Senaste kommentarerna i forumet

Tja!
En liten uppdatering kanske? Är sällan inne på den här sidan längre, vilket beror på flera saker:
1) Väsentligt minskat intag.
2) Jag har vänt ut å in på mig själv så många gånger och är väl medveten om vem jag är, vilket gör att behovet av att leta orsaker till mitt beteende på forum som detta har minskat rejält.

Så, jag känner mig själv väldigt väl. Jag vet vad jag ska göra för att fungera bra och försöker sedan ett par månader tillbaka hålla mig till de gränser jag har satt för mig själv.
Har en liten regel som jag följer till punkt och pricka och det är tretimmarsregeln (eget påhitt), vilket går ut på att jag aldrig dricker fler öl än att jag är bombsäker på att inte ha en gnutta kvar morgon efter när man ska upp och köra bil.

Ett exempel; Jag ska upp och köra bil kl.07. Dricker jag fyra öl och går och lägger mig kl.22 så sitter ölen i till kl.10 dagen efter (4 öl gånger 3 timmar = tolv timmar). Alltså är det för mycket. Hade jag druckit 3 öl och lagt mig kl.22 så hade det varit grönt ljus kl.07.
Nu är det ju dock så att jag känner av tre öl dagen efter - även om jag inte har någon alkohol kvar i kroppen, så för att vara på säkra sidan så drar jag ned antalet till 2.
Det händer även allt som oftast att starkölen byts ut till folköl vilket ökar marginalen ännu mer.

Tilläggas bör även att jag inte längre tar alla tillfällen i akt när det är "fritt fram". Dvs när frugan säger att hon kör i morgon t.ex.
Det händer fortfarande att det blir ett par öl mer vid såna tillfällen, men då är ångesten där som ett brev på posten dagen efter och jag fungerar mycket dåligt.

Om jag ska försöka mig på en summering så kan man säga att jag har full koll på mitt drickande, vaknar väldigt sällan bakis nuförtiden, men fortfarande känner att jag är styrd av alkoholen som "tillflyktsmedel". Det är gött att ta några bärs liksom.
Mitt nästa mål är peta in fler alkholfria dagar varje vecka. Det ska kännas konstigt att dricka. Det är inte ett ouppnåeligt mål, men steget från två öl varje dag till noll är ändå ganska långt bort känns det som och det är inte ett normalt sätt att leva på.

Hur som helst så ska jag på 40-årsfest på lördag. Jag jobbar hela helgen, så det blir nyktert för min del. Hade mycket väl kunnat ta ledigt på söndagen, men känner att jag inte vill gå "all in" på en 40-årsfest. Speciellt inte med det klientelet som kommer att vara där, för jag kommer nog att ha svårt att knipa igen käften efter 5-6 bärs eftersom jag inte är speciellt road av att umgås med denna typ av folk (ganska ytliga människor med låg intelligens). Lika bra att stå över. Och det är inte svårt, för jag VET hur det går. Jag spelar filmen till slutet, då blir det inte svårt att välja.

Läste nyss igenom vad jag skrivit innan jag klickade på "spara" och när jag läser så framstår man verkligen som en person som är 100% styrd av alkholen, trots att konsumtionen har gått ned till en mycket ringa mängd (jämfört med för ett par år sedan då det blev både 5,6 och 7 öl varje dag). Att ägna så mycket tankeverksamhet kring regler för drickandet kan verka stört, men jag vet - vis av erfarenhet - att när jag har mina längre perioder med NOLL alkohol så ägnas lika mycket tankar åt alkholen. Det är ett livslångt problem, har jag lärt mig. Suget kommer aldrig att gå över helt, men för tillfället håller jag det i schack med en synnerligen märklig regelbok.
Jag vaknar dock nykter varje dag utan att känna mig bakis och det är ett stort steg i rätt riktning.

Over and out!

Schysst morgonlektyr! Varför ska det vara så svårt för oss, när det är så enkelt och självklart när det kommer till kritan.
Så då var den Lill- lördagen historia, och för mig är inte heller dom o-druckna dryckerna från igår, något jag saknar idag.
Ikväll satsar jag på ny "nolla" i protokollet

Känns bättre idag. Tänker att det var en sådan där automatisk tanke, som dyker upp eftersom man tänkt den 100-tals gånger tidigare. Tar väl tid innan de här nya tankarna blir lika självklara för hjärnan...

Ha en bra dag i novembermörkret!

