Senaste kommentarerna i forumet

Hej Fia!
Jag har läst igenom hela din tråd nu.
Vilken resa!
Jag är djupt berörd av att läsa dina uppriktiga tankar, känslor, funderingar, utbrott, reaktioner, och att se hur du kämpat dig fram till den plats där du är idag. Jag får så många tankar när jag läser, det har nästan varit som att läsa en spännande bok.
Det är ju boken om ditt liv sådant det sett ut, naket och avskalat beskrivet, men alltid med en mycket varm och fin, stundtals väldigt humoristisk ton. Du är bra på att använda språket som ett verktyg och jag tror att du haft stor hjälp i din process av att skriva här.
Du har också väckt reaktioner, känslor och tankar hos andra, och vissa av de människor som följt din resa är själva duktiga skribenter, men framförallt fantastiska medmänniskor, kloka och uppmuntrande. Bekymrade då du dröjer några dagar med ny uppdatering, aldrig dömande om du fallit av.
Jag tycker det är så otroligt uppmuntrande att läsa om ditt nya, nyktra liv och hur du reflekterar kring och hanterar det.
Jag är Uppvuxen med en pappa som inte "lyckats" med någon metod, som liksom präntat in i mig genom sin kamp att den kampen, mot alkoholen, är man obevekligen dömd att förlora. Du är ett starkt exempel på att så inte är fallet. Tack för det!
Jag förstår att oron inför kommande resa är stark, jag förstår verkligen hur lätt det vore att ta "undantagsfall" när man är på semester, det räknas ju liksom inte! Jag hoppas och tror att du kommer att fixa det! Du har gjort ett grundligt förarbete och du har varit öppen mot mannen, givit honom ärliga skäl till varför du inte vill dricka.
ATT du inte vill dricka.
Punkt
Du skriver att du känner dig mer hemma i anhörig trådarna nu.
Jag tror det är där jag ska försöka hitta lite egna svar också. För min problematik handlar nog faktiskt mycket om min pappa!
Tack för att du så ärligt skrivit om din resa, som kanske inte ens såg ut som en resa i början, utan mer som dag 1 gång på gång. När man läser hela tråden och ser hur den ena dagen läggs till den andra så ser manockså en resa som inneburit en härlig personlig utveckling! Jag är tacksam att jag hittade dig!

i mig att läsa om din kamp för att ge dina barn en bra adventstid med förväntan inför en jul som du också tar (ensamt) ansvar för. Helt rätt mot barnen, absolut, men glöm inte dig själv. Du är viktig, för dig själv och för barnen.

Så bra att du talat med vänner och bett om stöd. Visst hade du också en stödjande familj - föräldrar och syskon? Tala med dem också - om du inte redan gjort det, så att du har trygghet bakom dig även den här tiden fram till ju och under helgerna. Det är bra stöd nu när du närmar dig hoppet, eller språnget - om jag minns rätt kände du igen dig i min gamla trampolinmetafor.

Skickar de varmaste och mest kraftfyllda kramar jag har. Det är storm här hos mig så de blåser iväg med full fart... NU! / mt

Kämpa på. Så gott att känna livet och inte ruset!

Tillbringar min söndagsförmiddag i soffan med vinterstudion som sällskap. En vana jag la mig till med för några år sedan när festerna och evenemangen stod som spön i backen på lördagarna. Då var vinterstudion ett bra sällskap till bakfylleångesten och petandet i frukosten, tankarna på att jag måste ta mig upp och göra något vettigt kunde dämpas av att det i alla fall var något bra på tv'n. Idag är det högst frivilligt (jag är intresserad av skidåkning), och jag har inget dåligt samvete över att jag hänger här. Men tanken på hur jag tänkte då, att när evenemangen (längdskidor, skidskytte, alpint och kanske något annat emellan) avlöste varandra så var söndagen räddad. Då kändes inte bakfylleslappandet lika meningslöst och oföretagsamt. Ja ja, fram till nutid.

Igår var jag och maken och botaniserade bland systembolagets alkoholfria utbud. Kom ut med klirrande kassar och det kändes nästan som förr i tiden... tänkte att den som ser mig nu tror inte att jag är alkoholfri... Tänkte recensera lite av det vi provade:
- Staropramens alkoholfria öl - helt ok, kommer att köpa den igen
- Fentimans ginger beer, ingefärsöl (som jag tycker är jättegott). Små snygga flaskor som man inte alls behöver skämmas för. Mycket gott, kanske lite sötare än de är med alkohol i.
- Natureo rött vin. Smakade vin, och inte bara druvjuice (vilket det väl egentligen är), inte som ett rött vin med alkohol, men gott till maten.

