Senaste kommentarerna i forumet

Det är över 1 år sedan jag startade denna tråd och mitt drickande har blivit värre....kan lägga till minnesluckor på listan över problem pga dryckandet.

Jag vill inte vara beroende men jag har inte heller velat sluta helt att dricka och är livrädd för livet utan alkohol vilket är sjukt.....jag borde vara livrädd för vad alkoholen gör min kropp. Har nu rätt länge haft ont på högersidan av buken. Jag drycker ändå och vågar inte till läkaren för leverprover.

Jag måste vilja sluta helt. Så mycket vet jag.

Jag inbillar mig att jag bestämt ett datum nu för att börja livet på nytt itan alkohol.....på måndag....min födelsedag.....samma vecka är det avtackning av en kollega och sen fest på fredag.....jag vill gå på båda och drycka alkoholfritt.

Må jag ladda med all min pyttelilla styrka.

Är fortfarande lite skakad av den kraften i begäret som kom igår.
Men faktiskt stolt över mig själv och känner att jag är bättre förberedd när det händer igen.
Har funderat mycket vilket förhållande till alkohol jag skall ha i framtiden och inser att jag är typen som får låta bli eller dricka ihjäl mig.
För jag använder det till att bli full och fly, stänga ned en rusande hjärna och ångest.
Varit i skogen med hunden, tänker bra när jag går där. Har något inre samtal med mig själv och börjar se livet lite klarare.
Har alltid rensat huvudet så är jag ledsen går jag tills det känns bättre, sen vänder jag hemåt.
Men sen kom vinet och tog bort det och byttes mot soffan och fyllesömn.
Klart jag gick ut med hunden, men inga kloka inre samtal blev det.
Härlig fredag till er

Vilken vinnare du är Levande!!
Gläds med dig<3

I går hade jag och spöket en riktig strid, var nästan skönt att den kom.
För behövde känna på riktigt hur starkt begäret kan vara och att jag så gärna vill fly in i dimman igen.
Men spöket fick en match och jag vann vilket gjorde mig helt övertygad om att alkohol och jag skall inte umgås.
Denna morgon är vacker som en tavla, med mycket snö och jag vaknade glad.
Så väljer att vara nykter och gör det med lätt hjärta, kram och styrka till er hjältar

Så bra du jobbar Fritilas!
Ja, terapi är ju en resa som kräver sin särskilda uppmärksamhet. Bra att du gör alkoholstopp nu! Jag har personligen alltså gått i egenterapi o handledning så det räcker o blir över, men är det första gången för dig så vet jag vilken viktig resa du gör nu - parallellt med den andra lika viktiga vita resan.
Samhället är bokstavligt översköljt av alkohol! När barnen var små slogs jag av hur knasigt det var att på barnkalas bjöds vuxna ofta kvar att dricka "lite vin" medan kalaset pågick. Normen är att dricka a och inte tvärtom. Hur o när blev det så?
Valet är alltid mitt men att utsättas så ständigt för a ger mig en särskild utmaning. Jag har ett klart svar som också är helt sant: nej tack, jag äter medicin.
Jag har ju druckit trots detta men jag misstänker att det är kombinationen medicin + alkohol som gett mig dessa "snedtändningar" i hjärnan. hitills har jag blundat för det men bilden av hur en alkoholskadad hjärna ser ut är ändå som fastbränd på insidan av ögonlocken. Ni som inte sett detta - googla så får ni se. Det ger en aha-upplevelse (även om jag alltså valt att blinda för den) Först döpte jag denna min tråd till "Hur dum får man vara?" för det är verkligen den fråga jag ställt oftast till mig själv de senaste 2-3 åren då a blivit sånt problem.
Så en dag i taget! En viktig och värdefull vit dag i taget.
Låt oss ge oss det nu!

att förlora som det heter! ?

Gick förbi en lokal som jag ofta passerar. Såg idag att de har AA möten där...stan är så liten... Skit att jag behöver tänka så..skämmas för att jag inte kan hantera alkohol. Fredagar 17:30, bra tid. Kanske att jag vågar mig dit.

och blir varm av ditt inlägg!