Visst är det skönt med alla delsegrar! Nu har du klarat en ensamkväll, då blir nästa enklare.
Bra jobbat!
/m

Hej Santorini
Och naturligtvis även ni andra som skrivit här i tråden. Läste lite i din tråd, bara några veckor tillbaka.
Det är precis vad som behövs som start på dagen. Lite klokhet, motivation. Får ett smil på läpparna när jag ser hur ni dansar där ute, och går jag gladare in i den här dagen.

Tack för det!

Så kände jag inatt när jag var uppe på muggen. Jag var trött men nykter. Kunde somna om med gott samvete, utan torr mun och huvudvärk. Så fruktansvärt skönt!

När jag kom hem från jobbet igår skippade jag alla mina träningsplaner och drog till en kompis i stället. Vi käkade lite ihop och såg en film. Tjejen hämtade jag upp hos sin kompis på vägen hem.

:-)

Santo har slagit huvudet på spiken.
Klockrent.
Man gör ingen uppoffring.

-Helt klart, man gör sig själv till vinnare i ALLA lägen.
Man ångrar aldrig en nykter dag!
Kram tjejer, ursäkta inhoppet men blev så glad att läsa de sista inläggen.
Håller till i förändra ditt drickande men läser allt.

/A

är jag lika tacksam för att jag slutat dricka och kan välja bilen. Sagt det förut men det tål att upprepas. Det är en av de många fördelarna med ett nyktert liv. I mitt förra liv måste jag ångestfyllt överväga om jag hade promille i blodet, skaka på BiBen och försöka beräkna. Chansa och få hjärtstillestånd om jag såg nån reflexväst som kunde vara polisen. Alternativt dra på regnkläderna förstås och promenera och sen försöka låta som den hurtiga som inte låter nåt väder stoppa en. Hmm. Idag VÄLJER jag att ta bilen eftersom det blåser och ösregnar.

Trots min trygga övertygelse läser jag ändå ibland visdomsorden jag skrivit i en anteckningsbok, även det en repris här: " När du fattar det du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet". Så enkel väg till ett nyktert liv om man håller fast vid det. Ja jag vet att det inte är så enkelt. När det klickat så är det faktiskt väldigt enkelt. Det blir ett så mycket enklare liv. Men tänk igenom meningen. Du vaknar en sån här morron med ångest, igen, för att du drack för mycket igår och somnade på soffan kanske. Vaknade mitt i natten med kläderna på och kröp i säng några timmar. Du har lite lätt huvudvärk, torr i munnen och ser plufsig ut. Du fattar beslutet- nu får det vara nog! Visst är det rätt beslut? Det är utan tvekan det rätta beslutet, det VET du. Sån är din situation. Alltså, ifrågasätt aldrig det beslutet sen när ångesten sjunkit och det skulle sitta bra med "ett glas vin". Du vet att du fattade rätt beslut, håll fast vid det. No. matter what

Torsdag, inte vann man på lotto igår heller.
Läste någon stans att få rätt på lotto var att likställa det med att ha 16 fotbollsplaner fyllda med dricksglas med urin och ett glas med juice.

Och man skall hitta juicen.

Känns väl sådär men ändå hoppas och tror man, jag, att det ska gå.
Samma som jag nu tror att det skall gå att inte dricka på provningen.

Dömt att misslyckas, ja kanske men jag tror det skall gå.
PÅ samma sätt som jag tror och hoppas hitta glaset med jouice.

Jag vet att jag tillhör de 250000 som m.t skrev om.

Kanske har jag en skev verklighetsuppfattning men tror inte jag skulle fungera på något behandlingshem eller liknande......

Jag kan ha fel och till och med platsat i gänget.

Det som skrämmer mig lite är att förvånansvärt många i sin nykterhet även får ett knakande äktenskap på köpet.
Det vill inte jag skall hända mig, iochförsig inget jag oroas över men bara det att tanken nått mig så kanske det ligger en uns sanning i det hela.

Och min blomma är mitt allt, jag är henne evigt tacksam för att hon finns, och att hon står ut med mig.
Och vilka underbart fina barn hon fixat........
Okej, jag var väl där och hjälpte till så att säga.

Detta är dagens fundering och idag dricker vi inget heller.
Börjar bli ett par dagar nu sedan jag sist drack.
Mår toppen, liksom annat som behöver ordnas istället.

