Senaste kommentarerna i forumet

Hej Lexi

Blir spännande att läsa mer efter den 6:e när du är tillbaka
Själv brukar jag ha svårt direkt efter en semester då det av någon
märklig anledning finns en tendens till att flaskor flyger med hem.
Ibland har dom varit så finurliga att dom byter om innan. Från glas till PET.
Tror att dom gör det för att få plats många i väskan? Se upp för dom, lika oberäkneliga
som vägglöss ;-)

Lycka till!

Om du läser i forumet här så kommer du känna igen dig.. Att de som dricker för mycket skyller på allt och alla runt omkring dem för att slippa se sanningen- att de har ett eget ansvar för sitt drickande . Det är med andra ord inte ditt fel att din sambo har alkoholproblem hur jobbig du än är när du försöker få henne att sluta.
Min sambo dricker för mycket och vid fel tillfällen. Förstår din stress i sociala sammanhang när man känner "det får bara inte gå fel nu" och vaktar varje klunk de tar.
Jag tror inte du kan göra något annat än att vara rak och påtala problemet och sen ligger bollen hos henne. Kanske tipsa om denna sida om hon känns mottaglig någon dag? Jag har som så många andra här tjatat, mutat, hotat och bråkat utan framgång. Nu sakta har min sambo börjat acceptera att han har problem, slutat skylla på andra och sökt hjälp. Jag tror de vet hela tiden att de har alkoholproblem men att det är en process att acceptera och se sanningen. Där kan man som sambo bara välja om man orkar vänta eller om man går vidare i livet.
Lycka till!

Känner igen det du beskriver och är så trött på att lyssna på mupparna. Har bestämt mig att inte lyssna, i alla fall inte idag.
För att minnas exakt om det är värt det sist, går jag tio dagar tillbaka i tiden. Det var måndag morgon....
Nehä du, det var ju faktiskt inte det, så det så!
Våra förhandlingar om "finöl" låter ju supervettigt? Lurade tror jag vi är! Bara för att man ska intala sig att problemet är mindre än med "fulöl". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på hur jag gått med på att manipulera mig själv.
Lycka till med ett bra beslut!

Hela dagen har jag gått och vägt fram och tillbaka om jag ska "passa på" att dricka ikväll eller inte. Jag har verkligen en ängel och en djävul på mina axlar.

Djävulen säger till mig:
- Äh! Passa på nu! Du har ju insett problemet. Du kan ta 4-5 små finöl och sen hålla uppe en vecka. Du måste öva måttligheten! Du vet ju hur gött du mår när du kommer hem och tar din första öl och sätter dig vid TV´n!

Änglen säger:
- Kom igen och bit ihop nu! Du kommer aldrig förbi problemet om du ger upp hela tiden. Åk hem ikväll, ta ett pass på gymmet och ta sen en lugn kväll med en bra film. Du VET ju hur gött du kommer att må om stått emot suget och känner dig fräsch i huvudet när du går och lägger dig. Dessutom blir det jobbigt när tjejen kommer hem och du ska dölja din berusning.

Så här håller dom på, båda två. Det jobbiga är att båda har rätt. Jag kommer att må bra hur eller hur men djävulen lockar mest. Hans alternativ kommer att "ge mig mest". Att vara nykter kommer att kännas bra i samvetet men det kommer inte att ge mig nån större kick. Ingen mysig bubbla att krypa in i. Det jag dock vet med säkerhet är att OM jag dricker kommer jag att ångra det. Om jag INTE gör det kommer jag inte att ångra det. Är det värt en festlig kväll med en dålig dag i morgon? Hur mycket är det värt egentligen?

Hej Berra!

Har hoppat lite fram och tillbaka i din tråd. Både nu och tidigare. Har beslutat att den får följa mig ett tag genom den första jobbiga tiden. Får bli min "adventskalender" och kanske stöd att läsa en snutt om dagen. Tredje helgen i November 2008 skrev du att det var du startade din nykterhet. Ja ett enormt stort Grattis till det! Jag är glad för din skull, och tacksam att vi som kommer efter får läsa och kanske lära.