Tackar som frågar, det går ok :) Vi är hemma på semester... Har inte avstått helt men inte heller druckit för mkt. Men vet du, nu längtar jag hem och tillbaka till rutiner. Jag är på rätt spår men det går inte spikrakt!
Härligt att du haft en skön semester, hoppas det går fint att komma igång med jobb igen. Kram

?❤❤?

Jag är också ny här sedan helgen. Forumet är jättebra stöd för att komma igång med sin egen förändring. Jag har idel lovord!

Känner mig ensam.
I perioder är det väldigt jobbigt. Har vänner å familj som jsg kan prata med. Men vet inte vad jag ska säga. Jag är ju kvar. Lämnar inte. Blir ju samma tugg hela tiden.
Ledsen ikväll ?

Så var den sjätte dagen till ända och jag mår riktigt ok! Glad för varje dag jag klarat av. Idag var jag på ett socialt event där vinboxarna stod på rad, blev inte ens sugen!
Jag längtade dock mest till veckans nya njutning: den egna sängen! Är det fler än jag som känner/känt sig trötta i början av sitt alkoholstopp? Är det någon fas? Är nämligen så ofantligt trött och har svårt att alls kliva upp på morgonen. På jobbet går det bra, har nu fullt fokus då bakruset inte stjäl uppmärksamhet och energi. Men sen! Liksom sonkar ihop om ni förstår uttrycket. Att förändras tar ju energi, hör det ihop med det eller att kroppen vill vila?
Skulle vara intressant att höra andras erfarenhet och upplevelser! Så dela gärna med er den som vill!
Också idag vill jag tacka detta Forum o Alkoholhjälpen - för detta är verkligen en oerhörd hjälp! Tack alla ni!
Och nu nästa steg: vill även tacka mig själv för att jag imorgon klarar min första vecka av denna nya och så viktiga resa!
Nu sover vi gott!

Bra så.
Vet nu att jag inte kan ha vin hemma om suget sätter in.
Kämpar vidare.

Tack för heja-rop!
Hur går det för dig själv?
Visst lär man sig mycket om sig själv på denna resa?

Mitt bästa tips just nu: ta hjälp här!
Jag har ofta högt utbrustit: oh så skönt!! efter första klunken alkohol. En varm känsla genom strupen o snabbt ner i varv.
Jag tror att det är för att a är ett så potent medel som jag fastnat. Vill/velat bli glad, lullig och sedan få den där inre totala tystnaden.
Dock har de senaste dagarna visat mig hur mycket glädje - äkta glädje - som finns i den person som är jag och det känns faktiskt ännu bättre. Jag har kört sex dagar nu o är alldeles i början av min resa.
Så låt oss följas åt o heja på varann!

Tack för kommentaren Sisyfos! Det sved det där med att låta det gå lite längre - det är ju det jag fruktar och samtidigt förnekar. Det går nog den här veckan med.. nästa vecka ska jag börja om.. Det sjuka är att allt kan eskalera så fort, mitt drickande på vardagar har bara pågått i kanske tre veckor men jag är så smärtsamt medveten om att alkoholen har mig i sitt grepp! När jag vaknar upp med flaskor och burkar omkring mig konstaterar jag att det här inte är "jag".. Så tacksam för stöd!

Ja, ett alternativ är ju att låta det gå lite längre... Vet inte om jag överhuvudtaget upplevde något lyckorus tillsist. Om ens nånsin. Kan inte minnas det nu i allafall. Minns bara det negativa,
Det tar lite tid att hitta tillbaka till livet utan droger, men det är så mycket bättre att hitta sig själv fullständigt närvarande i stunden. DET är den stora lyckan nu. Kanske som ett barn, bara där och då, inte på väg nånstans.
Så sluta nu om du förmår. Alla gånger värt det.