Sen köpte vi ett rosébubbel som jag kan återkomma till och en lagrad julmust i en snygg flaska. Som Pellepennan skrev så är ju priset en glad överraskning, 175:- för alltihop.

I övrigt tycker jag att det ger så mycket att läsa här, om andras liv och sätt att hantera sitt liv utan alkohol. Ofta är våra tankar ganska lika, och det är synd att det ska vara så svårt att prata om detta i verkliga livet. Jag brukar ofta tänka att livet har tagit mig hit, där jag är genom att jag gjort en massa icke-val, dvs har flutit med och bestämt mig utan att ha tagit medvetna beslut. Klart att jag ibland fattar medvetna beslut, men ofta handlar det om att halka iväg på ett bananskal åt ett håll som man kanske inte tänkt. Detta med att avstå från alkohol är så mycket tvärtemot jag kan komma bananskalslivet. Ett högst medvetet och kanske ett av de viktigare besluten jag tagit på länge. Det beslutet, å andra sidan gör att jag fattar en massa mindre beslut och ibland halkar iväg i nya riktningar. Kan inte låta bli att vara nyfiken på vart det ska ta mig... en intressant resa, med många bra saker och en del jobbiga. Många känslosvängningar som är svårt att hänga med i ibland.

Ja, det var lite söndagsfilosoferingar. Snart ut i friska luften och få en dos av dagsljus och sol, och inte bara titta på andra människor som är aktiva utomhus :)

/m

Hej på er!

Söndag förmiddag och jag har varit ute på en promenad på en timme. Blåsigt, men soligt och riktigt skönt.
Tankarna fladdrar under tiden omkring hit & dit som vanligt.

Nu halkade jag in på hur jag alltid tänkt den senaste tiden.
Jag är som person en som funderar mycket på vad som eventuellt kan hända i framtiden, både bra och eventuella dåliga saker.
Några exempel:
- Om jag bara köper den där nya prylen för min hobby så kommer jag att bli så mycket bättre!
- Vad skönt när jag kommer hem i kväll och har tagit de där glasen Whisky!
- Bilen låter konstigt, fy f_n, vad dyrt det kommer att bli!

I samtliga fall infinner sig en känsla i samma ögonblick som jag tänker tanken, bra eller dålig...

De senaste veckorna har jag ju lyckats "programmera om" skallen till att fokusera på hur bra det ska kännas när jag vaknar och INTE har druckit (tack Berra).
Om man lyckas med detta vad gäller alkoholen, borde det väl gå att applicera på det mesta? Eller?
Är det så att det "bara" gäller att jobba med sina tankar, vara vaksam på dem, vrida fram och tillbaka på dem, ge dem tid tills det blir "rätt" i skallen?

Flummiga funderingar på Första Advent. :-)

Ha en bra/skön vecka alla!

Buzzz

Ja, dina reflektioner är definitivt en hjälp framåt! Ofta hakar vi upp oss på svårigheterna, och vill identifiera oss med dem som har det lika svårt som en själv, men i det här läget tror jag att det bra att lyfta hakan och blicken lite och försöka se hur livet kan se ut i framtiden, ha en målbild som jag kan översätta till mitt eget liv. Mig hjälper det mycket att läsa tankar och reflektioner från er som har kommit längre än jag, plocka lite här och där och lägga till mina egna nya erfarenheter för att på det sättet komma vidare. Tack!

/m

Rolig läsning på söndagsförmiddagen!

Ja, det är väl så att när man gör ett sådant här beslut om livsstilsförändring så ger det en gungning i hela ens jag. Värdera - omvärdera nästan allt. Kanske inte heller så lätt för de nära att hänga med i ens tankar och funderingar, man gör det ju inte ens själv...

Ha en bra dag, och jag säger som mulletant, lita på katterna :)
/m

Ja, förstår dina tankar, detta att allt handlar om mig och mina bedrifter på den alkoholfria fronten. Det är väl en av orsakerna till att forumet är så viktigt, att få skriva ner och få bekräftelse av andra som förstår känslan. Och också att det är viktigt att prata med någon om det IRL också. I alla fall för mig.