Att det är lätt att trilla dit är vi nog många med mig som kan erkänna. Jag kämpar varje vecka. Jag själv dricker öl när jag är ensam hemma och har under flera års tid byggt upp ett beroende som gör mig illa till mods. Jag har jättesvårt att bara lägga av helt så jag kämpar nu med att bryta gamla dåliga vanor och inte dricka i ensamhet och tackla suget när det kommer. Jag har liksom inga problem med alkoholen på fester. Jag kan vara utan, utan att känna något större obehag och om jag dricker så har jag ett stop. Det är just beteendet att droga mig, trösta mig, belöna mig hemma som jag inte gillar längre. Jag avskyr att vara bunden av begäret och suget.

Vad är det i ditt drickande som du anser vara ett problem? Blir det för ofta eller för mycket? Elle ofta för mycket?

Välkommen hit lilla Anna! Om du skriver här kommer nog ett och annat att hända. Första steget är ju det svåraste.
En annan finfin sak, beroende på var du står i ditt drickande, kan faktiskt vara att se i vilken riktning resan bär av om man inte hoppar av vintåget. Om och när det blivit svårt att själv bestämma tidtabell, resans längd och hållplatser.
Hälsar/P

Med en blandad känsla av stolthet och ojojoj vad synd det är om mig förflöt gårdagskvällen med saftdrink och fotboll. Nu när jag inte dricker så kan jag väl åtminstone få prova något annat kul? Är ingen spelare direkt, och inte så intresserad av fotboll, men jag testade oddset på slutresultatet och vann! Otroligt. Vet inte om det var "han där ovan" som ville ge mig lite belöning för mitt kämpande, eller om det är tänkt som en test... ett test om jag skulle vara kandidat även för spelmissbruk :-) Fast jag tror nog att det bara var ren och skär tur...

När jag hittade hit på min tredje nyktra dag för en vecka sedan läste jag mina tidigare inlägg. Gjorde ont att inse hur fruktansvärt länge sedan det var. Då, någon gång runt den 10:e dagen, där jag står nu med, läste jag att jag hade satt en symbolisk tusenlapp på anslagstavlan. En symbol för att nykterheten även innebär ekonomiska fördelar och inte bara oupplevt elände, och mord på små grå, Då bestämde jag mig för att ta ut en ny tusenlapp och har den sista veckan väntat på att få hänga upp den.
Det första försvann som ni förstår för länge sedan. Ni förmodar nog till vad?! Och sedan dess har ytterligare 1000 dagar av livet passerat, eller kanske runnit genom händerna. Så nog om detta... och stackars lilla mig.... Gjort är gjort!

I helgen inköp av årets adventskalender till barnen. Jag har börjat "tjuvöppna" min egen som jag sedan länge hittat i trådform här på forumet. Ett ganska matnyttigt "köttben" med mycket vettigt i form av Berra´s tråd. Den tänkte jag läsa en snutt i om dagarna, när jag behöver lite stöd och uppmuntran. Tack för den. har nu läst 2009 och ser fram mot hur det går sedan. Ser att Berra fortfarande är aktiv, vilket imponerat stort på mig.

Snart min andra "lillelördag" på raken då jag inte ska dricka något. Ska kanske försöka hitta en meningsfull tradition med den? Förr var det kanske en form att legitimera drickande mitt i veckan. Hittade aldrig någon förnuftig bortförklaring till söndagar, måndagar, tisdagar och torsdagar.

Hoppas ni har en fin eftermiddag alla!

för era svar. Jag har bestämt mig att prova på samtal i grupp.Får se om det är något som kommer att passa mig, återkommer till det.

Jag skrev här att exet håller på att ringa och att jag en gång svarade, han frågade hur det var att han ville att jag skulle ha det bra.
Undrar varför han inte frågade när vi var ett par!!!!!.

det som jag mest reagerade på var att han sa att han har fått kontakt med sin son igen ( sonen har inte velat ha någon kontakt med honom på ett bra tag) Han sa att sonen hade sagt att han tyckte att det var bra att vi hade separerat.

Jag fick då så jävla ont i magen, som att han ville säga att det var mitt fel att sonen inte velat ha träffat honom. Och att sonen tyckte det.
Vet inte om detta är sant, men det kändes så olustigt. Jag vet inte vad jag har gjort för fel mot hans son.

Jag mår så dåligt, sitter hemma och funderar, vissa dagar är det bättre och vissa dagar är det helt kört.
Det blir inte bättre av att veta att han har redan skaffat en ny. Jag tänker dumma tankar om att "hur fan kan ha träffat en ny".
Vem vill ha han som är elak när han dricker osv osv.Inget jobb har han fått heller.

Men han kanske inte är sådan med den nya, kanske det var jag som fick fram hans dåliga sidor.

