Senaste kommentarerna i forumet

Bara att glädjas åt dom dagar då humöret är på topp. Här o nu är det som gäller. Go girl :D!! Kram / FM

Från instagram:

Between stimulus and response, there is a space.
In that space is our power to choose our response.
In our response lies our growth and our freedom.
// Viktor E. Frankl, Man's search for meaning

Hej där!
Här tänkt på dig o ville bara höra hur det går för dig? Tyckte så synd om dig härom kvällen. Det kändes som att du verkligen inte ville vara i den situationen du var i. Hoppas resten av tiden avlöpt väl!

Här hos mig har det varit skapligt, lite sånt där som flyger i luften mest.
Ha ha, lyssna inte på texterna så är det ju lugnande musik? Visste inte att kanalen fanns fortfarande, men minns den som avkopplande!

Tja, i mitt liv händer inte så mycket mer än inomhusarbete. Vardagsrummet snart klart, bara enrollning väggar kvar. Säng nr 2 nästan klar. Fått så jäkla ont i handen, har just inga greppvänliga verktyg. Och det verkar som den storleken på skruvhuvudet som skulle skruvas i på hundra olika ställen, inte var det jag hade. Så kryssen blev slöa o jag fick ta i ännu mer... Men herregud, detta är kära besvär! Och vädret är perfekt för att greja inne!

Kommer sakna dina inlägg här en sväng men njut av resan nu! Tycker du har gjort kanonbra framsteg med insikt och med kommunikation. Jag tror stenhårt på dig! Flaggan i topp!

H Regnet vräker ned, alltså verkligen vräker, buckets.
Försökte mej på en promenad i uppbyggligt syfte. Kunde lika gärna slängt mej i sjön med kläderna på.
Nu är det dripp dropp överallt.
Ligger i soffan med kalla fötter och blött hår och lyssnar på Lugna Favoriter. " musik och romantik". Tjosan haha...snarare musik och dystopi. Rena självmordskanalen ju.

Jag ser vad du skriver......hoppas du kan få bukt med ångesten - utan alkohol i bästa fall.....

Det är jävligt tufft ibland, men jag hoppas att du kan få bukt med ångesten, den är så förlamande. Hoppas på dig!/Anders

Verkar inte spela nån roll om jag är nykter . Det är bara ångest all over . Jävla skit!

Glad om min rader kan hjälpa någon - och jag lider med dig. Förstår att du har ett "helvete" just nu. Inte roligt att läsa om separation och uppsägning från jobbet. Jag har "dansat med djävulen" åter en gång - men har jobbet kvar, även om jag kände mig tveksam när det var som värst för några dagar sedan. Lyckades "rädda" situationen den här gången. Hur går det nästa? Jag är fast beslutsam att kontakta en terapeut för att på något sätt börja bända och vrida på problemet. Tror inte att Antabus är något för mig, men jag vet att det finns någon annan medicin som gör att det lustfyllda med alkohol försvinner. Min alkoholism ser ut som så att jag utan vidare kan vara nykter, utan att vara sugen över huvudtaget, i veckor/månader. Konstigt? När sen tillfälle gives så kan jag ta fyllerace på 4-5 dagar. Blir inte klok på mig själv.

Jag var till en läkare härom dagen och fick något lugnande. Har gjort mitt eget "nedtrappningsschema" där jag började med 5 tabletter, och sen tar jag 4 nästa dag o.s.v. Det ger ett lugn i kropp och själ - samtidigt som det finns ett slut på det hela - utan att jag riskerar att få sug efter mer. Viss sinnesro känner jag för tillfället - och jag önskar detsamma till dig. Hoppas att det är något lite bättre idag. I morgon så är du ytterligare en dag ifrån den värsta abstinensen.

Idag är det en vecka sedan jag drack någon alkohol - och det känns mer än bra. Inte sugen på någon heller - och det känns ännu bättre.

Hoppas Jonte att du håller samman - och ser ljuset i tunneln. Det finns där, även om det är svårt att se ibland. Håller på dig!!!/Anders

Känner igen det du skriver.....så är det för mig också.Barnen utflyttade,en bor iUSA alldeles för långt borta,den andra iStockholm.Mannen håller på att rusta upp sin hemgård,jag sitter ensam här,(har 2 hundar som får mig att gå ut).Ledsen ,deprimerad,har en stor sorg o saknad i hjärtat.Vill slippa allt men vågar inte taa steget.Ingen mening med livet alltså.Fyyyyyy,inte undra på att man söker tröst i vinet.Försöker i alla fall minska,och sluta med pimplandet till slut.Vill bara gråta........

Känner igen det du skriver.....så är det för mig också.Barnen utflyttade,en bor iUSA alldeles för långt borta,den andra iStockholm.Mannen håller på att rusta upp sin hemgård,jag sitter ensam här,(har 2 hundar som får mig att gå ut).Ledsen ,deprimerad,har en stor sorg o saknad i hjärtat.Vill slippa allt men vågar inte taa steget.Ingen mening med livet alltså.Fyyyyyy,inte undra på att man söker tröst i vinet.Försöker i alla fall minska,och sluta med pimplandet till slut.Vill bara gråta........

Du sprudlar liv o livslust!!!!!!

när jag kommer in från trägårn, tar en kopp kaffe och läser det du skrivit känner jag så väl igen det som är så svårt för många av oss: att släppa taget. Jag hör om det i min Al-Anon-grupp och jag ser det hos mig själv i olika situationer. Och det är en svår balansgång, en subtil gräns... Men ofta har jag fått se att människor har förmågor som visar sig när jag släpper taget,, lämnar över ansvaret till den det hör, dit det hör hemma. Ha det gott! / mt

Fantastiskt härligt att läsa, ditt inlägg ger eko genom hela kroppen.

Bon voyage nu!

Innan jag loggar ut för resan - lär inte bli så många tillfällen till uppdateringar under den - att jag mår så himla bra just nu!
Har återupptagit ett stort fritidsprojekt som legat i träda ett tag och kommit en bra bit på väg, har också kontaktat gamla vänner som jag "tappat bort" de senaste åren och fått omedelbar positivt gensvar! Konditionen har blivit tydligt bättre efter de nyktra månadernas flitiga träning, kroppen känns lätt och frisk! Och framförallt känner jag mig så mycket närmare mina närmaste, både partner och barn! När skammen över missbruket inte behöver döljas kan jag vara så mycket öppnare och mer närvarande för dem. Hade inte riktigt förstått innan hur stor skillnad det skulle bli - höll ju mitt drickande för mig själv. Trodde jag.....
Just nu är nykterheten enkel och skön och självklar. Må den fortsätta att kännas så.
Kampen för nykterhet är bara sååå mycket värd, även om det kan kännas så in i bängen jobbigt och tröstlöst emellanåt.
Massor av kärlek till er forumvänner! Värme och frid och sol, även om vädret blir skit.
Vi hörs igen om några veckor!

Var dock noga med att de som drack skulle inte lämna nåt kvar och det blev inget kvar heller. Hade nog inte druckit upp det ändå men för att vara på säkra sidan.

Det ger en själv rn massa insikter att vara nykter i sällskap när andra dricker. Man ser hur folk sakta förändras och man tänker på hu man själv har förändrats och hur man blir med för mycket vin i sig.
Och sen att man inte riktigt minns vad man sagt, gjort och betett sig.
Igår hade jag helt garanterat roligare nykter och hade inte ett enda sug på att dricka :)

Att dricka alkohol borde vara normalt. Hälla i sig ett cancerframjallande nervgift frivilligt, eller ja inte alltid frivilligt. Skam att vara nykterist, borde vara skam att dricka. Bra att du sakta men säkert är på väg tillbaka. Pepp pepp

Ikväll ska vi på fest och jag känner inte en enda där förutom min sambo. Skitläskigt är det.

Önskar jag vore så stark som ni är och kunde låtit bli alkoholen :-(
Jag är så imponerad av er :-)

Jag blev inte ledsen men tyckte det var smålustigt att få påpekat att jag har alkoholproblem, för det har vi ju allihop!