Låter som att du är en bra bit på rätt väg i alla fall, roligt att läsa!
Jag och maken var förresten inne på bolaget och handlade alkoholfritt igår, ska skriva en liten recension i min tråd :)
/m

Är faktiskt lite nyfiken, och rädd, för hur man ska reagera när det kommer till situationen när man har alkoholliknande drycker i glaset. Vill ändå utmana mig själv lite, och har tidigare känt att jag kan bli starkare av att utmana mig själv. Sätta "honom" - ni vet han som snackar strunt - på plats!

I fredags besökte jag därför mitt lokala systembolag. Det är en butik där faktiskt ett par unga i personalen är jätteduktiga. Det jag menar är den unga generation av anställda som faktiskt har ett genuint intresse, och faktiskt stor kunskap om dryck. Nåväl, jag är ju en välkänd kund i butiken, så när jag nu kom in efter att ganska länge hållit mig därifrån så frågade en av dom mest hjälpsamma killarna: Tja! hur är läget, letar du efter något speciellt? Min första impuls var att svar ungefär så här:

Jodå, ganska bra faktiskt, och ännu bättre om jag slipper se din nuna så ofta! :-)

Men det sa jag inte...Bra! sa jag, vet du var det alkoholfria veteölet står? Han pekade mot en annan hyllsektion, och så var det inte mer med det! Eller var det det? Jo det var det. Det var inte inbillning att jag såg att han reagerade. Som ett tyst samförstånd. Jag kände att han visste, och jag tror han kände att jag visste att han visste...

Så med tre flaskor (som passade i matkassen) och 37 spänn fattigare lämnade jag butiken. 37 spänn.. krockade lite i huvudet, menar du växel på en femhundring? Nej tack, jag behöver inte kvittot, släng det!

Nåväl, ibland tror jag att "världen snurrar" kring det här med PP och Alkoholen. Så är det naturligtvis inte. Det är som när man förlorat en nära anhörig. Man tycker att världen bara borde stå stilla, att omgivningen borde fatta det fruktansvärda som hänt. Så är det ju inte! I centrum möter man alla påsbärande, förväntansfulla, festprissar. Så kommer det att vara framöver. Att PP har alkoholproblem är inget som förändrar världen. Förutom MIN egen lilla värld förstås!

Den världen är idag på förmiddagen ganska bra! Väcktes av barnen tidigt. Dom babblade om den stundande premiären av adventskalendern. Att orka hinna med en frukost innan 08.45 en söndag känns fantastiskt! Nu ut i solen!

En fin dag till er alla därute!

att du är nyförälskad! Det kan man bli ibland i sin gamla gubbe! Jag hoppas att ni hittar tillbaka till varandra för jag tycker det låter som att ni verkligen älskar varandra och att han är en bra man. Lite vilsen naturligtvis över den nya Fia som han inte känner igen och som blivit lite "svår":) Men han är snäll skriver du, han slår dej inte och han är generös. Han älskar dej. Goda egenskaper allihop. Och man får tänka lite som så här (nu berättar jag inte vad du ska göra utan hur jag tänkt); var hittar man den perfekta mannen? Vem är förresten perfekt? Jag? Nej långt ifrån. Jag dricker inte alkohol längre men jag har andra "fel" att reta upp sej på. Min man vill absolut inte att jag ska börja dricka igen. Jag har "hotat" med det nån gång när jag varit trött på honom för att han druckit för mycket. Jag har sagt att när jag själv drack så brydde jag mej inte om att han var full men det är knappast en lösning att jag börjar dricka igen? Nej, det tycker han inte!

På det stora hela, när jag ser tillbaka på det 1,5 år som gått sen jag slutade, så är vårt gemensamma liv mycket bättre. Min man försöker. Han dricker mycket mindre i alla fall. Han har ett stressigt jobb som chaufför, då kan han inte dricka nåt. Så när han kommer hem vill han varva ner med alkohol. Ok, det är trist för mej som saknat honom under vecka om han går "in i dimman" när han kommer hem. Då är jag lika ensam eftersom jag inte gillar "byfånen". Men oftast nu så blir det inte för mycket. Sen har han lediga veckor och då går det bra. Jag kanske måste acceptera att han behöver rensa skallen på lördan?