Tack solapan, så har jag också tänkt ibland! Vi var ju lyckliga innan vi träffade "den stora lyckan". Problemet är ju bara att det är så svårt att frtsätta utan när man träffat den här fantastiska avkopplande vätskan. Om det inte hade hänt hade vi väl inte varit här. Tänkvärt iallafall, och får mig att reflektera över mina "gamla" glädjeämnen, såsom doften av nytvättade lakan på tork och en solig promenad. På den tiden då ingen drog behövdes för att känna ett lyckorus..

"Hur står man emot en känsla av total lycka och avslappning i en stressig värld?" Bra fråga. När jag var barn så behövde jag inte alkohol för att koppla av, tänker jag. Varför behöver man det som vuxen tro.

Sorry, har inte riktigt koll - ny som jag är. Tänkte skapa en egen tråd men hamnade i denna. Hoppas att det går bra för alla som skrivit här, har läst och fått massa insikter.

Hej!

Ny här, och efter att ha läst så många liknande historier som min, är jag stärkt att också dela min och på så sätt komma på rätt spår. Drygt 40 år, mitt i karriären med ett bra jobb. Utflugna barn som jag har fin kontakt med och som betyder allt. Har ärftlighet för beroende och drack för mycket och destruktivt i ungdomen och tidig vuxenålder. För att hantera en skilsmässa för omkring 15 år sedan tog jag full kontroll över mitt liv, drack sparsamt under dessa år, och alltid utan att det spårade ur. Kan inte riktigt förstå vad som hände sedan.. Det började nog med att jag och en kollega var på afterwork vid några tillfällen och delade på en flaska vin till maten, minns att det kändes så skönt att promenera hem fredagkväll, med ledig helg att se framemot, med ett par glas vin innanför västen som gjorde vilken grå kväll som helst rosenskimrande. Tror att det var där jag blev fast, vilken skön känsla, och hur ska jag vilja vara utan den! För att göra en lång historia kort; drygt ett år efteråt och extrema kriser i livet finner jag mig själv drickandes varje fredag och lördag till en början, för att sedan även "bara ta ett glas vin till maten" på vardagar, och sedan upptäcka att jag inte klarar det, utan det blir bara mer och mer. För närvarande känner jag mig orolig över utvecklingen, förstår ju att det är en tidsfråga tills det ordentligt påverkar mitt jobb och det vore en katastrof. Skuld, skam och ångest varvas med att planera drickandet så att det inte ska få konsekvenser. Vet dessutom av olika erfarenheter att det är illa och hade inte en tanke på att jag skulle hamna där. Vet var jag kan finna professionell hjälp men är inte där än eftersom det är så skamfyllt. Hoppas därför på tips här till att börja med. Hur står man emot en känsla av total lycka och avslappning i en stressig värld? Så tacksam för tips och återkoppling!

Välkommen tillbaka xoxo.
Bra att du hittat hit igen, du vet att jag hejar på dig ?

Jag känner igen mig i dig,på hemmaplan funkar det men när man kommer ut på fest så är det en annan stämning och man dricker bara mer och mer och sen kommer man inte ihåg saker och ting och har världens ångest?

Jag ser att du är ny här på forumet men ännu inte fått svar, kan vara att det inte är en ny egen tråd, att det ibland blir svårt att upptäcka den. Oavsett så blir det så ibland, att det kan ta tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Du har funderingar kring din partner som dricker för mycket alkohol, du har gett ultimatum och samtidigt så känner du dig förtvivlad, undrar om det är för snällt eller, vad du kan ställa för krav och andra funderingar. Vad bra att du skriver här på forumet och berättar!

Vad tror du att du skulle vara hjälpt av? Prata med någon professionell eller vän? Utifrån det du beskriver låter det som du agerar för du vill se en förändring för det ska vara givande för dig i relationen. Du som känner honom och dig, har du mer tankar kring vad som skulle kunna vara ett sätt att förhålla dig till det?

Fortsätt gärna läsa och skriva här, förhoppningsvis kommer du hitta något som kan vara hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen