Senaste kommentarerna i forumet

Har ingen erfarenhet av mediciner, men läst härinne om något som tar bort suget.
Din tråd heter "Vill jag sluta" och handlar liksom om din resa. Så här vi alla våra trådar som vi döpt själva o handlar om vår egen resa. Vill du läsa om Aeromagnus så letar du upp den tråden han har författat. Jag tror den ligger i avdelningen "det vidare livet"

Vilken bra liknelse!!
Var på en föreläsning m jobbet för några år sedan. Minns inte med vem eller vad ämnet var (säkert nåt för att motivera offentliganställda). Men vad jag minns var nåt liknande kring förändring o att det inte behöver vara att byta ut sig på nåt sätt. Utan att se sina olika delar som staplar, som man kan justera "lite mer av den, lite mindre av den", för att hitta sin balans. Och att staplarna är olika i olika sammanhang.

Och om det sedan bara blir en liten stund yoga så gör det ändå! Det händer så himla mycket både i kropp o själ!
Väntar på gästerna,min äldsta vän. Min äldsta o hennes yngsta är födda med en veckas mellanrum, mysigt! Vi hade ju tänkt utomhus aktiviteter...Men det blir nog bra!

Hur kan jag läsa om dej? Har inte riktigt fattat hur jag guidar mej runt här än.

Skall sluta att köpa hem dunkar o köpa hem en flaska i taget. Då kan jag inte ta mer än en halv flaska åt gången. Funkar det tro??? Finns det nått annat än antabus? Det känns som om det är tillför att må illa om jag dricker men det tar väl inte bort suger? Skulle vilja ha nått som tar bort längtan men att man ändå kan ta nått glas då o då.
Låter desperat kanske..... Suck!

Jag ska ta kontakt med samtalsterapeut för min egen del. Ordna stöd till mig själv. Jag vet om att jag är så jädra idiotisk som, trots att jag nu vet vad det handlar om, ändå handlar som en förbannad martyr och ser om någon annan istället för att själv fokuser på eget stöd. Bara det här med forumet gör enormt mycket. Får mig ur mina ingångna tankegångar, skakar om mig så jag fattar att det handlar om mig oxå, att jag är värdig och viktig och behöver stöd oxå. Jag vet att jag aldrig kan få honom att sluta, han måste själv vilja. Han har vacklat mellan att inse och inte inse. Har gått på antabus tidigare, men som jag förstår det, inte tagit itu med de underliggande problemen, som egentligen är roten till allt; att han saknar andra sätt att hantera sina känslor, så därför kommit tillbaks till alkoholen. ..Jag får försöka ta ett steg tillbaka, ge honom en opportunity att ta itu med detta, ifall han väljer det, och annars ta ett slutgiltigt steg tillbaks från honom och lämna honom. ..Jag bara hoppas jag kan det. Känner mig så blåögd, vill tro gott om alla, ge alla chans på chans på chans. Det är väl där jag behöver hjälpen: Att gå o prata med någon som får mig att inse att jag bör fokusera på mig själv istället och att jag gör honom björntjänster genom att ge vika på min beslutsamhet. Tack alla: Behövde ruskas om lite (eller mycket). är min egen värsta fiende ibland. Kramar allround. B

Tack snälla du för kommentaren! Vet du, just det du föreslår gjorde jag i förrgår: Jag drog svarta streck över fylle- och abstinensperioden i min (analoga) kalender. Lördagen, som var min första semesterdag skrev jag med versaler - NYTT LIV! När jag var ute och cyklade igår så kom min hjärna på att jag (för att inte älta mig sönder o samman) att jag skall intala mig att jag har HAFT alkoholproblem. Inte för att på något sätt sopa under mattan att jag faktiskt har det - och måste göra något åt det, utan för att inte älta och skambelägga mig själv över just den sista perioden. Det kändes på något sätt befriande. Den tanken hjälper till att lägga sista racet bakom mig, och att istället sikta framåt. Den framtiden må innehålla behandling/samtal om de problem jag faktiskt har - men som jag i nuläget bestämt skall komma efter min stundande alkoholfria semester. Så ja, jag följer ditt råd: Jag är nyfödd!!!:-)

9 dagar utan alkohol idag sade den nyfödde....