Sen det här med resor, ja det är en svårare sak. Jag var lite fundersam då vi åkte på semester för ett år sedan, all inlcusive dessutom. Kändes lite som "slöseri" att inte dricka då. Men jag har testat det förut under tidigare nykterhet, att tänka att en semesterresa är en isolerad händelse, man kan dricka då och när man kommer hem återgår man till vardagen. Det gick inte. Det förstörde allt jag byggt upp för åratal framåt. Gör inte det. Men jag hade en fantastisk, "minnesvärd" vecka senast utan alkohol. Jag drack soda och det gick så bra. Till min stora glädje drack maken väldigt måttligt också. Det var inte som vid tidigare resor att vi ibland var packade redan på eftermiddan. Usch.

Jag önskar verkligen att du hittar en bra lösning!

När man skriver ur hjärtat om sina egna erfarenheter då brukar det också vara till hjälp för andra. Jag är så tacksam för dom förebilder som träder fram och berättar, t.ex My Skarsgård, och dom som vågat skriva böcker om sina erfarenheter. Även Holknekt som jag brukar återkomma till, han har förstärkt min övertygelse att det inte går att börja dricka "normalt" igen när man är en missbrukspersonlighet. Han höll upp närmare 10 år när han trodde att det skulle gå att dricka igen. Nu hade han visst problem med att hålla byxorna uppe också men det hänger säkert ihop:). Där spriten går in osv...

Jag sätter mej också ner som du Mulletant och vet inte vad det ska bli. Har en tanke som jag vill utveckla och sen blir det nästan som en spökskrivare. Måste skriva på min dator så inte stavningsförslagen ställer till det. Det är jättebra för processen att skriva ner sina tankar. Det kan jag rekommendera. Sen läser jag aldrig tillbaka i min egen tråd.

Det som jag känner är det viktiga att arbeta på och som hänger ihop med att låta andra göra sitt, det är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Det är dit vi måste komma och det går. Kanske inte automatiskt men om man inte jobbar på det, då blir det vita knogarnas nykterhet. Då har man svårt att se andra dricka, man blir frestad. Men när man kommit så långt att man ser nykterheten som en förmån då bryr man sej inte längre om vad andra dricker eller gör. Och dit når man om man dagligen tänker på alla vinster man får av nykterheten. Det biter bättre än att tänka på nackdelarna men för all del, visst behöver man minnas dom också.

Jag kan ärligt säga till mej själv nu att jag vill inte dricka alkohol. OM jag skulle kunna dricka "normalt" så skulle jag nu ändå välja nykterheten. Varför måste livet innehålla alkohol för att vara ett bra liv? Absolut inte! Jag äter bra och tar hand om mej på bästa sätt och min kropp behöver inte ta hand om alkoholen längre. Det gör också att jag kan hålla vikten utan problem. Ännu en fördel. Och folk i min omgivning har till fullo accepterat att jag är så här. Man ser fördelen med att jag alltid kan köra bil!

Fia jag ska svara i din tråd, intressanta likheter som sagt!

Ha det bra!

dörren till Filosofiska rummet... lite övergivet och dammigt men annars sig likt. Böckerna, skivorna och termosarna står kvar. Filtarna i sofforna är hopvikta utom en som ligger lite slarvigt på soffan.... Jag hänger en adventsstjärna i fönstret och ställer fram en burk pepparkakor. Sköljer ur termosarna, fyller på i teburkarna och hämtar ett paket kaffe. Ljus och tändstickor finns. Allt är i ordning ifall nån behöver vila sig en stund och samla tankarna... eller låta dem flyga. / mt

Tack mt! Du gör mig alltid glad. Jag känner mig också lite filosofisk idag och jag tänker på något som LillPer till mig om hur vissa människor berör oss mer än andra, även om vi aldrig träffat dem irl. Du är en sådan. Och även vissa andra som jag inte ska räkna upp namnen på, för det vore fel/fult.

Jag har nu suttit en timme och läst i anhörigtrådar. Av någon anledning ger det mig mer än min egen avdelning. (En ledtråd?) Och jag blev glad att du tittade in.

Hela mitt jag är under förändring. De tidiga mornarna. Det faktum att jag idag kan ifrågasätta utan att slå. Men jag är fortfarande feg. Ibland vill jag kommentera på anhörigsidan, ibland gör jag det utan att posta. Ut med skiten liksom (Dompa). Men jag kan inte yttra mig om andras situation när jag inte ser hela situationen. Jag vet inte ens varför min partner dricker eller varför andras partners väljer att slå.