Ta inte första glaset, glöm inte det!
/A

stor kram till dig. En torsdagskram:) / mt

flygcert. Kanske du ändå känner ett visst ansvar för att anmälan blev av, även om inte du gjorde den? Kanske du kan prata med dina professionella kontakter om det här? Jag tänker så här: den som anmälde gjorde det för att den ansåg att det fanns grundade skäl att soc är informerade. Soc gör sin egen bedömning och om de bedömer att det finns grund att utreda så är det viktigt att det blir gjort för barnens skull. Men visst förstår jag din oro och också om du känner dig rädd. Det är ledsamt och obehagligt för alla. Om han får veta att det finns en oro och anmälan så sätter det ändå press på honom att "sköta sig" - om han hotar dig det minsta gör det situationen värre för honom. Om han är något så när vettig fattar han det också. Det bästa vore om han får bra stöd att vara den "bra" pappa han antagligen vill vara men inte riktigt klarar av.

För ett tag sen blev jag så ledsen, skulle tipsa nån här om tuvaforum och det var "borta" - flyttat till nåt webhotell. Men så kollade jag igen häromdagen och det fanns som vanligt. Där finns ju, som du vet mycket nyttigt http://www.tuvaforum.se/

Kram, kram / mt

Men om det nu är så att det mot all förmodan lyckas.
Då är det jag som klappar mig själv på axeln och utbrister:

-Fan vad du är bra, men än är du INTE i mål.......

Den styrka jag känner nu är för mig helt ok.
Jag tror på mig även om ingen annan gör det.............

Tror som det känns nu att mina föresatser kommer att lyckas.
Även om ingen annan vill tro det, säg ingenting.

Kan väl berätta att två dagar före min sista motorcykelolycka så bad min mor mig att sälja cykeln.

Svaret blev: - Faaaan morsan, jag har ju redan haft min olycka. Och legat månader på sjukhus. Det händer inte mig något.

Två dagar efteråt hamnade jag i respirator i 9 veckor.
x antal operationer senare överlevde jag.

Så lite kärringen mot strömmen ja.............

Med stort lugn.
Jag tror på mig!
/A

Nu har det gått en anmälan till socialtjänsten för barnen om missförhållanden hos deras pappa.

Jag tror inte att det kommer innebära mer än att det blir en förhandsutredning som läggs ner, så med största sannolikhet så kommer aldrig pappan att få veta det, men jag är rädd för vad som händer om han får veta... Har mest gråtit mig igenom dagen - tänker ofta att "ja, fast barnen är ju ok med att åka till pappa, oftast i alla fall" och undrar om jag överdriver, är för känslig osv - men JAG ville ju inte stanna i det, JAG tyckte inte det var ok att bli behandlad så, och barnen har det ju mycket bättre hos pappa än vad jag hade - MEN, även om han inte blir lika arg, inte lika ofta och inte lika mycket så händer det då och då saker och de ska inte behöva ha det så.

Men, tänk om jag har fel?
MEN - det är inte jag som gjort anmälan, det var inte mitt val - det var någon annan som fick veta saker som gjorde att den personen sa att "det här är inte ok, barnen ska inte ha det så och jag gör en anmälan".

Nyktermedberoende, Hon måste inse det själv, berätta vad du tycker om drickandet, om hur du mår i det hela.
Kanske hon håller med dig typ dagen efter hon har "ställt" till det, då hon är ångerfull, men det betyder oftast ingenting,

Jag har levt med exakt samma sak. Till slut så vill man inte ha sin sambo med sig på jobbets julmiddag eller gå tillsammans på middag till nära vänner, Bara för att man vet att det kommer att spåra ur..

Jag orkade inte, Älskade mitt ex. Och gör det fortfarande men jag valde att lämna honom.
Svårt beslut och jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt.

Orkar du så försök att få henne att förstå, hota inte med att göra slut, det hjälper inte.
Vill hon ha hjälp så stötta henne, men det är hon som måste ta steget att vilja, att förstå att hon har problem.

Gör hon det så kan du finnas där för henne.

kram på dig

Tack för era svar!
Jag ska berätta litet om mig själv. Min alkoholresa började för ett antal år sedan i samband med en skilsmässa. Jag kände mig väldigt ensam, försmådd och ledsen. Vinet blev min tröst, napp och vän. Jag drack inte så mycket, men varje kväll. I dag lever jag ett lyckligt och bra liv med en ny man. Men den där kompisen vinet hänger kvar och är en envis typ. Den viskar i mitt öra att nog vore det gott med ett glas vin i kväll. Det värsta är att nu blir det inte ett glas längre utan flera och sedan vaknar jag med huvudvärk nästa dag. Ja, då undrar jag vart jag är på väg. Jag känner att jag måste göra ett ordentligt uppehåll för att få tillbaka kontrollen igen. Därför har jag bestämt mig för att ta en helnykter period. Jag ska inte lova att jag aldrig mer ska dricka. Men jag skulle vilja komma tillbaka till ett normalt socialt drickande. Det känns bra att ha tagit steget att skriva här. Jag känner att det finns mycket stöd att få och det kommer nog att behövas.

