gå vidare och kanske skaffa barn med honom och att detta problem aldrig kommer ta slut eller ännu värre..kanske förvärras....jag tänker att bara han blir klar med skolan och får sitt riktiga jobb kommer han finna större mening med livet och få bättre självkänsla samtidigt som jag är rädd att ett ansvarsfullt jobb och mer pengar kanske bara leder till mer dricka......han har gått i AA möten och tagit hjälp men ändå fortsätter detta hända emellanåt,.,,,,inte ofta men det händer då och då.....jag har jättesvårt att åka bort en helg utan att han går ut och dricker till exempel. Jag skulle åka till landet en långhelg förut..men han ville stanna hemma för att plugga..set gick nog rätt bra men ändå drack han dag..hans vän hade fått slut av hans tjej och min kille skulle dit och törsta honom...jag vet att det är sant att de gjort slut...men ja han drack och det känns som ett svek...när han skulle stAnna hemma för att plugga. Varje gång han dricker känns det som ett svek,,som att jag inte betyder ngt...för han vet att om han dricker kanske jag lämnar honom..ändå tar han det beslutet i nyktert tillstånd att ta glaset till munnen....och kanske där gör valet att lämna mig..jag har sagt det också så många ggr hur jag känner....men det hjälper inte...jag tänker att det är inte jag som tar beslutet att göra slut..det var han...han när han tog glaset till munnen..då gjorde han slut med mig....så det ligger inte i mina händer..men sen blir det så ändå....att allt ligger i mina händer....jag vet inte..han dricker inte ofta och verkar inte direkt ha sug efter alkohol (inte mer än ngn annan) men när han dricker blir han nästan medvetslös och slutar ändå inte dricka helt....ibland tror jag att jag överdriver och ibland att jag är alldeles för snäll.....

Har druckit helt ok under semestern, dvs måttligt och utan fyllor. Men sista helgen ballade ur. Antabus i måndags morse och åter på jobbet.

Efter att ha legat och tyckt synd om mig sjölv ett tag så ryckte jag upp mig och började röja ett rum - trots sol. . Så jag "presterade" lite även idag :). Nej, Kotten, som tur är så håller jag mig hemma för mig själv när bluesen sätter in så jag gör inte så många dumheter. Som tur är. Det där med kattungen skulle jag trilla dit på direkt. Att jag redan har två skulle inte stoppa mig.
När du skriver så där om tonåren, Vilja så slår det mig vad mycket man bär med sig genom livet från den tiden. Man är så sårbar då och tankar, känslor och konstiga försvar får djupt fäste. Det är inte förrän på senare år jag har fattat HUR starka försvarsmekanismer jag har. Noll tillit till att saker ordnar sig utan att JAG måste lägga mig i. Check och dubbelcheck av hon som trodde hon kunde styra livet.. Resultat av det? Ångest!
Så det finns lite att jobba med om man säger så. Rustningen skall plockas av bit för bit. Lär ta sin tid men då får det väl göra det.
Har hittat en bra meditation på nätet ( Yoga Nidra) som man gör liggande. En halvtimme lång och mycket behaglig. Här är den:
http://youtu.be/XN1ngkASEbY
Enjoy :) och tack för era fina kommentarer <3 !