Jag vet att jag tolererar inte ett slag. En otrohet absolut. Jag har känslor för andra män. Varför skulle inte min man ha känslor för andra kvinnor? Fast det är lätt att säga när det (mig veteligen) inte händer.

Ja, ett livsforum är detta. Och det berikar mig. Men nu ska jag krypa tillbaka i sängen, hos min man och mina "lånekatter". Lukta lite på allihopa!

Fia

God morgon, kan bara hålla med mulletant och Fyllefia om dina reflektioner.
Jag är likadan, håller på att bearbeta allt mentalt känner att jag måste.
Jag var helt körd nere ibotten när jag började mitt trevande nya liv. Nej
vi kan inte ändra på alla människor som dricker alkohol jag har stått
framför spegeln och sagt till mig själv i kväll ska du vara glad och inte sur
för att andra dricker. Du har gjort ditt val och det är bra för dig. Du
kan inte dricka mer. Bara att slippa denna plågsamma ångest är guld värt för
mig.
Jag önskar dig en fin 1a advent och tack för dina ord, hjälper mig
Kram
Konstnären

Mörkt ute och jag har tänt alla adventsljustakar. Detta är min
egna stund på morgonen, mannen och våran hund snusar gott.
Ja, då är det första advent och många tankar snurrar i huvudet.
Tänker tillbaka på förra julen då mannen och jag gick omkring
och lullade i alkodimmorna. Såg ut som kriget på juldagsmorgonen.
Usch jag vet att man inte ska tänka så mycket på det som varit
men jag gör det medvetet för att kunna gå vidare i nykterhetens
tecken. Tänk om nio dagar har jag varit nykter 3 månader och jag
växer för varje dag. Man får väl klappa sig själv på axeln här inne.
Vet knappt hur det har gått till men jag var nere dyn och hasade mig
sakta upp. Har fått tillbaka livet. Igår köpte jag ICA s julglögg,
har aldrig hänt i historien förut men det var riktigt gott med lite
pepparkakor till. Innan spetsade vi alltid glöggen med sprit så
att man gick igång efter en mugg. Livet går upp och ner men vem har
sagt att det ska bara vara upp. Deppig ibland skitglad ibland och
då vill jag bara gråta för allt jag har. Skiter numera i materiella ting.
Betyder inte ett smack för mig. Detta var lite svammel från mig.
Kram alla
Konstnären

1:a advent, ljus, värmande brasa, julkalender, julskyltning och förväntansfulla barn. Denna tid och tiden fram till jul har alltid, fram tills för några år sedan, varit den mysigaste på hela året. Idag känner jag bara oro och olust. Har med min dotters hjälp fått fram några stjärnor, stakar och hängt upp julgardiner i köket. Energin och inspirationen är borta. Försöker att göra det något så när som det alltid har varit för barnens skull.
Jag ska genomlida julen och nyårsafton- pga att jag är för feg för att bryta upp innan dess.
Jag har pratat med mina närmsta vänner och bett om hjälp och stöd efter nyår för nu har jag nått min botten- nu har jag bestämt mig för att börja leva och fylla mina dagar med liv- istället för att fylla mitt liv med dagar. Jag har så många drömmar och visioner- det är så mycket jag vill göra- och jag vet hur jag vill leva för att jag ska må bra. Just nu tröstar jag mig med mat och godsaker- och det kan ju vem som helst förstå hur kroppen blir att se ut och hur den inre kärnan i mig mår.
Jag "leker" min lek varje dag för mig själv- en lek som går ut på att jag låtsas att mitt liv är lyckligt, att jag har nån som tycker om och respekterar mig för den jag är, att jag trivs i mitt nya hem och gör roliga saker.
Jag har lovat mig själv så många gånger att göra något åt min situation men aldrig hållit vad jag lovat- denna gången känns det annorlunda- jag orkar inte mera- det finns ingen energi kvar till att försöka göra allt bra igen. Finns ingen plan B längre i detta förhållande- this is the end.
I mitten på januari 2014 ska jag få en ny tjänst inom yrket- även där en förändring.
Jag ligger i sängen och skriver detta, barnen är uppe och öppnar lucka nr. 1 och väntar på att jag ska komma upp och att vi ska äta frukost, hjärtat i mitt bröst svider av sorg och dåligt samvete över att jag inte lyckats hålla ihop deras familj, att jag här och nu skriver detta som de inte ännu vet.