Du kan ju påtrycka du inte vill ha alkohol hemma. Att om du någon gång vill dricka gör du det och antagligen i hans frånvaro!
Du kan även pointera att man behöver inte ha gin hemma för andras skull, det är ert hem. Vad andra har hemma och dricker får stå för dem.

Angående srri så är det delvis som du säger men samtidigt blir jag väldigt trött på detta. Vill han ha dessa mediciner vet ej vilken sort han har, mår bra av dem/mådde och känner nu att han inte är hundra tillfreds så är det viktigt för honom att komma i kontakt med sjukvården igen för samtal. Jag har också haft många oöika läkare, vilket är riktigt jobbigt för endel speciellt när vi pratar om psykisk ohälsa och hur man mår, skapar förtroende för osv. Det som görs angående medicinering är helt individuellt, det läkare kan göra är den medicinska biten, det rehabliterade är oftast förlagt på remiss åt kurator/psykolog/psykiatrin/sjukgymnaster/dietister osv. Dessutom har han en alkoholism i grunden och det är betydligt bättre att behandlas med srri om det hjälper än stt hamna i nya depressioner. Endel människor behöver behandlas med snri, srri osv. Hela livet. Så jag råder dig att prata med din man om hur han upplever det utan medicin psykiskt /socialt.. Likaså att du berättar din upplevelse sen att ni går till en ny läkare och berättar hans historia. Jag kan tänka mig han inte vill vara skör och gå in i att känna sig som ett offer. Alla alkoholister är inte offer efter så många år, dem finner sig oftast i livet, och accepterar det på ett annat sätt. Vilket han ska ha en eloge för. Sen är det kämpigt när man befinner Sig i motvind och depression utan att man kanske förstår det själv. Har doktorn sagt jag ska klara mig utan detta så är det väl så... Men läkare är oöika kompetenta och har olika insyn i detta. Nån stans i texten skrev du kriminellt? Menar du att läkarna säger srri är kriminellt? Då kanske dem ska sluta blanda ihop alla mediciner. Behöver man vård/medicin finns det 100 tals och välja på, eftersom jag inte ens vet vilka han ätit eller hur han mådde på dem är det svårt att svara just vad det är för medicin. Men srri är den mildaste av dem alla!

Vad bra att det inte gick värre än så. Jag hade nog ringt ambulans om det fanns oro för nacken.

Rusig av och i o-fyllan..! :)

Sådärja, efter kaffe på säng väntar nu en power walk i förmiddagssol. (Det går inte att säga promenad för då framgår det inte att aktiviteten är förknippad med svett, flås och hög ansiktsfärg.)

Skön lördag på er alla!

Vi hade också en hund som barn, vet precis vad du menar!! Min särbo har en tik, som blir exakt sådan när hon ser en flock fåglar på ett fält...pdf she goes, och hans hundar är annars väldigt lydiga. Min poäng är, att vi nog alla har våra personliga grindar som vi måste upptäcka och stänga snabbt om vi inte ska åka dit...

Jag tror på dig Myrkotten!

de två sista gångerna han ringde igår.
Fick besök av min nya vän och fick massor av positiv energi och en styrka att se precis det ni skriver om.
Visst vet jag att jag gjort och sagt allt jag förmått helt utan verkan.
Jag vet också att allt han säger och sagt utgår från honom hans behov och hans sjukdom.
Men likafullt rör han vid strängar djupt i mitt inre där jag tänker att kunde jag gjort mer?

Kan jag i dagsläget göra något för att lindra hans plåga?
Men jag kommer hela tiden fram till att nej.
Nu måste jag tänkte på mig själv, dra gränser och tro på det jag börjat bygga i mitt liv.
Men det kommer att fortsätta kännas tungt att han kravlar på därnere i botten av sin sjukdom och jag seglar liksom uppåt hela tiden.
Känns som ett hån mot honom och de halvtappra försök han ändå gör.
Men just idag kan inte ullabulla trolla vare sig med knäna eller något annat utan måste bara låta allt få vara som det är.
Och låta tiden ha sin gång och hoppas att han gör något radikalt.