Senaste kommentarerna i forumet

Lämnat In tenta, varit på föreläsning, tackat nej till hemmafest hos bästa väninnan. Litar inte på att jag kan hålla mig nykter och jag ska jobba i morgon = dålig kombo.

Hoppas ni alla går en trevlig helg!
Kram studenten

Ja, för många av oss ser det ut på det sättet - bland annat för mig. Tänker att vi får använda våra krafter till att återta kontrollen över våra liv. Det ska vara vi själva, och inte systembolaget som styr. Kämpar själv med detta och har skrivit en lista med fördelar att slippa vara beroende och att återta kontrollen! Heja dig!

att du undermedvetet planerar att dricka eftersom du har slutat att ta antabus.
Du har startat ett nytt jobb och säkert behöver du återhämtning av allt det nya?
Som många av oss har erfarenhet av, så blir det inte bättre av att dricka..snarare sämre. Nio veckor blir tio..11 osv. Du fixar det!

Beroendesjukdomen är lömsk och oförutsägbar. Det är väntat att många av oss faller tillbaka någon gång. Jag är en av dem som aldrig trodde att jag skulle hamna här och som nu får kämpa för ett värdigt liv. Ta nya tag, kom igen och ta emot allt stöd! Heja!

Tack AlmaAmanda, det är precis så jag känner - pustar ut, blir varm, tillfreds och avslappnad när första glaset slunkit ner. Tyst och lugnt blir det inombords.. Har som sagt försökt blicka tillbaka och plocka upp mina nyktra glädjeämnen (har ju trots allt varit lycklig under större delen av mitt liv utan en massa promille i blodet) och ditt inlägg hjälper till. Tycker absolut att vi ska följas åt och heja på varann!

stöd och kommentarer. Jag läser era trådar och tänker att vi har alla våra vägar att vandra.
Ibland är vägen mycket guppig och krokig. Då gäller det att hålla i sig, helt enkelt.

Oj vad jag känner igen mig.
Har också försökt kontrollera drickandet men då och då gått all in och bara sopat rent i skallen. Men med fruktansvärd ångest som följd så klart. Inne på min tredje nyktra helg och jag vill tacka dig för att du skrev om ditt återfall. En rejäl varning för oss andra "nynyktra".

Och sen...din ångest över detta går över!!
Istället får du se det som ytterligare en insikt som kanske skulle komma förr eller senare ändå. Att måttan helt enkelt inte finns för somliga av oss. Inte för dig heller.

Våga gå till AA. Ta tjuren vid hornen.
Känns skönt när man väl har kommit över tröskeln - bokstavligt talat ?

I går kväll gick maken, dottern och jag på ett tufft spinningpass. Det skulle vara bra om det blev en vana, för torsdagar brukar annars vara en kväll då "helgen börjar" och man måste "fira" med vin.
Idag är det fredag och jag var ledig från jobbet för att umgås med min sportlovslediga tonårsdotter. Vi åkte runt för att göra olika ärenden och handla saker till vårt hus. Åkte förbi 3-4 systembolag, utan att gå in och handla. I vanliga fall hade min hjärna varit helt upptagen av att tänka ut var, när och hur jag skulle handla på systemet. Men idag hade jag bestämt mig för att det inte skulle styra mig. Jag har bestämt mig för att inte driva på alkoholdrickandet, inte tappa kontrollen. Om min man skulle handla hem vin hade jag bestämt mig för att jag fick dricka ett par glas. Men inte mer, inte tappa kontrollen. Ok att dricka lite vin till maten, men inte ta med glaset till TVn.
Och... nu sitter jag framför TVn och dricker te. Jag kommer att minnas hur kvällen slutar och jag kommer inte att somna i soffan.

Sträck på dig tycker jag. 6 nyktra månader imponerar härinne. Förstår att det tar lite tid att komma över det som hände, men minnet bleknar och du får göra det bästa av situationen nu istället. Sova gott, kanske ändå pröva AA. Det finns så många härinne som vittnar om att det är en lättnad att träffa personer med samma erfarenheter.
Kramar till dig!

Det finns nog inget normalt drickande! Allt är beroende i olika grad. Jag tror att jag har förstått. Men jag har inte accepterat. Vill helt enkelt inte...
Men jag känner samtidigt att jag är på väg mot nya insikter. Det värsta är att nya insikter kräver nya beslut.
Jo, jag har läst hela boken om easy way, när det gäller alkohol. Maken öppnar inte ens boken om rökning....han vill nog helt enkelt inte...än....
Det är ju egentligen skrämmande hur giftet har fångat mej/oss i sitt grepp.
Just nu känner jag mej glad över att ha kommit ifrån tröstätande som jag sysslade med under alkoholstoppet, känner mej stark, vältränad och motiverad till någon slags förändring.

till AA mötet. Vill inte visa mig. Drar ned mössan långt över öronen. Kanske syns jag mindre då. Väntar på att det ska dimpa ned brev från socialen. Ännu har inget kommit...det kanske inte överhuvudtaget kommer. Sover iallafall numera om nätterna. Det får vara ok.