Men varför kunde han inte bättra sig när han var med mig???

Han sa även att "vi hade ju ingenting...det var ju heltvärdelöst på slutet".
Ja det håller jag med om, det var ingenting och det sa jag åt honom oxå.Sa att det är ganska svårt att konkurrera med älskarinnan flaskan.
Men han verkade inte fatta vad jag menade.

Visst han fick inte uppmärksamhet av mig på slutet, vi sov inte ens i samma sovrum. Jag kunde inte, fast jag kanske ville många gånger.
Men det var en sån konstig känsla som jag har svårt att finna ord till, precis som om att jag inte skulle göra det för om jag gick honom
tillmötes då accepterade jag att det var legalt att göra mig illa, låter konstigt det här, men jag har svårt att sätta det på pränt det som jag kände då.

Jag vill inte sitta och tänka på honom,mår så jävla dåligt, vill inte sitta och fundera att om, om jag hade släppt mina spärrar som jag hade byggt upp, om jag inte hade slängt ut honom. Alla dessa om.

Försöker att tänka på det som var dåligt, de gånger han gjorde mig illa, skrek åt mig, slog sönder mina dörrar och porslin.
Försöka tänka på dessa gånger polisen har varit hemma, de gånger jag har varit till polisen och snyftat och varit ledsen.

Men det är svårt, tankarna på hur det var när det var bra, tankar på hur det kanske kunde ha blivit om han sökte hjälp.

Men tankarna går hela tiden till att han har skaffat ett nytt liv, ny kvinna. Jag ville nästan att det skulle gå käpprätt åt helvete för honom faktiskt, för att han har sårat mig, men det vart inte så.

usch va elak jag låter......

för min del är du så välkommen att skriva här i tråden! Jättefint att du deltar i diskussionen! / mt

Det är fantastiskt att ha möjligheten att kunna läsa hur ni reagerar och vad ni tycker om det vi gör så här på forumet. Jag har även haft lite korrespondens på facebook och mail angående nyheterna i fredags. Jag skulle gärna svara er lite längre och kanske fördjupa diskussionen. Jag vill dock inte kidnappa din tråd mulletant. Är det ok att jag svarar här eller vill du hellre att jag skapar en egen diskussion för det?

/magnus

Grattis till din nykterhet. För mig är det drygt 2 månader och suget
har försvunnit gradvis, men jag är på min vakt. Lite orolig över julen
men det får bli julmust för mig då är man ju klar i huvudet.
Jag har oxså ett sug sötsug äter bakelser varje dag är väl kanske inte
bra har gått upp 10 kg på två månader men jag väger bara 58 kg, men
jag får nog ta mig i kragen vet inte varför jag ersatt alkohol med söt-
saker. Jag slog riktigt i botten för att begripa att jag inte kan hantera
alkohol sista tiden satt jag t.o.m. på nätterna och drack usch.
Det är en krokig stig och jag tror det tar tid innan man kommer ut på
raksträckan.
Idag inget första glas för mig
Kram
Konstnären

God morgon
Kloka ord. Jag har oxså dragit mig undan umgänget med vinvännerna.
Speciellt en som varje gång hon är full ringer mig, trots att jag har
förklarat för henne att jag varken kan eller vill dricka. När hon är
nykter förstår hon mig till hundra procent och vi kan träffas. Tror att
jag var likadan då. Har väl aldrig haft några problem med att vara ensam
och nu tycker jag det är en fördel. Ja, mycket har jag fått ändra på,
från att gå omkring i någon slags flummig dimma till en nykter som ser
luktar känner, upplever själva livet. Jag kan bli så fruktansvärt lycklig
nu för tiden för små saker. När det var som värst var ingenting något värt.
Finns ingen anledning att utsätta sig för det igen, då jag vet att jag aldrig
kan dricka kontrollerat. Har nu varit nykter 2 månader och en vecka. Känns
helt fantastiskt, men jag tar bara en dag i taget annars går det inte
Ha en skön dag
Konstnären

Min tjej ska på middag hos en kompis ikväll. Jag är ensam hemma. Min hjärna skrek rakt ut. NU KAN DU DRICKA ÖL - KÄKA PIZZA - KOLLA PÅ GAMLA NINJA-FILMER WHOHOOO!!!! Jag har brottats med tanken hela natten känns det som. Ska jag dricka eller inte. Om inte, vad ska jag göra istället? Jag har kännt nu de senaste dagarna att det gått väldigt bra att vara utan dricka. Har liksom inte kännt nått dirket sug. Det är när jag får en ensamkväll som suget triggas igång. Då faller jag tillbaka in i mitt singelliv då jag bearbetade svårigheter och fann styrka och inspiration i alkoholen.