Kram på dig med Lena/A

om önskan att reparera allt som är trasigt och försöka igen.
Det gör mig ont om honom och den vånda han säkert känner för att jag i dagsläget är förlorad för honom.
Men jag måste härda mig och se och förstå att ingenting har egentligen förändrats.
Han är fortfarande aktiv i sin alkoholism och har inte visat på någon som helst förbättring,annat än antabus och terapi.
Visserligen två bra saker som på sikt kanske kan lyfta upp honom.
Men det viktigaste av allt,att avstå alkohol mäktar han ju inte med..

På djupet vill jag heller inte längre.
Riskerna för återfall är för stora och min egen känslomässsiga bergochdalbana har kostat hårt på mig.
Jag har också lagt ned en hel massa jobb för att se bristerna i relationen och bristerna i mig själv som jag nu helhjärtat försökt läka det sista året.
Han har sin resa kvar.Kanske jag kan vara en vän och ett stöd,men inte i nuläget.
Nu är det Ullabullas tur att få må bra och känna lycka,för första gången på många år.

För era fina kommentarer, de värmer verkligen. För er som kanske nyss stötta på mina "beska" kommentarer eller "hårda" tillrättavisningar kanske efter att ha läst min tråd förstått innebörden av det jag skriver till er. Jag har straffat så många, sårat mig, min fru och min son. Jag vet vad en missbrukare går igenom. Framförallt vet jag vilka kval man har innan man tar beslutet att sluta. Man tror att man ska kunna dricka normalt efter ett missbruk. Jag vet att det finns forskning som visar på det möjliga men jag har läst detta och det är baserat på veka grunder kan jag säga. Studien är mycket omdiskuterad. Men visst det är upp till var man att försöka.

Jag hade samma bryder som du. Ville kunna dricka normalt. Jag är ledsen att säga så men 99% av oss som har svårt att dricka kan inte dricka normalt. Min fråga till dig. Då kan du ju ta ETT glas vin ikväll. Endast ETT glas till maten. Kommer du innerst inne att fixa detta??? Både du och jag vet svaret. Vad som står i dina journaler är hemligt. Alkoholism är en sjukdom och kräver vård men framför allt vilja från den som är drabbad.
Vill man inte söka/ta hjälp är man inte redo att sluta. Så var det för mig och för så många andra. Jag har en lång tråd om mig själv. Läs och du kommer tyvärr nog känna igen dig i mycket. Hoppas att du gör rätt val innan det går mer snett. Styrkekramar

Hej alla
Vilken respons! Glad att jag hittade hit! Jo jag vill sluta med mitt dåliga beteende men inte sluta helt. Jag vill kunna sitta på en uteservering med ett glas rosé o dela en flaska rött med lite goda ostar.... Men nu häver jag första glaset o smyg fyller på för att min man inte skall se. Det blir lätt 4-6 glas vin varannan dag o till o med några emellan. Tack vare min op så kickar vinet in på ett helt annat sätt, jag blir "full" redan på glas ett. Jag tänker vin hela dagarna... När, om o hur jag skall kunna få ta ett glas igen. Detta vill jag komma ifrån!!!!! Har jag åkt så långt ner att jag måste bli nykter alkoholist eller kan jag ta en vit vecka/månad o sedan dricka normalt? Erfarenheter???
Trott på ångest o smussel. Vet inte ens om jag klarar en vit vecka själv men vill inte!!!!!!! söka hjälp på VC, skäms o rädd att få det inskrivet i mina journaler. Tack för era kommentarer! Behöver nog verkligen en spark därbak.......
Kram Lena

... fanns det ett slags litet spel, ett slags litet tidsfördriv, som gick ut på att inuti en större fyrkant av plast fösa mindre plastfyrkanter framåt, bakåt, uppåt och nedåt tills man till slut fått fram ett färdigt motiv.