Välkommen hit!
Ja, varför har du slutat ta antabus? Jag tror mycket väl att det kan vara för att du längtar efter att dricka igen.
Men du måste fråga dig själv varför du skulle bli gladare om du drack. Tror du det på allvar? Att du blir glad?
Jag är inte nykterist, men det har ju varit rätt komplicerat att testa drickande och jag tror verkligen att det är fel väg att gå att dricka för att bli glad. För jag kan inte se att alkoholen gör en glad.., tvärtom den ångest det medför är ju inte att leka med. Har du funderat över varför du är trött? Kan det ha nån fysisk orsak? Är du vårdeppig? Kan du hitta nån annan lösning på din trötthet och din avsaknad av livsglädje än alkohol, för både du och jag vet ju att det inte funkar i längden.
Du har ju mycket att glädjas åt... Nytt spännande jobb och nio nyktra veckor. Det är ju en del positivt i alla fall.

Tack för din trådstart. För att jag själv har svårt att hitta anledningar att fortsätta vara nykter, men också för att den visar hur lätt det är att det går åt helvete. Mycket oroande, att du hamnade på sjukhus, det förstår jag verkligen. Samtidigt visar det ju så tydligt att du absolut inte ska dricka alkohol. Du har på ett sätt inget val. Men det är lätt att glömma förstås, när det gått ett halvår.

Det som är värst är att man inte har någon att prata med, tycker jag. AA kanske skulle vara bra? Om man vågar ta steget dit.

Ja aeromagnus men det går fram å tillbaka och upp å ned. Vågar inte lämna honom ensam med barnen en helg . Hur ska jag då kunna dela vårdnaden? Det stoppar mig ?

Du måste släppa det och se det bra du gjort.
För alla av oss är nog imponerade av hur du hanterade det., du sökte hjälp och stod upp för ditt misstag många hade flytt i den situationen.
Så tycker du skall vara jäkligt stolt över dig själv.
Kram och lycka till

Skönt att veta att de finns någon som delar ens känsla, både vad gäller ångest och kärleken till musiken.
Skall inte dricka ikväll, hoppas bli hög på musiken istället.
Kram till dej och hoppas du får en fin kväll.

Ja man blir ensam för man får göra allt. Har du några funderingar kring framtiden.

Idag ringde företagshälsovården och nästa vecka blir det rehabsamtal med läkare. En nykter månad nu. Jobbar på med mig själv. Har fortfarande ångest över det som hänt. Klandrar mig själv.

Så känner jag flera månader i förväg för varje konsert Flinga. Det e bara musiken som får mig dit, så tänk på den o skit i allt annat. Ska me på konsert ikväll, hela dagen är bara en lång transport sträcka dit och till ikväll när jag börjar dricka. Hunden är hos mina föräldrar o ja saknar han redan, så ensamt.

Är det dags för ikväll.
Har sett fram emot den länge men just nu är lusten att gå iväg nere på noll.
Det är bara ångest nu. Börjar undra om jag håller på att bli riktigt knäpp.
Tvångstankarna dansar ringdans i huvudet.
Känner inte minsta sug efter a men det är en klen tröst just nu.
Vill bara tillbaka till mitt normalläge i " den vanliga verkligheten".
Det känns som om jag befinner mig på en annan planet eller svävaren fritt i universum.

Underbart att du låter så stark och just en dag i taget är viktigt.
Tröttheten för mig börjar ge sig, men slocknar som ett barn på kvällen och sover hela natten efter år av dålig sömn.
Kram och nu tar vi denna helgen

Bra att ta fram känslorna, läsa här både sin egen och andras trådar. Komma ihåg hur man mådde den dagen man skrev de första raderna här.
Jag använder forumet som dagbok och hämtar styrka till att göra ett klokt val.
Så helgen klarar du fint även om du får strida för det.
Kram och styrka till dig, så skrämmer vi iväg spöket

Det är fredag idag och det suger och draar i alkotarmen. Har jobbat , qui-gongat och promenerat (gör jag för övrigt när jag dricker också). Börjar fundera på ett "balanserat" drickande (redan!!) Jävla skit, skall tänka hur bra jag mår varje morgon när jag vaknar, även om jag inte sovit nästan något, när jag låter bli att dricka...

Måste jobba igen
Kram på er

Hej! Läste precis din tråd och måste säga att jag blev väldigt berörd och det sved i mig och läsa hur tufft du har det med alkoholen. Jag är långt ifrån någon expert men som många andra här känner jag igen mig i känslan du har, viljan att sluta som inte når ända fram eftersom den finns en sån otrolig rädsla att uppleva livet utan alkohol. Det finns en stark vilja hos dig, det märker jag tydligt, du vill inte leva livet såhär, eller hur? Rådet är att söka professionell hjälp, du nämner också symptom av en lever som inte mår bra, du behöver hitta verktygen att klara av det här och det finns hjälp att få och människor som kan hjälpa dig hitta "viljan" och "styrkan". Om du tycker det är ett för stort steg försök att ta uppehåll en vecka eller mer, din kropp behöver det, så även ditt inre. Vi finns här för att stötta dig oavsett beslut och om du försätter du dricka så skriv då också . Det hjälper och det kommer hjälpa dig att läsa om hur du mår just nu , sen när du väl tagit beslutet. All lycka till.

Nu har två arbetsveckor passerat utan att vara bakis på jobbet. En sån befrielse!! Var ute o åt middag förra veckan men drack bara det jag hade bestämt innan. Nöjd!
Helgen blir dock en prövning...