Fick en tanke/känsla idag som skrämde mig - tänkte att hur länge ska jag orka med det här? Vilken kväll ska jag sätta mig i soffan med mitt rödvinsglas och fundera över mina framgångar och ludda in huvudet? Tanken kom lite från ingenstans. Funderat över detta. Har varit lite jobbiga dagar relationsmässigt, både här och där och känner mig hudlös utan vinet som dämpar intryck och tankar. Vet inte om det är någon sorts reaktion, både återhämtning och samtidigt trötthet av alla tankar och intryck. Är ju också mer aktiv nu, både mentalt och fysiskt eftersom ingen tid förloras på vinlullighet och baksmälla. Är mer vaken för vad jag hör på radio och tv, både musik och nyheter, beror väl på att det inte är något filter för ögon och öron.

Jag har använt alkoholen som ett sätt att dra mig tillbaka till mig själv och stänga av tankarna. Är en person som tänker, tänker och tänker lite till. Lever i en familjekonstellation med bonusbarn i tonåren, egna nyvuxna barn och runtomkring finns föräldrar som börjar bli risiga, exfru och exman som påverkar vardagslivet i varierande grad. Precis som för alla andra går ju familjelivet upp och ner, men periodvis kan det verkligen ta all energi istället för att ge någon. I de lägena har vinet (för stunden) hjälpt mig att hitta en stund med en bubbla bara för mig själv. Nu måste jag hitta andra sätt att hitta lugnet i de lägena, utan att pausa med vin.
Men jag blev skrämd av min tanke, den kom helt automatiskt, jag känner ju ändå att det känns så bra att vara nykter, och har egentligen inget sug, men nu känns det som att jag lurar mig själv - väntar jag bara på chansen att dricka igen? Är det någon som känner igen tankarna? Känner mig så virrig i hjärnan...

din tråd, och det är mycket lika som min, förutom att mitt ex var elak mot mig på fyllan. Det lika är att de snabbt hittad en ny kvinna.
samt att man har bett om en förändring som inte kom.
Det du skriver "rädslan är nog att felet ska ligga hos en själv" är pricken över i:et,Känner likadant.
Skiljer det även 10 år mellan er???

Det gör det mellan mitt ex och mig.
Min rädsla är också att de skall bli lyckliga, just nu känner jag bara att allt är för jävligt.

Han har lämnat meddelande på telefon och sa att han vart kär...å det var inget planerat.
Men man tycker att allt är så konstigt, det var jag som fick nog, det var jag som ställde ut hans ägodelar och låste dörren. Han har hela tiden sagt att han älskar mig så mycket, ville bli gammal med mig, osv osv.

Men han har aldrig insett problemet, drickat.

Han sa att han sade upp sig på jobbet han hade innan han flyttade till sin barndomsort. Men jag har fått höra att han fick sparken.
Företaget hade alldeles innan jag slängde ut honom erbjudit han hjälp, men att han tackade nej.

Han skulle aldrig kunna erkänna för mig att han har fått sparken, det var därför lätt för honom att acceptera att jag slängde ut honom.

Han sa även då att han redan hade fått jobb dit han flyttade, men det har han inte.

Så han har varit utan lön ca 3 månader, kanske därför han vart kär......

Åh svårt att skriva ner allt man känner, blir lite som kaos.

Jag vill inte att han skall vara lycklig nu, jag skulle vilja att han reflekterar över det som har hänt, men tydligen inte.
Det är nästan tio år vi har levt ihop,och dessa betydde ingenting.

En sak som jag undrar över. Det verkar som att karlar snabbt träffar någon ny, vi kvinnor funderar över vad som sker, sitter ensamma och gråter över det som inte vart.
Jag själv blir förvånad över mitt agerande, för jag har sagt så många gånger till mig själv- tänk vad skönt det skulle vara, att öppna sin dörr, och veta att man är själv,
Men jag känner inte det,,,,
Känner bara tomhet, ledsamhet och ensamhet.
Dessa känslor känns konstigt på något vis, bara för att jag trodde att allt skulle bli bättre när vi separerade, men det är inte så ännu i alla fall.