Det är så det känns nu. Jag börjar förstå att jag har makten att kunna fösa bitar i mitt liv lite hit och lite dit och skapa mig det motiv, den tillvaro, jag önskar.

Du klarar det!!!!

och sover illa fortfarande...
Är nog bara en dag som jag inte hade huvudvärk men annars har jag haft konstant huvudvärk i två veckor, värk i ena tinningen trots värktabletter... slutade med energidryck också i samma veva som vin, Energidryck som varit min frukost varje dag sen länge... Kan säkert bero på det också ... Men blir galen av huvudvärken snart. Och av tröttheten...
Ska ju resa iväg i morgon bitti, inte packat ännu och har en del att fixa med idag..
Bara att rycka upp sig och sätta fart. Önskar alla en bra och nykter dag...

Önskar också du kunde vara med, dina goda energier skulle tillföra massor!!
Så mycket spännande på gång just nu för mig inom yogan. Det peppar mig ännu mer att leva som jag lär!!

Du anar inte hur lycklig och stolt jag blir över dej! Så härligt att ni fick en sån fin möhippa!
Obehagligt bara, att folk ska hålla på och hetsa. Det visar verkligen hur stark alkoholnormen är.

Fina du som frågar :) Jo, helgen har gått fint. Visserligen alkohol på ett bröllop men väldigt måttligt.Inget jag vaknade med baksmälka av. Jag funderar fortfarande över hur jag ska göra i sociala sammanhang? Det blir liksom nu så att jag "slentriandricker" lite vin för att jag liksom inte riktigt orkar vara annorlunda om du förstår hur jag menar?

Skönt att du ridit ut abstinensen, A. Och att du kom levande ut på andra sidan. Se dig som nyfödd, vetja. Inget förflutet, bara en nykläckt du, här och nu. Det sköna med en a-fri semester är att man vare sig behöver jaga eller jagas av flaskan. Kram på dig.

... Lena Nymans biografi: "Jag vill ju vara fri". :)

Ja, jag håller med dig om det här med tiden, mod. Det behöver inte vara så för alla men jag känner som du att det nog fick ta dom här månaderna innan det "satte sig" lite mer. 7 månader snart, kära moding? Muy bueno, baby! Såå skönt, värt å gött. Äntligen!

Att kunna lita på en missbrukare igen tar tid, ganska så lång tid. Detta har vi som missbrukat lite svårt att förstå för vi har inte varit med om samma saker som medberoende. Tillit är något man måste arbeta tills sig nu och det tar som sagt tid. Samtidigt måste den medberoende också försöka att släppa in personen sakta men säkert i tillitscirkeln.

Hoppas helgen gått bra. Kram

Hittade din tråd nyss och har läst den - vilka insikter du gjort på kort tid! Grattis, bara att fortsätta. Måste dela med mig av det inlägg på Carina Bångs blogg som har varit mig till så stor hjälp - du är redan där! Åtminstone nästan http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html
Ta hand om dig! Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Kram / mt

Känner mig lyckligare fast det är kaos. Ingen alkohol inblandad men inget bra på hemma fronten.

Varför är jag då lyckligare....
Att gå in i sig själv, att se vad jag kan göra för mig å inte för nån annan (förutom barnen då)
I första hand.
Att bara inte låta mig beröras av de negativa å suckande icke Säga de orden eller spydigheterna.
Svårt till och med för mig själv Att se att jag sakta klarar det....

Å nää ingen hjälp är sökt för han än....

till ditt år i nykterhet och tack för dina kloka inlägg. :)

Man brukar säga 14 dagar så har kroppen detoxat alkoholen det är också då den värsta abstinensen lagt sig. Levern reparerar sig otroligt bra faktiskt men om du är orolig kan du ta leverprov. Det görs på vc och är ett vanligt bldprov

Gillar att läsa det du skriver, så lugnt o sansat kring allt! Kommer gå bra!!!!