Jag vill älska livet och älska mig själv, leva varje dag!
2014 ska bli det året då mitt liv pånyttföddes!

Kram på er alla som kämpar!
Ha en bra advent.

med en lite ForumFörälskelse - dvs förälskelse som anges på forum... För övrigt: lita på katterna - fy tusan vad våra katter var känsliga för höga och irriterade röster. Tur dom inte behövde bli omhändertagna (he he). Nu är de harmoniska... men, på allvar, de är känsliga för stämningar.
Fina Fia... aldrig ska du ens eftersträva att bli FelFriaFia:) Det är fint att vara en oss ofullkomliga och felbara med vilja att förändras till vårt sannaste jag! / Filosofiska mt

Hej Santorini! Jag tycker också om att få dela dina tankar. Faktum är att jag läste igenom ditt inlägg på damtoan på restaurang igår kväll (tycks ha hittat ett nytt missbruk; Alkoholhjälpens forum) men hann inte svara och dessutom börjar jag se dåligt, och är för fåfäng för att bära läsglasögon offentligt så de fick stanna hemma. Jag kan se utan dem, om jag håller mobilen en meter ifrån ansiktet, men jag kan inte skriva då. (Många bekännelser här) Vem sa att ålderdom skulle bli lätt? Men din text hjälpte mig och delvis fick den mig att ta steget och närma mig mannen igen. Jag log från öra till öra när jag kom ut från toan. Glad i hela ansiktet (MB).

Så nu vill jag bekräfta att din text hjälpte åtminstone ytterligare en -förutom dig själv - människa på jorden och det kanske inte är så lite? Önskar dig en fin morgon i simhallen för det är du värd! (du?)

Fia

Tack för kramen mt! Och för din analys som var glasklar. Brist på finess! Men ändå älskar vi dem. Man undrar ibland vem det är som är konstig :).

Tack även Pellepennan för att delat dina tankar. Det jag skrev om att dricka för att det var sol/regn menade jag för min egen del. Jag hittade alltid en anledning och nu när mannen hittar anledningar så blir jag precis en sån där jag inte vill vara. En rabiat allergisk "ickerökare". Så du gav mig något att tänka på. Samma som Santorini i sin fina text i sin egen tråd har gjort. Jag kan inte ändra andra. Jag har faktiskt inget intresse av att ändra andra. Men ändå blir jag så provocerad när jag ser fylla. Är jag avundsjuk? Kanske lite för jag minns ju hur trevligt det var ibland.

Gårdagen gick bra och för första gången fick mannen sova över i katthemmet. Inte som en "bonus" för att han skött sig utan för att jag kände mig redo. Dessutom hade han inte "skött" sig utan han tog två glas vin igårkväll när vi åt ute. Men han var lite rädd först för att jag inte skulle klara det. Men jag ser en skillnad mellan två glas vin till maten och ensamna öl mitt i natten. Kanske är jag en hycklare som tänker så.

Klart är i alla fall att jag vill gå vidare nu...med mannen och en semester tillsammans skrämmer inte på samma sätt. Men jag ska gardera mig med min krycka antabus. För visst vill jag innerst inne fortfarande ha en färgglad romdrink med ett litet paraply. Ser så fram emot den dagen när jag kommit så långt som t.e.x Santorini och inte längre behöver dividera med mig själv. Jag har kommit en bit. Att gå in på systembolaget och köpa mig en dunk finns inte på världskartan idag. Det är inte för mig. Men en semester bland palmer är inte vardag för mig och där är jag inte lika beredd.

Katterna gillade mannen. Det ser jag som ett bra tecken. Jag tror på den instinkt som små barn och djur visar. Jag vill dit igen; Jag vill kunna lita på min instinkt och det kunde jag inte på fyllan utan jag fattade ofta fel beslut. Jag fattar fortfarande en massa fel...men det är "mina" fel som jag kan stå för.