Idag är jag dock jävligt bestämd. Det blir ingen öl. Det blir träning. Har kommit igång igen nu. Lyft skrot två dagar i rad nu. Tränade i lördags också. Jag är starkare än någonsin. Jag inspireras av träningen igen. Blir glad när jag tänker på att få gå till gymmet ikväll. Min önskan är dock att slippa välja hela tiden. Att bara kunna vara och inte behöva tänka bort ett ölsug hela tiden.

Mitt problem med alkoholen är att jag är sugen på den. Det är inte så att jag dricker mig redlös, pissar ner mig och skäller ut grannarna. Jag dricker mina 5-6 öl och sen är det bra. Men jag blir så låg dagen efter. Så sjuk. Sen har jag min obeskrivbara ångest som smågnager titt som tätt. Jag hoppades att avhållsamheten från alkoholen skulle ta bort den. Tyvärr har jag inte varit utan alkot tillräckligt lång tid för att göra en riktig utvärdering. Även om jag inte drack nått innan helgen som gick kände jag ändå obehag.

Jag är väl med bara tre veckor i ryggen inte i den positionen att ge råd men...
Whiskyprovning skulle i alla fall för mig vara en alltför stor prövning att utsätta mig för.

Skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag hoppade på något sådant.
Oddsen skulle vara alldeles för dåliga för att det skulle vara värt insatsen.

Buzzz

..att skriva av dig här, det brukar lätta en hel del efter att man har fått sina tankar på pränt, och skrivandet lämnar tankarna till mera eftertanke.
Man brukar "känna" hur orden har skrivits, meningsuppbyggnad m.m., storyn finns mellan ordvalen.

Jag tror ju inte att enbart problemet finns i drickandet, utan att det finns andra anledningar bakom själva fenomenet drickandet,
Fyllan är på något sätt summan av alla problemen som tar sin beklädnad...
Kanske är alla problemen invävda i varandra och därför ännu svårare att nysta ut, men flykten heter likt förbannat alkoholen.

Nja jag skulle inte heller ta mig an en sponsor som till synes är fanatiskt övertygande, spelar de en inlärd roll utan egen inlevelse med bara förprogrammerade
Repliker så känns det inte äkta, man får känslan av att de missionerar ut en religion mer än en empatisk förståelse.
Jag brukar "känna" den karman när man möter en försäljare som inte är objektiv i sina utlåtanden, den här grejen är bäst, skit i de andra märkena!
Den snubben är rökt från första början hos mig, men den som förstår mina krav och kan ändra sig utifrån mina behov får mitt förtroende omgående.
Det gäller att finna en likatänkare i varje situation, då känner jag mig komfortabel.
Det gäller alltifrån tjejen i kassan, tobaksaffären och frisören.

De jag håller mig ifrån är de gamla likatänkarna ifrån dryckestiden, de jag sympatiserade med förr, men inte längre.
Det finns numera inga tillfällen som rättfärdigar en anledning till att ta ett glas, alltså håller jag mig borta ifrån dem.
Jag känner mig starkare hellre i min egna situation, dvs ensam, jag håller en respektfull distans till de som försöket övertyga mig om att fyllan värmer bäst.
Min blick jag ger dem säger allt, det där tror inte jag på, vem försöker du övertyga, dig själv?, dummerjöns!
De brukar ge upp efter ett tag, och lämnar mig ifred...

Jag har fått känslan av att det börjar bli inne med att inte dricka längre, med tanke på att så många fler alkoholfria alternativ det finns idag mot förr.
Och hur toleransen hos utskänkningsställen har ökat för oss icke-drickare, ingen modern barkille eller servitris lyfter på ögonbrynen längre.
Jag har något viktigare att ta hand om än att fyllna till, och det kan öka nyfikenheten hos andra att försöka ta reda på...

Talesättet...jag tänker, alltså finns jag, kan ändras till...jag är nykter, alltså minns jag..