Men exet, fick en ny kvinna en nytt liv, Jag går kvar i samma "skor".

Kram på dig

Hej hej !

Även jag bor i en liten by, tyvärr så har ingen uttryckt något till mig, men jag anser att det är ganska tydligt att jag har problem med drickandet.
Min far var rejält fast i sprit missbruket, och nu har jag med hamnat där, så jag har själv fått konstatera att detta är ett problem för mig.
Pappa smög med sitt drickande,(trodde han) men det var uppenbart för alla förutom honom .
Så om du nu smyger med ditt drickande kan jag inte förstå hur. Du orkar att tro att du håller skenet uppe. Släpp garden och acceptera att det är ett problem, du är kanske som jag, som inte tror på ett liv efter alkoholen.
Det kanske finns ett liv utan öl och sprit, vem vet ?
Jag önskar att jag vågar att undersöka detta, men det krävs styrka och mod.
Konstigt nog kostar inte mod och styrka pengar utan bara lite energi.

Så då fick jag ventilera mig själv, och kanske så lyssnar jag själv på vad jag skrev...

Ha överseende med att jag inte kan uttrycka mig i skrift.

Med vänlig hälsning, Bushman

ditt konstaterande angående whiskeyprovning - "så här blev det" kan jag inte låta bli att kopiera Addes inlägg till dig nyligen. Det blir favorit i repris för Adde kopierade det råd du själv så klokt delat med dig:

"Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar."

Och så tillade han, Adde: Tänk dig in i den meningen själv och ägna dig åt din egen nykterhet och din förändring av ditt liv OM det nu är så att du vill förändras.

Jag instämmer! / mt

Att man inte förtar sig med en väldig massa förändringar till det bättre på en och samma gång likaså.

Tidigare försök att bli av med driften att hälla i sig alkohol närhelst det gavs tillfälle brukade alltid så småningom också leda till att man skulle börja träna, sluta med nikotin, godis, dålig mat, ja nästan helgonförklara sig själv!
Det gick som det gick...

Med lite mer eftertanke denna gång så har jag tänkt i banorna av att "ska man bli bra på något så ska man fokusera och träna på EN sak".
Jag har riktat in mig på att försöka bli bra på att hålla mig från alkohol. Punkt.

Resten får stå tillbaka, jag och min lilla Fru får acceptera att jag släpar på en omvänd ryggsäck ett tag framöver, luktar lite illa av nikotin, inte gör så många knop på fritiden och går fram som en skördetröska i godisskålarna. Det blir dags att tackla dom sakerna tids nog!

Har hittat ett dagligt andningshål där jag får reflektera över dagen också.
Det är för mig något så enkelt som att ta en (tvingat lugn) promenad på 30-40 minuter på kvällen.
Det låter simpelt, men det ger mig massor. Tid att fundera, ta in väder och vind, njuta av nykterheten och bara vara.

Förr fanns det inte tid till sådant, det har slagit mig hur märkvärdigt mycket tid jag plötsligt har när hela kvällarna inte tillbringas i soffan.

Ja, jag finner mig själv babbla på i den här tråden, men jag har ju fått ett "fripass" av Berra och trivs väldigt bra här.
Så jag fortsätter tills jag repar mod att starta en egen.

Ha Det Gott, Alla

Buzzz

Men såhär blev det.
Jag brukar arrangera whiskyprovningar och är god vän med en av sveriges i särklass bästa skribent, provare, ambassadör and so on.
Han är även grundare av våran whiskyklubb där jag är en tidig founding patron.

Med det menas att jag får sitta med i paneler som avgör om vi skall köpa vissa whiskys över hela världen.
Samt när vi anser att det är dags att tappa på flaska.

En annan kompis var på mig och ville ha en provning, han i sin tur hade en kompis med lokal. En restaurang.

Sagt och gjort, jag ringde och bokade upp en provning, men samtidigt förklarade jag att folk fick han ragga själv.
Sedan får min kompis lunginflamation och hamnar på sjukhus..........

Med såhär kort varsel vill jag inte blåsa av, så nu är det jag som får försöka få ihop folk.
Surt, ja kanske lite. Men vill ändå tro det skall gå vägen.

Som i helgen, på lördag då skall vi träffas en hög med barndomskompisar.
Vi skall ses hos en kompis först i anrika solsidan.
Ja, dom är faaaan exakt som på tv. Nä inte alla men det skall vara så omständändigt och märkvärdigt med allt.
Välkommen ner till jorden ibland..........