FörälskadFia

dina tankar santorini. Det där reflekterandet och tillbakablickarna har viktiga i min process. Ofta har jag börjat utan att veta vad jag ska skriva men så kommer tankarna... tankar som jag ser är viktiga för mig själv. Och jag tror att vi som gjort en så lång resa har något att dela med oss av...något man sällan får ta del av på en fikapaus:) / mt

och detsamma till er! / mt

Vi börjar så smått smyga in i "Christmas mode" här också. Livet känns äkta och levande och familjen mår bra tillsammans, vilket du vet är det absolut centrala för mig också. Ikväll har jag både hunnit med en löprunda med min 8-åring och satt upp alla julstjärnor. Hoppas ni slipper stressen och kan njuta av helgerna som stundar. Det är ni värda! Kramar till er båda!/NM

Ibland känner jag att jag behöver skriva ner mina tankar och reflektioner över tiden som gått. Ett och ett halvt år nu, faktiskt den längsta tid jag varit nykter. Men detta är inget rekord på det viset utan min nya livsstil. Jag räknar egentligen inte dagar längre. En sak jag lite undrar över är om det kommer att bli helt naturligt så småningom? Slutar jag tänka på att jag är nykter menar jag? Det är absolut inget problem, jag vill inte dricka och jag trivs utmärkt med livet nu. Men ni förstår säkert hur jag menar, det är ännu en process på nåt vis. Bara det att man går in på detta forum betyder ju att det pågår nåt i hjärnan. Utvecklingen kanske. Bearbetning. Det gör mej ingenting om det fortsätter i åratal heller, det är ändå alldeles självklart att jag inte dricker alkohol. Men jag röker inte heller och inte tänker jag nånsin på det, hur skönt det är att inte behöva röka. Konstiga tankar:).

Det som känns bra är att ju längre tiden går, ju mer "bra" tid jag får bakom mej, desto mer sällan kommer tankarna på det som var. Skammen eller skulden mot mej själv för att jag slösat bort så mycket tid på alkoholen. Gjort är gjort och jag tror att glädjen och tillfredsställelsen över tillvaron idag är större just på grund av att det varit sämre. Man uppskattar inte alltid det som är självklart. Tänk att jag har inga problem med att vara utan vin så här på lördan t.ex. Jag är fullt nöjd med att bara sitta här i lugn och ro. Veta att jag mår bra imorron, kan sova i natt utan att vakna med torr mun och ångest på morrontimmarna. Kan åka till simhallen kl 10 när den öppnar.

En sak som jag känner var det allra viktigaste för mej för att livet som nykter skulle bli självklart var att lära mej leva med alkoholen. Alltså, jag kan inte styra vad andra gör, valet är mitt och det är jag som måste ändra mej. Jag kände så starkt att jag nått botten att jag kan säga att det inte var nåt problem för mej att andra drack. Man kanske inte går på en stökig fest för man orkar inte med folk som blir på fyllan. Jag har svårt att tåla min man när han dricker för mycket men det är inte att jag blir sugen på det han dricker, tvärtom. Jag har varit på olika tillställningar där en del dricker, andra kör bil hem. Jag har druckit alkoholfritt vin nån gång för omväxlings skull men inte för att kamouflera att jag är nykter utan för att vatten blir lite trist. Skulle jag bli sugen för att andra dricker så är inte lösningen att alla måste vara alkoholfria för att jag är med. Nej, då måste jag jobba hårdare med mej. Men nu är det lyckligtvis inte så.

Lite tankar som jag skriver ner. Postar dom, kanske kan det ge också nån annan nåt att fundera på.

Tack!
Jag sov okej på lagom mängd vin och vaknade utan att känna mig bakis. Däremot förkyld.
Ska passa barnbarnet idag på eftermiddagen och inte inhandla nya drycker till kvällen. Skulle vara Ramlösa då!
Just nu känns det helt okej, hoppas det håller i sig ikväll också!
Lördag, så mycket bättre på tv:n och " ett glas vin" brukar höra ihop...

Hur går det för dig själv?
Kram!

För mig fungerade det inte heller så, att jag sov bättre efter en jobbig sömnlös natt.
Tvärtom, det kändes ungefär som jag var för trött för att sova. Hjärnan hade gått på högvarv allt för länge och kunde inte koppla av.

(Alla tidningars sömnskolor med diverse råd kändes som ett hån mot mig.)

Hoppas verkligen att du fick tag på psykiatrin och fick reda på varför du inte hört något.

Önskar dig en trevlig vit lördagskväll och hoppas du får sova inatt!
Kram
Tanten