/Berra

Tuffar du med i det tåget som håller sig på spåret eller det som är lite rangligt? (Måste blanda in lite humör i allt elände ibland:)
Snart har vi allihopa några riktiga hinder att kliva över....då syftar jag på alla kommande högtider...Har du någon plan?
Själv tänkte jag att man visst kan äta julskinka och dricka julmust till och att man visst kan skåla in det nya året med trocadero...om man bara vill det tillräckligt och så får det bli för mig i år och nästa och alla kommande!
Herregud jag märker att jag blir alldeles överentusiastisk i skrivande stund...jag får verkligen en kick av att tänka på den framtida nykterheten. Såg mig själv stå och propagera för nykterheten mitt på stan på nyår med ett glas trocadero i handen...men jag tror inte att det skulle gå hem va?:)Risken är ju att jag skulle ha ett fyrverkeri nånstans det inte är så välkommet! Nej usch...jag vet att det kommer att kännas jävligt tufft att avstå alkoholen stundtals...men det kommer att vara värt det alla gånger!

Ha de gott!

Dotts, när jag läste din tråd kände jag igen mig i frågorna kring hur mycket man säga och avslöja till sin omgivning. Så länge man agerar finns det ju ändå någon slags hopp. Att tiga och uthärda håller inte i längden.
Det är varken respekt mot missbrukaren, hans närmaste eller en själv. Har man, som vi, vuxna barn är det en känslig balansgång att bedöma hur mycket man ska involvera dem i problemen. Men så klart märker familjen hur det är fatt och då blir det ännu jobbigare att inte låtsas om någonting. Så du har gjort helt rätt som talade med dina svärföräldrar, det kanske var en lättnad för dem också.
Men det är svårt att veta var man drar gränsen, det är inte alla som kan bära förtroendet. Och man skäms ju själv och tar på sig en del av skulden till missbruket.
Jag tog kontakt med vår läkare och min man har varit både sur och arg och besviken på mig för det.
Ändå tror jag att jag gjorde rätt. Han insåg att jag menar allvar och att det kan innebära att vårt liv inte alltid kan styras av hans villkor. Jag märker en liten förbättring och nu får nästa steg mogna inom honom.
Och kunde Abbe, Mullegubben och Pianomannen så ska det inte vara omöjligt ….

Kanske uttryckte jag mig som att det kommer att bli en lätt match att sluta med vinet. Men av erfarenhet vet jag att det inte är så. Jag har försökt lägga av så många gånger och ibland går det en dag, ibland några dagar, ibland till o med några veckor. Men sen är det kört igen, någon liten liten detalj gör att suget blir för svårt och livet känns inte värt något alls om jag inte får mitt vin. Nu hoppas o tror jag att efter min solsemester och med min nya valp i huset, så ska allt kännas som en nystart och förhoppningsvis ska jag då lyckas låta bli alkoholen.
Av erfarenhet vet jag också att det oftast är tredje dagen, tredje veckan, tredje månaden som är de kritiska perioderna. Är det något som ni andra också känner? Det var när jag slutade röka för många år sedan som jag fick höra detta och att jag just vid de tillfällena skulle tänka extra mycket på att stå emot.
Jag skulle bli väldigt glad om jag får lite respons och "hejarop" på min plan att från och med att jag kommer hem från Kanarieöarna om ca två veckor, då ska jag leva helt nyktert och istället må gott med min nya lilla valp.
Nu hejar vi på Sverige i fotbollen, självklart vinner "vi" ikväll!

Är inte så våldsamt intresserad av Fotboll, men en VM slutspelsmatch är ju normalt en klockren given anledning att ställa ett gäng starköl på kylning. Hellre skulle jag se en förlust på straffar än att utsätta mig för risken, så det känns som bra fokus på dagens mål. Sommarens svartvinbärssaft med bubbelvatten kommer nu väl till pass.

Jag kanske låter som bror duktig? Men just nu tänker jag hellre peppa mig än lyssnar på "StrulPelle" som tydligen tycker det ska vara annorlunda

Lycka till alla!

Du har naturligtvis rätt. Det är viktigt att ha koll på proportionerna på problemen... Kan se samtalet med chefen, hm, vi har lagt märke till att det är mycket chokladpapper i papperskorgen på ditt rum - klarar du att sköta ditt jobb med den konsumtionen? Tur man kan skämta om eländet...

Ibland måste väl saker få ta lite tid... Och en sak i taget, eller hur var det nu?