Där skall det vandras och sedan bada bastu för att sedan åka till någon restaurang och äta en bit mat.
Sedan ville gänget ut i Stockholm och tjoa och tjimma och dricka sprit.

Men jag avböjde med hänvisning till att jag tar bilen.
-Skit i den, vi tar taxi var kommentarerna.

Men nä jag åker hem till de mina istället och tar en skön hemmakväll.

Nu skall jag till föräldramöte i bandyn.
Och jag tar bilen, skall sedan hämta frun på jobbet efter nio.

Och det blir inga problem.

För idag har vi inte druckigt.

Misslyckades med middagen, eller det gjorde jag ju inte.
Den blev för stark så grabbarna fick varsin nachotalrik så dom blev nöjda.

Den starka kan jag äta, det skall vara så starkt så man skriker när man skiter...........
Då har man lyckats!

Nej nu måste jag få lite gjort här.

Idag har vi inte druckigt, vi lovar det varje morgon.

Synd med fotbollen igår men men.
/A

Har inte varit inne idag, hart inte hunnit läsa ifatt min egen tråd ännu.
Ser med framförsikt fram emot stundande helger.
Och då allrahelst nyår.
Kommer bli ett skithärligt nyår.
Jag har ju lovat att skickat en statusuppdatering och det tänker jag göra.
Det är kul att du slutat falla, ditt nya profilnamn borde bli: stadig på jorden!

Du är en vinnare/A

för dina uppmuntrande ord! Mycket möjligt att han blev skrämd av att vi skulle starta om igen och därför flydde in i ngt nytt. Men att han skulle kunna dricka ostört med henne har jag svårt att tro - hon har nämligen jobbat med drogberoende flera år (psykologutbildad men jobbar sedan tio år med helt andra saker)och borde väl rätt snabbt snappa upp att han är alkoholberoende??? Kan inte riktigt förstå vad det är hon vill ha ut av det hela - hon är som jag tio år äldre och har dessutom tre barn varav ett endast tre år gammalt... Vet att det inte lönar sig att gräva runt i andras angelägenheter men jag kan liksom inte riktigt få det att gå ihop... Kanske hon är den katalysator han behöver? Det jag inte kunde vara. Tja, den som lever får se...

det kunde varit jag för 1,5 år sen. 5-6 glas vin per kväll, överviktig, missnöjd. Ett bra liv i grunden som jag inte tog vara på. Inte baksmälla men nu när jag är nykter inser jag ju hur bra man kan må. Lite småhuvudvärk hela tiden som dövades med piller, det trodde jag hörde till men inte nu längre. Så jag tycker inte alls synd om mej och har absolut inga planer eller drömmar om att kunna dricka "normalt" igen. Det har jag nämligen aldrig gjort. När jag ser tillbaka på mitt dryckesmönster så har jag alltid druckit för berusningen. Ett eller två glas vin det gick lätt att avstå ifrån. Det ska vara mera om det ska vara nån ide. Jag började med LCHF samtidigt som jag blev nykter.och gick ner 10 kg de första 10 veckorna och sen lite långsammare ytterligare 10 kg. Det sporrar ju och det går inte att få ner vikten om man inte slutar med alkohol. Det är bra att du har en plan, man behöver lite ställtid. Det är säkert överambitiöst att försöka sluta innan semestern men skjut inte upp det sen. Ha en skön semester och så i gång!

Jag känner igen allt du skriver! Min ex har också startat om med en ny kvinna och min största rädsla är att de ska bli lyckliga...man känner sig rutten att tänka så, men den egentliga rädslan är nog att felet ska ligga hos en själv... Ganska absurt att man tänker så efter att ha sett vilka problem ens sambo har! Men ändå vanligt hos en medberoende. Trots att jag själv brottas med dessa tankegångar om att allt hade fått en annan utgång om man bara reagerat annorlunda i det ena eller andra läget, varit annorlunda, bättre, snällare, vackrare - är jag tämligen säker på att det hela är nonsens. Det enda vi kan göra är att försöka bygga upp vår egen självkänsla, hitta hålen i sållet vi har (sedan barndomen) och täppa till dem så gott det går.
Tror det är en bra väg att gå som du gör med att besöka en kvinnogrupp. Och att du fortsätter med att ignorera hans kontaktförsök - du behöver lugn och ro nu efter allt skit han utsatt dig för.
Och dagar när allt känns hopplöst kommer du nog att ha ett tag till - men de enstaka glimtar när man känner sig friare, starkare kommer också och med tiden oftare. Ta vara på dem!
Kram