Om suget sätter in, men du kan klara dig utan vin? Jag skulle då ta en bit choklad eller en godisbit, det är ju inte hela världen :-)
Men jag tror jag förstår vad du menar. Man är upptagen med att ifrågasätta alla möjliga spratt som reptilhjärnan ställer till med. Kanske ska man inte, förutom det viktigaste (förmodligen alkoholen), vara så hård mot dig själv. Det kan naturligtvis vara irriterande att ha andra sorters sug, och det finns naturligtvis risker som diabetes med snaskande, men risken är ju liten att snaska bort jobb, relation, nära och kära. Nog skojat. Du verkar lyssna på vad du känner och fokusera och det är ju jättebra! :-)

Det är kanske så att man måste svamla för att få ur sig saker.
Hur som helst så känns det bra när man sitter och plitar ner sina tankar, det är lättare än att prata, man får lite tid att fundera och ändra.

Känns också bra att få respons på det man skriver.
Jag har provat att gå till AA några gånger och det kändes väl så där, ganska skönt att lyssna på vissa andra samt att "dela", mindre roligt med vissa ibland, det kunde bli långa uppemot halvtimmeslånga monologer ibland, vilka bara var långa beskrivningar av veckolånga fylleslag. Fanns kanske en befrielse av något slag för de som berättade detta, men jag förstod aldrig vitsen.
Det kändes dock aldrig rätt för mig med att aldrig få feedback på det man sa i och med att man inte kommenterar delningarna. Det blev heller ingen sponsor att bolla med, de flesta gick var och en till sitt efter träffarna.
En gång var det en kille som jag inte sett förut som kom fram och ville bli min sponsor och ungefär där avbröt jag att gå till träffarna då jag fick "Jehovas vittnen-vibbar" av den killen.
Finns säkert grupper där man trivts bättre om man hade bott i en större stad.

Dock känns detta med forumet bättre med den tiden man får på sig att tänka lite medans man skriver, läsa andras trådar och få lite feedback.

Idag var en verkligt stressig dag som vid det här laget i vanliga fall redan hade varvats ner med ett par snabba whisky (för att vara någorlunda säker på att vara körbar i morgon), men jag har lärt lite från Berra och försöker summera vad som hände och vad jag kan påverka.
Tänker då på fem deviser som jag tror kanske kommer från AA-tiden, eller så har jag läst dom här, antar att många har sett dom, men jag skriver dom i alla fall.

-Ta det lugnt.
-En sak i taget.
-Det viktigaste först.
-Gör det enkelt.
-Lev och låt leva.

Hoppas det är ok att skriva i den här tråden, känner inte att jag är mogen att starta en egen ännu.
Ha en skön kväll alla.

Buzzz

Ja, Pellepennan, det känner jag nog att jag är, även om det finns mkt kvar att jobba på.

Tänker mycket på uttrycket HALT. Där finns mycket att hämta. Igår kväll var jag såå arg (på maken), och när jag coolat ner mig lite, men inte helt - då kommer suget. Suget efter vad som helst, choklad, godis - bara något att stoppa i mig. Hade det varit för en månad sedan hade det varit alkohol. Varför gör man så? Dövar en känsla med mat eller alkohol? Eller när man är trött? Det känns ju till och med destruktivt när man gör det... Och varför kan jag inte stå emot chokladsuget om jag kan stå emot alkoholsuget? Blir så trött på mig själv...

Men med alkoholen går det bra. Känner faktiskt inget sug nu. Känns nästan konstigt att det går så bra utan vin. Tänk om jag fattat det tidigare...

känner, är definitivt, som Viktoria skrev, ett tecken på att kroppen sakta men säkert håller på att börja läka och rensa ut gifterna ur kroppen.
Jag var också ohyggligt trött den första tiden.
Samtidigt tog jag Antabus 3 ggr/vecka och är helt övertygad om att den också påverkade, för när jag beskrev tröttheten för alkoholläkaren på beroendeenheten, så ordinerade han mig att ta den 2ggr/vecka, på kvällen, och då försvann tröttheten. Men nu vet jag inte helt säkert om det berodde på Antabusen, eller att med tiden, så har tröttheten gett med sig.

Sen är det lite intressant, man är(var) trött och dåsig i början, men som du skriver, du sov inget vidare inatt - så var det för mig också, först ett antal veckor efter att jag slutat dricka, fick jag tillbaka en någorlunda nattsömn, ge det tid, fast jag vet att det är jobbigt.

Och grattis till 5:e dagen!

Hälsningar, Cookie